Från sur disktrasa till skön pläd

Ett fredagligt inlägg.

---

 

Jag är sur som jobbets disktrasa!

Fredag kväll och jag har blåst OMVÄGEN om Årsta Travcafé efter jobbet. Det var inte nåt självvalt utan Bokus fel. Årsta travkafé är inget ställe jag frivilligt skulle besöka. Jag skulle ha fått hämta mitt paket på en ICA-affär nära mig, men av nån anledning tvingades jag nu göra en extra tur med bilen. Miljövänligt, Bokus? Nä. Fri frakt? Nä – min bensin kostar. JA JAG ÄR FORTFARANDE SKITSUR. Därför passar bilden här intill på disktrasan i vårt lunchrum bra som illustration. En trasa som var riktigt SUR eftersom nån hängt den mellan hoarna och inte på kranen. Vem vill ta i den nu? Inte jag, i alla fall. ISCH!

Det var ju lite synd om mig för att jag fick göra den där omvägen, så jag passade på att köpa en påse OLW:s prästostbågar och en Marabou gräddnougat med mera på ÅrstaBHallen. Sen vet jag hur det blir i kväll – jag vill inte ha nåt. Men nu finns det i alla fall lite smaskens i skåpet och inte bara ströbröd, makrill, Fästmöns läbbiga blandningar och nötter.

Arbetsdagen har flutit på bra idag. Korrektur har flugit som pilar mellan mig och andra och trots en del svårigheter går det bra. Det går framåt. OK, vi kanske inte når hela målet, men vi når mycket av det. Lite skrajsen blev jag trots allt när jag såg den här… buren i ADB-sektionens IT:s korridor. Tänk om den är till för anställda som inte presterar? Jag försökte få kollegan H, som är lite mindre än jag, att krypa in i den. Men hon ville inte. Hon litade inte på att jag skulle hjälpa henne upp igen. Och det var nog rätt tänkt av henne, för se jag kan ju vara rätt elak, har jag hört. (Samtidigt gillar jag H, så jag hade nog bara skojat en stund.)

Bur för anställda som inte presterar?

Det har regnat hela dan här och nu i kväll har det börjat blåsa så förskräckligt. Jag såg på mina push-notiser från media på mobilen att alla tåg söder om Stockholm är inställda på grund av stormen. Anna ringde nyss från flygplatsen uppe i norr där hennes plan hem till civilisationen igen är försenat på grund av snö… Jag undrar hur lilla mamma har det. Hon befinner sig i stormens centrum…

Det regnade mycket här redan i morse… Granen på framsidan svajar nu betänkligt i blåsten. Notera det hemska blå skenet från en balle* mittemot. *ryser*

 

Denna drar jag över mig i bästefåtöljen. Sen kan ju somliga få vara avundsjuka på det.

Min fredagskväll tillbringar jag nog under pläden med min bok på gång. Jag har lärt mig att en numera inte säger

deckare

utan

spänningsroman.

Trams! Det har alltid hetat deckare och det kan det väl få fortsätta att göra även om varken Sherlock Holmes eller Agaton Sax är med?!

Min bok på gång är för övrigt den tredje delen i Camilla Grebes och Åsa Träffs serie om terapeuten Siri Bergman och hennes kollega Aina. Jag har inte läst böckerna i riktigt rätt ordning, vilket egentligen hade varit bäst. Efter denna har jag bara den femte och sista delen kvar att läsa – och den kom ut i alldeles nyligen och står därför på önskelistan. Riktigt spännande böcker ingår i serien och här kan du läsa vad jag tyckte om de andra delarna:

Någon sorts frid (del 1)

Bittrare än döden (del 2)

Mannen utan hjärta (del 4)

Nä, jag ska inte glo på nån broilermusiktävling på TV i afton, jag ska LÄSA, som sagt. En bok som handlar om tofflor är ju alltid bra…

Böcker som handlar om tofflor är ju alltid bra.

Vad händer hos DIG i kväll, dårå??? Vågar du berätta får du gärna göra det i en kommentar här nedan.

*en balle = en balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Populisten

Ett inlägg om en bok.

I år gav Norstedts förlag ut den fjärde boken i Thomas Bodströms serie om poliser, advokater och politiker. Jag hittade Populisten, inbunden och i hur fint skick som helst för bara 80 kronor på Alfa Antikvariat i Stockholm i slutet av oktober. Nu har jag slagit ihop pärmarna och ska sammanfatta vad jag tycker om boken.

Den fjärde och avslutande delen är inte mindre spännande än de tre första.

Huvudpersonerna är advokaten Mattias, hans sambo Susanne, som är biträdande justitieminister och Gerd Lundin, justitieminister. En del av berättelsen handlar om hur svårt det är med bonusbarn i tonåren. Det hela kompliceras av att Mattias dotters kille tycks vara inblandad i diverse farligheter. Samtidigt som Mattias försvarar en präst som misstänks för hustrumisshandel, råkar en av hans andra klienter ut för en dödsolycka. I politiken är det inte mindre turbulent. Vem förföljer justitieministern och vem är det som hackar sig in både på regeringskansliet och på en av landets största flygplatser?

Thomas Bodströms böcker blandar skildringar av politik och kriminalitet. Dessutom får vi se polisarbete och en relationshistoria. Det kan låta lite alltför mycket, men det är det inte! Böckerna känns väldigt realistiska och är dessutom väldigt spännande. Ryktesvägen har jag hört att förebild till Gerd Lundin är Beatrice Ask…

Har du inte läst Thomas Bodströms serie om Mattias, Susanne och Gerd, kan jag rekommendera den varmt! Första delen, Rymmaren, kom ut 2007. Spänning, politiska intriger samt knepiga relationer gör att sista delen i serien, Populisten, får högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Finsk början, utlåst och va… nytt jobb IGEN..?

Ett inlägg om dagens svängningar.

Men hallå! Vilken dag jag har haft! Jag skulle ha kunnat kategorisera den och arkivera den under

Skitdagar

men nu gäller det att tänka positivt och inte vara alltför hård mot sig själv. Så den hamnar under

Dagar som kunde ha varit bättre.

Dagen inleddes med… tadaaaaaaaaa… 

En invigning.

Jag har hört – nånstans – att just invigningar är en av min arbetsgivares… fäblesser. Just den här invigningen var speciell för att den hade så många invigningstalare. Annars tyckte jag att den berörde – jag blev faktiskt personligt berörd av själva evenemanget som invigdes: en finsk vecka.

Vår finska vecka har invigts!

Ingen av invigningstalarna höll sitt tal på just finska dock, men bland annat visas en jättefin utställning som är tvåspråkig just nu på mitt jobb. Varför jag känner mig berörd? Jo, just för att den på sätt och vis handlar om mig. Jag är ju andra eller tredje generations-finne, beroende lite på hur man räknar. Pappa räknade sig aldrig som finsk. Han var visserligen född i Helsingfors, men som svensk medborgare. På den tiden fick de nyfödda pappans nationalitet och min farfar var svensk. Farmor, däremot, var finsk.

Hela veckan pågår det nu olika evenemang kring det faktum att min arbetsgivare har ett särskilt uppdrag gentemot sina finska invånare. Jag tycker att det är rent fantastiskt!

Till och med tårtorna var finska idag.

Det var sen, när jag kom upp i kontorslandskapet (jag har oerhört svårt att jobba i ett sådant – jag är ju van vid eget kontor), som den fina inledningen på dagen gick över till… en mindre fin fortsättning. Det var stört omöjligt att logga in i webbverktyget. Jag fann ingen råd utan blev tvungen att påkalla hjälp från Per, som jag störde på hans första arbetsdag på nya jobbet. Han var vänlig nog att försöka hjälpa, men jag var utlåst från systemet fram till lunchtid. Och enligt mina egna krav skulle materialet varit utlagt både internt och externt före lunch. Fail!

Blev tvungen att kila ut och införskaffa lite lunch, som jag försökte avnjuta. Det gick inget vidare, tankarna var på all försening och allt teknikstrul. Men i eftermiddags kom så texter och bilder och till och med en film som kollegan S fixat i morse utlagt. Först vid 15-tiden kunde jag läsa dagens mejl… Vid det laget kände jag mig ganska… genomskinlig. Som om allt jag kan var bortblåst. Utfluget ur skallen.

Jag kände mig… genomskinlig idag.

Lite nytta har jag dock gjort. Förutom det publicerade har jag varit ner till IT med Pers dator och fått den fixad, så nu kan jag ta över den. Vidare fick jag äntligen ett samtal med Johan, som är chef, om vad jag förväntas ägna mig åt om dagarna. Och det blir inte bara webb och intranät. Jag kan, till exempel, tänka mig lite pressfrågor. Har redan lagt mig i omvärldsbevakningen och det mottogs positivt.

Omvärldsbevakning i lunchrummet.

I morgon har vi enhetsmöte. Eftersom en viss storhelg närmar sig ska det passas på att ätas julbord efter mötet. Vi ska nånstans med bil, nära en viss flygplats. Jag försöker följa med som passagerare, inte förare. Det känns säkrast. Evenemanget till ära har jag lagt fram en lite mer strikt tröja än luvatröjan från min förra arbetsgivare som jag hade på mig idag.

Lite märkligt, just som jag satt och läste mina mejl ringde mobilen. Det var en arbetsgivare inne i Stockholm som undrade om jag fortfarande sökte jobb… Jag fick tyvärr svara nekande, för nu känner jag att jag har förbundit mig för dessa tre månader i första hand. Men ännu mera märkligt var, att mobilen ringde igen när jag satt i bilen på väg hem. Då var det en rekryteringsfirma som… Nej, jag bad dem ringa mig senare eftersom jag körde bil. Det har de inte gjort. Samtidigt… visst är det väl lite typiskt om det skulle komma nåt erbjudande om nytt jobb igen..? Vänta gärna till i vår, tack!

Nu ska jag försöka varva ner efter denna, ganska hemska dag. Vi får se hur det går. Fästmön jobbar till klockan 20 och jag åker och hämtar henne. I morgon kväll firar vi en födelsedag ute i Himlen. Paketen är inslagna och framplockade! Vilken vecka det här ser ut att bli…

Hur ser din vecka ut???

Livet är kort.

Read Full Post »

Bra och inte så bra

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd (ovanligt, va?), men är samtidigt glad över bra saker.

Nej fy te rackarns jag mår skit! Det började redan igår morse med värk i musklerna. Trodde att jag hade legat konstigt på natten, men idag är det etter värre. Näsan och ögonen kliar och jag får fruktansvärda nysattacker när allting bara sprutar åt alla håll okontrollerbart. Halsen gör ont. Dessutom är magen upp-och-ner. Därför tog jag en ingefärskaramell när jag kom hem. En sån där märklig sak från Indonesien, tror jag, som S på fakulteten brukade springa omkring och bjuda på bara för att få se reaktionen. Karamellerna är nämligen mycket starka. Min teori är också att de är mycket bra för att mota infektioner med. Så håll tummarna för att jag har rätt!

Dessa är inte att leka med, men förhoppningsvis att mota infektioner med.

Hemma i New Village körde jag igång en maskin tvätt genast. Av nån anledning är tvättunnan full. Jag ska köra två maskiner i kväll. Det är ju inte själva tvättandet som är jobbigt, det sköter ju maskinen, utan hängningen. Den första maskinen är nu klar och hängd.

KLAPPAR MIG SJÄLV PÅ HUVUDET OCH BERÖMMER MIG
EFTERSOM INGEN ANNAN GÖR DET!

Idag har det minsann inte varit nåt varmt och skönt sommarväder. När jag kom ut från portarna på jobbet för att åka hem undrade jag om jag skulle hinna hem före regnet. Det gjorde jag inte, men som tur var satt jag i bilen när de värsta skurarna kom.

Svart…

I kväll kommer Fästmön och Fritzlan hem. I skrivande stund är de på flygplatsen. Jag hade ett tag tänkt försöka möta dem, men jag mår inget vidare så jag får avstå. Tack vare störtskurarna på vägen hem gick det inte att stanna och tanka heller. Förhoppningsvis går det bättre i morgon. Jag blev i alla fall glad för jag fick vykort från Anna idag! Gissa om jag har saknat och längtat efter henne!!!

Anna har tagit en mycket bättre bild på Turning Torso än den som är på kortet, men visst ser det härligt ut nere i södern?!

Sen låg det mest reklam i postboxen – förutom ett litet lustigt, bulligt paket. Det är den gulliga Iréne som har varit framme igen och tillverkat en fantastisk Bläckis åt mig, i favoritfärgen orange, förstås! Denna ska bli min maskot och ska få sin plats i bilen! Tack snälla Iréne!

En maskot i postboxen idag!

Nu ska jag kura ihop mig i bäste fåtöljen och dra pläden över mig, kanske blunda och snarka en stund. Det lär dröja ett par timmar innan nästa tvätt ska hängas.

Nehej det gick inte, för mamma ringde och pratade en halvtimme. Hon ska få besök av kusin B med make på fredag och det ser hon fram emot! Dessutom har det snälla, goa paret lovat att… plantera tagetes på pappas grav! Vilka snälla människor det finns! TACK TACK TACK!!!

Slutligen ett idolporträtt som du kan skriva ut och sätta upp på väggen använda som toalettpapper!

Nattsuddare? Det är mörka ringar under ögonen, ser jag minsann…

Livet är kort.

Read Full Post »

Arne Dahl: Ont blod – TV-serien

För två och ett halvt år sen läste jag boken Ont blod av Arne Dahl. En bok som vännen K, som nyss lämnade oss, sände till mig i april 2010. Nu har det gjorts TV-serie baserad på boken. Frågan är om det är bättre eller sämre.

Här hittas en kropp i kvällens avsnitt. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Fotograf är Johan Paulin.)

Det är förstås samma inledning som i boken: en litteraturkritiker mördas på en flygplats i New York. På så vis kommer mördaren över en flygbiljett – till Sverige. Rikskriminalens A-grupp får veta att en seriemördare är på väg in i landet och rusar till. Naturligtvis slinker mördaren förbi dem. Därpå vidtar ett antal mord, till synes utan koppling till varandra mer än sättet offren mördas på.

Är det här bra? Nja. Det är rörigt. Flera historier pågår samtidigt – även polisernas trassliga privatliv. Så här efter första delen ser man inte riktigt hur de olika delarna hänger ihop. Det sker mest en massa läskiga mord och handlingen hoppar och poliserna gör inget annat än hittar mördade människor.

Nej, än så länge har TV-serien inte höjt betyget jag gav boken! Det blir samma.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spån spanar

En liten spaningsrunda hinns med under dan. Spånet har spanat och hittat följande randigt och rutigt:

• Opus köper bilprovningar. Totalt handlar det om 70 stationer som Svensk Bilprovning säljer. Bland annat den i Librobäck här i Uppsala. Jaha, blir det bättre, sämre eller lika? Jag brukar besiktiga Clark Kent* i Librobäck, så vi får väl se…
• Telenors kundtjänst bad kund brinna i helvetet. Jahaja… Hur tror man att kunderna vill stanna hos ett sånt företag? Och om man inte får klaga på en tjänst som ett företag levererar, varför ska företaget då ha en kundtjänst?
• ”Det är lättare att anställa andra män” Eh… jaha… Men detta är 2012. Citatet kommer från en bankchef, Rikard Josefsson. Han menar att näringslivet har misslyckats när det gäller jämställdhet, samtidigt som han deklarerar sin åsikt. Skälet: han har lättare att se andra medelålders vita män. Vilken tur att jag inte är kund hos Länsförsäkringars bank där Rikard Josefsson är vd!!!
• Föräldrar försökte smuggla nyfödd i resväska. Man baxnar. Bara för att bebisen inte hade visum och pass tyckte föräldrarna att det var OK att lägga ungen i en resväska som röntgades – det var så ungen upptäcktes. Paret från Egypten stoppades av tullen på flygplatsen i Förenade Arabemiraten. Där skulle paret vänta tills personalen hade anlänt till visumkontoret. Men det orkade (?) de inte. Barnet tycks ha överlevt den farliga strålningen, men ändå… Att bara utsätta sitt spädbarn för detta… Nej, jag har sagt det förr och jag säger det igen: somliga borde aldrig skaffa barn!

*Clark Kent = min bilman

Read Full Post »

Julen 2010 – en liten summering redan på juldan

En liten summering av julen som passerat:

• Det snöade och var väldigt kallt, både i Sverige och utomlands. Många resenärer fick fira jul på flygplatser utomlands. Hemma i Sverige rådde totalt tågkaos. Det var skönt att sitta hemma och titta ut genom fönstret på snön.
• Svenskarna skickade nästan 35 miljoner julkort. Ungefär lika många som förra året, men fler än på 1970-talet.
• Årets julklapp blev Ipaden. Eller blev den det? Det var ju inte så många som köpte den…
• Hur mycket pengar svenskarna la på julmat i år har jag inte hittat nån uppgift om än. Men förra året såldes läsk och sånt för 13 miljarder och godis för 20,2 miljarder. Nyttigt och bra…
• En beräkning av hur mycket pengar vi svenskar la på julhandeln totalt är 65 miljarder kronor. Rekord.
• Och på julafton slogs det sms-rekord. Mer än 24 miljoner sms gick iväg i Telias nät.
• Själv fick jag alldeles för många julklappar av snälla människor och jag åt alldeles för mycket julmat och godis. FAst jag fick inte det som stod överst på min önskelista, ett jobb. Nu stundar hårdare tider. 492 kronor att leva på till den 27 januari nästa år. Tjolahopp!

Read Full Post »

Nyheter från Månpocket

Månpocket är ett seriöst och gedigt förlag som ger ut ganska nya böcker relativt fort i pocket. Så klart blir det då en av mina favoriter!

Här kommer några nyheter som JAG rekommenderar, norpade från Månpockets nyhetsbrev som kom idag i inboxen:

Mäktig tussilago av Maja Lundgren
Den här boken handlar om en middag som urartar – fel rätter, fel gäster, fel saker sägs. Oscar Riktelius förgår sig som festtalare och konfronteras med sin far under kvällens lopp, då familjehemligheter riskerar att avslöjas.Detta är en satirisk sedeskildring, ett säkert avlyssnande av samtalet i vänsterpolitiska kretsar här och nu. Det blir en barock tragikomedi med alla slags tonfall och stilar.

En tragikomedi, enligt Månpockets nyhetsbrev.

                                                                                                                                                      Malin och Henrik av Denise Rudberg / Daniel Möllberg
Titeln på den här boken ger mig svåra rysningar, men detta ska vara en relationsroman om två frånskilda föräldrar som inleder ett förhållande – och INTE handla om mig. Malin och Henrik, båda i fyrtioårsåldern, träffas på en flygplats. Tycke uppstår. Då kräks Malin. En krokig resa mot att bli ett par har inletts. Ska de lyckas med det som de båda redan en gång misslyckats med? Går det att få ihop ett pussel som mest består av spridda bitar?

En titel som ger mig rysningar.

                                                                                                                                                 Tjockare än vatten av Mark Billingham
Det verkar som om en mördare systematiskt håller på att döda barnen till offren efter seriemördaren Raymond Garvey. Kriminalkommissarie Tom Thorne tvingas till en kamp mot klockan för att skydda de barn som fortfarande lever och snart står han öga mot öga med den mest brutala mördare han någonsin jagat.

Brutal mördare jagas.

                                                                                                                                                       Let go! Bli fri från dina kontrollbehov av Emma Pihl
Varför behöver vissa människor ha kontroll över att allt alltid ligger på rätt plats och på rätt sätt? Vad är det som gör att en del blir utbrända för att de aldrig har full kontroll eller presterat tillräckligt bra? Att ständigt kontrollera sig själv och andra människor tar energi, hämmar den personliga utvecklingen och minskar livskvalitén. Emma Pihl visar med pedagogiska och tankeväckande övningar, illustrerande modeller och träffande exempel hur du blir vän med ditt kontrollbehov. Hur du tar makten över när, hur, vad och om du vill kontrollera. Och upptäcker ett liv som är fritt, levande och lustfyllt!

En bok som hjälper dig att bli fri?

Read Full Post »