Romarblod

Ett inlägg om en bok.

---

 

Snart ett år har Steven Saylors bok Romarblod stått i en av mina TBR-hyllor*. Men nu i maj månad har jag ju som bokmål att läsa böcker från loppis och second hand. Då plockade jag fram denna deckare, fådd i juni förra året på Återbruket, som utspelar sig i antikens Rom. Perfekt för en gammal latinare som petite (nåja…) moi!

I centrum för denna den första delen i en serie böcker står privatdetektiven Gordianus. Tiden är ungefär 80 f Kr och platsen Rom. Samtliga böcker i serien har nåt av Ciceros autentiska rättsfall som bas. Den här gången får Gordianus i uppdrag att hitta fakta i ett mål som där en man står anklagad för att ha mördat sin far. Cicero är den anklagades försvarsadvokat. Ju mer Gordianus gräver, desto märkligare saker kommer i dagen. Dessutom fruktar han för sitt liv…

Jag gillar den här boken där jag som läsare ledsagas genom ett stekhett – och rätt stinkande – Rom. Boken innehåller ganska många erotiska skildringar också, men sånt får mig ju bara att bli generad. Det här är en annorlunda deckare och jag blev sugen på att hitta resten av böckerna i serien!

Toffelomdömet blir högt.

*TBR-hyllor = hyllor med böcker ‘To Be Read’, som ska läsas, olästa

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morr och gnäll

Ett ilsket och ledset inlägg.

---

 

Morr!

Först och främst… Min mejl fungerar inte igen. Det är alltså ingen idé att du mejlar mig på nån av mina e-postadresser – om du önskar svar. Jag kan inte logga in på nån av dem och kan alltså varken läsa mejl eller svara på mejl. Det är samma problem som förra veckan. Det tog dem nästan tre dygn att fixa inloggningen då och jag hade massor av olästa mejl sen. Det här är lite förödande med tanke på ”min situation”. Dessutom vet jag att jag får en del fakturor via e-post. Morr!

Morrigt värre blev det igår eftermiddag. Jag har liksom ingen lust att sitta och lyssna på nån som gnäller och klagar över människor som visserligen är lite för ”på”, men som vill väl, i över en timmes tid. När jag väl fick frågan om mitt läge fångade jag den bara för att förlora den efter en halv minut. Och så var vi tillbaka till det ursprungliga gnället. Jag blev faktiskt ganska ledsen. Det känns som om jag ingenting är värd ibland i vissas ögon och att det jag säger misstolkas, eller tolkas om negativt. Lite avis blev jag att höra att somliga fick glada och trevliga tillrop samt erbjudanden om hjälp i stället. Men, men, det är som det alltid har varit: det är bara en som räknas, det är bara en som har det allra värst i hela världen. Jag grät i duschen och jag grät över laxen. Sen föll f*n i mig och jag hörde av mig med en fråga om min person, mest för att kontrollera om jag inte möjligen räknades… lite, lite grann.

Jag får väl ta mig ett glad-piller i form av Pepskarameller.

Det tar mycket kraft och energi att försöka stå ut med ovanstående. Jag fick sms från en kompis som jag inte har sett sen i höstas, tror jag, men jag ringde upp och bad att få återkomma om nån vecka. Jag känner mig så slut och trött i vissa lägen och även om jag vet att vänner ger energi, fick jag lov att senarelägga träffen. Men på söndag ska jag kanske (om flygplan och annat sköter sig) träffa en annan väldigt god vän och tillika före detta kollega – även om det senare snart är preskriberat. Jag hoppas att jag känner mig lite gladare till dess – så att det inte är jag som bara sitter och gnäller… Får väl ta mig ett glad-piller. Pepskarameller brukar hjälpa…

Via mitt arbete kan jag också hämta kraft och energi av somliga. Fast jag gillar inte att bli anklagad för att missa mötestider när jag är på plats och väntar i nästan tio minuter vid utsatt tid. Min kollega med kvisttomaterna berättade på lunchen att h*n fått rätt mot butiken och en ursäkt inklusive ett presentkort på 25 kronor. Jag fick mig ett gott skratt igen. Det är så härligt när den här personen berättar, för vi skrattar liksom tillsammans, h*n inser att h*n är en aning… ettrig. Självinsikt är underbart!

Jag gjorde lite nytta igår också förutom att jag lagade mat. Två maskiner tvätt körde och hängde jag. Nu i kväll har jag startat ytterligare en. Men mer tänker jag inte göra den här aftonen än att läsa. Jag började på en ny bok igår. Mars är en månad när jag ska läsa enbart svenska författare. Nu läser jag en deckare, för säkerhets skull skriven av två svenska författare. Om en liten stund ska jag skriva några rader om boken jag läste ut igår kväll. Boken om den svenskaste av svenska författare – Astrid Lindgren. Så vill du läsa vad jag tyckte om den får du vänta här en stund…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utbrett fusk

Ett inlägg om fusk och bedrägeri.

---

 

Alldeles nyss blev jag uppringd – jag är visst väldigt populär idag! – av en man som sade sig ringa från Windows angående min dator. Naturligtvis la jag på. Windows är ett system, inte ett företag och vad mannen som ringde, från skyddat nummer, förstås, hade med min dator att göra kunde jag inte alls komma på.

Men fusket och bedrägerierna breder ut sig och sånt gillar inte jag! En av mina vänner blev anklagad av en spelpartner för att ha fuskat i Wordfeud. Men hallå! Hur kul är det? Det är ett spel man spelar enbart för nöjes skull. Snäppet värre är det emellertid när man använder sig av närmast James Bondliknande prylar för att fuska åt sig pengar i spel. Jag läste hos Unibet på nätet om en man som hade använt kombinationen infrarödkänsliga linser och kort märkta med en speciell vätska som man bara såg via de speciella kontaktlinserna. Karln’ lyckades på detta raffinerade sätt vinna över € 70 000 på ett kasino!

Att räkna kort är nåt som spelare har ägnat sig åt länge. Men att göra det utan att upptäckas är förstås inte helt enkelt. En snubbe i Kalifornien kom på ett sätt att räkna kort genom att göra en sele till en dator och batterier. Det var på 1970-talet… Numera har vi ju våra smarta telefoner med alla möjliga hjälpmedel i dem – förutom kameror. Där kan vi snacka wearable-apparater!

Idag har fusket brett ut sig så pass mycket att vissa kasinon till och med anställer hackare eller fuskare för att testa systemen. Onlinespelsajter har använt professionella fuskare, ”penetreringstestare”, så länge de har funnits.

Sen finns det förstås fortfarande såna som jag och min vän som INTE fuskar alls, inte ens i ordspel. Huruvida pokerspelaren Phil Ivey fuskade eller inte när han noterade att variationer i mönstret på kortens baksidor innebar att framsidorna hade olika valörer återstår ännu att se. Han strider i domstol med två kasinon för de miljoner han vann på sin observationsförmåga…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Talmanstramset

Ett inlägg inom kategorin ”jamen va tusan ÄR det här för nåt?”

---

 

Uppdaterat inlägg: Aftonbladets Daniel Swedin har skrivit en bra ledarkrönika med synnerligen intressanta länkar, läs här! Vad är det för talmän som har valts, egentligen???

 

Idag har jag delvis följt, via internet, valet av talmän till riskdagen. Sossen Urban Ahlin, anklagad för sexuella trakasserier vid flera tillfällen, enligt Expressen, valdes till ny talman. Moderaten Tobias Billström blev förste vice talman. Tobias Billström är mannen som bland annat berättade i Dagens Nyheter om vilka människor som gömmer papperslösa flyktingar. Det handlade om hår- och ögonfärg, bland annat. Och kanske är det smarta drag att sätta personer som talman respektive förste vice talman i riksdagen. Kan de inte hålla fingrarna i styr eller hoppar det grodor ur munnen på dem så gör de det i riksdagen, inte som ministrar. Tror jag. För man kan väl inte både vara talman och minister, oder was?

Men vem skulle sen bli andre vice talman i vår riksdag? Ja, då satte det det riktiga tramset igång. Björn Söder från ett parti jag helst inte vill nämna på den här bloggen var den ende nominerade. Det slutade med flera röstningsvändor eftersom blankrösterna var flera. Första gången det röstades fick Björn Söder 53 röster, andra gången 51. Detta är skrämmande med tanke på att partiet i fråga hade 46 av sina 49 ledamöter på plats. Vilka var de andra som röstade på Björn Söder och från vilka partier kom de, tro? Det parti som Björn Söder tillhör hade nämligen bara 46 av sina 49 ledamöter på plats.

I tredje och sista omgången blir det ändå så att den ende nominerade utses.  Och tredje gången fick Björn Söder 52 röster och vann. Blankröst kan nämligen inte bli andre vice talman.

På fredag –  sägs det… –  att vår nya regering ska utses. Efter dagens talmanstrams säger jag

Fan tro’t!

Kvällspressen har förstås inside information. I Expressen pekas Carin Götblad ut som het justitieministerkandidat och Aftonbladet pekar ut Margot Wallström som ny utrikesminister.

Vi får väl se hur det blir med den saken. Jag blir glad om vi överhuvudtaget får en regering. Men skäms över att uttrycket

polsk riksdag

nu har ersatts med

svensk riksdag.

(Inget ont om polackerna, polsk riksdag härstammar från äldre tider när de polska adelsmännen hade absolut veto. Med uttrycket menas ”ett stormigt möte utan resultat”.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Linda – som i Lindamordet

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mitten på juni gjorde Fästmön och jag vår årliga tripp till Emmaus i Gryttby. Med hem i bilen kom en lite lagom stor hög böcker till väldigt lågt pris. Idag läste jag ut en av dem, Linda – som i Lindamordet av Leif GW Persson.

En ung kvinna, knappt myndig, hittas våld-tagen och strypt i Växjö. Den lokala polisen använder sig av sina kontakter inom polisen och får Riksmordkommissionen till sin hjälp. Det förhörs, det intervjuas vittnen och det topsas. Det topsas över 700 män – och till och med en kvinna. Men så småningom ringas en misstänkt person in.

Jag älskar författarens skildringar av polisen Evert Bäckström, en lagom fet man i sina bästa år, som är aningen lite för förtjust i alkohol och som lite grann tror att han är Guds gåva till kvinnan. (Det är han inte. Hans könsorgan liknas av nån vid en prinskorv, dessutom.) Roligast av allt är att läsa när Bäckström säger nånting. Dessa meningar avslutas nämligen med att han tänker nånting också – ofta helt diametralt jämfört med det han nyss har sagt.

Den här boken gavs ut 2005. Författaren blev anklagad av föräldrarna till en 18-åring som mördades i Örebro 1998 för att ha använt såväl intrig som sekretessbelagt material från den verkliga mordutredningen i denna fiktiva roman. Författaren nekade till detta, men gjorde en anmälan så att saken kunde utredas. Anmälan om tryckfrihetsbrott las ner av JK.

Oavsett vilket tycker jag att det här är en bra polisroman – om än lite tjock, precis som Bäckström. Den får ett högt Toffelbetyg, men inte det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Socialt liv och avskildhet

Tänk att lokalkblaskan går fortare och fortare att läsa för var dag som går. Är det jag som har blivit ointresserad och rastlös eller är det tidningen som har blivit dålig?

Idag fastnade jag emellertid för en artikel/krönika och en krönika. Artikeln/krönikan är signerad tidningens kulturchef Lisa Irenius. Då vet man att det kommer nåt intressant. Äntligen! Tyvärr ligger artikeln inte på nätet (än). Nu kan du läsa den på nätet!

Skräcken för oss själva

är rubriken på Lisa Irenius artikel. Och den inleds ganska provocerande med att artikelförfattaren vill pröva en tes:

[…] att vår kultur motarbetar avskildhet i alla former. […]

Det handlar förstås om modern teknik som mobiler, internet, Fejan, smartphones, e-böcker. Men också husen som byggs allt mer genomskinliga med stora fönster och glasväggar där alla ser allt, kontorslandskap och på toaletter, där tydligen 85 procent använder sin iPhone…

En del har blommor i sin toa i stället…

Nu ska jag inte dra Lisa Irenius artikel i sin helhet, för jag tycker att du ska läsa den själv och begrunda. Särskilt de avslutande orden:

[…] Avskildheten är helt enkelt den plats där vi möter oss själva. Men kanske är det just det vi fruktar mest av allt. 

Tänk att just dessa ord skulle ha kunnat vara skrivna av mig! Märkligt… I mitt liv är datorn på nästan jämt. Jobbdatorn dygnet runt under vardagarna, nån av hemdatorerna är på under kvällar och helger.

Jag måste bara skriva lite…

säger jag till Fästmön och smiter från frukostbordet för att blogga.

Sen jag har fått Ajfånen är det ännu värre. Det blippar och bloppar av olika ting som vill fånga min uppmärksamhet: jag läser jobbmejl halv tio på kvällen (det hade jag dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig göra…), det kommer sms snabbare än vinden (särskilt om de kommer från en annan iPhone) och, som pricken över i, har jag just inlett mina första partier Wordfeud. I skrivande stund spelar jag faktiskt… 😳

I dagens lokalblaska skriver också Anders Mildner om sociala medier i en intressant krönika (inte heller den finns på nätet – än!..) med rubriken

Du är dina vänner.

Fejan har visst nyligen aviserat att där finns över en halv miljard aktiva användare nu, vilket är många flera än alla som använde internet det år när Fejan startade…

Anders Mildner sätter fingret på det som göra att jag värjer mig – trots somligas påverkan

Nu när du har skaffat iPhone är väl nästa steg Facebook, eller hur?

Han ställer frågan

Vem ska jag egentligen betrakta som vän? Vem ska jag adda?

Vi delar så mycket av vår vardag – och jag vet att jag delar med mig alltför mycket av min genom bloggen. Därmed inte sagt att alla som läser min blogg är mina vänner! Långt ifrån, skulle jag vilja säga…

Är det så?

Det känns som att somliga på Fejan har som mål att få många vänner, att adda och bli addad. Det tycker jag är värre än det jag blev anklagad för för ett tag sen – att skriva om aktuella ämnen bara för att få många besökare till min blogg… Maj gadd!..

Men alla har inte som mål att få många vänner, för man måste verkligen fråga sig vad en vän är. Ordet har för mig inte riktigt samma betydelse på Fejan som IRL… Anders Mildner undrar i sin krönika om det är rimligt att som journalist bli vän med ett politiskt parti vars åsikter man inte delar men som man bevakar i jobbet. Han svarar själv ja på den frågan. Och det är där konflikten uppstår för mig. Hur ska jag kunna vara vän med, ungefär, mina ovänner, dem vars åsikter jag inte gillar men bevakar av till exempel nyhetsskäl?

Gillar varandra gör man visst också på Fejan. Eller man gillar det nån skriver i de korta kommentarer som utgör skrivandet på Fejan, vad jag förstår. Det finns en sån gilla-funktion här på bloggen också och det finns de som klickar på ”Gilla” ibland vid vissa av mina inlägg. Men ärligt talat tycker jag att det vore mer intressant att få en kommentar på inlägget i stället… Även från nån som ogillar vad jag skriver. Såna kommentarer publicerar jag nämligen också – så länge de inte är alltför oförskämda… (Förresten, det ligger en del oförskämda kommentarer publicerade också här – de slår ju främst tillbaka på den som har skrivit dem och inte på mig, så det är enbart av det skälet.)

Livet är kort.

Read Full Post »