Ett inlägg om en bok.
Som så många andra läste jag – eller fick läst för mig – Astrid Lindgrens böcker när jag var barn. Därför var jag otroligt nyfiken på den senaste biografin om henne. Jens Andersens Denna dagen, ett liv. En biografi över Astrid Lindgren kom ut 2014. För ett tag sen hittade jag den på bokrean hos Bokus och slog till. För 79 spänn för cirka 450 sidor är ett ganska bra pris.
Ungefär en tredjedel av boken handlar om Astrid Lindgrens första graviditet och första barn. Hennes andra barn, dottern Karin, nämns nästan som i förbifarten. Kanske har Karin Nyman själv velat ha det så. Jag tycker spontant att flickan som inspirerade sin mamma till att skriva om Pippi Långstrump borde ha fått mer plats i boken. Det var ju med Pippi som Astrid Lindgren fick sitt litterära genombrott. Men samtidigt är det egentligen inte svårt att förstå att danske Jens Andersen fokuserar på sonen Lasse, som ju föddes i Danmark och tillbringade sina första år där.
De två återstående tredjedelarna ägnas främst åt Astrid Lindgrens författarskap och arbete. Det är intressant att läsa om hur hon skriver sina böcker, men också hur hon på äldre dar kastar sig in i politiken – som Pomperipossa. Jag hade ingen aning om att Astrid Lindgren nog faktiskt bidrog till att sossarna förlorade valet 1976…
Om jag hade fått önska hade jag gärna läst mer om Astrids familj. En biografi bör ju inte lyfta fram en liten del av en persons familj och heller inte enbart handla om personens gärning. Jag hade velat se mer av personen bakom alla de fina barnböckerna. Det jag uppskattade mycket i boken var emellertid det rika bildmaterialet.
Det totala Toffelomdömet hamnar på medel.
De flesta av oss som har vuxit upp under senare delen av 1900-talet och framåt har nån sorts förhållande till Astrid Lindgren, hennes böcker och hennes karaktärer. Som barn älskade jag Barnen i Bullerbyn, Karlsson på taket, Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga. Men som vuxen kan jag gråta över Bröderna Lejonhjärta – och inse att jag faktiskt inte har läst alla böcker i Astrid Lindgrens produktion. Vilken bok eller vilka böcker av henne är DINA favoritböcker eller vilken karaktär/vilka karaktärer gillar DU mest? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Min Astrid Lindgrenfavorit är Pippi. Det är det första som dyker upp i huvudet när man tänker på Astrid. Sen har jag mycket fina minnen när det gäller Emil i Lönneberga. När jag var riktigt liten skulle min farmor sitta och läsa en Emilbok för mig när jag skulle sova. Det slutade med att farmor skrattade så hon tjöt när hon försökte läsa och jag kunde inte somna för fem öre. Jag kommer ihåg att farmor älskade Emil i Lönneberga och vi var på bio tillsammans och såg Emil och Griseknoen.
Va mysigt! Jag kan tänka mig att din farmor garvade läppen av sig åt Emil. Det gjorde min pappa också och de två hade nog ganska likadan humor!
Jag var ensam och såg Emil på bio, men jag har sett honom i verkligheten också, Jan Olsson! 😛
Klar favvo är Pippi, hon har danat mej, helt klart. Ronja är också en favorit då det var mina barns älsklingsvideo, minns så väl hur Erik, idag 28 år, sjöng med i rövarsången….
Pippi är också en av mina favoriter! Det finns få starka tjejer i barnlitteraturen. Ronja var jag för gammal för när hon ”kom”. Den sista Astrid-boken jag läste var Bröderna Lejonhjärta. Den läste jag senare också för bonusbarn. 😛
Mina Astridfavoriter är Barnen i Bullerbyn, Emil, och Vi på Saltkråkan! Där ville jag vara med själv :-)!
Och Pippi såklart, men hon var nästan lite läskig mitt i alltihop, stark och vildsint – så’n är ju inte jag, jag är klen och mesig ;-).
Lite ”jag mötte Lassie” – min mormor o morfar umgicks med Jans (Emils) farmor och farfar, och jag har spelat kort med dem hemma hos mina morföräldrar när jag var liten! Och mamma och morbror lekte med Jans pappa när de var små. Jan har jag dock aldrig träffat, bara sett på film :-)!
Jag minns när jag var liten att jag lyssnade på Astrid på radion när hon läste Barnen från Bullerbyn. Sen tror jag att jag fick nån skiva av morfar också, en EP-skiva… 😛
Häftigt med Jan-Emil! Han jobbade ett tag på den ICA-affär där jag gick och handlade som student första tiden här i Uppsala. 😛
Hmmm… undrar om det är denna ljudbok jag bläddrat förbi inne på Storytel? Misstänker det. Kanske ska ge den en chans, trots allt…?
Den är helt klart läsvärd, även om jag bara gav den medelbetyg. 😉
♥
Om du läser den vill jag veta vad du tycker!!!