Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘ytterdörr’

Ett förundrat inlägg.

 

Faster E

Faster E en påsk för snart två år sen. Idag blev hon 97.

Idag var det ju som sagt en födelsedag i släkten. Faster E:s födelsedag. Jag hade nogsamt noterat datum – och ålder på damen i fråga. Nu vet jag att det senare är lite ofint, men när en dam kommer över de 90 tycker jag att varje födelsedag och år är värda att komma ihåg. Bara det att jag mindes fel. För faster E blev inte 96 utan 97… Och det talade hon om för mig när jag ringde i kväll. Som tur var hann jag inte säga fel, hon förekom mig. Men så klart jag rodnade lite, på 28 mils avstånd…

En riktigt krutdam är hon i alla fall. Helt klar i knoppen – till skillnad från sina yngre släktingar. Det är bara hörseln det är lite strul med. Fast det må ju vara hänt när man är 96. Nej, jag menar 97… Det är lättare att prata när vi ses, men tyvärr blir det ju inte så ofta på grund av just avståndet. Ska se till att det blir en träff nästa gång jag far neråt.

Lite senare telefonerade jag med Fästmön också. Vi stämde av dagens nyheter och lite annat. Ja, inte precis så att vi pratade om journalister som blivit mördade. Det blir mest rapporter från våra egna små världar. Ibland är jag onekligen glad att jag är så feg att jag inte reser till kriget för att arbeta… Anna gick en demens-kurs idag och fick bland annat lära sig att en del människor faktiskt kan bli dementa redan i 30-årsåldern. Skrämmande, tycker jag!

Personligen måste jag alltid skriva kom ihåg-lappar eller sätta mobilen på påminnelse om jag ska komma ihåg nåt utanför det vanliga. I morse glömde jag till exempel att ta med mig den där jackan jag ska lämna in hos skräddaren runt hörnet från jobbet för att få hjälp med dragkedjan. Nu ligger jackeländet i en påse, som i sin tur hänger på handtaget till ytterdörren. Det vore väl själva f*n om jag glömmer den i morgon!..

Tofflan, 51, ska nu dra sig tillbaka till bästefåtöljen för att..? Eh ja… Vad var det nu jag skulle hitta på..?


Livet är kort. Det är mitt minne också.

Read Full Post »

Ett inlägg om barnsliga tankar.


När jag var barn
var jag helt fascinerad av två leverfläckar jag hade. Den ena satt på insidan av vänster knä, den andra vid höger smalben. Två bruna prickar…

I min familj sa man inte leverfläckar. Man sa

skönhetsfläckar.

Skönhetsfläckar! Det var ett sånt vackert ord för mig. Jag var nämligen så barnslig att jag tolkade ordet som fläckar av skönhet, inte fläckar skönheten.

Idag är kroppen full av bruna prickar. Särskilt sköna är de inte. De har förökat sig betydligt sen jag var barn. Men jag minns den bruna mannen som en kväll plingade på hos oss. Jag var fem år gammal och min pappa skulle intervjua den här mannen. En afrikan på besök i en liten småländsk ort vars gator knappt ens trampats av andra européer än smålänningar.

Den som öppnade ytterdörren var jag. Och jag blev fasansfullt rädd! Jag klättrade uppför pappas baksida och skrek och skrek. Den stackars afrikanske mannen blev tvungen att gå.

Sen pratade pappa med mig. Han sa att afrikanska människor är precis som vi fanns de har annan färg i skinnet. Brunare än vi.

Skönhetsfläckar?

undrade jag.

Och så omvandlades min rädsla till en stor förundran över hur otroligt skön den där brune mannen var. Egentligen. Hela han var ju en skönhetsfläck – med betoning på skönhet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min onsdagskväll och min favoritdag.


Tänk! Det är redan torsdag.
Min nya favoritdag. Skälen till det senare är ju att det verkligen är nerförsbacke nu mot helgen plus att Antikrundan visas på TV i kväll. Ja, som du ser har jag inte stora krav på livet. Helg och ett TV-program…

Nåja, jag tänker sitta med appen framför Antikrundan i kväll och värdera prylar. Försöka få ett nytt och BÄTTRE diplom. Jag skickade för övrigt in länkar till mina två inlägg om appen till Antikrundan via e-post, enligt tips från en inblandad på Twitter. Jag har fått noll återkoppling. Noll! Det i sig är nästan värt en svart bak till Antikrundan, men nu råkar jag gilla programmet ändå. Så en sån värdering blir det inte härifrån. Än. Men det är dåligt att inte svara på mejl!

Diplom Antikintresserad

Nivån ska höjas i kväll!


Onsdagskvällen var en lustig kväll.
Jag hade jobbat av och till med ett inlägg under gårdagen på raster, så jag kastade mig direkt in i badrummet och duschrummet/toan för att städa. Det behövdes. Sen telefonerade jag med mamma. Hon pratade i 30 minuter, jag i två. Det enda jag fick säga var att hon kan köpa Allers idag om hon vill se en rätt fin bild på sin dotter samt att Anna och jag ska träffa några kompisar i helgen. Det senare visste hon om sen tidigare, men hon frågade faktiskt vilka de var. Jag ljög inte, men jag undanhöll sanningen. Och sånt har jag skitsvårt för! Nåja, all shall be revealed på söndag, eller nåt, gissar jag.

Vidare hade jag två sms-dialoger samtidigt. Dessutom försökte jag äta mackor också. Den ena dialogen var med en förälskad vän, den andra med en vän som skrev om rökning. Det gällde att hålla tungan rätt i mun när jag svarade, om jag säger så. Jag är jätteglad för min förälskade väns skull, men rökning är nåt jag avskyr. Ja, du förstår kanske problemet?.. Det hade ju blivit lite lustigt om jag svarade fel…

Det blev en välbehövlig dusch innan jag kunde slå ner röven i favoritfåtöljen och lägga Nyckeln på magen för att läsa. Jag är mer än halvvägs i den över 800 sidor långa boken. Den är ganska snabbläst, kan jag meddela. Däremot har det väl inte hänt så där jättemycket på över 400 sidor, vilket ju är lite förvånansvärt. Eller kanske har jag lite för höga krav, det är ju trots allt en ungdomsbok.

Torsdagen startade i kyla. Temperaturen har sjunkit igen och ligger nu på ungefär elva minusgrader. Jag lyckades sträcka mig i ryggen på ena sidan redan i morse. Det gör djävulusiskt ont, ända upp till nacken, men påminner mig om dem som har ont i sina ryggar jämt. Jag lär ha ont en dag. En viss skillnad.

rygg

Ajsan bajsan, den gör ont idag.


Men dagen startade
med ett riktigt gapflabb. Just när jag skulle rusa ut genom ytterdörren gjorde grannen det också. Vi höll på att skrämma slag på varandra på trappavsatsen i mörkret. Sen asgarvade vi!

Min torsdag ska jag ägna åt att jobba på dagtid. Jag och K har dessutom köksvecka, så jag hänger en del i lunchrummet bland skitiga tallrikar och muggar också.

Men vad gör du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Nyfikenheten är det inget fel på här!


Livet är kort.

Read Full Post »

En bloggpost om post.


I morse vaknade jag klockan 4.15.
Det var stört omöjligt att somna om. Var uppe en sväng på toa och försökte sen sova lite till, men sömnen ville inte infinna sig. Mitt alarm står på 6.30 när jag jobbar. Vanligen brukar jag vakna 6.15. Så två timmar tidigare än vanligt, alltså. Jag lär vara en zombie i kväll.

trött

En Toffelzombie.


Smarta brevbäraren
hade ju tryckt in alldeles för mycket post och paket i min postbox igår. Det är ju lätt för brevbäraren att göra eftersom h*n öppnar hela fronten på postboxskåpet. Själv kunde jag inte vrida om min nyckel eftersom det låg ett paket i vägen och blockerade låset från att snurra runt i min box. Vilken tur att ordföranden i bostadsrättsföreningen är hjälpsam! Nån gång sent igår kväll var han hit, öppnade skåpet och hängde min post i en påse på ytterdörren. Snacka om service! Brevbäraren, däremot, har jag lust att ta ett rejält snack med… Du skulle ha sett den arga lappen jag skrev igår som jag tänkte tejpa upp idag… (Jag kastade den nyss, men det är väldigt lätt att skriva en ny. Man ska inte reta upp mig just nu.)

Nåja, eftersom jag vaknade så tidigt fick jag i alla fall tid att betala en räkning. Det stora paketet som blockerade låset i min postbox har jag öppnat och innehållet har jag gömt – det var ju julklappar!

Efter allt strul hittills den här veckan har jag inte lyckats få iväg ett födelsedagspaket till en synnerligen god vän som fyller år på söndag. Jag får försöka i kväll, men chansen att det kommer fram till mottagaren via snigelpost på fredag är ju minimal. Fast då har vännen möjligen nånting att slita upp i nästa vecka, i alla fall. Om vännen nu får upp sin brevlåda – brevbäraren kanske har TRYCKT ner alltför mycket i den också. Vad vet jag, vad vet jag. Brevlådor vid hus är för övrigt större än postboxar, så där kan man ju trycka ner riktigt mycket. (Och det där var lite ironi igen.)

Paket fr Posten

Posten, posten… (Jag kan ju inte lägga ut nån bild på paketet i min postbox eftersom det innehåller julklappar.)


Inte ett pip
har jag hört om klockan heller. Ska det vara så svårt att ringa och lämna besked så att jag vet om den är klar för avhämtning eller om den kanske måste skickas iväg för byte av del??? Nu är det ju definitivt inte början av veckan längre utan slutet…

Nej, nån bra vecka har denna inte varit – hittills. Som grädde på moset fick jag häromdan ett surt mejl från en läsare. Uppenbarligen tror vissa människor att jag sitter och bloggar dagarna i ända. Det kanske jag kunde göra förut när jag inte jobbade, men inte nu. Att få höra att jag är halvtaskig (!) kändes faktiskt heltaskigt! Jag besvarade mejlet härom kvällen och förklarade hur jag tror att saker och ting ligger till. Nåt svar har jag inte fått. Det är så lätt att lägga sten på andras bördor, men tydligen väldigt svårt att säga

Förlåt för min förhastade slutsats!

Det är mejl som ovan som ger mig ytterligare skäl till att sluta blogga. Jag tror att det blir så snart. Eller möjligen att jag gör bloggen helt privat. Det är så många som snokar omkring här som bara vill mig illa.

Har knappt lyckats trycka i mig morgonens frukost – yoghurt med müsli. Stressen sitter som ett lock i svalget. Eller som ett paket som blockerar möjligheten att öppna låset…


Livet är kort. I morgon är det fredag. TACK och lov!

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvarons misch-masch.


Härom kvällen plingade det på dörren.
Jag såg ut som ett troll, det vill säga värre än vanligt. Skitiga kläder, smutsigt hår och mjukisbrax som inte ville stanna upp, för att nämna vissa saker. Inte alla. En del är onämnbara. Men kort sagt: jag hade ingen lust att öppna. Jag gick i alla fall fram till ytterdörren och kikade i tittögat. Utanför stod en man i blå dunjacka – en sån där moderiktig, tunn dunjacka – och vinkade åt mig! Och han fick stå kvar. Jag gissade nämligen att han sålde ett eller annat och jag köper aldrig nåt vid dörren.

I kväll var jag över till Tokerian. Det var tidig kväll, men kolsvart. På Tokerian var det dessutom kaos för kortbetalningen funkade inte. Alltså var kön till bankomaten enorm. Där hamnade jag, fast det hade jag redan planerat eftersom jag inte hade mer än ett par hundralappar i plånkan.

Inne på Tokerian dök en tjej/kvinna på mig direkt!

Har du nåt recept på högrev? Jag står här och mobilsurfar och försöker desperat hitta nåt!

Ha ha ha, snacka om att hon frågade fel person! Jag är urusel i köket och jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, så jag fick svara nekande. Men tyckte att det var rätt kul, för uppenbarligen tyckte hon att jag såg ut som nån sorts jädra

matmorsa.

Jag slog på stort och köpte en grillad kyckling att fira med i kväll. Den ska intas med potatisklyftor som redan fanns hemma i frysen och ett glas husets röda. I kväll skålar jag för mig själv och nästa veckas… äventyr! Då när jag ska gå dubbelt med en Per och få en chef som heter Johan. Jag längtar!!!

I morgon får jag emellertid umgås med en annan herre av kortare art. Elias ska hänga med mig när hans mamma och min älskling jobbar maratonpass både lördag och söndag. Jag har köpt hem prylar till Chicken Tikka Masala och hoppas att Prinskorven inte får det till middag i kväll!

På vägen hem i kolmörkret mötte jag… mannen i blå dunjacka! Han gick och babblade i sin mobil och vinkade yvigt till mig. Så nu undrar jag helt enkelt:

Är det nån jag känner???

Telefonerade lite med Anna tidigare idag och hon mådde inte bra. Hoppas en dags extra vila gör lite susen, men jag förstår att det känns tufft med en jobbhelg framför sig.

Medan vi pratade såg jag ett sånt lustigt färgspel i mitt RENA tak i köket. Antagligen var det min RENA fönster som gjorde det. Hur som helst, vackert var det.

Färgspel i kökstaket

Färgspel i kökstaket. Vackert, va?


Nu sitter jag och väntar på
att potatisklyftorna ska tillaga sig själva i ugnen. Sen ska jag ta fredag och njuta av god mat. Som dessert får mina ögon tugga i sig det tredje och sista gratisnumret av Tidningen FOTO. Tidigare i kväll blev jag förresten uppringd av en fotograf som försökte boka en tid med mig för fotografering till en artikel i en veckotidning. Men det är inte det lättaste – jag blir ju En Väldigt Upptagen Yrkesarbetande Toffla från och med måndag… Vi kom överens om att han får ringa mig på måndag kväll igen, så kanske jag har lite bättre koll på kalendern för nästa vecka. Det är nämligen under nästa vecka som bilden måste tas.

Tidningen FOTO

Mitt sista gratisnummer av Tidningen FOTO ska jag sluka till dessert.


Det är skönt
att kunna säga

Äntligen fredag!

och för en gångs skull mena det! Jag är sunt trött i kroppen efter denna storstädningsvecka. Samtidigt längtar jag förstås till måndag…

Kvällen i övrigt ska jag tillbringa med att se den första delen av fyra av The Kennedys på SvT 1. idag är det 50 år sen mordet… Men jag hittar ingen länk på SvT:s webbplats… Konstigt…


Livet är kort. Idag är jag tacksam att det är så gott mot mig också.

Read Full Post »

Ett inlägg om glädje och ilska, ungefär.


För ett tag sen
köpte NTM-koncernen, som också äger Lokalblaskan och de båda byhålebladen Motala &Vadstena tidning och Corren med flera, upp lilla UppsalaTidningen. Det är en av de bättre gratistidningar jag har läst och den delas ut till alla hushåll här en gång i veckan. Fram till dess att UNT distribution AB tog över. Då tog det plötsligt fem (5) veckor innan tidningen hittade till min postbox.

NTM-koncernen köper upp tidningar och sajter som kan tänkas vara konkurrenter. Uppsala.com är ett annat exempel. Webbplatsen har blivit uenntefierad. Självklart är jag rädd att UppsalaTidningen ska gå samma öde till mötes. Men sen två veckor tillbaka dimper den åter ner igen i min postbox en gång i veckan, vilket jag är glad över. Så länge den får vara som den har varit – och utvecklas som den har utvecklats.

Idag kunde jag läsa att UppsalaTidningen sedan den 12 september delas ut samtidigt som morgontidningarna. En del hushåll får till och med tidningen redan vid midnatt. Det tycker platschefen Björn Löfqivist är en styrka. Jorå… fast… Jag har då inte sett tidningen på morgonen. Här. Ännu. Det kanske tar ytterligare fem veckor? Men det är möjligt att den ligger nere i postboxen. Dit lallar jag inte i morgonrock för att leta på torsdagsmorgnar. Om jag ska få den på morgonen vill jag ha den i min tidningshållare utanför min ytterdörr, tack. Där UNT hamnar om man prenumererar på den, vill säga.

Uppsalatidningen vecka 41

Det här är en bra gratistidning!


På UNT Distribution AB
säger regionchefen Jan Persson att reklamationerna bara är en promille.  Det vill säga… det är lite fler än tusen hushåll som har klagat på att man inte har fått tidningen, eller hur ska jag tolka ”reklamationer”? Problemen beror, enligt Björn Löfqvist, på att Postens postnummerområden inte stämmer överens rent geografiskt med UNT Distribution AB:s utdelningsdistrikt. Nehej… Men… när jag var UNT-prenumerant fick jag alltid min tidning. Varför strulade det med UppsalaTidningen under fem veckor? Ett tungt vägande skäl KAN ha varit att ingen läste mina mejl som jag sände till reklamationsadressen. Jag fick i alla fall inget svar förrän jag kontaktade en person på redaktionen (som ju inte har med distributionen att göra, men…) Då hände det nåt.

Fast… jag kanske ska vara glad med det lilla..? Glad att jag numera får tidningen, för den är som sagt både bra och läsvärd och dessutom är den gratis. Och inte är det så att jag måste ha den på morgonen, inte. Närå, bara jag får den är jag ganska nöjd och glad.

Men… jag undrar väldeliga hur det är med ägarförhållandena inom NTM-koncernen – och inom UNT, framför allt. Nån hugad journalist som vågar sig på att gräva lite i detta? För vad jag förstår är delar av UNT fortfarande ägt av en stiftelse? Nån frivillig grävare? Nä, skulle inte tro det… Vilken David vågar sätta sig upp mot Goliat?

UNT i NTM

Nån som vågar gräva i detta? Troligen inte.


Härom kvällen var det ytterligare en grej som nån liksom skröt om som skulle vara så bra och hej och hå. En person som jobbar fackligt twittrade om att nu skulle vi som tillhörde just den här a-kassan minsann slippa betala arbetslöshetsavgift. Mitt facks a-kassa var den första att ta bort den här avgiften.

Vet du vad det handlar om? Elva kronor. ELVA (11) SPÄNN! 

Hela avgiften till a-kassan som jag betalar är idag 119 kronor i månaden. Från och med november ska jag betala 108 kronor. A-kassan ger mig med ena handen ersättning, men den tar samtidigt en avgift för detta. Nog hade jag jublat om jag hade sluppit att betala a-kasseavgift helt och hållet så länge jag är arbetslös. För som arbetslös slipper jag nämligen redan sen tidigare att betala de där elva kronorna.

Ovanpå detta betalar jag min fackavgift på 288 kronor. Nu har jag en gång blivit uppläxad av nån på a-kassan att facket och a-kassan är två skilda saker. Ja så är det säkert, men för mig som medlem är det inte det! För mig är facket facket. Vad hände med målgruppstänket, facket????

Så frågan är om jag även i detta sammanhang ska glädjas åt det lilla, det vill säga elva kronor, eller om jag ska protestera ilsket på det enda sätt jag kan protestera, nämligen genom att blogga? För jag tycker inte att det är nåt att glädjas åt, en lättnad om elva kronor som jag ju redan har för att jag är arbetslös. Jag tycker att arbetslösa helt ska slippa att betala a-kasseavgift. Den som jobbar har råd att betala 108 spänn. För den som är arbetslös är 108 kronor pengar som räcker till ett par måltider. Till exempel.

Naturligtvis blir det en svart bak, för jag tänker inte glädjas åt det lilla!

Svart bak

Den svarta baken innebär att Tofflan inte gläds åt det lilla.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det blev tyst på mig.


Häromdan skrek jag:

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Nu har jag fått så jag teg. Allt var klart för dagens promenad – påklädd, Runkeepern laddad. Stod och låste min ytterdörr när jag hörde… ett mullrande. Det fullkomligt öste ner regn…

regnet vräker ner

Regnet bara öser ner…


Jag plockade i stället upp
min post ur postboxen och backade upp till hemmet igen. Dagens promenad får vänta. En stund. I stället får jag ägna mig åt FOTO inomhus. Fick första numret av tre gratisnummer idag av tidningen FOTO – ett tack för att jag deltog i en enkät. (Fast jag skulle ju kalla den tidskrift, förstås…)

Tidningen FOTO

Första numret av tre av tidningen FOTO hade hittat till min postbox.


Livet är kort. Idag är det vått.

Read Full Post »

Och så blev det vardag igen. Vardag. Var dag. Ja, ibland vill jag ha vardag var dag, men jag ska erkänna att det har varit skönt att vara ledig i fem dagar. Jätteskönt. Jag har nästan inte jobbat nånting, bara svarat på ett tiotal mejl allt som allt. Jag älskar vardagar. Jag vill att det ska vara nånting jag får fortsätta ha i mitt liv. Inte dagar när allting flyter ihop och jag känner mig värdelös. Så orkar man inte leva i längden. Så vill jag inte leva i längden.

Igår på annandagen gjorde vi tabberas på påskmaten. Vi åt upp nästan allt, det var nån ägghalva som gick i sopen tillsammans med en klick Janssons frestelse. Skönt att vi hade köpt lagom mycket mat. Det klart att det finns några sillbitar kvar, men dem får jag väl peta i mig nån dag när jag är sugen.

Tabberas på annandagen
En påsköl till maten och en liten klar blev det också för min del.


Jag tror nästan att mamma åt mer än jag gjorde
och det är bra. Det slarvas nog en hel del med maten i vanliga fall. Själv är jag åtminstone noga med att äta lunch mitt på dan när jag jobbar. När jag inte jobbar kan jag skita i lunch – eller middag. Det är som att jag inte tycker att jag är värd att äta som vanliga människor då. Sån är jag.

Mamma brer macka
Mamma brer macka.


Men nu får det vara bra med fet påskmat på ett tag. Jag ska försöka äta vettigare och framför allt minska på sockret. Men till sista april om fyra veckor är det nog dags för sill och potatis igen. Och kanske ägghalvor, som nog är min favorit bland frossarmaten.

Påskmatsgott
Ägghalvor är min favorit.


Det var stört omöjligt att sova i natt.
Sist jag tittade på klockan var den 3.32. Känn stressen när man ska upp 6.10. Så jag lär väl vara helslut i kväll. I skrivande stund är jag stå trött att jag är yr och mår illa.

Mamma vet hur zombieaktig jag är när jag är trött och hon var uppenbarligen rädd att jag skulle låsa alla lås på ytterdörren så att hon inte kan ta sig ut på sin planerade shoppingtur idag (till Tokerian)… Jag hittade den här lappen vid min jobbväska i morse:

Lås inte in mej
Lilla mamma!


Jorå, jag har som sagt
låst in både mamma och Fästmön, men Anna är ju van och vet hur man ska ta sig ut till skillnad från mamma.

I morse var det minusgrader, sex stycken till och med, åtminstone vid sextiden. Men jag tog min tunna jacka, för nu när det är april är det baske mig vår! Jag kompletterade med min Pongo-scarf som somliga tycker är BARNslig, men det skiter jag i. Jag gillar hundar! I övrigt försöker jag för det mesta agera som den 50+ Toffla jag är. Den som blir 51 den här månaden…

Pongoscarf
BARNslig kanske, men jag gillar hundar.


Idag är jag på institution 1 och jobbar
och nu ska jag plöja igenom alla tusen mejl jag har fått under påsken, mejl som behöver åtgärdas. Vidare blir det lite jobb med institutionens sidor på intranätet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag och påskdag. Vi hade lust att gå på lokal och tog därför en taxi till Maestro i Gamlis. En synnerligen otrevlig taxichaufför körde oss dit. När jag ringde Uppsala Taxi och beställde bilen bad jag specifikt om att bilen skulle köra in på gården. Det gjorde den – fast till fel port. Att mamma stod och hängde på en krycka utanför rätt port sket chauffören i. Så när jag hade låst ytterdörren sprang jag ner och fram till chauffören och bad chauffören backa till rätt adress. Jag blir så jädra irriterad, jag hade ju sagt att en av oss som skulle åka med hade svårt att gå! Sen visade det sig att chauffören inte hade tagit med nån bomnyckel, för chauffören cirkulerade runt på området tills chauffören hittade en uppfälld bom. Det var för övrigt jättesvårt att uppfatta vad chauffören sa och uppenbarligen hade chauffören skitsvårt att uppfatta vad jag sa. Dåligt, UppsalaTaxi!

Men på Maestro var servicen utmärkt som alltid! Jag tror att det är en familj som driver restaurangen sen nåt år tillbaka. Alla – till och med mormor och farmor – verkar jobba där. Man blir alltid bra bemött och maten är superb!

Mamma studerar menyn
Mamma hade svårt att välja.


Det enda som är lite trist
är att menyn har varit densamma ungefär lika länge som restaurangen har drivits av den här, som jag tror, familjen. Men servitrisen sa när vi skulle gå att en ny meny är på gång. (Fast det har jag hört förr…)

Vi delade på en förrätt bestående av vitlöksbröd med aioli och oliver. Mamma drack vatten till maten, jag valde öl.

2 En öl i högt glas
En härligt god öl på flaska – fatölspumpen var trasig.


Medan vi väntade på maten
studerade jag inredningen. Jag noterade att man ännu inte plockat ner julpyntet. Det är liksom pepparkaksgubbar på fönsterbelysningen…

uldekorationer kvar i fönstrenJuldekorationer med pepparkaksgubbar. 


Mamma valde en tallrik med köttmix (nöt och fläsk) samt rostad färskpotatis, jag valde en quattro formaggio pizza. Men jag hittade inte alla fyra ostarna, bara fetaost, parmesan och gorgonzola. Kanske var det ruccolan som dolde det mesta?

Quattro formaggio med ruccola o soltorkade tomaterRuccolan dolde det mesta på pizzan, men jag hittade tre sorters ost och underbart härliga soltorkade tomater.


När maten hade sjunkit undan
tog vi en ny titt på menyn och beställde dessert. En solig dag som denna passade glass med bär alldeles utmärkt! De inlagda bären var björnbär, men glassen toppades av en vacker, stenhård och smaklös jordgubbe. Över det hela hade man rivit vit choklad. Ljuvligt gott – utom den snigga men smaklösa jordgubben, dårå.

Glass med bärLjuvligt gott med glass, björnbär och vit, riven choklad. Jordgubben var mest dekor.


Till desserten tog vi
var sin kopp kaffe som bryggdes av en otroligt högljudd maskin. Kaffet smakade mycket gott.

Kaffe
Högljutt men gott kaffe.


Notan slutade på 670 kronor cirkus
och snälla mamma betalade. Jag tyckte att det var ett rimligt pris.

Servitrisen var vänlig nog att ringa en taxi åt oss när vi skulle åka hem. Chauffören (vet ej från vilket bolag) som kom och hämtade oss var supertrevlig och hade bomnyckel, men jag skötte bomöppningen. Bara för det drog han av lite på notan.

Sammanfattningsvis:

  • Utmärkt service på Maestro!
  • Trist att man inte bytt ut menyn.
  • Inte bra att ölpumpen var trasig! Det kom in många som bara ville ta en öl.
  • Gör nåt åt ljudnivån på kaffemaskinen!!
  • Jag gillar ruccola, men det var liiite för mycket sånt på pizzan.
  • God mat, särskilt desserten, men jordgubben kunde man ha skippat.
  • Ta bort juldekoren, det är påsk nu!
  • Taxichaufför 1 från Uppsala Taxi: Byt jobb! Man ska vara serviceinriktad när man kör taxi!
  • Taxichaufför 2 från okänt taxibolag: Helt rätt person på rätt plats! Trevlig och hjälpsam.

En väldigt bra kväll som jag avslutade med del åtta av tio av Brottet, en serie som jag verkligen tycker har onödigt många avsnitt. Fem hade varit lagom.

Vad gjorde du på påskdagen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonmänniska eller kvällsmänniska? Vi människor brukar gilla att klassificera oss själva. När det gäller den tid på dygnet vi är piggast bruka vi säga att vi antingen är morgonmänniskor eller kvällsmänniskor alt. nattugglor. Själv tillhör jag kategorin morgonmänniskor. Jag funkar bäst på morgonen, får mest och bäst saker gjorda på förmiddagen. Och så är jag rätt kvällstrött.

Men även solen har fläckar, är det bara att inse. För till och med jag kan vända på dygnet – som jag till exempel gjorde den sista veckan jag var sjukskriven efter operationen. Då började jag må bra och hade inte så ont. Det var roligt – och kändes lite förbjudet!.. – att sitta uppe på nätterna och glo på film. Dessutom är det så att jag oftare än man kan tro är en zombie på morgonen – åtminstone mellan klockan sex och sju, min första vakna timma…

Tofflan m solbrilloro skägg

Zombie-Tofflan.


Vad grundar jag detta på
, att jag är en zombie den första vakna timman? En grej är att jag svarar på både tilltal och frågor – men sen kommer jag inte ihåg varken tilltal/frågor eller mina egna svar. En annan, ganska vanlig sak jag också gör är att jag låser in folk. Med folk menar jag i det här fallet min mamma och min Fästmö. När de är på besök hos mig händer det att jag ofta är den som ger mig av ensam och först på morgonen. ÄNDÅ pillar jag ner piggen till nedre dörrlåset, låser det samt låser den övre låset. Jag låser alltså in min gäst. För om hon vill komma ut sen måste hon använda både nyckeln till nedre låset och nyckeln till övre låset – från insidan. Min mamma lider av klaustrofobi, bland en massa andra saker, och hon får naturligtvis svår panik när hon upptäcker att hon är inlåst. Anna, däremot, brukar antingen skratta åt mig och messa

Tyckte du att jag skulle skita i att gå och jobba och stanna hemma idag i stället eftersom du låste in mig? *gubbe med pussmun alt. gubbe med hjärtor till ögon*

eller bli irriterad eftersom hon är lite sen

Var du trött i morse? Jag var inlåst och blev rätt stressad eftersom jag hade en buss att passa. *sur gubbe*

Igår morse var jag för övrigt fullt påklädd – skor, dunjacka och handskar, jobbväskan på axeln och skopåsen i handen – och på väg ut genom ytterdörren när jag kom på att jag inte hade skrivit nån morgonlapp till Anna. Jag skriver ALLTID morgonlappar till Anna med små hälsningar, ibland väderleksrapporter, någon gång ber jag om handlingshjälp. Men mest är det några triviala rader som avslutas med att jag –  och detta är inte trivialt! – skriver pussar samt att jag älskar henne. För tänk – TÄNK! – om livet är så kort att det inte varar till kvällen eller nästa gång vi ses? Jag vill att hon ska veta vad hon betyder för mig. Och nu vet du som har läst hela det här inlägget det också.

Vad är du för en sort – morgonmänniska eller nattuggla??? Eller zombie..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 250 andra följare