Tillspetsat

Ett inlägg om pennor och reklam.

---

 

Spetsen på min Schaefferpenna är som en diamant, enligt NK.

Igår kom jag ihåg att NK* är pennfetischist. Ja, det ska vara fina pennor, riktigt fina pennor och inte Ballograf (Sveriges enda penntillverkare) eller Parker. Så jag tog med mig min Schaeffer bläckpenna, en penna som min mamma köpte till mig för många år sen. Och när den inköptes sa handlaren att pennan kommer att hålla hela mitt liv. Nu har den legat i sitt röda fodral under många år. Men NK fick mig intresserad. H*n tipsade mig om hur jag skulle göra pennspetsen ren med vatten, hushållspapper, blåsningar och tålamod. Detta ägnade jag nästan trekvart åt på måndagskvällen. Vi får se om min rengöring blir godkänd!

Jag skriver så jävla fult, så jag borde egentligen inte äga en sån här fin penna. Om jag inte minns fel kostade den 600 spänn när mamma köpte den – och det var säkert 20 år sen. Undras vad den kan kosta idag… Men det är härligt i alla fall att äga en sån fin penna, trots att jag varken lär skriva böcker eller reklam med den.

Häromdan läste jag på Svenska Dagbladet om några av de värsta reklamkampanjerna genom tiderna. Maj gadd, jag höll på att smälla av när jag såg reklam för ölbar i bilen, en naken kvinna som krälar vid en manssko, rökande doktorer, bebisar som tycker att det är bra att röka, rasistisk målarfärg (och där snackar vi verkligen kränkande!) med mera med mera. Kampanjerna är gamla, så de må vara glömda och förlåtna nu. Och de skulle aldrig få passera idag.

Men… nog tror jag en och annan höjer ett ögonbryn för SJ:s nya reklam för pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm. Du vet de där tågen som så ofta inte går för att det är

• signalfel
• löv på spåren
• nedriven kontaktledning
• snö på spåren
• folk på spåren
• växelfel

med mera. Vadå 42 avgångar om dan..? En mild överdrift, skulle jag vilja säga…

De som får behålla jobbet trots SJ är nog få… (Skärmdumpen är från nätet.)

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 22: Nämnd och Glömd

Ett inlägg med Tofflans sedvanliga hiss-och-diss-lista.

Torsdag it is och hisslista (Nämnd) och disslista (Glömd) ska det därmed bli. Den gångna veckan är det inte svårare än så här att tycka om:

Nämnd 

• Uppsalanyheter.se (Den världsbästa lokala nyhetssajten i Uppsala)
• Blottar vi oss för mycket på nätet? (Intressant fråga att reflektera över!!!)
• Jubileumsår för fred i Uppsala 2014 (BRA initiativ, kommunen!)
• Märkliga sammanträffanden (Att återse vänner från 1980-talet är häftigt!)
• Clark Kent fick godkänt! (Min lille bilman fick OK på besiktningen!)

Glömd

• Mitt märkliga missbruk (Fy te rackarns vilka vidriga missbruk det finns…)
• Tråkiga gamla X (Får du inte tillräckligt med uppmärksamhet hemma så du måste leta på min blogg? Och förresten stavas ”förhållningssätt” med två s.)
• Korrekturläsarna are no more (Ett tråkigt faktum, för det blir bara värre och värre i tidningarna…)
• Hilde var icke önskvärd hon heller (Ja, historien upprepar sig igen och igen och igen…)
• Det var bättre förr (I alla fall när man tänker på alla tramsiga namnbyten på godis!..)

Livet är kort.

Read Full Post »

Kan gamla ord väckas till liv?

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över gamla, glömda ord, nåt som Lars Wittenstens krönika i lördagens lokalblaska triggade igång.

Det är få saker jag saknar med att inte längre vara lokalblaskeprenumerant. Lars Wittenstens krönikor är dock en av dessa. Jag har alltid läst hans krönikor om vårt språk med stor behållning. Idag var jag uppe ett ärende på institution 1 och hittade en krönika signerad LW i lördagens tidning, en krönika jag inte kunde låta bli att söka upp på nätet.

Ord…

Lars Wittensten skriver om gamla ord och det nyväckta intresset för dessa. Han funderar om det går att väcka liv i ord som har fallit i glömska. Han är inte så övertygad om det, emellertid. Lars Wittensten har hittat en kul (tycker jag, alltså!) blogg, Glömda ord, som varje morgon publicerar ett nästan bortglömt ord. Läsaren uppmanas att använda ordet under dan på ett naturligt sätt. OK, jag tror väl kanske inte heller att detta kan väcka liv i bortglömda ord, men jag tycker att det är en kul och intressant grej – jag älskar ju ord! Min största fasa är att tappa mina ord, att glömma bort dem. Det var ett av skälen till att jag startade den här bloggen för fyra år sen (den 16 maj 2009). Alltså att jag ville försöka hålla kvar orden, minnas dem, fästa ner dem i inlägg så jag inte tappar eller glömmer bort dem. Problemet är bara att jag har skrivit så många ord sen den där dan för fyra år sen att jag inte minns alla bara för det…

Bloggen Glömda ords syfte är alltså att värna om gamla ord så att de inte glöms bort. Intresset för gamla ord har ökat. Detta i sig innebär emellertid inte att det går att hitta praktiska användningar för dessa ord. Lars Wittensten skriver bland annat:

[…] Men känner ni någon som otvunget säger oomkullrunkelig tio gånger om året? […]

Svenska Akademien måste inför varje ny utgåva av sin ordlista rensa bland orden. År 2006 togs  5 500 ord bort för att ersättas av 10 500 nya. Men det betyder ju inte att de gamla orden för den skull slutar att existera, enligt Horace Engdahl.

Dagens glömda ord är för övrigt

berså

Det tycker jag inte är så väldigt glömt, jag använder det ganska ofta, åtminstone den här tiden på året. Tänk bara på att

Dricka saft i syrénbersån – om man nu hade nån… Berså, alltså… Saften skiter jag egentligen i…

Syrénpåslakan har jag däremot, men det passar inte riktigt att dricka saft i dem.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 1: Sova och Söva

Jo jag vet. Det var torsdag igår. Men jag är faktiskt konvalescent och sjukskriven och då kommer saker och ting när jag orkar. Nu kommer veckans höjdpunkter (Sova) respektive lågvattenmärken (Söva). Det är inte svårare än så här:

Sova

• Så skönt att ha Fästmön här! (Jag får hjälp, pepp, stöd och sällskap – och bättre aptit!)
• Alla goa vänner och släktingar som har brytt sig under hela den här sjukdomsresans gång med blommor, böcker, nyponsoppa och på andra sätt – ingen nämnd, ingen glömd! (Jag kan inte nog tacka er för er omtanke!)
• Annas snälla mamma (som har brytt sig och bryr sig – och bjuder på underbar lunch, bara så där!)
• Wordfeudkamperna med Anna (jag får så fina tillmälen när det går bra för mig!)
• Statistiken från WordPress liksom årsstatistiken (som ger mina uppdragsgivare bättre hum om hur många som besöker den här bloggen)
• Stjärnorna på Slottet (en jättebra serie, SvT!)
• American History X (Otroligt stark film bland allt det lätta under helger och mellandagar…)

Söva

• Alla som började bry sig efter flera veckor (Nej, ni behöver inte överanstränga er. Jag mådde riktigt jävla dåligt, men nu tänker jag inte bara överleva utan bli frisk! Och det går alldeles utmärkt utan er.)
• Ett elakt ex, en av Uppsalas största skvallerkärringar (åsikt!), som jag tyvärr påminns om då och då.
• Högljudda grannar/lyhört hus (Nej, jag vill inte höra när ni kissar, grälar, pratar om infertilitet, leker etc. Men för den skull knackar jag inte i nån jävla vägg!)
• Karlidioten på Stormarknaden (som verkade ha som sport att få mig att ramla)

Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med mat…

Alltså, jag måste få återkomma till det här med mat! Jag gillar verkligen mat och att äta gott, det är en guldkant på tillvaron – vilket också är noterbart (en viss rondör, kan man säga). Men jag är ingen kock. Jag gillar inte att laga mat och jag är inte bra på det. Och när jag för en gångs skull ställer mig vid spisen för att röra ihop nåt är det ofta med motstånd. Eller för att jag ändå vill göra nånting för den som har matlagning som vardagssyssla, efter jobbet. Nej fy, jag skulle aldrig orka laga mat varje dag!

En av mina paradrätter, italiensk pastasås på kycklingfärs och med rödvin.

Fast en del paradrätter har jag ju. Det är mat som är lätt att göra och blir god – trots att det nu är jag som rör i grytorna. Italiensk pastasås på kycklingfärs och med några en deciliter rödvin är en av dem. (Rödvinet kanske döljer eventuella miss-smaker..?). Jag har också en vegetarisk variant av het natur, där viktigaste ingrediensen är etiopisk peppar, eller berbere, som den också kallas. Och min tredje rätt är kyckling i lergryta.

På tre rätter kommer man… inte långt. Visst, jag kan väl laga några vardagsrätter till, typ korv och makaroner, fiskpinnar och sånt. Men när man vill ha det där lilla… extra… Eller framför allt, man ska servera många och man vill inte anstränga sig…

När jag fyllde 40 anlitade jag en cateringfirma som kom med mat och en hel disk på hjul. Det blev gående taco-bord som de cirka fyrtiotalet gästerna bjöds på. När jag fyllde 50… åkte Anna och jag till Stockholm och åt en massa godsaker på egen hand. Underbart!

OM jag nu bestämmer mig för att ha den där ”efterfesten” eller den här andra festen för fast jobb som jag går och väntar på tror jag att jag överväger att köpa färdig mat. På nätet hittade jag Eurocatering i Stockholm, ett företag som kanske skulle kunna bistå mig. Här finns allt från mackor via luncher, färdiga tallrikar och middagar till plockmat och desserter Och till festen kan man till och med få hyra serveringspersonal… Företaget jobbar främst med kunder i Stockholmsregionen och dit kan man väl säga att Upppsala hör, eller hur?!

När får jag festa, tro?

Jag försöker se positivt på framtiden även om det inte alltid låter så. Men är du med mig på det tåget lär du säkert få en inbjudan till Den Stora Festen framöver. Oerhört tråkigt och ledsamt att det finns dem jag inte kan bjuda längre av olika skäl, men jag hoppas och tror att vissa, ingen nämnd och ingen glömd, skulle vara med oss ändå, i anden!

Livet är kort.

Read Full Post »