Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘juni’

Ett inlägg om en bok.


 

RomarblodSnart ett år har Steven Saylors bok Romarblod stått i en av mina TBR-hyllor*. Men nu i maj månad har jag ju som bokmål att läsa böcker från loppis och second hand. Då plockade jag fram denna deckare, fådd i juni förra året på Återbruket, som utspelar sig i antikens Rom. Perfekt för en gammal latinare som petite (nåja…) moi!

I centrum för denna den första delen i en serie böcker står privatdetektiven Gordianus. Tiden är ungefär 80 f Kr och platsen Rom. Samtliga böcker i serien har nåt av Ciceros autentiska rättsfall som bas. Den här gången får Gordianus i uppdrag att hitta fakta i ett mål som där en man står anklagad för att ha mördat sin far. Cicero är den anklagades försvarsadvokat. Ju mer Gordianus gräver, desto märkligare saker kommer i dagen. Dessutom fruktar han för sitt liv…

Jag gillar den här boken där jag som läsare ledsagas genom ett stekhett – och rätt stinkande – Rom. Boken innehåller ganska många erotiska skildringar också, men sånt får mig ju bara att bli generad. Det här är en annorlunda deckare och jag blev sugen på att hitta resten av böckerna i serien!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*TBR-hyllor = hyllor med böcker ‘To Be Read’, som ska läsas, olästa

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett loppisinlägg.


 

Det var ett tag sen jag besökte ÅterbruketMen idag var det dags eftersom jag ju behövde fylla på läsförrådet inför kommande månads bokmål. Dessutom var det inte svårt att locka med sig Fästmön på en liten tripp bland loppisprylar. Ett par andra ärenden hade vi också, så det passade bra.

När vi anlände hade en pappa svårt att ha koll på (enligt min åsikt) en liten Linn. Den lilla tösen gick för egen maskin och ville inte in i bilen utan tillbaka in i affären. Personligen tyckte jag att det var lite… ansvarslöst (?) att låta en sån liten tjej gå utan handhållning på en rätt stor parkering. Men pappan hade säkert koll. Fröken Småtting promenerade i vart inte till nån bil utan ville fortsätta shoppa. Dessutom var det väl betydligt mer spännande att följa efter de roliga tanterna.

Två spanska danserskor

Anna och jag? Nja, dessa spanska dockor såldes för 350 kronor styck. Och så billiga är inte vi!

 

Assistent och hårtork

Assistent och hårtork – vad mer behöver en till bords?

Inne på Återbruket var det omgjort sen sist. Kläder fanns direkt till höger och de hade bytt plats med köksbord och dito stolar. Det kändes luftigare i lokalen. Betydligt mer ordning var det också på såväl filmer som böcker, men om en Toffla får önska vore det ännu lite bättre med dels bokstavsordning, dels ordentlig prismärkning på böckerna.

 

 

Friends dont let friends wine alone

Denna hållare för lådvin skulle aldrig få följa med mig hem – lådvin kommer nämligen inte innanför tröskeln.

Vi såg som vanligt både fina saker och mindre fina. Jag gillade det lilla retrobordet med köksassistent till vänster och hårtork fastskruvad med klämma till höger. Vad jag noterade var båda funktionstestade och fungerande!

 

En del människor måste tydligen bada i parfym. Själv brukar jag tvätta mina armhålor och använda lite roll on varje dag. Detta gjorde att jag tycktes dra till mig underliga figurer samtidigt som jag försökte undkomma dem. Men när jag kom fram till bordet med lyckotroll blev jag bara stum av glädje – och började fundera på var mina egna troll höll hus… Priserna på trollen varierade från 40 kronor för de minsta upp till 120 kronor för de största.

Lyckotroll Återbruket

Trolleri, trollera…


Men hur gick det med det litterära? 
Självklart gick det bra! Jag fyndade Sofi Oksanens När duvorna försvann och Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul. Förutom det braiga priset, en guldpeng för båda, kan de läsas antingen i maj, när bokmålet är loppisfynd eller i juni, när bokmålet är skandinaviska författare!

När duvorna försvann o Bokhandlaren i Kabul

Dagens litterära fynd för sammanlagt en tia.


 

SEN åkte vi och fikade på ett übertrevligt ställe där jag aldrig hade varit tidigare. Men DET blir ett nytt inlägg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litteraturplanerande inlägg.


 

Uppdaterat inlägg!!!


Det är ju så här att mål 
ska ställas upp i förväg av en period. Ijenklien. Jag gör lite… både och. Ett skäl till det är att min tillvaro inte alltid är go och fin, apelsin. (Vad fick jag det uttrycket ifrån..?)

En sak som jag däremot vet säkert är att jag inte slutar läsa förrän jag inte kan se är att göra det. För bokåret 2016 har jag gjort en liten TBR*-lista, det vill säga en att läsa-lista. Men grejen är att jag bara har påbörjat listan och nu behöver jag DIN hjälp med förslag på hur den ska fortsätta!

 

Min TBR-lista så här långt…

Januari månad: läsa julklappsböcker. Och det har jag gjort! Förutom några övriga böcker har jag läst dessa julklappsböcker…

JärnblodFärjanGården

I sanningens namnLivet enligt FikryAlla kan se dig

EldjägarnaFlickan framför murenHon som ser

 

Februari månad: läsa fler andra böcker än deckare. En kan väl säga att jag har börjat bra, för nu läser jag…

Etthundramil

 

Mars månad: läsa böcker av svenska författare.


April månad:
läsa brittiska deckare.


Maj månad:
läsa böcker från loppis och second hand.


Juni månad:
läsa böcker av skandinaviska författare.


Juli månad:
en blandad månad där jag väljer fritt.


Men sen då??? Nu får du faktiskt hjälpa mig lite. Skriv ditt förslag i en kommentar så ska jag ta det i beaktande.


*TBR = T0 Be Read, ”ska läsas”

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Som omEn dag i början av juni fyndade jag böcker på second hand-ställen lite här och var i Uppsala. En av böckerna som fick följa med hem från Erikshjälpen var Ulrika Kärnborgs roman Som om. Jag betalade 15 spänn för en pocketutgåva och det är väl inget att gnälla om. Eller?

I bokens centrum står universitetsläraren Johan, en tunnhårig, medelålders man med fru och barn. Han undervisar i film. Icke helt oväntat drabbas han av nån sorts förälskelse i en av sina studenter, Nadine. Boken handlar också om Nadines förhållande till kurskompisen Amanda samt hennes kompis Peter… och… Ja jisses… en hel del om droger och alkohol också.

Jag förstår inte den här boken. Det är lika bra jag erkänner. Jag tycker att den är rörig, att dess HBTQ-teman är underliga, den är destruktiv och jag förstår inte poängen med den. Det är inget fel på författarens sätt att skriva – mer än att jag retar mig på att kapitelrubrikerna samtidigt är början på första meningen i respektive kapitel. Jag tycker att det är irriterande och fult. Därmed inte sagt att det är fel, det handlar om tycke och smak. Och jag tycker inte om den här boken totalt sett.

Toffelomdömet blir det lägsta.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Igår började läsa en bok som jag köpte till mig själv i början av sommaren från en second hand-affär. Det är Eva Franchells bok Väninnan. Rapport från Rosenbad. Eva Franchell är bland annat ”känd” för att hon var Anna Lindhs kompis och att hon var med när Anna Lindh mördades. Boken börjar med mordet, men fortsätter sen om vägen fram till tiden för det.

Jag blev väldigt rörd och tagen av författarens tillägnan och den får bli dagens citat:

Den här boken är tillägnad mina väninnor Anna och Kristin.
Anna mördades i september 2003.
Kristin dog i cancer i juni 1988.
Riktig vänskap är ett underskattat kitt som håller människor samman i med- och motgång. Man behöver inte tycka lika, men man har varandra. Jag slutar aldrig sörja det faktum att ni inte finns här längre och jag citerar Kristin: ”Polare är de enda man aldrig gör slut med.”

Word!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

The Woman in blackI nio fall av tio brukar jag tycka att en bok är bättre än en film. I början av juni läste jag den lilla skräcknovellen Kvinnan i svart av Susan Hill. Jag tyckte att den var bra, men blev inte riktigt… uppskrämd av denna spökhistoria. Kanske berodde det på att den sommartid då nalkades. I natt var förutsättningarna bättre. Mörkret hade sänkt sig, det enda som hördes i huset var brummandet av nåns tvättmaskin (ja, det måste visst alltid tvättas om nätterna här…) och då och då dånet av flygplan (är det nån sorts övning eller blev det krig, kan en undra, för det har fortsatt nu på morgonen och förmiddagen..? Jävigt olustigt!). Och kanske är spökhistorier ibland bättre som film. Jag såg The woman in black (2012) på TV4.

Precis som i boken får en ung advokat, här spelad av Harry Pot… jag menar Daniel Radcliffe, i uppdrag att bege sig till en håla. Där har en gammal dam avlidit. Advokatens uppdrag är att bringa ordning i dödsboets alla papper, av vilka de flesta finns i damens ensligt belägna hus vid ett träsk. Det gamla huset ruvar på hemska hemligheter, förstås. Advokaten själv är änkling med en liten son och mycket sorgsen. Han blir varnad, i princip hotad, för huset. Byborna vill att han ger sig av. Men advokaten är plikttrogen…

Som spökfilm är detta lysande! Stämningen är hela tiden läskig, nästan alla scener är omhöljda i dimmor. Daniel Radcliffe spelar alldeles utmärkt den lojale, men sorgsne advokaten. Och den mystiska kvinnan i svart… Ja, jag erkänner: jag blev riktigt uppskrämd flera gånger! Därför glädjer det mig enormt att filmen har en uppföljare, The Woman in Black 2: Angel of Death (2014). För om en film kan vara bättre än en bok, är säkert en uppföljare helt OK!

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

GåvanIbland gör en ett sånt där riktigt bokfynd. Det kan handla om pris eller nån bok som en länge letat efter. Eller bara den där rätta boken just nu. Jag har läst Gåvan av Cecelia Ahern, ytterligare en bok i högen av gratisböcker från Återbruket i juni. Inte hade jag nån aning om att den handlade om jul. Inte heller hade jag nån aning om att den, i all sin enkelhet, skulle säga mig så mycket om det där i livet som vi bör vara rädda om hur vi använder: tid.

Lou, som egentligen heter Aloysius, kämpar varje dag mot klockan. Det är jobbet som tar mest av hans tid och han försummar sin familj – såväl fru och barn som sina föräldrar och syskon. En morgon på väg till jobbet träffar han Gabe som är hemlös. De börjar prata och hur det nu kommer sig har Lou plötsligt ordnat jobb åt Gabe på postavdelningen. Det visar sig att Gabe är en underlig figur. Han får inte alltid Lou att må så där jättebra. Men han har en gåva till Lou, en gåva som förändrar livet.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, för då blir de här raderna en spoiler. Fast det boken handlar om mest av allt är att vi ska vara rädda om tiden och vad vi väljer att ägna oss åt, vad vi väljer att ge vår tid åt. För en dag tar tiden slut. Med lite magi, kanske himmelsk intervention (Gabe – kan det vara ett smeknamn för Gabriel?) kommer Lou till vissa insikter. Så även jag. Tomten finns inte, men änglar finns alldeles säkert.

Nä, det här är inte på nåt sätt nån Nobelprislitteratur, men den går rakt in i Toffelhjärtat. Omdömet blir högsta möjliga.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »