Det förflutna och det knoppande

Ett inlägg om det förflutna IGEN, men också om knoppar som ska brista i framtiden.

---

 

Jagad av det förflutna? Knappast jagad, men nog har det förflutna poppat upp mer än en gång den senaste veckan. Igår hände det igen, denna gång i form av ett kärt återseende. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och vi åkte till Årstahallen för att köpa middagsmat. Och där, plötsligt, bland ostarna, träffade jag E. Det var över sju år sen vi sågs, men E och I var de enda av dåvarande kollegorna som hörde av sig efter Det Som Hände. Den hälsning de skickade mig har suttit på mitt kylskåp ända sen dess. Den betydde – och betyder fortfarande – så mycket. Så ja, det var sannerligen ett kärt återseende av det förflutna igår.

Hälsningen från E och I har suttit på min kylskåpsdörr i över sju år.

Jag insåg plötsligt att jag handlar alldeles för sällan på ICA. Det fanns gott om pengar på kortet/kontot eftersom jag har en automatisk överföring dit varje månad. Därför kunde vi handla en massa smaskens vid delikatessdisken. Vad notan slutade på talar vi tyst om. Fördelen med att handla färdigmat igår var att Anna kunde välja det som passar henne och den kost hon äter och jag kunde göra detsamma. För min del blev det kycklingspett, grekisk sallad, tzatziki och fetaost. Av den grekiska salladen åt jag mest fetaosten och tomaterna, gurkan rörde jag inte. Det är ju riven gurka i tzatziki, men eftersom det antagligen är skalet jag inte tål så bra kände jag mig inte orolig. Vi åt middag tidigt och jag öppnade en flaska Amarone från vinskåpet. Flaskan har nog legat där ett tag, jag minns varken priset eller när jag köpte den. (Systemet har inte längre 2011:an som vi drack igår, men däremot 2012:an.) Det blev ett glas till maten och ett glas lite senare på kvällen. Magen tog emot det väl.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lördagskvällen förflöt i slappaste laget. Anna hade haft en tuff dag på jobbet och min mage är fortfarande lite sisådär, så det kändes helt OK. Vi glodde på Mr Selfridge, förstås, innan läggdags. Jag hade tänkt ligga och läsa ett tag innan jag somnade, men ögonlocken var förvånansvärt tunga.

Jag bytte bok igår, det vill säga jag läste ut en Ruth Rendell-bok och grep mig an nästa. Lustigt nog visade sig den nya boken inte vara ytterligare en Wexford-deckare somjag trodde utan en av författarens mer psykologiska thrillrar. Idag på förmiddagen läste jag ungefär en tredjedel av boken och jag är mycket imponerad! Det här är ännu bättre än Wexford-serien! (Kommunalrådet hade helt rätt!)

Bokbyte igår från den översta till den understa.

 

Kaffe på sängen – fast på nattduksbordet, förstås.

I morse var det väldigt folktomt på gatorna när Anna och jag tuffade till hennes jobb i Clark Kent*. Jag noterade dock några enstaka cyklister, de flesta kvinnor, som troligen var på hemväg efter nattjobb, kanske i vården. Vilka beundransvärda kvinnor! Själv kröp jag tillbaka ner i sängen när jag kom hem och drog täcket över huvudet. Två timmar senare vaknade jag… Ovanpå det intog jag kaffe på sängen och läste i ett par timmar. Det känns som om jag laddar inför nåt stort och spännande samtidigt som jag också hämtar tillbaka krafterna efter såväl gallstensanfall som tarmvred.

 

En liten, liten knopp i S:t Paulian.

Det var kyligt i morse och runt nollan. Aningen rädd var jag med tanke på att Clark Kent nu har sommartofflorna** på, men det var inte halt. Lite varmare har dan blivit sen dess, fast inte mer än knappa sju grader. En kan undra vart våren tog vägen. Tog den time out – så där som politiker gjorde innan sociala medier fick dem att avgå mer permanent?

 

Här i hemmet brister i vart fall knoppar och här avsätter vi ingen. Det började med amaryllisen, fortsatte med orkidén. Igår noterade jag att en av porslinsblommorna blommar också och i S:t Paulian, som jag köpte till jobbet i höstas för ett presentkort från Elliot Hund och tog med hem när jag slutade, hittade jag en liten, liten sak, minsann!

I övrigt dyker det upp märkliga åkommor här. Den senaste är hudutslag. Ja ja, jag jobbar på att överleva. Har jag överlevt Det Som Hände klarar jag av såväl det förflutna – jag har inget att dölja eller skämmas för, till skillnad från vissa andra – som den dumma kroppen.

Min söndag fortsätter i lugn takt. Jag ska hämta min kära efter arbetsdagens slut samt frakta hem min stege från Förorten och så ska mamma få sitt helgsamtal. Söndagen avslutas med Springfloden. I morgon är det en ny vecka, med nya möjligheter. Och den veckan blir jag ett år äldre, dessutom, och ska ha kaffekalas för några av de närmast sörjande.

Jag önskar Dig en skön söndag med lagom mycket på agendan!!!

*Clark Kent = min lille bilman
**sommartofflor = sommardäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I morn? I morn? Var ligger det?

Ett språkligt irriterat inlägg.

---

 

Men hallå! Finns det några journalister som kan stava? Vad är det för ställe rubriken refererar till? Eller vad betyder det?

???

Det heter/stavas:

1. i morgon
2. i morron
   eller
3. i morrn!!!

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Test: Vad betyder emojin?

Ett inlägg om små smileysar.

---

 

Behöver du lite uppiggning? Gör emoji-testet!

För ett tag sen skrev jag om emojis här. Du vet såna där smileysar, som man kan smycka sin text med i sms och på bloggar. Eller irritera läsare, tycker en del. Nu blev jag ganska glad när jag läste att den emoji som vi svenskar använder mest är denna ❤

 

Ibland kan det emellertid vara lite knepigt att förstå de här symbolerna. Jag hittade ett test hos Dagens Nyheter om vad olika emojis betyder och jag förstod bara 15 av 20. Hur många förstår du???

 
 

Till testet Vad betyder emojin?

(Dåligt väder, skräp på TV inget att läsa , tänkte jag. Roa dig med detta en stund och bli gladare. Kanske..?)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En påse från Skafferiet

Ett delikat inlägg.

---

 

En påse från Skafferiet hade följt med FEM från Metropolen Byhålan till Uppsala.

Den däringa gamle kömpisen FEM jag har, ho ä allt bra snäller! (Ja, det där var östgötska och betyder ”den där knappt fem månader äldre väninnan FEM jag har är väldigt snäll”.) Innan hon lämnade Metropolen Byhålan hade hon inhandlat en påse delikatesser från ett ställe jag har lyckats missa – Skafferiet. Skafferiet ligger på Kungsgatan i Metropolen, väldigt nära där min mamma bor. Men så är det, Tofflan är uppenbarligen inte lika skarpögd som på äldre stenåldern när hon bodde på orten.

I Skafferiet saluförs ostar och delikatesser, precis som det står på påsen. När jag kikar på webbplatsen ser jag att det är ostar, choklad och lakrits som är huvudvarorna. Och nog var det sånt i påsen. FEM hade köpt en Saint Agurost, en sorts grönmögelost, samt en Brieost som var så mogen och fin att den nästan gick åt Camemberthållet i smaken. Vidare låg det två askar Black i påsen. Nej, det var inte Tommy Nilsson i dessa utan chokladöverdragen lakrits med chili. Starkt var det så det förslog, men annorlunda gott. Två bitar nöjde jag mig med, men jag lär knapra en och annan bit av det som blev över.

Som tillbehör medförde FEM tre sorters kex och gröna druvor. Eftersom hon dessutom hade bjudit på hemkörningspizza till middag kan jag meddela att det blev många kex över. Några får följa med tillbaka till Metropolen, medan andra stannar kvar här – tills de äts upp, förstås.

Jag sköljde ner detta smaskens med ett sista glas Amicone som jag ”klämde ur” flaskan, FEM höll sig till alkoholfri läsk. Alltihop var ljuvligt gott och jag vill verkligen TACKA FEM för detta! Dessutom ska jag definitivt besöka Skafferiet nästa gång jag är i Metropolen!

Här kommer några bilder på allt gott vi mumsade på under lördagskvällen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Städdag, utelåsta och utestängd

Ett synnerligen divergerande inlägg.

---

 

Jag städar idag.

Ja jag städar idag. Och bäddar rent. Och tvättar. Det är därför jag sitter framför datorn och förvärrar min gamnacke. Närå, jag ska ta tag i hushållsgöromålen. Eller jag har i alla fall börjat genom att riva ur sängkläder, slänga dem i tvättmaskinen, hälla på tvättmedel och trycka på en knapp. Nu tumlar lakan och örngott runt i maskinen. Under tiden kan jag blogga lite eftersom dagens övriga administration i princip är avklarad. Ett och annat mejl av seriöst slag ska iväg, bara.

Igår började jag packa inför min påskresa. Träffade Lucilles utelåsta dotter på eftermiddagen som meddelade att de inte heller är hemma i påsk. Plan B trädde i kraft. Fräck som jag är kontaktade jag en annan granne, C. Inte visste jag att C hade varit svårt sjuk. Vi brukar träffas vid garagen innan vi åker till våra jobb eller efteråt. Men nu har ju ingen av oss åkt varken till eller från nåt jobb på ett tag. Tänk så lite man vet om varandra, trots att vi bor så nära… Snälla C lovade i alla fall att ta hand om mitt hem. Det är skönt att ha nån som gör det även om jag bara ska vara borta i några dar.

På kvällen igår fick jag via SvT:s webbplats veta att Antikrundan ska spelas in här i Uppsala den 22 augusti. Själva rundan hålls inne i Uppsala Konsert & Kongress, men eftersom inspelningsdagen är en lördag misstänker jag starkt att man även besöker loppisstånden på Vaksala torg vid vilket Uppsala Konsert & Kongress ligger. Jag funderar starkt på att ta mig dit med en gammal bok eller en gammal tidning…

Tacka vet jag doktor Britt-Maries doktorsväska. Där får man garanterat svar på ALLT.

Medan tvättmaskinen jobbar åt mig passar jag på att läsa lite nyheter på webben. Jag läser bland annat i UppsalaNyheter att patienter från och med igår kan kommentera det som står i de egna journalerna om de är anslutna till e-tjänsten. Fast vårdpersonalen är inte på nåt sätt skyldig att leta efter kommentarer, än mindre besvara dem ifall de är frågor eller påståenden. Sån jäkla meningslös tjänst! Varför ska man kommentera om man inte är säker på att nån ens läser? 

I världen utanför min bubbla sker det som vanligt otäcka saker. Jag vågar knappt gå ut längre, men när jag har gjort det har jag inte hittills varit rädd för att bli utelåst som grannflickan. Men flygolyckan i alperna berodde kanske på att piloten blev utelåst från cockpit. Fy så hemskt! Nästan 150 personer dog. Dörren till cockpit kan bara öppnas inifrån. Det är en säkerhetsåtgärd efter den 11 september-dåden.

Från Svenska Dagbladets webbplats är jag emellertid utestängd. Jag testade en gratisprenumeration i vintras och det var ju roligt och OK. Nu kommer jag inte ens in och kan läsa artiklar på nätet. Tidigare räckte det med att tömma cacheminnet på datorn så fick man en ny läsperiod. Nä, nu åker SvD bort från min dagliga surflista!

Jag hör att tvättmaskinen har jobbat färdigt. Dags för mig att göra ett handtag också, det vill säga hänga tvätt. Sen ska jag läsa en riktig papperstidning. Idag är det ju torsdag. Förutom Antikrundan i kväll betyder torsdag att UppsalaTidningen har avlämnats i postboxen.

Du som inte får UppsalaTidningen kanske vill roa dig med att lära dig lite teckenspråk. Jag satt igår kväll och sökte på några tecken i min teckenspråksapp och hittade då självtester som man kan göra i appen. Man får se tio tecken spelas upp samt fyra förslag på vad varje tecken betyder. Första gången fick jag åtta rätt av tio, andra och tredje gångerna fick jag nio rätt vardera gång. Kul och lärorikt!

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min sanning: Eva Dahlgren

Ett inlägg om en TV-intervju.

---

 

Ibland brukar jag titta på Min sanning. Det är ett timslångt program i vilket journalisten Anna Hedenmo intervjuar en känd person. De tu sitter på en uppbyggd liten scen och samtalar. Det enda avbrottet blir för fika nånstans runt halvtid. I kväll satt Eva Dahlgren mitt emot Anna Hedenmo. Det ville jag inte missa utan bänkade mig i god tid.

Eva Dahlgren gav Anna Hedenmo sin sanning i kväll. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

För mig har Eva Dahlgren betytt rätt mycket. Själv tycks hon närmast besvärad när hon får frågan om vad hon känner inför det faktum att hon är en förebild för många. Hon vill liksom bara göra sin grej, precis som hon alltid har gjort.

Att musiken skulle få en central plats i hennes liv bestämde hon tidigt. Hon skulle bli musikdirektör, för det var det högsta man kunde bli inom musiken, föreställde hon sig. Men det har självklart inte varit enkelt när man bara vill musicera och inte vara popartist. Integritet och blygsel kontra kändisskap blev ett ganska långt intro i den här intervjun. Det var nästan så att det blev brist på andra samtalsämnen, kände jag. Och på tal om att känna var det Anna Hedenmos stående fråga i kväll:

Hur kändes det då?

undrade hon om alla möjliga situationer och händelser i Eva Dahlgrens karriär, men även i hennes privatliv.

Självklart togs äktenskapet med Efva Attling upp, föga förvånande. En av de fåtal gånger under intervjun där jag fick veta nåt nytt var dialogen kring Eva Dahlgrens längtan efter barn. Sen fick hon inga egna, men väl bonusbarn. Och det var gott nog för henne. Hon sa bland annat i kväll:

Egentligen är det inte sina gener man vill föra vidare utan sina idéer.

Klok bonusmorsa – eller matmamma – det där, till skillnad från en viss annan sån jag känner till…

Vi får se glimtar från framträdanden i olika tidsepoker i Eva Dahlgrens karriär. Hon kommenterar själv sin märkliga frisyr efter ett av de äldsta inslagen. Men det är när hennes framförande av Ängeln i rummet vid Anna Lindhs begravning visas som varken Eva Dahlgren själv eller jag som tittare kan vara oberörd. Efteråt berättar hon om hur svårt det är att sjunga när man är ledsen och att hon efter framträdandet gick ner i sin loge och storgrät.

Jag hade ganska höga förväntningar inför den här intervjun, men jag blev lite besviken. Eva Dahlgren är svår att komma in på livet. Inte vid ett enda tillfälle ser jag leendet nå hennes ögon. Fast kanske är det så man blir när man har haft och har den fantastiska karriär och det liv som Eva Dahlgren har. Man blir lite… skygg och avvaktande.

Toffelomdömet för intervjun blir medel. För Eva Dahlgren blir det toppbetyg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Konsten att vara snäll

Ett inlägg om en bok.

---

 

En guldpeng. Tio kronor. Det är vad Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll i fin, inbunden utgåva kostade mig i augusti när jag fyndade den på Återbrukets nya ställe i Boländerna.

Den här boken kom ut redan 2005, men jag har länge velat läsa den. Skälet till det är att jag tror att snällhet är nånting annat än dumhet. Jag ville se om även Stefan Einhorn tror det.

Boken inleds med ett kapitel om etik och moral, hur begreppen faktiskt från början betydde samma sak. Kapitlen som följer behandlar både falsk och äkta snällhet, men även om det lönar sig att vara snäll och om snällhet kan leda till framgång. En stund under läsning hade jag en blyertspenna i näven för att markera särskilt intressanta och bra ställen. Till sist kände jag att pennan höll på att ta över – jag ville markera hela boken. Och det går ju inte.

I det här inlägget skulle jag vilja citera många ställen. Jag väljer ett par:

[…] Det är inte alltid så att majoriteten har rätt och minoriteten fel. Ibland kan man till och med vara ensam om att ha rätt, medan alla andra har fel. Då krävs det stort mod för att våga stå upp för det som är gott. […]

Och så detta:

[…] Ett av de bästa sätten att var snäll mot sig själv är just att vara snäll mot andra. […]

Det finns många sätt att vara snäll på, men det finns också många skäl till att vara snäll. Samtliga skäl är faktiskt goda, till exempel att man undviker konflikter, man kan samarbeta med andra, man undviker dåligt samvete, man slipper få negativ kritik från omgivningen, man slipper straff, man känner sig behövd, man står inte ut med att se andra lida etc etc.

Boken avslutas med att stipulera att vi mår bra av att göra gott – liksom människor omkring oss. Vi skapar fördelar för oss själva. Och, bäst av allt: vi får en bättre värld.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Dessutom tycker jag att du ska läsa den här boken.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jämställdhet, mångfald, kvalitet… Vad är i fokus?

Ett inlägg om en föreläsning och lite annat.

 

En stund på lunchen.

Det blev en kylig start på den här dan, men den artade sig och blev riktigt solig och fin. Jag tog en macklunch och stod en stund i solen och mobiltelefonerade med sjuklingen hemma. Något bättre var det visst, fast det är inte mycket med Fästmöns röst eller ork. Det blir nog till att vara hemma och kurera sig resten av veckan. Eller hos mig fram till fredag när de yngsta barnen kommer till sin mamma.

Konst(ig) kvinna.

På eftermiddagen tog vi en promenad ut i aprilsolen för att delta i ett möte. Eller det var faktiskt en föreläsning. Jag fick lära mig några promenadstråk i environgerna, inte helt fel med tanke på solen och på att min rygg synnerligen estimerade att jag rörde på mig. Vi promenerade till ett forum där jag studsade lite först på grund av konsten.

Charlotte Signahl, ingen konstig kvinna alls, pratar om ordet hora.

Efter konststudien blev det så föreläsning. Charlotte Signahl pratade om jämställdhet och mångfald. När hon först inledde kände jag mig lite tveksam. Framför allt för att jag känner att jag ju tillhör en minoritetsgrupp (HBTQ). Alltså jag trodde att det skulle bli lite överkurs. Det blev det inte. Efter en lite tveksam inledning kring bland annat pronomet hen drog den lilla människan igång i racerfart på scenen. När hon var nästan färdig berättade hon att hon var nyopererad. I magen… Det blev en synnerligen stimulerande eftermiddag där vi fick tanke att reflektera över förlegade begrepp som

neger

men också hur fel det blir när en del använder ord som

hora

utan att veta vad det betyder. Och för övrigt… Visste åhörarna vad en transvestit var? Jag tror det.

Där jag jobbar just nu talas ofta om olika sorters värden. Framför allt allas lika värde. Och lite annat. Föreläsaren tyckte att det mest var tomma ord och ville att vi skulle fokusera på det riktigt väsentliga: kvalitet. Ärligt talat håller jag med. Det är för många fina ord som i verkligheten inte betyder så mycket. Fokus på min arbetsplats ligger inte direkt på jämställdhet och mångfald. Här jobbar var och en med sitt. Jag skulle önska att vi hade just kvaliteten i fokus. Och samarabetet. För eftersom vi är mångfaldiga och inte enfaldiga torde det vara att föredra. Oder was..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Eh… hur var det här då..?

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar vad som menas. 

Var ute på nätet och letade underlag, men fastnade av nån anledning vid denna rubrik på Svenska Dagbladets startsida på webben. Nån som kan hjälpa mig och förklara vad rubriken betyder?

Eh..?

Livet är kort. Språkpolisen är här.

Read Full Post »

Ordförståelse

Nån som hört talas om det nya (?) ordet

konfligt

Nån som vet vad det betyder???

Konfligt – vad är det?

Den här gången är det Dagens Nyheters elit som har varit framme.

Livet är kort.

Read Full Post »