Posted in Böcker, Personligt, tagged översättare, böja, besvärlig, blev, bokmal, Bonniers, brittiska deckare, dåligt korrekturläst, deckare, Den hemliga historien, Donna Tartt, En hemlig plats, född, februari, flickinternat, foto, grammatiska fel, gräs, grupperad, hårt slutna kretsar, innehållsmässigt, Irland, litteratur, mördad, medel, mordoffer, ny bekantskap, obehörig, omfång, orange, plural, pojkskola, polis, språkliga grodor, språkliga konstigheter, svenska, tack, talspråk, Tana French, titel, tjocka böcker, ungt språk, USA, utlottning, värt, vinna, yngre on 06 april 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om en bok.
I februari vann jag en bok i en utlottning. Det är så sällan jag vinner nåt, men extra roligt är det när det blir en bok. Ett antal saker har kommit emellan, men nu är det april månad och mitt bokmål är att läsa brittiska deckare. Då passade det alldeles utmärkt att läsa Tana Frenchs* bok En hemlig plats. Tack till Johanna och Bonniers!
Ett år har passerat sen en ung kille hittades mördad i gräset utanför ett flickinternat. Killen var elev på en pojkskola intill. Polisens utredning gav ingenting, men så dyker en av tjejerna från flickinternatet upp hos polisen. Hon har hittat ett foto på mordoffret med texten: ”Jag vet vem som dödade honom”. Polisen Stephen Moran får i uppdrag att tillsammans med Antoinette Conway lösa fallet. Inte helt lätt – av flera skäl: Conway är besvärlig och tjejerna på internatet är grupperade i hårt slutna kretsar som inte släpper in nån obehörig.
Tana French var en ny bekantskap för mig och jag måste ärligt säga att jag trodde att hon var yngre. Språket i boken är väldigt ungt. Ibland så ungt att jag undrar om det är författarens avsikt eller översättaren som syns. Jag reagerar på flera språkliga konstigheter och sånt drar ner mitt omdöme rejält. Till exempel har jag svårt att acceptera
[…] jag vart […]
i löpande text när det heter
jag blev.
Inte heller tycker jag att det är OK när det står…
[…] Det här rummet är bättre än de förra gången. […]
Är deT dåligt korrekturläst eller är deT meningen att det ska vara talspråk? Jag har flera exempel på grammatiska fel och annat som i mina ögon är språkliga grodor. Vi böjer till exempel inte orange i plural i svenska till orangea utan vi låter det stå just orange. Med mera.
I övrigt påminner boken en hel del/alltför mycket? om Donna Tartts Den hemliga historien – såväl titel och innehållsmässigt som till omfånget. En del tjocka böcker skulle bli bättre om de hade något färre sidor.
Toffelomdömet blir medel.
*Tana French föddes visserligen i USA, men växte upp bland annat på Irland och är bosatt där idag.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Puckon, tagged brista, elak, faster, fel, gå vilse, grym, hjälp, hjärta, idiot, kärring, kläder, krokig, kusin, ledsen, mardröm, nyponros, puckel, rån, samla ihop mig, söndag, skrika, son, taxi, telefoni, utseende, yngre on 06 september 2015|
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged 80-årspresent, ölprovning, ballongfärd, blogg, födelsedag, fladdermussafari i Hässleholm, fotokurs, fylla år, halvsekel, höst, ingen större uppoffring, killkompis, ladda, ledtråd, mamma, månader, mindre format, mordgåta med middag, mordmysterium, paket, rörelsehindrad, rollspel, spänning i litterär form, spökvandring, tipsa i tid, upplevelse, Upplevelse.com, upplevelsepresent, Uppsala, urhäftigt, utföra vissa saker, vinprovning i Stockholm, yngre on 07 juli 2015|
Ett tipsande inlägg.
Den som läser min blogg vet att jag laddar för mammas födelsedag. Det blir både paket och upplevelser, men i det mindre formatet. Man får tänka på att mamma ju faktiskt är rörelsehindrad och dessutom blir 80 bast… Men hade mamma varit yngre skulle jag nog att kollat in Upplevelse.com och köpt nåt därifrån. Tyvärr tror jag inte att det skulle passa min mamma med ölprovningar, spökvandringar och ballongfärder i 80-årspresent – även om jag själv tycker att det låter urhäftigt.
Men… jag har ju vänner som är yngre än min mamma. Bland annat har jag en kilkompis som fyller halvsekel i höst och som jag tror skulle uppskatta en upplevelsepresent. Jag gillar ju själv spänning i litterär form och om jag nu skulle tvingas följa med – ingen större uppoffring – skulle jag nog överväga att ge bort en mordgåta med middag. Det är en sorts rollspel där man under middagen ska klura ut ett mordmysterium. Alla som deltar får egna ledtrådar och ska också utföra vissa saker under middagens gång. Ungefär tre timmar tar detta och upplevelsen kan man vara med om på flera platser i landet, varav Uppsala, där vi bor, perfekt nog är en.
Sen skulle jag också kunna tänka mig fladdermussafari i Hässleholm, vinprovning i Stockholm, fotokurs i Uppsala och… Nej… vänta lite… nu börjar det ju låta som om JAG vill ha presenter. Tyvärr fyller jag inte år förrän om knappt tio månader… Fast jag får väl tipsa somliga i tid, dårå…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged 80-årsdag, antologi, äldre stenåldern, belöning, besök, bil, bild, blogga, blomma, bocka av, bokhyllor, bokpaket, byggnad, deckare, deckarförfattare, drömma, drömmar, duschdraperi, DVD, e-recept, erkänna, Ett fall för Vera, färd, födelsedag, försent, fisk, fredags, glömma, grönt paket, grundtrygghet i tillvaron, hall, handla mat, höst, hjälpa, hyllplan, köksbänk, köra bil, läpp, litet barn, litteratur, mamma, måsten, medicin, min personliga del, Motala, namnsdagspeng, natt, New York, norska deckare, nyutgiven, orange, orka, outsäglig längtan, packa, potatis, ramla in, resa, reselystnad, reseplan, roadtrip, sann, sås, sedvanlig jakt, semestertripp, sitta på toa, skandinaviska deckare, skriva, spännande, stad, svenska deckare, Sverige, tack, tanka, tanke, texter och bilder, toa, Uppsalanyheter, upptäcka världen, väl unt, viktig, viljen, yellow cab, yngre on 07 juli 2015|
Ett inlägg om resedrömmar.
Resedrömmar om New York kan jag ägna mig åt när jag sitter på toa och glor in i detta duschdraperi.
När jag sitter på toa kan jag samtidigt passa på att drömma om New York. Inte för att jag har nån outsäglig längtan just dit, men jag kan liksom i tanke och dröm ramla in i mitt duschdraperi – som består av en bild med en yellow cab framför en massa byggnader.
Att drömma om att resa är OK, men jag ska erkänna att jag mer och mer skulle vilja upptäcka världen i verkligheten för min personliga del, inte genom andras texter och bilder. Innan det är… försent. En blir ju liksom inte yngre…
Men nån New York-resa blir det förstås inte för min del, däremot för en god väns del, i höst. Det är vännen väl unt! Själv åker jag till mamma i Metropolen Byhålan i morgon. Det blir inte nån semestertripp direkt. Det är lite saker jag ska försöka hjälpa min mamma med – om jag nu får. Och sen ska vi ju fira hennes 80-årsdag. Vi far bort över dagen med hjälp av Clark Kent*. Jag tror att det blir en bra liten roadtrip på en dag, det är nog vad både mamma och jag orkar med. Jag har gjort en reseplan i huvudet och färden inkluderar ett besök i en stad jag bodde i som litet barn, innan jag började skolan, på äldre stenåldern, alltså.
Idag har jag tusen och en saker att göra, men som vanligt går halva dan åt till att administrera. Och så skriver jag. Igår fick jag ett grönt paket som visade sig innehålla en nyutgiven bok. Den läste jag och bloggade om här samt skrev om i UppsalaNyheter här. Förresten väntar jag på ytterligare ett bokpaket, men det lär nog inte hinna hit innan jag åker till mamma. Då har jag två spännande böcker att se fram emot när jag kommer tillbaka hem i stället. Två böcker, som jag köpte för namnsdagspengen från mamma. Den ena är en antologi över deckare och deckarförfattare i Sverige, den andra är en deckare. Tur att jag har ett och annat hyllplan kvar i mina två deckarhyllor i hallen. Dessa inrymmer främst svenska deckare, men också knappt två hyllplan skandinaviska, särskilt norska, deckare.
Knappt två hyllplan inrymmer skandinaviska, främst norska, deckare.
Min dag ska nu fortsätta med alla måsten och några viljen, förutom sedvanlig jakt på grundtrygghet i tillvaron. Jag ska åka och tanka, handla mat (fisk och potatis finns, måste köpa nån sås av nåt slag) och införskaffa en blomma till mamma. Som belöning tänker jag titta på första avsnittet av sarkastiska Vera, som jag inte kunde glo på i fredags för att jag körde bil just då – DVD-spelaren klarar bara av att spela in ett program och det gick två samtidigt. Därför spelade jag in avsnittet i natt i stället.
Packa behöver jag visst också göra, kom jag på. Det ligger nån lapp på ena köksbänken där jag bockar av efter hand. Jag får INTE glömma mina mediciner den här gången, för mina e-recept är slut! Försöker slutligen upparbeta lite reselystnad inför de här dagarna.
Slutligen vill jag tacka för ALLA vänliga kommentarer och pepp i föregående, lösenskyddade inlägg! Det betyder oerhört mycket ska ni alla som skrev veta! Eftersom jag skriver det här i orange är det väldigt viktigt – och sant! TACK!
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Radio, tagged 1950-tal, alkoholproblem, altare, att bli fru, attackerad, äldre, överläkartjänst, barn, behandlingsmetod, cancer, deckare, doktorinna, födelsedagspresent, försmådd, fras av vita rockar, Frufridag, historiska romaner, hustrumisshandlare, innan jag föddes, jämlikhet, Karin Wahlberg, Karusellen, kärlek på lasarett, knivhugg i magen, korrekturfel, kvinnlig läkare, lasarett, Lasarettet, läkare, läkarfruar, Lennart Hyland, litteratur, litterära strängar på sin lyra, livet går vidare, man, medicin, Motala, oönskade barn, polio, populär, radioprogram, räknas mest, sjuksköterska, skildring av livet, skriva, studier, tack, teknik, underbar historia, utvecklas, yngre on 16 maj 2015|
12 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Karin Wahlberg
heter en av mina favoritförfattare. Hon har många litterära strängar på sin lyra och har skrivit både för yngre och äldre, deckare och historiska romaner. Nu i våras kom den andra delen i hennes serie om lasarettet, Livet går vidare. Jag fick boken i födelsedagspresent av Jerry och Elias – TACK!
Det är fortfarande 1950-tal när vi läsare får följa läkare, läkarfruar, sjuksköterskor och blivande sjuksköterskor med flera på lasarettet i Ekstad. Boken inleds nästan som en deckare, emellertid. En ung kvinna attackeras utanför sitt hem och knivhuggs i magen. Naturligtvis hamnar hon på lasarettet. Samtidigt väntar doktorinnan Nancy Brandh parets tredje barn, medan maken Egon däremot väntar på en överläkartjänst. Men är det nåt annat som håller honom kvar på arbetet om kvällarna? Och hur ska det gå med Ella-Kristin och hennes kompis Stina, på väg att bli sjuksköterskor? Och Ulla, som fick avbryta studierna på grund av polio? Lilian från Motala, som blev försmådd vid altaret?
Det är inte bara kärlek på lasarett när Karin Wahlberg skriver den här boken. Den ger spännande glimtar av en tid innan jag föddes, en tid när såväl teknik som mediciner och behandlingsmetoder utvecklades. Det är ännu männen som räknas mest, men en kvinnlig läkare har kommit till Ekstad. Dessutom proklamerar Lennart Hyland en Frufridag i sitt populära radioprogram Karusellen. Ändå är det långt kvar till jämlikhet mellan könen. Att bli fru är fortfarande det viktigaste – för en del.
Livet går vidare är en underbar historia om och skildring av livet i och omkring ett lasarett på 1950-talet. Allt är inte bara kärlek och fras av vita rockar – här finns alkoholproblem, oönskade barn, hustrumisshandlare och cancer också.
Toffelomdömet blir det högsta- trots att jag hittade korrekturfel!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged Anna Hedenmo, åsikter, bemöta, blogginlägg, bra, Dagens Nyheter, delkurs, dra sig tillbaka, en stark redaktion, Eva Dahlgren, förnya, förslag, förtal, Fredrik Skavlan, frilans, frustration, grammatik, granskning, grundkurs, gruppledare, hantera, hantera näthat, hata, hatas, högskoleutbildning, hotas, intervju, jobb, journalist, journalistik, journalistisk granskning, känna, känslor, kommentar, kritisk, lägga ner, lång erfarenhet, mejl, modig, näthat, oförskämd, oförskämdheter, oro, parti, partiledare, påverkas, person, politik, reaktion, riksdag, rimligt, skärmdump, sociala medier, stavning, stärka, stridigheter, svära, svordomar, SvT Agenda, time out, träffa, trygg, tvivla, Twitter, tyst, upprörd, utbildning, utesluta, verkliga livet, verktyg, yngre, yttrandefrihet on 14 april 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om näthat och journalistik.
Om vi inte pratar om näthat riskerar journalistiken att påverkas.
Jag har läst en artikel om journalisten Anna Hedenmo på Dagens Nyheter på nätet. Hon gjorde en intervju med en person från ett parti jag inte gillar i SvT:s Agenda. Och efter det satte hatet igång på sociala medier, främst på Twitter, föga förvånande. Efter sånt händer det att många journalister lägger ner, drar sig tillbaka, tar en time out. Anna Hedenmo reagerar på ett annat sätt. Hon säger:
Tidigare var det något slags sanning att man skulle hålla tyst. Men jag har börjat berätta om hatet. Jag är rädd för att journalistiken påverkas. Jag är orolig för att man inte riktigt går hela vägen i intervjuerna […]
Anna Hedenmo uttrycker sin oro för journalistiken. Det gör även jag och minns de tio minuter jag såg av Skavlans intervju med en viss partiledare. Samtidigt kan jag förstå de journalister som håller sig själva tillbaka. Vem vågar liksom gå på när man efteråt överöses av rent och skärt hat?
Dags att förnya journalistutbildningen?
Åsikter och känslor är sånt som är personligt. Det kan ingen högskoleutbildning rå på. Men för att kunna jobba som journalist behöver man idag en högskoleutbildning. Vore det då inte rimligt att man, förutom en grundkurs i stavning och grammatik, också gav delkurser i hur man hanterar näthat? Inte vet jag när utbildningen förnyades senast, men med tanke på det som händer kanske det är dags nu. Våra journalister måste nämligen få göra sina jobb utan att hatas och i vissa fall även hotas. Eller i vart fall behöver de få verktyg så att de kan hantera detta och bemöta hat och hot.
Jag såg inte Anna Hedenmos intervju. Programmet handlade om stridigheter inom det aktuella partiet, nåt som tycks leda till att vissa personer utesluts ur partiet. Efter inslaget intervjuade Anna Hedenmo partiets gruppledare i riksdagen. Sen kom reaktionerna. Anna Hedenmo berättar:
Det var det vanliga, mycket hat och oförskämdheter. Det kommer en hel del mejl och kommentarer på Twitter. Det är en frustration och upprördhet över att [partiets] företrädare utsätts för journalistisk granskning […] Det var inte mer än annars. Jag vill poängtera att det inte var hot, utan hat. Men det finns ett parti som skiljer sig enormt mycket i den här frågan. Jag vet inte vilka det är, […] men när jag gör intervjuer med företrädare för partiet sätter det igång ett hat. Det har jag bestämt mig för att prata om.
Skälet till att Anna Hedenmo väljer att prata om det är just det hon säger i det första citatet: hon är orolig för att journalistiken påverkas. Hon säger:
[…] Jag känner mig trygg i mitt journalistiska arbete. Det är lättare med en stark redaktion och lång erfarenhet bakom sig. Men som frilans och som yngre journalist är det nog svårare. Jag vill stärka andra journalister att våga fortsätta – den här granskningen är viktig att våga göra. Ytterst är det en fråga om yttrandefrihet.
Vidare berättar Anna Hedenmo att flera personer tvivlar på att hon har råkat ut för näthat. Men Anna Hedenmo har mejl att visa upp. Mejl och skärmdumpar är bra att spara/ta när man utsätts för näthat i form av svordomar, oförskämd-heter, förtal och annat.
Mitt förslag är att låta såna som Anna Hedenmo föreläsa på journalistutbild-ningen. Det är i alla fall en början. Det finns flera journalister som har drabbats av näthat. Låt dem också få berätta hur de hanterade det.
För övrigt har även jag varit något kritisk mot Anna Hedenmos journalistiska insatser, men det gällde intervjun med Eva Dahlgren, en person som det säkerligen inte är så lätt att intervjua. Fast jag hatade/hatar inte Anna Hedenmo för det. Jag svor till exempel inte en enda gång i mitt blogginlägg om den intervjun och jag skrev inte heller oförskämdheter om Anna Hedenmos person. Jag känner nämligen inte Anna Hedenmo. Jag har inte ens träffat henne i verkliga livet. Men… det hon sa i gårdagens DN tyckte jag var modigt och bra!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Musik, Personligt, TV, tagged alkohol, Österrike, äkta vara, åldersgrupp, ballad, Bill och Bull, blåsa, Building it up, byxor, Can't hurt me now, Conchita Wurst, dansa, Dinah Nah, Don't stop, Don't stop believing, Eric Saade, F5, falsksång, favorit, försvinna ur bild, Filippa Bark, fin röst, finalen, Forever starts today, gå igång på, glad, glo, Groupie, Guld och gröna skogar, Hasse Andersson, häftig scenshow, hämta hem, Heroes, hjärtapp, horsejazzfarfar, ingen genomarbetad text, instoppad, inte imponerad, internationell jury, Isa, iskallt hjärta, Jag är fri (Manne Leam Frijje), Jessica Andersson, jobba, jojk, Jon Henrik Fjällgren, JTR, jucka, kex, Klitous Klitou, komma igång, konstigheter, korvdam, kvällens vinnare, lat, låna, Linus Svenning, lite pojke, liten människa, liveblogga, livet är inte rättvist, lugg, lycka till, Magnus Carlsson, Make me (La la la), Mariette, Måns Zelmerlöw, Möt mig i Gamla stan, Melodifestivalen 2015, mina öron, miss, missa, mobiltelefoni, orörlig, ost, pampigt, Päivärinta, pinsamt, platt mage, poäng, putt, rök, rösta, representant, rolig, Samir och Viktor, scenen, scenklädsel, se, seg, sjunga, skjorta, skoja, skratt, skrikig, slätt hår, smaska, snurra runt, sortera hår, språk, stad, stark röst, stava, stå stilla, sting, stjärngossar, svartvit, svänga, Sverige, Sveriges Television, symbol, tappa koncentrationen, tävling, tecknade gubbar, tilltala, tråkigt, tygskynke, underbar röst, uppdatera, val, vals, vardagsrum, vi ses, vin, vinn, vinnare, vuxen man, webbläsare, Wien, yngre on 14 mars 2015|
8 Comments »
Ett musikaliskt inlägg.
Snart är det dags för finalen i Melodifestivalen 2015. Ifall du skulle ha råkat missa den information kan du läsa mer på SvT:s Melodifestivalwebb. Somliga är på plats, medan andra jobbar och vissa får glo på tävlingen från sitt vardagsrum. Nä, det var länge sen jag trodde att livet var rättvist. Men, men, vi missar möjligen början, då en viss korvdam ska dyka upp. Är det äkta vara blir jag putt, annars gör det mig inget. Förhoppningsvis hinner jag hämta hem Anna innan själva tävlingen börjar i alla fall.
Jag ska försöka liveblogga medan jag smaskar ost och kex och vin, men jag Det betyder att jag uppdaterar det här inlägget lite då och då under programmets gång. För att du ska se uppdateringarna rekommenderar jag dig att använda knappen F5 på din dator. Eller bara symbolen för uppdatering på din mobils webbläsare. Lämna gärna en kommentar – jag svarar på alla kommentarer jag publicerar!
Vad jag tror om kvällen och eventuell vinnare? Min favorit är Magnus Carlsson Möt mig i Gamla stan, men jag gillar också Måns Zelmerlöws låt – om han får till det med rösten. Med tanke på åldersgrupperna som röstar gissar jag att det blir Samir och Viktor, Dinah Nah eller Måns Zelmerlöw som vinner. Eller möjligen horsejazzfarfar själv, Hasse Andersson.
Så här ser kvällens startfält ut:
- Samir och Viktor: Groupie
Tyvärr (?) missade vi det första bidraget.
- JTR: Building it up
Luggar har de i alla fall. Ganska skrikig låt och en del falsksång. Nej det här var inget för mig!
- Dinah Nah: Make Me (La La La)
Detta tilltalar nog dem som är yngre än jag. Jag är inte imponerad.
- Jon Henrik Fjällgren: Jag är fri (Manne leam frijje)
Det är för mycket konstigheter på scenen. Jag tappar koncentrationen på låten. Artisten själv jojkar suveränt, men är lite för orölig. Och när han snurrade runt lite försvann han ur bild. Men hallå, SvT!
- Jessica Andersson: Can’t Hurt Me Now
Balladdags. Fin röst, men ärligt talat… Det känns lite… tråkigt… Artisten står väldigt stilla och här händer inget på scenen.
- Måns Zelmerlöw: Heroes
NU höll rösten ända från start. Men nu känner jag att det händer lite väl mycket på scenen. De där tecknade gubbarna – stjärngossar? – är ju riktigt roliga. Låten? Nja, jo, men inte bäst. Fast bäst hittills!
- Linus Svenning: Forever Starts Today
Eh… Har han lånat Måns scenklädsel? Nej det här är lite pampigt, men inget jag går igång på.
- Isa: Don’t Stop
Tyvärr, mitt hjärta är iskallt. En liten flicka i slätt hår som visar en platt mage och står och juckar på scenen… Stark röst, ska dock sägas.
- Magnus Carlsson: Möt mig i Gamla stan
Underbar röst. Glad kille. Och framför allt: skjortan är instoppad i byxorna. Vinn, Magnus, vinn!!!
- Eric Saade: Sting
Lite häftig scenshow, svartvit historia. Men låten har ju ingen vidare genomarbetad text, tycker jag. Dansa och sjunga kan han, lille pojken. Trots det vill jag nog se en vuxen man i Vin. Eh, jag menar Wien, förstås.
- Mariette: Don’t Stop Believing
Otroligt fin röst, men lite väl mycket rök och blåsande tygskynken på scenen. Man ser ju inte den lilla människan hela tiden. Jag undrade bara när låten skulle… komma igång. Lite segt i mina öron, med andra ord.
- Hasse Andersson: Guld och gröna skogar
Vad sjunger han på för språk? Äh, jag skojar bara, förlåt. Det svänger ju, men håll med om att detta vore lite pinsamt i valsernas Wien..?
Kvällens internationella jury: Mr Klitous Klitou rules. Och Måns, dårå. Magnus fick i alla fall poäng. Nä vänta! Conchita Wurst, förstås!
Kvällens – och flera andra kvällars miss: Hjärtappen
Kvällens stad: Vin. Eller nej… Det stavas Wien, va..?
Kvällens skratt: Förvånande nog från mig när Filippa Bark erbjöd sig att sortera Mariettes hår.
Kvällens Bill och Bull: The Päivärintas!
Och så förstås… kvällens vinnare, den som åker till Österrike för att tävla som representant för Sverige: Måns Zelmerlöw. Inte mitt val, men lycka till!
Vi ses i Vin! Nej, jag menar Wien!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged Akademibokhandeln, alkohol, Amarone, ansvarig för bokavdelningen, arbeta, äldre, äldste bonussonen, bil, bokhandel, bokrea, Bokus, Bokus kundservice, Britt-Marie var här, COOP, decennier, falla för min last, fördel, februari, fina viner, fredag, fysisk bokaffär, fysiskt, goddag yxskaft, Gränby centrum, gynna, halva priset, hålla hårt om plånkan, hett eftertraktad, inte begripa bättre, intresse, julas, känna doften, kommunicera, korrekt information, laster, läsa, låta bättre, litteratur, mars, mejl, Myrorna, nätshopping, nytt tryck, ombud, paket, passion, planerat inköp, Plåtniklas, prata, priser, rödvin, söndag, shopping, smutsgris, strosa, ta upp, tåg, titta, torsdag, uppdaterad, Uppsala, välsorterad, verkliga människor, vinskåp, webbplats, yngre on 25 februari 2015|
8 Comments »
Ett litterärt inlägg.
Britt-Marie var den enda som fick följa med mig hem idag.
I år har jag faktiskt varit på bokrean. Rent fysiskt. Alldeles nyss. Jag och min smutsgris till man Clark Kent* tuffade iväg till Stormarknaden. Där finns en ovanligt välsorterad smärre Akademibokhandel. Och jag visste ju att en hett eftertraktad bok såldes för endast 59 kronor – men bara idag!
Jag strosade runt en stund bland människor som antingen var ett par decennier äldre än jag eller lika många år yngre. Det är nåt visst, ändå, att just strosa i en bokhandel. Att kunna titta på böcker, ta upp dem, läsa lite, känna doften av nytt tryck… Men jag föll inte alltför mycket för min last. Den enda som fick följa med mig hem var Britt-Marie och det var ett halvt om halvt planerat inköp.
Bokrean på nätet har jag också besökt, men jag vill även gynna de fysiska bokaffärer som fortfarande existerar – därav dagens tripp. För ett tag sen gjorde jag en Bokus-beställning på fyra stycken reaböcker. Igår fick jag mejl om att paketet var skickat och anländer om ett par dar (läs: typ torsdag eller fredag) hos ett ombud nära mig. Hoppas jag! Somliga får ju åka tåg till sina ombud…
Den största fördelen med att nätshoppa böcker är priserna, förstås. Bokus, som ju är en del av Coop precis som Akademibokhandeln, har dessutom ett bra sortiment. Handlar man över 99 spänn är det fraktfritt. Är paketet litet hamnar det i din brevlåda/postbox, men är det stort får du gå eller åka och hämta det. Då är det praktiskt om Bokus webbplats är uppdaterad med korrekt information om var ombuden finns. Så var det INTE i julas, alltså… Och Bokus kundservice kommunicerar som goddag yxskaft. Därför är det helt underbart att då och då gå in i en fysisk bokhandel och prata med verkliga människor som arbetar där och som kan nåt om böcker.
Senare i veckan har jag tänkt besöka Myrorna centrala Uppsala där äldste bonussonen jobbar som ansvarig för bokavdelningen. Där är det nämligen halva priset på alla böcker februari månad ut. Ja inte bara där, samtliga Myrorna-butiker som har böcker säljer dem för halva priset till och med den 1 mars (det vill säga söndag).
Och eftersom jag höll hårt om plånkan inne på bokhandeln idag, blev det lite över till påfyllning av vinskåpet. Litteratur och fina viner, gärna i kombination, är två av mina intressen/passioner! (Passioner låter bättre än laster och nej, jag BORDE inte ha köpt vinerna, men nu gjorde jag det.)
Fyra röda viner, varav två Amarone till hyfsade priser, har fått ett nytt hem i mitt vinskåp.
Och nu vill jag förstås veta om DU har köpt nåt/ska köpa nåt på bokrean!!! Eller vad har DU för passioner i livet??? Skriv några rader och berätta!
PS Ingen av böckerna jag skrev om i förra inlägget finns på bokrean. När det gäller en av dem tycker jag att det är bra.
*Clark Kent = min egen Plåtniklas till bil
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, tagged a-kassor, aktivitetsrapport, Alexandra Norlén, andra uppgifter, arbeta, Arbetsförmedlingen, arbetsgivare, arbetsplats, arbetssökande, ålder, överkvalificerad, be om ursäkt, berömma, bonusbarn, bry, dusch, ensamhet, fast kontakt, förnedrande, förslag, fixa nytt jobb, folkmassor, frågor, frustration, göra handläggarnas jobb, handläggare, hata, högre, hopp, inget stöd, inte min grej, intresserad, jobba, kan mig, kontakter med arbetsgivare, kontaktuppgifter, kontrollmyndighet, kundtjänst, lunchtid, lyfta fram, matcha, min idé, mobiltelefoni, mycket folk, norra Sverige, oro, otrevlig, otroligt negativt inställd, prata, prata med olika människor varje gång, rastlöshet, revision, sökta jobb-högen, sig, skriva in sig, sommar, stå med mössan i handen, studiebesök, svar, ta bort saker från mitt CV, tack, tankar, telefon- och mejlkontakt, träffades aldrig, Uppsala, utkliven, yngre, yrket on 21 oktober 2014|
2 Comments »
Ett lite bättre inlägg.
Nån som bryr sig?
Man kan naturligtvis inte räkna med att människor som har som yrke att bry sig verkligen bryr sig. Inte mer än till en viss gräns, i alla fall. Jag har varit otroligt negativt inställd vad gäller Arbetsförmedlingen och vissa av dem som jobbar där. Inte alla. Jag har försökt berömma och lyfta fram dem som har hjälpt mig, peppat mig, gjort sitt jobb och som har lyssnat på mig. Ingmari, till exempel. Men Ingmari jobbar vid Kundtjänst och kan inte vara min handläggare eftersom hon verkar i norra Sverige och jag bor i Uppsala. Min förra handläggare Maria, hon som var så intresserad att hon gjorde ett studiebesök på min arbetsplats senare, har fått andra uppgifter inom företaget idag, har jag fått veta. Så lustigt nog fick jag tillbaka den handläggare jag fick när jag först skrev in mig som arbetssökande den 1 februari 2009 – Alexandra Norlén. Vi träffades aldrig, hade bara lite telefon- och mejlkontakt under några månader. Sen fick jag en ny handläggare. Och efter den nya har följt nya. Däremellan har jag jobbat i nästan tre år OCKSÅ.
I somras skrev jag in mig som arbetssökande den 1 juli. Jag hatar att gå till Arbetsförmedlingen. Där är alltid så mycket folk och det där med folkmassor är inte min grej, heller. Dessutom känns det förnedrande att efter 25 år i yrket stå med mössan i handen och skriva in sig hos personer som ibland är i mina äldsta bonusbarns ålder. Men det är ju inte deras fel att de har jobb och jag inte. Fast det var också ett av önskemålen jag skrev till Alexandra Norlén – att jag ville få hjälp med att bli yngre och ta bort saker från mitt CV eftersom jag ibland uppfattas som överkvalificerad av arbetsgivare.
Jag brukar gå in i duschen runt lunchtid, för då är det minst risk att nån ringer och vill prata jobb. Idag var jag precis utkliven och torr när mobilen ringde. Jag kastade mig därför på den för att svara. Och si! Det var min handläggare, Alexandra Norlén.
Det blev ett långt samtal. Jag fick både frågor och svar och jag fick själv komma med förslag på det jag behöver hjälp med. Det är bra, men samtidigt kan jag önska att jag inte jämt behöver göra handläggarnas jobb. Vi kom fram till att vi ska höras av efter nästa aktivitetsrapport från mig och prata utifrån den kring hur jag ska följa upp alla de tjänster jag har sökt, till exempel. (Min idé, men jag fick gehör).
Sökta jobbhögen på morgonen för en vecka sen. Den är högre nu.
I övrigt är det visst så att Alexandra och hennes kollegor, faktiskt ska förmedla jobb, i alla fall enligt vad Alexandra svarade mig – till skillnad från min förrförra handläggare Kerstin, som sa att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb. Arbetsförmedlingen ska ha kontakter med arbetsgivare och matcha sökande, sa Alexandra. Och det är ju precis det såna som jag behöver! Vidare är de också kontrollmyndighet åt framför allt a-kassorna, men det visste jag ju redan. Jag fick även veta att man under de första fyra månaderna som arbetssökande ska vända sig till Kundtjänst om man behöver hjälp. Kontakt med handläggare har man först efter det. Det hade jag inte blivit upplyst om tidigare. Jag hade däremot hört att jag ska kontakta Kundtjänst om jag vill bli peppad, men inte att det endast gäller de fyra första månaderna som arbetssökande. Jag är inte så tilltalad av att ringa Kundtjänst eftersom man ju får prata med olika människor varje gång. Jag vill ha en fast kontakt, nån som ”kan mig”, så att säga.
Och nu i november är det fyra månader sen jag skrev in mig. Tänk, fyra jävla månader av oro, rastlöshet, ensamhet (jo, Fästmön och barnen finns, men jag är den enda som kan fixa nytt jobb åt mig själv)…
Samtalet inleddes med att Alexandra fick ta emot mycket av min frustration och mina tankar kring att ingen bryr sig och att jag inte får nåt stöd eller nån som helst återkoppling på mina aktivitesrapporter. Men jag bad senare om ursäkt flera gånger för att jag hade varit otrevlig. Jag anade att hon kunde förstå varför jag var frustrerad. Och det är såna handläggare som gör skillnad! Vill jag tro… Detta, och det faktum att Alexandra nästan direkt efter vårt samtal mejlade över sina kontaktuppgifter, gav mig lite hopp. Hopp om att det finns nån som bryr sig lite grann, nån som har som jobb att bry sig, i alla fall. Det tackar jag för!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, tagged ansikte, åldersdiskriminering, åldersnoja, åldrande, åldras, bära med stolthet, bekväm, bekymra, bitsk, blåjeans, blogg, bokprojekt, dö, död, elak, falsk, färg, foto, göra fel, googla, hår, helg, Joan Rivers, känsla, kläder, klädsmak, konstatera, linje, media, mod, moget, nyfiken, nyttja, påverkad, pigg, pondus, rätt att kommentera, reagera negativt, recension, rolig, rynka, söka jobb, sin egen person, självinsikt, sjuk, skönhet, skoningslös, sociala medier, stigande ålder, svart linne, tant, tänka på, trasig, underlag, unga, uppenbarelse, utseende, utveckling, våga göra bort sig, våga göra fel, yngre on 05 september 2014|
20 Comments »
Ett inlägg om åldrande och utseende och självinsikt.
Det verkar som om jag är den enda i hela världen som inte vet vem Joan Rivers var. Jag blev tvungen att googla. Och nu är hon död. Det fick jag veta via (sociala) medier igår kväll. Nu sitter jag och tittar på bilder av henne och undrar hur 17 man kan se ut som 17 tja, 35 fast man är 81 bast. Jag tycker att det är läskiga bilder, ärligt talat, sen må tanten ha varit hur pigg, rolig och bitsk som helst.
Kanske är jag påverkad av mitt bokprojekt. Redan i slutet av 2011 insåg jag att jag hade åldrats 20 år på tre år, om du fattar. Och det syns. Det syns verkligen på mitt utseende. Bilden till vänster föreställer mig år 2009, den i mitten är från den gångna helgen när jag var sjuk. Till höger Joan Rivers från 2008.
Nä, det är väl bara att konstatera att nån skönhet har jag aldrig varit och yngre blir jag inte heller med tiden. Det bekymrar mig egentligen inte så mycket som jag tror att det får andra att reagera negativt. Framför allt åldersdiskrimi-neras man när man söker jobb, det vet jag. Själv har jag ingen åldersnoja. Med stigande ålder har också kommit modet att våga göra fel och att våga göra bort sig – så länge ingen dör av det, förstås.
Varje rynka och linje i ansiktet är en erfarenhet. Alla är jag förstås inte stolt över, men de flesta har ändå lett till nån sorts utveckling. Alla färger i mitt hår, som jag beskrev som fyra igår, bär jag också med stolthet. Ingen av dem är nämligen falsk. Ibland önskar jag emellertid att jag hade lite bättre klädsmak och att jag klädde mig lite mer… moget än som i skrivande stund: svart linne och trasiga blåjeans. Linne och jeans med revor i ger definitivt inte pondus åt min uppenbarelse. Men det är bekvämt.
Vad har du för tankar om ålder och utseende??? Förtälj mig gärna genom att nyttja din rätt att kommentera på den här bloggen!
Och by the way… Joan Rivers… Det jag läser om henne gör mig nyfiken. Många kallar henne elak och skoningslös. Jag får känslan av att hon var mest skoningslös mot sin egen person. Värt att tänka på för somliga!.. Det kallas för självinsikt.
PS Alla unga, yngre än jag, som vill få nånting recenserat på en blogg nära sig, bör förse bloggaren med underlag!
PS2 Jerry har skrivit massor om Joan Rivers! Läs mer här!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 