Gärningsman

Ett inlägg om en bok.

---

 

Bokmålet för maj månad är att läsa böcker från loppis och second hand. Jag fortsatte därför från en Motaliansk deckarförfattare jag hittade på Röda Korset till en Uppsaliensisk från Erikshjälpen. Igår påbörjade jag och läste ut Ulla Bolinders Gärningsman, en psykologisk thriller om ett mord.

Boken handlar om mordet på en ung tjej. Gabriella hittas våldtagen och mördad bredvid sin säng. Kvällen innan har hon varit på krogen. Kriminaljournalisten David Weber intervjuar kompisar och andra i Gabriellas närhet. Hans intervjuer varvas med polisens förhör i boken. Sakta men säkert nystas sanningen upp och mördaren och hans motiv avslöjas efter hand. Tidigt blir det ganska uppenbart att mördaren har svårt att tygla sitt humör.

Det är ett intressant grepp att låta de inblandade tala för sig själva, så att säga, utan att varken författaren eller nån karaktär lägger sig i – mer än att journalisten respektive polisen ställer frågor. Tyvärr tycker jag att det blir lite segt. Det är till viss del spännande när fler än en person är misstänkt, men det blir aldrig… rafflande. Samtidigt är boken mycket realistisk. Flera våldtäktsoffer kommer till tals och det är otäcka berättelser de förtäljer.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I fiendens närvaro

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag travar vidare bland brittiska deckare eftersom det är mitt bokmål för april månad. Nu lärde jag mig för ett tag sen att Elizabeth George minsann inte är brittisk, men hon skriver om brittiskt polisarbete. Hennes huvudkaraktärer poliserna Thomas Lynley och Barbara Havers arbetar vid Scotland Yard. I fiendens närvaro är ytterligare en ganska omfångsrik bok, men jisses så spännande den är – mot slutet! Tack Agneta!

Den här boken kom ut redan 1996. Detta till trots tar den upp ett ämne som fortfarande är högaktuellt: medias bevakning av politiker. I det här fallet är bevakningen emellertid föregången av en förbindelse mellan en minister och en tidningsmakare, en förbindelse som resulterat i en dotter. Faderns namn är en hemlighet och är bara känt av de tu inblandade i själva görandet av barnet. Men när flickan Charlotte, tio år, kidnappas, kräver kidnapparen att tidningsmakaren berättar sanningen om faderskapet. Detta skulle naturligtvis krossa båda föräldrarnas karriärer. Det blir en kamp mot tiden, som vanligt. Inte minst sen ytterligare ett barn försvinner… Samtidigt kämpar Lynley med sin icke helt okomplicerade relation med Helen Clyde. (Jag tycker mest att hon är jobbig…) Och i den här boken drabbas även Havers av lite passion.

Den första halvan av boken, det vill säga lite mer än cirka 250 sidor, tycker jag bitvis är lite seg och långsam. Men sen sätter det fart! Vissa kapitel avslutas med riktiga cliffhangers och en vill inte sluta läsa. Mot slutet är det så rafflande att jag sträckläste de 100 sista sidorna.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den tredje mannen

Ett inlägg om en bok.

---

 

Uppdaterat inlägg: Nu på lördag, den 26 september, besöker Ulf Broberg Akademibokhandeln på Gränby centrum mellan klockan 12 och klockan 15 och signerar sin nya bok Den tredje mannen!!!

 

Det börjar med ett självmord och slutar med en rafflande kidnapparjakt. Och däremellan en touch av utredningen om Palmemordet 1986. Men ingenting är faktiskt vad det ser ut att vara i Ulf Brobergs senaste polisroman Den tredje mannen, utgiven nu i september på Arx förlag.

Ett rutinärende. Så klassas självmordet i en bil i Östhammarstrakten. Ett kuvert i vindrutan på bilen, adresserat till en polis i Palmeutredningen, förändrar förstås saken. Poliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén vid Uppsalapolisen öppnar kuvertet. Därmed startar de också en underlig resa bland våld, gamla ”nassar” och inte minst förvecklingar och villospår.

Mest tilltalande för mig vad gäller den här deckaren är att verklighet och fiktion blandas. Mordet på Olof Palme har ju inträffat, men det har hittills inte blivit någon klarhet i vem som verkligen mördade statsministern. Den Stora Organisationen, som Ulf Broberg skriver om, existerar och har varit med om ett antal skandaler, fiffel och båg – OM det nu är den frivilligorganisation jag tänker på. Akademiska sjukhuset tycks inte ha några problem med att använda dess volontärer, varken i den här boken eller i verkliga livet. Som grädde på moset tittar även Uppsalakändisar som polisen Christer Nordström och fotografen Rolf Hamilton fram.

Mycket bra och trovärdig är skildringen av polisens arbete. Det känns som om författaren har varit polis i sitt förra arbetsliv. I själva verket har Ulf Broberg varit radiojournalist både lokalt vid Radio Uppland och vid SR i Stockholm.

Tyvärr åker det samlade omdömet ner ett snäpp på grund av de många korrektur-/stav-/slarvfelen. Namnet på vår lokaltidning stavas fel på ett ställe liksom ordet ”villrådiga”. Och den där Seved… vilket år är han född, egentligen – 1920, som hans fru säger på sidan 146, eller 1927, som det står på sidan 134? Småsaker, kanske, men irriterande fel som borde ha undvikits.

Det här är en spännande bok, även om jag har svårt för det ibland i mitt tycke alltför talspråkiga skriftspråket. En del meningar hade vunnit på att kortas av och delas upp, något som skulle gett berättelsen lite mer skjuts. Vidare får jag lite Läckbergfeeling av allt fikande och ätande, men även GW Perssondito när det gäller polisarbetet. För att inte tala om Kjell Erikssonvibbar… Eller nej. Ulf Broberg har sin egen stil och jag gillar den. Helt klart vill jag läsa fler böcker om Kihlman och Norén!

Toffelomdömet blir högt.

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mammon

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Norska deckare och kriminalserier har ofta samma höga klass som brittiska. Mina förväntningar var på topp när jag hällde ner mig i bästefåtöljen i kväll för att se premiäravsnittet av Mammon på SvT1. Frågan är om en sån hyllad serie verkligen är så där bra som både norsk och internationell media hävdar…

Jon Øigarden spelar journalisten Peter Verås i Mammon. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Glenn Meling/NRK)

Historien börjar fem år bakåt i tiden. Journalisten Peter Verås har fått information av en hemlig källa, Sophia, om en finansskandal. Det är Peters egen bror som har försnillat miljoner. Trots det väljer Peter att gå ut i tidningen med storyn. Han besöker sin bror hemma kvällen efter. Brodern är märkligt lugn. Och naturligtvis bedrar skenet. När Peter är på väg mot sin bil för att åka hem brinner ett skott av i garaget. Exakt på dagen fem år efter broderns självmord levererar en advokat en låst låda till Peters svägerska Eva. Men hon får inte öppna den om inte Peter är med. De tvingas att mötas igen hemma hos Eva. Innehållet i lådan är minst sagt… märkligt.

Den första av totalt sex delar börjar rafflande och snudd på amerikanskt. I och med självmordet vänder det och blir norskt och bra igen, enligt min mening. Ja, jag menar naturligtvis inte att självmord är bra, utan att TV-serien skildrar det hela trovärdigt, inte överdrivet. Det är otäckt och spännande, kort sagt. Extra läskig – och tyvärr aktuell – är scenen där en joggande kvinnlig polis blir förföljd av en man.

Det här är verkligen en toppenserie som visar såväl polisarbete som journalistiskt arbete på ett realistiskt sätt. Toffelomdömet blir det högsta. Klem og nuss x 5 eller…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utan ett ord

Ett inlägg om en bok.

---

 

För nån helg sen, när jag hade besök av vännen FEM, hittade jag en länge eftersökt bok hos Myrorna i Boländerna. Det var Linwood Barclays bok Utan ett ord. Det riktigt kliade i fingrarna på mig att läsa den, så den gick före andra i att läsa-högen. Idag slog jag ihop pärmarna till pocketutgåvan av denna psykologiska thriller.

Efter en kväll med fylla och bråk med föräldrarna vaknar 14-åriga Cynthia nästa morgon för att finna att huset är tomt. Hennes föräldrar och bror är bara borta. Nån klarhet i vad som har hänt får Cynthia inte. Men 25 år senare är hon med i ett TV-program om olösta fall. Förlusten av familjen har förstås gnavt hela livet. Detta sätter igång en räcka händelser och så småningom förklaras allting i denna makalöst spännande historia om falskhet och svek och kärlek.

Det är här Linwood Barclays debut i thrillergenren. Och den är fantastiskt spännande – från pärm till pärm. Läsaren får hela tiden fundera på vem som är vem och ända till slutet är det osäkert vem man kan lita på. Och inte förrän mot slutet får man reda på det boken handlar om: Vad hände med föräldrarna och brorsan? Riktigt rafflande, alltså. Min enda kritik är att det dricks alkohol och körs bil direkt efteråt.

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Frikänd

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår kväll startade en ny norsk TV-serie på SvT1, Frikänd. Fast norsk och norsk… Helt norsk är den ju inte eftersom skådespelaren Lena Endre har en viktig roll i den som företagsledaren Eva på den lilla orten Lifjord. Jag hade lockats till TV:n av intressanta trailers i veckan och såg nu första delen av tio tillsammans med en febrig fästmö.

Frikänd med Lena Endre i mitten som företagsledaren Eva. Henrik Rafaelsen till vänster spelar sonen och Stig Amdam till höger är borgmästare, ser det ut som. (Bilden är lånad från SvT:s webb.)

Den framgångsrike affärsmannen Aksel Borgen återvänder efter 20 år till byhålan. Där har han tidigare varit anklagad för mord på sin flickvän Karine, dotter till företagsledaren Eva. I lagens mening blev han frikänd, men eftersom mordet är olöst ses han fortfarande som den skyldige av många i byn. När han nu kommer tillbaka är det för att rädda företaget som är byns hjärta. Enligt SvT:s webbplats gör Eva allt för att hitta bevis för att Aksel är skyldig, medan Aksel, å sin sida, försöker rentvå sig.

Det blev en rafflande och spännande start på Frikänd. Man ser hur Aksel har längtat efter att komma tillbaka ”hem”, även om han numera har familj och framgångsrika affärer i Malaysia. Tio avsnitt känns emellertid som ett par för många och jag undrar om dessa kan fyllas med lika mycket spänning som första delen. Vi får se.

Toffelomdömet blir högt. Norrmän kan göra thrillers!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The honourable woman

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår, tisdag, startade en ny brittisk thrillerserie på SvT1. Under totalt åtta avsnitt får vi följa Nessa Stein och hennes bror Ephra i The honourable woman. De inledande scenerna är mycket starka – Nessas och Ephras far mördas vid deras middagsbord på en restaurang. Blodet stänker och jag kan inte låta bli att undra om det här bara lär bli ytterligare ett enda frosseri i våld…

The honurable woman herself Nessa Stein spelas av duktiga Maggie Gyllenhaal. (Bilden är lånad från SvT Plays webbplats.)

Nästan 30 år passerar. Nessa, nyligen adlad, driver sin fars företag vidare. Inriktningen är kommunikation mellan Israel och Palestina och för detta bygger man fiber i tre etapper. I detta första avsnitt tillkännager Nessa vem som får uppdraget att bygga den tredje och sista delen. Företagaren som får jobbet är emellertid inte på plats. I stället hänger han i sin flaggstång. Allt pekar på självmord, men varför har då bara det efterlämnade självmordsbrevet den dödes fingeravtryck och inte kuvertet det ligger i? Katastrofen är ett faktum när ett barn kidnappas under konserten på kvällen. Nessa själv jagar kidnapparen och är på vippen att stryka med.

Den här serien får en rafflande start och jag dras snabbt in i handlingen. Det är spännande, det är politiskt och ja… det är ganska mycket blod och våld. Men det är bra. Jag tänker definitivt se de sju kommande avsnitten!

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blir vid min bräda och sypuff

Ett hemlikt inlägg.

---

 

Hiawatha. Men vad hette hans tjej???

Idag blir jag mest hemma. Igår var det nämligen en otrolig ute-dag för mig, från förmiddag till kväll. Och sånt är jag inte van vid – jag blir trött. Så där trött så att när det är dags för läggdags och Fästmön kommer med sina tokiga påhitt, blir det mest flams och alldeles försent innan vi blundar och blir tysta. Gårdagens strax-före-läggdags-fråga* gällde vad Hiawathas tjej hette. Hiawathas tjej??? (Först försökte jag med Pocahontas, men det var ju naturligtvis fel. I mina ögon är de båda Disneyfigurer, i verkligheten är de nånting annat.) Jag satt vid datorn och googlade förtvivlat, men Anna, som googlade via mobilen i sängen, hann först. Och svaret är..? Tja, gissa tre gånger först så ska jag berätta sen! Och det är ingen idé att du försöker googla, bara ett tips!

Den här dan började med uppstigning i ottan och skjuts av Anna till jobbet. Det är bra, det passar mig perfekt. Då kommer jag upp i tid, för förmiddagarna är mina bästa skrivtider. Efter skjutsningen sätter jag mig disciplinerat vid datorn och letar lediga jobb att söka och skriver ansökningar. När jag är nöjd med dagens insats blir det ett blogginlägg och nyhetsläsning på webben före hushållsjobb och frukost. Ibland blir det frukost vid lunch och hushållsarbete efteråt. Det beror på hur det går med ”allting”. Idag hittade jag tre jobb som jag sökte, varav det ena är riktigt intressant. Jag läser också med nyfikenhet hur andra i liknande situation som jag lägger upp sina dagar. Och fnissade mycket igenkännande när jag såg hur Inna gör. Många likheter där!

Jag är världsmästare i strykning.

Men idag blir jag mest hemma, alltså. Jag ska ställa mig vid strykbrädan, för jag är ju världsmästare i strykning. Sen ska jag stoppa en ganska ny strumpa som har fått ett hål vid stortån. Jag blir vid min strykbräda och min sypuff, helt enkelt. Jag borde ta ett varv med dammsugaren, men Anna slutar redan klockan 14 och jag vill inte hålla på med sånt när hon kommer hem. Jag kan spara det till i morgon när hon jobbar ända till 16 eller till helgen, när hon jobbar båda dagarna.

Och så ska jag kolla lite tågtider, för på fredag ska jag ut och resa igen. Kul att Anna kan följa med för en gångs skull eftersom hon är ledig.

Vad gör du för rafflande idag då??? Skriv gärna några rader och berätta från världen utanför!!! Och kom du på vad Hiawatahs tjej hette???

*strax-före-läggdags-fråga = en sån där fråga som man vet att man borde kunna svara på, men man kommer inte på det! Och då måste man ta reda på svaret innan man kan gå och lägga sig/somna. Ibland går det fort, ibland kan det ta lååång tid…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Marcoeffekten

Ett inlägg om en bok.

 

Nu har jag plöjt. Plöjt en serie i fem böcker om Avdelning Q, en fiktiv cold case-enhet inom Köpenhamnspolisen, ledd av Carl Mørk. Marcoeffekten är den femte och hittills senaste i serien. För visst hoppas jag att Jussi Adler-Olsen skriver fler böcker om Avdelning Q! Och enligt bokens baksidestext är åtta böcker planerade.

Marco i bokens titel är en femtonåring som växt upp som en av Zolas barn. Barnen drillas till tiggare och ficktjuvar. Zola är närmast en sektledare. De lyder honom blint – annars… Men när Marco förstår att Zola tänker se till att han blir av med en kroppsdel – ett sätt att dra in mer pengar – sticker han. Han får hela klanen efter sig. Inte blir det bättre av att han råkar hitta ett lik. Zola och hans gäng får med sig flera kriminella i Köpenhamn i jakten på Marco. Och så småningom sällar sig polisen till jägarna, på sätt och vis…

Rafflande och spännande är jakten på Marco, som gått i gatans skola och lärt sig hur man undslipper förföljare. Men boken innehåller också mycket grymhet och råhet och framför allt, brist på respekt för människoliv.

Det här är en riktigt bra bok och den får förstås högsta Toffelomdöme.

Livet är kort.

Read Full Post »

Djävulskyssen

Ett inlägg om en bok i vilken ingen är riktigt som man tror att de är. Eller att de BORDE vara.

En julikväll går 36-åriga Vivian Glenne ut till växthuset. Hon kommer aldrig mer tillbaka hem. Vivian hittas dan därpå – ihjälslagen. Så inleds Unni Lindells senaste Cato Isaksen-deckare Djävulskyssen, en födelsedagspresent från Fästmön till mig.

En mamma blir ihjälslagen.

Ganska snart kommer polisen en misstänkt på spåren. Sen ytterligare en. Kvinnans tonårsson försöker leda polisen på villospår, dessutom. Polisen Cato Isaksen och hans medarbetare Marian Dahle får den här gången ovanligt många spår att följa upp. Vartefter utredningen går inser de att ingen av de inblandade är riktigt som man tror att de är. Eller som de borde vara. Mot slutet av boken utspelar sig en fartfylld jakt på en kidnappare och en mördare. Det blir riktigt, riktigt rafflande.

Den här boken är både otäck och spännande. Karaktärerna skildras trovärdigt. Det går inte att lista ut vem som är mördaren. Under resans gång är det så många misstänkta som passerar. Människor, som inte är mördaren, men som har ett och annat att dölja. Mot slutet hettar det till ordentligt och jag kunde inte lägga ifrån mig boken förrän jag läst klart den och fått veta vem som gjort vad.

En riktigt bra deckare som Djävulskyssen får högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »