Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smälla av’

Ett inlägg om pennor och reklam.


 

Pennspets

Spetsen på min Schaefferpenna är som en diamant, enligt NK.

Igår kom jag ihåg att NK* är pennfetischist. Ja, det ska vara fina pennor, riktigt fina pennor och inte Ballograf (Sveriges enda penntillverkare) eller Parker. Så jag tog med mig min Schaeffer bläckpenna, en penna som min mamma köpte till mig för många år sen. Och när den inköptes sa handlaren att pennan kommer att hålla hela mitt liv. Nu har den legat i sitt röda fodral under många år. Men NK fick mig intresserad. H*n tipsade mig om hur jag skulle göra pennspetsen ren med vatten, hushållspapper, blåsningar och tålamod. Detta ägnade jag nästan trekvart åt på måndagskvällen. Vi får se om min rengöring blir godkänd!

Jag skriver så jävla fult, så jag borde egentligen inte äga en sån här fin penna. Om jag inte minns fel kostade den 600 spänn när mamma köpte den – och det var säkert 20 år sen. Undras vad den kan kosta idag… Men det är härligt i alla fall att äga en sån fin penna, trots att jag varken lär skriva böcker eller reklam med den.

Häromdan läste jagSvenska Dagbladet om några av de värsta reklamkampanjerna genom tiderna. Maj gadd, jag höll på att smälla av när jag såg reklam för ölbar i bilen, en naken kvinna som krälar vid en manssko, rökande doktorer, bebisar som tycker att det är bra att röka, rasistisk målarfärg (och där snackar vi verkligen kränkande!) med mera med mera. Kampanjerna är gamla, så de må vara glömda och förlåtna nu. Och de skulle aldrig få passera idag.

Men… nog tror jag en och annan höjer ett ögonbryn för SJ:s nya reklam för pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm. Du vet de där tågen som så ofta inte går för att det är

  • signalfel
  • löv på spåren
  • nedriven kontaktledning
  • snö på spåren
  • folk på spåren
  • växelfel

med mera. Vadå 42 avgångar om dan..? En mild överdrift, skulle jag vilja säga…

SJ annons

De som får behålla jobbet trots SJ är nog få… (Skärmdumpen är från nätet.)


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tröttigt inlägg.


 

Ostmacka

Frukost efter prövning.

I morse vaknade jag med huvudvärk. Sämsta tänkbara dag för det… Men jag åkte iväg, träffade två trevliga och öppna kvinnfölk och sen… kändes det bara bra… Frukost åt jag först när jag kommit hem igen, efter prövningen. Ett par ostmackor. Innan jag åt mobiltelefonerade jag med en Tim. Stämde av. Sa att det kändes bra.

På  eftermiddagen hämtade jag Fästmön från jobbet. Vårt mål var Stormarknaden där Anna skulle storhandla. Och som om jag… anade nånting tog jag en femtedel av min matkassa och köpte en räkbomb åt oss två. Den tänkta soppan på fådd squash och morötter köpta extraextrabilligt lagar jag i morgon i stället.

Räkbomb

En femtedel av min matkassa. Men det var den värd!


När ungefär två timmar passerat
och vi hasade runt på ICA Kvantum, halade Anna fram sin handlingslapp och mumlade nåt om att hon skulle börja handla det som stod på listan… då höll jag på att smälla av. Men skämt åsido, vagnen var redan fullastad och vi var så gott som klara. Clark Kent* tog oss till Himlen och just som jag stack nyckeln i låset hemma hos Anna… ringde mobilen igen…


Jag är alldeles för trött
för att berätta mer just nu. Det jag kan ge dig en vink om är att den känslan jag kände när jag en stund senare kunde ringa min lilla mamma och leverera goda nyheter för en gångs skull… den kan jag inte beskriva i ord här. Därför får du se några bilder av Annas små dunbollar till kattbebisar och så återkommer jag i morgon med en lite fylligare redogörelse.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ett stort och varmt TACK till dig som höll tummar och tår och hade mig i dina tankar! Det gav utdelning!


To be continued…


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


 

Varning för snusk!!!


Igår eftermiddag
skulle det handlas lite till. Ja, det vill säga Fästmön skulle handla några saker till jobbet. Vi svängde in till ICA Heidan. Gissa vad jag får se i charkdisken? Jag trodde jag skulle smälla av på grund av stavningen…

Trikantisalami

Trikantisalami verkade vara nån lokal variant av trekantig salami, som vi som talar rikssvenska (nåja…) säger.

 

Men detta var ändå inte ”värst”. Jag undrar – fast jag vill egentligen inte veta – vad den här salamin är gjord på…

Picksalami

Eh ja… Du kan ju läsa själv – och säkert föreställa dig…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett farsartat inlägg.


 

Barnaskrik o jäkelskapNär man är sjuk och inte orkar göra så mycket… Ja, då kan TV:n och nåt lättsamt program roa en. Men det finns nästan inget bra att se på nån av alla mina 15 TV-kanaler (ingår i husets utbud, inget jag betalar för, bäst att tillägga så att jag inte får höra att jag lever som om jag har lön…) en fredagskväll. Därför utmanade Fästmön och jag ödet och bestämde oss för att se nästan två och en halv timme fars. Sånt som förr om åren kallades bondkomik. Sånt som idag stavas Stefan & Krister. Vi glodde på Barnaskrik & jäkelskap på Sjuan.

Handlingen är egentligen enkel, men eftersom det är en fars är handlingen invecklad. Året är 1949. Sonen Lennart ska tillsammans med sin gravida fru Rakel ta över familjegården från pappan Nils-Erik och mamman Matilda. Den late Nils-Erik ser fram emot att få bo kvar på gården som pensionär, men så snart pappren är påskrivna sätter svärdottern sina svärföräldrar i arbete. För att tjäna lite extra har Nils-Erik bland annat i förskott anmält barnbidrag från staten, vilket ju inte är lagligt eftersom barnbarnet ännu inte är fött. Det blir riktiga problem när det dyker upp en kontrollant. Eller vad/vem är hon, egentligen? Grannen Valdemar väntar på sin kvinna, även hon med barn. Samtidigt har han ett horn i sidan till Nils-Erik. När han råkar höra om barnbidragsfusket…

Ja det är en salig röra. Och det var tur att jag hade min mobil att fippla med under timmarnas gång, annars hade jag blivit galen. Detta är riktigt låg humor på riktigt låg nivå. Men ändå… jag erkänner… Jag skrattar då och då, faktiskt. Sen blir jag smittad av alla underlivsskämt och twittrar

Stenis penis 

med anledning av att Ingemar Stenmark vann en viss danstävling i en annan kanal. Ja ja, ingen läste min tweet. Det var ingen som reagerade på den, alla var väl upptagna av… nåt annat än Twitter.

Men åter till farsen. Här är ständiga förvecklingar. Den korkade brevbäraren gör sitt till för att sabba all form av logik i handlingen. Det är en sån fruktansvärt irriterande karaktär att jag nästan smäller av. Det springs på scenen, men smälls inte i så många dörrar – det mesta sker ju på gården utanför huset. Den sedvanliga gömda brännvinsflaskan hittas i en urholkad vedklabb, ölflaskan är gömd i hängrännan och… ja…

Eller nej. Det här är inte bra. Det var en upplevelse att titta på en hel föreställning via TV:n, men nej tack. Aldrig mer.

Toffelomdömet blir…

halv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »