Ett svårt fall av påssjuka

Ett inlägg i vilket Tofflan slår rekord. I shopping.

---

 

Missunnsamma kan sluta läsa nu – och se upp för nålar…

Ja jisses anoga! Vad säger du om sex (6)… TIMMAR PÅ STAN??? Det är baske mig rekord för en Toffla! Och inte en enda gång gnällde eller pipplade hon. I stället blev hon ett svårt fall av påssjuka. Jag, som egentligen mest skulle köpa mig en ny jobbväska och kanske, kanske en plånbok, slog på stort idag och satte sprätt på ett par tusenlappar. Minst! Och nu vet jag att vissa kärringar (ja, det är bara kärringar som är missunnsamma, aldrig några karlar!) tycker att detta är förskräckligt skrytigt, men faktum är att jag fick en generös födelsedagspeng av min mamma och jag köpte bara nödvändiga saker. Eller i vart fall saker som skulle ersätta andra saker som har varit trasiga i några år eller är slut. Så du som läser och bara känner dig negativt inställd – sluta genast läsa. Och passa dig så inte en och annan nål hamnar i min voodoodocka, den som numera sitter på min nya jobbväska!

Ett svårt fall av påssjuka var det… Eller vad tycks om detta slutresultat:

Påssjuka…

Men vi börjar från början… Fästmön och jag tog bussarna in till stan där vi strålade samman i en korsning. Min resa gick bra, jag blev bara irriterad på folk som konstant och högt snackar i sina mobiler. Vi inledde med att besöka Sandys på Vaksalagatan. Och detta besök var det flera syften med: dels ta en fika och lägga upp planerna för dagen, dels hälsa på bossen. Rent och fräscht och gott kaffe var det på Sandys. Som en riktigt fin bonus – förutom kramarna från bossen (som kanske inte alla får..?) – kan gästerna ladda sina mobiler – olika laddsladdar erbjöds i en liten laddstation. Utmärkt service! Eftersom vi kom direkt från frukostborden, i princip, mäktade vi inte med nåt tilltugg till kaffet idag, men nästa gång… DÅ!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När shoppingplanen så var uppgjord skred vi till verket. Och faktiskt var det inte bara jag som bar hem påsar, även Anna gjorde det. Hon fick bland annat en urban minimizer och det får du googla på. Själv fick jag min allra första Ingmar Bergman/tvåhundralapp på Twilfit när jag köpte svindyra underkläder från Calvin Klein! Jag blev så uppspelt att bilden blev oskarp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fortsatte sen till bland annat Lindex där vi tittade på… BabyHattar?! Det är väl det BH står för???

BabyHattar?!

Mellan underklädesbutikerna hoppade jag in lite här och var för att kika på jobbväska och plånbok. Plånbok slog jag till på på fel ställe – lite senare under eftermiddagen hittade vi samma plånbok till 20 procents rabatt… Nåja, en kan inte alltid göra lysande affärer. Och mellan skenandet i affärer behövde vi fylla på med energi. Vi gick till min vän Greken på Storken där vi åt fräscht och gott och så nyttigt att min mage naturligtvis protesterade. (Ja, ja, du ska få ostbågar och öl sen, lille vän!). Men jag kan som vanligt inte räkna och vid bordet undrade jag vem som skulle joina oss och nyttja den tredje gaffeln…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av eftermiddagen sprang vi in och ut i affärer. Medan Anna provade kläder, strosade jag runt… bland underkläder, förstås, och rodnade… På The Body Shop köpte jag mig efterlängtade body butter, men jag vägrade betala för en påse. Den enda affären vi var till idag som skulle ta betalt för en liten jävla påse till min burk. Dåligt, The Body Shop!

The Body Shop ville ta betalt för en påse till den lilla runda burken! HA! Jag betalar inte för att gå runt och göra reklam för den affärskedjan, så det blev påsfritt där. Kanelkaramellerna från Barkleys och tuggummina köpte jag på en livsmedelsaffär. 

Innan vi skildes åt vid Centralen, bjuckade Anna på en sista fika hos Coffeehouse by George. Där hade de varken brickor till fikat eller möbeltassar till fåtöljerna, men OK, mazarinen var god. Före avslutningsfikat hade vi hunnit med en shoppingtur inne på Akademibokhandeln. Där satte jag sprätt på presentkortet från NK* och Marcus mamma, men faktum är att jag har 41 spänn kvar. Och det räcker ju nästan till ytterligare en pocketbok…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klockan hade passerat 16 när jag låste upp ytterdörren hemma i New Village. När jag låste den hade klockan inte ens slagit tio. Jag slog helt enkelt världsrekord i shopping idag – eller i alla fall personligt bästa.

Sen vidtog bara roligheter. Jag började med att tömma min trasiga gamla plånbok och fylla den nya. I min gamla hittade jag ett helt plockepinnspel. JA, JAG ÄR TANDPETSFETISCHIST!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa rolighet bestod i att tömma min trasiga necessär från Lacoste, en röd och grann sak som jag fick en gång när jag köpte parfym. Nu har dess dragkedja varit trasig i några år och jag tyckte att jag kunde kosta på mig en ny necessär med hel och fungerande dragkedja så att alla grejor stannar kvar inuti utan att trilla ut hela tiden. Den nya necessären var liksom plånboken från Björn Borg. Fasen så sportig jag känner mig! (Moahahahahaahaaaaaa, det där var ironi! Jag har aldrig ens hållit i ett tennisracket!)

Den undre necessären ersattes av den övre.

Därefter blev det dags för jobbväskbyte. Då insåg jag att jag inte bara är tandpetsfetischist, jag är rätt mycket pennfetischist också. För varför skulle jag annars ha en gedigen samling pennor, de flesta dessutom icke fungerande, i min gamla jobbväska..? Och vid det här laget kan du säkert gissa vilket märke det blev på jobbväskan…

Jajamens!

som Bosse J. sa, Björn Borg. Precis som den gamla, trasiga…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu känner jag mig rätt trött och ska vila och bläddra lite i min nyinköpta litteratur. Självklart har jag messat NK och tackat för de fyra pocketböckerna. Kanske sätter jag mig och funderar ut vilken bok jag ska köpa för slanten som blev över på presentkortet… Sen blir det Maria Wern klockan 21 – då slipper en tänka så mycket. Hjärnan har fått mycket motion idag och har många intryck att bearbeta…

Om du har orkat läsa ända hit orkar du säkert skriva några rader i en kommentar om vad DU har gjort idag. Tror jag..?

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Femina, den 15 april 1962

Ett inlägg om en gammal (?) damtidning.

---

 

Femina från den 15 april 1962 är faktiskt inte så olik den på nätet 2015 – innehållsmässigt…

Häromdan var på jag på besök i en namnlös, men nyöppnad retro- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Innan jag åkte hem fick jag frågan när jag är född av en av ägarna. Efter att ha besvarat den ärligt blev jag förärad en gåva – ett exemplar av damtidningen Femina från den 15 april 1962. Det var elva dar före min födelse och jag är väldigt säker på att min höggravida mamma läste just den tidningen – när hon inte joggade längs med Vätterpromenaden för att sätta lite fart på mig… (Det är sant – mamma och pappa joggade så sent som kvällen innan jag föddes – i syfte att få igång förlossningen!)

Igår kväll satt jag och bläddrade i den gamla (ja, den är ju elva dagar äldre än jag, då är den gammal!) damtidningen. Det roliga är att tidskriften fortfarande existerar. När jag kikar lite på den på nätet och jämför tidskriften från 1962 med den från 2015 kan jag konstatera, åtminstone vid första anblicken, att inte mycket är förändrat innehållsmässigt. Jo en sak – idag har Femina bloggare!

I en annons för vitaminen Cernitin är bilden av dåtidens familj den typiska – aktiv pappa och son, passiv dotter och mamma. Men en väldigt förståndig och omtänksam hustru och mor!

År 1962 kunde kvinnorna som läste Femina få tips vad gäller hälsa, mode, smink, mat och mannen, förstås. Precis som idag! Men visst skrattar jag lite när jag redan på omslagets insida ser en bild på dåtidens familj – en pappa och en son som kastar boll, medan mamma ligger i gräset och får en blomma av sin dotter. Det handlar om vitaminer. Cernitin. (På nätet 2015 läser jag att det är ett pollenextrakt som används inom urologin!) Och så texten…

[…] En mammas högsta önskan – att ha familjen glad, frisk och verksam omkring sig. En förståndig och omtänksam hustru och mor tänker på alla, även på att en aldrig så rätt kost kan behöva kompletteras. […]

Alltid aktuellt!

Jag bläddrar vidare. Det är då jag noterar att den här damtidningen faktiskt innehåller en del saker som fortfarande är aktuella, till exempel en artikel om framtidens mat. Läsarna får sig alltså till livs (!) inte bara en mängd mat- och bakrecept – för sånt är det rätt mycket av i tidskriften – utan också mera matnyttiga (!) artiklar om vad som händer inom livsmedelsforskningen. Artikeln handlar om frystorkning som gör maten mindre men även tåligare att lagra i flera år. Bo Hanson, som har skrivit artikeln, beskriver inte helt aptitligt hur en frystorkad biff ser ut…

[…] gråbrun till färgen och […] torr, ungefär som en badsvamp ur vilken man kramat allt vatten. Den ser inte ut som en biff, och den känns inte som en biff. Inte som ett stycke kött, helt enkelt. […]

Nån som blir sugen???

 

Läsarförslag om idealmannen – ett säkert kort att få engagerade läsare är ju, som bekant att be dem interagera. Så gör vi ju än idag med kommentarer, tävlingar etc.

Annat som fortfarande skulle kunna vara artiklar skrivna idag – åtminstone vid första anblicken – är dem om Mannen. Ja då menar jag inte läsarnas inskickade förslag och åsikter om idealmannen. Men det är intressant att notera att viljan – och knepen! – att engagera läsarna för 53 år sen är ganska lika dem vi använder oss av idag: kommentarer, tävlingar etc…

Det är ett par artiklar om Mannen som sticker ut. En av dem är den om fäders utanförskap, det som uppstår utanför äktenskapet. Artikelförfattaren Ingrid Ericson anser att

[…] Pojkarna måste fostras till fäder. […]

När jag läser artikeln känns den trots orden ovan inte helt omodern. Men när faderskapet och dess ansvarsbörda senare i artikeln ska tänjas till att särbopappan (mitt ord – det fanns inte 1962!) ska komma och ta hand om sitt barn åtminstone en dag i veckan, inser jag att texten har ett antal år på nacken. Det en ska komma ihåg i sammanhanget, dock, är att fri abort inte fanns på den tiden!..

En artikel om fäders utanförskap.

Förutom Mannen och mat innehåller det här numret ganska mycket mode. Jag skrattar åt halvtokiga modeposer, men också åt annonser för promenadskor. Vidare annonseras det på var och varannan sida om underkläder – BH, trosor (som går upp till armhålorna), gördlar och annat som en kvinna ”behövde” 1962.

Många annonser för underkläder är det i Femina nummer 15 från 1962. För den modemedvetna kvinnan har ju, enligt annonstexten, stora krav på sin intima garderob…

 

Annonser för nylonrockar – och brustna ådernät…

Nä, inte ser det särskilt bekvämt ut. Men Femina nummer 15 från 1962 innehåller också annonser för dåtidens mjukixbrax – nylonrockarna! Dessa användbara plagg under vilka en kvinna kunde ha former utan att de syntes. Rockarna kunde användas både i arbetslivet – annonsen föreslår konditori och damfrisering – och hemma, av husmödrar.

Men här är också en del gör-det-själv-beskrivningar. Bland annat får läsarna en beskrivning av hur de själva kan sy en dräkt för alla tillfällen. En sån som väl alla kvinnor alltid har önskat sig, eller?

Det finns förstås massor mer att läsa i den här damtidningen. Dock inte så mycket skvaller. I stället finns notiser om nya filmer, bland annat Birgitta Stenbergs (för övrigt född exakt 30 år på dagen innan jag) film baserad på hennes raggarroman, ett ganska rörande reportage om Monica Nielsen och hennes föräldrar och en underbar krönika om Höstsol, ett hem för äldre skådespelare och…

Kort sagt: jag hittar mycket intressant att läsa från dagarna strax innan jag föddes. Stort TACK till Ilona!

”I morse fick jag ett nytt jobb…” – att göra reklam för en Facit skrivmaskin.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två trasiga tofflor…

Ett trasigt inlägg.

---

 

Efter att ha promenerat runt i min lägenhet ett par varv började jag undra om jag hade varit på morfinmedicinen igen. Jag snavade hela tiden, framför allt vid mattkanter och trösklar. Samtidigt hörde jag ett flaffande ljud. Hum… Hade jag glömt ta på mig BH så att hängbröna flaffade mot buken? Eller vafalls? Närå. Jag böjde mig ner och såg en skobeklädnad i lika trasigt skick som sin ägare…

Lika trasig som sin ägare.

Jag får helt enkelt ta fram limmet i kväll och sitta still (inget större problem). Om limmet funkade på Fästmöns brillor borde det funka på Tofflans toffla.

Och för att jag inte ska lämna dig med min älskade, men kanske något stinky toffla, får du här en nytagen bild på amaryllisen som Anna och jag fick av L. Igår var det EN klocka, idag är det plötsligt… TRE!

Amaryllisen från L den 16 december 2014.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Buddha med snabeldraken och porträtt av normala

Ett porträtterande inlägg.

---

 

Ungefär så här såg jag ut. Fast till skillnad mot Buddha på bilden hade jag BH.

Nu har jag gett mina grannar nåt riktigt kul att skratta åt ända fram till midsommar nästa år: jag har städat. Det är väl inte så kul i sig. Det roliga ligger i min städmundering. Jag har gått omkring i några timmar som en gigantisk Buddha – fast med svart bikiniöverdel – framförandes min snabeldrake*. Tänkte att jag skulle bjucka dem på nåt som de kan gotta sig åt och så. Eller också ligger de och kaskadspyr. För en Tofflisk Buddha i svart bikiniöverdel dragandes en snabeldrake är ingen vacker syn. Den är inte vacker nånstans. Och nej. Till och med jag har gränser. Det blir ingen bild på spektaklet. Det blir en bild på en annan Buddha. En BH-lös sådan.

Medan jag gick där och drog draken över mina repiga golv funderade jag över det här med porträtt. Jag älskar att fota – roliga saker, kul skyltar, felstavningar, vackra blommor, häftiga träd och så vidare. Jag avskyr att fota människor. När det gäller att ta porträttbilder är jag urusel. Det är möjligen så att jag en halv gång lyckats fånga nåns rätta jag. Därför är jag riktigt avundsjuk på Elisabeth Ohlson Wallin. Hon kan ta porträtt, hon! Jag slukade hennes senaste fotobok med hull och hår. Och gapade av beundran.

Sånt här kan jag fota bra…

Det finns porträttbilder som jag tycker att jag har lyckats med. Bland annat har jag en favoritbild på Fästmön som jag älskar. Men Anna själv avskyr den bilden, tyvärr. Så jag får nog fortsätta att gå omkring och vara avundsjuk på Elisabeth Ohlson Wallin och såna däringa proffsporträtterare. Och fota mina gamla fina och häfiga blommor och träd.

När det gäller porträtt är jag för övrigt helt klart bättre på att skriva dito. Alla människor har nämligen en historia. Kanske gör jag ditt porträtt nån gång – i ord..?

*snabeldrake = dammsugare

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt märkliga missbruk

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om människor med märkliga missbruk.

Fästmön och jag bänkade oss i afton, inspirerade av den sjuka Hortellskan, för att se The Real L Word på TV 11. Så långt var allt coolt och normalt och rätt roligt. Men sen kom programmet Mitt märkliga missbruk.

Först ut var en kvinna som åt toalettpapper. Jag bara kände hur det vände sig i magen på mig. Jag kände det där torra pappret på tungan och… usch! Men nästa kvinna var värre! Tack vare allt rengöringsmedel hon ätit under många år hade hon förstört de flesta av sina tänder. Anna och jag var förvånade över att hon inte hade först mer av sin insida.

Äta toapapper? Nej tack!

Nästa märkliga missbrukare var programmets enda man. Hans missbruk var jämförelsevis harmlöst – han hade en plastdocka till partner. På gång var också en flickvän, även hon i plast. Inget som skadade varken honom eller nån annan.

Kvinnan som var tvungen att sova med en hårtork var ju däremot livsfarlig! En påslagen hårtork bland sängkläder kan ju orsaka såväl brand som död. Kvinnan hade bränt sig flera gånger.

Även nästan kvinna hade bränt sig, men på solarium. Hennes missbruk var att sola, för det mesta i solarium, flera gånger om dan. Trots att hon var ung hade hon fått en hud som en 40-åring i ansiktet.

En kvinnlig städmaniker fanns också i gänget. Kvinnan städade typ åtta timmar varje dag. Hon skällde ut sin man för att han skitade ner och hon gick och handlade iförd gummihandskar.

Mja, lite städmanisk kan jag vara, men inte så att jag städar åtta timmar varje dag. Och jag har inte gummihandskar på mig när jag handlar!

Men värst av alla missbruk stod nog den sista kvinnan för. Hon som åt skumplast, sånt som finns i kuddar och soffor. Helst skulle skumplasten vara rullad i jord först så att den blev krispig. Hennes missbruk eskalerade så att hon även ville ha rosa lotion på skumplasten. Hon blev väldigt sjuk, men inte heller de rena fysiska plågorna kunde stoppa henne – hon började till och med äta sina BH:ar.

Skumbananer kan jag äta, dock inte skumplast. Uschaaaaaaan, på ren östgötska!

Först ska jag ärligt erkänna att jag skrattade. Sen mådde jag illa och fick ont i magen. Och slutligen tyckte jag förstås synd om dessa kvinnor (mannens missbruk var ju bara lite konstigt och inte skadligt). Samtliga försökte bryta sina missbruk, men långt ifrån alla klarade det.

När Anna skulle gå på toa i en paus undrade jag om hon skulle äta toapapper. Hon sa att hon inte skulle det, men man vet ju aldrig med henne, hon kan vara ganska lurig.

Nej fy, riktigt fruktansvärda missbruk dessa! Och nu vill jag förstås veta om DU eller nån du känner knaprar på nåt konstigt, kanske farligt..?

Livet är kort. Ät nåt gott i stället för nåt skumt!

Read Full Post »

Nöjd – med det mesta, men inte med allt

Efter en bra arbetsvecka är jag nöjd. Verkligen nöjd! Jag får fått en del kortfristiga besked som köper mig en del tid. Jag har jobbat hårt. Kan jag vara annat än nöjd?

Baksidan av jobbet.

Jag komponerade en rap igår och den är jag också nöjd med – särskilt som jag har noterat att många citerade har läst den. Då fyllde den sin funktion. Jag vet inte hur många som tittade på get-versionen av Whitney i slutet. Den som missade att göra det missade nåt verkligt… annorlunda…

Fästmön har ju varit hemma och snorat större delen av veckan. Igår kände hon sig för första gången lite piggare, så hon lagade god mat (chicken tikka masala med naan) och bakade en äpplepaj. Jag älskar verkligen hemlagad mat, det är så sällan jag får njuta av det.

Gårdagens dessert. Mums!

Vi skuttade i säng tidigt igår kväll – och då var det svårt att ligga kvar i morse. Strax efter klockan sex messade jag till Anna, som satt i köket, och frågade om jag fick komma upp. Skjutsade sen Anna till jobbet (hon började klockan sju). Naturligtvis kunde jag inte sova mer sen när jag kom hem. Jag plockade fram ett par rena handskar och satte igång med att feja.

Städförmiddag i Toffelhemmet.

Hela förmiddagen ägnade jag åt att städa här hemma. Nu är det renskrubbat i badrummet och i duschrummet och jag har dammat och dammsugit.

Stack iväg till Stormarknaden mitt på dan och kom därifrån med två matkassar och en BH. Träffade MÅ från min förra arbetsplats, men det var nära att jag missade! Och så var jag då hos optikern. Det är en mindre rolig historia. Jag har ju två synfel och de går inte att korrigera så att jag blir nöjd. Därför fortsätter jag med samma styrka på linser och brillor och införskaffar ett par läsglasögon. Det går inte att operera mer än ett synfel, så det känns ju som ganska bortkastade pengar om jag nu skulle välja att satsa 35 000 – 40 000 på ögonoperation. Jag får klartecken att fortsätta köra bil – ett tag till.

Mamma fick ett telefonsamtal när jag kom hem (hon hade förstås ringt fast jag sa att jag skulle ut på ärenden idag). Hämtade sen hem Anna. Vi har tagit en lördagsöl med lite nötter och jag har ringt efter hemkörning av middagen – pizza från Pizzeria Anna!

I kväll blir det Melodifestivalens andra chans. Lite nyfiken är jag på vilken skit vilka låtar som går vidare, men i år har det varit riktigt bottennapp musikaliskt sett, tycker jag. Därför har jag inte brytt mig om tävlingen och inte heller bloggat om den nästan nånting. Som vanligt rekommenderar jag därför i stället att du läser hos Jerry, dels för att han är mer engagerad än jag, dels för att han skriver initierat om det hela.

Himlen utanför var nyss alldeles röd, nu är den svart. Och snart plingar pizzamannen på dörren. Jag är ganska nöjd med min lördag. Det är i alla fall rent hemma – och i morgon kan jag slappa hela dan, om jag vill.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ännu en dag…

Ännu en dag är till ända. Jag känner mig mycket nöjd med min dag, jag har uträttat det jag hade tänkt uträtta – och lite till! Så klart var det inte roligt att städa när det var soligt och varmt. Tror nästan att det var semesterns hittills finaste dag, men… Det fanns liksom inte så mycket att välja på. Och nu när det är gjort känns det skönt.

När hemmet var fejat och klart tuffade Clark Kent* och jag iväg så han skulle få duscha**. Efteråt polerade jag honom torr med trassel och pysslade om hans ärr***. Nej, det ser inte alls snyggt ut och jag ångrar att jag inte anmälde skadan. Nu känns det lite försent…

Somliga var visst ute på utflykt i eftermiddags bland bollar och regndroppar, medan andra slet  och svettades. Kände mig lite ensam ett tag, men det var nog bra att jag inte dök upp på utflykten för jag hade som vanligt inte kunnat hålla käften när föräldrar inte uppfostrar sin avkomma. Det är faktiskt ganska effektivt att högt väsa

SCH!!!

till en unge som gapar i till exempel en affär. I nio och ett halvt fall av tio tystnar ungen. Den blir väl så paff att en elak tant vågar säga ifrån att den helt enkelt lyder.

Elak ja… Jaa, det är jag ju. Jag är till exempel så elak att jag var till Himlen i kväll och hämtade ytterligare en födelsedagspresent till min mamma. Nu får hon fem stycken och förhoppningsvis duger väl nån av dem. Trots att det är en elak som har köpt allihopa.

Presenter till mor.

Tänk jag är såå elak att jag ska köra 120 mil för att min mamma ska få slippa vara ensam i en och en halv vecka under min fyra veckor långa semester. Så elak är jag att jag hämtar hit henne och skjutsar hem henne, från dörr till dörr. Jaa, så elak jag är.

Nu är jag övertydlig, men som du kanske kan utläsa av detta är jag jävligt trött på att bli kallad elak. Visst, jag är elak ibland, men jag är en massa annat också. Bakslug, till exempel. För eftersom presenten var hos Fästmön passade jag på att få en puss eller två också. Tänk att hon vill ha det av en som är så eeelak – och gammal! Men inte så gammal att vi kan leka mor och dotter, det får andra göra. Hujedamig! Jag är så glad att Anna tyckte att… min nya BH såg ut att göra underverk med mina behag, för att uttrycka mig omständligt, men moraliskt. Tyngdlagen har ju, som du förstår, trätt i kraft på denna min kropp. Men ååå så skönt det är att vara vuxen!!!

*Clark Kent = min skadade lille bilman
**duscha avser i detta sammanhang tvättas med högtryckstvätt
*** ärr i detta sammanhang avser en ful repa

Read Full Post »

I spy, with my little eye…

I spy, with my little eye… something beginning with… Aj..?

• Nästa Ajfån får ännu tunnare skärm. Jepp! Just nu produceras dessa i Asien. Bilder och filmer ska bli skarpare. Och då kanske, kanske… jag låter mig förföras…
• 600 år gammal BH funnen. Det är då fan att underklädestillverkarna inte kan göra en BH som jag gillar och som passar mina tuttar! Om man har haft 600 år på sig, liksom…
• Stillasittande är lika farligt som rökning. Enligt den så kallade Lancetrapporten rör var tredje vuxen för lite på sig. Och varje år dör 5,3 miljoner människor i världen för att de inte rör på sig. Dessutom gör stillasittandet att risken för hjärtsjukdomar, diabetes och cancer ökar. Se bara på tonåringen i Taiwan som dog efter 40 timmars datorspelande på ett internetkafé – han dog.
• Påkostade lägenheter är svårsålda. Ja… alltså… Här i Uppsala byggs det och byggs. Ändå finns det inte tillräckligt med bostäder. Hur går den ekvationen ihop? Tja, det handlar naturligtvis om att de allra flesta av oss inte har råd att köpa dessa nybyggda, påkostade lägenheter. Varför fattar ingen det???
• 228 kronor i minuten. Det är vad en viss fotbollsspelare tjänar. Spelare. Sparkar boll. Ursäkta mig, men är det rimligt, det? Då kanske han har råd att köpa sig lite coachning så att han uppträder lite trevligare när han showar utanför planen. Lite vanlig hyfs har ingen mått dåligt av.

Read Full Post »

Avslut av Vuxliga veckan

Idag stod shoppingtur till klädaffär på landet på agendan. Mitt syfte med turen var att köpa en ny plånbok eftersom min var trasig samt strumpor, även de trasor en masse i min låda. Fästmön skulle försöka byta en vara och Person nummer 3 fick en peng av undertecknad för att h*n har arbetat hårt och även har lyckats nå flera alternativ för framtiden – hur valet sen blir, är en annan femma.

Clark Kent* hittade nästan själv, trots att man bitvis lagt om vägen. Men vi kom fram till rätt ställe!

Hit åkte vi idag! F:A på skylten står för FIRMA och ingenting annat.

Vi uppehöll oss i byggnaden i cirka tre timmar. Ganska svettigt… Solen lyste stekhet när vi anlände, men när vi skulle svalka oss med var sin glass drog molnen ihop sig…

Huset som Gud glömde? Njae, men det blev ett herrans åskväder.

Det blev ett herrans åskväder och regnet vräkte ner när vi efter lyckad shoppingtur färdades längs kringelikrokiga landsvägar in till en mindre ort för middag. Fast man kan ju tro att vi besökte Herren själv…

Änglar och bedjande flickor… Åt vi i Herrens hus?

Jag tror att alla inblandade var nöjda. Baksätet var fullt av påsar i alla fall, liksom bagaget.

Påssjuka? I baksätet fick precis en person och de flesta påsar rum.

Efter avsked i Himlen – nu är Vuxliga veckan slut – vände Clark och jag hemåt New Village. Vi tog gamla vägen och som vanligt blev det bomfällning.

En stunds avkoppling i bilen när bommarna i Gamlis fälldes.

Hemma packade jag upp min påse och min rygga. Jag fick allt detta för 883 kronor:

En Fred Perry t-shirt, två par trosor, en present till ett födelsedagsbarn, en present till mamma, ett par strumpor, en påse tuggummi, ett födelsedagskort till mamma, en BH, tre chokladbitar, en plånbok och bomullspads.

Dyrast var förstås t-shirten, som är blå med vinrött tryck, samt BH:n. Tvålarna, kortet och padsen kostade bara tio spänn styck. Plånboken gav jag 99 pix för, vilket innebär att den inte är av äkta skinn, men det skiter jag i. Jag är nöjd och tycker att jag har fyndat!

Jag hade tänkt köpa flera par strumpor, men eftersom jag lever på stor fot får jag mest titta på herravdelningen och jag vill inte bara köpa svarta strumpor och aldrig i livet beige. Men jag hittade ett par roliga grå som man skulle kunna säga är fiskbensmönstrade.

Fiskbensmönstrade strumpor, det vill säga strumpor med en cool katt i solbrillor på, en katt som uppenbarligen har ätit en massa firrar och bara lämnat benen kvar.

Medan jag satt på toa hemma ringde nån idiot som inte fattar att jag har NIX på min telefon. Numret var 0480463068 och vad jag förstår är det Fortum som döljer sig bakom det numret. Där är jag INTE kund och tänker INTE bli. Skäms, säljare, som inte kollar NIX först!!! Men tur för dig att jag satt på toa och SKET i att svara!

Sen ringde jag mamma och lyssnade på vad hon hade att säga i 30 minuter. Hela helgens agenda kom, så nu vet jag precis vad och när och hur jag ska göra på lördag, framför allt. För mig är det viktigaste då att göra fint på pappas grav. På tisdag är det nämligen sex år sen han lämnade oss.

Nu har jag tömt och kastat (nej, den kan verkligen inte vara bra att ha, den var trasig!) min gamla plånbok och fyllt min nya. Den verkar rätt OK, även om vissa av kontokortsfickorna är väldigt trånga.

Dags att flukta igenom dagens lokalblaska och bänka sig i bäste fåtöljen klockan 21 när Tyst vittne (tredje delen av sex) knackar på rutan.

Jag är trött, jag har ont i hälen, håret rasar av mig, men jag är nöjd med dagen. Nu väntar en ensamdag i morgon med städning och bilfix och så långkörning på fredag.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Ett perfekt par

En del par brukar man ge omdömet

De har äktenskapstycke!

Det skulle man kunna säga om Fästmön och mig också. Vi är i alla fall i stort sett lika snigga och har nästan lika god klädsmak.

En av oss iförd shorts och klackskor, en fantastisk kombination.

När vi kommer hem åker jobbkläderna av och vi ikläder oss var sin onepiece NOT!!! Däremot åker ofta en mjukisbralla på, men den ska vara svart för jag har en fet röv. Onepiece är inte bara skitfult, tycker jag. Det är synnerligen opraktiskt också när man är en kisslisa som jag. (Tänk själv vad jag menar.)

Nån av oss har svårt att matcha ens tofflorna.

Klädseln för kvällen är för en av oss t-shirt, shorts och ullstrumpor, för den andra grafitgrå mjukisbralla som ständigt åker ner i brist på resår, oformligt tjockis-svart linne och ingen BH (tyngdlagen gör sig starkt gällande).

Kort sagt, man kan verkligen säga att vi är det perfekta paret. Eller vad tycks???

Det perfekta paret?!

Read Full Post »