Ett skämtfritt inlägg.
April i fotoalmanackan representeras av ett surt aprilbarn i vagn, fotat av pappa.
Det är april. Den första april, skämtens dag. Jag tänker inte skämta i det här inlägget, för i skrivande stund finns inget skämtsamt i min tillvaro. I morse gick inget mobillarm igång klockan 6.30. I stället vaknade jag prick en minut efter klockan sju och började fundera på hur jag skulle lägga upp min dag. När jag skriver dessa första rader har jag varit vaken en timme och 14 minuter. Jag klättrar redan på väggarna.
En liten stund låg jag kvar i sängen och försökte läsa om Leffes liv och leverne (202 spänn på Bokus, 15 kronor på Myrorna, som ett tips på var en kan köpa böcker i bra skick billigt…). Men det är liksom inte sånt jag gör en vardagsmorgon. Ändå känns det nog inte lika jobbigt idag som det lär göra på måndag när en hel arbetsvecka startar och jag inte får vara med på den.
Jag rev ur sängkläderna för idag ska jag bädda rent. En maskin jobbar redan frenetiskt med min tvätt. Har en inget bättre för sig kan en nämligen alltid ägna sig åt hushållsarbete. Vårsolen är som bekant skoningslös och jag såg i dess obarmhärtiga strålar hur otroligt skitiga mina fönster är – och vilken jädra dammig spis jag har… Sen vände jag blad i min fotoalmanacka och såg den enda bilden i den som jag inte har tagit själv. Bakom kameran stod min pappa och motivet på bilden är jag, sur, i min vagn. Ja, jag är ett ju ett aprilbarn och det sägs att vi är som aprilvädret – ömsom sol, ömsom regn. Vid fotograferingstillfället var humöret uppenbarligen inställt på regn. Eller kanske sol, för jag gillar ju regn.
Medan jag väntade på att klockan skulle bli åtta gjorde jag ett toabesök. En av fördelarna med att inte jobba var i detta läge att jag slapp Toalettjakten. Här fanns inte nån upptagen toalett. Men nackdelarna överväger naturligtvis. Det går åt betydligt mer toapapper och kaffe när en går hemma och är arbetslös. Dessutom är det jävligt ensamt trots att folk i huset ägnar sig från allt från att spela plåga fiol till att renovera så här på morgonen. Ja, jag drömmer fortfarande om en stuga i skogen, kan du förstå det? (<== retorisk fråga).
Två minuter över åtta ringde jag så till Arbetsförmedlingens kundtjänst, som det egentligen inte heter numera enligt ställets webbplats, men ändå. Det var dit jag skulle ringa och påanmäla min arbetslöshet, enligt min handläggare som tar över ett dygn på sig att besvara ett kort mejl. Och tro det eller ej, men…
- jag slapp vänta i telefonkö
- jag fick prata med en trevlig Bodil
och
- min handläggare hade gett mig korrekt information, det var hit jag skulle ringa.
En tröstpresent till mig själv igår.
Vad ska jag göra nu då? Klockan har just passerat halv nio. Kuvertet till a-kassan ligger tjockt av alla papper igenklistrat och frankerat i hallen. Det ska jag gå ut och posta lite senare och samtidigt utföra ett ärende åt Fästmön. Ja självklart ska jag surfa runt och kolla om det finns några lediga jobb att söka, för jag kan ju inte gå till brevlådan så länge tvättmaskinen jobbar. Sen ska jag duscha, bädda rent och kanske unna mig en stunds läsning. Igår levererades, förutom en felaktig faktura, även en bok från Bokus (ordinarie pris: 201 kronor, mitt pris 171 kronor). Jag väntar på ytterligare ett bokpaket därifrån och senare under kvällen igår fick jag en signal om att det är skickat. Senare idag levererar jag en rapport om huruvida jag lyckades uppnå mitt bokmål för mars månad.
Det blir nog Den Långa Vägen till brevlådan, för aprilsolen lyser just nu lyste nyss och jag behöver ljus och luft. Jag har nämligen lovat mig själv att gå minst en promenad varje dag. (Fy så jobbigt och tråkigt att göra ensam, men bra och nyttigt.) Jag tänker på NK* och saknar redan otroligt mycket. Det blir nog ett sms om nån halvtimme när det är förmiddagsfika på jobbet.
Det här med att se framåt är inte alltid så lätt. Det är grundläggande svårt när framtiden är oviss – jobb eller inte? Men i april månad är det två födelsedagar i familjen (du som vet eller kan gissa fattar att en är min), jag ska på en anställningsintervju, jag ska till tandläkaren och jag är inbjuden till en after work med några av mina numera före detta arbetskamrater.
Och nu får DU faktiskt roa mig genom att berätta om dina aprilplaner i en kommentar här. Sluta skyll på att det är svårt att kommentera från mobilen – gör det från en dator då. Eller övervinn svårigheterna och överraska dig själv!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Förefaller vara ett konstruktivt sätt att ta tag i framtiden – rensa ut lite skit först 🙂 Själv ska jag också ut och gå, men till skillnad från dig älskar jag att gå ensam. Överhuvudtaget gillar jag att lalla runt själv…Annars är april späckat: bidrag till bok om 1066 (STORT jubiluem i England, och trots att det är snart ett millenium sedan William the Bastard besegrade Harold så sätts enorma känslovågor i svall – generellty sett anser ALLA att William gjorde skäl för sitt tilltalsnamn. Jag vet inte, jag – karln hade ju driv!) och sedan ska jag slänga mig på bok nio i min tidsrese serie – No Man is an Island heter den tentativt – 120 000 ord ska vara klara innan juli. Hep…Plus så ska man kanske masa sig uppåt landet och hälsa på släktingar 😉
För min del är jag van vid att vara ensam och det är OK – när jag själv har valt ensamheten. Har jag inte valt den, då blir det… tuffare och svårare.
Så härligt det låter att få skriva böcker! Mitt manus ligger där det ligger. Borde ta tag i del två, men en tappar lusten lite när ettan fortfarande inte är ute. 😦
Tycker du ska ta en tur uppåt landet och hälsa på släktingar, gärna sysslolösa sysslingar – som för övrigt gärna recenserar nån av dina böcker på en blogg nära (nåja…) dig. 😛 Problemet är bara att mitt bloggutrymme snart tar slut (det har det gjort länge, iofs, men nu när jag inte jobbar går det nog snabbare towards The End). Planen var att starta en bokblogg med en kompis – fast då ska ju den kompisen helst ha en fungerande dator också… 👿
Nu promenixdax till brevlådan – och lite till! 😛
Mina aprilplaner sträcker sig för närvarande bara till att hålla vänstertummen lite titt som tätt. Och i eftermiddag ska jag komma ihåg att hämta ett par påsar hos Feskar’n i saluhallen, ska sätta sprätt på julklappen från jobbet (presentkort).
Sedan så måste jag spotta upp mig lite i WF, det är ju skandal hur dålig jag är!!! 😦
Jag har i alla fall fått tummen ur, och skaffat en ny telefon – så nu kan jag Swisha igen :-).
Hoppas, hoppas, hoppas du snart får anledning att stå i toakö!
Vårkramar
Ja nu är det ju plötsligt tre tummar som ska hållas – en för varje person.
Hoppas det du får med dig från Feskarn’ är gott! Vi köpte för några år sen och blev lite besvikna, faktiskt. Förra året fick vi presentkort Anna och jag (var sitt) i julklapp av Annas snälla mamma – men hos Hambergs fisk. Tack för att du påminde mig om detta! 😛
En brukar säga ”Tur i spel, otur i kärlek”, men det tycker jag inte stämmer. Vad har hänt??? Är det den nya mobilen?? Skönt att du kan Swisha – och allting annat också. Vad blev det för sort, tro???
Jaa… kö var det inte riktigt, för när en väl kom till skott och reste sig från skrivbordsstolen var det så akut att en inte kunde stå stilla. En fick springa runt i korridorerna, liksom… 😮
Vårkramar tebax! 😛
Ja, såklart det är mobilen det är fel på, tänkte inte på det :-):-)!!
En Iphone 6 – köp aldrig det, den är usel på Wordfeud!
Är det inte så jättegott det som är i påsen så var det ändå typ gratis, så jag behöver ju inte gräma ihjäl mig ;-).
Ny mobil skyllde min andra Wordfeudmotståndare E på i början! Jag måste nog snart investera i en ny mobil (har en iPhone 5 och jag får ladda den hela tiden).
Som jag minns var allt jättegott i påsen, men väldigt lite… Vi blev inte mätta, för att tala klarspråk. 😦
//Ett av matvraken
Än så länge har jag bara planer för halva april och dom är att faktiskt tvinga – locka – dra – övertyga – uppmuntra mig själv att ta minst en liten promenad om dagen själv, för att stärka min rygg, överkomma mitt sinne och för att göra hundarna glada. Hundarna som nu i år har fått promenera med stand-in personer om dagarna. Jag vill verkligen komma ut igen. Jag måste bara tvinga mig att våga. Ibland är det svårare än man kan tro.
Kram
Känner igen mycket i det du skriver, även om jag inte har samma ryggproblem som du, bara lite allmänt dålig rygg. Men ju oftare en sitter inne desto svårare blir det att komma ut.
Klappa goshundarna från mig! De är så fantastiskt söta! 😛
Kram!
Min aprilplan är att fortsätta fajtas för mitt jobb. Tar på krafterna. Annars blir det en hel del motion pga min envisa artros, den mår bäst av rörelse.
Jaa du… Jag hoppas att det går bättre för dig att fajtas för ditt jobb än det gjorde för mig.
Du är duktig som orkar röra på dig!!!