Tillspetsat

Ett inlägg om pennor och reklam.

---

 

Spetsen på min Schaefferpenna är som en diamant, enligt NK.

Igår kom jag ihåg att NK* är pennfetischist. Ja, det ska vara fina pennor, riktigt fina pennor och inte Ballograf (Sveriges enda penntillverkare) eller Parker. Så jag tog med mig min Schaeffer bläckpenna, en penna som min mamma köpte till mig för många år sen. Och när den inköptes sa handlaren att pennan kommer att hålla hela mitt liv. Nu har den legat i sitt röda fodral under många år. Men NK fick mig intresserad. H*n tipsade mig om hur jag skulle göra pennspetsen ren med vatten, hushållspapper, blåsningar och tålamod. Detta ägnade jag nästan trekvart åt på måndagskvällen. Vi får se om min rengöring blir godkänd!

Jag skriver så jävla fult, så jag borde egentligen inte äga en sån här fin penna. Om jag inte minns fel kostade den 600 spänn när mamma köpte den – och det var säkert 20 år sen. Undras vad den kan kosta idag… Men det är härligt i alla fall att äga en sån fin penna, trots att jag varken lär skriva böcker eller reklam med den.

Häromdan läste jag på Svenska Dagbladet om några av de värsta reklamkampanjerna genom tiderna. Maj gadd, jag höll på att smälla av när jag såg reklam för ölbar i bilen, en naken kvinna som krälar vid en manssko, rökande doktorer, bebisar som tycker att det är bra att röka, rasistisk målarfärg (och där snackar vi verkligen kränkande!) med mera med mera. Kampanjerna är gamla, så de må vara glömda och förlåtna nu. Och de skulle aldrig få passera idag.

Men… nog tror jag en och annan höjer ett ögonbryn för SJ:s nya reklam för pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm. Du vet de där tågen som så ofta inte går för att det är

• signalfel
• löv på spåren
• nedriven kontaktledning
• snö på spåren
• folk på spåren
• växelfel

med mera. Vadå 42 avgångar om dan..? En mild överdrift, skulle jag vilja säga…

De som får behålla jobbet trots SJ är nog få… (Skärmdumpen är från nätet.)

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Turkoschockad, i sista minuten och snigelpost med betoning på snigel

Ett dessvärre icke turkosfritt inlägg.

---

 

Den som läser min blogg vet att jag har problem med turkos. Det är, i mitt tycke, ingen färg, utan en nyans. En skitful nyans. Så igår vid lunchtid när jag anlände till Himlen blev jag turkoschockad på riktigt. Jag började se mig om i Fästmöns hem och insåg att det är nån som är ute efter att jävlas med mig. Eller skoja. Eller nåt. Kanske bara nån som råkar gilla turkos..? Det kanske var Fågelmörderskan a k a Katt. Ja jag har alltid sagt att katter är rovdjur. Jag är helt klart en hundmänniska. Det är väl tur, dårå, att jag inte bor med Katt Fågelmörderska.

Vilken turkoschock!

Anna har haft sin äldsta dotter hos sig i sommar. Men igår var det dags för min bonusdotter att fara hem till sitt. Eftersom jag visste att det skulle medföras ett antal resväskor erbjöd jag mig att föra den unga damen med såväl packning som moder till centralen i Uppsala och tåget.

Två resväskor, en bag och en rygga skulle in i bilen – förutom äldsta bonusdottern, dess moder och jag själv.

Jag infann mig på överenskommet klockslag en timme före tågets avgång. När jag såg packningen i hallen – en stor resväska, en liten resväska, en bag och en ryggsäck – började jag fundera på hur det skulle få plats i min lille bil. Jag har nämligen ingen stor bil, om nån nu trodde det. Men med halva baksätet fällt fick vi in allt, inklusive oss själva.

Det skulle handlas matsäck på vägen, så det var bra att jag kom i god tid. Sen blev det mindre bra. Efter att ha svängt ut från Förorten, rundat rondellen blev det plötsligt tvärstopp. Jag kunde se en lång radda bilar framför oss i vårt körfält. Uppenbarligen hade det hänt nåt. Bonusdotterns pappa messade (inte mig som körde bil utan Anna) om en försvunnen gympapåse i samma veva och kunde upplysa oss om att det skett en olycka. Två bilar inblandade, fyra skadade. Ruggigt! Jag hade ju liksom åkt där typ 40 minuter tidigare. Senare på kvällen läste jag hos lokalblaskan att det var fyra personer totalt som färdats i bilarna och att en förts skadad till sjukhus. Jag hoppas att det blev lindriga skador!

Men detta satte en stor käpp i våra hjul. Bonusdottern hade ett tåg att passa. Vi fick helt enkelt göra helt om – varpå en idiot i bilen bakom mig körde fram så jag höll på att backa in i hans fula Volvo på den smala vägen. Nån ytterligare olycka skedde emellertid inte och vi körde på en slingrig bakväg och därefter gamla E4:an i stället för nya in till stan. Vi hann! Dessutom var tåget naturligtvis försenat, men inte mer än sju minuter.

Efter det stora kramkalaset och en och annan tår for vi tillbaka ut till Förorten via samma bakväg. Anna bjöd på kaffe, glass och hallon och Jerka och yngsta bonussonen anslöt. Jag fick ett uppdrag och gav mig av hemåt för att utföra det. Hade just satt punkt när telefonen ringde. Det var lilla mamma som ville tacka för kortet från Stockholm, postat för en vecka sen… Men hallå, posten!!! Ska det ta en vecka för ett vykort att nå fram från Stockholm till Metropolen Byhålan??? Inte konstigt att folk slutar använda snigelpost. Skärpning!!! I vart fall fick jag min bensinräkning idag, vilket är i rimlig tid. Förra månaden tog den nästan två veckor på sig att hitta hit… Jag undrar vad vi betalar för när vi frankerar våra kort och brev…

I övrigt funderar jag på det jag skrev om i helgen, utrymmet. Jag har ännu inte fattat nåt beslut. Men faktum kvarstår – och bara tio procent…

Min kväll avslutades med att uppdatera min mobils systemversion och äta rester från igår, nersköljda med ett glas rött samt Broadchurch! Hur hade DU det igår? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Hysterisk

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Tårtan

Att göra konst är inte det lättaste. Att göra provocerande konst är… skitsvårt. Jag har sett Tårtan. Alltså den tårta som har gjort att man kräver kulturministerns avgång. Den tårta som har gjort att Moderna museet har förlorat en donation från en annan, minst sagt provocerande konstnär, fotografen Elisabeth Olson Wallin.

Konstnären som har gjort tårtan är Makode Linde. Han gör ofta verk på temana rasism och postkolonialism. Han säger bland annat till SvT att han vill förlöjliga vissa föreställningar genom att driva dem för långt.

Moderna museet firade alltså World Art Day med en tårtinstallation. En installation där konstnären själv var en del av den tårta som kulturminister Lena Adehlson Liljeroth tog första biten av. Tårtan föreställde en svart kvinnokropp. Makode Linde var huvudet och han skrek när nån skar i tårtan. Afrosvenskarnas riksförbund har nu anmält museet och kräver dessutom kulturministerns avgång.

Jag tycker att det här konstverket var väldigt provocerande. Trots att konstnären själv är afrosvensk går det inte att komma ifrån att det är mycket starkt. Jag kan förstå syftet, att provocera, att spela på våra fördomar. Men jag är inte så säker på att de som deltog i tårtandet förstod det allvarliga budskapet. De flesta som man ser på filmen i en av länkarna ovan skrattar och flinar nämligen. Och fotar och filmar.

Nej, den här konstnärliga installationen förfelade sitt syfte, anser jag. Konstnären gick för långt. Jag förstår att många är upprörda och tycker att det är smaklöst av kulturministern att delta i detta. Jag kan förstå att Moderna museet nog blir av med en donation eller två, även om jag inte kan låta bli att höja på ena ögonbrynet därför att  Elisabeth Ohlson Wallin var den första att meddela att hon drar tillbaka sin donation till museet.

Vad tycker du???

Läs även andra bloggares åsikter om tårtan

Read Full Post »

Att gå med flaggan i topp… eller nja… men ändå

Jag har sagt det flera gånger och säger det igen: detta är ingen politisk blogg. Politisk i partipolitisk bemärkelse. (Annars är den rätt politisk för jag har som bekant massor av åsikter.)

Att sossarnas partiledare avgår efter ett turbulent år eller vad det är går väl ingen obemärkt eller obrört förbi. För oavsett partitillhörighet har de flesta av oss, som är liiite intresserade av samhällsfrågor, en åsikt om sossarna. Att vara partiledare för ett av våra största partier i Sverige och att få ansvar för en nystart är ett uppdrag av stor dignitet.

Håkan Juholt fick ett viktigt uppdrag, men gick från Juholt till Ljugholt.

När det gäller Håkan Juholt har efternamnet nästan med enkelhet transformerats till Ljugholt. För det har var lite för många lögner. Eller vad sägs om alla dessa? För att nämna nåt på listan var det ju redan från början lite märkligt att välja en partiledare vars sambo hade förskingrat pengar. OK, det var inte han själv, men ändå. En honom mycket närstående person. Sen var det det där med bostadsaffären, sambons lägenhet, som han fick ersättning för. Och bilen, hyrbilen, den han fick ersättning för samtidigt som han fått betalt för att han använt sin egen bil. Och några till… Listan är lång.

Vid dagens presskonferens medgav Håkan Juholt att han har begått flera misstag. Då hedrar det honom att han avgår – om så inte med flaggan i topp så ändå med den på halv stång, så att säga.

Här kan du läsa Håkan Juholts hela uttalande från presskonferensen!

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt

Read Full Post »

SJ redo för vintern – men lämnar inga garantier…

Färre avgångar, säkrare teknik och bättre beredskap. Det gör att SJ känner sig redo för vintern. Men samtidigt lämnar man inga som helst garantier till resenärerna att tågen ska gå mer punktligt än tidigare vintrar…

De två senaste vintrarna har varit tuffa för SJ. Men det kan man väl säga att de också har varit för alla de tiotusentals människor som har rest – eller försökt resa – med tåg… Nu har SJ:s delårsrapport kommit och mycket i den handlar om förbättringsåtgärder.

Ett av recepten för att bli bättre är att det blir färre avångar. Och det låter ju logiskt… Ju färre avgångar desto större chans att de (få) tåg som går avgår i tid. Eller?

VD Jan Forsberg säger i Dagens Nyheter:

[…] Vi lägger ett vintertrafikprogram som är utglesat. Vi vill att de tåg som ska gå, ska gå i tid så långt det är möjligt. När man får sådana här extrema väderleksförhållanden så behöver man fordonsreserver, så vi drar väl [!] ner trafikvolymen i antalet avgångar med närmare tio procent […]

Och SJ:s nye ordförande, Jan Sundling, är mycket optimistisk och säger att folk – och gods! – aldrig har rest så mycket som de gör nu. Och om punktligheten säger han bland annat:

[…] Den blir bättre om de som har ansvar gör någonting åt det. Om 30 till 35 procent ligger på tågoperatörerna måste de ta det jobbet. Om resten ligger på Trafikverket och på någonting annat måste de ta det jobbet […]

Nu tror jag att tågresenärer och pendlare i princip skiter i vem som är ansvarig för att tågen ska gå. Det viktiga är att tågen går. När de ska. Och några garantier för det har man inte utlovat från SJ, i alla fall. Inte i den här vintern heller.

Read Full Post »

Nåt lite seriöst…

Det är svårt att vara seriös i den här hettan. Just för tillfället är jag glad att jag slipper ikläda mig jobbuniform om dagarna och kan gå omkring i shorts och linne. Samtidigt är det ju inte riktigt nån drömtillvaro jag lever i. Verkligheten tränger sig på, om jag säger så…

Trots värmen händer det en del utanför min lilla sfär. Jag känner mig så ytlig, jag har mest bloggat om shopping och försökt dela med mig av några vackra bilder – men jag är ingen mästerfotograf.

Det är mycket jag borde kommentera, blogga om. Valet, till exempel. Almedalsveckan. Men jag känner mig mest luttrad när politikerna sätter igång med sitt tugg och vet att hälften av vad de säger bara är valfJäsk – det blir noll och intet sen när valet är över…

”Om vi X-partister får makten, då lovar jag att vi…”

                                                                                                                                                         Jag ska  kommentera Littorin lite också. Denne östgöte som nu dragit sig undan offentlighetens ljus. Trodde han. Och skälen till tillbakadragandet känns ju faktiskt lite… oklara. Jag gillar inte alltid kvällstidningsjournalistik. Jag kan tycka att kvällstidningarnas journalister är lite för PÅ när det gäller kändisar. Samtidigt är det ju skillnad i graden av kändisskap. En offentlig person, som en minister, är ju en sorts kändis men ändå en kändis som borde veta att han har ögonen på sig och som lika mycket borde ha vitt mjöl i sin säck. Som läget är nu, med diverse påstådda brottsliga handlingar, har man ju som privatperson inte en aning om vad som är sant eller falsk. Avgick han för barnens skull eller för att en brottslig handling han begått var på väg att avslöjas?

Vad är färgen på påsens innehåll???

                                                                                                                                                      Och så denna tystnad… Den är ju så talande i sig i det här fallet! Som informatör råder man ju ”de sina” att ALLTID tala sanning. Att ljuga är förbjudet! För om en lögn avslöjas då är det kört! MEN… man kan också ta initiativet och ge sin version – idag bloggar ju till exempel många, även politiker. Fast om man inte orkar ens det… Tja, då undrar jag som väljare hur rent det där mjölet är… Det går inte att komma ifrån. Jag tvivlar på oskulden.

Och så tycker jag synd om barnen. För barn till kändisar och offentliga personer får ju så ofta läsa om sina föräldrars skilsmässa eller brott eller andra jobbiga saker i framför allt kvällspressen. Barnen är väl ändå oskyldiga?

Med dessa lite mer seriösa tankar och frågetecken avrundar jag här för natten. I morgon ska det visst bli ÄNNU varmare än idag… Hört det förut???

Read Full Post »