Grönt, beige, svart, rött åt tegel och färgglatt som 17

Ett inlägg i regnbågens färger.

---

 

Vilken tur jag hade i morse! Jag slapp gå ut med soporna på väg till garaget. Aparmarna (<== självinsikt) bar nämligen två papperskassar med grönt. Fyra krukväxter skulle till Husets Vackraste Rum på jobbet. Jag ställde en kasse bakom förarsätet och en i baksätet med intentionen att köra försiktigt. Efter första rondellen skramlade det till. Lyckligtvis överlevde vi allihopa och nu har jag förgyllt min vardagstillvaro på jobbet med det gröna. En får hoppas att de trivs lika bra som jag…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nåt sedvanligt fredagsfika blev det inte. I stället vankades det cider och gigantiska bullar med hosta på borta i andra änden av husets plan ett. Min företrädare i Husets Vackraste Rum och hennes gäng hade mingel borta hos sig. Och bullarna var verkligen STORA, även med Bagges mått mätt…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av förmiddagen ägnade jag mig åt seriöst jobbande. Jag laddade upp kommunikationsplanen som arbetsmaterial för staben. Vete 17 om nån har läst den idag på fredagen, men den ligger där nu i alla fall. Övrig tid på dagen fnulade jag kring internkommunikation. Det blir en egen liten plan kring den aktiviteten, för det är efterfrågat. Nånstans mitt på dan bröt jag för lunch. Den var rätt beige, men ganska god. Fast pasta… det hade jag tänkt äta både i morgon kväll (kycklinglasagne) och på söndag (kycklingkorv och makaroner). Nåja, för att göra tillvaron på jobbet mer färgglad satte jag ett regnbågsskal på tjänstemobilen. Och på lunchen läste jag ut Vita spår – i kväll är jag säker på att jag börjar med uppföljaren, Prio ett, som jag vann, signerad, i en utlottning hos författaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har under dagen fått en signal från Fästmön att hon har satt sitt namn på ett papper. Det glädjer mig mycket! På hennes utflykt idag blev det emellertid inget kaffe och hade jag vetat det skulle hon ha fått en inbjudan till sådant i Husets Vackraste Rum. Nåja, jag får se fram emot morgondagen då jag får träffa Anna några timmar mellan två arbetspass. Vi är bjudna till hennes snälla mamma och L i Slottet/Slottsträdgården – om nu regnet kan hålla sig borta!

Kontakt med goa vänner från min förra arbetsplats har jag haft vid arbetsdagens slut. Omtanken är ömsesidig – och uppskattad. Det är gott! Jag är så glad att ni finns kvar i mitt liv, NK* och H!

En flaska rioja, Montelciego 2011, ett reserva gjort på tempranillo, fick jag av Lucille idag.

En av mina köksstolar har varit på kalas sen i lördags. Snacka om bortamatch! Men när jag återvände från soprummet på seneftermiddagen stod en skamsen Lucille utanför med stolen – och en flaska rött gjord på en av mina favoritdruvor, tempranillo (som ger vinet en tegelfärg, vanligen). Snacka om goa grannar det finns, trots allt. Vi har för övrigt lovat att utbyta tjänster – jag öppnar Lucilles och F:s vinflaskor om de öppnar mina champagnedito.

Den här helgen har jag städhelg, men eftersom jag blev bortbjuden i morgon har jag börjat i kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Redan i morse slet jag av de smutsiga sängkläderna och slängde dem i tvättkorgen. Kuddar och täcken fick ligga i frysen hela dan. Vik hädan, kvalster! Jag räknar med att dammsuga och städa av i badrummet och i duschrummet-/toan innan jag åker och hämtar Anna mitt på dan. Då kan jag torka golv när jag kommer hem, ringa mamma och ta en öl medan jag lagar lasagne på kvällen. Ja, helgen går fort… Men sen är det söndag och då ska Tofflan bara vila…

En go och färgglad helg önskar jag dig som har orkat läsa ända hit!

*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är slut på veckan, det är dags för…

Ett inlägg efter avslutad första vecka på nya jobbet.

---

 

Kyckling från ChopChop.

Klockan är mycket och jag ska inte bli långrandig. Det är fredag, min första arbetsvecka på nya jobbet är slut och jag har två lediga dar att se fram emot. Efter jobbet åkte jag och hämtade Fästmön. Vi försökte beställa mat från Food Court Gamla Uppsala, men den som svarade i telefonen där tyckte att jag kunde ringa om fem minuter igen. Det tyckte inte den här hungriga kunden, så vi for till ChopChop och hämtade hem käk för en billigare penning. Gott var det dessutom. Och lyckokakan hade ett synnerligen lovande budskap i sig… Jag är trött, men inte övertrött, så jag ska inte enbart roa mig i helgen. Mest försöka vara med Anna och även träffa yngsta bonusbarnen och tvätta lite. Det går åt kläder när en jobbar och är en spillkråka…

Vilket budskap i lyckokakan…

Den här fredagen började i sedvanlig tid och stil med frukost, kaffe och läsning. Alla tillfällen som kan användas till läsning försöker jag nu ta tillvara på – tid är nämligen lite av en bristvara sen jag började jobba. Den som tror att jag klagar tror fel – jag älskar fortfarande att jobba! Men jag älskar böcker också… Just nu läser jag en fantastisk liten bok som jag fick samma dag jag började jobba – fast för ett år sen. Vännen FEM var här en helg på besök och hon tyckte jag behövde ha ett förråd med olästa böcker.

Sedvanlig Toffelbörjan på dan: en bra bok och svart kaffe.

 

En selfie med skyddsfilm över högra sidan av linsen.

På jobbet har jag fortsatt med vissa installationer. Bland annat har jag pratat med Apples support och jag blev positivt överraskad av den goda hjälp och guidning jag fick till att skapa ett nytt apple-ID för tjänstemobilen! Andra supporttjänster borde ta lärdom av Apple – faktiskt! Sen tror jag att supporten nog tänker sig att kunderna fattar att de inte ska sätta skyddsfilm över kameralinsen. Fast alla kunder är ju inte så klyftiga, som synes…

Jag fick ett nytt campuskort idag.

En del jobb har jag fått gjort. Bland annat har jag ramarna för ett förslag kring utformningen av en kommunikationsplan klar. Tjolahopp, sa hon och snöt ur sig. Men den är långt ifrån färdig eftersom jag efter en vecka på nya jobbet verkligen inte kan ha tillräcklig insikt i verksamheten för att göra en helt färdig plan. Nåt har i jag i alla fall åstadkommit och det är gott att veta att det är den här typen av jobb som cheferna efterfrågar. Kanske förtjänar jag att bära det splitter nya campuskortet jag fick idag..?

Jag har börjat äta som en häst. Ändå sitter byxorna inte uppe. Magen är emellertid nöjd – även om jag inte är nöjd med att ha ätit TVÅ kanelbullar den här veckan. Den ena fick jag på nätverksträffen i tisdags, den andra på fredagsfikat på jobbet idag på förmiddagen. Ett par, tre timmar senare var det lunch och då åt jag lax. I kväll har jag, som sagt, ätit kyckling.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu har jag pladdrat klart om min dag, för resten är ointressant. Jag har öppnat en flaska husets vin från 2008 för luftning. Vinet ska Anna och jag skåla med. En av oss har nämligen fått ny lägenhet. Flyttlasset går den 1 augusti (eller helgen innan, förhoppningsvis!).

Skål och grattis i husets vin från 2008.

Ha en riktigt go helg!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grejor i backspegeln och framtiden

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.

---

 

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är fredag och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bilder lättillgängligare än ord?

Ett bildligt och ordrikt inlägg.

---

 

Läser inte folk längre? Är det bara stillbilder eller rörliga bilder (filmer och filmklipp) som får folk att känna nåt och reagera? I såna fall tycker jag att världen blir torftigare. Tidigare var bilden vanligen ett komplement till en text. En inlockare i texten, kanske nåt som liksom en mellanrubrik gav en stunds paus och tid för reflektion. Men texten var det viktigaste!

Jag kan skriva hur många texter som helst. Allt intresserar inte alla, det förstår jag. Men man tycker att några ord borde väcka känslor. Icke! Det hörs inte ett pip. Däremot om jag lägger upp en bild på nåt ätbart – vare sig det är min middag, godis eller till och med en hård liten kaka – då får jag massor av reaktioner – på Instagram. Det är hjärtan och tummar upp och kommentarer. Märkligt, tycker jag, som nu för tiden läser ännu mer än tidigare och som ser färre bilder, filmer och filmklipp därför att de bara ger en glimt och ingen helhet. Jag skulle ha mycket svårt att ta till mig en instruktion via en YouTubefilm, till exempel. Jag vill hellre läsa den. En stillbild, däremot, kan jag njuta av. Ett tag. Sen går jag vidare. En text reagerar jag på. Antingen skrattar jag, gråter, blir förbannad, håller med, håller inte med, känner igen mig, blir förvånad eller irriteras, typ. En dåligt skriven text hoppar jag emellertid över efter ett par meningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min middag igår bestod av ett hopplock med rester, mest sånt nyttigt som Fästmön hade lämnat efter sig. Jag skulle äta kallskuret med nån sallad som jag hittade i en burk i kylen. Det var inte mycket sallad, men jag kompletterade med tre små tomater, oliver, en avocado, sista biten av en gammal Brie-ost och så kokade jag ett ägg till. Den bilden fick människor att fullkomligt jubla. Igår kväll var jag väldigt ledsen. Då passade det bra att trösta sig med en påse Twist som jag hade fått av Anna. Den bilden gav mig nästan stående ovationer. Både min middag och bilden på Twistpåsen ser du ovan i bildspelet.

Det gav mig myror i huvudet – av olika skäl. Idag tänkte jag använda ett paket krossade tomater med chili som stått i kylen öppnat ett tag – det är ungefär hälften kvar – , hälla det i stekpannan och skära ner en chillikalkonkorv som jag grävde fram ur frysen. Pasta blir det till. Undrar om jag får nya applåder ifall jag lägger ut en bild?

Det regnade igår kväll, i natt och det regnar fortfarande.

Jag såg på säsongsavslutningen av Antikrundan igår kväll. Efteråt hörde jag med ett halvt öra på programmet Plus. Bland annat tog de upp ett inslag om ett företag som erbjuder en NIX-tjänst mot telefonförsäljare och som använder sig av affärsmetoder som inte är helt OK. Det skrev jag om här på bloggen redan den 17 november förra året. Och jorå. Jag kan se i min statistik bakom kulisserna här att den texten är läst har blivit besökt – jag VET ju inte om alla besökarna till inlägget har läst det! – cirka 100 gånger – men inte en enda kommentar har den fått. (Det kanske bara är jag som har en gammal mamma som lätt blir lurad av telefonförsäljare..? Det kanske bara är jag som avskyr telefonförsäljare överhuvudtaget?)

Det har regnat hela natten, det regnar fortfarande. Regnet borde ge mig ro. På nätterna är jag varm, på dagarna fryser jag. Idag ska jag fortsätta städa. Det lindrar oro. Jag har också fått känna mig behövd nu på morgonen som kommunikatör i en delikat fråga. Ryggraden rätades ut en bit. Än lever jag. Än fortsätter mina ord att trilla ut, ner i den här bloggen, bland annat. Den bloggen, som jag hade tänkt avsluta för snart 67 000 besökare sen. Har du läst ända hit är du baske mig lika unik som jag. TACK för att du får mig att känna mig mindre ensam! (<== Ingen ironi!)

Njut av ditt fredagsfika på jobbet nu! Jag dricker svart kaffe i en gammal senapsmugg vid datorn en stund till.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamhet och hattifnattande

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.

---

 

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista fredagsfikat och sista fredagslunchen

Fredagsfikorna är nåt jag ska sakna också! Idag var det M som stod för kalaset. Kan bara säga att dotter L:s chokladbollar var precis lika goda som de såg ut…

M:s dotter L hade gjort ett bra jobb vad gäller chokladbollarna! 

Och till lunch, ett trevligt och väldigt öppenhjärtligt samtal med kollegan L. Det är synd att våra vägar skiljs åt, vi skulle nog kunna ha rätt skojsiga ”sammanträden”! Jag fick en bok av L, en bok som enligt L var

Den senaste som berörde mig!

Det bådar gott! Det är också så roligt och omtänksamt att vilja dela med sig. Dessutom fick jag en månad med Svenska Dagbladet! Det passar alldeles utmärkt snart eftersom jag inte tänker fortsätta prenumerera på lokalblaskan när abonnemangstiden går ut.

En bok som berörde L! 

I övrigt har dan bjudit på ett mobilsamtal kring övningen på tisdag morgon, ett samtal som gör mig mycket, mycket fundersam och inte längre lika positivt inställd. Tyvärr. Och, ja just det, så har jag jobbat lite också…

 

Read Full Post »

Fredagen den 13:e – och jag missar fredagsfikat!

Jepp, det är sant! Jag missar det überkända, übereftertraktade och übermytomspunna fredagsfikat på jobbet! Skälet är att jag ska till en annan arbetsplats och prata lite jobb. Bara så där förutsättningslöst. För resten har jag blivit lovad fika där, så jag klagar inte. Eftersom det här inlägget är tidsinställt är jag troligen där när inlägget publiceras. För övrigt har jag bara ett fredagsfika kvar här på nuvarande arbetsplats. Totalt sett har jag, idag inräknat, tio arbetsdagar kvar här. Jag jobbar min sista dag den 26 januari och har därefter tre dagar semester runt en helg. Det kanske låter konstigt, men jag känner att jag behöver ledigheten för att kunna byta spår. På det här spåret åker jag nog inte in igen. Jag är färdig här. Jag är glad och tacksam för den tid jag har fått här och för alla de snälla, omtänksamma och fantastiska människor jag har fått träffa. Resten – de som inte är snälla, omtänksamma eller fantastiska – sörjer jag inte. Dags att gå vidare!

(Andningspaus eftersom nån tycks ha badat i parfym idag. Det är så att det sticker i halsen. Men det är bara att stå ut. Jag ska ju snart vara borta härifrån.)

I kväll åker granen ut! Jag lyckades hitta nån info från bostadsrättsföreningen om var jag ska dumpa min gröngöling. Märkligt nog känns det lite sorgligt. Kanske för att jag har firat jul för sista gången hemma eller för att granen helt enkelt är så fin fortfarande. Men jag hör nog hur barren faller om kvällarna. Det plinkar och plonkar på julgranskulorna, nämligen. En av de användbara julklapparna jag fick av jobbet var en Barry , en sorts julgranssäck. I afton blir det upp till bevis om den funkar!

I kväll ska en av julklapparna från jobbet testas. 

På lördag styr jag kosan ut till Himlen för att fira helg med Fästmön och barnen. En del av barnen har jag inte träffat sen dan före julafton och jag saknar dem!

Read Full Post »

Ett bedrägligt lugn före stormen..?

Det var länge sen jag tråkade ut dig genom att berätta vad jag gör på jobbet. För trots allt försöker jag hitta kraft att åstadkomma nånting där även om jag naturligtvis inte satsar 200 procent längre – jag blir ju bara kvar januari ut. Mitt vikariat blev förlängt en månad och det är jag tacksam för! Men det löser inte mina problem på lång sikt…

Tills vidare försöker jag njuta av arbetsdagarna – för hur det än är älskar jag det jag gör! Den här veckan har det varit en hel del webberier. Jag har publicerat ytterligare ett par forskarsidor och gjort ett antal finjusteringar av sidorna på webben kring ett av våra större projekt. Vidare har jag jobbat en del i In Design. Jag kan inte förstå att jag har varit så rädd för det programmet, nånstans finns ju mina kunskaper uppenbarligen! Det tog till exempel inte lång tid innan jag kom på ett kortkommando för att snabbt röra mig mellan sidor… Så ärligt talat har det varit brister i självförtroende och självkänsla, inte i kunskaperna. Min hårdaste domare, jag själv, dömer mig hårt och ofta…

Om man ständigt får höra av sin hårdaste domare, sig själv, att man inte kan, så kan man inte heller… 

                                                                                                                                                           Den här veckan jobbar jag också med ett nyhetsbrev som ska vara klart före jul. Det är inte många dar att spela på, eftersom jag går på ledighet från den 22 december. Nu är alla texter skrivna och originalproduktionen är mer än till hälften klar. Bara huvudartikel och ledare ligger för granskning hos fru Chef1.

Det var lite ledsamt igår och i morse, för Fästmön och jag insåg att det lär dröja innan vi ses igen. Jag ska visserligen åka ut med julklappar, men det blir inte förrän den 23:e. Nyåret firar vi inte heller tillsammans – jag har ju mamma på besök och Anna har barnen hos sig. Nej, det är inte roligt att fira storhelgerna på var sitt håll, men sånt är vårt läge och såna är våra liv just nu.

Som vanligt var det bilköer i morse. Jag stod uppe i korsningen i säkert en kvart medan jag väntade på att få köra över vägen och in på området. Idag är det annars fredagsstämning på jobbet. Ett lite bedrägligt lugn före stormen, för de allra flesta har ju saker de behöver bli färdiga med före helgerna. Många är lediga och förmiddagens viktigaste ärende på agendan var husets fredagsfika. Idag bjöds det underbart gott bröd med goda ostar – skinkan dissade jag, förstås.

I kväll efter jobbet ska jag handla lite mat och gott till mammas ankomst i morgon. Därpå blir det städning, förstås. Strykningen sparar jag till i morgon förmiddag, för mammas Riksfärdtjänst – eller Riskflärdtjänst som Jontas  nog skulle uttrycka det – lär inte landa utanför förrän tidigast klockan 16. Det blir lite skönt att få en hel dag för sig själv. Lugnet före stormen… Eller bara ett bedrägligt sånt det också?..

Ett bedrägligt lugn före stormen..? 

Read Full Post »

Fredag fredag fredag

Det var riktigt länge sen jag längtade så efter en fredag! Jag hade ett arbetsmöte med fru Chef1 i veckan och fick tydligt och klart för mig vad jag ska fokusera på den närmaste tiden. Det mesta har gått i raketfart och det känns härligt, för då slipper jag tänka på framtiden. Bäst av allt var förstås att få börja trycka ut forskarsidorna igår. Totalt handlar det om cirka 35 sidor på svenska och lika många (översättningar) på engelska. Igår publicerade jag ungefär 60. Detta är ett projekt jag påbörjade i september och levererade för kontroll i mitten av oktober. Och nu äntligen är det ute i cyberspace! Att jobba med de här sidorna har varit ett både roligt och tacksamt arbete. Roligt för att det har varit lärorikt, tacksamt för att det är så konkret. De flesta forskare har dessutom varit så snälla och trevliga och överseende gentemot mig som lekman och jag tycker att samarbetet har flutit på alldeles utmärkt. Jag har bemötts med respekt för min yrkesroll, på samma sätt som jag har visat dem respekt.

Respekt! 

                                                                                                                                                             Kvar att göra nu de två och en halv vecka jag är kvar här blir att skapa ytterligare några sidor på webben kring ett projekt. Det har föregåtts av diverse annat jobb inom samma projekt och i det här fallet, när jag ska samarbeta med en enda person, har det inte flutit på lika smidigt. Jag hade skrivit ett långt stycke här om vad som har krånglat, men beslutade mig för att ta bort det. När de här veckorna är slut lär vi aldrig ses igen, så varför ge personen plats på denna eminenta blogg? Jag kan bara hoppas att den som kommer efter mig hit har betydligt större auktoritet än jag, för annars blir det problem. Stora problem. Det finns ett bra ord på engelska för hur den här personen uppför sig, patronising. Jag tror att den svenska översättningen blir ungefär nedlåtande. Lite så är det.

I morse frågade Lisbeth, som egentligen heter nånting annat, om vi skulle ta en lunch idag. Trevligt! Inte för att jag var så hungrig, det var ju fredagsfika med mackor i morse, men ändå. Det här blev en riktig pratlunch. Väldigt skönt att gå iväg från jobbet och prata KULTUR med en person som är insatt och intresserad! Ytterligare en lunchdejt har jag på måndag, även det med en soon to be ex colleague.

I eftermiddag ska jag gripa mig an lite nyhetsbrevsmaterial. Ett sånt ska jag ju producera innan jag drar. Vidare är det lite blankettpill åt S som vi skulle ha tittat på igår, men det hanns tyvärr inte med.

I kväll ska jag hem och duscha och tvätta håret innan jag packar ut mig och presenter, väskor, dator med mera i bilen för vidare färd till Himlen. Vi har ju en 19-åring att uppvakta i morgon bitti, önskemat som ska inhandlas, kakor som ska bakas etc. Man kan ju tro att det är en 50-årsuppvaktning… Gissar att Fästmön och jag är så två inlagda sillar på lördag kväll i var sin soffa. Ett glas vin, sen somnar nog i alla fall jag in ganska hårt. Och ljudligt…

Ett glas rödvin, sen är det god natt, jord i morgon kväll, för min del… 

Read Full Post »

”Å vilken underbar morgon, å vilken underbar daaag…”

Äntligen sitter Tofflan vid en fungerande jobbdator. Bara det att System 7 och  jag inte riktigt kommer överens och min webbläsare ser helkonstig ut och saknar toolbar. Nu har jag fått till det hjälpligt – det gäller att inte vara datahandikappad en sån här kort arbetsdag när knappt en käft är på jobbet. Mer än E och jag på min våning. Vi sitter i var sin ände av korridoren, men jag hör smattret från tangentbordet, liksom E säkert hör mitt. Jag ska faktiskt försöka få lite gjort idag. Bland annat väntar jag på att en forskare ska ringa så vi kan planera en sida på svenska och en på engelska till webben kring hennes spännande projekt i Kenya.

Igår hann jag göra färdigt mitt första egna lilla pressmeddelande. Eller nåt pressmeddelande är det väl egentligen inte, snarare en inbjudan till press och allmänhet till en del av en kongress i nästa vecka som vanligtvis är helt sluten. Det ska bli spännande att se om det blir nåt napp!

Smarrigt fredagsfika brukar det vara här i princip varje vecka, men jag tror inte det är nåt smaskens på gång idag. Jag och E får väl gå och ta en kopp om en stund, i alla fall.

Vår kloka kaffeautomat har en Väck-mig-knapp!

                                                                                                                                                              Jag är fortfarande väldigt trött idag, Fästmön var ännu tröttare än jag i morse. Hon har ju haft sovmorgon varje morgon, men i gengäld jobbat kvällar. Jag väckte henne försiktigt i morse och jag sjöng verkligen inte rubriken på detta inlägg för henne!!!

Igår kväll åkte jag ut till Himlen med tre matkassar. De räcker nästan till två dagar. Nu visade det sig att det blir manfall i familjen i helgen. Frida är hos en kompis och hälsar på och Johan ska vara borta på lördag. Kalas-Killen, det vill säga Elias, har kalas både lördag kväll och söndag eftermiddag. Man undrar vad föräldrarna tänker på när det förläggs två kalas på en och samma helg… Det är också lite tokigt, tycker jag, att förlägga kalas till fredags- och lördagskvällar. För Annas del – och säkert även för pappa Jerry! – är det kanske inte så kul att första kvällen man får hem Kalas-Killen efter en vecka hos dan andra föräldern ska grabben iväg igen på kalas. Ingen myskväll med familjen, liksom.

Här dansar Kalas-Killen loss inne i en klädaffär på sommarlovets sista dag när vi var iväg och köpte skor, tröja och ryggsäck han och jag.

                                                                                                                                                                 Igår kväll fick jag i alla fall en pratstund på tu man hand med Johan. En vecka har han jobbat på praktik på ett slakteri. Det är ett tungt jobb och jag skulle tycka att det var lite läskigt att jobba med döda djur, men Johan klarar av det. Han är där för att lära och för att få omsätta sina ganska teoretiska kunskaper i praktiken. Eller nja, styckning har han ju ägnat sig åt förut. Men inte allt runt omkring. I början av december ska man sen diskutera en eventuell fortsättning. Självklart hoppas han på en anställning, för aktivitetsstödet går ju inte att leva på. Personligen tycker jag att 130 kronor om dan är att jobba gratis… Jag är emellertid glad för Johans skull att han har fått den här möjligheten och så får vi hoppas att det är en väg ut i arbete. Han säger själv att allt förstås inte är roligt och att arbetet kan vara mycket tungt, men det är bra mycket bättre att jobba än att sitta vid datorn hela dagarna. Och tro mig, jag vet och jag håller med! Jag tycker att han är duktig som kör detta tunga praktikjobb på heltid. Lång resväg är det också, men han tar första bästa buss till jobbet. Jag håller alla tummar jag har för att det ska bli nåt bra av detta! Johan är en duktig kille, jag vet det. Sen är han inte världsbäst på att städa, fast det är nåt han har blivit betydligt bättre på det senaste året.

Read Full Post »