Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged analog, ansikte, arbetsplats, armatur, äldsta bonusdotter, bil, bilkö, block och penna, bokhylla, cyberspace, dator, dialog, en gammal bekant, en stående punkt, EPiServer, fakultetskommunikatör, förolämpa, fem trappor, fena, fika, Findus, frys, gamla bekanta, gigantisk bulle, glad, goffa, Gustavianum, hälsa, hälsa på folk, hemväg, heta likadant, hinna, hjälpligt, husnära, ICA Supermarket SAMköp, information, institutionskommunikatör, intranät, IT-service, Joomla, kaffemugg, känna igen mig, kommunikatör, komplimang, kontorshumor, koppla ihop, kurs, kvavt, lägga band på mig, lära mig hitta, ledningsgrupp, leva och må bra, lunch, lunchrum, macka, mamma, mat, matlåda, möte, mindre sol, minnessaker, mobiltelefoni, motionspass, namn, nätverksträff, nya ansikten, nytt, nytt jobb, orange, orange tröja, padda, parkeringsavgift, penna, praktiskt, rånad, roll, S:t Eriks torg, söka information, skaka tass, skutta, skylt, SLU, smart, sms, spontan andhämtningspaus, spygrönt parti, Stabsmöte, störande, struktur, surfa, telefoni, tisdagshandling, trådlöst nätverk, Uppsala universitet, utomhus, vattenflaska, väder, verktyg, WordPress on 10 maj 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om dag två på mitt nya jobb.
Vilken vacker penna jag har skaffat mig!
Jag har skaffat mig en alldeles fantastisk vacker penna. Den är naturligtvis orange. Och med den tänker jag försöka skapa storverk, om än inte riktigt i Nobelprisklass, men… Jag deltar i otroligt många möten, precis som alla andra på jobbet. Det får mig att undra lite hur de hinner få nåt praktiskt jobb gjort. Sen både ser och hör jag hur min snart avvikande kollega hamrar på sin dator, tar emot besök etc. Jag sitter en hel del vid min dator och surfar runt på framför allt intranätet. Dels för att lära mig hitta, dels för att söka information som jag behöver. Än så länge är jag inte betrodd att få komma ut på det trådlösa nätverket med min dator. (Min privata mobil kan jag däremot surfa på, fast det blir inte mycket tid till det.) Därför känner jag mig synnerligen analog när jag dyker upp på möten med… block och penna. ”Alla andra” har padda eller dator med sig. Förhoppningsvis kommer jag ut i cyberspace även trådlöst under morgondagen. Då kommer en gammal bekant från en tidigare arbetsplats och h*n är fortfarande en fena på IT-service.
Så glad jag blev när jag såg den här hylla i lunchrummet!
Idag hade jag matlåda från Findus med mig till lunch. Körde ett motionspass i morse när jag kom till jobbet och skuttade (nåja…) uppför fem trappor för att lägga maten i frysen. Svår andnöd blev följden och då var det tur att jag upptäckte… en bokhylla i lunchrummet! Den gav mig möjlighet till en spontan andhämtningspaus. Jag blir alltid lika glad när jag hittar bokhyllor på jobben jag har varit på. Fast här kunde de ju ta bort den däringa störande armaturen som inte gör nån nytta…
Ännu har jag nog inte hunnit förolämpa nån på nya jobbet. (Typisk kontorshumorskylt!)
Allting är fortfarande så nytt och jag tycker inte att jag jobbar. Jag springer på möten och hälsar på folk som berättar vad de heter och vad de gör. Några ansikten och namn minns jag, särskilt hon som heter likadant som jag själv och ett par till. Det gäller att hitta minnessaker att koppla ihop namnen med – som till exempel en snigg orange tröja vars bärare Bosse blev mycket glad när jag gav honom en komplimang om just tröjan. En del människor jag möter är helt klart mer färggranna än andra.
Min egen kaffemugg är med på fjärde arbetsplatsen.
För att jag ska känna igen mig tog jag med mig min vattenflaska och min jobbkaffemugg idag. Den muggen fick jag en gång av min äldsta bonusdotter. Det är fjärde arbetsplatsen muggen är med på. Vi får hoppas att vi får stanna här ett tag. Vädret har varit lite skumt idag, mindre sol, men väldigt kvavt. En fika på förmiddagen blev det i alla fall utomhus för min del.
Förutom att fika, hälsa och surfa springer jag som sagt på möten. På förmiddagen deltog jag i Ledningsgruppen och fick veta vad deltagarna i den och deras medarbetare jobbar med. Efter lunch var det dags för Stabsmöte. Då blev det mer husnära information och där har information, det vill säga jag framöver, en stående punkt. Får tänka ut nåt smart att säga som jag ska jobba med… 😮 Jag hoppas att jag kommer igång med att jobba mer praktiskt snart. På måndag ska jag få en kurs i intranätverktyget. Det sägs vara ett enkelt verktyg och det tror jag. Klarar jag av EpiServer, WordPress och Joomla (hjälpligt) klarar jag förhoppningsvis detta. Det som nog lär vara mer knepigt är strukturen.
I eftermiddags befann jag mig mitt emot Dômen.
Efter Stabsmötet kastade jag mig i bilen och for in till Gustavianum i stan. Jag blev rånad på 70 spänn i parkeringsavgift på S:t Eriks torg – en typisk avgift som ett visst spygrönt parti vill höja. På Gustavianum skulle jag delta i en nätverksträff bestående av universitetets kommunikatörer. Förutom två såna var ”min” fakultetskommunikatör från SLU med i panelen och showade. Eller snarare berättade om och förde dialog med oss åhörare om kommunikatörens roll. Det är ett ämne en kan prata om alltid och i alla lägen! Min gamla bekanting skötte sig exemplariskt. Själv försökte jag göra det genom att lägga band på mig och inte kommentera en del av det h*n sa – jag har ju som sagt också jobbat som fakultetskommunikatör på SLU (väldigt kort tid, dock!) men även som institutionskommunikatör. Under fikat goffade jag en GIGANTISK bulle trots att det inte är helg och så grupparbetade jag. Även under denna nätverksträff skakade jag tass med folk, framför allt såna jag tror eller vet att jag ska ha nåt att göra med.
Efter nätverksträffen hittade jag ett roligt och spännande sms från Fästmön, så jag ringde henne från bilen. Tisdagshandlingen gjorde jag på ICA Heidan idag, på grund av bilköerna på hemvägen. Och nu blir det snart en macka innan jag ringer lilla mamma och rapporterar om mina två första arbetsdagar.
Jag lever och mår bra, men hur mår DU??? Skriv gärna några rader i en kommentar till det här inlägget!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged a-kassa, alarm, alkohol, arbete, ärende, öl, balkong, bål, behållare, bil, blåsa, bokmal, bra tankar, brev, brist, buss, bygga, cappuccino, clown-rött, crème fraiche, cyberspace, de arbetandes skara, en arbetsplats, ensamstående vuxen, ersättning, ett gäng, existensminimum, exklusive boendekostnad, för dyr, förändra, förändras, företag, förvånad, fiktiva världar, fin i håret, fina och goda erfarenheter, fina ord, fota sig själv, fredag, galen, gök, glas, gråta av glädje, grillad lax, grimas, Halmstad, hus, hyllplan, hyresgäst, hyreslägenhet, i verkliga livet, informationsmöte, ingen skönhet, isvatten, januari 2009, jobb, jobbstart, kafé, kakbak, kakor, kalufs, känslor, klippning, kommunal hyresvärd, Kungsgatan, ladda, ladda mobilbatteriet, laddstation, lån, låtsas, lön, livet är skört, lock, loser, lyxmånader, mage, maj, matställe, mätt och go, måndag, morötter, morotskaka, namn, nummer, ny arbetsgivare, nyanställd, nytt jobb, nyttig, olästa böcker, passera mitt framför näsan, pengar, pilsner, pladdra, plastkort, present, presumtiv arbetsgivare, privatnummer, promenera, räkningar, rätt sida, rödlök, rom, saft, sammanfatta, Sandys, säkerhetsnät, sås, selfie, skyddat, skyddat nummer, skyddsängel, smart, snigelpost, sol, sova, spännande, sprätta, stel, sugrör, svårt att komma till ro, ta för givet, tack, tacksam, tacksamhet, tankarna snurrar, tänk, telefoni, tillhöra, tisdag, tjockis-svart, Tobleronekaffe, torsdagskväll, Troll, Uppsala, utan inkomst, utestängd, vardagsmorgon, vänta, värme, vykort, yngsta bonusdottern on 06 maj 2016|
Ett tacksamt och soligt inlägg.
Jag är så tacksam! Det finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.
Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.
Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)
Torsdagskvällen blev lugn. Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…
I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.
I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???
Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Medan jag mätt och go’ väntade på bussen sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.
Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.
Morotskakan var verkligen enorm så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.
Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!
Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galna… Tacksamhet!
Detta bildspel kräver JavaScript.
I morse när jag vaknade var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!
Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.
*balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged a-kassa, alla är välkomna, Anna Nilsson Spets, ägg, äldre, ålderspension, bil, blandning, buss, bygga, bygga den med öl, cyberspace, deckare, dricka, dricka vin, En hemlig plats, få ont, fågel, för dyrt, förstörd, förväg, fet fisk, finlira, fortare, fråga, gammalt, gå fetbort, gnällig, gräsmatta, grillpanna, gurka, hantverkarbilar, Hållplats Sverige, höger sida, hjul, hylla, innehåll, inte tid, intressanta tjänster, jobba statligt, jobbsökeri, kött, klampa in med skorna på och skita ner, klara sig, klucka, konstruktivt, kostråd, krånglig, kycklingkorv med bröd, ladda, lax, länk, läsa, lättare, leva på next to nothing, litteratur, livsmedel, mage, makrill, mål, månader, möblering, mineralvatten, När livet vänder, neverending story, nytt, offentligt rum, ojande efteråt, ost, paprika, parkera, parkering, pensionsbesked, Personligt, port, privat, protein, räksallad, råd, renodla, renovera, reservdel, riktigt akut, rostad macka, rum, sabba, Saknaden efter Josef, salter, sänkas, sötebrödsdagar, sitta löst, skena i trappor, skita ner, skoja, slå i räcket, smör, spännande, svamla, SvT Play, syfte, synpunkter, tack, tandläkarbesök, tapetval, tilltal, trappuppgång, trilogi, tydligare, UL, ung, Uppsala, utflykt, utseende, väggar on 07 april 2016|
Ett uppbyggligt inlägg, en neverending story.
Jisses så det byggs/renoveras i huset! Det är som en neverending story. Jag vet inte hur länge jag har sett hantverkarbilar stå parkerade utanför (med minst två hjul på gräsmattan som nu är rätt förstörd). Varje dag skenas det i trappor, det slås i räcket och det skitas ner – utanför min dörr. Innanför andras dörrar hoppas jag att det blir fint. Fast framför allt hoppas jag att det blir färdigt snart. För att du inte ska tycka att jag är gnällig kan jag meddela att arbetet i min trappuppgång har pågått minst sen årsskiftet. Vi talar alltså om flera månader. Sen tror jag att det för säkerhets skull sker nåt liknande arbete i porten bredvid.
Hantverkarbilarna sabbar gräsmattan, som synes.
Mitt rum blir ingen hemlig plats, men ett rum för att läsa böcker, till exempel. Boken En hemlig plats läste jag ut igår, förresten.
Men faktum är att även jag bygger. Jag bygger ett nytt… rum i cyberspace. Det blir lite gammalt och lite nytt i mitt rum både vad gäller innehåll och utseende. Nånting jag ska bli tydligare med är mål och syfte med mitt rum. Innehållsmässigt ska det finnas vissa… ”hyllor” kvar, även om min första tanke var att renodla mer. I mitt rum ska en kunna läsa böcker, men samtidigt ska en kunna dricka vin och se på TV också. Det är blandningen jag gillar. Mitt rum blir ingen hemlig plats utan troligen offentligt, även om mitt tilltal kan vara väldigt personligt. Och till att börja med är alla välkomna – så länge man inte klampar in med skorna på och skitar ner. Det mest privata får som tidigare fortsätta att vara mest privat. Spännande är det att se nåt nytt växa fram! Det går fortare och lättare än jag trodde. På ett par timmar hade jag ”väggarna” klara. Nu sitter jag och finlirar med ”tapetval” och ”möblering” mest. Mer tänker jag inte avslöja här och nu – annat än att det blir an neverending story…
Idag blir det emellertid inte så mycket byggande. Jag sitter och laddar för ett tandläkarbesök mitt på dan – inklusive en bussresa. Att åka buss med UL är nämligen inget jag estimerar högt, men det blir för krångligt och för dyrt med bilparkering inne i stan.
Min dag har som vanligt inletts med jobbsökeri. För tillfället har jag flyt och hittar intressanta tjänster att söka, även om alla inte finns i Uppsala. Det är viktigt att jag får ett jobb snart. Till och med är det riktigt akut. Igår kom ett pensionsbesked och den månatliga ålderspensionen för de år jag har jobbat statligt har sänkts en krona sen förra året – till 83 kronor… Eh ja… Hur ska en kunna klara sig på det, tro? Det är ju fan mindre än a-kassan… Nä, det lär inte bli några sötebrödsdagar senare i livet heller. Tur att jag är van att leva på next to nothing = a-kassa.
En statlig ålderspension på 83 spänn i månaden utlovar inga sötebrödsdagar senare i livet…
Mitt dagliga bröd igår.
Hur det är med magen idag? Tackar som frågar. Jag byggde den med öl. SKOJAR BARA! Människor tycks ha många synpunkter på vad jag stoppar i mig. Det hade varit mer konstruktivt om jag fått kostråd av nån kunnig. Som det är nu får jag känna mig fram. Magen är bättre – den är inte bra, men den är inte sämre. Jag har levt med en kass mage i 45 år. Vissa perioder kan jag äta vissa livsmedel utan att få ont, för att i nästa perioder få riktiga smärtanfall om jag råkar få i mig en tugga av nåt specifikt. Det jag återkommande ofta får ont av att äta är gurka, paprika och ägg. Gurka kan jag leva utan, men paprika är gott och ägg behöver jag för proteinets skull – jag äter ju inget annat kött än fågel. Fet fisk går fetbort fick jag lära mig den hårda vägen i måndags. Makrill i tomatsås var inte bra. Gissningsvis funkar inte lax tillagad i min grillpanna heller, dårå… Men tack FEM för det hittills ENDA rådet jag har fått i förväg som inte har varit nåt ojande efteråt om vad jag har petat i mig: mineralvatten. Jag behöver dricka mycket och få i mig salter eftersom jag inte får i mig så väldigt mycket. Igår åt jag en rostad macka med smör och ost samt två små kycklingkorvar med bröd och lite räksallad bredvid. Det kunde jag äta utan att få ondare. Nu kluckar det inte längre i magen, det känns mer som om nånting… sitter löst på övre höger sida. Kanske behöver en och annan reservdel…
Nu har inte jag tid att sitta här och svamla med mig själv längre. Det är dags att sätta fart så jag kommer iväg på dagens utflykt. Men… jag ville bara påminna dig som missade gårdagens avsnitt av När livet vänder att det går att se på SvT Play – länk finns i mitt inlägg om Admir. Ett bra komplement är också att läsa Anna Nilssons trilogi Hållplats Sverige (länkar till dem finns i samma inlägg).
Anna Nilsson Spets trilogi Hållplats Sverige vänder sig främst till unga, men även vi äldre får ut nåt av den.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Ironi, Personligt, tagged ACO, Amaryllis, ansiktsvatten, anställd, Antik & Auktion, antikvitet, apotek, aprikos, arg, aversion, avsluta, avundsjuk, äta en macka, bacillskräck, badrum, bättre, beskrivning, betal-lunch, betala, betala kontant, bild, bläddra i, blå, blomma, bo, bra, cyberspace, dålig, dåligt humör, drömhem, drömma mig bort, e-post, elefant, face clean toner, faktura, färdig, förändra, förpackning, flaska, fråga, fruktansvärt irriterande, göra ont, ge mig, gissa, glad, gnälla, gratulationer, gråväder, grinig, gummiplanta, huvud, inbox, innehåll, jobb, kasta, kök, knopp, kortbetalning, längd, lättar på trycket i bröstet, löser inga problem, ledsen, less, ljuga, logga in, mejl, myndighet, nytt jobb, pelargon, plånbok, råttbo, regn, ren tvätt, risbuske, riva ner saker, sak, sämre, söndag, shopping, skapa irritation, skillnad, skit och pannkaka, skutta, slutet gott allting gott, snö, sociala medier, stängel, stå mig upp i halsen, sur, surbobba, svart moln, svenska, Sverige, telefoni, tidrapportera, tråkig, trött, vackert och välinrett hem, vardagsrum, väder, vätska, visstidsanställning, Willys, yxig on 08 mars 2016|
6 Comments »
Ett surt inlägg.
Det hänger ett svart moln ovanför mitt huvud. Nu har jag varit på dåligt humör sen i söndags seneftermiddag och det är irriterande. Jag vill vara glad och tjolahopp, inte sur, arg och ledsen. Därför tänker jag gnälla av mig lite igen. Det löser inga problem, men det lättar på trycket i bröstet. Jag börjar med e-posten som efter snart två dar fortfarande inte fungerar. Förra veckan kunde jag inte logga in och läsa mejl på tre dar. Kanske blir det samma den här veckan. Det är fruktansvärt irriterande när en väntar viktiga mejl. En faktura som kommit till inboxen lyckades jag som tur är betala på annat sätt. Men jag är less på att mötas av denna bild när jag har försökt logga in:
Den här bilden vill jag inte se.
Fler dåliga saker: vädret. Igår morse var det massor av snö. Den försvann tack och lov, men bara för att ersättas av regn igår och gråväder idag. En kan ju inte bli annat än trött och grinig då…
Snö vill jag INTE ha!
På jobbet har det varit en tråkig dag. Jag petar i slutet med ett gäng beskrivningar och de tycks visst aldrig bli färdiga. Fast jag är färdig med hälften, när jag tänker efter. Eftersom jag är anställd vid Myndigheten sen den 1 mars måste jag tidrapportera på ett annat sätt. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat om detta, men idag gav jag mig inte. Det tog hela jävla dan att få veta hur jag ska göra och det känns rätt… ironiskt med tanke på visstidsanställnings längd. Det är skillnad på längd och längd. Och på skit och pannkaka. Jag vet, jag vet, jag veeet, men lik förbaskat gör det ont.
Efter jobbet skulle jag handla. Jag hade ett par ärenden inne på apoteket och där lyckades jag, som den elefant jag är, riva ner saker. Sen försökte jag gissa hur mitt ANSIKTSVATTEN, som det heter på svenska (jag vägrar säga face clean toner, jag bor i Sverige), ser ut numera. Sist var flaskan eller vätskan blå, idag gick den åt aprikos. En blir bara galen när ACO ständigt och jämt ändrar utseendet på sina förpackningar! Det skapar bara irritation och innehållet förändras ju inte – det blir varken bättre eller sämre. Det är lika bra som förra gången.
ACO ansiktsvatten har gått från blått till aprikos.
Jag brukar alltid betala kontant på Tokerian. Bara det att jag inte hade så mycket kontanter i plånkan idag, så jag fick betala med kort. Smart av mig eftersom jag ska äta betal-lunch två dar i rad. Jag har nån sorts aversion mot kortbetalning, nästan som lite bacillskräck.
Men nåt bra då? Ja, det vill jag avsluta det här inlägget med, för är slutet gott är allting gott, eller..? Igår upptäckte jag att en av mina amaryllisar plötsligt fått fart. En stängel har skjutit i höjden och i toppen… en knopp!
Opp Amaryllis! (Strunta i risbusken bakom, det är en gammal gummiplanta som jag borde ha kastat för länge sen.)
Inte nog med amaryllisen i vardagsrummet. I köket har jag flera pelargoner. En av dem blommar och en har knoppar.
Det blommar!
Slutligen: dagens post. Antiktidningen gör mig alltid glad, för den kan jag bläddra i och drömma mig bort från mitt råttbo till andras vackra och välinredda hem.
Här finns det drömhem.
Nä, det är inte mycket som är bra idag, men en får vara glad för att en tycker om att titta på blommor och antikviteter. För övrigt står mig alla gratulationer till nya jobbet upp i halsen. Det är ju faktiskt inte alls som det ser ut i cyberspace. Jag har inte ljugit, utan det är vissa sociala medier som är… yxiga. Allt blir bara så… ironiskt…
Nu ska jag skutta ut i badrummet och ta hand om ren tvätt, äta en macka och ringa till en surbobba. Jag gissar att du är avundsjuk!..
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged arg, avslutande del, Carin Gerhardsen, cyberspace, deckare, Facebook, Falleri fallera falleralla, fängelse, förtvivlad, frustrerad, Hammarbyserien, i verkliga livet, jobb, julklappsbok, känner mig ensam, klaga, klura ut, kollega, laptop, läsa, ledigheten i kroppen, ledsen, litteratur, mamma, missuppfatta, mobiltelefoni, mordisk, nattuggla, nätshoppa, nytänkamde, ont i högerbenet, oslagbar som vän, promenad, reprisbild, söndagsförmiddag, skyldig, sms, sociala kontakter, sociala medier, sovmorgon, spelchatt, stillasittande, ta upp vänskapstråd, tack, varför, vända på dygnet, ytbegränsning on 27 december 2015|
12 Comments »
Ett bladvändande inlägg.
Nu har jag börjat läsa den första av mina julklappsböcker. Det är härligt att få vända blad i en helt ny bok ibland.
Det är söndagsförmiddag och min sista lediga dag den här veckan. Men jag klagar inte! Jobba tre dar, ledig fyra. Jag längtar i stället till jobbet. Dit jag ska i morgon för att även den kommande veckan jobba tre dar och vara ledig fyra. Det går snabbt att få ledigheten i kroppen. Med det menar jag (ja, jag känner att jag måste förtydliga allt eftersom det alltid finns några som vill missuppfatta/missuppfattar det jag skriver) att det är lätt att vända på dygnet. Mamma, som är på besök, är dessutom en nattuggla och vill gärna ha sovmorgon varje morgon. Därför har även jag varit ganska hänvisad till mitt sovrum. Men jag klagar inte på det heller. Jag har min laptop och jag har tillgång till massor av bra böcker som jag kan läsa och mobilen om nu nån skulle vilja mig nåt.
Jo lite klagar jag. Jag har ont i högerbenet och det blir inte bättre, snarare värre. Jag tror att det har med stillasittandet i sovrummet att göra. Där är ju begränsat med utrymme för promenader. Tänk, det vore nog det värsta för mig, ytbegränsningen, om jag satt i fängelse! Medan jag sitter eller ligger här tänker jag förstås en hel del. Jag känner mig ledsen och förtvivlad för att jag så ofta är arg och frustrerad och för att jag känner mig så ensam trots att jag inte är det. Men det kanske är dags att gå vidare nu och vända blad och göra nåt som är nytt för mig: jag funderar på att öppna ett Facebook-konto! Så nytänkande är jag! (<== ironi). När ens sociala kontakter i princip omfattar mamma och kollegorna på jobbet saknas det nåt. Jorå, jag har vänner som hör av sig då och då, mest per sms eller via spelchatt. Men på Fejan skulle jag kunna ta upp vänskapstråden med gamla vänner och kanske träffa nya. Sen vet jag att vänskap i cyberspace är som det är – osäkert. Fast är det verkligen bättre i verkliga livet??? Tänk efter!
Böcker är emellertid oslagbara som vänner. Igår kväll öppnade jag den första julklappsboken. Idag på morgonen har jag läst ungefär en fjärdedel av Falleri fallera falleralla, den åttonde och sista delen i Carin Gerhardsens Hammarbyserie. Jag fick boken av mamma, det vill säga jag nätshoppade den själv. En kan ju fundera över varför jag läser så mycket deckare… Är jag mordisk? Nja, inte särskilt. Jag gillar att försöka klura ut vem som är skyldig och varför. Av julklappsböckerna var åtta av tio deckare… Mycket att klura på, med andra ord…
Reprisbild på julklappsböckerna. TACK igen, alla givare!
Vilken sorts böcker läser DU helst??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Jag kanske kan få lite input och lästips!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, Vänner, tagged alkohol, begravning, behov, bekräftelse, berättiga, bli bättre på, bullar, champagne, chef, cyberspace, döden, Delicard, delikatess, det gamla landet, en annan historia, energinivå, faggorna, få nåt vettigt gjort, författare, förfölja, förmiddagskaffe, försent, försvunnen, fotgängare, fredag, garage, gå, gåva, gofika, grått kuvert, grillpanna, husgeråd, i ett annat land, inte felfri, jobb, jul, julfest, julklapp, kaffe, köksbord, knapp, kund, kvällspromenad, lax, lön, lyssna, människor, målgrupp, parkering, pärlsocker, prata, pratstund, prövning, prenumeration, presentkort, produktanmälan, reflex, sätta sina spår, sen, shopping, sluta skjuta upp saker, snäll, soprum, sorg, stekpanna, svära, tårar, tårta, tu man hand, uppskatta de goda stunderna, välgörenhet, visum, Willys on 18 december 2015|
12 Comments »
Ett inlägg om gåvor och prövningar.
Livet prövar oss människor. Och gjorde det inte det skulle vi inte uppskatta de goda stunderna. Jag visste att Döden var i faggorna. En försvunnen person i ett annat land. Igår kom bekräftelsen. Min vän var i tårar. Jag satt vid vännens köksbord och lyssnade och pratade. Fick för miljonte gången känna att jag måste sluta skjuta upp saker och ting som har med människor att göra. Inte träffas SEN. Inte ringas SEN. För SEN kan ju vara… försent. Nu finns inget kvar som binder min vän vid det gamla landet. Begravning lagom till jul om det går att ordna visum. H*n lovade vara tillbaka här till nyår. Jag lovade att finnas här nu och under tiden – och SEN också – även för familjen. Jag fick i eftermiddags en produktanmälan som jag granskade och den fick mig att tänka på vännen med sorgen. Författaren hade som målgrupp nämligen angett… människor. Det är nåt jag tar till mig och nåt jag ska försöka jobba för att bli bättre på. Alltså att ha människor som min målgrupp.
Författarens ord.
Vi drar oss mot jul och idag har jag fått så fina julklappar från jobbet. Jag har alltså varit snäll, kunde såväl jag som kollegorna konstatera. (Sen finns det visst en och annan i cyberspace som tycker att jag är knäpp också och som anser att min knäpphet berättigar dem till att förfölja mig. Men det är annan historia och den kommer inte här.) Efter förmiddagskaffet kom chefen med ett grått kuvert som innehöll ett presentkort från Delicard. Jag blev tvungen att genast gå och kolla på nätet. En kan välja bland ett femtiotal jättefina klappar – allt från välgörenhet till husgeråd, delikatesser och prenumerationer. Jag funderar på att välja en grillpanna. Visserligen har jag större behov av en vanlig stekpanna, men jag har alltid velat ha just en grillpanna för till exempel lax.
Det finns massor med saker att välja bland.
Trevlig helg önskade arbetsgivaren med en reflex. Mycket användbar julklapp!
Det var tårta på jobbet i onsdags eftermiddag, så inte trodde jag att det skulle vara gofika även idag – men det var det! Stora, härliga bullar med pärlsocker på. NK* och jag slank ner tidigt för att få en pratstund på tu man hand. Det behövdes både socker och prat för att hålla energinivån uppe så att en fick nåt vettigt gjort för lönen den här fredagen före jul… Många hade varit på julfest igår kväll och jag tror bestämt att det hade satt sina spår hos somliga. På väg från gofikat snubblade vi över nästa julklapp, dessutom. Och det var en riktigt bra grej: en reflex. Jag svär så ofta över att fotgängare inte har reflexer så här års. I år har jag varit extremt dålig på det själv. För det händer ju att även en bildåre som jag behöver gå till och från garage och parkering… (Nä, jag är inte felfri.)
Nu sitter jag och laddar för en kvällspromenad till soprummet och Tokerian. Då skulle jag slippa ge mig ut och köpa kaffe i morgon förmiddag, nämligen. På väg hem från jobbet såg jag hur full parkeringen var. Kanske har många kunder handlat färdigt nu?
På Tokerian finns det mesta, dock inte champagne. Det är tur att jag har egen sån i kylen med tanke på dagens bästa gåva:
Dagens bästa gåva.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, tagged äta, åka hem, återuppstå, öppna konto, barnbarn, bitter, blå himmel, blogg, cyberspace, dataskyddslagstiftningm konsekvens, dö, ensam, EU, farmödrar, färskvara, föräldrar, förfölja, förtala, fira, frostig, god förebild, ha det svårt, hantera data, hämta krafter, håna, huvudvärk, jobb, jul, julklapp, julmat, känsla, kommentar, kropp, kyla, lägre vikt, läsa, ledsen, leva, livsmedel, livstid, ljus, mamma, njuta, nyår, omtänksam, ondska, onsdag, ord, prövningar, säga ifrån, segt, shopping, skonad, skrapa bilrutor, skriva, små förpackningar, små helveten på jorden, snö, sociala medier, sova för alltid, sprida falska slutsatser, stilla nyfikenheten, storfamiljer, svett, tar aldrig slut, tillstånd, Troll, ungdomar, utrymme, utstå nya kamper, väckningsalarm, väder, vänlig, vila, virke on 16 december 2015|
6 Comments »
Ett inlägg om att leva och dö.
Jag vet inte hur många gånger en kan dö under en livstid. Eller under en period av sex, sju år. Dö och återuppstå, för det mesta till nya små helveten på jorden. Nog måtte jag vara av ett virke som är det segaste sega, för varje gång jag tror att jag äntligen ska få sova för alltid, går väckningsalarmet igång. Min kropp har emellertid börjat säga ifrån rejält. Till exempel är det min tredje dag med huvudvärk.
Nu tänker jag inte berätta mer. Det finns vänliga och omtänksamma människor som läser mina ord på den här bloggen, men det finns också personer som är ondskan själva. Givetvis njuter dessa senare när jag har det svårt – den känslan kan jag inte ta ifrån dem. Det enda jag kan göra är att inte stilla deras nyfikenhet så att de kan sprida sina falska slutsatser i sociala medier. Jag läste förresten att EU vill införa ny dataskyddslagstiftning och att en konsekvens av det kan bli att företag inte får hantera data från den som är 16 år. Det skulle bland annat innebära att unga behöver föräldrars tillstånd för att öppna konton inom sociala medier. Fint tänkt, men det skyddar ju inte mot till exempel farmödrar som är riktiga troll i cyberspace. Tänk om nån kunde stifta lagar mot dessa tanter som borde vara goda förebilder för sina barnbarn. I snart sex år har en av dem förföljt, hånat, förtalat mig. Även det är som att dö flera gånger under en livstid och sen återuppstå. Det tar nämligen inte slut förrän utrymmet på den här bloggen tar slut. Så länge tänker jag skriva och lika länge till lär jag vara förföljd. Nu återstår sex procent.
Det är ljusare himmel idag.
Nånting ljusare än inledningen är vädret. Idag är himlen lite blå, faktiskt. Det har varit ganska kallt här i några dar, men nån snö har vi inte fått. Det är bara frostigt och halt och jag skrapar bilrutor så svetten sprutar innan jag kan åka hem från jobbet. Alla klappar och all julmat utom rena färskvaror är inhandlade. Jag har försökt köpa små förpackningar, för både mamma och jag äter mindre och mindre. Tyvärr är det svårt att hitta livsmedel av lägre vikt – allt tycks göras för storfamiljer. Som alla de senaste jularna är vi bara två som firar tillsammans. Men det är inte så bara – ingen av oss två behöver sitta ensam, bitter och ledsen under varken jul eller nyår. Och när det nya året inleds återuppstår livet och dess prövningar igen. Jag kan bara hoppas att vi får vara skonade under ett par veckor. Få vila och hämta krafter för att utstå nya kamper.
Ha en god och ljus onsdag och du som är den du utger dig för att vara får gärna skriva några rader i en kommentar!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged andra världskriget, artikel, ägare, önska god jul, bli störd, boende, bostadsbrist, bostadsområdet Tuna backar, bygga, cyberspace, dagens citat, dator, dörr, efter skolan, eftermiddag, fakta, förebild, förr i tiden, Fyrisån, gå runt, gård, gungor, Gunnar Leche, hänsyn, historia, hyresgäst, kalla, köpa, kväll, läsa, litteratur, modernt byggprojekt, olika samhällsklasser, olika storlekar, pekpinne, piska mattor, rätt sätt, samla, sol och ljus, springa, stava till, Susanne Limström, Sverige, sydväst, titel, trist, umgås, ungar, Uppsala, Uppsalahem, UppsalaTidningen, Upsala Nya Tidning, vaktmästare, webbplats on 03 september 2015|
Ett citerande inlägg.
Det är inga ungar ute om eftermiddagarna och kvällarna och gungar.
Dagens citat hittar jag i UppsalaTidningen (<== lika trist webbplats som dess ägare lokalblaskan). Det är Susanne Limström, kvartersvärd på Uppsalahem, som säger följande apropå att Uppsalahem, tillsammans med hyresgäster, har samlat bostadsområdet Tuna backars historia i en bok:
[…] Vi fick höra att vaktmästaren gick runt till alla och önskade god jul, men samtidigt kom med pekpinnar om exempelvis hur man skulle piska mattorna på rätt sätt. Och att gungorna låstes fast klockan åtta på kvällen för att ingen skulle bli störd. Alla dörrar var olåsta och ungarna sprang ut och in hur som helst, […]
Det där med hänsyn kunde de uppenbarligen stava till förr i tiden. Fast klockan åtta på kvällen… Samtidigt, idag sitter alla ungar en och en vid sina datorer och umgås i cyberspace efter skolan. Det är ingen unge ute om eftermiddagarna och kvällarna.
Tyvärr är det bara de boende i Tuna backar som har fått boken av Uppsalahem. Andra får köpa boken, vars titel inte nämns i artikeln.
Fakta:
- Efter andra världskriget var det bostadsbrist.
- Tuna backar blev ett modernt byggprojekt och en förebild för resten av Sverige.
- Gunnar Leche var stadsarkitekt här i Uppsala.
- Gårdarna byggdes mot sydväst så att det gick att njuta av eftermiddagens sol och ljus och Fyrisån.
- Det byggdes totalt 628 lägenheter för 2 000 personer i olika storlekar. Tanken var att människor från olika samhällsklasser skulle kunna bo i samma bostadsområde.
Källa: UppsalaTidningen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged annons, arbetsplats, Ashley Madison, ärlig, övervaka konferensdeltagare, barn, bilder, blogg, bloggställe, Breakit, cyberspace, databaser, datainfrastruktur, dator, dra in pengar, Ett modernt yrkesliv ett tolerant och jämställt Sverige, familjernas livspussel, föräldrar, företag, förmiddag, fokusera, Folk- och Försvarskonferensen, fuska, göra slut, gratis, hackare, hackerattack, handikapparkeringsplats, handikapptillstånd, högerspalten, i verkliga livet, information, ingenting i livet är gratis, inlägg, Instagram, Intel Security, irriterande, jobba, köpa, köra oskyddat, knapp, kosta, kreditkortsuppgifter, kriminella, läcka ut, lämna barn, läsare, möjlighet, mobiltelefoni, moderater, morgonfritids, morr, Myndigheten, namn, nuvarande partner, oktober, oskyddade nätverk, otrogen, otrohetssajt, parkera, partistämma, privat och i tjänsten, privata uppgifter, register, reklam, riskbeteende, rymden, samma utrustning, sexuella fantasier, skatta, skriva, slicka på en toalettsits, sociala medier, sovmorgon, sponsrade tweets, sprida virus, stänga, strul, sura, surfa, surfa in via mobiler, surfa utan säkerhetsprogram, surfplatta, Sverige, test, texter mot betalning, Twitter, underlätta, upphör, värja oss, verklighet, vinter, WordPress on 19 augusti 2015|
Ett inlägg om våra livet – i rymden och i verkligheten.
Igår läste jag på nätet hos Breakit att svenska Instagrammare ska drabbas av annonser i sina flöden från den 1 oktober. Detta slogs upp som en stor nyhet – i alla fall i sociala medier. Och visst är det irriterande med reklam! Samtidigt har vi ju svårt att värja oss när vi använder gratisappar och dito sajter för att synas i cyberspace. För nånstans måste ju ägarna dra in pengar. På Twitter finns sen ett tag tillbaka sponsrade tweets. På bloggar, till exempel WordPress gratisbloggar, syns annonser på sidorna eller mellan inläggen när en del av våra läsare surfar in via sina mobiler för att läsa hos oss (gäller för WordPress, för andra bloggställen syns reklam även när man surfar in via en dator). Och själv skriver jag vissa texter här mot betalning. Det är inget jag döljer – det finns en STOR knapp i högerspalten som talar om hur mycket det kostar att köpa ett inlägg hos mig. Syftet för min del har varit detsamma som för alla andra – jag behöver också dra in pengar. Tyvärr har detta mest inneburit en massa strul med Myndigheten eftersom jag är ärlig. Snart upphör det – av detta skäl och andra. Hos Instagram, Twitter och bloggställen lär det fortsättas med annonser. Det är inget vi kan värja oss mot. Ingenting Inte mycket i livet är gratis, du vet…
Oskyddat nät?
Hur har du haft det annars i cyberspace och i livet i sommar? Jag läste en artikel så sent som idag om att många kör oskyddat. Ja, surfar på oskyddade nätverk. Surfat utan säkerhetsprogram i mobilen eller paddan. Ajsan bajsan, sånt kan sprida virus till och med till din arbetsplats – många surfar ju på samma utrustning både privat och i tjänsten. (Skattar ni för att ni får använda arbetsgivarens utrustning för privata ändamål, förresten..?) Enligt Intel Security är detta ett riskbeteende. Det finns kriminella som utnyttjar såväl privata uppgifter som möjligheter att ta sig in i företagens datainfrastruktur. Vid Folk- och Försvarskonferensen i vintras gjordes ett test som visade hur lätt det var att övervaka konferensdeltagarna via deras surfande. Upphovsmännen jämförde säkerheten med att slicka på en toalettsits…
Det finns hackare i verkliga livet.
Hackare är ett folk där ute i verkliga livet som av olika skäl roar sig (?) med att ta sig in i databaser och register i cyberspace. Idag läste jag om hur Ashley Madison, en otorhetssajt, har blivit hackad och information om 32 miljoner människor som är registrerade där har börjat läcka ut. (I sammanhanget kan jag ju inte låta bli att undra varför 32 miljoner människor är eller vill vara otrogna… Varför inte göra slut med nuvarande partner först?) Det som har läckt ut är inte bara namn och bilder utan även kreditkortsuppgifter och sexuella fantasier… Syftet med den här hackerattacken är att stänga den här och ytterligare en otrohetssajt.
What’s the point?
Samtidigt, i verkligheten, i Sverige, vill moderaterna ge fler barn sovmorgon, bland annat. Gruppen ”Ett modernt yrkesliv, ett tolerant och jämställt Sverige” har fokuserat på det de kallar
familjernas livspussel
och bland annat kommit fram till att sovmorgnar skulle underlätta för föräldrar. Denna fråga ska partistämman ta ställning till i oktober. Men… alla föräldrar börjar väl inte jobba fram på förmiddagen heller? Föräldrar som börjar tidigare får ju lämna sina barn på morgonfritids tidigt ändå. So what’s the point?
En sak som jag tycker att ingen ska göra är att fuska med handikapptillstånd. Det finns människor som behöver dessa tillstånd på riktigt och som behöver parkera på så kallade handikapparkeringsplatser!!! Morr!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Puckon, Vänner, tagged alarmerande, amerikaner, arbetsplats, avslöja, balkong, berikande, blå himmel, blogg, bloggbekanting, bokbyte, centralen i Uppsala, cyberspace, duka, dygn, e-skratta, emoji, Ett herrans liv, extra tomt, Facebook, fantasifullt språk, förbannad, förföljas, fiskevatten, folkmassor, fullt, garva, göra roliga saker, glad, grå, gråta, grinig, ha ha, hantera, hänga med mig, he he, helg, ICA:s jumbokräftor, inte kosta, inte pratbar, intern rapport, komma hem, kräftor, kräftskiva, låna, ledsen, livat, ljusgrå, må, mobil, mobiltelefoni, molniga skyar, näpsa, olika bussar, omvänt förhållande, parentes, partner-när-det-passar, projektanställning, Ringvägen, rolig, saker att se fram emot, söndag, se problemet, skärpa till mig, skönt, skratta, skrattpåse, smiley, social, sociala medier, sol, sopgubbar, soprum, specifikt namn, stanna, stark rökutveckling, störa, störande handlingar, stött, stimulerande, Stockholm, supas bort, ta slut, tillföra, trakasseras, träffa människor, trollpacka, tygpåse, utrymme, vakna, vikariat, vinna on 11 augusti 2015|
4 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan har landat något, i alla fall.
Grått… I alla fall är glaset i busskuren vid Centralen i Uppsala det.
Att uppleva saker utanför hemmet är berikande och stimulerande. Sen nekar jag inte till att det är lite skönt att komma hem igen också – även om jag gärna hade stannat ett par dar till. Extra tomt kändes det eftersom Fästmön och jag skildes åt vid Centralen i Uppsala för att ta olika bussar hem. Men idag får jag
låna
henne ett par dygn igen, fast hon ska också göra andra saker än hänga med mig hela tiden när hon är här.
Lite grått är det ändå att komma hem när dagarna har varit fulla av intryck. Dessutom vaknade jag inte till nån blå himmel och sol idag, utan molniga, ljusgråa skyar. Redan en kvart över sex vaknade jag av ett herrans liv borta vid nåt soprum. Kommer verkligen sopgubbarna så tidigt? Det är märkligt, men det är faktiskt mer
livat
här där jag bor än på självaste Ringvägen i Stockholm, där jag bodde i helgen… En intern rapport avslöjade också att det varit stark rökutveckling bland folkmassorna här i söndags. Jag är glad att jag inte var här. Samtidigt är jag glad att nån annan än jag kan
se problemet.
Nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Uppenbarligen är ju alla inte pratbara. Det är så många som blir stötta när en uttrycker att de utför störande handlingar och liknande. Jag kan också bli förbannad när nån näpser mig, men om förhållandet hade varit omvänt skulle jag åtminstone ha försökt skärpa till mig. Hur roligt är det att veta att man faktiskt stör andra människor? Det är väl bara [och här tänkte jag skriva ett namn] som gillar det? (Fyll i valfritt namn inom parentesen om du vill. Jag tänker ett specifikt namn och undrar hur somliga mår sen, när den här bloggens utrymme är fullt – vilket det är om tio procent. Vem ska då trakassseras och förföljas, tro?)
ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.
I kväll ska jag försöka att duka på ballen*, för vi ska ha kräftskiva. Det är ett sätt att göra tillvaron lite rolig. Jag har ICA:s jumbokräftor framme på tining. Dessa kräftor har inte alltid varit bäst, men det är ändå dem jag har köpt genom åren.
Till skillnad från somliga har jag ju inte tillgång till nåt fiskevatten,
sa hon grinigt.
Det gäller att hitta saker att se fram emot, träffa människor som tillför nåt och göra roliga saker som helst inte kostar nånting. (Jisses, så bra jag har blivit på det senare!) Framöver ska jag bland annat träffa bloggbekantingen Ewa för bokbyte (vi vann böcker hos varandra!). Vidare ska det bli ett besök på den bästa arbetsplats jag har haft för att träffa före detta kollegor och titta på deras nya, fina lokaler. Visst är jag ledsen att jag inte är kvar där, men vikariat och projektanställningar tar ju slut, de sups inte bort, som vissa puckons partners-när-det-passar påstår, ivrigt påhejade av puckot själv och en och annan trollpacka.
Men att skratta är roligare än att gråta, det tycker väl alla? Igår läste jag en artikel om hur vi skrattar i sociala medier. Det är Fejan som har undersökt amerikaner och hur de garvar i cyberspace.
Så här blev utfallet:
- ha ha (över 50 procent)
- en emoji (cirka 30 procent)
- he he (13 procent)
Fantasifullt språk? Eh..? Det är mer alarmerande att bara 15 procent e-skrattar i veckan, tycker jag.
Nån som fortfarande använder tygpåsar för att skratta?
Här på bloggen lägger jag ofta ut en smiley, vilket torde vara likvärt med emojis, som jag använder när jag är social och skrattar via mobilen. Men hur skrattar DU i sociala medier??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 