Helgonet och utpressarna

Ett inlägg om en bok.

---

 

Tio spänn gav jag för Leslie Charteris lilla bok Helgonet och utpressarna i oktober förra året på Återbruket. Jag har sett boken säljas för det fyrdubbla på nätet, så visst var den värd sin guldpeng, trots sina 52 år på nacken. (Yngre än jag, visserligen, men…) I kväll läste jag ut den lilla boken som innehöll två Helgonet-historier i bästa 60-tals deckarform.

Den första berättelsen, Tiggarkungen, handlar om nåt så aktuellt som tiggare som utnyttjas av ligor. Tiggarna tvingas betala skummisar för beskydd. Men naturligtvis kommer Helgonet till deras hjälp. Den andra berättelsen, Den maskerade ängeln, handlar om uppgjorda boxningsmatcher och människor som inte drar sig för att skjuta ihjäl andra människor hur och när som helst.

Det är ett faktum att detta inte är nån Nobellitteratur. Ändå gillar jag främst Tiggarkungen, som har ett oväntat slut. Den maskerade ängeln känns lite mera seg och hoppig. Men den största behållningen är nog trots allt översättningen. Boken kom ut 1964 och är alltså översatt till dåtidens moderna svenska. Jag skrattar högt åt uttryck som…

pysen, hör nu hänn, babbla bredvid mun, barberare, blomkålsöron, pappsen, knallebyssa

med flera. Och så undrar jag hur Helgonet kan ha så snabb reaktionsförmåga och så bra kondis trots att han dricker friskt med alkohol och röker…

Men detta ÄR charmigt. Toffelomdömet blir i alla fall medel för denna dubbel-deckare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite kärlek, så här på morgonen…

Ett försök till ett kärleksfullt inlägg, men…

---

 

Lite kärlek mor vi gott av.  (Örngottet som syns p bilden har jag fått av Fästmön.)

Lite kärlek så här på morgonen denna rätt gråa onsdag tror jag vi alla skulle må gott av. Men det är svårt. Det är svårt när en irriterar sig så mycket. Och klagar – på sin egen blogg, framför allt. Däremot tvingar jag ingen att läsa. Det känns faktiskt som om jag numera skriver mest för mig själv. Syftena med bloggen förändras genom åren. Ursprungligen var bloggen en dagbok – och det är den främst idag igen. Samtidigt vill jag skriva om sånt som intresserar mig. Då tycker somliga att jag bara klagar. För att slippa irritera sig på mig behöver en ju inte läsa här, eller hur? Dessutom anser jag själv att jag också hyllar företeelser, företag, personer, produkter med mera när de är bra. Att ha selektiv syn när en läser kan ju göra att en missar sånt… I förra veckan hyllade jag till exempel min tandhygga och min tandläkare, i söndags hyllade jag mina före detta kollegor, i måndags hyllade jag min fyllande Fästmö – och delvis andra Annor… Kanske kan det vara så att de negativt kritiska orden träffar ömma punkter på det egna stället..?

Nu när jag har inlett med alla dessa exempel på hur jag hyllar personer och företeelser måste jag förstås klaga lite också. Till exempel undrar jag varför lokalblaskan inte har skrivit ett ord om poeten Göran Palm, som gick bort igår? Han är faktiskt ganska känd i lyrik-Sverige – och dessutom föddes han i Uppsala. Men det finns väl inga journalister som bor i Uppsala eller Uppsala län kvar på UNT numera – de flesta verkar pendla in från Stockholm. Det lokala har tappats bort, tycker jag, för Stockholmsmänniskor har inte samma känsla för Uppsala och vårt län. Och när de ska ut på stan och göra reportage är det gågatan, en parallellgata till gatan där UNT har sitt kontorskomplex, som gäller, det tycker fler än jag. Det var länge sen journalisterna gjorde sig besväret att besöka andra delar av kommunen och länet än Uppsala city – och Gottsunda, förstås…

Gamla Uppsala finns, till exempel. Det ligger inte på gågatan i city.

 

Jo, jag kan klaga på att Antikrundan är slut för säsongen, men Antik & Auktion, som kom igår, är bra kompensation!

Annars har jag inte mycket att klaga på just för stunden. Jag blev så glad igår för NK:s* sms. Det jag utläste betyder bland annat att vi ses på fredag när det är ett gäng från min förra arbetsplats som ska träffas. I morgon ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen. Henne gillar jag. Och även om jag inte tycker att hon är så tillgänglig för kommunikation som jag anser att hon borde vara kommunicerar vi bra när vi väl gör det, så att säga. En del kärlek ger jag till och med till min a-kassa. Jag ringde dit i måndags, blev bemött som en människa inte som en paria eller en tärande och mitt ärende handlades samma dag. (Med detta menas att jag kan fortsätta få a-kasseersättning i ytterligare 200 dar.)

Lilla mamma behöver mycket kärlek! Vi telefonerade i nästan en timme igår och jag blev så ledsen av det jag fick höra. För jag förstår så väl att mamma känner sig exkluderad och osedd. Om det handlar om att hon är gammal blir jag dessutom riktigt jävla förbannad. Men det sa jag inte. I stället försökte jag diskutera fram till en lösning som vi två är nöjda med.

På TV har det varit ganska dåligt den senaste tiden. Antikrundan har slutat för säsongen, till exempel. Men När livet vänder har tre avsnitt kvar! I kväll träffar Anja Kontor och vi tittare Daniel Mendoza. På lördag blir det ett kärt återseende av manligt slag – Mr Selfridge är tillbaka! Det blir tio avsnitt den här säsongen.

Mr Selfridge är tillbaka tio lördagar från och med nästa!

Men det är bara onsdag förmiddag än så länge. Jag har sökt ett antal jobb och hittat en del intressanta annonser på lediga tjänster och vikariat. Fast mest av allt hoppas jag ju på…

Eftersom mitt bokmål för nästa månad, maj, är att läsa böcker från loppis och second hand behöver jag lite påfyllning i den högen. Där finns för tillfället endast fem böcker – och en av dem har jag dessutom fått av vännen FEM, så jag vet inte om den räknas… Det kanske blir en utflykt idag till Återbruket i Boländerna. De har en ganska stökig och oorganiserad bokavdelning och så har de bara öppet på vardagar. Det var ett tag sen jag var där, med andra ord. Men… lite kärlek: Återbrukets bokavdelning är STOR, de har bra priser och jag har klara favoriter bland dem som jobbar där.

Den här högen böcker från loppis och second hand måste kompletteras så att bokmålet för maj månad kan uppnås.

 

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgonet på jakt

En loppislördag i somras fyndade jag Helgonet på jakt av Leslie Charteris på Emmaus i Gryttby. Denna lilla bok, för endast 30 kronor, var den sista Helgonet-boken som översattes till svenska. Och den andra Helgonet-boken i min samling…

Den sista Helgonet-boken som översattes till svenska. Boken gavs ut 1980 här.

Den här gången reser Helgonet till Lissabon för att övervaka en ung tjejs förfaranden när hon letar efter sitt farsarv. Det visar sig vara lite som en rysk docka – brev efter brev efter brev med instruktioner från flickans far, en försvunnen officer.

Äh, jag gillar Helgonet! Det här är verkligen ingen hög litterär klass och könsstereotyperna är synnerligen stereotypa… Men… lite spännande är det och jag ger boken ett ganska högt betyg. Bara för att.

Livet är kort.

Read Full Post »

Böcker, böcker, böcker… och lite annat

Igår kväll satt vi ute tills klockan var nästan 22. Tror bestämt att jag fick några myggbett, årets första! Hoppade in för att se en rysare på TV – och äta godis, förstås. Det var ju lördag. Vid halvtolvtiden var det två trötta kickor som stapplade i säng. Jag somnade som en sten och vaknade och var uppe bara en gång i natt. Sen sov jag tills klockan var mer än halv elva… Detta borde antecknas eftersom det sannerligen hör till ovanligheterna. Jag är lik min pappa som brukade vakna tidigt. Mamma gillar att sova och henne går det inte att ringa till före klockan tolv om man inte har kommit överens om annat. Annars blir hon arg.

Läste i lokalblaskan idag om damen i Alunda som sålde ut sin mans samling av böcker och vinyl igår. Vi kanske skulle ha åkt dit och fyndat böcker i stället – 30 spänn för allt man kunde bära… Vinyl är inte så intressant för mig. Jag har visserligen ganska många och jag har en skivspelare, men jag tycker att skivorna i sig är så opraktiska.

Fast jag är nöjd med det jag handlade igår. Det blev de två översta i den här högen, min att-läsa-hög:

Igår köpte jag Helgonet  på jakt, det vill säga Leslie Charteris sista Helgonet-bok, och Barbara Voors för 40 kronor. De två understa har jag nätshoppat till rabatterade priser.

För övrigt har jag en att-läsa-hög till. Det är böcker jag har lånat av Fästmön och det är inte fy skam det heller. Man behöver inte äga alla böcker!

Att-läsa-hög bestående av böcker jag har lånat av Anna.

Det har regnat i natt och jag tror bestämt att det trillar lite regn just nu också. Men det känns inte. Det är fortfarande väldigt kvavt och det skulle behövas en rejäl åskskur.

På agendan idag står att besöka en fotoutställning, men först ska jag ringa ett par samtal – om en närboende vänligen vill sluta borra!!! – och så ska vi väl försöka fräscha till oss lite. Behöver handla lite bröd och sånt idag, men i kväll ska vi nog glo på ett par inspelningar på DVD:n som vi ligger efter med. Serier, serier, serier… Del två av Häxans tid går vid 22-tiden i kväll, så innan dess måste vi hinna se första delen.

Read Full Post »

Helgonets vendetta

Hos Bok-Anna i hamnen i Metropolen Byhålan kan man hitta det mesta. Ofta gör man riktiga fynd. Den 1 maj i år var nog dagen hon slog upp portarna för säsongen och då grävde jag fram Leslie Charteries bok Helgonets vendetta.

Spänning från förra seklet…

                                                                                                                                                         Helgonet är i Italien och ska just inta en middag bestående av hummer när ett litet tumult uppstår mellan två gäster på restaurangen. Nästa dag hittas en av männen mördad. Och vem ska se till att hämnd utkrävs, vendetta, om inte Helgonet själv? Detta för honom till Sicilien och maffian, förstås…

Detta är en söt liten bok som kom ut på svenska 1972 (första engelska utgåvan kom 1964). Som barn tyckte jag Helgonet på TV var jättespännande och Roger Moore, som spelade Simon Templar, Helgonet, var min pappas idol. När jag som vuxen läser den här boken blir jag varken rädd eller spänd. Den är just bara lite söt och lite kult med sina biljakter, skurkar, goda middagar och snygga brudar. Och så Helgonet, retsam gentleman som oftast tar hem spelet – hur risigt han än ligger till.

Två tofflor av fem möjliga för att boken är kult!

Read Full Post »

Leslie Charteris – vem var Helgonets pappa egentligen?

Aningen inspirerad av vännen Jerrys läsning av och om Roger Moore påbörjade jag nyligen läsningen av en gammal Helgonet-bok, inköpt hos Bok-Anna. Roger Moore är ju känd för sina roller som playboy och lite åt hemlig-agent-hållet – han var ju, förutom Helgonet, en av huvudkaraktärerna i Snobbar som jobbar och så spelade han James Bond i några filmer. Han var dessutom min pappas stora idol – de båda föddes för övrigt samma år, 1927. Men vem var egentligen Leslie Charteris, mannen bakom Helgonet???

Så här såg han ut, Leslie Charteris.

                                                                                                                                                     Namnet Leslie Charteris låter som nåt hopkok av brittisk/amerikanskt och grekiskt. Men i själva verket var hans riktiga namn Charles Bowyer Yin och han föddes i Singapore 1907, som son till en engelsk mor och en kinesisk far. Fadern var för övrigt kirurg och härstammade faktiskt från en familj som var kejsare i Kina cirka 1750 – 1100 för Kristus…

Vid mitten av 1920-talet kom Leslie Charteris till Cambridge för att studera juridik. Fast han tänkte egentligen bli brottlin eftersom han trodde att det var både trevligare och mindre ansträngande… Men det hela krävde ett startkapital och det skaffade han sig genom hederligt arbete: han skrev böcker. Först gick det inte så bra utan han återvände till Asien där han bland annat arbetade på gummiplantager och i gruvor samt grävde guld och fiskade pärlor. Återkommen till England gav han 1928 ut boken Meet  – The Tiger (på svenska: Helgonet möter tigern.) Det var Leslie Charteris tredje roman, men den första om Helgonet. Emellertid var han i efterhand missnöjd med boken och kallade i stället Enter the Saint från 1930 för den första Helgonet-boken.

Helgonet-böckerna blev stora succéer och Leslie Charteris blev inte kriminell. Han gav ut ett fyrtiotal böcker om Helgonet, böcker som filmatiserats, både för bioduken och för TV. Den sista Helgonet-boken kom ut 1980.

Men Leslie Charteris var inte bara författare. Han hade också en kolumn i en amerikansk tidning där han skrev om mat, han uppfann ett bildbaserat teckenspråk utan ord och han var medlem i Mensa.

Leslie Charteris älskade att resa över hela världen och det var så han hittade miljöerna till sina böcker. Han var gift fyra gånger, sist med skådespelerskan Audrey Long. Leslie Charteris avled 1993 i Windsor, Berkshire. År 1992 fick han utmärkelsen The Cartier Diamond Dagger av brittiska Crime Writer’s Association, ett hederspris för ett livslångt kriminallitterärt författarskap av speciellt hög kvalitet, sponsrat av just Cartier.

Helgonet – The Saintstick man…

Read Full Post »

Lite Valborg och 1 maj i Byhålan

Det blev ingen brasbeskådning igår afse, det räcker med att jag har en egen brasa som jag kan ta mig i! 😆 Men Slaktar-Pojken var ute och pyromanade med sina kompisar och messade denna fina bild till mig:

En äkta uppländsk kase! Hoppas boningshuset bredvid står kvar även idag…

                                                                                                                                                             I Metropolen Byhålan var det ganska dött, men plötsligt sprakade det till. Tydligen avsköts fyrverkerier i Stadsparken. Jag försökte fånga dem på bild från mammas balle*, men resultatet blev rätt svart…

Inte mycket till fyrverkerier syns på bilden… Rena natta…

                                                                                                                                                                  I morse sov jag ända till klockan 9.20. Låg och kikade lite runt omkring mig från min bädd på golvet.

Taklampan.

                                                                                                                                                                                                               Till höger finns denna tavla.

Orgelpipor målade av fru Stapelberg, elev till Isaac Grünewald.

                                                                                                                                                         Till vänster i ena bokhyllan ser jag ett gäng djur med snablar.

En elefantparad i hyllan.

                                                                                                                                                      Plötsligt såg jag en polisbil genom fönstret. Farbror Blå cirkulerade runt i området. Och så hördes musik och sång. Mamma och jag rusade till köksfönstret och utanför gick en annan elefantparad förbi, Byhålans första maj-tåg.

Unga örnar fast mer Gamla gamar och allt möjligt passerade utanför mammas köksfönster.

                                                                                                                                                              Vid lunchtid ringde jag FEM och vi stämde träff på Sjöbris klockan 13. (När jag bodde här hette Sjöbris Teatercaféet, men jag tror inte metropolitanerna är så inne på på teaaaaaaaater, så Sjöbris passar sälkert bättre.)

Tog några bilder på vägen, men ljuset var ganska dåligt och det blåste rejält så till och med jag svajade.

Dessa fönster går till mammas lägenhet! Fotade från husets baksida.

                                                                                                                                                        Fångade ett riktigt fint gammalt hus på bild också. Tyvärr vågade jag inte gå närmare med mobilkameran.

I det hår kråkslottet bodde ett av Byhålans kända bögpar – till dess deras business gick i konkan och de blev tvungna att fly stan. TROR jag.

                                                                                                                                                         Fotade ett annat vackert hus som ligger nära sjön. Men när jag bodde i stan var tomten mycket större. Här bodde min klasskompis från gymnasiet,  Claudia Katarina S. Huset hade massor av spännande rum och prång och otroligt vackra takmålningar.

Här innen busade vi mycket när det var föräldrafritt, bland annat med en massa vin…

                                                                                                                                                                Det blev en del bilder på sjön och promenaden runt omkring den.

Vätterpromenaden mot stan. Kyrktornet sticker upp i mitten.

                                                                                                                                                      Ljuset var som sagt urdåligt.

Vatten, vatten, vatten och kyrktornet. Jag saknar verkligen vatten Uppsala, för Fyrisfloden räknar jag inte som nåt riktigt vatten.

                                                                                                                                                            Solen tittade fram en kort stund och jag lyckades fånga lite glitter i sjön.

Tänk om det hade varit en solig dag, vilka bilder det hade kunnat bli då!..

                                                                                                                                                      FEM stod utanför Sjöbris och väntade i snålblåsten. Vi klev in och hon bjöd mig på fika som en försenad födelsedagspresent. Vi satt väl där inne i gott och väl  två timmar, nästan. Vi hade massor att avhandla. Det blev bara liiiite pinsamt när en gammal x-pojkvän traskade in och morsade som om det var igår vi sågs… 😳

FEM gillar att fika och hon var så gullig och bjöd mig på mitt fika!

                                                                                                                                                        Till sist började syret ta slut och vi enades om att ta en nypa frisk luft och promenera neråt hamnen. Tyvärr blåste det rejält och var inte ett dugg skönt. Tur då att Bok-Anna hade premiäröppning i en av bodarna idag! Vi skuttade givetvis in och var där bland hyllor och böcker och rev i säkert en halvtimma.

Bok-Anna har två rum i en bod nere i hamnen. Här letar FEM efter nåt, men fann tyvärr inget.

                                                                                                                                                       Jag gjorde ett par fynd för totalt 40 kronor. Det fick bli en Tony Elgenstierna-bok och en Helgonet-bok.

Jag har jobbat ihop med Tony Elgenstiernas fru ett kort tag för några år sen. Han är visst helt normal, sägs det. Leslie Charteris Helgonet fick stå för den mer lättsamma litteraturen.

                                                                                                                                                         På tal om fynd… När jag kom hem till mamma igen, efter att ha skilts från FEM med en kram samt klappat två hundar på vägen, hade hon hittat den försvunna asken! Den hade hela tiden legat i en byrålåda under ett par strumpor…

                                                                                                                                                   *mammas balle = mammas balkong

Read Full Post »