Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trilla ut’

Ett svårt fall av påssjuka

Ett inlägg i vilket Tofflan slår rekord. I shopping.


 

Voododocka i nya jobbväskan

Missunnsamma kan sluta läsa nu – och se upp för nålar…

Ja jisses anoga! Vad säger du om sex (6)… TIMMAR PÅ STAN??? Det är baske mig rekord för en Toffla! Och inte en enda gång gnällde eller pipplade hon. I stället blev hon ett svårt fall av påssjuka. Jag, som egentligen mest skulle köpa mig en ny jobbväska och kanske, kanske en plånbok, slog på stort idag och satte sprätt på ett par tusenlappar. Minst! Och nu vet jag att vissa kärringar (ja, det är bara kärringar som är missunnsamma, aldrig några karlar!) tycker att detta är förskräckligt skrytigt, men faktum är att jag fick en generös födelsedagspeng av min mamma och jag köpte bara nödvändiga saker. Eller i vart fall saker som skulle ersätta andra saker som har varit trasiga i några år eller är slut. Så du som läser och bara känner dig negativt inställd – sluta genast läsa. Och passa dig så inte en och annan nål hamnar i min voodoodocka, den som numera sitter på min nya jobbväska!

Ett svårt fall av påssjuka var det… Eller vad tycks om detta slutresultat:

Påsar

Påssjuka…


Men vi börjar från början… Fästmön 
och jag tog bussarna in till stan där vi strålade samman i en korsning. Min resa gick bra, jag blev bara irriterad på folk som konstant och högt snackar i sina mobiler. Vi inledde med att besöka Sandys på Vaksalagatan. Och detta besök var det flera syften med: dels ta en fika och lägga upp planerna för dagen, dels hälsa på bossen. Rent och fräscht och gott kaffe var det på Sandys. Som en riktigt fin bonus – förutom kramarna från bossen (som kanske inte alla får..?) – kan gästerna ladda sina mobiler – olika laddsladdar erbjöds i en liten laddstation. Utmärkt service! Eftersom vi kom direkt från frukostborden, i princip, mäktade vi inte med nåt tilltugg till kaffet idag, men nästa gång… DÅ!

Detta bildspel kräver JavaScript.


När shoppingplanen så var uppgjord 
skred vi till verket. Och faktiskt var det inte bara jag som bar hem påsar, även Anna gjorde det. Hon fick bland annat en urban minimizer och det får du googla på. Själv fick jag min allra första Ingmar Bergman/tvåhundralapp på Twilfit när jag köpte svindyra underkläder från Calvin Klein! Jag blev så uppspelt att bilden blev oskarp.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi fortsatte sen till bland annat Lindex 
där vi tittade på… BabyHattar?! Det är väl det BH står för???

 BHar stora

BabyHattar?!


Mellan underklädesbutikerna
hoppade jag in lite här och var för att kika på jobbväska och plånbok. Plånbok slog jag till på på fel ställe – lite senare under eftermiddagen hittade vi samma plånbok till 20 procents rabatt… Nåja, en kan inte alltid göra lysande affärer. Och mellan skenandet i affärer behövde vi fylla på med energi. Vi gick till min vän Greken på Storken där vi åt fräscht och gott och så nyttigt att min mage naturligtvis protesterade. (Ja, ja, du ska få ostbågar och öl sen, lille vän!). Men jag kan som vanligt inte räkna och vid bordet undrade jag vem som skulle joina oss och nyttja den tredje gaffeln…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Resten av eftermiddagen
sprang vi in och ut i affärer. Medan Anna provade kläder, strosade jag runt… bland underkläder, förstås, och rodnade… På The Body Shop köpte jag mig efterlängtade body butter, men jag vägrade betala för en påse. Den enda affären vi var till idag som skulle ta betalt för en liten jävla påse till min burk. Dåligt, The Body Shop!

Bodybutter kanelkarameller och tuggummi

The Body Shop ville ta betalt för en påse till den lilla runda burken! HA! Jag betalar inte för att gå runt och göra reklam för den affärskedjan, så det blev påsfritt där. Kanelkaramellerna från Barkleys och tuggummina köpte jag på en livsmedelsaffär. 


Innan vi skildes åt vid Centralen,
bjuckade Anna på en sista fika hos Coffeehouse by George. Där hade de varken brickor till fikat eller möbeltassar till fåtöljerna, men OK, mazarinen var god. Före avslutningsfikat hade vi hunnit med en shoppingtur inne på Akademibokhandeln. Där satte jag sprätt på presentkortet från NK* och Marcus mamma, men faktum är att jag har 41 spänn kvar. Och det räcker ju nästan till ytterligare en pocketbok…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Klockan hade passerat 16
när jag låste upp ytterdörren hemma i New Village. När jag låste den hade klockan inte ens slagit tio. Jag slog helt enkelt världsrekord i shopping idag – eller i alla fall personligt bästa.

Sen vidtog bara roligheter. Jag började med att tömma min trasiga gamla plånbok och fylla den nya. I min gamla hittade jag ett helt plockepinnspel. JA, JAG ÄR TANDPETSFETISCHIST!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nästa rolighet bestod i att tömma min trasiga necessär från Lacoste, en röd och grann sak som jag fick en gång när jag köpte parfym. Nu har dess dragkedja varit trasig i några år och jag tyckte att jag kunde kosta på mig en ny necessär med hel och fungerande dragkedja så att alla grejor stannar kvar inuti utan att trilla ut hela tiden. Den nya necessären var liksom plånboken från Björn Borg. Fasen så sportig jag känner mig! (Moahahahahaahaaaaaa, det där var ironi! Jag har aldrig ens hållit i ett tennisracket!)

Två necessärer

Den undre necessären ersattes av den övre.


Därefter blev det dags för jobbväskbyte.
Då insåg jag att jag inte bara är tandpetsfetischist, jag är rätt mycket pennfetischist också. För varför skulle jag annars ha en gedigen samling pennor, de flesta dessutom icke fungerande, i min gamla jobbväska..? Och vid det här laget kan du säkert gissa vilket märke det blev på jobbväskan…

Jajamens!

som Bosse J. sa, Björn Borg. Precis som den gamla, trasiga…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu känner jag mig rätt trött
och ska vila och bläddra lite i min nyinköpta litteratur. Självklart har jag messat NK och tackat för de fyra pocketböckerna. Kanske sätter jag mig och funderar ut vilken bok jag ska köpa för slanten som blev över på presentkortet… Sen blir det Maria Wern klockan 21 – då slipper en tänka så mycket. Hjärnan har fått mycket motion idag och har många intryck att bearbeta…


Om du har orkat läsa ända hit orkar du säkert skriva några rader i en kommentar om vad DU har gjort idag. Tror jag..?


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bildligt och ordrikt inlägg.


 

Läser inte folk längre? Är det bara stillbilder eller rörliga bilder (filmer och filmklipp) som får folk att känna nåt och reagera? I såna fall tycker jag att världen blir torftigare. Tidigare var bilden vanligen ett komplement till en text. En inlockare i texten, kanske nåt som liksom en mellanrubrik gav en stunds paus och tid för reflektion. Men texten var det viktigaste!

Jag kan skriva hur många texter som helst. Allt intresserar inte alla, det förstår jag. Men man tycker att några ord borde väcka känslor. Icke! Det hörs inte ett pip. Däremot om jag lägger upp en bild på nåt ätbart – vare sig det är min middag, godis eller till och med en hård liten kaka – då får jag massor av reaktioner – på Instagram. Det är hjärtan och tummar upp och kommentarer. Märkligt, tycker jag, som nu för tiden läser ännu mer än tidigare och som ser färre bilder, filmer och filmklipp därför att de bara ger en glimt och ingen helhet. Jag skulle ha mycket svårt att ta till mig en instruktion via en YouTubefilm, till exempel. Jag vill hellre läsa den. En stillbild, däremot, kan jag njuta av. Ett tag. Sen går jag vidare. En text reagerar jag på. Antingen skrattar jag, gråter, blir förbannad, håller med, håller inte med, känner igen mig, blir förvånad eller irriteras, typ. En dåligt skriven text hoppar jag emellertid över efter ett par meningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min middag igår bestod av ett hopplock med rester, mest sånt nyttigt som Fästmön hade lämnat efter sig. Jag skulle äta kallskuret med nån sallad som jag hittade i en burk i kylen. Det var inte mycket sallad, men jag kompletterade med tre små tomater, oliver, en avocado, sista biten av en gammal Brie-ost och så kokade jag ett ägg till. Den bilden fick människor att fullkomligt jubla. Igår kväll var jag väldigt ledsen. Då passade det bra att trösta sig med en påse Twist som jag hade fått av Anna. Den bilden gav mig nästan stående ovationer. Både min middag och bilden på Twistpåsen ser du ovan i bildspelet.

Det gav mig myror i huvudet – av olika skäl. Idag tänkte jag använda ett paket krossade tomater med chili som stått i kylen öppnat ett tag – det är ungefär hälften kvar – , hälla det i stekpannan och skära ner en chillikalkonkorv som jag grävde fram ur frysen. Pasta blir det till. Undrar om jag får nya applåder ifall jag lägger ut en bild?

Regnig marskväll

Det regnade igår kväll, i natt och det regnar fortfarande.

Jag såg på säsongsavslutningen av Antikrundan igår kväll. Efteråt hörde jag med ett halvt öra på programmet Plus. Bland annat tog de upp ett inslag om ett företag som erbjuder en NIX-tjänst mot telefonförsäljare och som använder sig av affärsmetoder som inte är helt OK. Det skrev jag om här på bloggen redan den 17 november förra året. Och jorå. Jag kan se i min statistik bakom kulisserna här att den texten är läst har blivit besökt – jag VET ju inte om alla besökarna till inlägget har läst det! – cirka 100 gånger – men inte en enda kommentar har den fått. (Det kanske bara är jag som har en gammal mamma som lätt blir lurad av telefonförsäljare..? Det kanske bara är jag som avskyr telefonförsäljare överhuvudtaget?)

Det har regnat hela natten, det regnar fortfarande. Regnet borde ge mig ro. På nätterna är jag varm, på dagarna fryser jag. Idag ska jag fortsätta städa. Det lindrar oro. Jag har också fått känna mig behövd nu på morgonen som kommunikatör i en delikat fråga. Ryggraden rätades ut en bit. Än lever jag. Än fortsätter mina ord att trilla ut, ner i den här bloggen, bland annat. Den bloggen, som jag hade tänkt avsluta för snart 67 000 besökare sen. Har du läst ända hit är du baske mig lika unik som jag. TACK för att du får mig att känna mig mindre ensam! (<== Ingen ironi!)

Njut av ditt fredagsfika på jobbet nu! Jag dricker svart kaffe i en gammal senapsmugg vid datorn en stund till.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en användbar pryl som Tofflan har nätshoppat.


I somras började jag
prenumerera på Let’s Deal. Jag tyckte att det var ganska intressanta erbjudanden, dealer. Och så bestämde jag mig för att göra ett inköp: jag beställde en turbo snake, en sorts rör-rensare för handfat, badkar, diskhoar och sånt. Köpet skulle betalas i förväg. Leveransdatum flyttades fram tre (3) gånger. Frågan är: var ormen värd att vänta på? Idag kom den och idag testade jag den.

Turbo snake

En turboorm för rören.


Ett leveransdatum som flyttades framåt
i tiden tre gånger gjorde att jag var… ska vi säga… smått irriterad och på väg att häva köpet. För det senaste budet var att ormen skulle ha levererats i fredags. Den kom idag, måndag.

Turbo snake låg i ett vanligt kuvert där klistret knappt höll kuvertet stängt – ett under att ormen inte hade trillat ut. Men att därefter bryta sig in i förpackningen var betydligt svårare: svetsad, ganska hård plast. Man gör sig lätt illa.

Ingen vettig manual låg i paket, bara några klatschiga reklamartade rader om att man skulle stoppa ner ena änden i avloppet, vrida runt och dra upp. Det fanns inte ens en bild på vilken ände av ormen som skulle ner i rören. Jag chansade – och gjorde rätt! Du skulle bara ha sett det GOJS som jag fick fram… Urrrrrrk… Det fanns för övrigt inte heller nåt tips om hur man ska rengöra ormen, det blir ju ganska… äcklig.

I paketet låg två ormar av olika storlek samt en självhäftande krok att hänga dem på, om man nu vill det. Jag testade båda storlekarna och insåg att Turbo snake passar bäst att använda i lite äldre avlopp och rör. I modernare prylar är hålen i handfat och diskhoar mycket mindre. Ett tips, bara…

Två sink snakes o en krok

Två ormar och en krok låg inbrottssäkert inplastade. Men paketet innehöll ingen manual.


Vad tyckte jag nu då
om ormarna och köpet? Ja, för det första var jag grymt irriterad över de ständiga leveransförseningarna. Let’s Deals kundtjänst tycks svara på mejl en gång om dan. Utöver det får alla mejl man skickar dit nån sorts autosvar som med tiden blir jävligt väldigt skrattretande och frustrerande i nån sorts underlig kombo. De första gångerna svarade man att det hela skulle undersökas. Därefter återkom man till mig via e-post. Idag har jag mejlat tre (3) gånger och fått ett svar. Och tre autosvar, förstås…

Ormarna i sig är en enkel idé och kräver inte nån ingenjörsexamen för att använda. Jag räknade ut vilken ände som skulle ner genom hålet och ut i rören. Priset, 99 kronor för två, var helt OK. Ormarna tar ingen större plats att förvara.

Det som emellertid drar ner omdömet rejält är att man misslyckas leverera i tid. Leveransförseningar får man alltså ha med i beräkningen när man beställer från Let’s Deal. Dessutom finns det en del saker kundtjänsten kan bli bättre på. Svara på mejl, till exempel.

Trots strulet ska jag testa att beställa ytterligare en pryl lite senare i höst. Det blir dock ingenting dyrbart som en resa eller så. Man vågar ju inte lita på leveranstiderna, som sagt…

Det totala omdömet blir medelbetyg. Och då är Tofflan snäll. Hon skulle kunna vara… elak.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för stötande bilder!


Ja, det är SNART dags
för fredagsölen här. Jag ska bara… blogga lite först om ALLA storverk jag har ägnat mig åt i afton. Jag är nämligen inte bara kommunikatör och bloggare, jag är också… en massa annat.

Kvällens prio ett var att säkerhetskopiera filer och rensa mobilen på foton som jag inte vill spara. Under tiden läste jag ut min bok. Så det var ju liiite najs, dårå. Samtidigt tvättade jag. När tvätten var klar hängde jag den förstås – nåt hembi* som pappa hade som barn har vi inte här. Och när boken var utläst bloggade jag om den.

Därpå bytte jag yrke och blev kirurg. Jag har sen ungefär en månad tillbaka plågats av onda fötter. På vänsterfoten har jag ont i hälen och det beror på att jag är för tung – för fet, alltså. På högerfoten, däremot, är jag lättare, uppenbarligen, för där har jag ingen hälåkomma. Men i stället tycks jag ha trampat in nåt skit. Därför steriliserade jag en stoppnål hjälpligt och började gröpa i foten. Det gjorde ont. Jag vet inte om nånting trillade ut, men faktum är att foten är mindre öm…

Aj. Pappa, som hade hembi som barn, övervakar operationen från ovan.


Under tiden tittade jag längtansfullt på chilinötterna
och drömde om en kall malt till…

Längtan.


Eftersom jag överlevde operationen
slog jag mig ner vid datorn igen och sökte ett jobb. Hejåhå, vilket CV jag skulle kunna bifoga bifogade!

Så över till en mera jordnära roll, den som rörmokare. Jag inledde med att rensa golvbrunnen i badrummet.

Äcklisch 1. Du vill verkligen inte se hur det såg ut UNDER silen…


Hällde i lite propplösare i handfatet IGEN.
Det ska verka en halvtimma. Under tiden har jag rensat golvbrunnen i duschen.

Äcklisch 2. Det som dolde sig under den här silen var värre än den ovan, så det vill du ännu mindre se.


Nu väntar jag bara på
att timern på micron ska tjuta så jag ska spola kallvatten i handfatet.

SEN… blir det fredagsöl! Men du, vad tycks om alla yrken jag har varit i kväll..?

  1. IT-person
  2. lektör
  3. bloggare
  4. hembi
  5. tvätterska
  6. kirurg
  7. arbetssökande kommunikatör
  8. rörmokare

Vem/vilka har du varit hittills i kväll???


PS
Jag KANSKE ska vara sopgubbe också, men jag TROR inte att jag orkar det i kväll…


*hembi = finlandssvenska för hembiträde

Read Full Post »