Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged a-kassa, alarm, alkohol, arbete, ärende, öl, balkong, bål, behållare, bil, blåsa, bokmal, bra tankar, brev, brist, buss, bygga, cappuccino, clown-rött, crème fraiche, cyberspace, de arbetandes skara, en arbetsplats, ensamstående vuxen, ersättning, ett gäng, existensminimum, exklusive boendekostnad, för dyr, förändra, förändras, företag, förvånad, fiktiva världar, fin i håret, fina och goda erfarenheter, fina ord, fota sig själv, fredag, galen, gök, glas, gråta av glädje, grillad lax, grimas, Halmstad, hus, hyllplan, hyresgäst, hyreslägenhet, i verkliga livet, informationsmöte, ingen skönhet, isvatten, januari 2009, jobb, jobbstart, kafé, kakbak, kakor, kalufs, känslor, klippning, kommunal hyresvärd, Kungsgatan, ladda, ladda mobilbatteriet, laddstation, lån, låtsas, lön, livet är skört, lock, loser, lyxmånader, mage, maj, matställe, mätt och go, måndag, morötter, morotskaka, namn, nummer, ny arbetsgivare, nyanställd, nytt jobb, nyttig, olästa böcker, passera mitt framför näsan, pengar, pilsner, pladdra, plastkort, present, presumtiv arbetsgivare, privatnummer, promenera, räkningar, rätt sida, rödlök, rom, saft, sammanfatta, Sandys, säkerhetsnät, sås, selfie, skyddat, skyddat nummer, skyddsängel, smart, snigelpost, sol, sova, spännande, sprätta, stel, sugrör, svårt att komma till ro, ta för givet, tack, tacksam, tacksamhet, tankarna snurrar, tänk, telefoni, tillhöra, tisdag, tjockis-svart, Tobleronekaffe, torsdagskväll, Troll, Uppsala, utan inkomst, utestängd, vardagsmorgon, vänta, värme, vykort, yngsta bonusdottern on 06 maj 2016|
Ett tacksamt och soligt inlägg.
Jag är så tacksam! Det finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.
Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.
Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)
Torsdagskvällen blev lugn. Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…
I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.
I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???
Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Medan jag mätt och go’ väntade på bussen sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.
Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.
Morotskakan var verkligen enorm så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.
Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!
Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galna… Tacksamhet!
Detta bildspel kräver JavaScript.
I morse när jag vaknade var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!
Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.
*balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged axel, äta, äta ganska vettigt, bil, bild, bildrikt, blåsa, bloggläge, bloggutrymme, Brandbryggan, dansa med elefanter, doft, environg, falla i bitar, födelsedagspresent, förskräckt, första maj, första maj-tåg, fest, folk glor, foto, fredag, frisk luft, Gamla Gamar, glas, grillad, härda ut, Instagram, insyn, jobbväska, kalkon, kallskuret, köksbord, köksfönster, klippa mig, kosthållning, kyckling, lax, läppstift, läsa, lite snäll, ljus, lyft, madrass på golvet, mage, mamma, mimosasallad, minnas, minnesstund, Motala, nerfällda persienner, nytt jobb, oväsen, parad, parfym, peng, plattlagd stig, plånbok, plocka blommor, pommes frites, potatis, promenad, räksås, rörande, repris, Restaurang Sjövik, rollator, rygg, shopping, simma, sjö, smörgåstårta med räkor, smink, sol, sovrum, status, stenar, strandkant, stressad, tacka, trasig, träbänk, trummor och cymbaler, tunga elefanter, TV-rum, unga örnar, utflykt, vacker, Varamon, väcka, väder, Vättern, vitsippor on 01 maj 2016|
Ett inlägg om dofter och annat.
Först vill jag berätta att här kommer ytterligare ett bildrikt inlägg. Den som inte orkar läsa kan ju glo på bilderna. Jag lägger ut både ord och bild för mig själv, mest. För att jag ska minnas. Men första bilden blir en status av bloggläget. Igår kväll såg jag att jag har förbrukat 98 procent av bloggutrymmet. Sen blir det… FEST..?
98 procents utrymme är använt på den här bloggen.
Idag är det första maj. Den allra första första maj-dagen som mamma tillbringade i sin lägenhet blev vi förskräckta över ett oväsen utanför. Det visade sig vara Metropolen Byhålans första maj-parad. Några unga örnar var det inte precis, snarare gamla gamar. I år hade jag inte en tanke på en repris av det hela. Jag hade just lagt ut en bild på Instagram där jag skrev nåt om att här minsann var det bara de tunga elefanterna som paraderade. Tre minuter senare hördes trummor och cymbaler och strax passerade stans första maj-parad utanför mammas köksfönster. Det väckte mamma. En stund senare passerade tåget baksidan. Inte var det nån tät och folkrik parad 2016 i Metropolen. Men det är ändå lite rörande att det faktiskt finns folk som går i paraden.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Mamma ville varken dansa med elefanter eller gå parad idag. Igår var vi och tittade på och köpte läppstift till henne. Idag ville hon komplettera med parfym. Smink och sånt tillhör inte mina intressen, men jag ville ju vara lite snäll mot min lilla mamma och härdade ut.
Mamma tittade och sniffade på parfymer idag. En flaska fick följa med hem.
Fast sen åkte vi en tur i bilen. Jag svängde ner till Varamon, parkerade Clark Kent* och slet ut rollatorn (mina arma axlar mår INTE bra efter allt ilyftande och urlyftande). Mamma rollade och jag gick ner till sjön.
Mamma på promenad i Varamon.
Vid Sjövik har de gjort så fint och vi kunde sitta en stund på en träbänk längs med en plattlagd stig. Vi kikade ut över vattnet. Blåsten har nu lagt sig, men solen lyste med sin frånvaro fram tills nu i kväll. En och annan bild tog jag i alla fall. Vättern och Varamon är nåt jag alltid saknar och längtar tillbaka till. Och trots att vädret och ljuset inte var de bästa… Visst är här väl vackert?!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Innan vi hoppade in i bilen igen plockade jag blommor till min mamma. Det har jag nog inte gjort på 50 år… Vitsipporna står nu i ett glas på köksbordet.
Jag plockade blommor till min mamma idag.
På tal om köksbord äter vi inte där så ofta. Det är en sån fruktansvärd insyn och folk som går förbi glor in på oss. Inte roligt att ha persiennerna nerfällda, men så får det vara. Vi brukar sitta – jag för min del rätt snett och illa – i mammas TV-rum och äta. Det rummet är nog det mest använda rummet i hela lägenheten. Nu fungerar det också som sovrum för mig. Jag ligger på en madrass på golvet och min rygg tackar mig varje morgon.
För den som oroar sig över min/vår kosthållning kan jag meddela att jag har ätit ganska vettigt. Första kvällen blev det kyckling och pommes, men jag åt inte upp pommesen. På fredagen orkade vi inte äta nåt mer än den smörgåstårta med räkor vi åt på minnesstunden. Igår år jag grillad lax och potatis, idag blev det kallskuret (kyckling och kalkon för min del) och mimosasallad.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Tyvärr är magen inte alls OK. Kanske beror det på att jag känner mig lite stressad när jag inte är hemma i mina egna environger. Men i morgon bär det av hemåt igen. (Tråkigt nog hann jag inte träffa varken M eller FEM här.) Jag har en hel del saker jag behöver göra nästa vecka innan jag börjar mitt nya jobb den 9 maj. Förutom att klippa mig ska jag köpa en ny jobbväska och en ny plånbok – nuvarande jobbväska och plånbok är trasiga så de faller i bitar. Eftersom jag fick en peng av mamma i födelsedagspresent blir det presenter från henne.
Jag hoppas att Du har haft en skön och bra helg!
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Musik, Personligt, TV, tagged alkohol, asklund, årsskötsel, begravning, bjuda, blåsa, blommor, bokmärke, brillor, bror, cocosbollar, dator, deckare, delikatessdisk, efternamn, eld, Emelie Schepp, erbjuda skjuts, farsa, farväl, färdtjänst, färgnummer, födelsedag, fika, fru, godispåse, godsaker, grav, grill, hillbillymusik, ICA Maxi Motala, kaffe, koncentrera mig, kyrkogård, läppstift, läsa, litteratur, mage, mamma, Märkta för livet, middag, morfar, mormor, Motala, Motala griftegårdsförvaltning, mulet, nejlikor, nyfiken, pappa, Patienten, PD James, penséer, prata, promenad, regn, shopping, Sista april, sjön, skåning, skråla ikapp, skyddsängel, släcka, sol, stava, storhandla, svårt att tacka nej, tårta, typiska dagar, tyst, tystnad, vakna, Valborg, vardagsrum, väder, Vättern on 30 april 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om typiska dagar i Metropolen Byhålan.
Nejlikor till pappa, mormor och morfar och till morfars bror och hans fru.
Jag fattar om eventuella andra läsare än jag själv är otroooligt nyfikna på hur jag fördriver dagarna här i Metropolen Byhålan. Huvudsyftet med vistelsen den här gången var förstås att bevista en begravning. Jag skulle hellre ha varit med och firat en födelsedag, men så blev det inte. Gårdagens farväl tog hela eftermiddagen. Uppenbarligen fick vi inte nog, för idag, efter storhandlingen, for vi upp till kyrkogården. Jag har inte varit vid pappas, mormors och morfars grav sen i somras, så jag ville dit med lite blommor. Mamma kommer heller aldrig till graven eftersom färdtjänsten inte väntar medan hon sätter ner blommor och ingen annan erbjuder skjuts. Men det är lugnt, jag har nyligen betalat årsskötsel för ytterligare ett år och kunde konstatera att griftegårdsförvaltningen har planterat penséer. Vi blåste också över (det blåser förskräckligt här!) till asklunden där vi satte några nejlikor hos morfars bror och hans fru. Kanske har vi nu fått nog av gravar och sånt ett tag framöver? Till nästa gång. För den gången kommer ju, det vet vi.
Vädret är inte det bästa, det blir det först när jag har åkt härifrån. Det kom lite sol igår mot kvällningen, men idag är det mulet. Det började blåsa här redan igår och vindarna har inte avtagit. Tack och lov är de inte nordliga och nåt regn har vi inte sett till idag. Tyvärr hjälper inte det, så nån promenad nere vid sjön är inte att tänka på. Jag passade på att ta ett par bilder på solen och sjön igår i alla fall.
Här ser jag ut över sjön ungefär mitt emot Toffelmammans boning.
Vad händer mer här då? Jo jag läser om morgnarna, för av nån anledning vaknar jag runt klockan sex. Då är huset tyst och jag kan koncentrera mig. Sen sitter jag vid datorn, men jag har otroligt svårt att koncentrera mig på det jag skriver trots att jag ibland sitter för mig själv i vardagsrummet. Antingen pratar mamma (det gör hon typ hela tiden) eller så är TV:n på ganska högt. (För tillfället är det en skåning som skrålar ikapp med nån sorts hillbillymusik.) Men i morse rådde tystnaden och jag läste ut PD James. Därefter grabbade jag tag i en ny bekantskap bland deckarförfattarna, Emelie Schepp. Passande nog är den unga damen från Metropolen Byhålan (och jag tror att jag vet vem hennes farsa är, trots att han stavar sitt efternamn på ett mer traditionellt sätt än den eventuella dottern).
Detta bildspel kräver JavaScript.
Mer då – förutom gravar och böcker? Eh ja… det fikas väldigt mycket här… Det fikas ofta och gärna och jag har svårt att tacka nej till det som bjuds till kaffet. Igår blev det tårta och idag blev det två cocosbollar…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Läppstiftsprovning.
Idag har vi storhandlat, som jag nämnde inledningsvis. Detta omfattade även att prova och köpa läppstift. Det vill säga mamma provade och köpte, jag fick, med brillans hjälp, tolka färgnummer. Inte dagens roligaste aktivitet, om jag får säga det. Så jag sitter nu och väntar på att det ska bli middagsdags. Vi shoppade loss vid delikatessdisken inne på Maxi… Magen börjar så sakteliga vänja sig vid såväl mat som godsaker. Var sin godispåse följde också med hem från affären.
Jag önskar Dig en skön Sista april/Valborg från en blåsig Metropol! Ta det vackert med alkoholen och glöm inte att passa eldar och grillar!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Gult, Personligt, TV, tagged amatörvärdera, Antikintresserad, Antikrundan, Antikrundan 2016: Järvsö 2, app, bästefåtöljen, Bertil Vallien, blåsa, Buddha, diplom, Expert, glas, glasskulptur, grejor, gul glasvas, gullig, hörnskåp, inte värd ett smack, intresse, Järvsåskåp, Järvsö, ladda, låga kunskaper, mässingshink, mest spännande, mobiltelefoni, Mumintroll, ovanlig, silverkanna, skärtorsdag, snål, torsdag, Uppsala, Västerås on 24 mars 2016|
Ett härligt antikt inlägg igen!
Jepp! Det är skärTORSDAG – med betoning på den sista delen i ordet. För torsdag betyder ju Antikrundan för min del. Jag hängde med tillbaka till Järvsö. Och självklart var mobilen laddad och appen påslagen så jag kunde amatörvärdera från bästefåtöljen i New Village, Uppsala.
De här grejorna tyckte jag var mest spännande i kvällens program:
- En fin liten Buddha värderade jag helt korrekt till 50 000 kronor.
- Den gula glasvasen var otroligt vacker – från bästefåtöljen. Experten såg blåsor i glaset med mera och vasen var inte värd ett smack. Jag trodde den var värd 60 000 kronor.
- Hörnskåpet var både ovanligt och fint. Det värderade både experten och jag till 50 000 kronor.
- Mumintrollen var värda hela 10 000 kronor. Jag tyckte att de var gulliga, men värderade dem till endast 7 000 kronor.
- Silverkannan var bara så fin. Ändå var jag snålare än experten och satte ett värde på 80 000 kronor när den senare tyckte 100 000 kronor.
- Mässingshinken värderade jag till 18 000 kronor och experten till 15 000 kronor.
- Den läckra glasskulpturen av Bertil Vallien värderade jag till hela 80 000 kronor. Experten la sig på hälften, ungefär.
- Järvsöskåpet var otroligt vackert. Där var experten och jag överens om värdet, 50 000 kronor.
Denna andra runda från Järvsö tyckte jag var lite svår. Men även om kunskaperna var låga hos mig, är det inget fel på intresset. Jag fick diplom som Antikintresserad. Nästa gång är den sista Antikrundan från den här säsongen. Experterna är tillbaka i Västerås- och det är även jag!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Puckon, Radio, Trams, TV, tagged administrationsskorpionen, akutjobb, Amarone, arbete, avstånd, ögonmuskel, önskning, bajsbrun båge, Bawbwo fwån Mawabo, blåsa, BRF-ordföranden, brillor, chef, dator, datorskärm, dålig, dörr, det tjugoförsta århundradet, dialog, dokumentera, dumpat i knäet, en bit kartong, erotic crime, ett ledigt jobb, författare, fika, flyga, flyga in, flyta på bra, fnittra, folkbildare, fröjdefull, fredag, frusta, galet, gå vidare, ge bränsle, gladelig, glas, glasögon, goda ostar, godsaker, gratis, Gränby centrum, handduk, hashtag, hänsyn, höjdpunkt, hejdlös glädje, helg, humor, ICA Kvantum, jan-Öjvind Swahn, jobb, kaffe, kan inte läsa, knacka, kollega, kontaktlinser, kontor, kontorshumor, kontorskonst, kontorstid, korridor, Kvinna inför rätta, kwamkalasch, läsa manus, lättroad, lördag, lunch, mössor, nöjd, nördigt, nivå, onsdag, optiker, paus, pepparkaka, pilsnerbottnar, putsa skorna, rödvin, reklam, rolig, roligt, saker som är bra att ha på ett kontor, sängläsning, söndag, senapsmugg, Shetland, skärm, skita ner golvet, skor, skratt, skratta läppen av sig, sms, solhatt, somna, spänn, spår, stad, städning, Synsam, tangentbord, tärning, tjock skiljelinje, tre delar, triss, tur som en tokig, tvätt, tvätteriverksamhet, utomhus, uttrycka sin stora uppskattning, vantar, vardagsmorgon, varma, vinna, vokabulär, whiteboard on 30 januari 2016|
6 Comments »
Ett gladeligt inlägg.
Jag vann inte bara min lunch, jag lyckades knacka min pepparkaka i tre delar och fick därmed tre önskningar också.
Jag hetew Bawbwo fwån Mawabo. Glöm inte att hashtagga ewt kwamkalasch!
Den reklamen hör jag på radio varje vardagsmorgon och den är så dålig att den är bra. Jag börjar mina dagar med ett skratt, alltså. Så lättroad är jag! Därför är det inte konstigt att jag kommer till jobbet med garv i kroppen. Inte trodde jag att jag skulle fortsätta skratta denna fredag när jag fick ett akutjobb dumpat i knäet i onsdags eftermiddag, ett jobb som skulle vara klart senast söndag (eller fredag, dårå, eftersom jag jobbar kontorstid). Men det jobbet flöt på så bra. Vi kom snabbt överens om nivå, vem som skulle göra vad och sen var det bara att göra det. Extra roligt var det förstås när den nöjde författaren via e-post uttryckte sin stora uppskattning. Sånt värmer. Sånt ger bränsle att gå vidare och vidare och vidare… Med lite paus för lunch och fika. En lunch som jag för övrigt VANN – det vill säga jag slog tärningarna, fick triss i ettor och kunde äta lunch i restaurangen alldeles gratis. Tur som en tokig! Och som NK* sa:
Nu kan du köpa en flaska vin för lunchpengarna i stället.
Och det gjorde jag… Men först jobbade jag färdigt. Och tog också flera tillfällen i akt att dokumentera så kallad kontorshumor. Just skratt kring kontorshumor började redan häromdan när kollegan E undrade om jag trodde att jag skulle få skorna putsade av Nån eftersom jag hade ställt dem utanför min kontorsdörr. I torsdags höll en av cheferna på att fnittra ihjäl sig i korridoren utanför mitt kontor eftersom h*n tyckte att mina urhoppade skor utanför dörren indikerade att jag eventuellt hade flugit in på kontoret – i hejdlös glädje över mitt arbete. Jodå, jag älskar mitt arbete och tycker att det är nördigt, galet och roligt. Men skorna… Jag tar av dem utanför för att inte skita ner golvet inne hos mig. Sen ställer jag dem på en bit kartong innanför dörren. Fast ibland tar det en stund från själva urhoppandet till inbärandet… Så mina skor dokumenterade jag, lite kontorskonst likaså samt saker som kan vara bra att ha på ett kontor, fotade inne hos kollegan H. H kunde direkt redogöra för varför det var bra med böcker, en liten handduk, vantar, mössor, en solhatt med mera på kontoret.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Paus för att hämta dagens första senapsmugg kaffe.
Mina nya brillor.
Men dagens riktiga höjdpunkt blev nog ändå… mina nya brillor! Det kom ett sms redan härom kvällen att de var klara för hämtning och igår åkte jag lite tidigare från jobbet för att hämta dem hos Synsam på Stormarknaden (Här finns förresten ett ledigt jobb om du är optiker! Jag trivs jättebra som kund där. Bara som ett tips… Men sista ansökningsdagen är i morgon.). Nu är det inte brillor jag ska ha på mig jämt, för jag har ju linser. Nä, detta är brillor jag ska ha när jag arbetar för att både kunna se vad som står på datorskärmen och även kunna läsa manus bredvid. NK skrattade frustande när han föreställde sig pilsnerbottnar med en tjock skiljelinje i glaset à la Jan-Öjvind Swahn, men så roligt ska h*n inte få ha på jobbet när h*n ser mig. Mina nya brillor är ganska små, har bajsbrun båge och är väldigt, väldigt bra… Jag provade dem hemma vid datorn igår kväll och även om avstånden här inte stämmer till fullo med de uppmätta avstånden på jobbet fungerade brillorna hur bra som helst – jag såg både skärm (när jag lät ögonmusklerna vandra uppåt) och tangenbord (när jag lät ögonmusklerna jobba neråt).
På Stormarknaden nappade jag på NK:s tips. Men jag la till några spänn också för att få med mig ett fint Amarone hem. På ICA Kvantum valde vi ut några goda ostar som skulle göra vinupplevelsen mer komplett. Ja, jag har ju en Fästmö i mitt liv som jag träffar då och då trots att vi jobbar väldigt olika tider och dessutom inte bor i samma stad, som somliga tror. (Stad, förresten… Det finns det väl inget som heter numera? Försök uppdatera vokabulären till vad som gäller det tjugoförsta århundradet! Administrationsskorpionen skrattade nästan läppen av sig.) Godsakerna avnjöts under dialog som inte återges här. Och kvällen avslutades med Shetland. Ingen av oss somnade framför TV:n.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Det blåste visst i natt.
Denna lördag började jag med lite sängläsning innan jag gav mig ut på en kort utflykt. Boken jag läser är uppenbarligen av genren erotic crime, så det passade bra att läsa den i sängen. Det började blåsa hårt igår kväll och detta hade satt sina spår utomhus. Det blåser lite fortfarande, men nu ska jag vara inomhus fram till kvällen. Det står nämligen städning och tvätt på mitt schema idag. Nån i huset har redan börjat – före klockan sju startade tvätteriverksamheten i morse. Jag vet ju sen tidigare att det är svårt att förstå ordet hänsyn, men uppenbarligen kan de som tvättar inte läsa heller. Och nån folkbildare tänker jag inte bli, ärendet ligger fortfarande hos BRF-ordföranden.
Om du har orkat läsa ända hit kanske du orkar skriva en liten kommentar också och berätta vad du håller på med i helgen! Det vore roligt att få veta.
Ha en go lördag!
*NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Personligt, Puckon, TV, tagged adventsljusstakar, adventsstjärnor, Anni-Frid Lyngstad, ansökningar, arbetsgivare, armbågar, augusti, badrum, bank, bästfåtöljen, besked, betala en räkning, bil, blåsa, blåst, blogg, bloggrunda, bra resväg, dator, dårar, en bra idé, ett enda liv, evighet, evighetslångt, extra tid, extremt belastade, författare, fredag, garage, gå i ide, gnälla, halt, hänsyn, helspänn, hem, isiga tankar, jobb, jobbansökan, jul- och nyårshelger, julrött, kallt, kollega, korrektur, kyla, Lars Lerin, lätt, leder, logga in, lugn och trygg bakom ratten, lunch, lunchrum, lust, mörker, mörkt, minusgrader, mor och dotter, nio liv, nya vinterdäck, ont, pansarvagn, pendla, plogat, premiäravsnitt, restaurang, rygg, skotta, slut, smita iväg, snö, snöhelvete, snorhalt, svar, Sveriges Television, tacksam, temperatur, textgranskning, tid, tjänst, Tjugondedag Knut, tvätta, två- eller trefilig, utan att sucka, väg, Vänligen Lars Lerin, vettiga tidpunkter, vidrig, vina runt knuten, vinter on 13 januari 2016|
4 Comments »
Ett rätt kallt inlägg.
Mörkret har jag inga problem med.
Nej vinter gillar jag inte. Nog hade jag kunnat tänka mig lite snö under jul- och nyårshelgerna, men inte nu. Idag är vädret bara vidrigt. Jag fick skotta mig in i garaget i morse och jag fick skotta mig in i kväll. Det är lite svårt med tanke på min rygg. Tur att den snö som fallit är lätt. Sen var det kallt och halt och allmänt jävligt. Smart var jag i alla fall som tog lite extra tid på mig i morse. Jag lämnade Clark Kent* på jobbets parkering och gick in för att jobba mina åtta timmar. Det snöade hela jävla dan. Faktum är att jag hellre tar mörker än snöhelvete. Och mörkt var det när jag kom hem… Men det känns fint att stakar och stjärnor är borttagna – det är ju tjugondedag Knut idag.
Jag har en bra resväg till och från jobbet. Den går till största delen längs en två- eller trefilig väg. Inte har jag långt till jobbet heller. Det är jag så tacksam för. Jag tänker på kollegan E som har en bit att pendla. Tur att E verkar vara så lugn och trygg bakom ratten. Själv sitter jag på helspänn. Det finns alltid dårar som ska fram fort, så även i kväll när det inte var riktigt plogat och ännu halare än i morse… Vissa kanske har nio liv, men majoriteten har det inte. Det vore fint med lite hänsyn till oss med ett enda.
Att gå i ide vore en bra idé för mig den här årstiden. Jag vill helst inte gå ut när snö och blåst viner runt knuten och det är snorhalt. Temperaturen ska krypa ännu mer neråt igen. Såg nåt om att den skulle stanna nånstans mellan 25 och 30 minusgrader på fredag. USCH!
Snöhelvete!
Och ja. Jag gnäller hur mycket jag vill på snön på min blogg. (Men jag är glad åt att jag har en bra resväg till jobbet OCH nya vinterdäck.)
Arbetsdagen – och kylan – har gett mig ont i båda armbågarna. Det är inte bra. Lederna känns extremt belastade och jag hittar inget läge där jag kan vila dem. Jag fick i alla fall en textgranskning färdig idag och jag skickade korrektur till författaren. På eftermiddagen hade jag ett arbetsmöte. Tyvärr blev det ingen lunch med mor och dotter idag, men kanske kan den bli av nästa vecka. I morgon ska NK** och jag luncha i restaurangen och inte i lunchrummet. Ibland är det så skönt att smita iväg.
På grund av armbågarna tänker jag inte sitta alltför länge vid datorn nu i kväll, men en liten bloggrunda skulle jag vilja hinna med. Numera tar jag inte nån sån varje dag, som jag gjorde förut. Det var ganska länge sen jag slutade med det. Jag läser färre bloggar också, jag har varken tid eller lust. Och min egen driver jag bara mot slutet, även om det känns evighetslångt till dess…
En evighet dröjde det nästan, men idag fick jag besked angående en tjänst jag sökt – i början av augusti förra året. En del arbetsgivare har uppenbarligen inte bråttom. Det är ändå inte den längsta tiden jag har fått vänta. Jag har ansökningar gjorda i februari 2015 som jag ännu inte fått svar på.
En maskin julrött jobbar på i badrummet. Till skillnad från somliga tvättar jag vid vettiga tidpunkter. Jag har betalat en räkning utan att sucka. Betala räkningar gör jag också vettig tid i stället för sista dan när ”alla andra” gör det och det kan vara svårt att logga in hos banken. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen för att se premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin på SvT 1. Vem vill missa Lars Lerins möte med Anni-Frid Lyngstad?!
Vad gör DU i kväll, dårå??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du har vägarna förbi den här bloggen!
*Clark Kent = min lille pansarvagn till bil
**NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt, tagged avgång, äga, ölbar, Ballograf, bebis, behålla jobbet, bil, bläckpenna, blåsa, diamant, doktor, förlåten, fin penna, fina, folk, fult, glömd, godkänd, härligt, hålla hela mitt liv, höja ett ögonbryn, hushållspapper, intresserad, kosta, kräla, kränkande, läsa, löv, mamma, manssko, mild överdrift, naken kvinna, nedriven kontaktledning, parker, passera, pendeltåg, pennfetischist, pennor, pennspets, penntillverkare, rasistisk målarfärg, röka, rött fodral, reklam, rengöra, Schaeffer, signalfel, SJ, skärmdump, skriva, smälla av, snö, spår, spets, Stockholm, Svenska Dagbladet, Sverige, tåg, tålamod, tipsa, Uppsala, vatten, värsta reklamkampanjerna genom tiderna, växelfel on 08 december 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om pennor och reklam.
Spetsen på min Schaefferpenna är som en diamant, enligt NK.
Igår kom jag ihåg att NK* är pennfetischist. Ja, det ska vara fina pennor, riktigt fina pennor och inte Ballograf (Sveriges enda penntillverkare) eller Parker. Så jag tog med mig min Schaeffer bläckpenna, en penna som min mamma köpte till mig för många år sen. Och när den inköptes sa handlaren att pennan kommer att hålla hela mitt liv. Nu har den legat i sitt röda fodral under många år. Men NK fick mig intresserad. H*n tipsade mig om hur jag skulle göra pennspetsen ren med vatten, hushållspapper, blåsningar och tålamod. Detta ägnade jag nästan trekvart åt på måndagskvällen. Vi får se om min rengöring blir godkänd!
Jag skriver så jävla fult, så jag borde egentligen inte äga en sån här fin penna. Om jag inte minns fel kostade den 600 spänn när mamma köpte den – och det var säkert 20 år sen. Undras vad den kan kosta idag… Men det är härligt i alla fall att äga en sån fin penna, trots att jag varken lär skriva böcker eller reklam med den.
Häromdan läste jag på Svenska Dagbladet om några av de värsta reklamkampanjerna genom tiderna. Maj gadd, jag höll på att smälla av när jag såg reklam för ölbar i bilen, en naken kvinna som krälar vid en manssko, rökande doktorer, bebisar som tycker att det är bra att röka, rasistisk målarfärg (och där snackar vi verkligen kränkande!) med mera med mera. Kampanjerna är gamla, så de må vara glömda och förlåtna nu. Och de skulle aldrig få passera idag.
Men… nog tror jag en och annan höjer ett ögonbryn för SJ:s nya reklam för pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm. Du vet de där tågen som så ofta inte går för att det är
- signalfel
- löv på spåren
- nedriven kontaktledning
- snö på spåren
- folk på spåren
- växelfel
med mera. Vadå 42 avgångar om dan..? En mild överdrift, skulle jag vilja säga…
De som får behålla jobbet trots SJ är nog få… (Skärmdumpen är från nätet.)
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged alkohol, avrapportera, äldst får mest, bil, blåsa, dricka vin, föräldrar, feta kassar, garage, hjärncell, jul, julöl, julklappar, julmat, kollega, laga mat, lunch, magert, mamma, packåsna, säck, shopping, slå in, snaps, stora barn, Toffel-Tomten, vuxna barn on 05 december 2015|
14 Comments »
Ett juliskt inlägg.
Jag får i alla fall tre julklappar från mamma, för jag har köpt dem själv.
Det här med julen… Alltså vare sig en vill eller inte så rycks en med. Idag var jag på shoppingresa från lunchtid och fyra (4) timmar framåt. Hann med att träffa en kollega och prata med en go vän också. Jag handlade julklappar, men även en del julmat och julalkohol (snaps och julöl). Kände mig som en packåsna när jag blåste ut från bilen i garaget och hem. Och sen när jag packade upp blev de feta kassarnas innehåll så… magert… Det som gäller i år tycks emellertid vara att antalet julklappar en person får hänger ihop med mottagarens ålder – äldst får mest, helt enkelt. För att jag ska vara säker på att få några klappar för egen del har jag dessutom köpt några till mig själv från mamma. Men hon får slå in dem själv!
Det blir allt svårare att köpa julklappar som vuxna eller stora barn vill ha, men vad gäller familjen har i alla fall var och en fått åtminstone en klapp hittills. Somliga har fått flera. Men det är magert, det är det, så jag får försöka slå ihop min hjärncell med ett föräldrapar. Innan jag avrapporterar till de senare bjuder jag dig ett smakprov från Toffel-Tomtens säck:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och nu vill jag förstås veta hur det går för DIG på julklappsfronten! Skriv några rader i en kommentar och berätta medan jag avrapporterar först och lagar mat och dricker vin sen.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Musik, Personligt, Trams, TV, tagged Agaton Sax, anställd, arbetsdag, avundsjuk, Årsta Travcafé, Åsa Träff, önskelista, balkong, bästefåtölj, bensin, bil, Bittrare än döden, blåsa, Bokus, broilermusiktävling, bur, Camilla Grebe, centrum, civilisationen, deckare, disktrasa, elak, Eld och djupa vatten, extra tur, försenat flyg, flygplats, fraktfritt, fredag, gran, gräddnougat, hemskt blått sken, hjälp, ICA Supermarket Årstahallen, ICA-affär, illustration, Innan du dog, inte självvalt, isch, It, jobb, kollega, korrektur, korridor, kran, krypa in, läbbig blandning, läsa, litteratur, lunchrum, makrill, mamma, Mannen utan hjärta, Marabou, media, miljövänligt, mobiltelefoni, nära, nå målet, Någon sorts frid, nötter, norr, OLW, omväg, paket, pilar, pläd, prästostbågar, push-notis, rätt ordning, regn, rysa, söder om Stockholm, Sherlock Holmes, skåp, skitsur, skoja, skrajsen, smaskens, snö, spänningsroman, ströbröd, sur, svaja, tåg, terapeut, tofflor, tredje delen on 04 december 2015|
8 Comments »
Ett fredagligt inlägg.
Jag är sur som jobbets disktrasa!
Fredag kväll och jag har blåst OMVÄGEN om Årsta Travcafé efter jobbet. Det var inte nåt självvalt utan Bokus fel. Årsta travkafé är inget ställe jag frivilligt skulle besöka. Jag skulle ha fått hämta mitt paket på en ICA-affär nära mig, men av nån anledning tvingades jag nu göra en extra tur med bilen. Miljövänligt, Bokus? Nä. Fri frakt? Nä – min bensin kostar. JA JAG ÄR FORTFARANDE SKITSUR. Därför passar bilden här intill på disktrasan i vårt lunchrum bra som illustration. En trasa som var riktigt SUR eftersom nån hängt den mellan hoarna och inte på kranen. Vem vill ta i den nu? Inte jag, i alla fall. ISCH!
Det var ju lite synd om mig för att jag fick göra den där omvägen, så jag passade på att köpa en påse OLW:s prästostbågar och en Marabou gräddnougat med mera på ÅrstaBHallen. Sen vet jag hur det blir i kväll – jag vill inte ha nåt. Men nu finns det i alla fall lite smaskens i skåpet och inte bara ströbröd, makrill, Fästmöns läbbiga blandningar och nötter.
Arbetsdagen har flutit på bra idag. Korrektur har flugit som pilar mellan mig och andra och trots en del svårigheter går det bra. Det går framåt. OK, vi kanske inte når hela målet, men vi når mycket av det. Lite skrajsen blev jag trots allt när jag såg den här… buren i ADB-sektionens IT:s korridor. Tänk om den är till för anställda som inte presterar? Jag försökte få kollegan H, som är lite mindre än jag, att krypa in i den. Men hon ville inte. Hon litade inte på att jag skulle hjälpa henne upp igen. Och det var nog rätt tänkt av henne, för se jag kan ju vara rätt elak, har jag hört. (Samtidigt gillar jag H, så jag hade nog bara skojat en stund.)
Bur för anställda som inte presterar?
Det har regnat hela dan här och nu i kväll har det börjat blåsa så förskräckligt. Jag såg på mina push-notiser från media på mobilen att alla tåg söder om Stockholm är inställda på grund av stormen. Anna ringde nyss från flygplatsen uppe i norr där hennes plan hem till civilisationen igen är försenat på grund av snö… Jag undrar hur lilla mamma har det. Hon befinner sig i stormens centrum…
Det regnade mycket här redan i morse… Granen på framsidan svajar nu betänkligt i blåsten. Notera det hemska blå skenet från en balle* mittemot. *ryser*
Denna drar jag över mig i bästefåtöljen. Sen kan ju somliga få vara avundsjuka på det.
Min fredagskväll tillbringar jag nog under pläden med min bok på gång. Jag har lärt mig att en numera inte säger
deckare
utan
spänningsroman.
Trams! Det har alltid hetat deckare och det kan det väl få fortsätta att göra även om varken Sherlock Holmes eller Agaton Sax är med?!
Min bok på gång är för övrigt den tredje delen i Camilla Grebes och Åsa Träffs serie om terapeuten Siri Bergman och hennes kollega Aina. Jag har inte läst böckerna i riktigt rätt ordning, vilket egentligen hade varit bäst. Efter denna har jag bara den femte och sista delen kvar att läsa – och den kom ut i alldeles nyligen och står därför på önskelistan. Riktigt spännande böcker ingår i serien och här kan du läsa vad jag tyckte om de andra delarna:
Någon sorts frid (del 1)
Bittrare än döden (del 2)
Mannen utan hjärta (del 4)
Nä, jag ska inte glo på nån broilermusiktävling på TV i afton, jag ska LÄSA, som sagt. En bok som handlar om tofflor är ju alltid bra…
Böcker som handlar om tofflor är ju alltid bra.
Vad händer hos DIG i kväll, dårå??? Vågar du berätta får du gärna göra det i en kommentar här nedan.
*en balle = en balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged bekant, besticklåda, bild, bjuda, blåsa, boka, boll, busskort, daturm, Dödlig åtrå, energikaramell, envis, erotisk deckare, extrachans, farmor, filt, framtiden, garage, göra narr av, grann, grannfilt, gratis, gräs, grön, gympaskor, hem, hopp, Hoppets färg, instängt, inte rolig, kall vind, kanal, klockslag, komisk, koncentration, kudde, kvalmig, kvartett, kyligt, läsa, läsglasögon, lösryckt ord, litteratur, lunch, mörka moln, min förrförra arbetsplats, namn, nåt gott att smaska på, nedtyngd, orange, packa ihop, penna, picknickfilt, plötsligt händer det, pojke, prata hår, promenad, röka, receionsexemplar, runt hörnet, ruta, sakna, samtala, se komiskt ut, show, sittning, skrapa, skugga under ett träd, sociala medier, sol, son, ställning, stånka, sulta på, svettig, tio kronor, Trisslott, tur, tur-skrapare, UppsalaTidningen, varm, vatten, välkommen, våga prova, vind, Willys on 06 augusti 2015|
8 Comments »
Ett plötsligt inlägg.
En Trisslott i Hoppets färg köpte jag idag.
På väg hem från Tokerian stånkade jag, varm och svettig. Men nu är busskortet laddat. Jag köpte en Trisslott också. En grön Trisslott. Grön är ju Hoppets färg – och min farmors namn, Nadja. Jag tänkte att har en inte tur på ett område, har en det kanske på ett annat. Och om en inte vågar prova får en aldrig veta.
Så mötte jag en bekant och blev ståendes för att prata hår en lång stund. Sen kom h*n på att h*n ju skulle äta lunch med sin son och han väntade. Jag har varken nån son att prata om eller luncha med så jag gick hem. Passerade garaget på vägen och tog in picknickfilten från bilen.
Tidning, bok, kallt vatten, penna och läsglasögon – vad mer behöver en?
Det blev en liten promenad för att hitta skugga under ett träd. Det blåste ganska bra, vilket medförde att jag hade en liten show. Att ensam försöka breda ut en filt på marken när det blåser kan se ganska komiskt ut. Jag är inte rolig, men jag är komisk i vissas ögon. En man gör narr av. Varsågod, jag bjuder på det!
Med filten på plats så småningom, nedtyngd till gräset med avtagna gympaskor, plockade jag fram tidning, recce-bok, penna, vatten och brillor. Vad mer behöver en? Bäst av allt – alltihop var gratis – utom läsglasögonen, som jag har köpt för tio kronor.
Det blåste kallt och molnen hopade sig, trots en envis sol.
Fast det klart… en kudde hade inte varit helt fel och nåt gott att smaska på. Jag försökte hitta en bra ställning för att läsa. Det gick sisådär.
På grannfilten en bra bit bort samtalade en kvartett människor. Vinden förde understundom med sig ett och annat lösryckt ord, men det var inte störande för min koncentration. Kvartettet gav upp filtsittandet efter ett tag. De ersattes av en liten pojke och en stor pojke man och deras boll. Inte fullt så ostörande när en läser.
Det började blåsa mera. Mörka moln närmade sig. Jorå, solen försökte nog vara envisast, men fy så kyligt det blev! Efter en knapp timmes sittning gav jag upp och packade ihop. Hade väl bara kommit runt hörnet så var den kvalmiga värmen där och av den kalla vinden – inte ett spår.
Instängt hemma. Tyst. Nån som rökte utanför. Jag förklarade mig via en sociala medier-kanal intresserad av ett besök hos min förrförra arbetsplats – jag saknar stället så! – och jag var välkommen. Datum och klockslag bokas först nästa vecka. Allt för att ha små energikarameller att sulta på i framtiden!
Så tog jag fram Trisslotten. Hoppets gröna lott. Den som det står
Plötsligt händer det
på allra överst. Ur besticklådan (!) i köket grävde jag fram min tur-skrapare, orange och grann till färgen. Jag skrapade och skrapade och skrapade, nio rutor och en extrachans. Om det hände nåt plötsligt? Tja, se själv på bilden nedan:
Det hände hela 90 kronor!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 