Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘underkläder’

Ett shoppande inlägg.


 

Skylt No stupid people beyond this point

Nä här finns inga korkade människor.

Lördag och hur är vädret? Kallt och kasst. En liten sovmorgon blev det innan dan sparkade igång. I morse hade jag två tjejer med mig i sängen – Fästmön och Marina. Fast jag måste ju säga att Anna är bäst och roligast. (Det snurrar för övrigt en massa spännande funderingar även i hennes huvud just nu efter beskedet igår kväll.) Den förra (Anna) är liksom mer levande än den senare (Marina). Vi har samma humor och rätt vassa tungor båda två när det gäller. Det är emellertid inget som ska dryftas på den här bloggen, för då blir folk så arga, så arga. Självinsikten är mycket god hos oss själva till skillnad mot hos andra, så skylten är ovan hade kunnat få följa med oss hem när vi var på uppköp, som pappas mostrar sa, denna lördag. För det passar ju bra med uppköp – eller shopping – när solen inte steker, eller hur?

Kaffe och Marina

Lördagsmorgonstart!


Förutom att jag har sån vaaansinnig självinsikt
känner mig tämligen kärleksfull idag. Till och med mina tomater var hjärtliga. Bara det att det finns grönsaker i huset visar att nåt håller på att hända med mig. Men var lugn. Här finns också choklad och annat smaskens, ty i afton blir det väl så i alla fall att jag bänkar mig och glor på finalen i Eurovision Song Contest, trots allt (får väl blunda eller hålla för örona när det blir outhärdligt).

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men nånstans mitt på dan 
tuffade vi iväg till Stormarknaden med målet att inhandla vin för att täppa till vissa hål i mitt vinskåp. Innan vi kom fram till Systemet hittade vi en ny, rolig affär med köksredskap. Vi skrattade gott och rått åt vissa saker. Den som fattar, h*n fattar. Andra får leva i ovisshet.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vin då? 
Jodå, jag hade ju min hjälpreda med mig och vi vimsade runt med varuvagnen. Två vita och fem röda följde slutligen med oss hem. Ingen enda rosé, trots att somliga nog försökte… De röda på bilden i bildspelet är från vänster Vinistella Appassimento 2014, I Castei Ripasso 2013, Boira’ Sangiovese 2014, Masi Amarone Cosastera 2011 och Z1N Il numero uno zinfandel 2013. Dagens billigaste vin var det vita Les Fumées Blanches (85 kronor), dagens dyraste Masi Amarone Cosastera (289 kronor). Det andra vita vinet, Villa Garros, kostade 95 kronor.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Eftersom jag hade kvar pengar på ett presentkort 
och presentpengar följde Pippi Långstrump i form av bokstöd med hem till mina böcker och Calvin Klein (underkläder) till mig själv.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan vi for hem tog vi en tur till Brantingstorg för att fika
. Det blev en morotskaka för min del, enda sättet jag får i mig morötter som ju är så nyttiga.

Morotskaka

Morötter är ju nyttiga.


Några ärenden senare hittade vi hem. 
Jag har kört en maskin tvätt under tiden jag har skrivit och jag misstänker starkt att min kära har lurat till på soffan. Och det är en blivande Uppsalabo väl unt!

Ha en riktigt go lördag och fortsättning på helgen!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svårt fall av påssjuka

Ett inlägg i vilket Tofflan slår rekord. I shopping.


 

Voododocka i nya jobbväskan

Missunnsamma kan sluta läsa nu – och se upp för nålar…

Ja jisses anoga! Vad säger du om sex (6)… TIMMAR PÅ STAN??? Det är baske mig rekord för en Toffla! Och inte en enda gång gnällde eller pipplade hon. I stället blev hon ett svårt fall av påssjuka. Jag, som egentligen mest skulle köpa mig en ny jobbväska och kanske, kanske en plånbok, slog på stort idag och satte sprätt på ett par tusenlappar. Minst! Och nu vet jag att vissa kärringar (ja, det är bara kärringar som är missunnsamma, aldrig några karlar!) tycker att detta är förskräckligt skrytigt, men faktum är att jag fick en generös födelsedagspeng av min mamma och jag köpte bara nödvändiga saker. Eller i vart fall saker som skulle ersätta andra saker som har varit trasiga i några år eller är slut. Så du som läser och bara känner dig negativt inställd – sluta genast läsa. Och passa dig så inte en och annan nål hamnar i min voodoodocka, den som numera sitter på min nya jobbväska!

Ett svårt fall av påssjuka var det… Eller vad tycks om detta slutresultat:

Påsar

Påssjuka…


Men vi börjar från början… Fästmön 
och jag tog bussarna in till stan där vi strålade samman i en korsning. Min resa gick bra, jag blev bara irriterad på folk som konstant och högt snackar i sina mobiler. Vi inledde med att besöka Sandys på Vaksalagatan. Och detta besök var det flera syften med: dels ta en fika och lägga upp planerna för dagen, dels hälsa på bossen. Rent och fräscht och gott kaffe var det på Sandys. Som en riktigt fin bonus – förutom kramarna från bossen (som kanske inte alla får..?) – kan gästerna ladda sina mobiler – olika laddsladdar erbjöds i en liten laddstation. Utmärkt service! Eftersom vi kom direkt från frukostborden, i princip, mäktade vi inte med nåt tilltugg till kaffet idag, men nästa gång… DÅ!

Detta bildspel kräver JavaScript.


När shoppingplanen så var uppgjord 
skred vi till verket. Och faktiskt var det inte bara jag som bar hem påsar, även Anna gjorde det. Hon fick bland annat en urban minimizer och det får du googla på. Själv fick jag min allra första Ingmar Bergman/tvåhundralapp på Twilfit när jag köpte svindyra underkläder från Calvin Klein! Jag blev så uppspelt att bilden blev oskarp.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi fortsatte sen till bland annat Lindex 
där vi tittade på… BabyHattar?! Det är väl det BH står för???

 BHar stora

BabyHattar?!


Mellan underklädesbutikerna
hoppade jag in lite här och var för att kika på jobbväska och plånbok. Plånbok slog jag till på på fel ställe – lite senare under eftermiddagen hittade vi samma plånbok till 20 procents rabatt… Nåja, en kan inte alltid göra lysande affärer. Och mellan skenandet i affärer behövde vi fylla på med energi. Vi gick till min vän Greken på Storken där vi åt fräscht och gott och så nyttigt att min mage naturligtvis protesterade. (Ja, ja, du ska få ostbågar och öl sen, lille vän!). Men jag kan som vanligt inte räkna och vid bordet undrade jag vem som skulle joina oss och nyttja den tredje gaffeln…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Resten av eftermiddagen
sprang vi in och ut i affärer. Medan Anna provade kläder, strosade jag runt… bland underkläder, förstås, och rodnade… På The Body Shop köpte jag mig efterlängtade body butter, men jag vägrade betala för en påse. Den enda affären vi var till idag som skulle ta betalt för en liten jävla påse till min burk. Dåligt, The Body Shop!

Bodybutter kanelkarameller och tuggummi

The Body Shop ville ta betalt för en påse till den lilla runda burken! HA! Jag betalar inte för att gå runt och göra reklam för den affärskedjan, så det blev påsfritt där. Kanelkaramellerna från Barkleys och tuggummina köpte jag på en livsmedelsaffär. 


Innan vi skildes åt vid Centralen,
bjuckade Anna på en sista fika hos Coffeehouse by George. Där hade de varken brickor till fikat eller möbeltassar till fåtöljerna, men OK, mazarinen var god. Före avslutningsfikat hade vi hunnit med en shoppingtur inne på Akademibokhandeln. Där satte jag sprätt på presentkortet från NK* och Marcus mamma, men faktum är att jag har 41 spänn kvar. Och det räcker ju nästan till ytterligare en pocketbok…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Klockan hade passerat 16
när jag låste upp ytterdörren hemma i New Village. När jag låste den hade klockan inte ens slagit tio. Jag slog helt enkelt världsrekord i shopping idag – eller i alla fall personligt bästa.

Sen vidtog bara roligheter. Jag började med att tömma min trasiga gamla plånbok och fylla den nya. I min gamla hittade jag ett helt plockepinnspel. JA, JAG ÄR TANDPETSFETISCHIST!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nästa rolighet bestod i att tömma min trasiga necessär från Lacoste, en röd och grann sak som jag fick en gång när jag köpte parfym. Nu har dess dragkedja varit trasig i några år och jag tyckte att jag kunde kosta på mig en ny necessär med hel och fungerande dragkedja så att alla grejor stannar kvar inuti utan att trilla ut hela tiden. Den nya necessären var liksom plånboken från Björn Borg. Fasen så sportig jag känner mig! (Moahahahahaahaaaaaa, det där var ironi! Jag har aldrig ens hållit i ett tennisracket!)

Två necessärer

Den undre necessären ersattes av den övre.


Därefter blev det dags för jobbväskbyte.
Då insåg jag att jag inte bara är tandpetsfetischist, jag är rätt mycket pennfetischist också. För varför skulle jag annars ha en gedigen samling pennor, de flesta dessutom icke fungerande, i min gamla jobbväska..? Och vid det här laget kan du säkert gissa vilket märke det blev på jobbväskan…

Jajamens!

som Bosse J. sa, Björn Borg. Precis som den gamla, trasiga…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu känner jag mig rätt trött
och ska vila och bläddra lite i min nyinköpta litteratur. Självklart har jag messat NK och tackat för de fyra pocketböckerna. Kanske sätter jag mig och funderar ut vilken bok jag ska köpa för slanten som blev över på presentkortet… Sen blir det Maria Wern klockan 21 – då slipper en tänka så mycket. Hjärnan har fått mycket motion idag och har många intryck att bearbeta…


Om du har orkat läsa ända hit orkar du säkert skriva några rader i en kommentar om vad DU har gjort idag. Tror jag..?


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om läget.


 

Nä, nån kontraktsskrivning blir det inte på måndag. Idag har det varit en rätt pirrig dag. Kanske inte för dig, men för mig. Det skulle nämligen tas referenser. Under dan har jag fått signaler om att referenser har tagits. Var de dåliga? Får jag inte uppdraget? Framåt seneftermiddagen mobiltelefonerade rekryteraren och jag. Referenserna var utmärkta, men troligen måste mitt blivande arbetsställe invänta överklagningstiden. Detta innebär att jag tidigast onsdag kan fara in till Stockholm och skriva kontrakt och tidigast måndagen den 28 september tillträda. Och det i sig innebär att jag plötsligt får en veckas semester! Det passar bra, för idag trillade det in en nyutkommen bok av en Uppsalaförfattare som gärna vill bli läst och recenserad…

Bok till kulturredaktionen

Det kom en bok till kulturredaktionen…


Under eftermiddagen
hörde min handläggare på Arbetsförmedlingen av sig också via mejl. Jag blir utskriven (det låter som om jag varit tvångsintagen på nåt dårhus och på sätt och vis har jag det också…) så snart jag meddelar startdatum. Blir det före den 1 oktober innebär det att jag inte behöver aktivitetsrapportera resten av året. Det betyder också att jag inte är piskad att söka en massa jobb under den här tiden, utan jag kan i stället välja ut jobb som jag tycker är extra intressanta att söka.

Så. Nu ska jag lämna ämnet Nytt jobb för helgen. Jag har faktiskt gjort andra saker än fixat jobb i veckan, till exempel läst, gullat med småkissar, klarat av ett besök på Stormarknaden, sett sista delen av Safe house (ja, den slutade som jag trodde, MEN enligt Michael Crompton, manusförfattaren som kommenterade mitt snåla medelbetyg, kommer en säsong två och DET låter bra!), fotat, ätit upp en choklad till pojken (internt skämt mellan Fästmön och mig), sett en film, glatt min mamma, blivit glad, gråtit, skrattat, kokat soppa, pratat med väggarna, pratat med goa vänner, fått fin post från Elliot, fått en generös påhälsning av Karl-Bertil och en massa annat…

Jag lämnar dig med några bilder från den gångna veckan och går och värmer min soppa. Detta har jag också gjort de senaste dagarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


(Nu vore det väl tusan om inte bloggutrymmet krymper med alla bilder…)


Jag tar lite semester, jag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Femina, den 15 april 1962

Ett inlägg om en gammal (?) damtidning.


 

Femina nr 15 15 april 1962

Femina från den 15 april 1962 är faktiskt inte så olik den på nätet 2015 – innehållsmässigt…

Häromdan var på jag på besök i en namnlös, men nyöppnad retro- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Innan jag åkte hem fick jag frågan när jag är född av en av ägarna. Efter att ha besvarat den ärligt blev jag förärad en gåva – ett exemplar av damtidningen Femina från den 15 april 1962. Det var elva dar före min födelse och jag är väldigt säker på att min höggravida mamma läste just den tidningen – när hon inte joggade längs med Vätterpromenaden för att sätta lite fart på mig… (Det är sant – mamma och pappa joggade så sent som kvällen innan jag föddes – i syfte att få igång förlossningen!)

Igår kväll satt jag och bläddrade i den gamla (ja, den är ju elva dagar äldre än jag, då är den gammal!) damtidningen. Det roliga är att tidskriften fortfarande existerar. När jag kikar lite på den på nätet och jämför tidskriften från 1962 med den från 2015 kan jag konstatera, åtminstone vid första anblicken, att inte mycket är förändrat innehållsmässigt. Jo en sak – idag har Femina bloggare!

Annons Cernitin

I en annons för vitaminen Cernitin är bilden av dåtidens familj den typiska – aktiv pappa och son, passiv dotter och mamma. Men en väldigt förståndig och omtänksam hustru och mor!

År 1962 kunde kvinnorna som läste Femina få tips vad gäller hälsa, mode, smink, mat och mannen, förstås. Precis som idag! Men visst skrattar jag lite när jag redan på omslagets insida ser en bild på dåtidens familj – en pappa och en son som kastar boll, medan mamma ligger i gräset och får en blomma av sin dotter. Det handlar om vitaminer. Cernitin. (På nätet 2015 läser jag att det är ett pollenextrakt som används inom urologin!) Och så texten…

[…] En mammas högsta önskan – att ha familjen glad, frisk och verksam omkring sig. En förståndig och omtänksam hustru och mor tänker på alla, även på att en aldrig så rätt kost kan behöva kompletteras. […]

Artikel om framtidens mat

Alltid aktuellt!

Jag bläddrar vidare. Det är då jag noterar att den här damtidningen faktiskt innehåller en del saker som fortfarande är aktuella, till exempel en artikel om framtidens mat. Läsarna får sig alltså till livs (!) inte bara en mängd mat- och bakrecept – för sånt är det rätt mycket av i tidskriften – utan också mera matnyttiga (!) artiklar om vad som händer inom livsmedelsforskningen. Artikeln handlar om frystorkning som gör maten mindre men även tåligare att lagra i flera år. Bo Hanson, som har skrivit artikeln, beskriver inte helt aptitligt hur en frystorkad biff ser ut…

[…] gråbrun till färgen och […] torr, ungefär som en badsvamp ur vilken man kramat allt vatten. Den ser inte ut som en biff, och den känns inte som en biff. Inte som ett stycke kött, helt enkelt. […]

Nån som blir sugen???

 

Läsarna tipsar om idealmannen

Läsarförslag om idealmannen – ett säkert kort att få engagerade läsare är ju, som bekant att be dem interagera. Så gör vi ju än idag med kommentarer, tävlingar etc.

Annat som fortfarande skulle kunna vara artiklar skrivna idag – åtminstone vid första anblicken – är dem om Mannen. Ja då menar jag inte läsarnas inskickade förslag och åsikter om idealmannen. Men det är intressant att notera att viljan – och knepen! – att engagera läsarna för 53 år sen är ganska lika dem vi använder oss av idag: kommentarer, tävlingar etc…

Det är ett par artiklar om Mannen som sticker ut. En av dem är den om fäders utanförskap, det som uppstår utanför äktenskapet. Artikelförfattaren Ingrid Ericson anser att

[…] Pojkarna måste fostras till fäder. […]

När jag läser artikeln känns den trots orden ovan inte helt omodern. Men när faderskapet och dess ansvarsbörda senare i artikeln ska tänjas till att särbopappan (mitt ord – det fanns inte 1962!) ska komma och ta hand om sitt barn åtminstone en dag i veckan, inser jag att texten har ett antal år på nacken. Det en ska komma ihåg i sammanhanget, dock, är att fri abort inte fanns på den tiden!..

Artikel om fäders utanförskap

En artikel om fäders utanförskap.


Förutom Mannen och mat 
innehåller det här numret ganska mycket mode. Jag skrattar åt halvtokiga modeposer, men också åt annonser för promenadskor. Vidare annonseras det på var och varannan sida om underkläder – BH, trosor (som går upp till armhålorna), gördlar och annat som en kvinna ”behövde” 1962.

Annonser för underkläder

Många annonser för underkläder är det i Femina nummer 15 från 1962. För den modemedvetna kvinnan har ju, enligt annonstexten, stora krav på sin intima garderob…

 

Annonser för nylonrockar o brustna ådernät

Annonser för nylonrockar – och brustna ådernät…

Nä, inte ser det särskilt bekvämt ut. Men Femina nummer 15 från 1962 innehåller också annonser för dåtidens mjukixbrax – nylonrockarna! Dessa användbara plagg under vilka en kvinna kunde ha former utan att de syntes. Rockarna kunde användas både i arbetslivet – annonsen föreslår konditori och damfrisering – och hemma, av husmödrar.

Men här är också en del gör-det-själv-beskrivningar. Bland annat får läsarna en beskrivning av hur de själva kan sy en dräkt för alla tillfällen. En sån som väl alla kvinnor alltid har önskat sig, eller?

Det finns förstås massor mer att läsa i den här damtidningen. Dock inte så mycket skvaller. I stället finns notiser om nya filmer, bland annat Birgitta Stenbergs (för övrigt född exakt 30 år på dagen innan jag) film baserad på hennes raggarroman, ett ganska rörande reportage om Monica Nielsen och hennes föräldrar och en underbar krönika om Höstsol, ett hem för äldre skådespelare och…

Kort sagt: jag hittar mycket intressant att läsa från dagarna strax innan jag föddes. Stort TACK till Ilona!

I morse fick jag nytt jobb skrivmaskin fr Facit

”I morse fick jag ett nytt jobb…” – att göra reklam för en Facit skrivmaskin.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att lyssna och att höra.


 

Apa som håller för öronen

Jag hörde, men jag ville inte lyssna på mitt sparsamma jag.

Skillnaden mellan att lyssna och att höra… känner du till den? Jag hörde mig själv säga att jag ska hålla hårt i skatteåter-bäringen eftersom jag måste leva av en stor del av den nästa månad. Sen lyssnade jag inte.

Jag var och hämtade Fästmön i eftermiddag och det blev en impromptutripp till ett klädvaruhus på landet. Matlagning och kläder är det tråkigaste jag vet. Men båda är ett nödvändigt ont. I min garderob finns en hel del kläder. Dessvärre är de flesta trasiga, urtvättade eller för små. Och det är väl strunt samma om man bara ska sitta hemma. Men ska man utanför hemmet… Mina jeansshorts, som jag köpte på en billighetsaffär förra sommaren, är hela och iklädd dem och en tjockis-svart (förstås!) tischa vågade jag mig in på Thuns. Där är ganska stort och man behöver inte krocka med folk hela tiden. Det gjorde att jag inte bara la tre tischor i min varukorg – jag provade dem, kunde ha dem (!) och köpte dem! Jag lyssnade inte till det sparsamma jaget, jag hörde i stället Toffelrösten som sa att

du måste ju ha nåt helt och snyggt på dig när XXX…

Så nu sitter jag här hemma, med tre nya tischor, varav endast en är svart, och har dåligt samvete. Men man kan ju inte påstå att jag är nån klädshopoholic, för det jag hittills har köpt i år är dessa tre tischor, underkläder (2 st) och ett par gympadojor (mamma betalade).

Ska jag ha dåligt samvete? Ska jag känna att den där välmenande (!) människan nog hade rätt som skrev till mig att jag lever över mina tillgångar, att jag lever som om jag hade en inkomst, att jag slösar och skryter? Eller ska jag bara glädjas åt mina tre nya tischor? Det är frågan, det… Eller söm en säger hemmave:

Dä spörs, dä!

Tre nya tischror

Tre nya tischor – och bara en är tjockis-svart! Den har å andra sidan ett färgglatt tryck. Fred Perry-tischan, överst i bild, är mörkblå. Och kolla! En RÖD tischa!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Räkmacka med dill

En räkmacka med hopplock från olika kylar, frysar och Tokerian.

Då och då händer det att människor undrar hur jag kan leva som jag gör utan nån inkomst. Jag har lust att svara

Det ska du skita i!

Men det gör jag förstås inte, jag är för väluppfostrad. Fast jag kan avslöja att mitt knep är att leva snålt nio gånger av tio och sen unna sig den tionde gången. Vissa dar äter jag middag för en femma. Då kan jag tillåta mig att köpa fyra goda viner – som igår. (Varav ett par av vinerna för övrigt var billiga viner.)

Fil med flingor blåbär o hallon

Blåbär och hallon till filmjölken blev det i morse.

Igår kväll kom Fästmön hit. Då åt vi räkmackor. Livet på vår räkmacka gick till så att vi samlade ihop det vi hade i våra kylar och frysar, så det enda jag behövde köpa var dill och en citron. Resten fanns redan, inköpt nån dag när det fanns pengar i hushållskassan. Och genom detta hopplock kunde jag köpa oss lite C-vitamin som vi behöver efter den hiskeliga influensan, eller vad det nu var, som vi drabbades av för ett par veckor sen.

Idag hade jag fått ett meddelande från a-kassan. Utan att ha läst det fick jag rusa in på toa. Jag reagerar alltid så när a-kassan mejlar att jag har ett meddelande att läsa på Mina sidor, så det hade inget med räkorna att göra. Det var en specifikation på en utbetalning jag får på torsdag. Den sista på ett tag. Jag får inte ens ut en tredjedel av vad jag tjänade på min senaste visstidsanställning. På specifikationen står att jag har 70 procent. Men min dagersättning har aldrig sänkts, för jag har en gång i tiden haft för hög lön. Att slå i det taket gör rätt ont. Nu menar jag inte att man ska bli rik av att gå på a-kassa, men faktum är att jag lever på ett par tusen under existensminimum varje månad, ungefär. Det går. Allting går om man bara ger sig den på det. Men jag är inte nåt kap längre för den som tror att jag är förmögen…

Jag berättar inte detta för att du ska tycka synd om mig eller för att stilla nåt dåligt samvete hos mig själv. Jag skriver om det i en konstaterande ton som jag hoppas att du uppfattar. Sen vet jag att det sitter kärringar framför allt och en och annan gubbe också och tycker en massa och har en massa synpunkter på mitt leverne. Varsågod och kom och byt liv med mig en vecka så får du se hur du klarar det! För ärligt talat har du ingen aning om saker och ting eftersom du ju inte är jag. En sak jag äntligen har lärt mig den hårda vägen de här sex djävulsåren är att… Eh nej. Det tänker jag inte avslöja. Jag har lärt mig många saker, om både mig själv och andra människor. En dag kanske jag dör som en snäppet bättre människa än den jag var 2009. Vem vet…

Nu på morgonen har jag rivit i mina garderober efter nåt helt och propert jag kan ikläda mig denna eftermiddag när vi ska fira en 60-åring i familjen. Det är OK att gå omkring i trasiga kläder här hemma, men baske mig inte när man ska bort på kalas. Kläder är ett nödvändigt ont ibland. De enda av den sorten som jag nu har tillräckligt av och som även är i gott skick är underkläder och strumpor. Men sånt visar man förstås inte upp på nåt kalas. Min gamla mamma sa häromdan att hon tänkte skicka mig en namnsdagspeng senare i månaden att använda till inköp av byxor. Jag vet inte det, jag. Byxor… Är inte det onödigt när jag inte ska nånstans direkt..?

Livet på en räkmacka i New Village har du fått lite glimtar av nu.  Hellre böcker än kläder är det som gäller samt goda viner och nyttig mat en gång på tio. Det bästa i livet är ändå gratis. Kärlek, till exempel, och goda vänner. Att titta på mina blommande växter i köket, växter som jag har fått av två goda vänner, är både gratis för mig och en ren och skär njutning. Tack för dessa skönheter, Agneta och Lucille! Se så vackra blommorna är:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ekonomiskt och indexerande inlägg, begripligt för mig mycket tack vare underkläder.


 

siffror

Inte förtrollande nånstans för mig.

Det här med Konjunkturen Hur förklarar man vad det betyder utan att falla till sömns? Så snart det har med siffror och matte att göra får jag akut dyskalkyli. Med hjälp av mobilens kalkylator kan jag räkna hjälpligt. Jag är inte förtjust i siffror, det är ord som förtrollar mig. Men… man måste ju ha koll på ekonomin… Gissa två gånger hur lätt det är när man inte har nån inkomst?..

Lite begripligt blev det här med Konjunkturen i alla fall när jag läste Svenska Dagbladet på nätet idag. Ja, jag försöker mest skumma tidningen och inte gå in på artiklar eftersom webbtidningen har en månadsbegränsning för icke betalande läsare (tips: prova att tömma cacheminnet…).

Trosor med siffror på

Jag äger faktiskt ett par trosor med siffror på!

Att det blev begripligt har med kalsonger att göra. Kalsongindex! En amerikansk bankchef ägnade 20 år åt att följa försäljningen av kalsonger för att kunna förutspå Konjunkturen. Teoretiskt sett bör försäljningen av kalsonger vara konstant, det vill säga likadan hela tiden – utom när ekonomin är tuff. Då väntar nämligen män längre med att köpa kalsonger. Alltså: en sjunkande kalsongförsäljning innebär att vi är på väg in i lågkonjunktur. Jag fattar! Det är nämligen likadant för mig, fast då mäter jag i trosindex.

Det finns fler index som visar Konjunkturen:

  • kondomförsäljning (nedgång på grund av tuffa ekonomiska tider, man är för stressad och deprimerad för sex)
  • kjollängd (en klassiker som visar att kjolen är kortare under högkonjunktur – fast detta stämmer inte alltid!)
  • skräpindex (ju mer skräp desto högra konsumtion, alltså goda tider)
  • ölindex (fullt på krogen under högkonjunktur, under lågkonjunktur stannar öldrickarna hemma)
  • Gunnar Strängs godsvagnar (den gamle finansministern brukade räkna vagnar på godstågen till Norrland som passerade utanför hans fönster. Ju fler vagnar desto starkare ekonomi.)
  • slipskoll (slipsförsäljningen ökar under dåliga tider eftersom män då vill att det ska se ut som om de jobbar hårt. I tuffa tider är det smala slipsar som gäller, i högkonjunktur blir slipsfärgerna ljusare)

och så vidare…

Nog tycker jag att det ligger mycket i detta. Kläder, till exempel, köper jag numera i princip bara när det är kris – och knappt det. Strumpor hittar jag billigt på marknader en eller två gånger om året. Underkläder… tja, de behövs ju, men jag handlar inte sånt om inte läget är akut. Kondomer, kjolar och slipsar nyttjar jag inte, öl dricker jag hemma…

Har DU några index på Konjunkturen??? Dela gärna med dig i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »