Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged andra böcker än deckare, antologi, att läsa-lista, biografi, bokar, bokmal, brittiska deckare, Caroline L. Jensen, David Lagercrantz, De underkända, deckare, Denna dagen ett liv. En biografi över Astrid Lindgren, Det som inte dödar oss, ett grymt lager, Fällan, februari, Gustavs grabb, Hans Rosenfeldt, Henning Mankell, januari, Jens Andersen, John Ajvide Lindqvist, julklappsböcker, klicka, läsa, Leif GW Persson, Leon, litteratur, Markus Lutteman, mars, mål, Michael Hjorth, Mons Kallentoft, påbörjad, Rörelsen Den andra platsen, redaktör, skriva, Steampunk-sagor, Steget efter, svenska författare, tack, TBR-lista, Unni Drougge, uppfyllda mål on 01 april 2016|
Ett litterärt inlägg.
I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet.
För februari ställde jag upp som bokmål att läsa fler andra böcker än deckare. Det blev totalt sju lästa böcker och en påbörjad. Inte en enda av dem var nån deckare. Målet uppnått, alltså!
En skärmdump av de böcker jag läste i februari samt den sista boken jag påbörjade då.
Bokmålet för mars månad var att läsa böcker av svenska författare. Jag började med att läsa ut Fällan av Unni Drougge, en svensk författare. Hur gick det sen..? (Om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem!)
Det blev åtta lästa böcker i mars och samtliga är skrivna av svenska författare, till och med den lilla antologin med steampunksagor. Noteras bör att jag inte heller läste enbart deckare – två av böckerna (liksom min bok på gång) är biografier. För april månad är bokmålet att läsa brittiska deckare. Det har jag ett grymt lager av tack vare vännen Agneta. Men först ska jag läsa ut min påbörjade bok:
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Personligt, Puckon, tagged alkohol, Antik & Auktion, balkongräcke, barn, Belgiska sjöfrukter, betala skatt, bil, biltvätt, blodtryck, bokbyte, bokmal, bokrea, damma, dammigt sängbord, dammsuga, dansa, dator, David Lagercrantz, De underkända, deckare, dessert, Det som inte dödar oss, e-post, fredagskväll, frukost, gamla, göromål, ge korrekt krisinformation, god lust, googla, hacka, happening, helg, home.se, hus i skogen, hushåll, information, infrastruktur, inomhus, Instagram, jobb, julklapp, kaffe på sängen, kasse, knåpa ihop, la dolce cheeze, läsa, ledig, lekskolefröken, litteratur, livet, ljusslinga, mamma, mars, maskin, måltidsdryck, månadsavgift, mejl, middag, Millennium, min egen äggkopp, motvikt, omsorg, palla, perfekt, plan, postbox, pratig, rafflande spänning, räkning, selfie, shopping, skattefiffla, skattepengar, skitful, skola, skriva, snygg, sociala medier, solig, språkligt, starköl, Stieg Larsson, sura, svenska författare, termometer, tjolahopp, Uppsala kommun, Uppsala vatten, vakna, varv, vattenläcka, värmerekord, vettig lektyr, vettiga saker on 12 mars 2016|
2 Comments »
Ett ledigt inlägg.
Uppsala kommun informerar via Uppsala vatten om hur en kan göra sin egen äggkopp. Sanslöst!!!
Ja jisses! Blodtrycket steg igår när jag kom hem från jobbet och vittjade postboxen. Inte på grund av att jag fick räkningen för min månadsavgift – den var lägre än sist – utan för den information från Uppsala kommun som trillat ner i boxen. Alltså jag betalar skatt. Jag vill att mina skattepengar ska gå till vettiga saker, som till exempel omsorg om barn och gamla, skolor, infrastruktur (googla om du inte begriper ordet!) med mera. JAG VILL FAN INTE LÄRA MIG ATT GÖRA MIN EGEN ÄGGKOPP!!! Uppsala vatten har verkligen överträffat sig själva. De klarar inte av att ge korrekt krisinformation och använda sociala medier vid sånt som stora vattenläckor. Uppenbarligen är det ett par lekskolefröknar som sitter och knåpar ihop informationen till hushållen i kommunen. Asså, sånt här vill jag inte betala nån skatt till, så jag överväger att skattefiffla. (<== skulle jag aldrig kunna göra, men jag har god lust).
Nä, det blev till att lugna ner sig med lite middag (la dolce cheeze), måltidsdryck (starköl) och läsning under kvällen. Häromdan kom Antiktidningen och jag hade ännu inte hunnit läsa den ordentligt. Det blev äntligen en stunds läsning av vettig lektyr därför på fredagskvällen. Skit på TV som det alltid är på fredagar gjorde att jag också läste ut De underkända och började på en ny bokreabok. Bokbyte i New Village, med andra ord. Och så rundade jag av kvällen med lite dessert i form av Belgiska sjöfrukter. Den som spar hon har – julklappar från sin mamma kvar!
Här är några bilder från min fantastiska fredagshappening:
Detta bildspel kräver JavaScript.
I morse vaknade jag av att nån i huset startade en maskin av nåt slag. Klockan var en kvart över sju. Tjolahopp, liksom… NOT! Om du visste så jag längtar till det där huset i skogen. Vissa morgnar lite extra mycket… Jag låg en stund och surade och filosoferade över det allmänna förfallet i mitt hem. Tog en selfie och la ut på Instagram som motvikt till alla snygga människor som visar upp sina lika snygga – och framför allt perfekta! – hem och liv…
Jag är skitful och mitt hem är i förfall. Notera till exempel mitt dammiga sängbord.
När kaffet var färdigt intog jag det på sängen och min nya bok på gång. Efter 20 sidor kunde jag konstatera att David Lagercrantz inte ens är en blek kopia av Stieg Larsson. Efter att ha läst en tiondel av boken (typ 50 sidor av cirka 500) kan jag konstatera att det är skamligt att utge den här boken som en fjärde Millenniumdel. Författaren kan inte ens skriva bra rent språkligt och av Stieg Larssons rafflande spänning finns ännu inte ett spår. MEN… jag ska försöka palla att läsa ut boken. Den ingår för övrigt i mars månads bokmål om att läsa mest svenska författare. Fast… jag vet ärligt talat inte om jag skulle vilja kalla David Lagercrantz författare. Boken är lika pratig som den som har skrivit den, om jag säger så.
Jag har sen en tid tillbaka nu klivit upp ur sängen och tagit itu med dagens göromål. Dammningen är avklarad och ljusslingan på balkongräcket är borttagen, nerplockad och parkerad i lägenhetsförrådet. Datorn sparkade jag igång för att kolla mejlen och home.se krånglar fortfarande. Efter femte försöket lyckades jag komma in i en av mina inboxar. Så här kan jag verkligen inte ha det och därför ska jag fixa en ny mejladress under helgen, troligen i morgon. För nu ska jag dansa ett varv med snabeldraken* före frukost och sen måste jag åka och handla. Idag ska jag försöka ordna nån vettigare middag än igår. Förhoppningsvis får jag in bilen i biltvätten också, men denna soliga lördag misstänker jag att jag inte är ensam om den planen. Tänk att termometern i köket visade på över 18 grader i solen utanför!.. Och här inne sitter jag och häckar…
Här är några lördagsbilder:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Ha en go lördag!!!
*dansa ett varv med snabeldraken = dammsuga lägenheten
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, Vänner, tagged bladvändare, bloggare, bokrea, Bokus, bultpistol, De underkända, deckare, Det fördolda, dokusåpadeltagare, enskilda individer, frustration, grupp, Hans Rosenfeldt, hyllad, ilska, inte bildad, inte godkänd, julklapp, känd, kriminalpsykolog, kritisk, kunskapsprov, läsa, litteratur, lysande, mördare, mellandagar, Michael Hjorth, negativ bemärkelse, oförtjänt, offer, omdöme, perfekt, relationer, Riksmord, Rolf Lassgård, roll, rygg, slutet, snabbläst, spännande, spärrar, straffa, TV-serie, vinter on 11 mars 2016|
Ett inlägg om en bok.
Författarduon Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt upptäckte jag en vinter tack vare vännen Jerry. Jag fick deras första bok i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman i julklapp 2010 av honom. I mellandagarna gick en TV-serie baserad på boken och med Rolf Lassgård i huvudrollen. Detta har självklart färgat min läsupplevelse, men samtidigt… Rolf Lassgård gör rollen som Sebastian Bergman så jäkla perfekt. Nu har jag läst den femte boken i serien, De underkända. Det blev en present från mig själv till mig själv, inhandlad på årets bokrea hos Bokus.
Den här gången har en mördare beslutat sig för att straffa dem som oförtjänt blir hyllade och kända – trots att de inte är särskilt bildade. Det första offret är en dokusåpadeltagare, nästa en bloggare. Offren skjuts ihjäl med en bultpistol. På deras ryggar har mördaren häftat kunskapsprov som offren uppenbarligen inte har blivit godkända på… Samtidigt skildras Riksmordgänget både som grupp och som enskilda individer. Deras (inbördes) relationer påverkar naturligtvis vissa skeenden och framför allt val.
Det här är riktigt lysande! Boken skildrar aktuella fenomen och jag erkänner villigt att jag till viss del kan stämma in i mördarens frustration och ilska. Men till skillnad från en mördare har jag spärrar. Spännande är också berättelsen kring Sebastian Bergmans person. Boken är otroligt snabbläst – den är ju en äkta bladvändare! Lite kritisk i negativ bemärkelse ska jag vara. Jag tycker ibland att det blir lite för många berättelser i berättelsen och jag tycker att slutet inte känns helt bra. Detta till trots får boken högsta Toffelomdöme!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged alkohol, Amarone, arbetsvecka, avundsjuk, önska god bättring, bästefåtölj, beskrivningar, betala räkningar, chef, De underkända, deckare, drapa, en delikat historia, fådda jeans, födelsedag, förmåga, försöka se framåt, göra slut, ha nåt i kikarn', hålla ihop, hålla vänstertummen, hundralappar, hyra, intressera, kalas, kärt återseende, kikarsikte, kläder, kollega, kompetens, la dolce cheeze, lay out, läsa, ledare, litteratur, lunch, mål, månadsavgift, mejl, pyssla och pussla, rapport, röd, shopping, sitta, självinsikt, sjuk, skinnfåtölj, skriva, slut, sprätta en starköl, strykhög, ta helg, tegelstensböcker, telefoni, trasiga strumpor och skor, välvilliga tittare, vin on 11 mars 2016|
2 Comments »
Ett kikande inlägg.
Redan som 2,5-åring hade jag nåt i kikarn’ – och en bästefåtölj. Den senare är den lilla röda som skymtar till vänster i bild.
Jag har nåt i kikarn’, har du? Det gäller att försöka se framåt även om det inte alltid är så lätt. I vart fall är jag glad att ingen märker att jag går i fådda jeans (de är lite för stora) och trasiga strumpor och skor. Jag köper mig hellre en flaska gott Amarone för ett par hundralappar eller böcker och betalar mina räkningar (idag har jag betalat min månadsavgift/hyra), förstås, än köper kläder. Sen håller jag ihop så länge det går. Det är bara att strunta i avundsjuka människor som inte tycker att jag ska sitta, allra minst i min skinnfåtölj. Att den har ett antal år på nacken och är lika lite hel som strumporna och skorna vill man inte se. Det är tur att inte alla i omgivningen har sina kikarsikten inställda på mig, men roligt är det i alla fall att det finns välvilliga tittare som säger att min kompetens intresserar. Jajamens! som Bosse J brukade säga.
Den här veckan förde med sig ett kärt återseende och det gör även nästa! Jag ska luncha med en av mina tidigare chefer. Detta med chefer skulle jag kunna skriva tegelstensböcker om. Många tycks vilja bli chef utan att ha förmågan att vara ledare, till exempel. Men den person jag ska träffa nästa vecka har både chefskompetens och ledarförmåga och är dessutom i besittning av självinsikt. I vart fall var h*n det när h*n var min chef.
Arbetsveckan är slut och denna vecka nådde jag åter igen de mål jag satte upp. Alla beskrivningar är klara utom en och en rapport är redo att lay outas. Det har varit ett pysslande och pusslande, men även NK* har pysslat och pusslat på sin kammare med en annan delikat historia.
Efter jobbet har jag gjort slut med min strykhög, betalat en räkning (se ovan!) samt ringt och gratulerat en 99-åring. Dessvärre var födelsedagsbarnet sjukt, så nåt kalas blir det tyvärr inte i morgon. Jag önskade därför även god bättring och lovade alldeles säkert att komma på kalas NÄSTA år.
Innan jag ska ta helg ska jag skriva ett par drapor som ska mejlas iväg. (Håll vänstertummen för att mejlen funkar som den ska!) Men sen… SEN ska jag hälla upp en skål med la dolce cheeze, sprätta en starköl och läsa ut min bok på gång.
Min helg inleds med dessa!
En riktigt go fredagskväll önskar jag dig!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged anklagad, arbete, Astrid Lindgren, avundsjuk, butik, De underkända, deckare, Denna dagen ett liv, dusch, e-post, en som räknas, erbjudanden om hjälp, ett gott skratt, ettrig, faktura, fånga frågan, förödande, före detta kollega, förlora, flygplan, glad-piller, glada och trevlig tillrop, gladare, gnäll, gråta, ha det värst, ilsken, ingenting värd, karamell, klaga, kollega, kontrollera, kraft och energi, kvisttomater, laga mat, lax, läsa, ledsen, litteratur, logga in, lunch, mars, mässor, mejl, missa möten, misstolkas, mobiltelefoni, morr, olästa, Peps, presentkort, preskriberat, problem, söndag, senarelägga, situation, självinsikt, skratta tillsammans, slut, sms, stå ut, svära, svenska författare, tolkas negativt, träff, trött, tvätta, ursäkt, vänta, vilja väl on 07 mars 2016|
6 Comments »
Ett ilsket och ledset inlägg.
Morr!
Först och främst… Min mejl fungerar inte igen. Det är alltså ingen idé att du mejlar mig på nån av mina e-postadresser – om du önskar svar. Jag kan inte logga in på nån av dem och kan alltså varken läsa mejl eller svara på mejl. Det är samma problem som förra veckan. Det tog dem nästan tre dygn att fixa inloggningen då och jag hade massor av olästa mejl sen. Det här är lite förödande med tanke på ”min situation”. Dessutom vet jag att jag får en del fakturor via e-post. Morr!
Morrigt värre blev det igår eftermiddag. Jag har liksom ingen lust att sitta och lyssna på nån som gnäller och klagar över människor som visserligen är lite för ”på”, men som vill väl, i över en timmes tid. När jag väl fick frågan om mitt läge fångade jag den bara för att förlora den efter en halv minut. Och så var vi tillbaka till det ursprungliga gnället. Jag blev faktiskt ganska ledsen. Det känns som om jag ingenting är värd ibland i vissas ögon och att det jag säger misstolkas, eller tolkas om negativt. Lite avis blev jag att höra att somliga fick glada och trevliga tillrop samt erbjudanden om hjälp i stället. Men, men, det är som det alltid har varit: det är bara en som räknas, det är bara en som har det allra värst i hela världen. Jag grät i duschen och jag grät över laxen. Sen föll f*n i mig och jag hörde av mig med en fråga om min person, mest för att kontrollera om jag inte möjligen räknades… lite, lite grann.
Jag får väl ta mig ett glad-piller i form av Pepskarameller.
Det tar mycket kraft och energi att försöka stå ut med ovanstående. Jag fick sms från en kompis som jag inte har sett sen i höstas, tror jag, men jag ringde upp och bad att få återkomma om nån vecka. Jag känner mig så slut och trött i vissa lägen och även om jag vet att vänner ger energi, fick jag lov att senarelägga träffen. Men på söndag ska jag kanske (om flygplan och annat sköter sig) träffa en annan väldigt god vän och tillika före detta kollega – även om det senare snart är preskriberat. Jag hoppas att jag känner mig lite gladare till dess – så att det inte är jag som bara sitter och gnäller… Får väl ta mig ett glad-piller. Pepskarameller brukar hjälpa…
Via mitt arbete kan jag också hämta kraft och energi av somliga. Fast jag gillar inte att bli anklagad för att missa mötestider när jag är på plats och väntar i nästan tio minuter vid utsatt tid. Min kollega med kvisttomaterna berättade på lunchen att h*n fått rätt mot butiken och en ursäkt inklusive ett presentkort på 25 kronor. Jag fick mig ett gott skratt igen. Det är så härligt när den här personen berättar, för vi skrattar liksom tillsammans, h*n inser att h*n är en aning… ettrig. Självinsikt är underbart!
Jag gjorde lite nytta igår också förutom att jag lagade mat. Två maskiner tvätt körde och hängde jag. Nu i kväll har jag startat ytterligare en. Men mer tänker jag inte göra den här aftonen än att läsa. Jag började på en ny bok igår. Mars är en månad när jag ska läsa enbart svenska författare. Nu läser jag en deckare, för säkerhets skull skriven av två svenska författare. Om en liten stund ska jag skriva några rader om boken jag läste ut igår kväll. Boken om den svenskaste av svenska författare – Astrid Lindgren. Så vill du läsa vad jag tyckte om den får du vänta här en stund…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged arbetsdagens slut, asgarva, avstå, äktenskap, önska, överleva, bästa kollegorna i hela världen, bokrea 2016, chef, De underkända, Denna dagen ett liv, Det som inte dödar oss, exempel, följeslagare, full förståelse, hålla tårarna tillbaka, hjälpsam, hopp, jobb, jobbnivå, juste, knacka på, kollega, kortsiktig, lägga vantarna på, Leon, livsvilja, mätbar, mål, mått av mindre tur, möjlighet, Nödrop När krisen kommer, nivå, normal, omtänksam, omväg, paket, poledance, Rörelsen, realistisk, relation, rolig, sänkt ribba, skratt, skriva, slungas mellan ytterligheter, snäll, spännande, spontan, stark, tacksam, tårar, tjäna pengar, tufft läge, unna mig, vad händer, varm, ventilationsstolpe, vilja on 25 februari 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om att slungas mellan ytterligheter.
Det är tufft läge just nu. Det är svårt att inte kunna skriva om det så mycket som jag skulle vilja och önska. Hoppet är vår följeslagare, även om målen för våra förhoppningar är olika. Ribban sänks än en gång för min del. Den sänks till nivåer jag aldrig tänkte på för åtta år sen. Mål ska vara realistiska och mätbara. Mina mål blir kortsiktigare och kortsiktigare. Rätt som det är handlar de kanske om dagen – eller del av den. Det handlar om att överleva. Och hur det än känns ibland är livsviljan stark. Men… utan Fästmöns och mammas och en och annan väns uppbackning hade jag inte klarat det.
Dessutom tror jag att jag har de bästa kollegorna i hela världen. Det är inte så att vi alla älskar varandra, men det är justa människor, roliga människor, snälla, omtänksamma, hjälpsamma, tacksamma, varma, spännande, normala… jaa… kort sagt de bästa.
Till exempel:
Efter att ha suttit och till sist inte kunnat hålla tårarna tillbaka gick NK* och jag en liten omväg tillbaka. På omvägen möter vi kollegan F, en man, som spontant utför en poledance vid en ventilationsstolpe. Då går det liksom inte att låta bli att asgarva…
eller…
kollegan E frågar vad som händer
eller
kollegan H knackar på vid arbetsdagens slut och vill veta
eller
chefen avstår från att tjäna pengar och låter en få en möjlighet
eller
NKs och min relation som är som ett äktenskap fast på jobbnivå och ändå finns det full förståelse för den andras… mått av mindre tur…
En dag kanske du får se en bild på mitt gäng. Nu får du i stället titta på ett paket som jag la vantarna på efter jobbet:
Jag la vantarna på ett rätt stort och tungt paket från Bokus.
Även om det finns personer som tycker att jag inte ska unna mig nåt har jag gjort just det. Jag har unnat mig ett köp på årets bokrea. HA! Visst är det en härlig hög?
Mina bokinköp på bokrean 2016.
*NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged Antik & Auktion, arbetsliv, arbetsprover, översättningsfråga, banta, bildreportage, biografi, bokrea, Bokus, bra kranar, bubbla i toaletten, C-vitamin, Café Java, dagens post, De underkända, deckare, Denna dagen ett liv, Det som inte dödar oss, eftermiddagsfika, förboka, fest, fettisdag, fil, frukt, fynd, ganska god, ge avkall på, god, hem, inköp, inköpslista, jobb, kiwi, konsulterad, lay out, låtsas, Leon, litteratur, megaparty, mjölk, nätshopping, Nödrop När krisen kommer, njuta, nyttig, orolig, piffa, postbox, rapport, rasande tempo, räkning, Rörelsen Den andra platsen, semla, semmelinköp, shopping, skräckroman, skrämmande eftersatt, smalisdag, sur, tisdag, vackra hem, VVS-arbete, Willys on 09 februari 2016|
6 Comments »
Ett firande inlägg.
Sur men ganska god – som jag.
Nä nån jäkla fettisdag firar jag INTE – jag firar Smalisdagen! Och skälet är inte att jag bantar, för det gör jag inte, utan för att jag helt enkelt inte gillar semlor. Så när alla satt efter lunchen och planerade sina semmelinköp till kvällen på jobbet slukade jag en kiwi vid skrivbordet. Tänk, en frukt som är både god och nyttig! Full av C-vitamin, till exempel. Lite sur, OK, men ganska god. Ungefär som jag. Alltså sur, men ganska god.
Den här tisdagen har gått i ett ganska rasande tempo. Jag har lay outat en rapport och påbörjat lay outen av en annan. Vidare blev jag konsulterad i en översättningsfråga – roligt! Och så har NK* och jag skrutit lite för varandra och visat arbetsprover från tidigare arbetsliv. När det var dags för eftermiddagsfika kom jag så sent att jag nästan fick fika på egen hand. Då hann jag förvånas över att nån uppenbarligen hade piffat i Café Java…
Nån hade uppenbarligen piffat.
Senast numret av Antik & Auktion avporträtterat på min fina kelimmatta.
Efter jobbet svängde jag in vid Tokerian. Jag hade ingen större lust att handla, men jag behövde mjölk och fil och lite annat smått och gott.
Till kvällen ska jag njuta av dagens post. Antiktidningen hade landat i min postbox. Varje gång det inte ligger nån räkning i boxen är det lite fest, men när Antik & Auktion ligger där, då är det megaparty. Jag brukar sluka sidorna med fina bildreportage från folks vackra hem. Och så låtsas jag att det är jag som bor i nåt av hemmen. Det kostar inte så mycket, bara cirka 500 spänn om året.
Mitt eget hem är skrämmande eftersatt – men jag har i alla fall bra kranar numera! Av nån anledning bubblade det i toaletten när jag nyss hade kommit hem. Det gjorde mig lite orolig. Samtidigt vet jag att det pågår VVS-arbete i huset.
Nåt som jag inte ger avkall på och som dessutom är mycket nyttigare än semlor är böcker och inköp av sådana. Ät era semlor idag, ni som firar fettisdagen. Jag firar ju Smalisdagen och det har jag gjort genom att förboka sex böcker (inte bara deckare, utan två biografier och en skräckroman också) på bokrean hos Bokus. Några av dem står till och med på min inköpslista, medan ett par var rena fynd ändå. Eller vad sägs om följande..?
Har DU tänkt köpa nåt på bokrean eller rent av gjort som jag, förbokat böcker? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
*NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 