Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lyckokaka’

Ett inlägg efter avslutad första vecka på nya jobbet.


 

 Kyckling

Kyckling från ChopChop.

Klockan är mycket och jag ska inte bli långrandig. Det är fredag, min första arbetsvecka på nya jobbet är slut och jag har två lediga dar att se fram emot. Efter jobbet åkte jag och hämtade Fästmön. Vi försökte beställa mat från Food Court Gamla Uppsala, men den som svarade i telefonen där tyckte att jag kunde ringa om fem minuter igen. Det tyckte inte den här hungriga kunden, så vi for till ChopChop och hämtade hem käk för en billigare penning. Gott var det dessutom. Och lyckokakan hade ett synnerligen lovande budskap i sig… Jag är trött, men inte övertrött, så jag ska inte enbart roa mig i helgen. Mest försöka vara med Anna och även träffa yngsta bonusbarnen och tvätta lite. Det går åt kläder när en jobbar och är en spillkråka…

Allt är förberett för att du ska kunna roa dig

Vilket budskap i lyckokakan…


Den här fredagen började i sedvanlig tid och stil 
med frukost, kaffe och läsning. Alla tillfällen som kan användas till läsning försöker jag nu ta tillvara på – tid är nämligen lite av en bristvara sen jag började jobba. Den som tror att jag klagar tror fel – jag älskar fortfarande att jobba! Men jag älskar böcker också… Just nu läser jag en fantastisk liten bok som jag fick samma dag jag började jobba – fast för ett år sen. Vännen FEM var här en helg på besök och hon tyckte jag behövde ha ett förråd med olästa böcker.

Bok och svart morgonkaffe

Sedvanlig Toffelbörjan på dan: en bra bok och svart kaffe.

 

Selfie med plastfilm

En selfie med skyddsfilm över högra sidan av linsen.

På jobbet har jag fortsatt med vissa installationer. Bland annat har jag pratat med Apples support och jag blev positivt överraskad av den goda hjälp och guidning jag fick till att skapa ett nytt apple-ID för tjänstemobilen! Andra supporttjänster borde ta lärdom av Apple – faktiskt! Sen tror jag att supporten nog tänker sig att kunderna fattar att de inte ska sätta skyddsfilm över kameralinsen. Fast alla kunder är ju inte så klyftiga, som synes…

Campuskort

Jag fick ett nytt campuskort idag.

En del jobb har jag fått gjort. Bland annat har jag ramarna för ett förslag kring utformningen av en kommunikationsplan klar. Tjolahopp, sa hon och snöt ur sig. Men den är långt ifrån färdig eftersom jag efter en vecka på nya jobbet verkligen inte kan ha tillräcklig insikt i verksamheten för att göra en helt färdig plan. Nåt har i jag i alla fall åstadkommit och det är gott att veta att det är den här typen av jobb som cheferna efterfrågar. Kanske förtjänar jag att bära det splitter nya campuskortet jag fick idag..?

Jag har börjat äta som en häst. Ändå sitter byxorna inte uppe. Magen är emellertid nöjd – även om jag inte är nöjd med att ha ätit TVÅ kanelbullar den här veckan. Den ena fick jag på nätverksträffen i tisdags, den andra på fredagsfikat på jobbet idag på förmiddagen. Ett par, tre timmar senare var det lunch och då åt jag lax. I kväll har jag, som sagt, ätit kyckling.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu har jag pladdrat klart om min dag, 
för resten är ointressant. Jag har öppnat en flaska husets vin från 2008 för luftning. Vinet ska Anna och jag skåla med. En av oss har nämligen fått ny lägenhet. Flyttlasset går den 1 augusti (eller helgen innan, förhoppningsvis!).

 Husets vin från 2008

Skål och grattis i husets vin från 2008.


Ha en riktigt go helg!!!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om vänner och bilar. Och träd!


 

Gult träd mot blå himmel

Jag hann fota ett vackert träd innan solen gick ner igår. Detta siktades på Kungsgatan i Uppsala.

Tiden gick så fort igår kväll när jag träffade vännen Agneta för att äta asiatiskt. Eller kinesisk buffé, för att förtydliga. Min vän hade fyllt år för ett tag sen och eftersom det är välkänt att gamla tanter ibland glömmer att stänga av spisplattor och sånt ville jag se till att hon fick lite mat utan fara för sig själv och grannarna. Hon fick äta med bestick sen hon deklarerat att hon inte är utvecklingsbar vad gäller ätpinnar. Nej, en kan inte lära gamla hundar sitta, alltid. (Jag retas kärvänligt med min vän! Hon är inte mer vimsig i kolan än att hon klådde mig i vår senaste Wordfeudmatch. Hmpfff…) Agneta och jag har jobbat ihop och det var så roligt att få kontakt igen för ett par, tre år sen. Ibland är sociala medier bra. Jag är glad för vår vänskap, men känner att det blir ett visst tomrum om det skulle bli så som min vän hoppas att det blir i framtiden. Fast jag förstår hennes önskemål. Hade jag varit i samma läge, så… Nåja, Wordfeud kan helt klart spelas även i framtiden, om än på distans. Lite passande (?) fick jag följande ”meddelande” i min lyckokaka:

Sometimes you have to leave people to find them

Passande meddelande..?


Tiden gick som sagt extra fort igår kväll. 
När mitt armbandsur visade 20 tyckte jag att det var lite lagom att bryta upp. Dels ville vi båda se Bron klockan 21, dels skulle jag upp extra tidigt för att åka till verkstan med min bil. Det var ju bara det att jag hade ställt om alla mina klockor till normaltid/vintertid – utom mitt armbandsur…

Fullmåne blått filter

Ett flygande tefat..? Jag kände mig i alla fall som ett UFO, men min jääättelååånga lånebil var som ett flygande tefat. (Ingen logik i detta, men du fattar nog.)

I morse fick jag gå upp en halvtimme tidigare än vanligt – fast ändå en halvtimme senare. Ja, sommartid blev ju normaltid. Clark Kent* och jag for för hans årliga hälsoundersökning** och så skulle han bli vinterskodd***. Jag åkte från Bil 3:an med ett flygande tefat… Jaa, i morse fick jag sannerligen bjuda på min själv som dum blondin. Vid bokningen av servicen hade jag bett om en lånebil, specifikt en med manuell växel och inte automat. Jorå, jag fick en jääättelååång Avensis med sex växlar. Och startknapp och automatisk handbroms och en massa andra nymodigheter. Dum blondin… jo, jag blev som ett UFO när jag satte mig i bilen. Och bilen var som ett flygande tefat det också, alltså. Nä, bilar är inte längre mekaniska prylar utan datorer. Halvvägs över Dofternas bro insåg jag att jag hade glömt hur jag skulle göra för att stanna bilen – det fanns ju ingen nyckel att vrida om. Jag kom på svaret själv – det var samma knapp som vid start…

Arbetsdagen gick som den gick. Min närmaste kollega var tillbaka efter sin resa och det var kul att ses igen. Jag är förvånad över att jag så snabbt började gilla en annan människa, men det var nästan genast i det här fallet. Och en vecka utan glada och duktiga kollegan var lång och trist. På eftermiddagen hade kollegan genomgång med mig av saker som jag känner ligger lite utanför mitt kompetensområde. Men jag förväntas nog fixa detta och det bävar jag lite för. Det är tur att min kollega är en duktig pedagog!

Pilträd höst

Vid 7.30 lyckades ta den här bilden av ett vackert, höstligt pilträd vid jobbet. Sen hängde jag på en person med bättre passerkort än jag, så jag kunde jobba lite extra.

Genom seneftermiddagens bilköer körde jag den jääättelååånga lånebilen tillbaka till verkstan för att hämta min egen pärla. Slutnotan landade på 5 550 kronor – och då behöver jag ändå boka tid för ett rostskyddsarbete framöver. Det kostar ytterligare 750 kronor. Nu var det inte akut, men bör göras före besiktningen i maj. Så… jag får väl boka tid efter nästa lön så det blir gjort. Bye bye alla tusenlappar som blev över! Men tack för att ni fanns! Ni kommer till användning!

 

 

Nu känner jag mig rätt däckad. Min plånbok är betydligt lättare än i morse, för jag har ordnat parkering för ytterligare en månad vid jobbet. Det kostade 400 spänn. Sen tar det på en dålig Toffelrygg att kånka däck, men det känns mycket tryggt inför vintern med de nya däcken. I kväll ska jag läsa den sista av mina födelsedagsböcker – ja, jag hittade en till i min att läsa-hög! Och kanske ta en bloggrunda – det var längesen. Det är inte som förr, när jag tog minst en runda varje dag. Sen jag började jobba blir det inte oftare än en gång i veckan och bara besök hos bloggar vars innehåll verkligen intresserar mig.

I morgon ska jag handla efter jobbet. Min vän Elliot kommer på besök på onsdag kväll. I skåpet finns godsaker till honom, men jag tror inte hans mormor, som ju också följer med, äter hundgodis till kaffet…

En som vill cykla och handla är min vän Farid. Honom kan du se på bild i lokalblaskan här.

Vad har DU för dig då??? Om du har orkat läsa ända hit tycker jag att du ska lämna ett litet avtryck i form av en kommentar. 


*Clark Kent = min lille bilman, en söt liten Toyota Yaris

**årlig hälsounderökning = årlig bilservice
***vinterskodd = få på vinterdäcken

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omtumlat inlägg.


 

Nu har jag varit i Stockholm, på KTH:s område, och skrivit min namnteckning på ett papper efter att ha fått bra information. Från och med i morgon är jag tjänsteman – med två chefer, kan en säga. Det blir på sätt och vis ingen ny situation för mig, samtidigt blir det ju det. I morgon börjar jag arbeta som redaktör vid en myndighet här i Uppsala.

För att fira ”allt” stannade jag till vid China River och åt jätteräkor innan jag åkte hem. Jag ska inte berätta hur ensam jag kände mig vid firandet, bara att jag hoppas att det som stod i min lyckokaka blir sant…

Fortune cookie

Ungefär: ”Socialt kommer en annan dörr att öppnas för dig snart.”


Nu måste jag ta itu med lite administration. 
Bland annat får jag tyvärr lov att avboka skrivkursen i nästa vecka. Det bär emot, men jag kan inte vara utan en enda dags inkomst för tillfället. Och så måste jag kolla hur jag tidrapporterar och… titta en gång till på mitt anställningsbevis. Kanske nypa mig lite armen…

Du får titta på några bilder från min dag, för jag har lite annat för mig (och så tickar bloggutrymmet på åt 100 procent):

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jätteinlägg.


 

Den här dagen kan bara sammanfattas med ett ord: jätte. Först var det jätteroligt att A kom hit och pratade en stund och lånade ut en bok. Det var också jätteskönt att höra att maken hade mat på gång när A kom hem i stället för att han lämnat en tjuga till korvkiosken. Detta eftersom A hade glömt att berätta att hon skulle ta vägen om mig efter jobbet…

Min mormor hälsar och säger förlåt

Nä, jag tog ingen bild på A. Kanske nästa gång..?

 

A och Fästmön möttes på cykelbanan, men det kom de inte på förrän efteråt. Jättedumt! Anna och jag tog i alla fall bilen ut till Förorten. Där var det jättelång kö på ”posten”…

Posten

Det var jättelång kö på ”posten”, men jag vågade inte fota alla människor.


Anna hämtade ut
ett jättestort paket. Det fick nätt och jämnt plats i hennes knä  när hon skulle öppna och kika på innehållet…

 Jättestort paket

Ett jättestort paket, kort och gott.


Sen brakade ovädret loss.
Det regnade jättemycket och blixtrade. Medan Anna levererade paketet väntade jag i bilen.

 Regn på bilrutan

Jag väntade i bilen med regnet som sällskap.


Vi for tillbaka in till stan igen.
Middag intogs på ChopChop för att Anna också skulle få smaka deras jättegoda wokmat. Idag tog jag peanut chicken och chicken spicy lime med nudlar.

Peanut chicken och chicken spicy lime

Peanut chicken och chicken spicy lime – min middag idag.


Det enda som kändes sisådär
var väl lyckokakans text. För dagens hinder har bestått av a-kassan IGEN och två nej på sökta tjänster, varav en på ett jobb jag verkligen jättegärna ville ha. Men hinder är till för att övervinnas, har jag hört… Bara att bita ihop, torka tårarna av besvikelse och på’t igen!

Förvånansvärt lätt övervinna hinder fortune cookie

Lätt? Nja…


Det jättebästa idag
var nog att mamma fick tag i den städtjej hon ville. Och att Anna fick med sig en bit av mormors sin jättesnälla mammas jättesmaskiga kaka hem. Den ska vi goffa NU!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Ganska nyligen öppnade ett antal snabbmatställen i en rondell nära mig. Från att bara ha hyst en hamburgerrestaurang och en bensinmack kan man nu välja mellan ytterligare en hamburgerkedja, ett pizzaställe, ett smörgåsställe och ett asiatiskt ställe. Jag bestämde mig för asiatiskt idag och tog bilen bort till ChopChop Asien Express. (Tyvärr kan man inte promenera bort till gränbyrondellerna där ChopChop har sin Uppsalarestaurang.)

Jag valde en mediummeny för 89 kronor. Då fick jag välja två rätter som serverades i var sin liten burk samt tillbehör såsom kokt ris, stekt ris eller nudlar. Eftersom jag inte äter rött kött beställde jag kyckling, peanut chicken och thai chicken curry. Det var rikligt med sås i rätterna. Papperstallriken jag fick att äta på var lite för grund för att rymma en hel liten burk med kyckling och sås. Som dryck valde jag kolsyrat vatten. Det var gratis. För andra drycker får man betala extra. Till det hela kom en fortune cookie.

Chopchopmat

Chopchopmat. Det syns inte, men fatet bestod av tre fack – ett för tillbehör (ris eller nudlar) och två för mat med sås. Matfacken var i minsta laget och såsen rann över – nästan över tallrikskanten, till och med.


Hur smakade det då?
Jordnötskycklingen var snudd på perfekt. Såsen bestod tydligt av jordnötter och var lagom stark. Thaicurryn var det också lagom styrka på. Till och med lyckokakan smakade gott!

Jag kunde sitta utomhus och äta – ett bord med bänkar var avtorkat och torrt efter dagens regn, resten var blöta. Det som tyvärr störde var bilar som stod med motorn på, människor som stod och rökte och kinkiga ungar. Av det senare passerade fem familjer där minst en unge var sur och grinig, skrek och gapade och slog en eller båda föräldrarna. Ett föräldrapar kämpade länge eftersom ett barn grät av hunger och ett för att det var tjurigt, en annan familj gav upp tidigt eftersom pappan inte tolererade att barnet slog honom. Det var show, med andra ord och inte så värst mycket matro.

Totalomdömet då? Maten var god, priset i högsta laget, men portionerna var rikliga. Utomhusupplevelsen var ingen jättehöjdare med tanke på avgaser, rök och skrik. Men det var fräscht. Personalen var också fräsch och inte en dag över 22 – utom kocken, tror jag…

Toffelomdömet blir högt! Hit åker jag igen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Vad det stod i lyckokakan..?
Tja, så här, och det tar jag som ett gott tecken:

Fortune cookie I svåra situationer

 


Livet är kort.

Read Full Post »