Mitt bokår 2016: Mars

Ett litterärt inlägg.

---

 

I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet.

För februari ställde jag upp som bokmål att läsa fler andra böcker än deckare. Det blev totalt sju lästa böcker och en påbörjad. Inte en enda av dem var nån deckare. Målet uppnått, alltså!

En skärmdump av de böcker jag läste i februari samt den sista boken jag påbörjade då.

Bokmålet för mars månad var att läsa böcker av svenska författare. Jag började med att läsa ut Fällan av Unni Drougge, en svensk författare. Hur gick det sen..? (Om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem!)

 

Det blev åtta lästa böcker i mars och samtliga är skrivna av svenska författare, till och med den lilla antologin med steampunksagor. Noteras bör att jag inte heller läste enbart deckare – två av böckerna (liksom min bok på gång) är biografier. För april månad är bokmålet att läsa brittiska deckare. Det har jag ett grymt lager av tack vare vännen Agneta. Men först ska jag läsa ut min påbörjade bok:

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utbölingar i Byhålan

Ett vänligt inlägg.

---

 

Folkets hus, ett av de fulare husen i Metropolen. Det gamla Folkets hus är mycket vackert!

Så märkligt livet kan vara. Jag lämnade Metropolen Byhålan 1980 och min västkustliga vän kom att hamna nånstans mellan Metropolen och Stöllestan för ett par år sen. (Ännu märkligare är det att äldste sonen Bröstkorg blev hennes granne i våras!) Fredagen som var igår strålade vi samman, två utbölingar, i Metropolen. Jag hade tänkte ge vännen I en lektion i Byhålekunskap. Det stannade vid att peka ut… Folkets hus…

Det är inte särskilt ofta vi har träffats eller kan ses. Avstånd och annat gör sitt till. Men med vissa människor klickar man. Vi parkerade oss på Motormuseets kafé (även restaurang) ett par timmar. Mamma betalade vårt fika. Själv fick hon sitt hår fixat, modern.

En fin restaurang med en oäkta orkidé i fönstret – som till och med hade en plastplupp kvar där prislappen förmodligen hade suttit. Kitsch!

Begränsat med tid gör att man koncentrerar sitt samtal. Vi delade med oss av glädje och sorg och sånt som är viktigt i livet – och i döden. Jag bekände ett fel. Jag skulle ha bekänt flera fel, men det blev bara ett idag, en får portionera ut dem. Skuldbördan lättade ett gram eller två. Många kilon finns kvar.

Innan vi skildes åt tog vi ett varv på stan. Det gick rätt snabbt. Jag noterade affärsdöden även här. Massor av lokaler stod tomma. Ändå var stan befolkad. Kanske mest av turister och utbölingar, som vi? Jag hade i alla fall lyckats inspirera I till att göra ett besök i Skafferiet. Ett par egna ärenden gjorde jag. Bland annat hann jag med en kort titt inne hos Bok-Anna i hamnen och tänk, en liten bok följde med hem, förvånande nog.

Bussen till Stöllstan hade samma nummer som för 35 år sen. Vi stod en stund i kuren innan fordonet kom för att frakta min vän hem till sitt. Själv gick jag hem till mamma med lättare steg. Senare blev de tyngre igen – av pizza. Resten av kvällen ägnade mor och jag åt att glo på TV, bland annat Tyst vittne. Det var lite svårt att förmedla till mamma att en inte behöver prata precis hela tiden en ser på ett TV-program utan bara under reklamen. Men till sist tror jag att även hon fångades av kvällens intriger.

Nu har det blivit lördag och idag fyller min lilla mamma 80 år. Det är knappt så att jag fattar det. Dan inleds med presentöppning, men sen tuffar vi iväg på utflykt söderut.

Här är några bilder från min fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack för vänskap och för blomman till mamma, I!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Smultronställe i Sverige: Adas kaffestuga

Ett njutningsfullt inlägg som kräver att du har lite volym på ifall du klickar på länkarna!

---

 

Idag har jag bland annat rest och sett mig omkring. Bytt lite perspektiv, sett annat än tapeterna här hemma, fått lite input, gett lite output. Kort sagt: gjort en utflykt i verkliga livet. Och det var livat!

Ett skäl till att mina livsandar blev så uppiggade var att jag, mitt i värsta vintern, snubblade på ett fantastiskt smultronställe, Adas kaffestuga i Östhammar. Jag hade parkerat bilen och skulle ta en bensträckare. Traskade några steg och hamnade utanför Adas. Kaffetörstig var jag och när skylten även lockade med Dagnys hörna inklusive jukebox var det ingen tvekan att jag skulle göra ett besök.

Det doftade så där underbart redan i entrén: kaffe och nybakade kakor och bullar. Helst av allt hade jag tagit nåt riktigt sött, men det fick bli kaffe och en macka.

Sen fortsatte upplevelsen! Kaffestugan var nästan som ett litet hem. I ett rum stod en gammal vedspis och knäckebrödskakor hängde över den. Jag bara väntade att Ada själv skulle komma utfarande nånstans ifrån och undra vad jag hade i köksregionerna att göra. I finrummet stod en sammetssoffgrupp och golvuret lika självsäkert som ett kyrktorn.

Bland övriga inredningsdetaljer fastnade jag för dockskåpet, men också för skåpet med leksaksbilar. Jag var ju liksom ingen dockskåpsflicka när jag var liten (fast jag fick ett dockskåp som morfar hade snickrat), utan jag var en biltjej. Den fantastiska samlingen av kaffekoppar som prydde väggarna upp till taket var också urhäftig.

Men då fick man väl betala massor för denna upplevelse? Inte då! Kaffe och macka kostade 48 kronor. Brödet var grovt och färskt, kaffet nybryggt och hett. Jag sneglade på menyn och såg att det finns luncher såsom sallader och pajer för mellan 70 och 80 kronor, endast.

Sommartid finns en trädgård man kan sitta i. Nu var det inte säsong för det alls. Men ett är säkert: tillbaka hit ska jag när det blir varmare. Allt detta, inklusive trevlig och välkomnande personal, gör att Adas kaffestuga i Östhammar rekommenderas varmt!

Här är några bilder som jag tog i all hast (därav den undermåliga kvaliteten på de flesta foton):

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknikens under: Spöken, hackare eller bara jag?

Ett tekniskt inlägg.

---

 

Igår var jag så stolt över att jag själv lyckades fixa problemet med min Twitterapp. Trots detta lär det kosta skjortan eftersom jag sökte hjälp hos min bredbandsleverantör, som gick bet, och dennes underleverantör, en så kallad expert som inte heller kunde hjälpa mig. Först kostar köandet i telefonen en hel del. Jag blev ju tvungen att ringa på min fasta telefon på dyrtid eftersom problemet gällde min mobil. Sen kostar ”experten” 19 spänn i minuten. Det irriterar mig en aaaning att jag inte fick hjälp. Men mest är jag stolt för att jag fixade det själv! Kanske nåt att sätt upp på mitt CV, Twitterappsstrulfixare?

Nu har det uppstått en ny märklighet och jag kliar mig i huvet igen. Denna gång handlar det om LinkedIn. Jag har skrivit till supporten där, men ännu inte fått nåt svar. Frågan är om jag får nåt… LinkedIn är ju ett yrkesnätverk. Där kan man hålla kontakt med gamla kollegor och man kan knyta nya kontakter som kanske leder till uppdrag eller jobb. Därför gör man en profilsida på vilken man presenterar sig själv, sina erfarenheter, utbildningar, sin kompetens etc. Vidare kan man be före detta kollegor, chefer och samarbetspartners att skriva rekommendationer om en. Och så har man har även möjlighet att lägga upp länkar till arbetsprover. Det har jag gjort. Och det är där märkligheterna har dykt upp…

Spöken, hackare eller bara jag? Bedöm själv: jag skrev en bokrecension på uppdrag av ett förlag förra året. Laddade upp länken till min text och den bild som illustrerade texten, det vill säga en bild på bokens framsida. MEN... och nu kommer det märkliga… På min profilsida på LinkedIn finns länken, men det är helt fel bild som illustrerar den: bilden till länken kommer från mitt Instagramkonto! Fast det sjuka i det hela är att när jag klickar på länken som finns på min profilsida på LinkedIn kommer jag till texten och där visas korrekt bild. HUR KAN DETTA KOMMA SIG??? Notera att Instagramkontot inte på något sätt är kopplat till mitt LinkedInkonto.

Dagens lilla nöt att knäcka… För ingen expert lär väl göra det åt mig??? Nån frivillig???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Flyktig fortsättning

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Mer om Frida i UNT!

Ett medialt bonusdotterinlägg.

---

 

Idag har lokalblaskan en uppföljande artikel om min yngsta bonusdotter Frida. Jag reagerar direkt på rubriken och känner ett visst hopp för att saker och ting ska ordna sig till det bästa. Klicka på bilden så kan du läsa artikeln på nätet!

 

Nu har en politiker reagerat. Klicka på bilden så kan du läsa dagens artikel i UNT!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Frida i media

Ett inlägg om min yngsta bonusdotter.

---

 

Nä. Hon är inte utvecklingsstörd. Men hon har gått hela grundskolan i särskola. Nu söker hon upprättelse.

Det har skrivits en hel del om Frida, både i bloggar och i media. Idag syns hon på lokalblaskans förstasida. Klickar du på bilden kan du läsa dagens artikel om Frida.

Idag kan vi läsa om Frida i lokalblaskan.

Vill du hellre/också titta och lyssna på Frida kan du klicka på bilden nedan:

Frida i 24UNT.

 

Modiga unge!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Hur mår du just nu?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Mår gör vi alla. Vissa dar mår vi bra, andra dar mindre bra. Kanske är vi på topp en dag eller tycker att allt är skit. Vad vet jag? Därför undrade Tofflan den gångna veckan hur du mår just nu.

Så här fördelade sig de 33 inkomna svaren:

36 procent (tolv personer) svarade: Joråvars, det knallar. 

21 procent (sju personer) svarade: Bra, tack. 

15 procent (fem personer) svarade: Nja, sisådär… 

12 procent (fyra personer) svarade: Skit. 

Nio procent (tre personer) svarade: Toppen! 

Sex procent (två personer) svarade: Inte så bra.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, under rubriken Tofflan undrar…, och här intill i högerspalten!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan överraskar: Toffeltorsk i ugn

Ett lagat inlägg.

---

 

Ibland överraskar jag både mig själv och andra. Idag bestämde jag mig för att laga en torskrätt. En torskrätt som jag inte har gjort på några år, erkände jag för Fästmön.

Eh… nej inte på typ sju, i alla fall…

svarade Anna.

För det är så länge vi har varit ihop. Och lite till… En tid, under vilken jag inte har lagat Toffeltorsk.

Jag är verkligen INTE nån bra kock, men receptet var nedskrivet med prydlig hand runt 1980nånting. Och gick skiten maten att äta då, går den att äta nu.

Dessutom, eftersom den innehåller väldigt mycket fett kanske den passar en och annan som håller en viss diet som jag inte är heeelt övertygad om passar och är bra för alla. Men en del. Därför bjuckar jag på receptet, gentil som jag är:

Toffeltorsk i ugn

Lägg torskfilé i en ugnsfast form. Krydda med vitpeppar och pressad citron. (Jag tog lite citronpeppar också på eget bevåg.) Lägg över två burkar champinjon-crème. Och nej. Det ser INTE gott ut… Men vänta bara. Det blir värre…

Champinjoncrème på torsk ser ut som… använd fantasin. 

Vispa tre deciliter vispgrädde. Slå i två burkar svart rom i grädden och rör runt. Klicka över firren och champinjoncrèmen i formen. Och sen in med det i ugnen i 175 – 200 grader i 20 – 30 minuter.

Torsk med champinjoncrème, grädde och svart rom i ugnen. Det ser läskigare ut…

Koka potatis eller ris  till (om du inte följer nån viss kolhydratfattig diet) och gör en sallad. Allt brukar bli klart på högst en halvtimme, som sagt och då ser det så här vidrigt ut:

Torsk med champinjoncrème, grädde och svart rom färdig. Den här maten ser inte ätlig ut.

Men faktum är att vi åt upp! Det smakade ganska mycket salt, men också rätt mycket champinjoner och gott, tro det eller ej. Fast nästa gång tror jag att jag stoppar ner lite mer fisk i formen, faktiskt. ”Såsen” borde räcka gott och väl för dubbla mängden torsk.

En portion torsk med tillbehör och en öl till mig, Anna fick ett glas vitt till sin mat.

Och ja. Vi överlevde. Vi lever i alla fall än så länge…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad äter du vanligen för snabbmat?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Den gångna veckans fråga handlade om mat. Tofflan undrade vad du vanligen äter för snabbmat.

Så här fördelade sig de 28 inkomna svaren:

25 procent (sju personer) svarade: Korv med bröd.

21 procent (sex personer) svarade: Nån fryst rätt, typ Findus eller Dafgårds. 

18 procent (fem personer) svarade: Eh… jag äter aldrig snabbmat. 

18 procent (fem personer) svarade: Other:
Pizza, kebab, hämtmat från nåt ställe, men inte hamburgerkedja då.
Ägg!
omelett el gröt
Om det kunde finnas en matvagn här ändå.. Annars äter jag allting på din lista.
Mat som går snabbt att laga ex. omelett, sallad, något baserat på gryn ex gröt

Sju procent (två personer) svarade: Mat från nån hamburgerkedja. 

Sju procent (två personer) svarade: Snabbmakaroner.

Fyra procent (en person) svarade: Smaksatta nudlar i påse. 

Ingen svarade: Langos eller wok från en matvagn på hjul.

Inna kommenterade:

För mig är ägg världens bästa snabbmat. Äggröra, stekt ägg, omelett, scrambled egg, kokt ägg. Jag som älskar grönsaker gör ofta omelett med grönsaker. Sallad och stekt ägg är jättegott. Kokt ägg är perfekt att ha som mellanmål.
Jag äter sällan ”skräpmat” det blir burger king när vi är på resade fot typ.

Tofflan kommenterade:

Ägg är verkligen kanon eftersom man ju kan variera dem så mycket. Dessvärre reagerar min mage på ägg ibland, så jag kan periodvis inte äta äggmat.
Burger King har godast strips! 😛

Stort TACK till dig som klickade och kommenterade. En ny fråga finns som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »