Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘PostNord’

Ett inlägg om Toffelmåndagen.


 

Grattis på din årsdag med WordPress

Tack för de sju åren, WordPress!

Idag är det faktiskt ett jubileum. Det är sju år sen jag startade den här bloggen just idag. Och det kan du tacka Fästmön för! Gissningsvis höll hon på att bli galen på allt mitt ältande av Det Som Hände just då och insåg att jag behövde ett ställe där jag kunde ventilera. Jag har också använt bloggen för andra ändamål under resans gång. Då och då recenserar jag varor, tjänster och webbplatser, till exempel vin, böcker, kundservice med mera. Periodvis nyttjar jag bloggen mest till att tanka ur och som dagbok. Det är märkligt att trots att det bara återstår två procent av bloggutrymmet lär bloggen alltid finnas kvar – om inte jag eller WordPress släcker den. Och vad som händer när de två procenten tar slut vet jag, men inte du än så länge.

 


 

Tangentbord

Kursad i webbverktyg idag satt jag mest och knappade på tangentbordet.

Nåt bloggande på dagtid hinner jag inte med numera eftersom jag jobbar igen. Idag var det en riktigt späckad dag och jag är inte säker på vad som fastnade eller ens att nåt fastnade. På förmiddagen fick jag en crash course i externwebbverktyget av en Therese, på eftermiddagen en dito i intranätverktyget av en Gunilla. Självklart är det två olika verktyg och det kan en ha åsikter om… Gissningsvis finns bra skäl till att det är på det här viset. Oavsett detta var båda kursledarna mycket duktiga – och sinsemellan väldigt olika. Det gjorde att det aldrig blev tråkigt. Men, som sagt, det blir intressant att se hur mycket som fastnade när det sen blir skarpt läge…

Lunch äter jag nästan varje dag på Rullan. Restaurangen har lite av skolmatsal över sig och ljudnivån stiger till fruktansvärda nivåer. Jag brukar ta en bok med mig och läsbrillorna och försöker på så vis skärma av. Maten är kanongod. Varje dag finns en fiskrätt, en eller två kötträtter, en vegetarisk rätt och en vegansk rätt. Idag käkade jag majskyckling med grönsaker och testade även att äta ris. Ris har jag inte ätit sen Det Fruktansvärda Gallstensanfallet. Än så länge mår jag bra. Jag försöker att dra ner på ris och potatis och i stället öka intaget av grönsaker. Det går bättre och bättre…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Plötsligt tog emellertid arbetsdagen slut.
Bilköerna var fruktansvärda idag och jag ska nog testa att köra andra vägen hem även om den blir lite längre. Dag Hammarskjölds väg är INTE dimensionerad för dagens trafik, Uppsala kommun! Ska vi bilister tvingas att köra genom stan när vi borde kunna köra runt om den? Gör nåt åt det i stället för att höja parkeringsavgifterna i centrum till oskäliga priser. Handeln i centrala Uppsala lär dö om ni fortsätter på inslagen bana.

Hemma i New Village höll jag på att få spel på PostNord också som hade delat ut ett paket i min postbox. Brevbäraren hade TRYCKT in paketet och jag fick nästan inte ut det. När brevbäraren lämnar post öppnar h*n hela dörren till våra fyra boxar. Då är det lätt att trycka in saker. Men när var och en sen ska ta ut sin post genom den smala springan som varje box har blir det värre. Ibland blir det omöjligt. Det är inte första gången det här händer heller. Till sist lyckades jag i alla fall få ut detta spännande…

Hand på paket

Vad kan detta innehålla???


Den som känner mig alternativt läser den här bloggen regelbundet 
kan säkert lista ut vad paketet innehåller. Just precis: en bok! För ett tag sen vann jag en bok på Instagram och nu har den anlänt med en liten hälsning från författaren. Självklart skulle jag vilja börja läsa Prio ett genast, men jag har ju inte läst boken före i serien om åklagaren Jana Berzelius än! Stort TACK till Emelie Schepp! För övrigt har den som bor i Metropolen Byhålan chansen att träffa Emelie Schepp i morgon, tisdag. Då inleder hon nämligen sin signeringsturnéICA Maxi där hon finns mellan klockan 15 och 19 (synd att ICA Maxi Motala inte puffar för detta på sin webbplats…).

Detta bildspel kräver JavaScript.


För att få upp värmen i tillvaron 
som gått från sommarhetta till höst ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Sen blir det nån macka och så lite läsning. Jag vill skynda mig att läsa ut min bok på gång så att jag kan kasta mig på Vita spår och därefter Prio ett! Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket det haglar – på flera sätt än ett.


 

Semesterersättning

En trevlig överraskning från min förra arbetsgivare.

Igår fick jag en trevlig överraskning med snigelposten. Och då menar jag INTE PostNords konstiga kort med nån sorts ursäkt över företagets dåliga service. Nä, jag menar fönsterkuvertet från min förra arbetsgivare. Detta kuvert innehöll nämligen semesterersättning för tre dar. Inte nog med att semesterpengar haglade över mig. När jag sen kollade mitt bankkonto hade a-kassan satt in lika mycket och en femhundring till för sex arbetslösa dar. Det innebär att jag har 7 100 kronor att leva på i maj.

MEN… Eftersom jag fick två löner i slutet av mars – konsultlön betalas ut i efterskott, medan månadslön ju vanligen betalas samma månad – och semesterersättning från konsultföretaget ska jag inte klaga. Jag satte undan en rejäl slant. En del av den har gått till presenter till ett födelsedagsbarn, en annan del till kläder till mig själv och några böcker, förstås. Särskilt mycket mat har det inte gått åt den senaste tiden, så det finns pengar kvar som täcker månadens sedvanliga räkningar inklusive extraräkningen från rörmokaren.

Jag klarar mig en månad till, alltså. HURRA! Men en kan väl säga att en inte blir rik av att gå på a-kassa, om nu nån trodde det, trots att ersättningen höjdes i höstas. Nu fick jag ju bara för sex dar – nästa gång bör jag få för 20 dar. Men ändå. Det handlar om så lite pengar att jag har svårt att tänka mig att nån frivilligt skulle försöka lura till sig dem.

Igår gjorde jag inte många knop, inte fler än jag måste. Jag är fortfarande svag och magen är bråkig. Jag försöker äta lite och ofta, men igår gjorde jag en blunder. Vädret är nämligen rätt jobbigt och irriterande – det kan vara strålande sol på morgonen, som snabbt och plötsligt avlöses av ösregn. Eller som idag – hagel och snöblandat regn.

Snö eller hagel mot gräs

Hagel eller snö mot gräset idag. Nä jag vet. Det syns inte så bra på fotot, men jag både såg och hörde det.

 

Månen

Månen var fantastisk igår kväll! Min mobilkamera gör den naturligtvis inte rättvisa.

Därför erbjöd jag mig att hämta Fästmön efter jobbet klockan 21 och skjutsa hem henne, så att hon kunde komma i säng i vettig tid eftersom hon började jobba tidigt i morse. Lite mer än en timme var jag ute. Behållningen av den trippen blev, förutom pussar, att jag fick uppleva en helt fantastisk måne.

Men sen blev jag ju lite frusen OCH lite hungrig när jag kom hem. Ganska sent intog jag därför två rostade mackor med brännvinsost – och ett glas rött. Ett glas var vad som fanns kvar i flaskan från förra lördagen. Vinet, som då blev en besvikelse, smakade mycket bättre till den starka, lagrade hårdosten igår!

Det borde ha stannat därvid, men det gjorde det inte. Tofflans karaktär är svag. Nåt mer vin blev det inte – jag kämpade med det enda glaset under flera timmar – men jag åt… choklad. Mintchoklad som var kvar sen förra lördagen. Jag åt inte bara en ruta eller en rad – jag åt upp rubbet…

Kaffe o bok

Kaffe och läsning i sängen medan jag inväntade att smärtan skulle släppa.

Jag såg på film på TV igår kväll så jag kom sent i säng. Som vanligt vaknade jag vid åttatiden, i morse var det skåps-/garderobsdörrar som nån smällde i upprepade gånger. Och jag hade ont i magen. I tarmslutet, det vill säga nedtill på vänster sida. Därför inväntade jag dagen – som för övrigt är Världsbokdagen! – och att smärtan skulle gå över i sängen med kaffe och min bok på gång samt lite Wordfeud. Så småningom klev jag upp, tog en dusch och intog fil med linfrön. Därefter blev det en viss output, även om det inte direkt haglade i toaletten, så att säga. Den värsta smärtan släppte emellertid och jag dras nu bara med en svagt molande värk och en tarm som endast småkrampar nån gång i timmen.

Halva dan har redan passerat och om några timmar ska jag hämta Anna igen. Då måste vi åka och köpa nån sorts middag. Jag vet inte vad jag kan tänka mig för egen del, men den får inte innehålla varken hagel eller choklad. Det tror jag inte Anna vill äta heller.

Medan jag funderar över mateländet packar jag då och då ner nåt i min väska. Mot slutet av nästa vecka bär det ju av neråt landet. Jag ser inte fram emot begravningen jag ska bevista, det lär bli mycket svårt. Gott blir det i alla fall att träffa lilla mamma och få överlämna skyddsängeln från Sister of Pain.

Innan jag rundar av vill jag skicka ett stort GRATTIS till framtiden till vännen Agneta och hennes Jonka. Även om jag personligen inte är odelat glad (jag är självisk) över det hela är jag glad för er skull!


Övriga läsare önskar jag en trevlig lördag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jädrigt irriterat inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Ja det var ju ett riktigt skämt att försöka använda Bokus kontaktformulär för att framföra sina åsikter och skicka med en länk. Jag får veta att mitt användarnamn är okänt – och då har jag provat med både mitt användarnamn för att logga in hos Bokus OCH mitt korrekta för- och efternamn. Vidare puffade jag för det här inlägget på Twitter och pingade Bokus. Total tystnad. Kan en kundservice fungera mer uselt än så här???

 

Bokuspaket

Ett paket från Bokus var för stort för min postbox. Det var rena turen att jag var hemma och kunde ta emot det. Annars hade jag fått både vänta och åka långt.

Jo det händer understundom att jag beställer böcker på nätet. Nätshoppar. Jag har till exempel insett att en bra grej med mitt fack (den enda?) är att jag via det har fem procents rabatt hos Bokus. Bokus har dessutom ett brett urval och priserna är inte att klaga på. MEN… det är det här med leveranserna och kundservicen som lämnar åtskilligt att önska. Det är SÅ dåligt, för att tala klarspråk. Det känns som om man på Bokus inte har tänkt.

Det är lätt att hålla sig för skratt när en försöker ha kontakt med Bokus för att framföra sina åsikter och klagomål via dess kundservice. En får ganska snart svar via e-post att ens åsikt har kommit fram och så får en ett ärendenummer. Sen börjar en riktig tramskarusell. Jag får goddag yxskaft-svar – av olika personer varje gång. Som kund vill jag ha en dialog, med följdfrågor, men det går ju inte med det upplägg som kundservicen har. Den senaste som svarar har mycket troligt inte läst min ursprungliga åsikt/klagomål. Jag har testat kundservicen och rapporterat om den här på bloggen tidigare. När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag kontakta kundservice igen och skicka med länken hit. Bara för att få se om saker och ting har förbättrat sig.

När jag beställer böcker får jag ange var jag vill hämta dem om paketet är för stort för att delas ut av brevbäraren eller för stort för min postbox. Trots detta händer det att en leverans försenas flera dar för att sen dyka upp – på ett utlämningsställe helt åt skogen! Nu har jag bil så jag kan ta mig

åt skogen,

men ett par mig närstående personer har fått åka jävla tåg för att hämta sina Bokus-paket!!!

Voffur gör i på dette vise, Bokus???

Jag har fattat att det handlar om såväl leverantör (DHL, Schenker etc) som post (PostNord eller Bring), men varför ger Bokus falska uppgifter om uthämningsställe på sin webbplats??? Hur svårt kan det vara att skriva lite informativt om detta och i samma veva lämna korrekt information???

Rädslans fångar

Delar av innehållet i dagens Bokuspaket.

Idag var det rena turen att jag var hemma på eftermiddagen – de flesta människor i yrkesför ålder är ju vanligen inte hemma när posten delas ut. Brings brevbärare ringde på för att överlämna ett paket som var för stort för min postbox. Om jag inte hade öppnat hade brevbäraren fått släpa tillbaka mitt paket, jag hade fått hämta det tidigast i morgon och troligen på ett det där utlämningsstället åt skogen, det vill säga Årsta jävla Travcafé. En viss skillnad mot ICA Heidan, som jag angav vid beställningen att jag vill hämta paketet hos… Detta är mycket irriterande – och dessutom inte särskilt bra för miljön. Visst, jag kan ta bussen till Årsta, men det tar nog, tur och retur, ett par timmar. Inte OK, Bokus!

Innehållet i dagens paket lindrar troligen min irritation lite grann. Men inte mycket…

To be continued, tror jag med all säkerhet. För vi ska se vad och om Bokus kundservice svarar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett affärsprovande inlägg.


 

Hur många köpcentrum får det plats i Uppsala? Uppenbarligen många. Frågan är om de alla bär sig… När jag flyttade till Uppsala som 20-åring på stenåldern fanns OBS!, som senare blev Gränby centrum, och B&W, som senare blev… Coop Forum Uppsala Boländerna, tror jag, i alla fall när Coop i Gränby centrum las ner. Nu växer en ny stadsdel fram, Gränbystaden. Den ligger nära New Village, där jag bor. Och den har redan fått en egen köpstad…

Gränbystaden

Några av snabbmatställena i Gränby köpstad. (Skärmdump från Gränbystadens webbplats.)

 

City Gross

City Gross i Gränby köpstad. (Skärmdump från Gränbystadens webbplats.)

Det började med en bensinmack och ett hamburgerställe, fortsatte med fler snabbmatställen (till exempel Chop chop) och en blomsteraffär och nu senast apotek, en leksaksaffär och en mataffär med fik. Tyvärr är en tvungen att åka bil dit. Annars hade det blivit en skön promenad för min del när alla måsten var avklarade här hemma och jag var nyduschad. Varken gångbana eller cykelbana finns emellertid, så jag körde ut Clark Kent* ur garaget och åkte några hundra meter. Med mig hade jag ett viktigt brev som jag skulle posta, men huvudsyftet med min lilla utflykt var att kolla in City Gross (ja, affären särskriver sitt namn, vilket ju är fasansfullt!).

City Gross var förvånansvärt välbesökt denna lördag. Vanligaste shopparna var helt klart barnfamiljer. En del barn fick springa omkring fritt. Tur att affären är ganska luftig. Jag hade lite svårt att hitta, men skälet till det är säkert att det ju var mitt premiärbesök. En del fynd gjorde jag på min väg genom affären. Det mesta kostade nånting och 95 öre, vilket irriterade mig ganska snart. Och som sagt, särskrivningar är fasansfulla. Inte ens butikens goda ostar slapp undan…

Dessert ost

Dessert ost… Och alla kostar de nånting och 95 öre.

 

Bokrea skylt

City Gross hade i alla fall bokrea.

City Gross är känt för sitt fina kött. Det har ju inte jag så mycket glädje av eftersom jag inte äter annat kött än kyckling och kalkon. Men när Lucille och jag besökte City Gross i en annan stadsdel i Uppsala noterade jag att där fanns en väldigt fin fiskdisk också. Tyvärr imponerade varken kött- eller fiskdisken i City Gross i Gränby köpstad på mig. Där var ett tämligen… magert utbud. Samma rätt magra utbud gäller som du ser även de särskrivna dessertostarna ovan.

Ska jag säga nåt bra om City Gross i Gränby köpstad är det kanske att de hade bokrea. Nu har väl årets bokrea egentligen inte börjat än, men det hade den på City Gross. Samtidigt var det inte många titlar som tilltalade mig och dessutom var det övervägande oriktiga böcker (böcker en lyssnar på) som såldes. Därför kunde jag behärska mig och avstå från att handla.

City Gross kasse

En kasse med varor följde med hem.

Men handlade jag nåt dårå? Jorå, en kasse med varor för 258 spänn följde med mig hem. Jag köpte en bit vardera av alla de fyra dessert ostarna (<== ironi) som fanns i butiken, ett trepack makrill till extrapris samt ett par saker som stod på handlingslappen. Fotcrèmen ställde jag däremot tillbaka, för en sån tub är mer än sju spänn billigare på Tokerian.

Det kan nog bli så att jag handlar på City Gross i Gränby köpstad igen. Fast det är enklare, billigare och närmare hos/till Tokerian och där tänker jag inte sluta handla. City Gross kan bli nån längre utflykt igen nån gång. Kanske när jag kan dit. För jag behöver definitivt inte ta bilen, eftersom jag inte lär storhandla där.

Och brevet, då? Tja, det finns faktiskt en gul brevlåda utanför City Gross. Men Snigel-Posten tömmer den bara på vardagar, så jag åkte till Tokerian och postade mitt brev.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett dessvärre icke turkosfritt inlägg.


 

Den som läser min blogg vet att jag har problem med turkos. Det är, i mitt tycke, ingen färg, utan en nyans. En skitful nyans. Så igår vid lunchtid när jag anlände till Himlen blev jag turkoschockad på riktigt. Jag började se mig om i Fästmöns hem och insåg att det är nån som är ute efter att jävlas med mig. Eller skoja. Eller nåt. Kanske bara nån som råkar gilla turkos..? Det kanske var Fågelmörderskan a k a Katt. Ja jag har alltid sagt att katter är rovdjur. Jag är helt klart en hundmänniska. Det är väl tur, dårå, att jag inte bor med Katt Fågelmörderska.

Turkoschock

Vilken turkoschock!


Anna har haft sin äldsta dotter hos sig
i sommar. Men igår var det dags för min bonusdotter att fara hem till sitt. Eftersom jag visste att det skulle medföras ett antal resväskor erbjöd jag mig att föra den unga damen med såväl packning som moder till centralen i Uppsala och tåget.

Väskor

Två resväskor, en bag och en rygga skulle in i bilen – förutom äldsta bonusdottern, dess moder och jag själv.

Jag infann mig på överenskommet klockslag en timme före tågets avgång. När jag såg packningen i hallen – en stor resväska, en liten resväska, en bag och en ryggsäck – började jag fundera på hur det skulle få plats i min lille bil. Jag har nämligen ingen stor bil, om nån nu trodde det. Men med halva baksätet fällt fick vi in allt, inklusive oss själva.

Det skulle handlas matsäck på vägen, så det var bra att jag kom i god tid. Sen blev det mindre bra. Efter att ha svängt ut från Förorten, rundat rondellen blev det plötsligt tvärstopp. Jag kunde se en lång radda bilar framför oss i vårt körfält. Uppenbarligen hade det hänt nåt. Bonusdotterns pappa messade (inte mig som körde bil utan Anna) om en försvunnen gympapåse i samma veva och kunde upplysa oss om att det skett en olycka. Två bilar inblandade, fyra skadade. Ruggigt! Jag hade ju liksom åkt där typ 40 minuter tidigare. Senare på kvällen läste jag hos lokalblaskan att det var fyra personer totalt som färdats i bilarna och att en förts skadad till sjukhus. Jag hoppas att det blev lindriga skador!

Men detta satte en stor käpp i våra hjul. Bonusdottern hade ett tåg att passa. Vi fick helt enkelt göra helt om – varpå en idiot i bilen bakom mig körde fram så jag höll på att backa in i hans fula Volvo på den smala vägen. Nån ytterligare olycka skedde emellertid inte och vi körde på en slingrig bakväg och därefter gamla E4:an i stället för nya in till stan. Vi hann! Dessutom var tåget naturligtvis försenat, men inte mer än sju minuter.

Efter det stora kramkalaset och en och annan tår for vi tillbaka ut till Förorten via samma bakväg. Anna bjöd på kaffe, glass och hallon och Jerka och yngsta bonussonen anslöt. Jag fick ett uppdrag och gav mig av hemåt för att utföra det. Hade just satt punkt när telefonen ringde. Det var lilla mamma som ville tacka för kortet från Stockholm, postat för en vecka sen… Men hallå, posten!!! Ska det ta en vecka för ett vykort att nå fram från Stockholm till Metropolen Byhålan??? Inte konstigt att folk slutar använda snigelpost. Skärpning!!! I vart fall fick jag min bensinräkning idag, vilket är i rimlig tid. Förra månaden tog den nästan två veckor på sig att hitta hit… Jag undrar vad vi betalar för när vi frankerar våra kort och brev…

I övrigt funderar jagdet jag skrev om i helgen, utrymmet. Jag har ännu inte fattat nåt beslut. Men faktum kvarstår – och bara tio procent…

Min kväll avslutades med att uppdatera min mobils systemversion och äta rester från igår, nersköljda med ett glas rött samt Broadchurch! Hur hade DU det igår? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett grönt paket med aktuellt och spännande innehåll.


 

Grönt paket och min hand

Ett grönt paket fanns i min postbox idag!

Gröna paket är sällan tråkig post! Idag hittade jag ett i min postbox och förvånades över postens effektivitet. (Det blev bestämt igår att jag skulle få paketet.) För ett tag sen anmälde jag mitt intresse att recensera en ny och synnerligen aktuell bok.

Det är alltid roligt att läsa, det är extra roligt att läsa nyutkomna böcker och det är extraextra roligt att resa i böckernas värld. Den litterära resa jag ska fara på denna gång går till Gotland och Almedalen.

Den verkliga Almedalsveckan är egentligen åtta dar lång och börjar den 28 juni. Den fiktiva, i form av Erik Lewins bok Almedalen har fallit, är 315 sidor lång. Det är en thriller och den handlar om en terrorattack där tusentals människor tas som gisslan…

En recension kommer inom några dar på en blogg nära dig. Tack för boken, Bokförlaget NoNa!

Almedalen har fallit

Spännande och aktuell läsning väntar!

 

Du som vill få ett smakprov på boken kan kolla den här trailern:

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


 

Den som inte har jobb och inget hellre vill göra än att jobba blir minst sagt irriterad när de som jobbar inte jobbar. Eller är väldigt och pinsamt ineffektiva. Här ska du få två exempel ur mitt händelserika liv:

Jag fyllde år i söndags. På söndagar delar PostNord inte ut några brev. Därför hade familjen Raffa, med Tant i spetsen, postat ett födelsedagskort till mig på förmiddagen, onsdagen före. Förhoppningen var att två dagar skulle vara tillräckligt med tid för kortet att komma fram, det vill säga senast i fredags. Idag, tisdag hade kortet singlat ner i min postbox. Tisdag. Sex dar… Ska det ta sex dar för ett brev med korrekt adress och porto att levereras från Falun till Uppsala??? Fy 17 så ineffektivt och dåligt, PostNord!!!

Födelsdagskort från Tant Raffa och Mia

Två födelsedagskort, varav det till vänster tog sex (6) dar på sig att hitta från Falun till Uppsala.


Till Tant Raffa – och till Mia, vars försenade födelsedagshälsning också den kom idag – säger jag däremot TACK!
(För jag blev ju väldigt glad, även om dagen inte prickades in.) Jag hoppas att Tant Raffa klagar riktigt ordentligt – om nu Kundservice svarar i den telefon vars nummer finns på webben. För övrigt, en väldigt dålig webbplats, där det är svårt att hitta och finns uselt med information. Jag har massor av förslag till förbättringar av PostNords webbplats med mera, men jag skulle aldrig vilja jobba på det företaget – inte ens om jag fick en exklusiv brevöppnare!!!

 


 

Sen var det det här med träbenen… Fästmön köpte fyra träben på IKEA förra måndagen till sin ”nya” fåtölj. Men utan att öppna de två förpackningarna insåg hon att det var ett felköp. Eftersom jag är på benen (de vanliga, inte träbenen!) erbjöd jag mig att åka ut till IKEA, lämna benen och få pengarna tillbaka.

Stubbarp ben

Träben skulle återlämnas.


Jag parkerade i p-huset. 
Där var bra skyltat till Byten & Återköp och jag tog en särskild hiss dit upp på plan ett. Sen upphörde mina positiva intryck. Längs ena låååångsidan av en stor sal fanns många kassor. EN kassa var öppen. I den stod två unga tjejer. Den ena grejade oupphörligt med sitt hår och den andra pratade om lunch. Före mig på tur stod två tjejer, kanske något äldre än dem i kassan, med en stomme till ett köksskåp på en kärra. Inget hände, deras nummer blev inte framtryckt. De tittade på varandra, de tittade på tjejerna i kassan, de tittade på mig. Jag tittade på dem, jag tittade på tjejerna i kassan… och TILL SLUT var det väl så att Den Onda Toffelblicken träffade IKEA:s personal.

Den Onda Toffelblicken

Den Onda Toffleblicken. OBS! Titta inte för länge!


I min enfald trodde jag 
att de båda tjejerna i kassan hade vaknat till liv och insett att de var där för kundernas skull. Men icke! Hårgrejsandet och lunchsnacket återupptogs. Till sist fick jag nog och stegade fram.

Har ni tid, eller? 

frågade jag surt.

Den ena unga tjejen gav den andra instruktioner om hur hon inte skulle ta emot kunder som inte väntade på att deras nummer hade tryckts fram!!! Den andra unga tjejen började hjälpa mig. Makalöst!

Jag la fram mitt ärende, det vill säga sa att jag ville byta två obrutna förpackningar träben.

Den Hjälpsamma:

Varför då? 

Jag:

Vadå varför då?

Den Hjälpsamma:

Ja, varför vill du byta dem? Passade de inte?

Jag:

Passade? Som du ser är förpackningarna obrutna. Jag vill byta dem, bara.

Den Hjälpsamma:

Har du kvitto?

Jag: 

Nej, jag tog med mig en cykel!

sa jag INTE utan halade fram kvittot.

Den Hjälpsamma började knappa in nånting. Hon frågade, i tur och ordning efter

  1. mitt namn
  2. mitt postnummer
  3. mitt telefonnummer

Jag svarade men kunde inte låta bli att fråga

Varför vill du ha de här uppgifterna? Är det inte lättare att du ber mig om legitimation?

Den Hjälsamma flinade generat och svarade:

Nej, legitimation behövs inte.

Nåt svar på varför hon ville ha mitt namn, mitt postnummer och mitt telefonnummer fick jag aldrig. Tjugo minuter senare åkte jag därifrån med en hundralapp i näven.

Låt oss säga att jag inte var särskilt imponerad av IKEA:s personals effektivitet… Men det gav mig i alla fall ett ämne att blogga om och det tackar jag för. Jag hoppas att nån från IKEA läser det här inlägget och börjar prata service gentemot kunder med sin personal. Kanske håller nån liten… kurs… För vad hände egentligen med

kunden har alltid rätt – till god service?!

Nån som vet???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »