Givande och tagande

Ett inlägg om papper, nervositet och glömska, bland annat.

---

 

Jag har redan varit på utflykt och bland annat tittat på detta hus.

Att a-kassan både ger och tar när en är arbetslös det känner jag till sen länge. Trots att en får ersättning från dem måste en betala avgiften varje månad. Tidigare var avgiften åtminstone nedsatt för den som är arbetssökande. Det är den inte längre. I stället höjdes avgiften under hösten, om jag inte minns fel.

Pengar är en sak, papper är en annan. Det senare är nåt som a-kassan uppenbarligen älskar. När en ansöker om a-kassa ska en fylla i en särskild blankett samt skicka in arbetsgivarintyg, också det på en särskild blankett som a-kassan tillhandahåller på sin webb (fungerar bara att fylla i med vissa webbläsare). Jag blev glatt överraskad för ett tag sen när allt verkade gå så smidigt. Tills idag, dårå…

I morse innan jag började mitt jobbsökeri loggade jag in hos a-kassan för att fylla i ett a-kassekort. Förvånad noterade jag att jag hade två olästa meddelanden. Det ena var en specifikation på sex dars utbetalning. Det andra var en anmodan att inom ett visst antal dagar skicka in kopior på anställningsbevis. Eh..? Det räcker alltså plötsligt inte med arbetsgivarintyg på särskild blankett, det ska skickas in ytterligare papper. Eller kopior på. Precis som om en har en kopiator i sitt hem. Det har inte jag. Har du? Intressant är också att a-kassan uppenbarligen tror att en ska kunna gissa/lista ut att det ligger meddelanden och väntar på Mina sidor – utan att få nån som helst signal om detta, varken via e-post eller sms. Så dåligt!

En källa till glädje i dessa väntans nervösa tider.

Det blev lite bråttom eftersom meddelandena hade legat ett tag och jag anmodades att skicka in papper med snigelpost inom en viss tid. I detta läge var jag så tacksam att jag både har bil och snälla kamrater. Med bil tog det mig ändå över en timme att fixa det hela, men utan en snäll kamrat med tillgång till kopiator hade det inte gått. Så jag har redan varit ute en tur i det snöblandade aprilregnet. Det inbjuder inte precis till nån mysig utflykt. Kallt och eländigt var det och jag fick ta både tjocktröja och handskar.

Här hemma har det inte hänt mycket sen igår. Men det är betydligt mer färgglatt än utomhus i alla fall. Amaryllisen är fortfarande väldigt röd och grann och en stor källa till glädje för mig så här i väntans nervösa tider. Jag är så nervös och pirrig att jag glömmer hälften – samtidigt som jag försöker lugna ner min lilla mamma som är ännu mer nervös och dessutom orolig. Jag skulle ha tagit med en liten sak till en vän i morse när jag var på utflykt, men det glömde jag bort i all hast. Morr! Ändå är jag ett år yngre idag än vad jag blir i morgon…

 

M och Kockis för 40 år sen.

Nån som däremot blir ett år äldre idag är min gamla kompis M. I kväll blir det ett sedvanligt telefonsamtal. Vi brukar ringa varandra två gånger om året, ungefär, på våra födelsedagar. Det blir alltså två dar i rad. När bilden här intill togs, för 40 år sen, var vi ett ganska stort kompisgäng. Nästan alla tjejer fyllde på våren. Mjölkis började i slutet av mars, sen kom Brocco, M och jag i april och så C i maj. Det var bara FEM som hade födelsedag i december. Och det var tur för henne, det, för vi hade ju nästan inga pengar kvar på våren att köpa presenter för!

Glass och digestivekex – söndagsmiddag.

När en uppnår de åldrar vi nu har kommit till firar vi inte så mycket. För min del kommer delar av familjen i morgon eftermiddag och jag ska försöka ordna nån tårta till dess. För säkerhets skull köper jag en färdiggjord. Nu äter ingen av oss så mycket tårta, så det blir bara en liten en. Jag tror inte att min mage uppskattar alltför mycket grädde och sött, nämligen. Fast den gillar glass. Igår blev det vaniljglass med krossad choklad och tre digestivekex till middag. För tillfället tillåter jag mig att äta vad som helst – bara det går ner och bara det sker utan smärta.

Alldeles nyss fick jag ett sms om ett annat projekt som gått om intet. Det var jag emellertid inställd på, för det utlovade svaret före påsk har alltså dröjt fram till idag, det vill säga över en månad efter påsk. Det svider trots allt lite, men samtidigt ser jag inte detta som

helt kört.

Det är ett givande och tagande genom hela livet och just nu grämer det mig oerhört att jag inte blev en givare idag utan glömde bort.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sol och glass och inte gifta

Solen och värmen verkar hålla i sig, även om det mulnade på – åtminstone av och till på kvällen igår. Jag kollade och lyssnade på sista de sista bidragen som ska var med och tävla i Baku om ett par veckor. Till detta intog jag gammeldags vaniljglass med krossad choklad samt digestivekex, en oslagbar kombo i vanliga fall. Nu hade emellertid digestivekexen legat ihop med vitlökskex i kexburken, så det var ingen höjdare smakmässig. Alltså kombon glass – vitlökssmakande kex.

En glassportion med digestivekex som jag åt hos Fästmön i januari smakade bättre.

Men faktum är att vi svenskar är de näst största glassomanerna i Europa – det är bara finländarna som äter mer glass! Vi äter ungefär 11,5 liter glass om året… De gamla favoriterna är fortfarande inne, men trenden börjar svänga nu mot dyrare lyxglass, gärna med choklad, kola, kakbitar, godis och/eller kryddor. Och det kommer förstås från USA. Själv kör jag, som sagt, när jag ska lyxa till det med gammeldags vaniljglass med krossad choklad och digestivekex bredvid. Det går lika bra det, det är skitgott och det är betydligt billigare än amerikansk glass med kaksmulor.

Idag ska jag eventuellt på ett forskarmöte på seneftermiddagen. Det enda som är oklart är var mötet ska hållas, så det måste jag ta reda på. Jag ska nämligen presenteras där som nyanställd informationsansvarig. Vad ska jag säga, tro? Det är sånt jag måste klura på under dan. Det känns skönt att jag inte lider av talskräck, trots att det är svenskarnas vanligaste rädsla. Jag slöglodde på ett TV-program igår kväll i sängen om detta. Det handlade om ett gäng personer som KBT-tränade. Det måste vara tufft att lida att detta! En man hade ett högt uppsatt jobb och jag kunde inte låta bli att undra hur han hade kunnat få den positionen eftersom mycket av hans jobb gick ut på att prata inför små och stora grupper av människor… Det är i såna här lägen jag börjar fundera i genustermer… Svårt att låta bli, liksom.

Fast före forskarmötet och min presentation ska vi emellertid snaska tårta här igen. Två av oss har ju fyllt 50 och institutionen ska bjuda på tårta i samband med institutionsinformationen. Det lägger sig fint i magen fram till lunch, för jag kan fortfarande inte få ner mer än yoghurt med müsli på morgonen.

Slutligen kan jag inte låta bli att nämna de stackars par som trott sig vara borgerligt vigda av en sosse och ett före detta kommunalråd här i Uppsala. Bara det att människans behörighet att viga gått ut vid årsskiftet. Ajsan, bajsan, man undrar hur det blir nu? Är paren inte gifta eller kan de få dispens??? Det handlar om ett trettiotal par som nu alltså i juridisk mening är ogifta. Och då kan man inte ärva varandra och man har heller ingen försörjningsplikt gentemot varandra. Den före detta vigselförrättaren skyller på att kommunen inte har skickat in papper till länsstyrelsen. Men det är de facto så att det är vigselförrättarna själva som har ansvar för att se till att de är behöriga innan de utför några som helst riter. Man borde väl rimligtvis själv veta vad man får och inte får göra, eller?

Read Full Post »

Trööögt…

Det var en riktigt trööög dag idag… Fästmön och jag åkte iväg och handlade lite på ICA Solen. Det var knappt så att jag pallade det… Men så köpte jag gammeldagsvaniljglass med krossad choklad och Anna la till ett paket digestivekex. Detta goffade vi när vi kom hem. Fast vi delade med oss till killarna, också. Lite grann.

Gott denna soliga dag!

Dagen var ju så solig att man nästan fick vårkänslor. Men ork och mage gjorde att jag inte pallade med nån söndagspromenad. Det fick helt enkelt bara bli en biltur till ICA och glass vid köksbordet. Det var inte fy skam, det heller!

Åkte sen hem och stannade vid Tokerian för att lämna in Lotto. Ingen vinst den här gången heller. Sen skulle jag gå från garaget upp till mig och det var knappt så att jag orkade. Det här är verkligen inte likt mig! Men jag kom innanför dörren och efter att ha vilat en stund åkte tvättmaskinen på. Nu har jag packat upp och så har jag suttit med lite ”pappersjobb” vid skrivbordet. Hade tänkt att jag skulle laga mat idag, kycklingkorv och pommes frites, men jag orkar inte. Det fick bli resterna av chilibågarna från i fredags. Snart är det dags att hänga tvätten, därpå tänkte jag slänga mig i fåtöljen och läsa dagens lokalblaska.

I morgon förmiddag har jag ett möte om en spännande omvärldsbevakningstjänst och till lunch får jag herrsällskap i form av M. Jag hoppas bara att jag orkar gå…

Nu har jag gnällt färdigt, jag räknar med att medicinen snart ska göra nytta så att jag blir piggelin igen. Magsåret har gett sig till känna idag, men jag dämpade det med… digestivekex. Funkar alla gånger!

Read Full Post »