Lite kärlek, så här på morgonen…

Ett försök till ett kärleksfullt inlägg, men…

---

 

Lite kärlek mor vi gott av.  (Örngottet som syns p bilden har jag fått av Fästmön.)

Lite kärlek så här på morgonen denna rätt gråa onsdag tror jag vi alla skulle må gott av. Men det är svårt. Det är svårt när en irriterar sig så mycket. Och klagar – på sin egen blogg, framför allt. Däremot tvingar jag ingen att läsa. Det känns faktiskt som om jag numera skriver mest för mig själv. Syftena med bloggen förändras genom åren. Ursprungligen var bloggen en dagbok – och det är den främst idag igen. Samtidigt vill jag skriva om sånt som intresserar mig. Då tycker somliga att jag bara klagar. För att slippa irritera sig på mig behöver en ju inte läsa här, eller hur? Dessutom anser jag själv att jag också hyllar företeelser, företag, personer, produkter med mera när de är bra. Att ha selektiv syn när en läser kan ju göra att en missar sånt… I förra veckan hyllade jag till exempel min tandhygga och min tandläkare, i söndags hyllade jag mina före detta kollegor, i måndags hyllade jag min fyllande Fästmö – och delvis andra Annor… Kanske kan det vara så att de negativt kritiska orden träffar ömma punkter på det egna stället..?

Nu när jag har inlett med alla dessa exempel på hur jag hyllar personer och företeelser måste jag förstås klaga lite också. Till exempel undrar jag varför lokalblaskan inte har skrivit ett ord om poeten Göran Palm, som gick bort igår? Han är faktiskt ganska känd i lyrik-Sverige – och dessutom föddes han i Uppsala. Men det finns väl inga journalister som bor i Uppsala eller Uppsala län kvar på UNT numera – de flesta verkar pendla in från Stockholm. Det lokala har tappats bort, tycker jag, för Stockholmsmänniskor har inte samma känsla för Uppsala och vårt län. Och när de ska ut på stan och göra reportage är det gågatan, en parallellgata till gatan där UNT har sitt kontorskomplex, som gäller, det tycker fler än jag. Det var länge sen journalisterna gjorde sig besväret att besöka andra delar av kommunen och länet än Uppsala city – och Gottsunda, förstås…

Gamla Uppsala finns, till exempel. Det ligger inte på gågatan i city.

 

Jo, jag kan klaga på att Antikrundan är slut för säsongen, men Antik & Auktion, som kom igår, är bra kompensation!

Annars har jag inte mycket att klaga på just för stunden. Jag blev så glad igår för NK:s* sms. Det jag utläste betyder bland annat att vi ses på fredag när det är ett gäng från min förra arbetsplats som ska träffas. I morgon ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen. Henne gillar jag. Och även om jag inte tycker att hon är så tillgänglig för kommunikation som jag anser att hon borde vara kommunicerar vi bra när vi väl gör det, så att säga. En del kärlek ger jag till och med till min a-kassa. Jag ringde dit i måndags, blev bemött som en människa inte som en paria eller en tärande och mitt ärende handlades samma dag. (Med detta menas att jag kan fortsätta få a-kasseersättning i ytterligare 200 dar.)

Lilla mamma behöver mycket kärlek! Vi telefonerade i nästan en timme igår och jag blev så ledsen av det jag fick höra. För jag förstår så väl att mamma känner sig exkluderad och osedd. Om det handlar om att hon är gammal blir jag dessutom riktigt jävla förbannad. Men det sa jag inte. I stället försökte jag diskutera fram till en lösning som vi två är nöjda med.

På TV har det varit ganska dåligt den senaste tiden. Antikrundan har slutat för säsongen, till exempel. Men När livet vänder har tre avsnitt kvar! I kväll träffar Anja Kontor och vi tittare Daniel Mendoza. På lördag blir det ett kärt återseende av manligt slag – Mr Selfridge är tillbaka! Det blir tio avsnitt den här säsongen.

Mr Selfridge är tillbaka tio lördagar från och med nästa!

Men det är bara onsdag förmiddag än så länge. Jag har sökt ett antal jobb och hittat en del intressanta annonser på lediga tjänster och vikariat. Fast mest av allt hoppas jag ju på…

Eftersom mitt bokmål för nästa månad, maj, är att läsa böcker från loppis och second hand behöver jag lite påfyllning i den högen. Där finns för tillfället endast fem böcker – och en av dem har jag dessutom fått av vännen FEM, så jag vet inte om den räknas… Det kanske blir en utflykt idag till Återbruket i Boländerna. De har en ganska stökig och oorganiserad bokavdelning och så har de bara öppet på vardagar. Det var ett tag sen jag var där, med andra ord. Men… lite kärlek: Återbrukets bokavdelning är STOR, de har bra priser och jag har klara favoriter bland dem som jobbar där.

Den här högen böcker från loppis och second hand måste kompletteras så att bokmålet för maj månad kan uppnås.

 

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Igår, idag, i morgon

Ett inlägg som delvis går ut på att en ska inte ska skjuta upp saker till en morgondag som kanske inte finns. Fast vissa saker kan vänta.

---

 

Diamond Dogs…

När du ser bilden här intill tror du säkert att jag ska skriva om en stor idol, RIP och en massa sånt. Det ska jag inte. David Bowie var inte en av mina stora idoler, men varken hans musik, filmer eller hans död har lämnat mig oberörd. Jag tycker till exempel inte att en ska dö när en nyss fyllt 69 år, en kan vänta ett tag. Vinylplattan Diamond Dogs är min enda LP med David Bowie. Jag lyssnade inte så mycket på hans låtar när jag var ung. Inte förrän jag kom till England och bosatte mig där ett tag. David Bowie var stor i England. Mina främsta musikaliska minnen från den tiden omfattar bland annat Ashes to ashes. För övrigt tycker jag att min yngsta bonusdotter skrev så fint på Instagram om sitt förhållande till David Bowies musik och vad han har betytt för henne. Den som följer henne där kan läsa. (Jag länkar inte eftersom det tyvärr finns nånting som kallas för troll.)

Så i stället för att jag skriver storvulet och känslosamt, som jag inte kan i det här fallet, väljer jag att citera Ashes to ashes här. Och glöm inte bort att en sak är säker: vi ska alla dö. Det är bara det att vissa dödar gör mer ont än andra.

[…] Ashes to ashes, funk to funky
We know Major Tom’s a junkie
Strung out in heaven’s high
Hitting an all-time low […]

---

Igår var det söndag och jag hade en synnerligen lat sådan. Det snöade inte så mycket, men jag hade ingen lust att gå ut i blåsten. Nån promme i Gamlis med Fästmön blev det inte, men vi har bokat in en dejt framöver. Jag intog en sen frukost, klockan var närmare 14 när jag slog mig ner vid köksbordet för att äta ägg, rostat bröd och de sista bitarna av mammas inlagda julsill.

Söndagsfrukost. Brödet, som inte syns i bild, är i rosten.

Största delen av dan ägnade jag åt att läsa. Jag fick tio böcker i julklapp. De fyra jag har läst hittills är alla jättebra. Den femte, som jag läser just nu, är helt… underbar… Jag vill inte göra nånting annat än att läsa… Och betänk att den inte är nån deckare, utan utspelar sig i… en bokhandel…

Läsning av julklappsbok med julklappsbokmärke i samt tänt ljus = min söndag!

Framåt seneftermiddagen telefonerade jag med mamma. Jag skrapade veckans Trisslott – och tänk, vi vann! För vinstpengarna, 60 kronor, blir det två nya lotter.

Trissvinst!

Ingen större lust att laga mat hade jag (ovanligt, va?!) så jag dukade fram en ädelostbit som var kvar sen i julas samt en chèvre och en cambozola vitlök inköpta till lördagskvällen. Då var magen emellertid full. Vilken tur att den som spar hon har – nåt riktigt gott! Ett glas Amarone blev det till ostarna samt fikonmarmelad, som jag liksom ädelosten hittade i kylskåpet. Det gottiga intogs medan jag kollade Gengångare.

Söndagsmiddag av Toffliansk sort.

Resten av kvällen läste jag, men så fastnade jag för en dokumentärfilm som pågick ända till 22.35 och då var det dags att lägga sig. Tvätteriverksamheten hade paus i natt, vilket gjorde att jag kunde somna ganska snabbt. Däremot körde den igång framåt halv sex-/sex-tiden i morse. Det är nu tydligt och uppenbart att den som tvättar i huset dessa underliga tider inte kan läsa vilka tider det ska vara tyst. Stackars människa! Jag menar, att inte kunna läsa… Så hemskt…

I morse snöade det och fortsatte att göra så hela dan – till dess att det började regna… Kollegan E och jag hann med att lägga några ord i Wordfeud under dagens raster. För tillfället leder jag och jag är revanschsugen efter att ha fått stryk lite för mycket och ofta den senaste tiden.

Kollegan E försöker hitta ett ord som ger många poäng.

Självklart hade jag med mig Fikry till jobbet, men eftersom jag har fullt upp med arbetet hann jag bara läsa en kort stund i samband med ett toabesök. Så gissa vad jag ska göra nu..?

Fikry fick mest ligga på hyllan på jobbet idag.

I mina fönster står stakar och hänger stjärnor. Men det är inte tjugondedag Knut förrän på onsdag. Kanske plockar jag bort dem ändå redan i morgon. I kväll vill jag läsa. Vad gör DU i afton??? Har du inget bättre för dig kan du alltid skriva några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solen går upp och solen går ner

Ett inlägg om hur det är.

---

 

Fem muffins och läsning var perfekt för humöret igår när jag blev lite irriterad och arg. (Underdrift…)

Livet lunkar på. Jag försöker göra det jag ska, men ibland blir det fel till exempel när jag gör saker som andra egentligen ska göra. Kanske blir jag nervös eftersom det är viktigt att det blir rätt. Och aningen irriterad, därför att, som sagt, det inte är jag som ska göra det. Igår eftermiddag blev jag höggradigt irriterad och arg. Jag tröstade mig med en stunds läsning på ballen* och fem (5) citronmuffins. Ja, de var små och passade perfekt in i min käft utan att bitas av först. (För jag har jag väl inte nån stor käft..?)

Solen kommer fortfarande runt hörnet av huset till ballen på eftermiddagen, men senare. Eller också är det så att den står lägre. Fästmön hade haft en… ovanlig dag på jobbet igår och jag lovade att skjutsa hem henne när hon slutat jobba vid 17-tiden. Därför hann jag nästan precis inta min middag i kvällssolen innan den sjönk bakom husen mitt emot. Klockan var då ungefär kvart i åtta på kvällen. Under sommaren har jag sol på ballen till 21-tiden.

Igår sjönk solen ner bakom husen redan kvart i åtta på kvällen.

Det börjar gå mot höst. Och det gillar jag! Fast det får en knappt säga förrän en får mothugg. Nåja, var och en blir salig under sin årstid. Jag älskar höstens färger, jag älskar att höra regn mot mina fönsterrutor och jag älskar mörkret för det är skonsamt för mina ögon. En blir nämligen lite av en mullvad när en inte har nåt jobb att gå till varje vardag. Jag kämpar hårt mot att isolera mig, men det är så mycket lättare att stanna här inne i den falska tryggheten än att ge sig ut i verkligheten ibland. Dessutom kostar verklighetsutflykter pengar.

Pardans av Birgitta Holm fyndade jag för en guldpeng hos Helping Hand.

Bästa såna utflykterna är när jag åker till en eller ett par loppisar och bara går runt och glor. Det är faktiskt ytterst sällan jag köper nåt. Men just nu har jag stor glädje av ett loppisfynd som kostade en hel guldpeng – Birgitta Holms underbara lilla bok Pardans. Birgitta Holm var min lärare när jag pluggade litteraturvetenskap vid Uppsala universitet på 1980-talet. Senare blev hon professor och jobbade mest på Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, ett centrum, som numera heter nåt med genus, och som är knutet till Uppsala universitet. Där gick jag en kurs för henne i början av 1990-talet. Idag är hon professor emerita, 79 år gammal evigt ung och älskar dans! Jag gillade henne stenhårt, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag förknippade henne med dans under min studietid…

Idag blir det två utflykter i verkligheten för min del. Först ska jag veckohandla på Tokerian – och min fantasi vad gäller mat och middagar är under nollstrecket. Men kaffe är billigt så det ska jag köpa. För är det nåt som går åt när en går hemma och inte försvinner på nåt jobb varje dag så är det kaffe. Och toapapper. (De tu hänger visst ihop på nåt sätt.) Utflykt nummer två innebär att jag måste ta bussen in till stan (iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!), men den innebär också ett nytt och spännande möte med en människa!

En av de fina pelargonerna jag fick av Lucille för ett år sen.

Kanske börjar jag så smått i kväll – eller i morgon – att plocka in de överlevande växterna från ballen. Eller så får de stå kvar. Nätterna är inte särskilt kalla ännu. Den här morgonen var mulen när jag vaknade, men solen tittade fram genom dis och moln efter nån timme. Kanske har solen varit för hård mot den fina orkidén jag fick av vännen Agneta när jag fyllde år, för de underbara blommorna faller av en efter en. De enda växter som trivs jättebra i morgonsolen i köket är pelargonerna jag fick förra hösten av Lucille. De har blommat – och blommar! – för fullt hela sommaren.

Jag sover fortfarande dåligt om nätterna. Eller… jag somnar i vettig tid, men vaknar vid tretiden och kan inte somna om förrän vid sextiden. När jag sen ska upp klockan sju är jag trött och huvudet är tungt. I morse låg jag och ältade och oroade mig, trots att jag vet att det inte gör nån större nytta. Bäst nytta vore ett mirakel. Men jag tror ju inte på såna längre. Jag vet bara att solen går upp varje morgon och den går ner varje kväll. Just nu lever jag, men jag ska dö precis som alla andra. Innan jag gör det ska jag leva med mig själv resten av mitt liv.

Och vad filosoferar DU om idag, dårå??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så att jag får lite input!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hallon och paket

Ett firande och vilande inlägg.

---

 

Vår tonåring.

Idag firar somliga Harry Potters födelsedag. Jag firade killen i förra inlägget i stället. Tänk att han nu har blivit 13 år. Tonåring…  En massa som händer i kroppen, på både in- och utsidan. Just nu läser jag Laura Palmers hemliga dagbok. Hon börjar skriva den som tolvåring, men redan då sker en massa saker som en på sätt och vis vill skydda barnen för. Fast de måste ju få göra sina misstag, de måste ju få prova. Och yngste bonussonen är än så länge ganska… försiktig av sig. Vad jag vet… Jag vet nog inte allt, förstås. Det jag vet är det jag ser – han har vuxit så snabbt på längden att vi vuxna runt omkring honom snart är kortare. Hur den lille pojken i förra inlägget ser ut just idag kan du se här ovan. Jag har hans tillstånd att lägga ut bilden.

Som vanligt får en en massa gott när en kommer till Himlen. Elias mormor hade med sig hallon från Slottsträdgården och Fästmön hade bland annat gjort chokladbollar – på smör. Vad hade jag gjort? Köpt tårtbottnar. Det var därför jag var tvungen att ta två bitar… (Sämsta ursäkten, eller?)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Många paket blev det och blommor. Pengar och en halskedja, choklad och spel samt både hårda och några mjuka paket. Jorå, det stod faktiskt kläder på önskelistan! Morfar, pappa, mormor, L och jag tyckte nog ändå att det var lite svårt att hitta på grejor, men vi fikade gärna i alla fall. Även storebror och äldsta storasyster var med samt mamma, förstås, som hade ordnat allt så fint.

Mormor och L hade med sig blommor också från Slottsträdgården.

Eventuellt ska jag hjälpa Annas snälla mamma och L med lite datorgrejor nästa vecka. Och så ska jag låna ut en bok, för Annas snälla mamma och jag har fått en gemensam favoritförfattare i Jojo Moyes. Det vi var överens om att vi gillar bäst är att författaren varierar sig så i sina berättelser.

I kväll bjuder pappa på grillning, men jag åkte hem till mitt för att tvätta, vila och ladda inför morgondagen. Jag bävar för folkmassorna, men jag hoppas att de dallrande nerverna kommer i ordning. För tillfället känner jag mig lite som den vissnade orkidéblomman som hade trillat av pinn stängeln.

En blomma på min gula orkidé hade trillat av pinn stängeln.

Idag är det mer än tre månader sen jag själv fyllde år. Men faktum är att det låg ett stort paket intryckt i min postbox. (Varför gör brevbäraren så? Boxen gick nästan inte att öppna eftersom posten blockerade låset.) Det gick emellertid väl och jag kunde glädjas åt paketet.

Ett stort  paket låg intryckt i min postbox.

Innehållet är förstås ännu mer spännande än själva paketet. Det är en bok jag har fått för recension av Kim M. Kimselius! Jag anmälde mitt intresse att recensera boken strax före sommaren, men eftersom jag inget hörde trodde jag att det var några andra som fått chansen. Därför blev jag glatt överraskad idag att få den här boken:

Att hitta glädje i skrivandet heter boken jag ska recensera.

Den här boken ser jag fram emot att både läsa och recensera. Jag har faktiskt tappat glädjen i skrivandet just nu, det är mera som nåt jag bara måste göra (ungefär som ätaskitasova). Förhoppningsvis får jag inte bara en läsupplevelse här utan också lite pepp – samtidigt som självkänslan höjs nån centimeter för att jag blev en av de utvalda som får recensera boken. Två månader har jag på mig, men jag tänker börja läsa boken direkt efter min bok på gång just nu. Faktum är att jag gillade omslaget så mycket – och omslag och form är också nåt jag tittar på när jag recenserar! – att jag funderar över om min egen nästa bok inte ska få den här titeln:

Vacker titel på en bok, va?

Nej, nu måste jag packa innan jag fixar käk och försöker få ordning på insidan. Jag börjar väl med att stoppa ner denna i min ryggsäck…

Regnbågsflugan behövs till morgondagens paraderande.

Ha en fin fredagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att fira en mamma

Ett inlägg om firande och resande av olika slag.

---

 

Ett par minuter efter att den här bilden togs kom mamma på att hon glömt att stänga av kaffeperkolatorn hemma.

Det var mot slutet av dan, klockan var närmare halv sex än fem, som tjejen här till höger satt i Tranås och fikade och plötsligt kom på en sak…

Vet du, jag stängde inte av kaffeperkolatorn innan vi for hemifrån. Eller gjorde du det?

Jag höll på att sätta kaffe och kaka i halsen. Vi hade nämligen lämnat hemmet på förmiddagen. Skulle det nu finnas ett hem att återvända till för mamma? Det vore just ett snyggt sätt att fira den här dagen, hennes åttionde födelsedag… Men vi tar det från början, så får du hänga med på en del av firandet!

En underlig, musicerande figur.

Mammas dag inleddes faktiskt med sång av en underlig figur. Ja, jag tycker att man ska sjunga för den som fyller år. Sen kan det ju bli jobbigt på olika sätt, men mamma gav mig, för första gången på nästan 50 år, beröm för min sångröst. Gången före det var när jag gick på lekis, var fem år och sjöng När juldagsmorgon glimmar på nån terminsavslutning.

Hur som helst lyckades jag få upp mamma ur sängen. Jag höll ett tänt ljus i handen och sjöng Ja må hon leva och avslutade med Sankta Lucia. Mamma for säkert upp av rena förskräckelsen. Jag hade tänkt runda av med Nu är det juli igen för det är det ju, men nånstans inser även jag mina begränsningar.

Presenter.

Presentbordet bestod av gröna paket, en lila påse och en bunt med kuvert. Och dan innan hade mamma fått en blomma av min vän I. I de gröna paketen var det mest småsaker från mig, men i den lila påsen låg huvudpresenten: en mobiltelefon från Fästmön och mig. Den skulle genast prövas, tyckte jag. Det vara bara det att skiten inte funkade…

Vad göra när vi har planerat söndagsskola med mobillektion? Jag fick slänga på mig kläder, springa (!) upp till stan och dödsföraktande kasta mig under gallergrindarna, först av alla köande till Teliabutiken i Metropolen Byhålan. Det verkar vara ett exotiskt utflyktsmål eller nåt, för ”alla” var där. Det visade sig att säljaren jag hade köpt mobilen av i torsdags hade satt in sim-kortet fel. En kvinnlig säljare rättade till det hela och jag kunde springa tillbaka hem till mor, slänga i mig ett par jordgubbar och lite kaffe och borsta tänderna. Klockan 11.20 satt vi i bilen på väg mot Örserum och Hotell Örensbaden. Då hade jag också hunnit gnussa bort fågelskit på bilen.

Vi hade inga planer på att stanna över natt, men lunch var bokad åt oss. Mamma träffade en gammal bekant, vi promenerade i solen och sen kom vi till dagens allvar: att göra ett avslut. Det gick väldigt bra och mamma sa upprepade gånger att det var helt rätt. Nu planerar hon att bo över några dar – nästa sommar. Vi får hoppas att det blir möjligt.

Ett avslut vid vatten.

Mammas vän var en mycket vänlig man vars sista minne av min pappa var en åktur med resväska till en busshållplats. Ett dygn senare fick jag ringa den vänlige mannen och berätta att min pappa inte fanns i livet längre. Min pappa slutade sitt liv i vattnet.

I vattnet nedanför den här bryggan slutade pappa sitt liv.

 

Ljuvlig chokladkaka på Moas i Tranås!

Det var sen eftermiddag när mamma och jag satt i bilen igen. Vårt mål var att stanna i Tranås, där vi hade bott några år när jag var småtting på riktigt, och dricka födelsedagskaffe. Tranås är mest känt för att där finns en enda gata, Storgatan. Där finns också ett enda kafé, nämligen Moas. Så vi hade tur! Kaffet var gott, kakan en sann läckerbit som smekte gommen och personalen vänlig och hjälpsam. Det var då mamma kom på det där med perkolatorn. Vi hade ett par valmöjligheter, men om huset hade brunnit ner tack vare en torrkokande perkolator, så var det med all säkerhet redan hänt. Så vi satt lugnt kvar och fikade färdigt innan vi for tillbaka till Metropolen.

Och mammas hem stod kvar. Jag gick in och stängde av perkolatorn. Eftersom den innehöll lite kaffe hade den inte kokat torrt och var inte förstörd. Mamma fick den av mig till Mors dag i maj, så det hade känts ganska surt.

Vi inhandlade några blommor och for sen vidare för att hälsa på pappa, mormor och morfar. Mamma berättade för dem om sin dag. Min lilla mamma är nu alltså 80 år. Pappa blev 78 och mormor bara 59, så mamma har jobbat sig igenom livet bra. Hon är mycket nöjd med sin dag och det glädjer en dotter som inte kunde fira sin mamma riktigt så som hon hade önskat.

Tack till Anna, I, mammakusinen B med familj, FEM, Jöran, Lena och några till som kom ihåg mammas dag och bidrog till att fira henne, på olika sätt!

Jag och mamma.

Nu har lördagen sen ett tag varit söndag. Jag hjälpte mamma med att hyfsa en chokladask. Vilken tur att hon fick två… Om en liten stund ska jag släcka lampan. Det har varit en fin dag även för mig. Avslut är viktiga att göra även om det tar nio år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blom-muppen i farten

Ett blommigt inlägg.

---

 

Nu har jag utfört dagens alla ärenden (nästan). Jag har också överlevt, till förtret för somliga, till glädje för andra. Ett ärende var att införskaffa en blomma till min lilla mamma. Hon har inte nåt blommande alls på sin balle* just nu, avslöjade hon häromdan. Därför tänkte jag i genren balleblommor** när jag styrde kosan till Blomsterlandet.

Det skulle vara nåt färggrant och lättskött och gärna nåt som inte skräpar ner för mycket. Det blev en kruka med stora, solgula Tagetes. Visserligen var ju det pappas favoriter sommartid, tagetes, men mamma gillar dem också. Fast… vänta nu… det är nåt mer i påsen…

En solgul Tagetes i kruka till mamma och… en blomma till!

Det första jag sprang på när jag kom in på Blomsterlandet var en sorts pelargon som jag har letat efter i typ tio år, appleblossom!!! På ren svenska sket jag därför i att den kostade hela 99 kronor och köpte den. Nu står den i en zinkkruka från förrådet i mitt köksfönster, bredvid den gula orkidén jag fick av Agneta när jag fyllde år. (Ja, tro det eller ej, orkidén lever fortfarande precis som jag!) Lyckan är all!

En appleblossom-pelargon har jag letat efter i ett decennium!..

*balle = balkong
**balleblommor = balkongblommor

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan tipsar: Ge bort en upplevelse i present!

Ett tipsande inlägg.

---

 

Den som läser min blogg vet att jag laddar för mammas födelsedag. Det blir både paket och upplevelser, men i det mindre formatet. Man får tänka på att mamma ju faktiskt är rörelsehindrad och dessutom blir 80 bast… Men hade mamma varit yngre skulle jag nog att kollat in Upplevelse.com och köpt nåt därifrån. Tyvärr tror jag inte att det skulle passa min mamma med ölprovningar, spökvandringar och ballongfärder i 80-årspresent – även om jag själv tycker att det låter urhäftigt.

Men… jag har ju vänner som är yngre än min mamma. Bland annat har jag en kilkompis som fyller halvsekel i höst och som jag tror skulle uppskatta en upplevelsepresent. Jag gillar ju själv spänning i litterär form och om jag nu skulle tvingas följa med – ingen större uppoffring – skulle jag nog överväga att ge bort en mordgåta med middag. Det är en sorts rollspel där man under middagen ska klura ut ett mordmysterium. Alla som deltar får egna ledtrådar och ska också utföra vissa saker under middagens gång. Ungefär tre timmar tar detta och upplevelsen kan man vara med om på flera platser i landet, varav Uppsala, där vi bor, perfekt nog är en.

Sen skulle jag också kunna tänka mig fladdermussafari i Hässleholm, vinprovning i Stockholm, fotokurs i Uppsala och… Nej… vänta lite… nu börjar det ju låta som om JAG vill ha presenter. Tyvärr fyller jag inte år förrän om knappt tio månader… Fast jag får väl tipsa somliga i tid, dårå…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Minsta möjliga aktivitet..?

Ett inlägg om vad jag håller på med i värmen.

---

 

Jag solade smalbenen en liten stund igår i alla fall.

Lokalblaskan efterlyste på Twitter bilder som visar vad en håller på med när det är så här varmt. Jag messade dem bilden här intill. Fast egentligen är bilden inte helt sann. Igår satt jag inte särskilt långa stunder på ballen* med Toffelfötterna på räcket och idag har jag ännu inte suttit där. Men det blev en kul bild som jag tog när jag solade mina smalben. Tyckte jag. Vill DU skicka upp en bild till UNT kan du mms:a 72018 eller mejla 72018@unt.se

Jag skickade också upp bilden till SvT Uppsala samt en annan bild på ljuvligt orange tagetes. I morse kunde jag se båda bilderna på SvT Uppsalas webb, men tagetesbilden låg först! Tack för den!!!

Skärmklipp från SvT Uppsalas webb med min orange tagetes först!

Igår försökte jag stå ut med värmen. Det är inte det lättaste. Men mina fönster är till stor glädje i hettan eftersom jag kan vippöppna dem och faktiskt få lite drag inne i lägenheten. En annan stor glädje är takfläkten i sovrummet. Maj gadd, jag sov så gott att jag tog en hel timmes sovmorgon idag. Alltså, jag klev inte upp förrän klockan var åtta. Som straff för detta tvingade jag mig själv att jobba ännu lite hårdare med sedvanlig administration. Fast det blev inte mycket till straff, det blev lite glatt eftersom jag fyndade lokalt, så att säga.

Ett sista paket till mamma. Väldigt grönt, som synes och prickigt papper, randigt snöre och rutig duk. Vilken känsla för det matchande…

En del nytta gjorde jag även igår. En sista present inhandlades till min fyllande moder och jag tvättade. Jag slog in ett grönt paket i papper med vita prickar på och med randigt snöre. Sen la jag det på min rutiga duk. Det såg… förskräckligt ut! Snacka om okänsla för det matchande! Men nu är presentinköpen klara – förutom en, där jag vill att mamma är med.

Som belöning för gårdagens slit (hum…) tackade jag ja till en sen inbjudan av Fästmön till vaniljglass med krossad choklad och jordgubbar i Himlen. Det kunde jag ju inte motstå. Det blev en kort visit på kvällen, när den obarmhärtiga solen äntligen började sjunka. Uppe i Himlen finns ballen på högre höjder än hemma i New Village. Det gör att det fläktar skönare. För det blåste faktiskt lite igår och det blåser idag. På eftermiddagen, när jag vevar ner min markis på ballen, slipper jag visserligen solen, men där blir ingen cirkulation av luft.

Så jag sitter helst inomhus, vid datorn, ärligt talat. Jag läser och skriver och skriver lite till. Låtsas att det är mitt jobb. Sen har jag ju mitt uppdrag som hemvakt åt Lucille. Jisses, hon har ett helt växthus på sin balle! Den är inglasad och luftfuktigheten är hög. Där finns inte en kvadratmeter att sitta på, men det är ett trevligt ställe att vara på och beundra växtlighet. Jag är där ofta.

Instagram kan man kolla av vid både dator och på mobilen. Jag har upptäckt vilket bra ställe det är för nyheter! Igår kväll fick jag veta att Anja Kontor ska göra en fjärde säsong av När livet vänder, nåt jag skrev om här i morse. Och häromdan fick jag veta att Kommunalrådet ska öppna antik-, vintage- och retrobutik i augusti i Queptas Antikas tidigare lokaler på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Det låter hur spännande som helst och självklart blir jag en av dem som tänker hitta dit!

>>> Innan jag avslutar vill jag också påminna om bokutlottningen här på bloggen! Dragningen sker nån gång under helgen, så snabba dig om du vill få chansen att vinna ett second hand-exemplar i pocket av Val McDermids bok Dödsdomen!

Två ex! Men DU har chansen att vinna pocketutgåvan!

Ha en skön fredag och var rädd om dig i värmen! Drick mycket VATTEN!!!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sammanträffanden eller vad?

Ett märkligt inlägg.

---

 

Felix var borta, men kom hem fyra minuter efter att jag postat det här kollaget och en efterlysning på Instagram.

Den här veckan har jag varit med om några märkliga saker. Jag gissar att det är sammanträffanden, men riktigt säker kan en ju aldrig vara…

I tisdags hade en av familjens katter varit försvunnen sen fredagskvällen. Det fanns inte så mycket jag kunde göra åt det, för katten försvann i Förorten och jag befinner mig i New Village. Men Fästmön gav sig ut med Felix pappa för att leta efter katten. Anna la ut en bild på Instagram i samma veva på hur de stod under ett träd för att slippa bli regnvåta och jag kommenterade bilden genom att undra om Felix inte hade kommit till rätta än. Det hade han inte. Jag slängde ihop ett kollage om tre bilder på Felix och la ut på Instagram tillsammans med en efterlysning. Fyra minuter efter att min bild blev postad satt Felix utanför dörren hemma hos sig och ville in.

Den andra konstigheten inträffade på torsdagsförmiddagen. Jag fick ett sms med tre smileypussar från Anna och svarade – med tre smileypussar och en tårta, av nån anledning…

Tre smileypussar och en tårta.

Jag vet inte varför jag skickade med en tårta, för vi hade inte messat tidigare på morgonen och ingen av oss fyller år eller nåt. Men det som är ännu märkligare är att jag två minuter senare blev bjuden på tårta av vännen M, per sms…

Två minuter senare kom sms från M.

Ja man kan ju undra lite över detta. Att Felix kom hem berodde troligen på att det var dags, han var trött och hungrig efter fyra dygn på luffen. Och att M bjöd in mig på tårta berodde nog på att hon hade en bit över från igår. Fast varför jag messade en tårta till Anna kan jag inte förklara. Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka till M och smocka i mig tårta, för jag hade annat för mig. Kanske behöver jag bli lite mer lyhörd för mina egna förmågor och tolka dem bättre så att vissa saker passar bättre in i min planering… Eller… så är det just det rubriken på det här inlägget säger, sammanträffanden, och de sker ju lite när som…

Vad tror DU??? Råkar du ut för såna här sammanträffanden då och då??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blommor och böcker igen och igen

Ett blommigt inlägg med litterära inslag. Och allt jag skulle göra var att titta på en present…

---

 

Pion på väg att slå ut och två knoppar.

En förmiddag ägnat åt tröstlöst arbete. Det är bara så sorgligt alltihop. Tiden, Sisyfosarbetet och… ingenting händer. Dagarna går. Hitta glädjen i små detaljer, allt för att överleva ett dygn till – eller en timme. För ett par veckor sen fick Fästmön och jag en bukett från Slottsträdgården. I morse noterade jag att en pion börjar slå ut, medan övriga blommor hade vissnat. Jag rensade buketten och gav pionen friskt vatten. Den har överlevt två veckor och nu ska den till att blomma och sprida väldoft…

Dagens utflyktsmål var att titta på en present till min snart fyllande lilla mamma. Jodå, det gjorde jag också. Jag har fått hum om såväl utbud som prisbild. Utbudet är magert, prisbilden överkomlig. Mamma får sista ordet.

Sen ville jag också köpa nån liten blomma till ballen*… Den färglösa ballen där det mest färgglada är den ljusblåa vaxduken med prästkragar på. På väg till garaget passerade jag underbara lobelior i en betongkruka. Då bestämde jag mig: en lila lobelia skulle det bli till min lika lila ampel och kanske nån mer färgklick till ballebordet**.

Lobelian i betongkrukorna på vägen till garaget var underbart vacker!

Men… när Clark Kent*** ändå skulle luftas tog jag ytterligare ett par kringelikrokar. Bland annat hamnade jag på Återbruket, där jag fick tre böcker med mig hem utan att betala en spänn för dem. Alla böcker på Återbruket är nämligen fortfarande gratis!!! (Detta kan väl inte ens en smålänning motstå???)

Romarblod, Gåvan och Mörka platser följde med mig hem från Återbruket alldeles gratis!

Och sen ligger ju Myrorna i Boländerna väldigt nära Återbruket. Clark Kent hittade dit utan att jag behövde lotsa honom, jag bara gasade. Där fyndade jag ytterligare två böcker. De var emellertid inte gratis, men inbundna, i fint skick och billiga. Jag fick tag i den tredje och avslutande delen i Roth-trilogin samt Lena Einhorns bok om Siri von Essen för 20 respektive 30 kronor. Riktiga fynd!

Den avslutande delen i Roth-trilogin, De dödas mässa, samt Lena Einhorns Siri fyndades på Myrorna.

På hemvägen trasslade jag mig in till nyöppnade Blomsterlandet. Det arbetas i krokarna, refuger byggs och nya vägar asfalteras om… (Vissa saker var bättre förr..?) I affären rådde lugn och väldoft. Jag strosade en lång stund och höll på att ge upp hoppet om en lila hänglobelia. Men slutligen hittade jag EN – affärens allra sista. Till balkongbordet köpte jag en kraftig orange sol i form av en tagetes.

Orange sol och lila häng följde med hem till ballen.

Jag har satt tagetesen i en kruka och hänglobelian i ampeln. Den senare blommar inte än, men lite sol på den så garanterar jag att den exploderar med lila små blommor. Och det finns säkert nån som tycker att jag inte borde ha köpt varken blommor eller böcker, men nu gjorde jag det och det är jag glad över – så länge jag har ett hem att placera dem i.

Detta bildspel kräver JavaScript.

*ballen = balkongen
**ballebordet = balkongbordet
***Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »