Från sur disktrasa till skön pläd

Ett fredagligt inlägg.

---

 

Jag är sur som jobbets disktrasa!

Fredag kväll och jag har blåst OMVÄGEN om Årsta Travcafé efter jobbet. Det var inte nåt självvalt utan Bokus fel. Årsta travkafé är inget ställe jag frivilligt skulle besöka. Jag skulle ha fått hämta mitt paket på en ICA-affär nära mig, men av nån anledning tvingades jag nu göra en extra tur med bilen. Miljövänligt, Bokus? Nä. Fri frakt? Nä – min bensin kostar. JA JAG ÄR FORTFARANDE SKITSUR. Därför passar bilden här intill på disktrasan i vårt lunchrum bra som illustration. En trasa som var riktigt SUR eftersom nån hängt den mellan hoarna och inte på kranen. Vem vill ta i den nu? Inte jag, i alla fall. ISCH!

Det var ju lite synd om mig för att jag fick göra den där omvägen, så jag passade på att köpa en påse OLW:s prästostbågar och en Marabou gräddnougat med mera på ÅrstaBHallen. Sen vet jag hur det blir i kväll – jag vill inte ha nåt. Men nu finns det i alla fall lite smaskens i skåpet och inte bara ströbröd, makrill, Fästmöns läbbiga blandningar och nötter.

Arbetsdagen har flutit på bra idag. Korrektur har flugit som pilar mellan mig och andra och trots en del svårigheter går det bra. Det går framåt. OK, vi kanske inte når hela målet, men vi når mycket av det. Lite skrajsen blev jag trots allt när jag såg den här… buren i ADB-sektionens IT:s korridor. Tänk om den är till för anställda som inte presterar? Jag försökte få kollegan H, som är lite mindre än jag, att krypa in i den. Men hon ville inte. Hon litade inte på att jag skulle hjälpa henne upp igen. Och det var nog rätt tänkt av henne, för se jag kan ju vara rätt elak, har jag hört. (Samtidigt gillar jag H, så jag hade nog bara skojat en stund.)

Bur för anställda som inte presterar?

Det har regnat hela dan här och nu i kväll har det börjat blåsa så förskräckligt. Jag såg på mina push-notiser från media på mobilen att alla tåg söder om Stockholm är inställda på grund av stormen. Anna ringde nyss från flygplatsen uppe i norr där hennes plan hem till civilisationen igen är försenat på grund av snö… Jag undrar hur lilla mamma har det. Hon befinner sig i stormens centrum…

Det regnade mycket här redan i morse… Granen på framsidan svajar nu betänkligt i blåsten. Notera det hemska blå skenet från en balle* mittemot. *ryser*

 

Denna drar jag över mig i bästefåtöljen. Sen kan ju somliga få vara avundsjuka på det.

Min fredagskväll tillbringar jag nog under pläden med min bok på gång. Jag har lärt mig att en numera inte säger

deckare

utan

spänningsroman.

Trams! Det har alltid hetat deckare och det kan det väl få fortsätta att göra även om varken Sherlock Holmes eller Agaton Sax är med?!

Min bok på gång är för övrigt den tredje delen i Camilla Grebes och Åsa Träffs serie om terapeuten Siri Bergman och hennes kollega Aina. Jag har inte läst böckerna i riktigt rätt ordning, vilket egentligen hade varit bäst. Efter denna har jag bara den femte och sista delen kvar att läsa – och den kom ut i alldeles nyligen och står därför på önskelistan. Riktigt spännande böcker ingår i serien och här kan du läsa vad jag tyckte om de andra delarna:

Någon sorts frid (del 1)

Bittrare än döden (del 2)

Mannen utan hjärta (del 4)

Nä, jag ska inte glo på nån broilermusiktävling på TV i afton, jag ska LÄSA, som sagt. En bok som handlar om tofflor är ju alltid bra…

Böcker som handlar om tofflor är ju alltid bra.

Vad händer hos DIG i kväll, dårå??? Vågar du berätta får du gärna göra det i en kommentar här nedan.

*en balle = en balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Art of Detection

Ett inlägg om en bok.

---

 

Serien om lesbiska polisen Kate Martinelli är slut. Jag har just slagit ihop pärmarna till Laurie R Kings bok The Art of Detection. Boken kom ut 2006 och sen dess har det varit tyst i Kate Martinelli-serien (totalt fem böcker inklusive denna). I stället har författaren fokuserat på sin andra hjältinna, Mary Russell, som jobbar tillsammans med självaste Sherlock Holmes. Faktum är, att Sherlock Holmes nästan tog över även den här boken. Stort TACK till generösa Eskilstuna-Åsa för presentkortet jag fick i julklapp och som jag köpte den här boken och tre till för!

Vi har kommit en bit in på 2000-talet och Kate Martinelli har blivit utrustad med en mobitelefon! Hon kollar också sina mejl då och då, men än så länge gör hon det via en dator. Mordet som den här boken handlar om gör emellertid att både Kate Martinelli och vi läsare backar i tiden. Mordoffret är nämligen Sherlock Holmes-nörd. Philip Gilbert håller inte bara Sherlock Holmes-middagar för ett slutet sällskap, han har inrett sitt hem som Sherlock Holmes. Men när han kommer över ett opublicerat manus, som KAN vara av sir Arthur Conan Doyle, förändrar det hans liv. Eller ändar det, snarare. Manuset hamnar så småningom i Kate Martinellis hand. Hon – och vi läsare – får läsa det, inklippt i mitten av den här boken. På sätt och vis påminner manuset om Philip Gilberts liv och leverne. Och död…

Nja, jag tycker att Sherlock Holmes kommer och stör. I de tidigare böckerna om Kate Martinelli har det visserligen också handlat om mord och mördarjakter, men även om Kates liv med sin kvinnliga partner Lee. Det livet har i den här boken utökats med en liten dotter, Nora. Slutet av boken är också tillägnat familjen. Men det känns inte riktigt lika… äkta. Tyvärr.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

April i juni – i vanliga fall

Ett inlägg om väder och utevistelser, straff och i vanliga fall.

---

 

Man kan nästan tro att det är april – såsom vädret beter sig. Som född i april blir jag då och då benämnd Aprilskämtet. Detta öknamn/smeknamn kan vi nu nästan sätta på juni månad i Sverige också. Fast… jag gillar det. Jag gillar att en dag kan bete sig både si och så. Den kan börja med regn och sluta i starkaste kvällssol, så där obevekligt så att mitt glasbord i vardagsrummet ser hårigt ut av allt damm. (Glasbord är snyggt. Det tyckte jag när jag köpte bordeN – ja, jag har två – för typ 13 år sen och det tycker jag fortfarande. Men ur dammsynpunkt och repsynpunkt är de besvärliga.) Eller tvärtom. Igår började dan i alla fall så här:

Igår morse hängde molnen mörka över hustaken i New Village och det regnade.

På kvällen sen blev himlen alldeles blå och molnfri och solen tittade fram. Allt damm, allt smuts på fönstren (mina fönster på framsidan ser helt oputsade ut) blev synligt och jag fick mig nästan att sätta på mig solbrillor. Inomhus. I morse tog jag den här bilden:

Igår kväll – och i morse, när jag tog den här bilden – var himlen alldeles blå och inte ett moln fanns att se.

Igår höll jag mig inte till mina regler. Jorå, jag skötte det administrativa, men jag gick inte ut. Hela dan var jag hemma och satt här ugglade och roade mig med att läsa en deckare på engelska. (Om inte Fästmön hade ringt hade jag inte pratat med nån människa heller på hela dan.) Den är riktigt bra, även om jag känner mig skeptisk till författarens sätt att knyta ihop sin hjältinna (lesbisk småbarnsförälder och polis) med en av hjältarna (Sherlock Holmes) i sin andra serie böcker. Just nu sitter hjältinnan och läser ett upphittat manus som kan vara en outgiven bok om den gamle detektiven… Ett kul grepp vad gäller formgivningen på boken jag läser är att detta manus lyfts fram genom att det är tryckt i gamla hederliga typsnittet courier. Eller ”skrivmaskinsstil”, för dig som var med ”då”…

Det upphittade manuset lyfts fram i boken via typsnittet courier.

”Straffet” för gårdagens regelbrott blir att gå ut TVÅ gånger idag. De flesta skulle inte se det som nåt straff och inte heller jag själv – i vanliga fall. Men det har inte varit

i vanliga fall

på ett bra tag nu. Det innebär att varje utflykt från hemmet, som egentligen är kvasisäkert, blir nåt… stort och lite svårt. Ändå är det jag ska göra varken stort eller svårt utan mest kul. Mitt på dan idag ska jag hasa över och handla en kasse mat på Tokerian. I eftermiddag ska jag plocka upp Anna efter att hon har varit på ett jobbmöte. Därefter åker vi ut till Himlen och klockan 18 är det skolavslutning för yngsta bonussonen. Det innebär tårta efteråt. Nästan som april i juni igen, alltså (både Anna och jag är Aprilskämt, så det kan bli tårta två gånger då…). Förra året kunde jag inte vara med på nån skolavslutning för att jag jobbade. Nu misstänker jag starkt att detta blir den sista skolavslutningen jag är med på. Barn blir större och det är inte alltid tonåringar vill ha en massa gamlingar omkring sig. Och vem vet om jag finns kvar här i juni nästa år. Eller ens i april. Det kan ingen veta. 

Jordgubbstårta – en tradition i familjen vid skolavslutningen.

Men just nu, i den här stunden, är det en solig juniförmiddag. Vaktis klipper gräset och jag har köksfönstren öppna. Himlen är blå. Om jag blundar och anstränger mig kan jag försöka minnas hur det var

i vanliga fall…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nybeställda böcker!

Ett litterärt inlägg.

---

 

Förra inlägget blev så ilsket, så efter att jag nu har ätit min söndagsmiddag – tre kycklingkorvar med bröd och en klick räksallad till – vill jag skriva nåt positivt.

Idag på förmiddagen gav jag upp jakten på att hitta begagnade utgåvor av två av Laurie R Kings böcker, With child och The art of detection. Letade i stället upp min julklapp från Åsa i Eskilstuna, ett presentkort hos Bokus, och beställde böckerna. Den ena boken hade sjunkit rätt bra i pris, den andra hade blivit lite dyrare.

Jag gillar Laurie R Kings böcker om polisen Kate Martinelli. Böckerna är spännande, men de handlar också om Kates liv med sin partner Lee. Det är alltid intressant att läsa om lesbiska i andra länder. Här utspelar sig handlingen dessutom i San Fransisco. Laurie R King har också skrivit en serie böcker om Mary Russell och Sherlock Holmes, böcker som utspelar sig på 1920-talet. Av den serien verkar få böcker vara översatta till svenska. Jag har inte läst nån enda i serien. I Kate Martinelli-serien har jag läst två på svenska och en på engelska och de jag beställde idag är på engelska.

Men generösa Åsas presentkort räckte till ytterligare två böcker, De utstötta av Elly Griffiths och Kvinnan i svart av Susan Hill. Det här är Elly Griffiths senaste deckare om arkeologen Ruth Galloway. Jag har läst samtliga tidigare. Det var av en slump jag insåg att Elly Griffiths böcker och jag hängde ihop på två sätt: Norwich (där jag har släkt och Ruth jobbar) samt Sussex University (till vilket Ruth är knuten, om jag inte missminner mig, och i vars närhet jag har bott). Dessutom gillar jag kombinationen historia – deckare.

Kvinnan i svart har jag läst om hos flera andra bloggare. Alla ger den gott betyg och skriver att det är en otäck spökhistoria. Och en sån vill jag ju inte missa! Susan Hill, precis som Elly Griffiths brittisk, blir en ny författarbekantskap för mig.

 

När böckerna har levererats och lästs kommer förstås några rader om var och en av dem på en blogg nära dig. Till dess tackar jag Tomte-Åsa för julklappen – och funderar på vad jag ska handla för de 19 kronor som är över på presentkortet! 😛

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fall för Jonathan Creek

Ett inlägg om en TV-deckare.

---

 

Brittiska TV-deckare är ofta nånting som faller mig på läppen. I alla fall av den äldre sorten. I afton visade SvT 1 en modern dito. Fästmön och jag lämnade ballen* som solen i sin tur just lämnat för att titta på första delen av tre av Ett fall för Jonathan Creek.

Jonathan Creek och hans fru. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I den här första delen samsas egentligen två fall. Det ena handlar om en knivhuggen skådespelerska, det andra om mystiska kärleksbrev från en man till Jonathans svärmor.

OK. Det här är bra. Trots att det är modernt och innehåller en hel del humor är detta en riktigt bra brittisk deckare. Jonathan Creek är nån sorts blandning av Sherlock Holmes och Patrick Jane. Men Jonathan är modernare än Sherlock och mer brittisk än Patrick. Dessutom är balansen mellan humor och spänning lagd på helt rätt nivå – i alla fall för att passa mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Deckarhuset – ett ställe för oss spänningssugna!

Ett inlägg om en spännande sajt.

Hos bloggvännen Sister of Pain hittade jag en intresseväckande länk som jag klickade på häromdan. Länken gick till en webbplats med namnet Deckarhuset. Det lät verkligen som ett ställe för en deckarnörd som jag själv!

Deckarhuset körde igång redan 2008. Det är en sajt där man kan läsa om allt som rör just deckare, thrillers och mysterier. Sajten drivs av ett gäng bloggare som alla bor i lite olika hörn av Sverige.

Jag har skådat en spännande sajt.

Vad hittar man i Deckarhuset när man surfar in då? De flesta inlägg handlar om deckarlitteratur. Sånt gillar ju jag och tänker mig få ett och annat lästips. Lite gömt, tyvärr, är alla intervjuer med deckarförfattare. En diger och spännande lista, verkligen!!! Roligt i listan är även Inblickarna som till exempel innehåller en titt hos mitt favoritantikvariat i Stockholm.

I högerspalten hittar man aktuella deckarprogram på TV – en suverän service! Lite längre ner i högerspalten kan man läsa om Deckarmat. Där hittar man recept på såväl drinkar som mera fast förtäring. Vad sägs till exempel om en middag inspirerad av Morden i Midsomer? Eller Ture Sventons favoriter semlor?

Toad in the hole, inspirerad av Morden i Midsomer… (Bilden är lånad från Deckarhusets webbplats.)

Den som vill få tips på Deckarsemester hittar också kul sådana i högerspalten. Där kan man bland annat läsa om Sherlock Holmes-ställen och Cabot Cove, du vet där deckarförfattaren Jessica Fletcher huserade i Mord och inga visor.

Som pricken över i bjuder sajten även på ett par deckargåtor, en genre som jag vet är Fästmöns favorit (he he he).

Tant Hulda löser deckargåtor. (Bilden är lånad från Deckarhusets webbplats.)

Det här tycker jag är en riktig kanonsajt! Ska jag var lite kritisk – och det ska jag ju! – reagerar jag på en och annan felstavning samt att kommentering inte är tillåten på en del inlägg. Vad gäller kommenteringen tycker jag att man borde bestämma sig för ”antingen eller”, inte bara ”ibland”. Det känns ologiskt.

Felstavningar och ologisk kommenteringsfunktion drar ner Toffelbetyget från högsta till näst högsta. Men det är gott nog!

Livet är kort.

Read Full Post »

Deckarspelet: Sherlock Holmes och Kommissarie Barnaby

Ett inlägg om ett spel.

I söndags hälsade vi ju på Karlsson på väg hem från Dalarna. Med oss i bagaget följde Deckarspelet. I afton har vi premiärspelet detta lustiga spel!

Deckarspelet följde med hem till New Village.

Deckarspelet spelas med frågekort och tärning. Det finns sex kategorier som vardera motsvarar en sida på tärningen:

1. Böcker
2. Riktiga händelser
3. TV
4. Brott och blandat
5. Film
6. Mordgåtan

Man måste förstås minst vara två för att kunna spela. Och det blev rätt flamsigt, kan jag meddela. Säkerligen blir det ännu flamsigare om man är flera tävlande. Min motspelerska var dock en komplett galning, så det blev en riktig utmaning…

Min motspelerska.

Man kan spela på lite olika sätt, men vi spelade som så att en slog tärningen. Tärningen visade kategori. Motspelaren läste frågan ur den kategori som tärningen visat. Rätt svar gav ett poäng samt rätten att fortsätta slå. Ett kort parti går till 15 poäng, men vi spelade ända till 51. En av oss kom till 51 och blev därmed Sherlock Holmes. Den andra, lite mindre vetande, kom till typ 32 och blev Kommissarie Barnaby.

När jag öppnade spelasken blev jag rätt skraj av åsynen av denna gubbe:

Hängd gubbe i spelasken.

Bilden var snudd på osmaklig. Men sen visade det sig att spelet var både roligt och tramsigt. Mina favoritfrågor var förstås de om böcker och TV. Anna älskade Deckargåtorna – NOT! Svaren på gåtorna kunde var hur långsökta som helst… En del gåtor var rena matematiken – och sånt gillar ju inte jag, precis.

Asken innehöll frågekort, tärning, protokollblock, penna och regler.

Vi skrattade mer än vi surade, vilket var ett gott betyg. Fast mindre bra var de många felstavningarna – ibland rena felskrivningarna. När en brorson i frågan blev en styvson i svaret var det nära att jag tog fram rödpennan. Dessvärre följde endast en blyertspenna med spelet (och ett protokollblock). Men det var ju fint nog.

Vi spelade i ungefär två timmar och flamsade en hel del. Därför får Deckarspelet… inte högsta Toffelbetyg, men näst högsta!

Så… vågar du möta mig i en match??? 

Vågar du möta mig???

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute i verkligheten …och i filmens värld

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.

Det var en väldigt mörk dag idag. Därför passade det kanonbra att göra ett besök i environgerna kring min förra arbetsplats och äta god lunch tillsammans med Pe. Kycklingspetten och jordnötssåsen smakade lika gott som sist (i juli). *rapar diskret*

Uppäten lunch.

Det är väldigt skönt att hänga med Pe. Jag kan vara mig själv – och har kunnat vara det sen allra första stund. Vi kan prata om ”allt”, även sånt som är jobbigt. För är det nån som förstår hur tufft det kan vara i min tillvaro så är det Pe. Vi kan bara hoppas och tro att det snart vänder, för vi är båda värda bra liv.

Pe förstår.

Pe har aldrig skrattat åt mig, har aldrig tryckt ner mig och har aldrig fördömt eller hånat mig på nåt sätt. Ändå kan vi ha livliga diskussioner, för det mesta om djupare ting. Såna där diskussioner som gör gott i själen därför att det är OK att ha åsikter – även om de skiljer sig åt. Pe och jag är aldrig oförskämda mot varandra, nämligen, utan visar varandra respekt.

Att röra sig i närområdet av sin förra arbetsplats innebär förstås att man träffar på bekantingar. Som vanligt såg jag J, men det blev bara ”hej” och ”hej då”. En liten pratstund blev det däremot när Pe hade åkt till redaktionen och jag just skulle kliva in i bilen. Träffade M och fick mig lite nyheter av såväl positiv som negativ karaktär. För det är verkligen tuffa tider nu. Så kanske ska jag vara glad att jag inte fick förlängt med ytterligare ett par månader. Det hade nog mest varit att dra ut på nånting som oundvikligen lett till ett avslut i alla fall.

Jag hade nästan kommit hem igen när mobilen ringde. Det var min handläggare på Arbetsförmedlingen! Som bekant skrev jag in mig som arbetssökande den 1 augusti. Nån handläggare har jag emellertid inte fått utan har bollats mellan AF Kultur och vanliga AF. Men så idag ringde S och berättade att h*n är min handläggare. Jag bad S vänta medan jag parkerade bilen. Därefter pratade vi en stund – om allt från förväntningar (ingen idé att ha några) till min första aktivitetsrapport (som fick med beröm godkänt). S frågade om intervjuer och jag beskrev läget. Ett mejl med kontaktuppgifter har nu kommit fram. Det kan ju vara bra att ha ifall att.

I postboxen låg en DVD som en liten uppmuntran denna mörka, ganska tuffa dag.

Rosor, kyssar och döden – den fjärde Maria Lang-filmen.

Två Tre Fyra nej på sökta jobb låg i inboxen, nämligen. Och så har jag ju fått en del annat att tänka på av det som sades under och efter lunchen. Vissa stunder vill jag bara fly från verkligheten. Kanske gör jag det redan i kväll, tillsammans med Fästmön. Anna är nämligen ledig i morgon, vilket skulle kunna innebära filmkväll eller spelkväll… Vi har ju fortfarande inte prövat vem av oss som är mest lik Sherlock Holmes…

Deckarspelet har inte packats upp och testats än.

Just i den här stunden önskar jag att alla som inte har jobb får det och att alla som har för mycket jobb finge dela med sig. Och att de som inte borde behöva jobba för att de är sjuka skulle slippa. Men det är inte verkligheten, utan i filmens värld. Möjligen…

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny, härlig lördag

Ett mestadels positivt inlägg, for a change…

Det är så härligt att vakna tidigt en lördag – särskilt när solen skiner och det är tyst i huset. Igår kväll var det emellertid allt annat än tyst. Skratt och prat från en uteplats i vår hästsko ekade mellan husen. Jag tror inte att man inser hur väl det hörs när man är full och umgås. Och nej. Jag var inte ett dugg sugen på att delta. Det är jag glad för idag – och för att jag inte har småbarn.

Det var fullt både här och där igår kväll. Den översta runda saken på bilden är månen.

Fästmön och jag åt kallskuret och hängde sen en stund över var sin dator. Kvällen avrundades med lite Crime Night på Kanal 9. Men när Sherlock Holmes skulle jaga en tjuv som var Napoleonstatyettfetischist nådde även vi en gräns. Vi gick och la oss.

Somliga jobbar borta i helgen. Då får andra jobba hemma. Den fina dagen till trots städar jag. Men det är OK. Ju tidigare jag börjar desto tidigare blir jag färdig. Badrummet och duschrummet/toan är klara och nu väntar dammning. Jag tar det i min takt, har inte så bråttom. Det är skönt med en dag som endast har få tider man måste passa.

Det var tämligen folktomt på gator och trottoarer i morse när vi åkte till Annas jobb. Och trots att klockan närmar sig nio är det som sagt fortfarande underbart tyst i huset. Det enda jag hör just nu är min tvättmaskin. Tänkte att om andra kan tvätta tidiga söndagsmorgnar, kan jag göra detsamma med start halv nio en lördagsmorgon.

När Anna slutar i eftermiddag åker vi direkt hem till hennes snälla mamma. Vi ska köpa med oss mat och äta tillsammans. Umgås. Det kan inte vara så roligt att i princip vara hänvisad till hemmets fyra väggar när man i vanliga fall, före allt ontet och operationen, var pigg och rask. Men jag är säker på att Annas snälla mamma kommer igen fortare än nån av oss vet. Hon är inte den sorten som bara gnäller och lägger av, liksom.

Jag har förberett frågor för tre intervjuer. Intervjun på onsdag kväll är jag riktigt spänd inför eftersom jag inte har träffat personen ifråga tidigare. De andra två känner jag ju – men kanske ändå inte så väl som jag vill tro. Det är det som gör också dem så spännande!

Nu är min kafferast slut och jag ska ta fram dammvippan och trasan och gå ett varv före frukost. Snabeldraken får nog en promenad först efter frukost. Man ska inte slita ut sig. Strykningen får nog ligga/hänga kvar till i morgon. Det är ju en ledig dag då också för mig.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg mot sitt slut

Ja, det är förstås helgen jag menar i rubriken. Helgerna går så fort, jag hinner precis trappa ner så är det dags att trappa upp igen.

Igår vid lunchtid åkte jag till Fästmön och barnen i Himlen. Vädret var skit och vi hade inget annat inplanerat än att åka och handla. Anna gjorde god lördagsmiddag i tre varianter: stekt kycklingfilé med currysås till två, stekt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök och svamp till en samt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök, svamp och bacon till tre. Alla fick ris. Och alla blev mätta. Anna lagar fantastiskt god mat och det känns lite jobbigt att vara matkrånglig som jag är (inget annat kött än kalkon eller kyckling).

Annas köksfönster.

Kvällen blev soft för min del. Det är så skönt att bara få vara. Att höra livet pågå runt omkring och delta lite grann. Så mycket jag orkar. Det blev fyra Wordfeudmatcher med tre olika motståndare, jag förlorade alla matcher utom en. Men det gör ingenting! Det var roliga matcher. Och så kan jag logga in på Annas trådlösa nät så att det inte kostar mig nånting. Jag har ju inte särskilt mycket att surfa för gratis på tjänstemobilen, annars… Sen satt jag förstås vid lilla datorn också. Passar på att ladda ner uppdateringar till den när jag är hos Anna, för mobilstickan har ju också sina begränsningar vad gäller hur många GB jag kan köra utan att det blir stopp.

Lördagskväll vid datorn med ett glas rött intill.

Vi glodde på Sherlock Holmes på TV, men Anna somnade och jag tyckte filmen var urtrist, så jag bloggade lite i stället. Och spelade Wordfeud. När klockan började närma sig halv tolv gav jag upp och hoppade i säng efter sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Anna joinade strax och då sov jag nästan.

I morse vaknade jag tio över sju och hade jätteont i magen. Det är väl som det är med det. Efter ett tag kunde jag slumra lite tills det var dags att masa sig ur sängen om inte dagen skulle gå förlorad.

Efter frukost blev det lite datoriserande för min del – ända tills datorn blev helt svart. Lite svettigt, men jag har ju egentligen inget viktigt på den. Den är bara så bra att ha när man rör på sig. Hur som helst lyckades jag starta om den och den startade som den skulle. Lite skönt, ändå.

Lite mer handling blev det samt inlämnande av Lotto (vann inte en spänn) innan jag skjutsade hem Anna till sig och åkte hem till mig. Anna hade tvättstugan och jag skulle också tvätta. Det låg jeans i maskinen vars tvätt alldeles nyss är hängd.

Jag har säkerhetskopierat filer tills USB-stickan tog slut, så nu har jag lånat jobbets. Ska nog försöka skaffa en extern hårddisk, det här med USB-stickor som arkiv vet man ju hur det blir – de kommer bort.

Mamma har fått ett samtal om 45 minuter, så jag är lite trött i örat just nu. Men jag vet att hon känner sig ensam på sitt sätt, och jag på mitt. Och julen ska vi inte tala om… Nehej, just det…

Vi är många som känner oss lite ensamma då och då. 

Med tanke på sakernas förhållande kan jag inte planera nånting som det är just nu. Det är tungt och tärande, men jag försöker att inte tappa sugen. Jag ska strax skriva av mig i ett låst inlägg om just sakernas förhållande. Ständigt denna übertrötthet i kombination med oro är väldigt energislukande. Och att inte kunna vara med hjärtat sitt när man vill och bäst behöver känns också tungt, särskilt vissa dagar.

Ett ensamt hjärta.

Men jag är glad att mitt hjärta har ett annat hjärta som det kan koppla upp sig mot. Det är inte alla förunt!

I kväll blir det kycklingkorv och potatisklyftor till middag om jag har tur och hittar nåt sånt i frysen. Tänkte runda av aftonen med första delen av två av Arne Dahls: Ont blod som går på SvT1 klockan 21.

Vad gör du en söndag som denna???

Livet är kort.

Read Full Post »