Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ruta’

Ett inlägg i vilket det haglar – på flera sätt än ett.


 

Semesterersättning

En trevlig överraskning från min förra arbetsgivare.

Igår fick jag en trevlig överraskning med snigelposten. Och då menar jag INTE PostNords konstiga kort med nån sorts ursäkt över företagets dåliga service. Nä, jag menar fönsterkuvertet från min förra arbetsgivare. Detta kuvert innehöll nämligen semesterersättning för tre dar. Inte nog med att semesterpengar haglade över mig. När jag sen kollade mitt bankkonto hade a-kassan satt in lika mycket och en femhundring till för sex arbetslösa dar. Det innebär att jag har 7 100 kronor att leva på i maj.

MEN… Eftersom jag fick två löner i slutet av mars – konsultlön betalas ut i efterskott, medan månadslön ju vanligen betalas samma månad – och semesterersättning från konsultföretaget ska jag inte klaga. Jag satte undan en rejäl slant. En del av den har gått till presenter till ett födelsedagsbarn, en annan del till kläder till mig själv och några böcker, förstås. Särskilt mycket mat har det inte gått åt den senaste tiden, så det finns pengar kvar som täcker månadens sedvanliga räkningar inklusive extraräkningen från rörmokaren.

Jag klarar mig en månad till, alltså. HURRA! Men en kan väl säga att en inte blir rik av att gå på a-kassa, om nu nån trodde det, trots att ersättningen höjdes i höstas. Nu fick jag ju bara för sex dar – nästa gång bör jag få för 20 dar. Men ändå. Det handlar om så lite pengar att jag har svårt att tänka mig att nån frivilligt skulle försöka lura till sig dem.

Igår gjorde jag inte många knop, inte fler än jag måste. Jag är fortfarande svag och magen är bråkig. Jag försöker äta lite och ofta, men igår gjorde jag en blunder. Vädret är nämligen rätt jobbigt och irriterande – det kan vara strålande sol på morgonen, som snabbt och plötsligt avlöses av ösregn. Eller som idag – hagel och snöblandat regn.

Snö eller hagel mot gräs

Hagel eller snö mot gräset idag. Nä jag vet. Det syns inte så bra på fotot, men jag både såg och hörde det.

 

Månen

Månen var fantastisk igår kväll! Min mobilkamera gör den naturligtvis inte rättvisa.

Därför erbjöd jag mig att hämta Fästmön efter jobbet klockan 21 och skjutsa hem henne, så att hon kunde komma i säng i vettig tid eftersom hon började jobba tidigt i morse. Lite mer än en timme var jag ute. Behållningen av den trippen blev, förutom pussar, att jag fick uppleva en helt fantastisk måne.

Men sen blev jag ju lite frusen OCH lite hungrig när jag kom hem. Ganska sent intog jag därför två rostade mackor med brännvinsost – och ett glas rött. Ett glas var vad som fanns kvar i flaskan från förra lördagen. Vinet, som då blev en besvikelse, smakade mycket bättre till den starka, lagrade hårdosten igår!

Det borde ha stannat därvid, men det gjorde det inte. Tofflans karaktär är svag. Nåt mer vin blev det inte – jag kämpade med det enda glaset under flera timmar – men jag åt… choklad. Mintchoklad som var kvar sen förra lördagen. Jag åt inte bara en ruta eller en rad – jag åt upp rubbet…

Kaffe o bok

Kaffe och läsning i sängen medan jag inväntade att smärtan skulle släppa.

Jag såg på film på TV igår kväll så jag kom sent i säng. Som vanligt vaknade jag vid åttatiden, i morse var det skåps-/garderobsdörrar som nån smällde i upprepade gånger. Och jag hade ont i magen. I tarmslutet, det vill säga nedtill på vänster sida. Därför inväntade jag dagen – som för övrigt är Världsbokdagen! – och att smärtan skulle gå över i sängen med kaffe och min bok på gång samt lite Wordfeud. Så småningom klev jag upp, tog en dusch och intog fil med linfrön. Därefter blev det en viss output, även om det inte direkt haglade i toaletten, så att säga. Den värsta smärtan släppte emellertid och jag dras nu bara med en svagt molande värk och en tarm som endast småkrampar nån gång i timmen.

Halva dan har redan passerat och om några timmar ska jag hämta Anna igen. Då måste vi åka och köpa nån sorts middag. Jag vet inte vad jag kan tänka mig för egen del, men den får inte innehålla varken hagel eller choklad. Det tror jag inte Anna vill äta heller.

Medan jag funderar över mateländet packar jag då och då ner nåt i min väska. Mot slutet av nästa vecka bär det ju av neråt landet. Jag ser inte fram emot begravningen jag ska bevista, det lär bli mycket svårt. Gott blir det i alla fall att träffa lilla mamma och få överlämna skyddsängeln från Sister of Pain.

Innan jag rundar av vill jag skicka ett stort GRATTIS till framtiden till vännen Agneta och hennes Jonka. Även om jag personligen inte är odelat glad (jag är självisk) över det hela är jag glad för er skull!


Övriga läsare önskar jag en trevlig lördag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om TV.


 

Jag har bläddrat igenom TV-tidningen eftersom jag inte kan läsa mina mejl och hittat en del program som inte handlar om sport utan faktiskt är sevärda den närmaste tiden. Bara det att Antikrundan i morgon, torsdag, är det andra programmet som spelades in i Uppsala under den dag Rundanfolket var här i augusti förra året… Jag menar, tänk om du ser några bekantingar även denna gång. För förra gången i Uppsala vimlade det ju av kändisar

Anders Knut jag och Anna på Antikrundan

På den här bilden ser i alla fall jag FYRA Uppsala-kändisar.


Efter Antikrundan på torsdagar är det Gåsmamman
Nu går det tredje avsnittet av åtta och jag tycker att det är en både spännande och realistisk serie.

Den kommande helgen lär TV-rutan dessvärre vara ganska mörk hos mig. På Sveriges Television är det till och med snudd på rena natta. Shetland är slut och har inte ersatts av nåt bra bra på fredagskvällar och detsamma tycks gälla Unge kommissarie Morse som gick på lördagskvällar. Musiktävlingsprogrammet vägrar jag att se på av flera skäl. Jag kan möjligen lyssna med ett halvt öra medan jag läser, men jag blir mest förbannad. Och då är det bäst att tiga, för se åsikter som är avvikande får en inte ha i det här landet – då blir en hotad. Den som gillar James Bond kan åtminstone trösta sig med Skyfall i TV4 klockan, 21.30 på lördagen. Alltid något…

På söndag är TV-rutan ljusare igen. Då visar SvT den första delen av totalt tio (lite onödigt många, tycker jag) av den svenska kriminalserien Springfloden. Serien är baserad på Rolf och Cilla Börjlinds deckare med samma namn. Klockan 21 börjar Springfloden och det är ju typiskt nog exakt samtidigt som TV4 visar Maria Lang: Inte flera mord. Det är tur att jag både har sett Inte flera mord tidigare och äger den på DVD. För lite mysigt är det att avsluta helgen med nåt spännande.

SpringflodenInte flera mord
De visas naturligtvis samtidigt på söndagskvällen.


Men… Jag har sparat det bästa till sist…
På onsdag nästa vecka blir det ett synnerligen kärt och efterlängtat återseende. Anja Kontor startar en fjärde säsong om åtta avsnitt av sin fina, fina serie När livet vänder. I det första programmet träffar hon Johann Neumann – han som kanske är mer känd som Ipren-mannen. Och även om han var rolig i den rollen vet jag att det här är en seriös programserie. Jag är så glad att Anja Kontor är tillbaka, för det här är svensk TV när den är som bäst.

Anja Kontor skärmdump från Svts webb

Anja Kontor är tillbaka och möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om fruktstunder och fruktansvärda stunder.


 

Marabou Daim saltlakrits

Nej, jag var ståndaktig och tog inte en enda ruta!

Idag har det sannerligen varit en blandad dag! Jag kände att jag hade ett svart moln ovanför huvet i morse, men tack var goda kollegor tunnades molnet ut och jag tog det tunga lite mer lättsamt. Det viktiga för min egen personliga del är att jag hanterade det hela bra, att jag inte försökte slå knut på mig själv, att jag förhöll mig neutral och att jag agerade professionellt och ändå personligt. (När jag skriver dessa rader känner jag mig högst utvecklingsbar!) Vidare upplevde jag att författarna var nöjda med detta – tills vidare.

Själv blev jag ännu nöjdare efteråt när jag inte föll till föga och snodde åt mig en bit choklad som nån händelsevis hade lagt på ett av borden i Café Java. Jag kände mig ståndaktig! Det är bara på helgerna jag äter godis. I fredags kväll blev det en Japp, men i söndags dessvärre lite för många karameller ur en Twistpåse. Men det spelar ingen roll – jag bantar inte på nåt vis. Fast det är väldigt roligt att den här veckan kunna ha på sig jeans som det var ett par år sen jag kom i. Jag måste nog väga mig igen i morgon bitti…

Apelsin

Jag både skalade den och åt den.

Idag påbörjade jag en textgranskning som kunde ha varit roligare. Mer säger jag inte om den. NK* och jag åt en go-lunch på restaurangen. Den vegetariska ärtsoppan var ljuvlig idag. Jag unnade mig dessutom en apelsin och det hör inte till vanligheterna. Jag avskyr nämligen att skala apelsiner – ryser vid blotta tanken på apelsinsaften under naglarna. Det blev en utmanande fruktstund, men jag överlevde prövningen och klarade därefter av ett arbetsmöte inne på mitt kontor.

På eftermiddagen blev det en high five med kollegan H. Jag sa det H tänkte och när H erkände det skrattade vi så tårarna sprutade och slog ihop våra handflator.

Under eftermiddagsfikat, efter high fivandet, undrade jag när rörmokaren skulle höra av sig eftersom det nu gått över 24 timmar sen jag mejlade. Jag hade visserligen fått tre (3) bekräftelsemejl, men jag ville gärna ha ett telefonsamtal också. Det var knappt så jag hann tillbaka in på kontoret förrän en rörmokare ringde. Nu kommer han hit klockan sju i morgon bitti för att

titta

vad det är jag behöver få åtgärdat. Därefter bokar vi väl en tid när han ska utföra själva jobbet. Jag har fått OK av nya chefen på plats att jobba hemifrån under rörmokarbesöket, men i morgon hinner jag nog i tid till jobbet (jag börjar klockan åtta och det tar en kvart dit med bilen).

Jag tvättar en badrumsmatta just nu och efter det blir det ytterligare en tvätt. Sen ska jag parkera mig framför TV:n och se Antikrundan klockan 20, i kväll från Läckö slott. Då är jag fruktansvärt upptagen med att värdera via appen, förstås, och inte tillgänglig på nåt vis. Så i stället för att ”störa” mig kan du väl ge mig tips för min lilla TBR-lista för bokåret 2016? Tack!
*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en rätt antik TV-serie…


 

Diplom Antikkunnig i VästeråsTorsdagar är nästan veckans bästa dagar för då går ju Antikrundan – vissa delar av året i alla fall. Nu är det en sån del. Jag slog mig självklart ner i bästefåtöljen utan att fråga om lov och kikade på vad folk i Västerås hade med sig.

Jämfört med Uppsala förra veckan var Västerås regnigt. Men fina grejor äger västeråsarna!

De här prylarna tyckte jag var häftigast i kvällens program:

  • Glasvasen som ett barnbarn hade köpt troligen ganska billigt kom dit med en mormor. Vasen visade sig vara värd mellan 30 000 och 40 000 kronor. Jag la mig lite lägre och värderade den till 20 000 kronor.
  • Carl Milles-statyetterna värderade både experterna och jag till 50 000 kronor.
  • Skyltplanscherna var ovanliga och värderades till 20 000 kronor. Min värdering låg lite lägre, på 15 000 kronor.
  • Glasögonen – eller brillorna – i sitt fina fodral värderade vi till mellan       10 000 och 15 000 kronor.
  • Den upphittade broschen var bara ursnygg. Både experten och jag värderade den till 25 000 kronor.
  • Armbandsuret värderade vi till mellan 800 000 och 900 000 kronor. Det var såå läckert!
  • Kapitälet till en kolonn, eller pelare, som vissa säger i Sverige, köptes för 300 kronor på en auktion. Nu värderade Antikrundans expert det till mellan 60 000 och 80 000 kronor. Jag la mig högre, på 125 000 kronor.
  • Den helt underbara mattan med bruna och gröna rutor skulle jag gärna lägga på nåt av mina golv. Jag värderade den till 150 000 kronor, men Expert-Anette tyckte 200 000 kronor.

Nästa gång experterna i Antikrundan och jag i bästefåtöljen värderar saker är vi på Läckö slott.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt självironiskt inlägg.


 

Mobilladdare och senilsnöre

En extra mobilladdare och ett senilsnöre, typiska prylar för en gammal tant.

Iväg for jag på äventyr ärenden. Motståndet var starkt, men det gällde att spotta upp sig och försöka se lagom ut. Är det nåt jag är trött på så är det att försöka se glad ut när jag är ledsen inuti. Samtidigt, tillsammans med flexibilitetsträningen (byta ruta i 15-spelet), är det bra för mig att också träna mitt pokerface. Sluta le när det bara blir en grimas. Ställ ansiktet i läge noll. Var trevlig, men inte för mycket. Se inte så sur ut. Nolla.

 

 

Vin Zensa Primitivo och Tommasi Graticcio

Nåt gott att värma kropp och själ med.

Alla ärenden gjorde jag inte idag, en måste spara nåt att göra till i morgon också, men jag kom hem med några av de viktigaste sakerna, som senilsnöre och extra mobilladdare. Det kändes rätt tufft att behöva ha glasögon på näsan för att se att att trä på senilsnöret på ett annat par glasögon. Kanske vänjer jag mig, kanske inte. Bara jag kan fortsätta att läsa böcker på vanligt sätt. Bara jag slipper… lyssna…

 

Deppigt och kallt. Därför hoppade jag in på Systemet och köpte två flaskor rött. Jag är mycket förtjust i Zensa-viner och köpte ett primitivo idag som jag vet är väldigt fylligt och har ett bra pris, 89 kronor. Sen slank en Tommasi Graticcio för samma pris ner i varukorgen också. Det blir nåt gott att värma kropp och själ med.

 

Fem paket fryst micromat

Toffelmat för en vecka.

När det gäller föda var det verkligen tragikomiskt att kika ner i varuvagnen vad jag hade plockat på mig och scannat in. Jag är evigt tacksam att Kocken Findus och Familjen Dafgård finns, men jag kan inte låta bli att undra hur mycket näring det är i deras mat. Och så längtar jag förstås efter hemlagat. Jag har ätit en hemlagad måltid på två veckor. Det är inte roligt att laga mat. Det är ännu mindre roligt att bara laga till sig själv. Då tar jag hellre en microrätt och lunchar ihop med mina kollegor.

Mamma har fått sitt utlovade samtal, den rutan vägrade jag att flytta på. Nu ska jag iväg på dagens andra utflykt. Fast ett tu tre är jag hemma igen, med pläden om benen, boken i knäet och läsglasögon på näsan – sånt som passar en gammal tant.

Liv till varje pris och pläd

Pläd om benen, bok i knäet och läsglasögon på näsan.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om aktuella saker, lokalt samt nationellt.


 

Äntligen kom regnet igår kväll! Det var över 20 grader varmt långt in på kvällen. När så regnet började smattra mot tak och rutor sjönk utomhustemperaturen här till behagliga 18 grader. Idag har jag vaknat till en morgon som är mulen och blåsig på riktigt. Jag hoppas att det kommer mer regn. Då slipper jag mycket rök – utan att jag går in på detaljer.

Tjockgrill

När det regnar slipper jag mycket rök och stank av gris.


Med regnet kom också
ett mejl med information. Karma tycks åter ha slagit till, denna gång mot vuxenmobbare. Jag kan inte påstå att jag gottar mig åt denna persons olycka till hundra procent. Men det känns lite, lite bra att h*n fick smaka på sin egen medicin. Förhoppningsvis ger det insikter och lärdomar för resten av (arbets)livet.

Tidigt i morse läste jag en krönika signerad Frida Boisen. Hon skriver att vår värld inte är frisk utan sjuk, men gör inga jämförelser med svåra och ibland dödliga sjukdomar. Därför håller rubriken som liknelse, till skillnad från en viss lokal politikers, ett kommunalråd i opposition, blogginlägg. Även politiker är människor och har rätt till känslor och personliga åsikter, men som förtroendevald kanske man ska vara liiite mer aktsam hur man formulerar sig när man skriver saker som vem som helst kan läsa. Detta till trots kan jag faktiskt förstå liknelsen, men i det här sammanhanget blir den nästan lika olycklig som när en viss pastor sa att såna som jag är cancersvulster. Fallet blev faktiskt prövat i domstol och Åke Green blev först dömd i tingsrätten 2004 för hets mot folkgrupp, därefter friad i Hovrätt och Högsta domstol 2005 – med hänvisning till yttrandefriheten och religionsfriheten. Skillnaden är emellertid att Stefan Hanna, liksom Frida Boisen, säger att Sverige är sjukt, medan Åke Green anser att homosexuella är sjuka och abnorma.

mobilprat vid ratten

Mobiltelefoni i alla former borde totalförbjudas vid ratten.

Idag läste jag också om att det kan bli skärpt lagstiftning kring att sms:a vid ratten när en kör bil. Hurra i såna fall! För jag ser faktiskt bilförare varje gång jag själv är ute och kör som sitter med ratten i ena handen och mobilen i den andra, blicken ömsom lyftad, ömsom sänkt ner mot telefonen. Det är inte OK! Att köra bil kräver uppmärksamhet från föraren. Det har skett så många olyckor den senaste tiden och det skulle inte förvåna mig om sms – eller i vart fall mobiltelefoni av nåt slag – har varit inblandat. Men… det finns en fortsättning… sen när olyckan väl har skett vad ser en då? Jo, en jädra massa människor som fotar och filmar olycksplatser! Helt sjukt, enligt min mening. I höst tillsätter regeringen en pliktutredning. Jag hoppas att resultatet av den får bort alla fotande, filmande och hindrande människor vid olycksplatser. Det handlar om människor som faktiskt står i vägen för räddningspersonal och dito fordon. Eller om människor som filmar en förtvivlad människa som hoppar framför tåget i stället för att försöka hjälpa eller trösta.

American vintage

Får en träffa flickor i den nyöppnade butiken, tro?

Nä vet du, på seneftermiddagen idag flyr jag verkligheten och besöker en nyöppnad retro-, antik- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A här i Uppsala och tittar på fina saker. Det är bland annat ett kommunalråd i majoritet som driver den, till skillnad från den ovan nämnda bloggaren som är kommunalråd i opposition.

Till kvällen tänker jag bänka mig framför TV:n klockan 21 och se den första delen av fyra av Safe house, som visas på TV4. Det är en brittisk kriminaldramaserie från i år som handlar om en familj som behöver skydd efter ett överfall. TV-veckan i övrigt är tämligen mager. Torsdagskvällen räddas av Broadchurch klockan 21 på TV4. Lite glad är jag i alla fall åt att Vera på SvT1 på fredagarna ska ersättas av tre delar av Black work, en brittisk kriminalserie med timslånga avsnitt, som startar klockan 22. Annars är det inget mer sevärt förrän på söndag när tredje delen av sex av norska thrillerserien Mammon visas klockan 21 i SvT1.

Vad händer hos DIG idag??? Skriv några rader och berätta, för du vet ju att jag är nyfiken!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett plötsligt inlägg.


 

Grön Trisslott

En Trisslott i Hoppets färg köpte jag idag.

På väg hem från Tokerian stånkade jag, varm och svettig. Men nu är busskortet laddat. Jag köpte en Trisslott också. En grön Trisslott. Grön är ju Hoppets färg – och min farmors namn, Nadja. Jag tänkte att har en inte tur på ett område, har en det kanske på ett annat. Och om en inte vågar prova får en aldrig veta.

Så mötte jag en bekant och blev ståendes för att prata hår en lång stund. Sen kom h*n på att h*n ju skulle äta lunch med sin son och han väntade. Jag har varken nån son att prata om eller luncha med så jag gick hem. Passerade garaget på vägen och tog in picknickfilten från bilen.

 Tidning bok vatten filt

Tidning, bok, kallt vatten, penna och läsglasögon – vad mer behöver en?

Det blev en liten promenad för att hitta skugga under ett träd. Det blåste ganska bra, vilket medförde att jag hade en liten show. Att ensam försöka breda ut en filt på marken när det blåser kan se ganska komiskt ut. Jag är inte rolig, men jag är komisk i vissas ögon. En man gör narr av. Varsågod, jag bjuder på det!

Med filten på plats så småningom, nedtyngd till gräset med avtagna gympaskor, plockade jag fram tidning, recce-bok, penna, vatten och brillor. Vad mer behöver en? Bäst av allt – alltihop var gratis – utom läsglasögonen, som jag har köpt för tio kronor.

Sol och moln mellan träd

Det blåste kallt och molnen hopade sig, trots en envis sol.

Fast det klart… en kudde hade inte varit helt fel och nåt gott att smaska på. Jag försökte hitta en bra ställning för att läsa. Det gick sisådär.

På grannfilten en bra bit bort samtalade en kvartett människor. Vinden förde understundom med sig ett och annat lösryckt ord, men det var inte störande för min koncentration. Kvartettet gav upp filtsittandet efter ett tag. De ersattes av en liten pojke och en stor pojke man och deras boll. Inte fullt så ostörande när en läser.

 

Det började blåsa mera. Mörka moln närmade sig. Jorå, solen försökte nog vara envisast, men fy så kyligt det blev! Efter en knapp timmes sittning gav jag upp och packade ihop. Hade väl bara kommit runt hörnet så var den kvalmiga värmen där och av den kalla vinden – inte ett spår.

Instängt hemma. Tyst. Nån som rökte utanför. Jag förklarade mig via en sociala medier-kanal intresserad av ett besök hos min förrförra arbetsplats – jag saknar stället så! – och jag var välkommen. Datum och klockslag bokas först nästa vecka. Allt för att ha små energikarameller att sulta på i framtiden!

Så tog jag fram Trisslotten. Hoppets gröna lott. Den som det står

Plötsligt händer det

på allra överst. Ur besticklådan (!) i köket grävde jag fram min tur-skrapare, orange och grann till färgen. Jag skrapade och skrapade och skrapade, nio rutor och en extrachans. Om det hände nåt plötsligt? Tja, se själv på bilden nedan:

Vinstlott 90 kr

Det hände hela 90 kronor!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »