Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ICA Maxi’

Ett resande, irrande och tacksamt inlägg.


 

Citron ansjovis o äggmacka

Det var rätt mycket citron på ägg- och ansjovismackan…

En långkörning är över. För många är kanske inte dryga 30 mil nån långkörning, men resan blir lite extra lång när regnet bara öser ner heeela vägen. En måste vara så koncentrerad. Sikten är dålig, det kan vara halt och alla medtrafikanter kör kanske inte efter vädret, så att säga. Värsta typen idag kom i en röd BMW och skulle om på ett ställe där jag inte kunde köra åt sidan. Då började idioten blinka med hellyset och blända mig i backspegeln. Galning! Jag var så glad när han sen hade passerat mig och försvunnit med vattnet sprutande omkring sig. Inte rädd om sin fina bil ens uppenbarligen.

Det var sen ganska skönt att få svänga in på vanliga stället, nånstans i Gnällbältet, gå på toa (gissa vem som varit kissnödig sen Enköping?!..) och ta en kaffe och en macka. Tyvärr stördes friden av tre tjocka, tunnhåriga gubbar som kommenterade ALLT av kvinnokön som passerade. Utseendemässigt. Självinsikt = noll. Jag menar, de var ju inte precis superdupersnygga själva… Jag bytte nästan plats, men valde i stället att trycka i mig ägg- och ansjovismackan – men skippade citronen – snabbt och sen ge mig ut på vägen igen.

Jag anlände till Metropolen Byhålan vid 15-tiden och mötte då mamma utanför huset. Mammas hår var inplastat efter ett besök hos frissan. Vi tog kaffe och åt var sin bit tårta som jag hade med mig från Uppsala. Jag fick födelsedagspresenter och en grattis-till-nya-jobbet-present i form av papper med nån kung på. Kanske, kanske blir det en ny mobiltelefon framöver. Den jag har blir tre år gammal i sommar och nu börjar batteriet bli dåligt.

Innan jag åkte för att köpa frukostmat och middag deklarerade jag åt mamma. Det gick snabbt. Jag överlämnade den vinröda skyddsängeln från Sister of Pain. På ICA Maxi irrade jag runt som vanligt, idag kunde jag inte hitta linfröna. En STOR skylt i taket aviserade just linfrön, påpekade personalen jag frågade. Ehum… jaa…

Vitsippor

Vitsippor finns det gott om här.

Middagen tog vi från ett gatukök, men mat och kolsyrat vatten med citron till trots botade inte min huvudvärk, så jag fick ta en tablett. Klumpvärken släppte och nån magvärk ersatte den inte, tack och lov. En promenad med frisk luft vid vattnet hade varit kanon för skallen, men i kväll skippade vi det på grund av vädret. Kanske morgondagens väder blir bättre. Jag skulle så gärna vilja se hur långt våren har kommit här nere i Östergyllen. Jag noterade i alla fall stora, vita fält av sippor när jag for genom landskapet.

Morgondagen, ja… Det blir begravning för mammas och min del. I kväll talade vi med närmast anhöriga som telefonerade. Lite ledsen, men ändå samlad, tyckte jag. Det blir väl tuffare i morgon, begravningar är ju jobbiga tillställningar, samtidigt nödvändiga. Det är viktigt att säga ett sista farväl. Jag är ledsen att jag inte hann berätta om nya jobbet, men kanske vet E ändå.

Dagarna här lär gå snabbt. Jag stannar en extra dag, nu när jag inte behöver ägna mig åt jobbsökeri. För lägenhetsvakten var det inget problem eftersom vi bor vägg i vägg. Men nästa vecka är jag tillbaka i Uppsala igen. Det är en hel del att fixa före jobbstarten.

Jag är tacksam att jag kom fram helskinnad idag men samtidigt lite förvånad, förundrad, snarare. De sju goda åren tycks ha börjat. De började ju egentligen redan på min förra arbetsplats SGU, där jag blev många erfarenheter och flera arbetskamrater rikare. Jag glömmer er aldrig och vid första bästa tillfälle ska jag… Äh, det tar vi i verkliga livet!

Tack till alla som tänkte på mig idag och som bad mig köra försiktigt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matigt inlägg.


 

En liten kicka

En liten kicka fanns det också i Livet går vidare.

Vilken slö dag! Det bara regnar och regnar och regnar och enligt Toffellagen får man då sitta inne och läsa. Jag har läst så mina ögon går i kors, kan jag meddela. En liten tur har jag varit ute, till garaget. Det räckte. Nu har jag skickat ut farbror Bosses lillkicka till Tokerian. Eller rättare sagt, hon har skickat sig själv eftersom hon är rädd att såserna vi har inte räcker.

Själv lagar jag mat. Det går till så att jag sätter in maten i ugnen, ställer en timer och sätter mig sen vid datorn och skriver. Om en stund lär jag höra alarmet att en del av maten i ugnen är färdig. Nästa sekund glömmer jag det eftersom jag är så inne i det jag skriver. Detta kallas självkännedom, kära du, för nån höjdare vid spisen är jag inte.

Men det doftar gott i skrivande stund. Jag har en pulled turkey och potatisklyftor på gång. Att det doftar gott beror inte på mig utan på Tulip, fabrikatet. Tokerian hade extrapris på pippin. Ett ögonblick, jag måste gå och ösa lite…

I kylen hade jag ett par öppnade burkar sås. Men Anna tyckte att det var så lite i dem så hon gav sig ut i ovädret. Jag rev i stället fram en italienare ur vinskåpet. I kväll provar vi familjen Grillos organiska (!) röda vin.

Det är gott med ett glas rött till söndagssteken nu när man för en gångs skull har en. I kväll tror jag också att jag ska använda vinet i medicinskt syfte, jag är mycket orolig inför morgondagen. Det är fjärilar i magen hela tiden och det är inga roliga fjärilar alls.

Mamma har fått sitt samtal och sammanfattningsvis kan jag väl säga att den där kaffeperkolatorn jag köpte åt henne var nog den mest värdelösa tidiga Mors Dags-present jag har köpt. Inte nog med att den inte har nån avstängningsknapp, den är vinglig på sin medföljande kokplatta också. Tyvärr går den inte att byta, för jag har köpt den här på ICA Kvantum och det finns inget sånt i Metropolen Byhålan, bara ICA Maxi. Vidare har jag handlat på mitt ICA-kort där jag har min hushållskassa. Ska pengarna betalas tillbaka måste samma kort medtagas.

Nu är pippin uttagen ur ugnen och jag har bränt mig två gånger på högerhanden. Anna är tillbaka och klyftorna är snart klara. Jag tror att det börjar bli dags att sätta sig till bords…

Ha en fin söndagskväll!

Sol och regn majkväll

En annan regnig majkväll när solnedgången var fantastisk…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett långkört inlägg.


 

Det blev en lång dag idag och slut är den inte ännu. Efter en värknatt och diverse plock på förmiddagen gav jag mig iväg runt lunchtid. Jag visste ju att storhandling väntade vid ankomsten och ville försöka hinna med den innan mörkrets inbrott. Men när jag hade en tredjedel kvar av resan blev jag nödd och tvungen att stanna för output och input. Det senare blev i form av en plastad ostmacka och kaffe. Hela 51 spänn ville kassörskan ha för detta. Jag hade en femtiolapp och en femhundring i plånkan, men ingen enkrona. Du ska inte tro att hon bjuckade på spännen. Det blev till att knäcka femhundringen. Och just som jag slagit ner rö… min bakre del för att fika insåg jag att jag hade glömt min medicin så fint i dosetten hemma i Uppsala.

Plastad macka o kaffe

Plastad macka med ost och kaffe till för 51 spänn.


Vad gjorde vi före elektronikens genombrott? 
Idag var jag överlycklig att det finns nåt som heter e-recept. Efter ankomsten slängde jag i mig en kopp kaffe till, tog mammas storhandlingslapp och styrde kosan mot lasarettsapoteket i Metropolen Byhålan. En mycket vänlig tjej lät mig plocka ut tre mediciner, trots att jag hade tagit ut så sent som förra veckan. Men hon gjorde en anteckning om att jag glömt mina mediciner och sen var det inte mer med det! Toppen, toppen, nu slipper jag kräkas, till exempel. Det var jag mest rädd för eftersom det är vad som händer efter ett dygn utan den ena medicinen.

Korvkioskmeny

Jag fick leta upp en ny korvkiosk idag eftersom Nattkröken hade blivit wokkiosk.

På min shoppingtur blev jag och Clark Kent* observerade av vännen M, medan jag missade vännen FEM på lasarettet med några minuter, tror jag. Båda vill ses och jag ska försöka få till det hela. Men på påskdagen blir det en tur ut på landet för att hälsa på vännen I – vars nya och närmaste granne är FEM:s äldste son. Notera att vännen I och FEM inte känner varandra. Vilken liten värld det är! Jag ska ringa vännen på landsbygden under morgondagen för vägbeskrivning så att mamma och jag inte kör vilse. Ja, för mamma följer med, om hon orkar.

ICA Maxi var jag inte ensam. Där var värre än värst och inte hittar jag i butiken heller. Så vi glömmer detta trauma. Hem med tre kassar och en apotekspåse, en kopp kaffe och sen iväg till korvkiosken för att inhandla onsdagsmat av äkta byhåletyp.

Nu har vi ätit och jag fått kolla mejl och sitta och skriva ett helt blogginlägg. Vi ska naturligtvis se på När livet vänder klockan 20. Jag är så tacksam att jag kom fram helskinnad – särskilt med tanke på vad kvällens program handlar om.

Mammas och min kväll ska avslutas med en promenad nere vid sjön. Clark får vänta här hemma. Han har just i kväll kört 10 000 mil.

Tiotusen mil

Clark har just kört tiotusen mil.


*Clark Kent = min duktige lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uppmärksammat inlägg.


 

Jag tyckte nog att jag kände igen namnet. Niklas Lundengård. Jag skrev om honom här på bloggen för fem år sen. Då handlade det om hans utseende, närmare bestämt hans hår. (Länken till hans blogg i inlägget fungerar inte.) Då, för fem år sen, letade Niklas Lundengård en arbetsgivare som inte tvingade honom att klippa sig. Sen fick han uppenbarligen jobb. Eller enligt Radio Uppland hade han jobb även 2010, på ICA Maxi i Stenhagen här i Uppsala.

Vad gjorde han den här gången då? Jo, han sa efter elva år upp sig – via kundradion i affären. Han filmade även sin uppsägning. Många visningar har det blivit på YouTube och över 15 000 har lajkat inslaget på Fejan.

Nog har vi väl alla känt för att göra nåt liknande på våra arbetsplatser. Men frågan är om det var smart..?  Titta och bedöm själv! Jag tycker att det var… ovanligt. Och lite modigt.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan höjer ett teoretiskt ögonbryn.


På väg ut till soprummet
slängde jag en bläng en passant på reklamen som låg i postboxen. (Det var innan ett barn slängde igen porten mitt framför näsan på Tant Tofflan, som bar tre (3) rätt tunga soppåsar. Hade jag inte kämpat med påsarna hade jag näpst barnet ifråga.)

Kunde då bara konstatera att ICA Maxi nog har överträffat sig själva i julens reklamblad. Tre bruna barn och en tjejgosse i luciatåget! Det må jag säga… Månne en av dem har ett funktionshinder också..?

Tre bruna barn o en tjejgosse

Tre bruna barn och en tjejgosse. Vem av dem har ett funktionshinder också?


Ibland blir det lite för mycket
av det goda, även för mig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en städdag och lite annat.


Idag har det varit lite av en innedag,
så gott som. Dagen inleddes med mulet väder- och med buller och bång. Framåt förmiddagen började jag städa åt mamma. Eller städa och städa, jag dammsög och torkade golv. Mamma hade avbokat sin städtjej i veckan. Jag tyckte att hon kunde spara de där hundralapparna, så gjorde jag det gratis.

Var nere i källaren igen. Mamma ville att jag skulle leta efter en ljuslykta. Hon hade tre stycken i huset – en i trä, en röd och en gammal svart. Inte en enda av dem fanns kvar! Nåja, det var ju nödvändigt att rensa inför flytten. Jag fick en resväska på hjul, som bara har stått där nere till ingen nytta. Mamma använder pappas, så jag fick hennes mörkblåa. Kanon ifall man vill packa för lite längre tid än bara en helg.

När städningen var klar stack jag iväg för att handla. Jag krockade inte. På vägen till ICA Maxi svängde jag upp till kyrkogården för att kolla läget. Buketten från häromdan var fortfarande fin, men jag ska ändå åka upp med fräscha blommor i morgon. Likaså blir det en blomma till mammakusinen B:s föräldrar.

Mamma var hos frissan i eftermiddags och då passade jag på att läsa ut en bok. Det har gått lite halvtrögt med läsningen, det är ett sånt pratande här hela tiden. Min nya bok på gång är en deckare av en ny bekantskap, Kristina Appelqvist.

Till kvällen serverades kycklingspett med diverse röror. Blev alldeles lagom mätt på det och ett par glas vin. Vi har tvättat en maskin. Mamma har en sån fin tvättmaskin! Den inte bara tvättar, den torkar också. Men tvätten ska packas ner, också, inför min hemfärd på söndag. Sagt och gjort, det mesta ligger nu i min ”nya” resväska. Det sista tar jag i morgon.

Mamma har tittat på Skärgårdsdoktorn från jag vet inte när (1990-talet?) och hon har levt sig in i handlingen så jag blev både rädd och full i skratt. Jag har suttit bredvid med datorn och Ajfånen och skrivit och spelat.

Vi tog en kvällspromenad bort till bron. Här uppe mellan husen blåste det, men tänk, nere vid sjön var det alldeles vindstilla och lugnt. Det hördes bara musik från nåt evenemang i hamnen.

I morgon är det min sista dag här. Vi ska åka och handla och upp till kyrkogården igen. Och så hoppas jag att vännen FEM hör av sig så vi hinner ses en snabbis i alla fall.

Här är några bilder från fredagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dagsutflykt med mamma till Skänninge.


Mamma har varit helt exalterad
över en affär. En affär som ligger i Skänninge.

De säljer inte bara kläder där, nej då, där finns massor av pryttlar!

har hon sagt. Flera gånger.

Idag var det väder för en liten tur ut på landet, till en av Sveriges äldsta städer. Jag gillar inte klädaffärer och shopping är inte min grej, men jag kör så gärna min mamma och följer med henne in om hon behöver hjälp. Och OK, Slöjdmagasinet hade inte bara kläder. Där fanns rätt många prylar också. Typ husgeråd, leksaker, smycken och såna där träbokstäver med uttjatade ordstäv. Kort sagt: rätt mycket hemskheter!

Men mamma var nöjd och glad och köpte sig både en blus och en väska. Dessutom erkänner jag att jag köpte sju par strumpor för 100 pix. Eller jag valde ut dem och mamma betalade dem och så fick jag dem i namnsdagspresent. Notera dock att jag redan i morse fick såväl paket som kuvert. Paketet, inslaget i återanvänt papper från Stöllestan (vi skrattade gott, för jag hade inte märkt det!), innehöll två trisslotter. Den ena var en nitlott, den andra ligger till sig. Kuvertet innehöll ett fint kort och en peng. Pengar är synnerligen välkomna nu, eftersom jag får min sista lön den 25:e dennes. Dessutom gick ju min klocka sönder i morse och min bil fick en rejäl repa. Sen måste jag lämna tillbaka tjänstemobilen före månadsskiftet. Utan mobil kan man ju inte vara när man är arbetssökande. Därför måste en ny inhandlas. Tjolahopp!? NOT!

Efter den grymma shoppingen behövde vi en fika. Vi gick till Bok-Caféet, ett kristet ställe mitt emot Vårfrukyrkan. Väldigt gott fikabröd där! Jag fick en räkmacka med handskalade räkor. Den kostade bara 30 pix! Tjejen Tanten som jobbade i kassan hette Eivor och var 38 83.

Vi gick in i Vårfrukyrkan och tittade på allt fint. Verkligen en mäktig kyrka, mycket större än till exempel Gamla Uppsala kyrka. Kyrkan uppfördes i slutet av 1200-talet. Vi tände ljus för pappa, mormor och morfar och farmor och farfar. Jag tände ett för vännen Karin. Sen blev det lite flams mitt i det seriösa, för jag studerade en tavla med namn på kyrkans herdar genom tiderna. En hette… CI Menlös…

Det blev en tur runt stan, vilket gick på en kvart. Jag har fått jätteont i hälen och måste halta igen, men stan är så liten så där behövdes inte många steg. Hoppade in på en liten blomsterhandel vid torget och köpte en betongkruka till mammas två växter på balkongbordet – de blåser ständigt och jämt omkull, nämligen.

Sen åkte vi tillbaka till Metropolen Byhålan. Uppenbarligen var det broöppning, för det var en lååååånga bilköer. Jag har glömt hur det var…

Vi svängde in till Ubbes där jag köpte valnötsbröd och var sin god kaka till kvällskaffet.

ICA Maxi blev nästa stopp, där jag då alltså, som pricken över i, backade ihop med en karl bil. Innan dess hade jag varit inne och handlat lite åt oss samt en rödvinssats till mig själv från Brunneby. Notera att jag naturligtvis inte hade smakat på vinsatsen innan jag satte mig i bilen! Alkohol och bilkörning hör inte ihop.

Kvällens middag blev var sin pizza Milano från pizzeria Rimini. Rimini är en pizzeria som har funnits här sen jag var ung, det vill säga sen stenåldern. Annars har det slagit mig hur många hus som har rivits eller står tomma. Men värst var det nog med tomma hus och affärslokaler i Skänninge. Väldigt ledsamt! När jag växte upp här i Östergyllen var Skänninge känt för främst två saker: sitt fängelse och Skänninge marken. Den senare lever emellertid fortfarande och går av stapeln varje år i början av augusti. Skänninges befolkning uppgår idag till ungefär 3 000 pers. Där kan vi snacka om Byhåla… En skön och trevlig utflykt blev det i alla fall idag, även om den slutade med en krock. Jag är mycket irriterad på mig själv och har putsat och polerat lite på lackskadan. Det gjorde ingen större nytta eller skillnad. Suck…

Här kan du kika på några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon är det veckans sista vardag. Jag ska städa åt mamma och handla lite. Kolla läget på kyrkogården. Det blir en sista mathandling på lördag så att mamma har fyllda förråd. På lördag blir det också ytterligare en tur till kyrkogården med fräscha lösa blommor till pappa och till mammakusinen B:s föräldrar. Jag hoppas också att vännen FEM orkar och vill träffas en stund då!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 512 andra följare