Utflykter bland dofter och frisk luft

Ett inlägg om dofter och annat.

---

 

Först vill jag berätta att här kommer ytterligare ett bildrikt inlägg. Den som inte orkar läsa kan ju glo på bilderna. Jag lägger ut både ord och bild för mig själv, mest. För att jag ska minnas. Men första bilden blir en status av bloggläget. Igår kväll såg jag att jag har förbrukat 98 procent av bloggutrymmet. Sen blir det… FEST..?

98 procents utrymme är använt på den här bloggen.

 

---

 

Idag är det första maj. Den allra första första maj-dagen som mamma tillbringade i sin lägenhet blev vi förskräckta över ett oväsen utanför. Det visade sig vara Metropolen Byhålans första maj-parad. Några unga örnar var det inte precis, snarare gamla gamar. I år hade jag inte en tanke på en repris av det hela. Jag hade just lagt ut en bild på Instagram där jag skrev nåt om att här minsann var det bara de tunga elefanterna som paraderade. Tre minuter senare hördes trummor och cymbaler och strax passerade stans första maj-parad utanför mammas köksfönster. Det väckte mamma. En stund senare passerade tåget baksidan. Inte var det nån tät och folkrik parad 2016 i Metropolen. Men det är ändå lite rörande att det faktiskt finns folk som går i paraden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mamma ville varken dansa med elefanter eller gå parad idag. Igår var vi och tittade på och köpte läppstift till henne. Idag ville hon komplettera med parfym. Smink och sånt tillhör inte mina intressen, men jag ville ju vara lite snäll mot min lilla mamma och härdade ut.

Mamma tittade och sniffade på parfymer idag. En flaska fick följa med hem.

Fast sen åkte vi en tur i bilen. Jag svängde ner till Varamon, parkerade Clark Kent* och slet ut rollatorn (mina arma axlar mår INTE bra efter allt ilyftande och urlyftande). Mamma rollade och jag gick ner till sjön.

Mamma på promenad i Varamon.

Vid Sjövik har de gjort så fint och vi kunde sitta en stund på en träbänk längs med en plattlagd stig. Vi kikade ut över vattnet. Blåsten har nu lagt sig, men solen lyste med sin frånvaro fram tills nu i kväll. En och annan bild tog jag i alla fall. Vättern och Varamon är nåt jag alltid saknar och längtar tillbaka till. Och trots att vädret och ljuset inte var de bästa… Visst är här väl vackert?!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Innan vi hoppade in i bilen igen plockade jag blommor till min mamma. Det har jag nog inte gjort på 50 år… Vitsipporna står nu i ett glas på köksbordet.

Jag plockade blommor till min mamma idag.

På tal om köksbord äter vi inte där så ofta. Det är en sån fruktansvärd insyn och folk som går förbi glor in på oss. Inte roligt att ha persiennerna nerfällda, men så får det vara. Vi brukar sitta – jag för min del rätt snett och illa – i mammas TV-rum och äta. Det rummet är nog det mest använda rummet i hela lägenheten. Nu fungerar det också som sovrum för mig. Jag ligger på en madrass på golvet och min rygg tackar mig varje morgon.

För den som oroar sig över min/vår kosthållning kan jag meddela att jag har ätit ganska vettigt. Första kvällen blev det kyckling och pommes, men jag åt inte upp pommesen. På fredagen orkade vi inte äta nåt mer än den smörgåstårta med räkor vi åt på minnesstunden. Igår år jag grillad lax och potatis, idag blev det kallskuret (kyckling och kalkon för min del) och mimosasallad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tyvärr är magen inte alls OK. Kanske beror det på att jag känner mig lite stressad när jag inte är hemma i mina egna environger. Men i morgon bär det av hemåt igen. (Tråkigt nog hann jag inte träffa varken M eller FEM här.) Jag har en hel del saker jag behöver göra nästa vecka innan jag börjar mitt nya jobb den 9 maj. Förutom att klippa mig ska jag köpa en ny jobbväska och en ny plånbok – nuvarande jobbväska och plånbok är trasiga så de faller i bitar. Eftersom jag fick en peng av mamma i födelsedagspresent blir det presenter från henne.

Jag hoppas att Du har haft en skön och bra helg! 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rocky road

Ett inlägg om min dag.

---

 

Rocky road idag…

Sammanfattningen av den här dagen gör jag i rubriken: rocky road. Det började redan i morse med att NK* messade för att berätta att h*n inte kunde jobba idag. Då blir arbetsdagen lite trist, det vet jag på förhand, men anledningen till att NK inte kunde jobba var förstås tristare. På torsdag hoppas jag att vi ses igen.

Under ett möte på förmiddagen fick jag veta att ett material vi fått att jobba med inte är korrekt. Frågan är om det gäller sex produkter eller två… Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Just det här projektet har det gått lite troll i, så egentligen var det inte oväntat. Skönt att veta är emellertid att varken NK eller jag är de som har felat. Men felet finns och innebär kanske att vi måste göra om och göra nytt.

Eftersom jag inte kunde fortsätta som tänkt fick jag i stället annat att göra. Det visade sig ta resten av förmiddagen och nästan hela eftermiddagen. Vidare kom ett korrektur åter och så granskade jag en bilaga och så… HEPP! var arbetsdagen slut.

Julmat är godast i sällskap.

På hemvägen stannade jag vid Tokerian för min sedvanliga veckohandling. Några varor till jul slank ner i kassarna också. Jag får inte glömma att pricka av på julmatslistan! Så här i efterhand är jag väldigt nöjd att jag handlade så mycket som jag gjorde i lördags i julmatsväg. Det som är kvar nu är en del färskvaror, ägg och lax, i princip. Det ska bli roligt att ha nån att äta julmaten med också, annars hade jag nog kanske mest köpt sill. Mamma och jag njuter av vårt julbord som vi äter i dagarna tre. Sen brukar det mesta vara slut utom kalkonen som vi har i stället för grismuskel skinka. Jag måste framöver också se till att det finns lite mat till mamma i mellandagarna när jag jobbar. Eftersom jag ännu inte har tjänat ihop till betald semester tänker jag jobba alla dar som inte är aftnar, röda, lördagar eller söndagar. Men det blir faktiskt ganska mycket ledigt ändå. Eftersom jag dessutom älskar att jobba gör det mig inget att jag får jobba.

Till middag i kväll blir det varken stenar eller julmat utan ett par rostade mackor och ett glas mjölk. Jag ska höra av mig till Fästmön senare för att kolla läget på julklappsfronten lite närmare. I övrigt blir det läsning av tradig bok och, eftersom det är tisdag, Veckans brott klockan 21. Det gläder mig i vart fall att vännen FEM, som idag blir ett år äldre, blev glad för sin bok hon fick av mig i morse i födelsdagspresent! (Men eftersom inte riktigt minns vilken bok det var, vågar jag inte länka här… Har visst småsten i huvet… Nu har jag blivit påmind av mottagaren vilken bok det var och det var Koltrasten!)

Rostat bröd blir det till middag här.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Genomblåst

Ett inlägg om en promenad vid lunchtid en septemberdag som denna.

En promenad i det vackra höstvädret var det rätta att göra idag. Att bli totalt genomblåst. Att lämna det trygga hemmet ett tag. Att låta höstvindarna torka upp eventuella tårar som vill falla nerför en i förtid fårad kind. (Vaknar jag i morgon med alldeles vitt hår, tro???)

En bänk för samtal, kontemplation eller bara vila.

Nej jag vill inte gråta mer utanpå! Jag gråter inuti så syns det mindre! Stoppade iPhonens lurar i öronen, men klarade bara två minuter radio. Ändå fortsatte jag att gå med öronpropparna i öronen! Eventuella människor som närmar sig tilltalar en nämligen inte då. Jag fokuserade på att höra mina andetag. Jag insåg att jag lever.

Vackert på marken!

Träden är så vackra nu! Tyvärr gör inte iPhonens kamera dem rättvisa.

Många.

Ibland är det skönt att vara många, ibland är det OK att vara en.

En.

Idag kom jag till flera insikter. En av dem är att löv är som människor: de är svåra att få grepp om när det blåser.

Svåra att få grepp om.

När det blåser är det lätt att bli ensam. Bortglömd. För det är, som sagt, svårt att fånga både människor och löv när vinden blåser. På bild blir det baske mig aldrig bra…

Svåra att fota.

Nä, jag håller mig till stora stenar. De ligger där de ligger lagda. Stelnade jättar, trygga i sin tyngd.

Stenar som trygga jättar.

Men också stenar som utmaning att nå toppen. Befrielsen. Den blåa himlen. Evigheten.

En glimt av evigheten där uppe.

Min promenad förde mig till en plats där ett mord en gång skedde. Mina onda fötter förde mig därifrån och hem igen. Levande. Och jag kunde verkligen konstatera att hälsenan i friska foten gör ondare än hälsporren i den onda. Det tror jag är bra.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ice Cream Girls

Ett inlägg om en brittisk miniserie.

Som av en händelse – och det är faktiskt sant! – satte jag på SvT1 klockan 21 i afton. Vad visas om inte åter en skitbra, brittisk miniserie?! Denna gång heter den Ice Cream Girls, handlar som skuld och består av tre delar.

Serena och Poppy. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Det har gått 17 år sen Serena bodde i den brittiska staden vid havet. Lika länge har Poppy suttit i fängelse. Livet gör så deras vägar korsas – igen. För 1995 stod de nämligen inför rätta, anklagade för mord på en lärare som förgripit sig på dem. Uppenbart i denna första del är att Serena blev frikänd. Hon har familj, hennes man är läkare. De flyttar tillbaka till stan enbart för att hjälpa till att sköta om Serenas döende mamma. Serenas man vet inget om mordrättegången.

Det här är återigen en riktigt bra brittisk dramathriller. Ingredienserna är klassiska – skuld, passion och rättvisa (?). Skådespelarna är duktiga. Och jag bara njuter av att höra nån gå på stenarna på stranden igen utanför Poppys mormors badhus.

Första avsnittet får högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Södertälje igen!

Torsdag och äntligen får man bänka sig i bäste fåtöljen för att glo på Antikrundan. Rundan har återvänt till Södertälje, som man besökt en gång tidigare den här säsongen.
Snyggve Richard Thunér pratade om industriromantik i kvällens runda. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Bland prylarna i kvällens program gillade jag till exempel…

• En man kom med en mystisk pryl från Höganäs. Joakim, mr Rosa för dagen, tror att prylen kommer från ett laboratorium. Prylen värderades till mellan 500 och 1 000 kronor.
• En kvinna kom med ett läckert smycke. Smycket bestod av orientaliska pärlor, platina, briljanter och jade. Smycket värderades till 50 000 kronor.
• En kvinna kom med ett skåp med stjärngossar på. Skåpet, i jugendstil, är tillverkat i början av 1900-talet. Värdet sattes till mellan 8 000 och   10 000 kronor.
• En man hade tagit med sig en stor rokobyrå, ett arvegods från föräldrarna. Skåpet hade en uppsats, vilket är vanligare bland barockmöbler. Byrån, i valnöt, är tillverkad cirka 1750. Byråns värde uppskattades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.
• En man i röd väst kom med en märklig sak i elfenben. Saken var ett solur från slutet av 1500-talet. Soluret värderas till mellan 5 000 och       8 000  kronor.
• En man i väldigt randig tröja kom med en konstsamling bestående av tavlor av en färgad man. Samlingen var svår att värdera, men en av tavlorna värderades till 100 000 kronor.
• En kvinna kom med ett armband inhandlat i Ryssland. Materialet är pinsback, en sorts mässingslegering. Stenarna är gjorda av glas. Värdet sattes till runt 10 000 kronor.
• En kvinna kom med en spegel som egentligen tillhörde hennes ex eller en vän. Toalettspegeln, i märklig form, är gjord i mahogny. Glaset är bytt. Spegeln värderades till mellan 25 000 och 30 000 kronor.

Nästa gång visas Antikrundan från Sollefteå igen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Onödig rondell

I morse kunde jag konstatera ännu ett vägarbete. Uppsala är en kommun som tycks vara rondell-fetischist. Och det är väl bra – på sätt och vis –  eftersom rondeller i många fall gör framkomligheten smidigare än trafikljus. Men ibland önskar man att rondellkörning ingick i förarutbildningen eller att rondellerna vore bemannade med nån som viftar för att tala om vem som kör först, hur det bör blinkas etc. (Föregående mening var rätt ironisk, bäst att säga det eftersom en del har svårt för ironi.) Jag förstår inte varför det är så svårt med rondellkörning. Den som kör inne i rondellen har företräde och när h*n svänger ut är det väl ganska smart att blinka? Men det är svårt, så svårt…

Det här är svårt för en del, men smidigt när det funkar!

En del rondellbyggen känns dessutom ganska onödiga. Där jag bor finns två rondeller som dessutom känns felkonstruerade. Dagligen passerar där ett antal stadsbussar, men eftersom rundeln i mitten är för stor för själva korsningen kör bussarna helt enkelt över den. Man bara undrar när det börjar lossna stora stenar som lägger sig på gatan…

Till mitt jobb finns det två infarter, en sydlig och en nordlig. Vid söderinfarten finns en rondell och där är det aldrig några köer när man vill in på området. Sorgebarnet är den norra infarten, som bara har en svängfil vänster. Där kan man bli stående på grund av mötande trafik som ska rakt fram. Dessutom är det ju samtidigt en utfart, så en del bilar ska ut. Som pricken över i är det också ett övergångsställe med cykelbana direkt efter korsningen när man har svängt in. Jag blev jätteglad när jag hörde att det skulle byggas en rondell. Sen blev jag förbannad. För du ska inte tro att rondellen byggs på stora vägen utanför norra infarten, liknande den vid den södra infarten. Nej, rondellen byggs inne på området. Men hallå! För det första finns här bra cykelbanor som inte korsar vägen. För det andra är hastigheten begränsad till 30 kilometer i timman. För det tredje kör en hel del bussar här.

För mig är den här rondellen inne på området totalt onödig. Bygget av den visar att nån inte har tänkt. Det rimliga vore väl att bygga en rondell på stora vägen utanför, den väg som är betydligt mer trafikerad?!

Nu har man grävt upp en ganska stor bit av vägarna runt rondellbygget. Inte så kul att köra på rena grusvägen med risk för flygande stenar  trots låg hastighet (30 km). När buss och bil möts får en stanna och släppa fram den andra. Och frågan är nu om rondellen blir dimensionerad för bussar. I såna fall blir det en gigantisk rondell i en ganska litne korsning. Totalt onödigt, anser jag, och ger bygget en svart bak!

En svart bak för ett rondellbygge på fel ställe!

Livet är kort.

Read Full Post »

Gravar och glass i Gamlis

Vi inledde dagen med en rejäl sovmorgon. Efter frukost, det vill säga efter lunchtid, åkte vi iväg på ett nödvändigt ärende, bland annat ut till Himlen. Nästa stopp blev Gamla Uppsala, där vi tog en tur bland gravhögarna.

Den här bilden är tagen utanför museet, bort mot vägen som är full av gravhögar.

                                                                                                                                                        Idag var himlen om möjligt ÄNNU blåaare än igår. Gamla Uppsala kyrka var vacker mot skyn.

Gamla Uppsala kyrka bakom en gravhög och en häck, mot en jätteblå himmel.

                                                                                                                                                      Den som aldrig har varit i Gamla Uppsala får lätt bilden att där finns tre gigantiska gravhögar. Men faktum är att där är fullt av gravhögar. Kolla in den här bilden, får du se!

Kolla till höger i bild och sen in mot bilden – där är FULLT av gravhögar i Gamlis!

                                                                                                                                                        Många träd och stenar i Gamlis ser verkligen uråldriga ut, snudd på lika gamla som gravarna, kan man tycka. Det här trädet står vid vägen och ser nästan svart ut. Det ser vindpinat ut och lutar betänkligt ut mot fältet.

Ett svart och snett gammalt träd.

                                                                                                                                                        Över åkern såg man Uppsalasilhuetten i stan. Ett vältränat öga skymtar den även i denna bild.

Nästan i mitten av bilden skymtar ett vältränat öga slottet och domkyrkotornen.

                                                                                                                                                          Vi gick en tur och kände verkligen historiens vingslag – man gör det i Gamlis! Jag undrar vilka människor som vilar i dessa gravar? Inte kan man heller säga att Uppsala är platt… 😉

Nej, Uppsala är inte platt…

                                                                                                                                                     Gamla Uppsala är en magisk plats – trots att det börjar invaderas av turister och joggare. Det var lite svårt att fota utan att få någondera med på bild!..

En magisk plats.

                                                                                                                                                         En del av träden hade huggits ner sen sist. Gissar att de verkligen är för gamla för att stå säkra. Men den här björken verkade ha blivit träffad av naturens makter…

Plötsligt var hälften borta!..

                                                                                                                                                       För inte alls så länge sen var det tillåtet att beträda högarna. Jag har varit uppe på ett par av högarna. Men idag är de avstängda för människofötter och det förstår man ju faktiskt. Förr om åren var annars högarna roliga för vinterlek och skidåkning, till och med, har jag sett på gamla bilder.

Jag undrar hur många människofötter som har trampat här genom alla årtusenden…

                                                                                                                                                              Nu får, som sagt, turister och joggare och Anna och jag hålla oss utanför staketen. Där har blivit en riktigt upptrampad stig på andra sidan gravhögarna, på tillbakavägen mot kyrkan.

En stig för turister och joggare – och såna som vi.

                                                                                                                                                       Vid en av högarna står detta maffiga gamla träd.

Ett maffigt träd.

                                                                                                                                                       Trötta av allt promenerande och varma stegade vi in till Odinsborg för att köpa glass. Kaffe var vi inte sugna på, men nån på stället – jag gissar INTE på nån av de två superpiercade och tatuerade brudarna som jobbar i fiket – har uppenbarligen en fäbless för kaffepannor…

Nån på Odinsborg har en fäbless för kaffepannor…

                                                                                                                                                          Vi köpte var sin glass och hittade ett ledigt bord runt hörnet. Annars var det huggsexa om borden idag, noterade jag. En dam blev mäkta förgrymmad för att några ungdomar reserverade platser. Suck…

Vi satt runt hörnet, under den här lyktan.

                                                                                                                                                              Vi satt under en lykta, men den var ju inte tänd idag – det räckte med solen. Åt och mumsade på våra glassar och ååå så kul det var när två bekanta ansikten dök upp, Bibbi och Catta! 😛

På hemvägen störtade vi in en snabbis på Tokerian, men jag hade inte vunnit nåt på lördagens Lotto. Nu sitter vi en stund vid våra datorer, jag ska sortera bilder, rensa och säkerhetskopiera filer innan det blir nån sorts middag även idag.

Read Full Post »

Antikrundan – säsongsslut från Ystad

Säsongens Antikrundan avslutades i kväll från Ystad. Mängder av fina prylar visades upp som vanligt. Här är några saker som jag gillade samt deras värden:

• En kvinna kom med en del byggnadsdetaljer från Ostindiska kompaniets hus i Singapore. Hon hade köpt dem för 14 000 kronor. Det var svårt att göra en värdering, men alla delar kan vara värda till mellan 50 000 och 100 000 kronor, framför allt om Singapore köper tillbaka dem… Kvinnan övervägde emellertid att använda dem för nåt trädgårdsprojekt.
• En enorm bordsuppsättning i kristall och nysilver värderades till mellan    3 000 och 4 000 kronor.
• En dam hade med sig ett rött tulpanglas från Orrefors som hon hade köpt för 100 kronor. Det värderades till mellan 10 000 och 12 000 kronor.
• En broderad eldstadsskärm hade ett möjligt värde mellan 6 000 och      8 000 kronor.
• Snyggve var nyslingad i håret när han tittade på två gustavianska stolar. Stolarna värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En miniresväska i silver visade sig troligen vara en visitkortshållare. Väskan var signerad Olle Ohlsson och värd ungefär 15 000 kronor. I samband med värderingen visades ett reportage om Olle Ohlsson, en synnerligen ovanlig silversmed!
• Ett jugendsmycke med olika stenar samt pärlor värderades till mellan   20 000 och 25 000 kronor.
• En äldre herre medförde en ganska prålig toalettspegel med en massa putti. Spegeln värderades till mellan 15 000 och 20 000 kronor.
• I samband med en värdering av en tidig matta av Märta Måås-Fjetterström gjordes ett reportage om denna duktiga väverska. Inte så konstigt för hon var från Östergötland, närmare bestämt uppvuxen i Stöllestan.
• En dam i brons och en pojke i elfenben värderades till 15 000 respektive 20 000 kronor.
• En tidig Ola Billgren-teckning av föräldrarnas sovrum (!) värderades till melan 5 000 och 10 000 kronor.
• Ett mikroskop från 1750-talet eller senare häften av 1700-talet värderades till mellan 15 000 och 20 000 kronor.

Säsongsavslutning var det som sagt, men i sommar spelas nya avsnitt in:

1. Sölvesborg 26 augusti
2. Nässjö 28 augusti
3. Kungsbacka 30 augusti
4. Dals Ed 3 september
5. Filipstad 5 september 
6. Rättvik 7 september.

Read Full Post »

En sista morgonpromme vid vattnet

Även idag var jag trött och hade ont i magen, så motvilligt steg jag upp och tvättade mig. Det såg mulet ut och jag tog därför på mig de långa brallorna. Det skulle jag inte ha gjort… Här är sååå klibbigt varmt…

Tog några bilder som jag slänger in i all hast, för idag ska vi ju åka upp till Uppsala och jag måste strax åka och tanka, äta frukost, borsta tanden, bära ut väskor… Tja, du fattar var?!…

Vattnet glittrade härligt idag och det var inga större vågor som igår.

                                                                                                                                                         Fick ta en genväg genom Stadsparken för de bevattnade gräsmattor så att även min sedvanliga gångväg duschades…

Träden i Stadsparken är så häftiga!

                                                                                                                                                    Hamnen var ÄNNU fullare av båtar idag! Och det är inga små flytetyg, precis…

Ganska höga master på en del…

                                                                                                                                                      Passerade en bänk där nån lämnat en ros.

Detta tog jag som ett tecken! Fast jag vet inte på vad och från vem…

                                                                                                                                                      Just nu byggs det en ny genomfart här. Vägen ska gå över vattnet.

De två sidorna ska mötas och centrum ska slippa en massa tung trafik.

                                                                                                                                                        Det har pålats hela veckan och det är ett mycket oskönt ljud. Tur att vi inte bor alldeles intill, för arbetet har börjat tidigt och slutat sent. Idag är det emellertid fredag, så då arbetas det inte.

Här ska den nya vägen gå över vattnet!

                                                                                                                                                        Jag gick längs med vattnet och noterade ett nytt ställe som nån tycks ha ställt iordning.

Tänk att ha ett eget litet ställe vid sjön med bänk, båt och inramat av stenar…

                                                                                                                                                         På vägen tillbaka gick jag förbi ett hygge. Här var det ålderdomshem förr. Jag undrar var man stoppar alla de gamla i stan numera? Gissar att många tvingas bo i eget boende fast de inte riktigt klarar det…

Här bodde gamla en gång.

                                                                                                                                                               Nu ska jag sätta fart så vi kommer iväg nån gång! Först på söndag hoppas jag att jag får träffa Fästmön, jag saknar henne så…

Read Full Post »

Middag i Slottsträdgården – igen!

Dagen var fortfarande grå när jag hämtade Fästmön från jobbet. Idag fick hon jobba över en halvtimma. Men SEN for vi i vår springare av plåt a k a Clark Kent* till Slottet för att vattna, äta och norpa potatis. Det var mulet som 17 när vi dukade fram, men det dröjde inte länge innan solen bröt igenom molnen och allt blev ljust och varmt igen!

Jag hade köpt rökt sik till middag. Anna lät sig väl smaka, men kolla så irriterande med såsen som är på väg över kanten på hennes tallrik!

Skitirriterande såshäng, eller hur? 😉

                                                                                                                                                      Men min kära pärmbärerska njöt av firren och åt med god aptit.

Firren smakade gott!

                                                                                                                                                          Siken var som sagt ganska rökt… Men god! Vi åt potatissallad med basilika- och dragonvinägrett till samt romsås.

Den här siken är rätt rökt…

                                                                                                                                                        Medan Anna ställde sig med disken greppade jag vattenkannan och tog en tur. Mobilen hade jag förstås med mig, så jag tog några fler knäpp med mobilkameran.**

Bland annat såg jag ett häftigt sten-stilleben vid stugans vita vägg.

Alla stenarna har lagts här med flit.

                                                                                                                                                          Och Tofflan fotade snabbare än snabbast!

Tofflan fotar snabbare än sin egen skugga!

                                                                                                                                                       Sen blev det ju dags för lite blommor igen… Jag KAN bara inte låta bli!

Den här liljan hade en urhäftig gul färg och stod tillsammans med förgätmigej och tagetes.

                                                                                                                                                             Så hittade jag en underlig växt.

En ganska lustifik grön sak, lite bollaktig.

                                                                                                                                                           När jag lyfte blicken hade min egen ros försvunnit in bland pionerna.

Min egen ros doftade på pioner.

                                                                                                                                                                   Hon plockade några pioner också. Satte ett blött papper omkring stjälkarna och gjorde en tillfällig plats åt dem i röret till en parasollfot. Fast… där sitter de faktiskt än, för vi glömde dem… Anna höll på att glömma sin handväska också, men såg den genom stugfönstret, som tur var… Två Dementa Damer på vift, eller?..

Här plockar Rosen pioner som vi sen glömde…

                                                                                                                                                       Hemma i Nyby igen i en stekhet lägenhet. Nu vankas kaffe och glass och lite senare del två av Ormbäraren, förstås!

                                                                                                                                                 *springare av plåt/Clark Kent = kärt barn HAR många namn! Dessa namn bär min lille bil!
** Jag fotar ALLTID bara med min mobilkamera, Nokia N95. Kameran finns i två varianter, jag kör på den med 5,6 megapixel.

Read Full Post »