Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mage’

Ett inlägg om småkrämpor, trötthet och lördagsnöjen.


 

En kopp kaffe

En mugg kaffe är en bra start på min dag.

Ledig? Sjuk? Nej det kan du inte vara om du är arbetssökande. Då får du ingen a-kassa. Två intressanta jobb har jag hittat och sökt idag. Jag har dragits med en småmolande huvudvärk sen igår och jag är extremt trött. Men ledig och sjuk kan jag inte vara. Så jag gav mig lite sovmorgon i stället, för trötthetens skull. Jag vaknade 6.55. Huvudvärken försöker jag kurera med vatten och starkt kaffe, eftersom min mage ibland reagerar på huvudvärkstabletter. Den där första muggen kaffe varje dag är väl ljuvlig?!

Fortsättningen av dagen ska jag försöka ta det lugnt. Kanske läsa ut den bitvis rätt tradiga bok jag läser just nu. Om ögonen och huvudet tycker att det är OK, vill säga. Jag tror inte jag kommer ifrån att ta en tablett. På ballen* är det svalt och skönt fram till 16-tiden, så där blir perfekt att sitta. Nån timme senare ska jag hämta Fästmön från jobbet och skjutsa henne för att handla ett antal matkassar – i kväll kommer familjens tonåring hem till sin mamma för att stanna i två veckor. Jag åkte faktiskt till Äldreboendet och hämtade min sköna igår kväll vid 21-tiden för att skjutsa hem henne. Att jonglera med gamla en sån het dag som det var igår är nog ganska utmattande. (<== Jonglera är skämtsamt uttryckt. Anna är mycket försiktig med de boende!!!) Hon blev tacksam och jag fick massor av välkomna pussar. Det är alldeles för lite pussar i mitt liv just nu! (Därav huvudvärken???)

Sigtuna litteraturfestivalJag laddar för morgondagen. Visst är det väl märkligt att det ska hända flera roliga saker exakt samtidigt? Ungefär som att det för det mesta är två bra TV-program under en vecka – och de går precis samtidigt… (Tur att mycket finns på Play!) Häromdan hörde min före detta kollega M av sig och undrade om jag ville följa med på Sigtuna litteraturfestival. Tyvärr fick jag tacka nej eftersom jag har andra planer i helgen. Men jag lovar dig att litteraturfestivalens program ser väldigt spännande ut…

Antikrundan appMin plan, om huvet nu vill, är att åka ner till Vaksala torg i morgon förmiddag och köa för att komma in i Uppsala Konsert & Kongress. Där spelas nämligen Antikrundan in mellan 12 och 18, ifall du nu har missat det. Jag vill verkligen inte vara med på TV, men jag har ett par, tre, fyra, när jag tänker efter, litterära saker som jag vill få daterade och värderade och allmänt glodda på av expertisen. Gissningsvis är jag inte ensam som drar dit, så vi får se om jag orkar köa eller om jag mest strosar runt bland loppisborden på torget.

Vidare kanske jag stiger ur ledet och tar mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A, i torgets ena hörn, ungefär – om du har lite flexibel syn på saker och ting. Där öppnar nämligen Kommunalrådet en retro-, antik- och vintagebutik just i morgon. Öppettiderna är 10 -15 i morgon och kommande lördagar samt onsdagar och torsdagar kl. 15 – 18. Du som finns på Instagram kan få lite smakprov om du kollar in @ilonaszw  Självklart ska jag försöka hinna med ett besök i nya butiken också!

Ack Sverige, du skönaÄr du inte i Uppsala i morgon utan i Stockholm? Då kan jag tipsa om att Karneval förlag har gårdsförsäljning kl. 10 – 13 på Mäster Pers gränd 2 C i Vitabergsparken. Karneval är ett spännande förlag och bland annat har de gett ut Elisabeth Ohlson Wallins fina fotobok Ack Sverige, du sköna som jag recenserade här förra sommaren.

 


Men jag har packat min rygga
med annan litteratur som ska med ner till stan och Antikrundans experter i morgon. Vi kanske ses om vi kan ta lite ledigt och inte är alltför kranka..?

 

PS För övrigt var det oerhört tråkigt att få veta att nån idiot tuttade eld på Elsa Andersons konditori vid tretiden i natt. Huset går inte att rädda. Varför ska man nu åka till Norberg???


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan meddelar att hon försöker skärpa till sig. På ETT plan, i alla fall.


 

Under den gångna helgen har jag kommit till vissa insikter vad gäller det egna jaget. Det finns ingen annan som kan ta tag i vissa saker, endast jag själv. Och nu är det hög tid att ta tag i saker innan saker och ting blir ännu värre. Ett första steg är att se till att de ställen jag har här hemma är tomma på godsaker. Ja, jag pratar om att jag verkligen måste ta tag i min vikt och minska den.

Burkar Återbruket fr 5 kr o uppåt

Alla ställen och burkar ska tömas på godsaker. Just dessa burkar fotade jag emellertid på Återbruket. De kostar från fem kronor och uppåt.


Efter min operation i december 2012 
blev magen kanske inte platt, men mindre. Tio kilo gick jag ner. Det berodde bland att på att kirurgerna avlägsnade ett antal godartade tumörer, varav den ena kallades

en riktig klumpeduns

av läkaren. I och med operationen var jag ganska orörlig ett tag. Då passade min hälsporre på vänsterfoten på att läka ut. Sen gick tiden och våren 2014 fick jag nytt jobb. Jag satt stilla hela dagarna – från det jag åkte bil till jobbet, under arbetstid och fram till jag åkte bil hem från jobbet. Klart jag gick upp i vikt. Och så fick jag hälsporre i högerfoten. Nu har det gått över ett år och hälsporren i högerfoten börjar långsamt bli bättre. Jag kan ta hyfsat långa promenader utan att få jätteont, men att gå Prideparaden i lördags var förstås nåt som fick mig att känna mig som Den lilla sjöjungfrun (där stjärt blev ben) dan därpå – det var som om knivar skar rakt upp i foten. Under dan blev det bättre och så småningom la sig den värsta smärtan. Jag vill verkligen tro att hälsporren är på väg att ge med sig.

Att vara så mycket hemma som jag är är förstås ganska deprimerande. Det är lätt att ta till tröstemedel i form av choklad och det har jag gjort. Men nu är det tomt i mina förråd, jag lovar! Och med en mindre ond fot blir det fler promenader, till att börja med.

Burk Svea choklad

Tomburk. (Fast den här burken står inte hemma hos mig utan är till salu för okänt pris i Mjödstugan i Gamla Uppsala.)

 

Choklad

Titta så gott! Men inget sånt ska följa med ner i matkassen idag!

Nu har jag inte ätit sötsaker sen i lördags. Eller jo. En kaka blev det ju igår. Det gick ju inte att säga nej tack till Agneta när hon dukade fram den som dessert på filten i Gamlis. Men förutom det… Till kvällen serverade jag mig en matlåda med italiensk pastasås och pasta. Jag var inte ett dugg sugen på sötsaker efter det! Hur det blir med middag och sött idag vete 17, men jag ska hasa över till Tokerian mitt på dan och handla nån sorts matkasse. Såg förresten för inte alltför länge sen att den som vill, numera inte bara kan hämta och skicka postpaket från Tokerian, den kan ladda sitt UL-kort också. Bra service för den som åker kommunalt. Vilket påminner mig om att det har gått nästan fem dar sen jag mejlade SL om deras lurendrejeri på sin webbplats angående försäljningsställen i Uppsala. Jag bad om svar och det har jag inte fått. Nä, SL har fått annat att tänka på just nu. Kanske man skulle ha tänkt på i förväg. Tycker jag.

Idag är det än så länge blå himmel och sol. Jag behöver vattna hos Lucille och se till husdjuren, men först blir det frukost med papperslokalblaska och därefter dusch. Idag är tidningen ännu tunnare än igår – men igår innehöll den ju reklamblad. Jag är glad att jag inte betalar för den. I morgon är sista dan jag kan snikläsa den.

Jag hostade och hade svårt att andas i natt, så det blev Bricanyl. Hoppas verkligen att det inte är nån infektion på gång utan att det bara berodde på att nån i närområdet som ville ha ihjäl mig genom att grilla eller röka. Det luktade faktiskt rök i mitt sovrum. Det finns inte tid till att bli sjuk nu.

Men nu vill jag veta om DU läser nån papperstidning! Prenumererar du rentav, läser på jobbet eller lånar av grannen??? Skriv gärna några rader i en kommentar om detta, för jag är nyfiken. Jag går och fixar frukost så länge. INTE choklad…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om miss-sommar som blev en fin Midsommar!


 

Maxi och Felix

Maxi bakom Felix, alias bröderna Kex.

Tänk att det var nån som förbarmade sig över mig och bjöd hem mig på midsommarafton! När man är en tråkig och trist person som jag och ens bättre hälft jobbar hade jag räknat med att vara hemma. Men bröderna Kex, alias Maxi och Felix Olsson, hörde av sig och mjauade mig välkommen. Och när två söta killar bjuder hem en kan man ju inte tacka nej, eller hur? Till saken hör att Felix och jag har ett speciellt… band oss emellan, kan man säga, efter en midsommar för några år sen när han höll på att stryka med. Annars är jag ingen kattperson utan en hundmänniska, så det är verkligen nåt särskilt mellan oss.

 Jerry

Jerry, husse till bröderna Kex och pappa till tre av mina bonusbarn.

Fast egentligen var det förstås inte kattbröderna som bjöd över mig utan deras husse Jerry. Han som också är pappa till tre av mina fyra bonusbarn. Jag undrar hur många som firar midsommar med sin fästmös exman..? Jag är en av de lyckliga, för jag känner mig verkligen välkommen i det hemmet också. Vi har haft våra duster, ofta underblåsta av så kallade vänner som gillar när vi tjafsar, men nu för tiden ställer vi oss över sånt. Därmed inte sagt att vi inte har jobbat – och jobbar fortfarande – för att ha en bra och fungerande relation. Vi tillhör ju samma familj. Det Jerry konstaterade igår och jag har konstaterat tidigare är att vi är väldigt lika. Och då är det inte så konstigt att vi berör varandra. Det finns ingen jag kan bli så galen på som Jerry. Det finns heller ingen person som kan vara en sån god vän som Jerry. Jerry berikar mitt liv idag på ett sätt jag aldrig trodde skulle vara möjligt för några år sen. Och han är mer än en vän, han är en del av min familj.

Grill med kött prästkragar bakom

Midsommargrill med kolbitar på gallret och prästkragar i bakgrunden.

Så. Nog med den seriösa delen. Nu kommer vi till den epikuréiska och den flamsiga. Vi inledde vår gemensamma midsommar med kaffe och munkar. Äldsta bonusdottern och yngsta bonussonen hängde på, liksom bröderna Kex, som hoppades förgäves på en smula. Yngsta bonusdottern var med per sms. Vi pratade om högt och lågt, bland annat om låga människor, men också om böcker och drev. Av nån anledning halkade vi in gamla gömda spår.

Sen skulle det ju ätas lite till och annat. Alltså, vi åt HELA EFTERMIDDAGEN och KVÄLLEN! Jag rullade ut till bilen i en mellanakt för att byta parkering. När jag några timmar senare skulle hämta Anna från jobbet rullade jag ännu mer. Från bildäck till traktordäck, kan man säga om min mage.

Män ska sköta grillning, så är det bara, även om Jerry en kort sekund försökte lägga över det ansvaret på mig. Men icke! Jag gjorde mig till potatisansvarig samt ansvarig för salladen. När äldsta bonussonen plingade på dörren vid 18-tiden fick Jerry god hjälp med köttet, i alla fall. Johan är ju familjens styckmästare och det var härligt att se de två männen samarbeta.

Jerry och Johan grillar

Jerry och Johan grillar. Det vill säga, Jerry fipplar med sin mobil och Johan leker buss.


Eh ja… 
Själv höll jag mig borta från grillen så mycket jag kunde eftersom jag får hosta av röken. Jag tog min kökstjänst på allvar, men Jerry hade förberett allting så fint. Det enda, förutom själva tillagningen av maten, som behövde göras under kvällen vara att vispa grädde, på norska: piska kremen styv. Elvisp hade man inte hört talas om i familjen, så detta skulle ske för hand. Det blev förstås dokumenterat i rörliga bilder och ett filmklipp lades ut på Instagram. Den som vill se hela långfilmen (39 sekunder) Jerry piskar kremen styv kan kika på YouTube eller bara klicka igång den nedan.


Till grädden serverades sen jordgubbar
och kaffe. Jag gillar ju inte styv krem utan tar den helst naturell på mina ”bubbar”.  Magen växte sig oroväckande stor och när Jerry plockade fram snacksen tackade jag vänligen men bestämt nej. Eller nåja, en ostkula petade jag i mig – resten fick jag med mig hem i en påse. Det känns bra att veta att jag inte skulle svälta ihjäl. (Anna fick äta ostar på egen hand när vi så småningom landade i New Village. Det fanns icke rum för dem i min mage.)

Ett stort TACK för att jag fick hänga med er på Midsommarafton och för allt gott du bjöd på, Jerry!!!


Här är några fler bilder från min midsommarafton 2015:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Mat, mat, mat och sånt

Ett matigt inlägg.


 

Påskmiddag

Min påskmiddag.

Magen är i uppror. Och det är inte konstigt med tanke på allt jag satte i mig igår. Påskmiddag skulle intas framåt seneftermiddagen – kvällen. Mamma orkade inte göra nåt, så jag försökte sno ihop en middag efter bästa förmåga. Det var inte så mycket att sno ihop, för övrigt, mest att koka färskpotatis och plocka fram. Ägghalvorna gjorde jag själv förstås, men jag tackade nej till att använda majonnäs med bäst före-datum från oktober förra året. Det är tur att jag inte gillar majonnäs. Jag hade på uppdrag av mamma köpt svart och orange rom och det gav ägghalvorna både fin färg och godare smak, enligt min mening. Och så toppade jag med en liten dillkvist. Jisses, jag borde bli kokerska (NOT!). Janssons frestelse hade mamma redan inhandlat en fryst färdigvariant. Den var OK, men lite smaklös, så jag piffade upp den med sill med ansjovissmak.

Mariestads påskbrygd

Mariestads påskbrygd var en av de två sorterna påsköl jag drack. ”Finstämd vårlager”, enligt etiketten och nog var den lite i ljusaste laget, tyckte jag.

Sillburkar hade jag köpt tre stycken och så knäckebröd med goda och starka ostar till, saltgurka och rädisor. Ja, jag hade köpt, men mamma betalade. Hon betalade till och med det jag hade i mina glas – Östgöta sädes och påsköl. Jag köpte två sorters påsköl och sparade en flaska till idag på påskdagen, för då åker ”resterna” fram från gårdagens påskbord. Mamma själv drack påskmust. Jag kan inte påstå att jag har svultit de här dagarna jag har varit med mamma.

Ensam vid påskbordet

Ensam vid påskbordet blev jag rätt snart.

Men det verkade som om vi var utsvultna båda två, för vi kastade i oss maten. Mamma orkade hålla mig sällskap vid matsalsbordet i ungefär en halvtimme. Sen fick jag sitta själv och mumsa. Det var förstås nyheterna på TV som hägrade. Jag tror aldrig jag har sett/hört så många TV-nyheter som jag har gjort de här dagarna. Det värsta är att det verkar vara rätt mycket nyhetstorka – förutom en storbrand i Uppsala, raggarkaos (!) på E18 och höjningen av a-kassan.

Den sistnämnda, höjningen av a-kassan, var på nyheterna varje gång igår. Som om det är nåt att slå sig för bröstet över. Det var väl baske mig dags efter 13 år, eller? Inte heller förstår jag hur de räknar, för det sägs att högsta a-kasseersättningen man kan få idag är 18 700 kronor brutto i månaden. Jag har högsta ersättningen och den är 680 kronor om dan, fem dar i veckan. Det blir 13 600 kronor i månaden, enligt min kalkylator. Netto blir det 9 900 spänn som ska räcka till ”allt”. Ibland får jag 800 kronor över, ibland inte. Existensminimum är att få 3 500 kronor över när räkningarna (vissa typer av räkningar som hyra, telefon etc) är betalda. Det är också ett skämt, för så mycket har jag aldrig nånsin fått över när jag har gått på a-kassa. Vissa saker kan man få hjälp med, som kläder och busskort. Man jag köper numera aldrig kläder och busskortet laddar jag ytterst sällan med nån hundralapp. Däremot betalar jag väldigt mycket för mitt internetabonnemang och ett sånt måste man ha liksom en bra dator och mobiltelefon för att kunna göra allt som krävs av en. Huruvida samhället skulle betala detta är jag tveksam till. Jag hankar mig fram så länge det går tack vare en snäll mamma och snälla vänner. Sen när det inte går längre… Äh, jag vill inte tänka så långt, jag vill tänka att jag får ett jobb.

Solnedgång

Solen gick ner igår kväll också.

Efter maten jobbade jag vid diskhon och sen blev det en tur ut med sopor. Mamma ville se Smartare än en femteklassare och jag satt med ena ögat i min bok på gång, den andra på TV:n. Det var en 82-årig tant som tävlade och hon tog hem rubbet. Härligt! Hade jag varit där hade jag också gjort det, för jag klarade alla frågor – från TV-fåtöljen, vill säga. Annat är det väl att stå i en studio och tävla.

(Under kvällen grävde jag ofta i min godispåse (vem behöver påskägg när det är innehållet som är intressant?). Det hjälpte säkert till att få magen i uppror.)

Det var inget Mr Selfridge igår kväll, men i stället tittade vi på Eurovision song contest firar 60 år, en brittisk produktion där Graham Norton och Petra Mede var programledare – och gjorde det mycket bra. Före- och efterprogrammet leddes av Sarah Dawn Finer och Christer Björkman. Jag tyckte att det var fin och rolig underhållning och twittrade som en galning. Roligt att få sina tweets favoriserade av både Herreysfamiljen och självaste Conchita Wurst!

Idag ska vi roa oss med att köra över bron och besöka den östgötska landsbygden, så nån mer promenad vid sjön lär det inte bli på ett tag. I morgon är det nämligen dags för mig att åka tillbaka till mitt ”fängelse”. Jag har inte hunnit träffa de vänner jag har velat, men FEM ser jag i maj och kanske hinner jag svänga in till M och säga hej på vägen ut ur stan i morgon.

Vad hade DU för dig igår och vad händer idag? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en annandag.


 

Plan på nedgång under juldagen

En vacker vinterdag var det igår på juldagen.

Idag är det en annan dag än igår. Det är en annandag också. Jag skrattade lite i mungipan när jag nyss läste att UppsalaNyheters reporter tycks ha varit ute på vift bland orden och redan haft annandagens kväll. Men h*n måste ha menat en annan dag, juldagen. Det var inte kul att läsa att det var många som igår på juldagen omhändertogs för fylleri. Jag förstår inte att det kan vara roligt att bli så full att man inte kan klara sig själv utan måste tas om hand av polisen.

Kanske är det kylan som får människor att ta till alkohol? Temperaturen sjönk ner mot 15 grader igår kväll. Det var en fin dag igår, men mamma och jag gick inte ut. Här var inte plogat och då kan det vara svårt att rolla fram som mamma gör. Och för egen del tänkte jag på mina dumma luftrör som fortfarande inte är OK. Kyla är allt annat än bra för dem, för det sätter igång hostan. Infektionen finns fortfarande kvar, hostan likaså. Rösten är något bättre – om jag försöker spara på den. Men igår ville jag ju telefonera en stund med min kära och då bar den hela vägen.

Bokuppslag

Vi läste.

Lägenheten är fortfarande ganska kall, så när det blir vardag måste jag nog ringa vice ordföranden igen. Det är visst bara elementen åt baksidan som fungerar, medan det stora elementet i köket nästan är iskallt och sovrumselementet likaså. Det är nog inte så bra för min hosta att sova i alltför kallt rum. Men jag minns hur det var när jag bodde i England – där var det så kallt i sovrummet att det kom rök ur munnen på kvällen när jag låg under täcket. Sen hade jag kronisk luftrörskatarr när jag var där också… Annars gillar jag att ha det svalt i sovrummet. Och fryser jag om fötterna fick jag ju så fina tossor i julklapp att jag kan hålla fossingarna varma.

Det var en oerhört slapp dag i det här hemmet igår och en lika slapp lär det bli idag. Jag var inte ens ute med soporna, de står kvar i hallen innanför ytterdörren. Mamma sov länge och jag roade mig med datorn och bok i sängen – jag klagar inte! På eftermiddagen satt vi och läste och jag fick äntligen byta bok till en som mamma har läst och hade med sig, Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk (svårt att stava till det efternamnet!). Sen kollade vi på första delen om Astrid, för dels var ju hon min barndoms favoritförfattare, dels bodde hon granne med min mormor – de var visst skolkamrater också.

Idag gör vi tabberas på julmaten. Min mage och den kommer inte riktigt överens, men jag har faktiskt både ätit och druckit måttligt.

Men vad händer i DIN vrå av världen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ord.


 

motorola_microtac

Typ en sån här mobil hade jag, med ett tjockt batteri och ett tunt.

Vad gjorde man innan mobiltelefoner fanns? Jag fick min första tjänstemobil i början av 1990-talet. Det var en riktig tegelsten, en Motorola, och jag fick ladda den varje dag. Så DET är sig likt, för iPhonen får jag ladda ibland flera gånger om dan. Inte mycket utveckling där, inte. Nä, det som har utvecklats är snarare den utbredda användningen av mobiler. Tidigare var det ju mest i tjänsten man hade mobil – eller om man ville skryta med hur framgångsrik man var – mobiler var ju väldigt dyra.

Igår på julafton samlades familjen hemma hos Fästmön. Men jag och mamma firade i New Village. Det blir för omständigt för mamma att åka iväg nånstans och hon skulle aldrig klara trapporna upp till Annas lägenhet (mamma åker inte hiss). Jag mår heller inte bra fortfarande. Så vi två firade hemma hos mig, med gran, klappar, godis och god mat (jorå, magen ger sig till känna…).

Det är mysigt att fira jul med min ursprungliga familj också, även om pappa fattas oss. Samtidigt saknar jag förstås min nya familj och längtar efter den. Som lite kompensation skrev jag sms till var och en och skickade under kvällen. Det var delvis för att jag inte hade möjlighet att ge så många klappar i år. Det blev så varmt i hjärtat av svaren jag fick tillbaka, särskilt från barnen. Jag fick läsa att nån var glad att jag finns, att nån var tacksam över det stöd jag har varit under tuffa tider och att jag var saknad. Stora ord från unga människor som gjorde mig så rörd att jag fällde en tår.

Det har inte alltid varit lätt att vara bonusmorsa. Att komma in i en familj som då bestod av tre tonåringar och en liten knodd på fem år kräver att vi alla är flexibla. Men för mig, som inte har några egna barn, har dessa fyra bonusbarn varit en riktig gåva i livet! Verkligen nånting med betoning på BONUS.

Tyvärr tycker jag själv att jag inte har varit den bonusförälder jag hade önskat att vara. Det handlar till stor del om en man som en januaridag för snart sex år sen tog ifrån mig en del av min grundtrygghet. En man som förstörde mitt gamla liv och som berövade hela min familj en viss form av trygghet som jag sen dess inte har kunnat ge den. Jag tror inte den mannen har empati nog att ens nån gång då och då sätta sig in i vad han gjorde, vad han förstörde. Men nån gång önskar jag att hans samvete svider när han rullar sig i alla sina miljoner, kanske i nån av sina flera bostäder, tillsammans med sina välartade barn som har fått allt de har pekat på. Jag har inte kunnat stötta min mamma ekonomiskt (mamma får en skamligt låg pension). Mina bonusbarn har fått kämpa – och kämpar! – hårt. De får baske mig inget gratis. Inget annat än stor och total kärlek från oss vuxna. Och DET är stort. DET är värt mer än allt guld i hela världen. Kärleken är störst.

Mina bonusbarn 2009

Mina bonusbarn 2009.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 465 andra följare