Sköna maj är så välkommen!

Ett inlägg om sköna dar.

---

 

Fräscha och citronsmakande bubblor i mitt glas.

Sköna maj… Ja, epitetet skön kan en verkligen ge månaden maj i år. Förra veckan var det kallt, regnigt och blåsigt. Sen några dar är det ljuvlig värme och balkongsittarväder. Än så länge har rökarna/grillarna och jag lyckats undvika varandra, så jag har kunnat sitta mycket och länge på min balle*. Det är jag förstås tacksam för samtidigt som det kan irritera mig att andras… laster och matlagning tvingar mig att sitta inomhus vissa heta sommardar med stängda fönster och dörrar för att kunna andas utan att det gör ont.

Igår eftermiddag och kväll kunde jag i alla fall njuta av att sitta och läsa, med markisen lite nerfälld så att en ljum liten vind kunde passera. Jag hörde hur nån i huset stökade på sin uteplats och det var inte utan att jag blev rätt avundsjuk. Jag skulle också vilja ha en liten plätt, en liten trädgård, där jag kan odla några örter, kanske några rader potatis, och framför allt: ligga under ett träd och läsa böcker. Men ärligt talat var det inte fy skam att bara sitta på ballen och läsa och dricka kolsyrat vatten smaksatt av citron. För vätska behöver en i värmen!

Jag läste ut den översta boken och påbörjade den undre.

 

Eh… saknas det inte nån vokal här, typ ett o..?

Men jag satt faktiskt inte bara och läste. Då och då nöp jag till mina Wordfeudmotståndare med mästerliga ord, fast… jag förlorade en och annan match trots det. Sen skrapade jag en Sverigelott i hopp om att bli miljonär. Jag fick fyra Sverigelotter av vännen Lena och två Trisslotter av mamma i födelsedagspresent. Hoppet om att bli miljonär grusades också. Ändå fick jag skratta, för de där på Sverigelotten verkar inte vara så bra på att stava… En och annan vokal saknas.

Framåt kvällen gick jag in och grillade min lax i en panna på spisen. Till laxen gjorde jag potatis i ugn och en sås av crème fraiche, rom och rödlök. Jag var lite nervös för hur magen skulle ta emot det hela, men när jag väl serverade mig maten på ballen var jag så vrålhungrig att jag struntade i rädslan. Det gick ganska bra att äta, bara jag tog korta pauser då och då. Sen har magen klagat lite under morgonen. Samtidigt behöver jag både proteinet från fisken och fettet från såsen för att systemet ska hållas i balans. Till firren serverade jag mig ett glas Moulin Blanc, ett vitt vin som Fästmön inhandlade för ett tag sen. Notera att jag frågade om lov först innan jag tog nåt vin!!! Vinet är lättdrucket med en touch av citrus och gjort på sauvignon blanc och chardonnay. Rejält kylt smakade det fina fisken till… fisken…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den här veckan, den sista i både livegenskap och frihet, märkligt nog, har jag haft ganska mycket att göra. Därmed inte sagt att det var tråkiga saker jag har gjort. Igår var jag till exempel och fick håret klippt. Mästerfrissan M gjorde sitt bästa och jag la ut en bild – en selfie! – på det här igår. Fast jag måste säga att baksidan är bäst! Tyvärr kan jag inte ta nån vettig bild som visar hur M får till den där virveln jag har bak i huvet, men du får i alla fall se hur härligt och somrigt snaggad jag är i bakhuvet.

Somrigt snaggad i bakhuvet.

 

Kaffe och Helgonet – en bra start på den här lördagen!

Den här lördagen har knappt börjat. Jag har legat i sängen och läst och druckit svart kaffe, så som jag brukar göra på helgmorgnar. Strax ska jag in i duschen och sen blir det frukost. Dan ligger blank och oplanerad framför mig. Kanske besöker jag den äldre kvinnan som ville bjuda mig på kaffe den här veckan. En tur till Tokerian blir det i vart fall, för jag behöver mer bubbelvatten och lite annat, typ middag. Mamma ska få ett samtal idag eller i morgon, men i morgon hämtar jag Anna när hon har slutat jobba och direkt efter det ska vi titta på en lägenhet.

Nu är det emellertid fortfarande lördag och jag laddar och laddar och laddar inför jobbstarten på måndag. Till kvällen idag kan det bli dragning i galgtävlingen. Än finns det chans att klämma till med ett klokt/roligt/elakt/oförskämt svar. Klicka på bilden nedan så kommer du till inlägget med tävlingen!

”Roligt du kom” står det på galgen, men vad står det på galgen bakom???

*min balle = min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att odla sina intressen

Ett inlägg om intressen. MINA intressen, förstås, det är ju MIN blogg.

---

 

Frukost.

Ja nu var det länge sen jag la ut en bild på LINFRÖN, så det börjar jag det här inlägget med. Inte så att linfrön är nåt av mina intressen, snarare har det blivit nånting nödvändigt. Uppblötta i vatten över natten äter jag dem i min frukostfil. Det smakar inte gott, men det gör gott. Tarmen hälsar och tackar, så att säga.

I morse vaknade jag emellertid med lite värk igen. Men jag vaknade inte av värken utan av att nån i huset spikade en halv minut. Hantverksintresse är inget dåligt intresse, men varför måste det alltid odlas tidiga morgnar i huset där jag bor? Jag sover sisådär om nätterna. Det har fått till följd att jag vaknar tidigt, men somnar om. För dagen brukar jag sen vakna runt klockan åtta numera. Tidigare var det sju. Jag har bestämt mig för att inte vara så hård mot mig nu när jag går omkring med en dum mage. Nåt alarm ställer jag inte, jag vaknar av egen maskin – dock inte i morse, alltså.

Kaffe måste jag ha varje morgon och förmiddag. Den här koppen intog jag dessutom igår eftermiddag i Gamla Uppsala.

Förutom linfrön är kaffe nånting jag bara måste ha varje dag. Jag brukar perkolera sex koppar som jag sen dricker under morgonen och förmiddagen. Det är då jag är som mest aktiv med att leta lediga tjänster, skriva ansökningsbrev och såna saker. Då kan jag med ganska gott samvete ägna eftermiddagen åt mina intressen – även om jag alltid är tillgänglig när det handlar om jobbsökeriet!

När kommer hon fram till det där med intressena då? undrar du säkert. (Jag ser hur du nickar.) Nu. Från en dryck till en annan, tänkte jag, så det skulle bli en snygg övergång. Jag älskar vin. ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt! Dessvärre kan jag inte odla det intresset så mycket för tillfället. Rödvin påverkar min tarm negativt. Nu dricker jag det inte hinkvis utan det blir ett eller två glas till maten eller ostarna. Om magen sköter sig, kan hon möjligen få ett halvt glas till kvällen. Vinet må vara mindre bra för tarmen, men bra för mitt blod! (Du som läser här fattar varför jag aldrig behöver gå till doktorn, va? Jag ställer mina egna diagnoser och behandlar med egenvård i stället. Det är billigare.)

Orkidén får sitt fredagsvin/sin fredagsfika. (Tänk bort diskhon etc!)

Men kanske följer jag min orkidés exempel och dricker vatten. Orkidén och jag fyller år nästa vecka. Då har den bott hos mig ett år tack vare vännen Agneta. Den första tiden var den lång, vacker och blommade med flera gula blommor. Sen liksom… säckade den ihop – bara för att vakna till liv igen nu i vår!!! Jag är verkligen inte nån orkidéexpert, men jag älskar blommor. När det gäller orkidén har jag därför tagit hjälp av både mamma, som alltid lyckas med sina, och vännen B som kan ”allt” om och som samlar på orkidéer. Det var till exempel B som tipsade mig om att orkidén ska ha vatten

som inte är för kallt och inte för varmt.

Det får den. Varje fredag ställer jag ner den i diskhon efter att ha hällt upp lite vatten som inte är för kallt och inte för varmt.

I mitt hem finns ytterligare 47 krukväxter. När det gäller blommor generellt händer det att jag utnyttjar Belgiska Anna, hon som är ett levande uppslagsverk när det gäller blommor. Sen har jag andra vänner också, som Lucille, på vilka det kliar så mycket i fingrarna av lust att KASTA en och annan av mina växter att de då och då förser mig med nya exemplar för att liksom tränga ut de mindre bra. Försöken lyckas emellertid inte – mitt hem är öppet för ALLA krukväxter. Härom året fick jag flera kraftiga pelargoner av Lucille. Och visst är de vackra nu när de också börjar blomma i morgonsolen i köket?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Molnen hopar sig och mörkret sänker sig. Vad passar bättre då som sällskap än en riktigt spännande deckare?!

Förutom blommor, som jag gillar att fota också, har det väl inte undgått dig att jag har ett stort intresse av böcker och litteratur? De intressen som tar största delen av min fritid är att skriva och att läsa. Jag hade en intressant diskussion för ett tag sen med Johanna, som bokbloggar, om det här med att ta sig tid för läsning. Vi upplever båda två att vi ibland får försvara oss för att vi gillar att läsa och för att vi läser mycket och ofta. Vi blir till och med kritiserade för att vi har böcker i våra bokhyllor i våra hem… Jag kan bara beklaga dem som inte inte läser och som inte har böcker hemma – deras liv måtte vara ganska… futtiga och torftiga. Böcker för mig är inte bara ett intresse, de är vänner som alltid är tillgängliga och sällskapliga och resor i fantasin till verkliga platser eller fiktiva. Och nu när molnen åter hopar sig på himlen och mörkret sänker sig… tänker jag… läsa…

 

En riktigt go’ fredagskväll önskar jag Dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.

---

 

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.

Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…

Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Måndag… Hemfärd… Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.

Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens möjligheter

Ett inlägg om att försöka se möjligheter.

---

 

I mitt jobbsökeri använder jag mig av ett poängsystem som jag har antytt lite om här på bloggen. Det är ett ganska hårt system, men jag behöver nån som peppar mig och som piskar mig framåt. Det finns liksom inte andra som gör det. När det gäller att hitta ett nytt jobb är det helt upp till mig själv att fixa det – med andra inblandade, förstås.

Kanske finns det ett nytt jobb vid regnbågens slut för mig? Den här regnbågen fotade jag igår kväll.

Mitt poängsystem består av att jag måste uppnå minst tre poäng om dan. Ett poäng får jag för varje sökt jobb eller nån annan aktivitet som har med jobbsökeri att göra. Igår låg jag efter och då blir jag lite svettig. För vad gör man när man letar och letar och letar och det helt enkelt inte finns några lediga jobb att söka som passar mig och min profil? Tja, inte ger man upp i alla fall! Man fortsätter. Från att ha legat på fem minus igår är jag nu uppe i plus minus noll. Kan du tänka dig att just idag hittade jag de där intressanta jobben jag ville söka – och de var lagom många till antalet för att jag skulle uppnå mitt delmål vad gäller poängen?!

A-kassan kräver bevis och tycks älska papper.

Gårdagen omfattade bland annat en del kontakter med en arbetsgivare från vilken jag behöver ett anställningsbevis. Jag tycker att det är onödigt, men a-kassan kräver det. Så jag blev lite irriterad när upplevde att arbetsgivaren gärna ville hålla detta ifrån sig – såsom det uttrycktes. För man kan liksom inte, som arbetsgivare och företagare, slå ifrån sig de skyldigheter man har enligt våra lagar. Anställda har rätt att få anställningsbevis, kort sagt. Samtidigt är det inte jag som ”krånglar” utan, notera, a-kassan. Det gjorde mig lite besviken och irriterad, som sagt, men jag hoppas att det hela snart är löst och att det dyker upp ett kuvert i min postbox endera dan. För jag tänker att små företag måste nog vara extra noga med sina rykten, annars kan man tappa såväl kunder som anställda.

Slutmålet för mig är förstås ett jobb, men det är också viktigt med delmål. Det är när du uppnår mål på vägen som du känner att du faktiskt kommer nån vart och inte står stilla. Jag läser mycket kring jobbsökeri. Ett av de bästa nyhetsbreven är Proffice nyhetsbrev som faktiskt heter som rubriken på det här inlägget: Dagens möjligheter… Jag prenumererar på massor av nyhetsbrev och jobbagenter, via e-post, Twitter och LinkedIn, men Dagens möjligheter sticker ut! När det kom igår hittade jag intressanta artiklar om till exempel hur man tolkar en platsannons – vad menar arbetsgivaren egentligen, hur du behåller motivationen när det går trögt att söka jobb och att våga stå för sina svagheter i en intervjusituation.

Men jag nöjer mig förstås inte bara med att söka utlysta tjänster och läsa peppande nyhetsbrev. För mycket kring att söka och hitta ett nytt jobb handlar om kontakter. Just nu odlar jag massor av såna. Kollar upp mitt nätverk, hör av mig. Det tar tid och energi, men eftersom jag tycker att de flesta människor är spännande är det roligt också. Och ibland blir det ju kära återseenden…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning i världen utanför

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i omvärlden.

Vad passar väl bättre än en spaningstur i världen utanför så här på måndagen? Ja jag kan tänka mig flera saker som passar bättre, men det jag serverar här och nu är just en sån spaning i världen utanför och inte ett dugg annat!

Strateger sprider titelsjukan. Kurt i Almunge är upprörd över alla strateger som offentliga verksamheter söker. Han trodde att strategier var nånting politiker ägnade sig åt, inte tjänstemän. Och så raljerar han om strategexamen och undrar om ordet har samma värde som bloggare, twittrare, debattör och coach. Han hävdar också att titelsjukan gör att visitkort kräver två rader för att beskriva tjänsten man innehar. Avslutningsvis återberättar han en 30 år gammal anekdot. Alltså jag är benägen att hålla med Kurt när han insinuerar i inledningen att strategerna tycks vara så många och finnas överallt. Vad gäller ordets värde, eller valör, som Kurt kallar det, beror det väl lite på huruvida man är positivt eller negativt inställd till saker och tings utveckling. Utveckling är nämligen bra ibland, trots allt. Visitkort, till exempel, används nog inte främst för att planka in på utställningar idag.

”Kyrkan blir ett slagfält.” Tro det eller ej, men orden kommer varken från vanliga armén eller Frälsningsarmén utan från vår ärkebiskop Anders Wejryd. Han har gjort en par riktigt bra saker, tycker jag. Och nu manar han till ett hyfsat tonläge i sociala medier. Själv vet jag att han tycker att man ska ha ett hyfsat tonläge i mejl också. Man ska inte kränka andra på sin arbetsplats – varken via e-post eller på annat sätt.

Självmord i medierna. Självmord är den tredje vanligaste dödsorsaken bland människor under 25 år i världen. Och nästan en miljon människor tar livet av sig varje år. Vi måste börja våga prata om det här. Självmorden kan inte öka till 1,5 miljoner om året år 2020. Vi måste sätta stopp.

Springsteen bra förebild till manligt läsande. Kulturchefen på Svenska Dagbladet skriver om The Boss, Bruce Springsteen, och sossarnas fäbless för denna arbetarklasshjälte. De tre senaste sossepartiledarna har sinsemellan varit väldigt olika men ett har förenat dem – kärleken till Bruce Springsteen. Och på nåt sätt knyter Kulturchefen ihop detta med symboler och hur man vill uppfattas som politiker samt läsning och bildning. För Bruce Springsteen är nämligen en läsande artist. En läsande manlig artist. En förebild för den läsande mannen, enligt Kulturchefen. Ja jo… Även män med muskler och valkar i händerna läser. Och kvinnor. Jag tror inte barn bryr sig om ifall det är pappa eller mamma som läser. En god förälder, oavsett kön, förmedlar läsningen till sitt barn, oavsett barnets kön punkt slut.

Gränserna för naturtyper förskjuts. Det blir varmare på jorden. För oss här uppe i norr är det kanske rätt OK, men vad händer om det blir ännu varmare i öknen, till exempel? Om knappt hundra år kan en femtedel av all landyta på jorden ha bytt klimatzon. Riskerna för att naturen inte hänger med är stora och kan leda till att vissa djurarter utrotas, till exempel. Andra konsekvenser är att ett varmare klimat gör att man kanske inte kan odla sånt som blir till mat på flera ställen än idag. Bryr du dig om dina efterkommandes framtid?

Vattnet kan stiga ytterligare. Som Robban Broberg en gång sjöng… ”Vatten, stan är full av vatten…” Fyrisån har stigit över alla breddar. Och värre blir det, kulmen kommer i mitten eller slutet av veckan, enligt SMHI. Men det är inte bara restaurang Tzatziki i centrala Uppsala som drabbas. Det är trafikproblem mellan Uppsala och Stockholm och tågen går med lägre fart genom Knivsta. Och familjen Wennerberg/Lööv en mil norr om Uppsala har blivit hemlösa eftersom deras hus är vattenskadat.

Livet är kort.

Read Full Post »

De Amici

Idag talade jag en stund med en vän om vänskap. Detta att man faktiskt ibland kan vara färdig med en vänskap. Att den tar slut. För det händer. Precis som en kärlek kan ta slut kan en vänskap ta slut. Om den inte odlas och vårdas – från båda håll.

Jag har släckt många vänskaper i mitt liv. Ofta för att jag har känt mig sviken, men minst lika ofta därför att de bara avtar, faller sönder, dör, helt enkelt. Och finns det ingen lust eller ork till vårdande från båda håll är det ju liksom ingen idé att hänga kvar.

Via cyberspace och framför allt bloggen har jag fått många nya vänner. Även bland dessa finns det såna som har kommit in en stund i mitt liv och sen passerat ut. Men det finns också vänner som jag har tagit till mitt hjärta, som jag så önskar att jag kunde finnas till lite BÄTTRE för. Det gäller emellertid att se att man inte alltid räcker till, att det finns avstånd som är för långa eller liknande. Man gör så gott man kan. Man hörs av. Man ringer, mejlar, messar, kommenterar. Och att veta att nån bryr sig om just mig, hur jag mår och hur jag har det, känns skönt inuti.

Igår kväll klampade jag in hos en vän som hade sorg. Jag visste ingenting om det, men L, som kom med kläder till mig när jag låg på sjukhus, hade mist en familjemedlem. Och så plingade jag på dårå, bara för att be om lite hembevakning under de dagar jag är hos mamma. Jag tror inte att hon grät för att jag klampade in, utan det bara brast. Sen att jag stannade kvar och lyssnade släppte fram fler tårar. Tårar ska ju vara renande, men f*n så ont det gör att gråta ibland.

Tårar ska rena, men f*n vad de gör ont ibland!

                                                                                                                                                               Nu kunde vi konstatera att vissa dar bara är så här. Och jag berättade att jag fortfarande saknar min pappa trots att det har gått fyra år. Det vi emellertid kunde konstatera var att både min pappa och L:s familjemedlem slapp bli grönsaker på grund av att de blev sjuka. En klen tröst, kanske, men ändå. Det gör ju ont när de rycks bort så där hastigt, fast samtidigt är det nog vad man önskar sig själv – en snabb död, så man slipper plågas. Och nu när L fällde sina tårar och jag inte vände mig om och gick, har vår vänskap förstärkts. För riktiga vänner drar inte när det är svårt. De stannar kvar. De finns där för att de bryr sig.

Read Full Post »