Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged april, besatt, bokmal, deckare, dubbel uppsättning, få allt han önskar sig, födelsedag, fixering, gifta sig, inte alltför omfångsrik, katastrof, kommissarie Wexford, komplett samling, lördag, litteratur, lunchdejt, maj, Maria Lang, obehaglig känsla, omdöme, passion, psykologisk thriller, rik, ruggig historia, Ruth Rendell, second hand, slut, snabbläst, Snedtändning, snygg, spännande, tack, thriller, underdrift, ungdomskärlek, väldigt märkligt on 17 maj 2016|
Ett inlägg om en bok.
Vi delar en passion för litteratur, Kommunalrådet och jag. Genren ska vara deckare eller thriller och helst ska författaren vara Maria Lang. Men nu vill det sig så att vi båda äger mer eller mindre kompletta samlingar av Maria Langs böcker. Jag läste brittiska deckare förra månaden. Dan efter min födelsedag fick jag två Ruth Rendell-böcker av Kommunalrådet som hade noterat mitt bokmål för april. Böckerna fanns i dubbel uppsättning och var inhandlade second hand. Detta passar mitt bokmål i maj utmärkt. TACK! Nu har jag läst Snedtändning.
Bokens huvudperson är Guy Curran, en snygg och rik man i sina bästa år. Han har verkligen fått allt han har önskat sig – utom sin ungdomskärlek Leonora. Det enda han får av henne är en lunchdejt varje lördag. Guy är helt besatt av Leonora. Att säga att han är fixerad är nästan en underdrift. Och inte blir det bättre när det plötsligt uppdagas att Leonora ska gifta sig med en annan man.
Det här är en riktigt ruggig historia. Kommissarie Wexford är inte inblandad, utan den här boken är en i raden av Ruth Rendells psykologiska thrillrar. Hela boken genomsyras av en synnerligen obehaglig känsla av att katastrofen närmar sig. Boken är spännande som en deckare och jag ville ogärna lägga den ifrån mig. Som tur var är den ganska snabbläst och inte alltför omfångsrik. Slutet är… väldigt märkligt…
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged anklagad, annorlunda, antikens Rom, autentiska rättsfall, Återbruket, bås, bokmal, Cicero, deckare, en gammal latinar, erotiska skildringar, fådd, får, försvarsadvokat, frukta för sitt liv, generad, gilla, gräva, juni, läsare, ledsaga, litteratur, loppis, maj, märklig, mål, mörda, omdöme, petite moi, privatdetektiv, Romarblod, second hand, serie, stekhett, Steven Saylor, stinkande, TBR-hylla on 06 maj 2016|
Ett inlägg om en bok.
Snart ett år har Steven Saylors bok Romarblod stått i en av mina TBR-hyllor*. Men nu i maj månad har jag ju som bokmål att läsa böcker från loppis och second hand. Då plockade jag fram denna deckare, fådd i juni förra året på Återbruket, som utspelar sig i antikens Rom. Perfekt för en gammal latinare som petite (nåja…) moi!
I centrum för denna den första delen i en serie böcker står privatdetektiven Gordianus. Tiden är ungefär 80 f Kr och platsen Rom. Samtliga böcker i serien har nåt av Ciceros autentiska rättsfall som bas. Den här gången får Gordianus i uppdrag att hitta fakta i ett mål som där en man står anklagad för att ha mördat sin far. Cicero är den anklagades försvarsadvokat. Ju mer Gordianus gräver, desto märkligare saker kommer i dagen. Dessutom fruktar han för sitt liv…
Jag gillar den här boken där jag som läsare ledsagas genom ett stekhett – och rätt stinkande – Rom. Boken innehåller ganska många erotiska skildringar också, men sånt får mig ju bara att bli generad. Det här är en annorlunda deckare och jag blev sugen på att hitta resten av böckerna i serien!
Toffelomdömet blir högt.
*TBR-hyllor = hyllor med böcker ‘To Be Read’, som ska läsas, olästa
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged a-kassa, alarm, alkohol, arbete, ärende, öl, balkong, bål, behållare, bil, blåsa, bokmal, bra tankar, brev, brist, buss, bygga, cappuccino, clown-rött, crème fraiche, cyberspace, de arbetandes skara, en arbetsplats, ensamstående vuxen, ersättning, ett gäng, existensminimum, exklusive boendekostnad, för dyr, förändra, förändras, företag, förvånad, fiktiva världar, fin i håret, fina och goda erfarenheter, fina ord, fota sig själv, fredag, galen, gök, glas, gråta av glädje, grillad lax, grimas, Halmstad, hus, hyllplan, hyresgäst, hyreslägenhet, i verkliga livet, informationsmöte, ingen skönhet, isvatten, januari 2009, jobb, jobbstart, kafé, kakbak, kakor, kalufs, känslor, klippning, kommunal hyresvärd, Kungsgatan, ladda, ladda mobilbatteriet, laddstation, lån, låtsas, lön, livet är skört, lock, loser, lyxmånader, mage, maj, matställe, mätt och go, måndag, morötter, morotskaka, namn, nummer, ny arbetsgivare, nyanställd, nytt jobb, nyttig, olästa böcker, passera mitt framför näsan, pengar, pilsner, pladdra, plastkort, present, presumtiv arbetsgivare, privatnummer, promenera, räkningar, rätt sida, rödlök, rom, saft, sammanfatta, Sandys, säkerhetsnät, sås, selfie, skyddat, skyddat nummer, skyddsängel, smart, snigelpost, sol, sova, spännande, sprätta, stel, sugrör, svårt att komma till ro, ta för givet, tack, tacksam, tacksamhet, tankarna snurrar, tänk, telefoni, tillhöra, tisdag, tjockis-svart, Tobleronekaffe, torsdagskväll, Troll, Uppsala, utan inkomst, utestängd, vardagsmorgon, vänta, värme, vykort, yngsta bonusdottern on 06 maj 2016|
Ett tacksamt och soligt inlägg.
Jag är så tacksam! Det finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.
Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.
Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)
Torsdagskvällen blev lugn. Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…
I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.
I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???
Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Medan jag mätt och go’ väntade på bussen sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.
Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.
Morotskakan var verkligen enorm så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.
Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!
Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galna… Tacksamhet!
Detta bildspel kräver JavaScript.
I morse när jag vaknade var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!
Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.
*balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged amerikansk författare, andra böcker än deckare, april, att läsa-lista, bokåret 2016, bokmal, brittiska deckare, deckare, Elizabeth George, Emelie Schepp, En hemlig plats, England, februari, Fyren, Gälla för död, Gustavs grabb. Berättelsen om min klassresa, I fiendens närvaro, januari, julklappsböcker, julklappsböcker 2015, läsa, Leif GW Persson, litteratur, maj, mars, Märkta för livet, mål, Motala, ny författarbekantskap, Patienten, påbörjad, PD James, plus, Protest till döds, Ruth Rendell, Saknaden efter Josef, självbiografi, Slut hennes ögon, svensk deckarförfattare, svenska författare, tack, Tana French, TBR-lista, tur, utlottning, vinna on 01 maj 2016|
Ett litterärt inlägg.
I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read, en att-läsa-lista, alltså). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet. I februari var bokmålet att läsa fler andra böcker än deckare och det målet nådde jag. Mars månads bokmål var att läsa böcker av svenska författare. Det målet nådde jag också. Det blev åtta böcker av bara svenska författare lästa och en påbörjad.
En skärmdump av de böcker jag läste i mars samt den sista boken jag påbörjade den månaden.
Bokmålet för april månad var att läsa brittiska deckare. Det gick väldigt bra tack vare vännen Agneta. Jag började med att läsa ut en självbiografi av en svensk deckarförfattare, men sen läste jag bara brittiskt. Nästan. Det smög sig in nån amerikansk författare också, men hon räknas ändå eftersom miljön för hennes deckare är England. De här böckerna läste jag i april (om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem):
Det blev nio lästa böcker i april och åtta av dem kan kategoriseras som brittiska deckare. Tana French var en ny författarbekantskap som jag hade turen att vinna i en utlottning hos Johanna. Bokmålet nåddes och det är jag nöjd med. Nästa månad är bokmålet att läsa böcker från loppis och second hand. Jag påbörjade maj-läsningen redan sista april i Metropolen Byhålan, passande nog med Emelie Schepp, född här och liksom Tana French en författare jag inte har läst tidigare. Ett plus redan är att det är en deckare!
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged april, Barbara Havers, barn, bokmal, brittisk, brittiska deckare, cliffhanger, dotter, Elizabeth George, faderskap, fart, förbindelse, författare, försvinna, granskning, högaktuellt ämne, hemlighet, I fiendens närvaro, icke okomplicerad relation, jobbig, kamp mot tiden, karriär, kidnappa, kidnappare, krav, långsam, litteratur, media, minister, omdöme, omfångsrik, passion, polis, politiker, rafflande, sanning, Scotland Yard, seg, spännande, sträckläsa, tack, Thomas Lynley, tidningsmakare, trava vidare, vill inte sluta läsa on 14 april 2016|
Ett inlägg om en bok.
Jag travar vidare bland brittiska deckare eftersom det är mitt bokmål för april månad. Nu lärde jag mig för ett tag sen att Elizabeth George minsann inte är brittisk, men hon skriver om brittiskt polisarbete. Hennes huvudkaraktärer poliserna Thomas Lynley och Barbara Havers arbetar vid Scotland Yard. I fiendens närvaro är ytterligare en ganska omfångsrik bok, men jisses så spännande den är – mot slutet! Tack Agneta!
Den här boken kom ut redan 1996. Detta till trots tar den upp ett ämne som fortfarande är högaktuellt: medias bevakning av politiker. I det här fallet är bevakningen emellertid föregången av en förbindelse mellan en minister och en tidningsmakare, en förbindelse som resulterat i en dotter. Faderns namn är en hemlighet och är bara känt av de tu inblandade i själva görandet av barnet. Men när flickan Charlotte, tio år, kidnappas, kräver kidnapparen att tidningsmakaren berättar sanningen om faderskapet. Detta skulle naturligtvis krossa båda föräldrarnas karriärer. Det blir en kamp mot tiden, som vanligt. Inte minst sen ytterligare ett barn försvinner… Samtidigt kämpar Lynley med sin icke helt okomplicerade relation med Helen Clyde. (Jag tycker mest att hon är jobbig…) Och i den här boken drabbas även Havers av lite passion.
Den första halvan av boken, det vill säga lite mer än cirka 250 sidor, tycker jag bitvis är lite seg och långsam. Men sen sätter det fart! Vissa kapitel avslutas med riktiga cliffhangers och en vill inte sluta läsa. Mot slutet är det så rafflande att jag sträckläste de 100 sista sidorna.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Trams, tagged ansvarslöst, Åsne Seierstad, Återbruket, übertrevligt ställe, bada i parfym, bil, billiga, Bokhandlaren i Kabul, bokmal, bokstavsordning, DVD, fastskruvad, fika, flicka, fungera, funktionstestad, guldpeng, handhållning, hårtork, humor, juni, köksassistent, köksbord, kläder, litteratur, loppis, loppisfynd, luftigare, lyckotroll, maj, När duvorna försvann, omgjort, ordning, pappa, parkering, pris, priser, retrobord, roliga tanter, roll on, second hand, shopping, skandinaviska författare, Sofi Oksanen, spanska dockor, spännande, stolar, stum av glädje, Troll, tvätta armhålorna, tydligare prismärkning, underliga figurer on 13 april 2016|
4 Comments »
Ett loppisinlägg.
Det var ett tag sen jag besökte Återbruket. Men idag var det dags eftersom jag ju behövde fylla på läsförrådet inför kommande månads bokmål. Dessutom var det inte svårt att locka med sig Fästmön på en liten tripp bland loppisprylar. Ett par andra ärenden hade vi också, så det passade bra.
När vi anlände hade en pappa svårt att ha koll på (enligt min åsikt) en liten Linn. Den lilla tösen gick för egen maskin och ville inte in i bilen utan tillbaka in i affären. Personligen tyckte jag att det var lite… ansvarslöst (?) att låta en sån liten tjej gå utan handhållning på en rätt stor parkering. Men pappan hade säkert koll. Fröken Småtting promenerade i vart inte till nån bil utan ville fortsätta shoppa. Dessutom var det väl betydligt mer spännande att följa efter de roliga tanterna.
Anna och jag? Nja, dessa spanska dockor såldes för 350 kronor styck. Och så billiga är inte vi!
Assistent och hårtork – vad mer behöver en till bords?
Inne på Återbruket var det omgjort sen sist. Kläder fanns direkt till höger och de hade bytt plats med köksbord och dito stolar. Det kändes luftigare i lokalen. Betydligt mer ordning var det också på såväl filmer som böcker, men om en Toffla får önska vore det ännu lite bättre med dels bokstavsordning, dels ordentlig prismärkning på böckerna.
Denna hållare för lådvin skulle aldrig få följa med mig hem – lådvin kommer nämligen inte innanför tröskeln.
Vi såg som vanligt både fina saker och mindre fina. Jag gillade det lilla retrobordet med köksassistent till vänster och hårtork fastskruvad med klämma till höger. Vad jag noterade var båda funktionstestade och fungerande!
En del människor måste tydligen bada i parfym. Själv brukar jag tvätta mina armhålor och använda lite roll on varje dag. Detta gjorde att jag tycktes dra till mig underliga figurer samtidigt som jag försökte undkomma dem. Men när jag kom fram till bordet med lyckotroll blev jag bara stum av glädje – och började fundera på var mina egna troll höll hus… Priserna på trollen varierade från 40 kronor för de minsta upp till 120 kronor för de största.
Trolleri, trollera…
Men hur gick det med det litterära? Självklart gick det bra! Jag fyndade Sofi Oksanens När duvorna försvann och Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul. Förutom det braiga priset, en guldpeng för båda, kan de läsas antingen i maj, när bokmålet är loppisfynd eller i juni, när bokmålet är skandinaviska författare!
Dagens litterära fynd för sammanlagt en tia.
SEN åkte vi och fikade på ett übertrevligt ställe där jag aldrig hade varit tidigare. Men DET blir ett nytt inlägg!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Puckon, TV, Vänner, tagged a-kassa, Anja Kontor, annons, Antik & Auktion, Antikrundan, Arbetsförmedlingen, arbetsplats, Återbruket, ärende, bemötande, besöka, blogg, bokmal, Boländerna, Carlos Ruiz Zafón, dagbok, Daniel Mendoza, det lokala, diskutera, Emelie Shepp, en del kärlek, ersättning, ett kärt återseende, exkluderad, favoriter, född, före detta kollegor, företag, företeelse, fredag, fylla år, gammal, gärningsman, gå bort, gågatan, gör nåt bra, göra sig besvär, Gottsunda, grå, handlägga, handläggare, Helgonet och utpressarna, hylla, intressera, irritera sig, journalist, känsla, kärlek, klagar, kollega, kommun, kommunicera, kontorskomplex, läsa, läsa. loppis och second hand, lån, lördag, lösning, lediga tjänster, ledsen, Leslie Charteris, litteratur, lyrik-Sverige, mamma, Marina, människa, Märkta för livet, måndag, morgon, Mr Selfridge, När livet vänder, nöjd, negativt kritiska ord, onsdag, osedd, parallellgata, paria, pendla, person, poeten Göran Palm, produkter, reportage, riktigt jävla förbannad, Romarblod, söka jobb, söndag, selektiv syn, skriva, sms, somliga, stökig och oorganiserad bokavdelning, Steven Saylor, Stockholm, Stockholmsmänniskor, Stor, svart, syfte, tandhygienist, tandläkare, tärande, telefoni, tillgänglig, träffa ömma punkter, tvingar ingen att läsa, Ulla Bolinder, UNT, Uppsala, Uppsala län, Upsala Nya Tidning, utflykt on 13 april 2016|
6 Comments »
Ett försök till ett kärleksfullt inlägg, men…
Lite kärlek mor vi gott av. (Örngottet som syns p bilden har jag fått av Fästmön.)
Lite kärlek så här på morgonen denna rätt gråa onsdag tror jag vi alla skulle må gott av. Men det är svårt. Det är svårt när en irriterar sig så mycket. Och klagar – på sin egen blogg, framför allt. Däremot tvingar jag ingen att läsa. Det känns faktiskt som om jag numera skriver mest för mig själv. Syftena med bloggen förändras genom åren. Ursprungligen var bloggen en dagbok – och det är den främst idag igen. Samtidigt vill jag skriva om sånt som intresserar mig. Då tycker somliga att jag bara klagar. För att slippa irritera sig på mig behöver en ju inte läsa här, eller hur? Dessutom anser jag själv att jag också hyllar företeelser, företag, personer, produkter med mera när de är bra. Att ha selektiv syn när en läser kan ju göra att en missar sånt… I förra veckan hyllade jag till exempel min tandhygga och min tandläkare, i söndags hyllade jag mina före detta kollegor, i måndags hyllade jag min fyllande Fästmö – och delvis andra Annor… Kanske kan det vara så att de negativt kritiska orden träffar ömma punkter på det egna stället..?
Nu när jag har inlett med alla dessa exempel på hur jag hyllar personer och företeelser måste jag förstås klaga lite också. Till exempel undrar jag varför lokalblaskan inte har skrivit ett ord om poeten Göran Palm, som gick bort igår? Han är faktiskt ganska känd i lyrik-Sverige – och dessutom föddes han i Uppsala. Men det finns väl inga journalister som bor i Uppsala eller Uppsala län kvar på UNT numera – de flesta verkar pendla in från Stockholm. Det lokala har tappats bort, tycker jag, för Stockholmsmänniskor har inte samma känsla för Uppsala och vårt län. Och när de ska ut på stan och göra reportage är det gågatan, en parallellgata till gatan där UNT har sitt kontorskomplex, som gäller, det tycker fler än jag. Det var länge sen journalisterna gjorde sig besväret att besöka andra delar av kommunen och länet än Uppsala city – och Gottsunda, förstås…
Gamla Uppsala finns, till exempel. Det ligger inte på gågatan i city.
Jo, jag kan klaga på att Antikrundan är slut för säsongen, men Antik & Auktion, som kom igår, är bra kompensation!
Annars har jag inte mycket att klaga på just för stunden. Jag blev så glad igår för NK:s* sms. Det jag utläste betyder bland annat att vi ses på fredag när det är ett gäng från min förra arbetsplats som ska träffas. I morgon ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen. Henne gillar jag. Och även om jag inte tycker att hon är så tillgänglig för kommunikation som jag anser att hon borde vara kommunicerar vi bra när vi väl gör det, så att säga. En del kärlek ger jag till och med till min a-kassa. Jag ringde dit i måndags, blev bemött som en människa inte som en paria eller en tärande och mitt ärende handlades samma dag. (Med detta menas att jag kan fortsätta få a-kasseersättning i ytterligare 200 dar.)
Lilla mamma behöver mycket kärlek! Vi telefonerade i nästan en timme igår och jag blev så ledsen av det jag fick höra. För jag förstår så väl att mamma känner sig exkluderad och osedd. Om det handlar om att hon är gammal blir jag dessutom riktigt jävla förbannad. Men det sa jag inte. I stället försökte jag diskutera fram till en lösning som vi två är nöjda med.
På TV har det varit ganska dåligt den senaste tiden. Antikrundan har slutat för säsongen, till exempel. Men När livet vänder har tre avsnitt kvar! I kväll träffar Anja Kontor och vi tittare Daniel Mendoza. På lördag blir det ett kärt återseende av manligt slag – Mr Selfridge är tillbaka! Det blir tio avsnitt den här säsongen.
Mr Selfridge är tillbaka tio lördagar från och med nästa!
Men det är bara onsdag förmiddag än så länge. Jag har sökt ett antal jobb och hittat en del intressanta annonser på lediga tjänster och vikariat. Fast mest av allt hoppas jag ju på…
Eftersom mitt bokmål för nästa månad, maj, är att läsa böcker från loppis och second hand behöver jag lite påfyllning i den högen. Där finns för tillfället endast fem böcker – och en av dem har jag dessutom fått av vännen FEM, så jag vet inte om den räknas… Det kanske blir en utflykt idag till Återbruket i Boländerna. De har en ganska stökig och oorganiserad bokavdelning och så har de bara öppet på vardagar. Det var ett tag sen jag var där, med andra ord. Men… lite kärlek: Återbrukets bokavdelning är STOR, de har bra priser och jag har klara favoriter bland dem som jobbar där.
Den här högen böcker från loppis och second hand måste kompletteras så att bokmålet för maj månad kan uppnås.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged översättare, böja, besvärlig, blev, bokmal, Bonniers, brittiska deckare, dåligt korrekturläst, deckare, Den hemliga historien, Donna Tartt, En hemlig plats, född, februari, flickinternat, foto, grammatiska fel, gräs, grupperad, hårt slutna kretsar, innehållsmässigt, Irland, litteratur, mördad, medel, mordoffer, ny bekantskap, obehörig, omfång, orange, plural, pojkskola, polis, språkliga grodor, språkliga konstigheter, svenska, tack, talspråk, Tana French, titel, tjocka böcker, ungt språk, USA, utlottning, värt, vinna, yngre on 06 april 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om en bok.
I februari vann jag en bok i en utlottning. Det är så sällan jag vinner nåt, men extra roligt är det när det blir en bok. Ett antal saker har kommit emellan, men nu är det april månad och mitt bokmål är att läsa brittiska deckare. Då passade det alldeles utmärkt att läsa Tana Frenchs* bok En hemlig plats. Tack till Johanna och Bonniers!
Ett år har passerat sen en ung kille hittades mördad i gräset utanför ett flickinternat. Killen var elev på en pojkskola intill. Polisens utredning gav ingenting, men så dyker en av tjejerna från flickinternatet upp hos polisen. Hon har hittat ett foto på mordoffret med texten: ”Jag vet vem som dödade honom”. Polisen Stephen Moran får i uppdrag att tillsammans med Antoinette Conway lösa fallet. Inte helt lätt – av flera skäl: Conway är besvärlig och tjejerna på internatet är grupperade i hårt slutna kretsar som inte släpper in nån obehörig.
Tana French var en ny bekantskap för mig och jag måste ärligt säga att jag trodde att hon var yngre. Språket i boken är väldigt ungt. Ibland så ungt att jag undrar om det är författarens avsikt eller översättaren som syns. Jag reagerar på flera språkliga konstigheter och sånt drar ner mitt omdöme rejält. Till exempel har jag svårt att acceptera
[…] jag vart […]
i löpande text när det heter
jag blev.
Inte heller tycker jag att det är OK när det står…
[…] Det här rummet är bättre än de förra gången. […]
Är deT dåligt korrekturläst eller är deT meningen att det ska vara talspråk? Jag har flera exempel på grammatiska fel och annat som i mina ögon är språkliga grodor. Vi böjer till exempel inte orange i plural i svenska till orangea utan vi låter det stå just orange. Med mera.
I övrigt påminner boken en hel del/alltför mycket? om Donna Tartts Den hemliga historien – såväl titel och innehållsmässigt som till omfånget. En del tjocka böcker skulle bli bättre om de hade något färre sidor.
Toffelomdömet blir medel.
*Tana French föddes visserligen i USA, men växte upp bland annat på Irland och är bosatt där idag.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged andra böcker än deckare, antologi, att läsa-lista, biografi, bokar, bokmal, brittiska deckare, Caroline L. Jensen, David Lagercrantz, De underkända, deckare, Denna dagen ett liv. En biografi över Astrid Lindgren, Det som inte dödar oss, ett grymt lager, Fällan, februari, Gustavs grabb, Hans Rosenfeldt, Henning Mankell, januari, Jens Andersen, John Ajvide Lindqvist, julklappsböcker, klicka, läsa, Leif GW Persson, Leon, litteratur, Markus Lutteman, mars, mål, Michael Hjorth, Mons Kallentoft, påbörjad, Rörelsen Den andra platsen, redaktör, skriva, Steampunk-sagor, Steget efter, svenska författare, tack, TBR-lista, Unni Drougge, uppfyllda mål on 01 april 2016|
Ett litterärt inlägg.
I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet.
För februari ställde jag upp som bokmål att läsa fler andra böcker än deckare. Det blev totalt sju lästa böcker och en påbörjad. Inte en enda av dem var nån deckare. Målet uppnått, alltså!
En skärmdump av de böcker jag läste i februari samt den sista boken jag påbörjade då.
Bokmålet för mars månad var att läsa böcker av svenska författare. Jag började med att läsa ut Fällan av Unni Drougge, en svensk författare. Hur gick det sen..? (Om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem!)
Det blev åtta lästa böcker i mars och samtliga är skrivna av svenska författare, till och med den lilla antologin med steampunksagor. Noteras bör att jag inte heller läste enbart deckare – två av böckerna (liksom min bok på gång) är biografier. För april månad är bokmålet att läsa brittiska deckare. Det har jag ett grymt lager av tack vare vännen Agneta. Men först ska jag läsa ut min påbörjade bok:
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged a-kassan, after work, anställningsintervju, april, aprilbarn, aprilväder, Arbetsförmedlingen, arbetslöshet, arbetsvecka, över ett dygn, överraska dig själv, övervinna, bakom kameran, bädda rent, bokmal, bokpaket, Bokus, bra, bra skick, brevlåda, dammig spis, dator, Den Långa Vägen, duscha, Eld och djupa vatten, en stuga i skogen, ensam, får inte vara med, födelsedag, fördelar, före detta arbetskamrater, förmiddagsfika, försöka läsa, första april, felaktig faktura, fotoalmanacka, Gustavs grabb, handläggare, hemma, humor, hushållsarbete, jävligt ensamt, jobb, jobba frenetiskt, jobbigt, kaffe, klättra på väggarna, korrekt information, kundtjänst, kuvert, lägga upp min dag, lediga jobb, litteratur, mars, måndag, mejl, mobillarm, mobiltelefoni, motiv, Myrorna, nackdelar, nyttigt, obarmhärtiga strålar, oviss framtid, pappa, påanmäla, planer, pris, promenad, regn, renovera, riva ur, roa mig, sakna, sängkläder, söka, se framåt, shopping, skämt, skämtfritt, skämtsamt, skitiga fönster, skoningslös, skriva, slippa vänta, sms, sol, spela fiol, sur, surfa, svårigheter, tandläkare, telefonkö, tillvaro, toalett, Toalettjakten, toapapper, tråkigt, trevlig, tvättmaskin, upptagen, vagn, vakna, vardagsmorgon, vårsolen, webbplats on 01 april 2016|
10 Comments »
Ett skämtfritt inlägg.
April i fotoalmanackan representeras av ett surt aprilbarn i vagn, fotat av pappa.
Det är april. Den första april, skämtens dag. Jag tänker inte skämta i det här inlägget, för i skrivande stund finns inget skämtsamt i min tillvaro. I morse gick inget mobillarm igång klockan 6.30. I stället vaknade jag prick en minut efter klockan sju och började fundera på hur jag skulle lägga upp min dag. När jag skriver dessa första rader har jag varit vaken en timme och 14 minuter. Jag klättrar redan på väggarna.
En liten stund låg jag kvar i sängen och försökte läsa om Leffes liv och leverne (202 spänn på Bokus, 15 kronor på Myrorna, som ett tips på var en kan köpa böcker i bra skick billigt…). Men det är liksom inte sånt jag gör en vardagsmorgon. Ändå känns det nog inte lika jobbigt idag som det lär göra på måndag när en hel arbetsvecka startar och jag inte får vara med på den.
Jag rev ur sängkläderna för idag ska jag bädda rent. En maskin jobbar redan frenetiskt med min tvätt. Har en inget bättre för sig kan en nämligen alltid ägna sig åt hushållsarbete. Vårsolen är som bekant skoningslös och jag såg i dess obarmhärtiga strålar hur otroligt skitiga mina fönster är – och vilken jädra dammig spis jag har… Sen vände jag blad i min fotoalmanacka och såg den enda bilden i den som jag inte har tagit själv. Bakom kameran stod min pappa och motivet på bilden är jag, sur, i min vagn. Ja, jag är ett ju ett aprilbarn och det sägs att vi är som aprilvädret – ömsom sol, ömsom regn. Vid fotograferingstillfället var humöret uppenbarligen inställt på regn. Eller kanske sol, för jag gillar ju regn.
Medan jag väntade på att klockan skulle bli åtta gjorde jag ett toabesök. En av fördelarna med att inte jobba var i detta läge att jag slapp Toalettjakten. Här fanns inte nån upptagen toalett. Men nackdelarna överväger naturligtvis. Det går åt betydligt mer toapapper och kaffe när en går hemma och är arbetslös. Dessutom är det jävligt ensamt trots att folk i huset ägnar sig från allt från att spela plåga fiol till att renovera så här på morgonen. Ja, jag drömmer fortfarande om en stuga i skogen, kan du förstå det? (<== retorisk fråga).
Två minuter över åtta ringde jag så till Arbetsförmedlingens kundtjänst, som det egentligen inte heter numera enligt ställets webbplats, men ändå. Det var dit jag skulle ringa och påanmäla min arbetslöshet, enligt min handläggare som tar över ett dygn på sig att besvara ett kort mejl. Och tro det eller ej, men…
- jag slapp vänta i telefonkö
- jag fick prata med en trevlig Bodil
och
- min handläggare hade gett mig korrekt information, det var hit jag skulle ringa.
En tröstpresent till mig själv igår.
Vad ska jag göra nu då? Klockan har just passerat halv nio. Kuvertet till a-kassan ligger tjockt av alla papper igenklistrat och frankerat i hallen. Det ska jag gå ut och posta lite senare och samtidigt utföra ett ärende åt Fästmön. Ja självklart ska jag surfa runt och kolla om det finns några lediga jobb att söka, för jag kan ju inte gå till brevlådan så länge tvättmaskinen jobbar. Sen ska jag duscha, bädda rent och kanske unna mig en stunds läsning. Igår levererades, förutom en felaktig faktura, även en bok från Bokus (ordinarie pris: 201 kronor, mitt pris 171 kronor). Jag väntar på ytterligare ett bokpaket därifrån och senare under kvällen igår fick jag en signal om att det är skickat. Senare idag levererar jag en rapport om huruvida jag lyckades uppnå mitt bokmål för mars månad.
Det blir nog Den Långa Vägen till brevlådan, för aprilsolen lyser just nu lyste nyss och jag behöver ljus och luft. Jag har nämligen lovat mig själv att gå minst en promenad varje dag. (Fy så jobbigt och tråkigt att göra ensam, men bra och nyttigt.) Jag tänker på NK* och saknar redan otroligt mycket. Det blir nog ett sms om nån halvtimme när det är förmiddagsfika på jobbet.
Det här med att se framåt är inte alltid så lätt. Det är grundläggande svårt när framtiden är oviss – jobb eller inte? Men i april månad är det två födelsedagar i familjen (du som vet eller kan gissa fattar att en är min), jag ska på en anställningsintervju, jag ska till tandläkaren och jag är inbjuden till en after work med några av mina numera före detta arbetskamrater.
Och nu får DU faktiskt roa mig genom att berätta om dina aprilplaner i en kommentar här. Sluta skyll på att det är svårt att kommentera från mobilen – gör det från en dator då. Eller övervinn svårigheterna och överraska dig själv!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 