Ett svårt fall av påssjuka

Ett inlägg i vilket Tofflan slår rekord. I shopping.

---

 

Missunnsamma kan sluta läsa nu – och se upp för nålar…

Ja jisses anoga! Vad säger du om sex (6)… TIMMAR PÅ STAN??? Det är baske mig rekord för en Toffla! Och inte en enda gång gnällde eller pipplade hon. I stället blev hon ett svårt fall av påssjuka. Jag, som egentligen mest skulle köpa mig en ny jobbväska och kanske, kanske en plånbok, slog på stort idag och satte sprätt på ett par tusenlappar. Minst! Och nu vet jag att vissa kärringar (ja, det är bara kärringar som är missunnsamma, aldrig några karlar!) tycker att detta är förskräckligt skrytigt, men faktum är att jag fick en generös födelsedagspeng av min mamma och jag köpte bara nödvändiga saker. Eller i vart fall saker som skulle ersätta andra saker som har varit trasiga i några år eller är slut. Så du som läser och bara känner dig negativt inställd – sluta genast läsa. Och passa dig så inte en och annan nål hamnar i min voodoodocka, den som numera sitter på min nya jobbväska!

Ett svårt fall av påssjuka var det… Eller vad tycks om detta slutresultat:

Påssjuka…

Men vi börjar från början… Fästmön och jag tog bussarna in till stan där vi strålade samman i en korsning. Min resa gick bra, jag blev bara irriterad på folk som konstant och högt snackar i sina mobiler. Vi inledde med att besöka Sandys på Vaksalagatan. Och detta besök var det flera syften med: dels ta en fika och lägga upp planerna för dagen, dels hälsa på bossen. Rent och fräscht och gott kaffe var det på Sandys. Som en riktigt fin bonus – förutom kramarna från bossen (som kanske inte alla får..?) – kan gästerna ladda sina mobiler – olika laddsladdar erbjöds i en liten laddstation. Utmärkt service! Eftersom vi kom direkt från frukostborden, i princip, mäktade vi inte med nåt tilltugg till kaffet idag, men nästa gång… DÅ!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När shoppingplanen så var uppgjord skred vi till verket. Och faktiskt var det inte bara jag som bar hem påsar, även Anna gjorde det. Hon fick bland annat en urban minimizer och det får du googla på. Själv fick jag min allra första Ingmar Bergman/tvåhundralapp på Twilfit när jag köpte svindyra underkläder från Calvin Klein! Jag blev så uppspelt att bilden blev oskarp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fortsatte sen till bland annat Lindex där vi tittade på… BabyHattar?! Det är väl det BH står för???

BabyHattar?!

Mellan underklädesbutikerna hoppade jag in lite här och var för att kika på jobbväska och plånbok. Plånbok slog jag till på på fel ställe – lite senare under eftermiddagen hittade vi samma plånbok till 20 procents rabatt… Nåja, en kan inte alltid göra lysande affärer. Och mellan skenandet i affärer behövde vi fylla på med energi. Vi gick till min vän Greken på Storken där vi åt fräscht och gott och så nyttigt att min mage naturligtvis protesterade. (Ja, ja, du ska få ostbågar och öl sen, lille vän!). Men jag kan som vanligt inte räkna och vid bordet undrade jag vem som skulle joina oss och nyttja den tredje gaffeln…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av eftermiddagen sprang vi in och ut i affärer. Medan Anna provade kläder, strosade jag runt… bland underkläder, förstås, och rodnade… På The Body Shop köpte jag mig efterlängtade body butter, men jag vägrade betala för en påse. Den enda affären vi var till idag som skulle ta betalt för en liten jävla påse till min burk. Dåligt, The Body Shop!

The Body Shop ville ta betalt för en påse till den lilla runda burken! HA! Jag betalar inte för att gå runt och göra reklam för den affärskedjan, så det blev påsfritt där. Kanelkaramellerna från Barkleys och tuggummina köpte jag på en livsmedelsaffär. 

Innan vi skildes åt vid Centralen, bjuckade Anna på en sista fika hos Coffeehouse by George. Där hade de varken brickor till fikat eller möbeltassar till fåtöljerna, men OK, mazarinen var god. Före avslutningsfikat hade vi hunnit med en shoppingtur inne på Akademibokhandeln. Där satte jag sprätt på presentkortet från NK* och Marcus mamma, men faktum är att jag har 41 spänn kvar. Och det räcker ju nästan till ytterligare en pocketbok…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klockan hade passerat 16 när jag låste upp ytterdörren hemma i New Village. När jag låste den hade klockan inte ens slagit tio. Jag slog helt enkelt världsrekord i shopping idag – eller i alla fall personligt bästa.

Sen vidtog bara roligheter. Jag började med att tömma min trasiga gamla plånbok och fylla den nya. I min gamla hittade jag ett helt plockepinnspel. JA, JAG ÄR TANDPETSFETISCHIST!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa rolighet bestod i att tömma min trasiga necessär från Lacoste, en röd och grann sak som jag fick en gång när jag köpte parfym. Nu har dess dragkedja varit trasig i några år och jag tyckte att jag kunde kosta på mig en ny necessär med hel och fungerande dragkedja så att alla grejor stannar kvar inuti utan att trilla ut hela tiden. Den nya necessären var liksom plånboken från Björn Borg. Fasen så sportig jag känner mig! (Moahahahahaahaaaaaa, det där var ironi! Jag har aldrig ens hållit i ett tennisracket!)

Den undre necessären ersattes av den övre.

Därefter blev det dags för jobbväskbyte. Då insåg jag att jag inte bara är tandpetsfetischist, jag är rätt mycket pennfetischist också. För varför skulle jag annars ha en gedigen samling pennor, de flesta dessutom icke fungerande, i min gamla jobbväska..? Och vid det här laget kan du säkert gissa vilket märke det blev på jobbväskan…

Jajamens!

som Bosse J. sa, Björn Borg. Precis som den gamla, trasiga…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu känner jag mig rätt trött och ska vila och bläddra lite i min nyinköpta litteratur. Självklart har jag messat NK och tackat för de fyra pocketböckerna. Kanske sätter jag mig och funderar ut vilken bok jag ska köpa för slanten som blev över på presentkortet… Sen blir det Maria Wern klockan 21 – då slipper en tänka så mycket. Hjärnan har fått mycket motion idag och har många intryck att bearbeta…

Om du har orkat läsa ända hit orkar du säkert skriva några rader i en kommentar om vad DU har gjort idag. Tror jag..?

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt spännande liv: Trettondagen 2015

Ett rapporterande inlägg.

---

 

Nu är vinterns alla storhelger över. Den som går i skolan kan se fram emot februarilov och den som jobbar kontorstid kan längta efter påsken. Vi som befinner oss i tomma intet bara är.

Jag har bara varit i några dar. Det har varit helt rätt för mig. Sen tycker familjen kanske inte att jag är så rolig alla gånger, men jag har inte hört några klagomål öppet. Fästmön får mig att skratta och när jag har gråtit har hon funnits där.

Bajs på fingret? Det fick mig i alla fall att skratta.

Vi tog en gofika igår. Anna köpte fyra riktigt kladdiga chokladkakor, men vi orkade bara äta var sin. ”Barnen” fick inga, förstås. Vi har haft två ”barn” hemma.

Chokladkaka av kladdig sort.

Vi gjorde tabberas på Annas stympade och lemlästade pepparkakor. Vi åt kroppar utan huvuden och armar eller bara huvuden separat.

Lemlästade pepparkakor.

Nog trodde jag att min tomtesamling var stor, men Anna har nog baske mig en större. En del tomtar var söta, andra lite läskiga och den här lite… fjollig.

Fjollig tomte.

Före maten tog vi drink (öl) med tilltugg (torrostade jordnötter).

Torrostade jordnötter.

Som den kycklingexpert jag är ställde jag mig vid spisen och stekte filéer. Anna fixade sallad och gratäng. Jag stekte och stekte och stekte och till sist luktade hela jag stekt. Det blir en dusch och hårtvätt senare.

Jag stekte och stekte och stekte…

Anna dukade med finporslinet.

Annas finporslin.

Det var lite oklart hur många vi skulle bli till middagen, men vi blev alla mätta och magarna lika trinda som en av Annas tomtar.

Så här trinda blev allas magar, ungefär.

Jag pratade alldeles för länge i mobilen med en kompis. Hon ringde aldrig tillbaka sen. (Hon sa att hon skulle göra det, men jag förstår varför hon inte ringde igen.) Pratade en hel del med äldsta bonusdottern som var hemma över helgerna från studier i norr. I skrivande stund är hon på väg mot flyget.

Äldsta bonusdottern.

Vi myste med ljuslyktor. Slumrade lite. Pratade. Såg CSI Miami på FOX.

Ljuslykta som kunde ha blivit en julklapp till ett barn.

Vi blev nästan för trötta för att gå och lägga oss i sängen.

För trötta för att gå och lägga sig i sängen var visst även Marge och Tuppen.

I natt hade det snöat. Jag grät mig till sömns och vaknade med svullna ögon och kände mig som ett utskitet kvarglömt päron på vardagsrumsbordet.

Ett kvarglömt, rätt torrt päron.

Efter frukost grävde jag fram min bil, borstade av den och for till Tokerian för att köpa en liter mjölk och en liter fil. Jag har tittat till husdjuren jag vaktar, jag har sökt ett par jobb och jag ska glo i dagens papperstidningar som jag gratis-prenumererar på ett tag till. I kväll ska jag ringa min mamma för att kolla att hon inte har fått ont efter sitt fall och kanske har jag ork att ringa en av mina läsare också. Annars är jag väldigt, väldigt trött…

Jag är på sätt och vis stolt över att mina ord berör. Men det här inlägget är mest dravel. Till skillnad från den kärlek och omtanke jag kände under dagarna i Himlen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride 2014: Lite off Pride

Ett lite musikaliskt inlägg.

---

 

Fredag. Då brukar vi göra andra saker än rena Pride-aktiviteter. Igår ville vi gärna försöka besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var hur krångligt som helst att beställa biljetter på nätet, så vi tog färjan ut på vinst och förlust för att kolla om vi kunde få köpa biljetter ändå. Det fick vi! Och jag kan säga att det var en upplevelse jag länge ska minnas. Biljettpriset må tyckas högt 195 kronor plus en serviceavgift på 20 kronor som jag inte fattar varför den tillkom. Men helt klart var museet värt 195 av de 215 kronorna. Notera att museet endast tar kortbetalning!!! Bilder finns förstås i bildspelet nedan.

På museet var vi några timmar, faktiskt. Därefter svalkade vi oss med ett par öl samt salt tilltugg. Färjan tillbaka tog vägen om Skeppsholmen. Det var en härlig dag för en tur på vattnet och både Fästmön och jag hade gärna åkt längre. Men vi klev av i Gamla Stan och gick för att äta på vårt stamlokus där. Jag köpte ett vykort till mamma som jag skrev efter middagen. Kvällen avslutades med tunnelbana hem, godisremmar och en Bondfilm. Såna är vi!

• Vårt dagliga bröd: Kräftbrödet, kokostoppar och vitlöksbrödet
• Bästa resan: Djurgårdsfärjan
• Dagens bästa: ABBA-museet
• Dagens klotter: Det tatuerade paret på O’Leary’s
• Dagens megafon: Nytillskottet Bill
• Dagens krämpor: Hälsporrar, en bruten nagel och en skinnflådd armbåge

 

Här kommer några bilder från vår fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En Soffpotatis Bekännelser

Ett inlägg som lika gärna skulle kunna ha haft rubriken Ett Fettos Bekännelser. 

Ja. Jag är tjock. Nej, inte tjock. Fet! Jag har lagt på mig som tusan, typ 30 kilo sen jag slutade röka för nio år och sex dar sen. Efter operationen i december förra året, när jag blev av med ett gäng (en trio?) tumörer, tappade jag tio kilo. Dessa har jag ätit upp. Med råge…

Jag gillar att vara hemma och sitta vid datorn eller soffpotäta i min älsklingsfåtölj. Gärna med nåt tilltugg. Det ger ett visst… resultat som gör att jag kan benämnas… omfångsrik.

Fästmön fotade min bak en gång vid en julgransplundring för några år sen. Redan här borde jag ha påbörjat en diet – kolla in magen som hänger över byxlinningen!

Idag behövde vi handla lite till kvällens middag och morgondagens frukost. Och jag behövde gå och lämna lite papper till en brevlåda. Vi tog oss helt enkelt ut på en promenad som blev något längre än Den Långa Vägen till Tokerian. Och till Arge Kaj. Där såg jag en skitsnygg orange jacka som jag kan gå och drömma om. En sån jacka finns nämligen inte i flodhäststorlek.

Orange jacka som jag kan gå och drömma om.

Det som möjligen skulle kunna gå att kombinera med min kropp är denna:

Ögonmask med djurögon kanske funkar för flodhästar?

Jag trodde – TRODDE! – att jag skulle komma i en tjockis-svart tischa och lät den följa med hem. Om jag tar på mig den ser det inte klokt ut. Magen är större än en flodhästs. Så tischan går till Den Smala Särbon alternativt hamnar i skåpet ifall att… Ja, ifall att jag går ner i vikt. (Troligt, Tjabo!..)

Tjockis-svart t-shirt som inte var tillräckligt stor för Tjockis-Tofflan.

Nej, i stället för att försöka klämma mig i för små storlekar får jag i fortsättningen nöja mig med att titta på SAKER hos Kaj. Att gå ner i vikt med bättre kost och motion är inget alternativ, alltså. Nej, jag får skratta (hur många kalorier förlorar man på ett asgarv?) åt att Kaj sålde kuddar med norska flaggan på – till extrapris!!! Det fanns liksom kuddar med andra länders flaggor på också, men bara den norska hade en röd lapp.

Norsk kudde med röd lapp (extrapris).

I kväll blir vi hemma. Anna har åter erbjudit sig att laga middag – lasagne med kycklingfärs (hon sjunger just nu i köket, nåt jag bara skulle göra om jag vore full). Hon vill väl vara på den säkra sidan och kunna äta sig mätt idag. I morgon och ytterligare två dar framåt ska hon ju jobba.

Chipsen, M&M-karamellerna och en påse bilar som jag köpte igår är slut. Vilken tur att det var extrapris på prästostbågar på Tokerian idag! (Jag har börjat ljuga så förskräckligt…) Så jag får väl hålla tillgodo med nåt från det här fatet. Stackare jag…

Ett fruktfat laddat med nyinköpta bananer och svenska, väldoftande äpplen.

Nåja, nu hittade jag en starköl i kylen och så har jag öppnat en flaska Copertino (2005). Anna gör lasagne för fyra pers. Och ja. Det existerar verkligen en påse prästostbågar i skåpet, tillsammans med den gigantiska Tobleronen jag köpte häromdan… Perfekt för en fredagskväll hemma!..

 

Livet är kort. Jag förkortar mitt med varje fel grej jag äter och dricker. Jag vet.

Read Full Post »

Kvinnor kan!

Ett inlägg som HYLLAr kvinnan!

Det blev lite hastigt och lustigt bestämt att fara till IKEA idag och köpa gemensam hylla till mitt och Lucilles (Lucille heter egentligen nånting helt annat, men Fästmön sa fel en gång och sen dess kallar vi henne Lucille internt) förråd. Men först behövde jag tanka. Och så skulle vi ta svängen om Röda Korsets second hand-affär för där ville Lucille lämna en resväska och en kasse med kläder samt en kasse med prylar. Bara det att affärhelv%&/&n hade sommarstängt när vi kom dit… Ingen information om detta på webbplatsen = skitdåligt!!! Men jag kom att tänka på Återbruket och där hade vi tur – det var öppet! På så vis slapp vi åka hem med alla grejor igen. På Återbruket hade de just öppnat efter sin sommarstängning och där fanns massor för dem att ta rätt på…

På IKEA var vi inte ensamma, men vi hade inte tid att glo. Det var en hylla vi skulle ha. En lagerhylla. Vi hittade inga som stod uppställda nånstans, så vi frågade en personal. H*n visste inte vad en lagerhylla var… Det visste inte personalens dator heller. Men så kom jag på att en av IKEAs lagerhyllor heter Ivar och då fanns den plötsligt. En trappa ner, sa personalen. HA! Den fanns runt hörnet! (Detta var efter vännen Lisa seglat förbi och diskret klappat mig på armen!..) Sagt och gjort vi tittade, diskuterade och traskade sen ner och tog en Ivar med sex hyllplan. Kryss sket vi i.

Det var inga problem att få plats i bilen, men nog satt Lucille lite trångt. Det var sen det blev problem. För problem blir det alltid med möbler, tycker jag. Det brukar fattas skruvar eller så är det inte förborrat ordentligt. I det här fallet var det Lucille som inte hade mätt tillräckligt bra… Hylljä¤%&n var för bred… Men med gemensamma krafter tryckte vi, hamrade, bultade – och till sist fick vi den på plats!

Lucille var väldigt bra på att hamra.

Det blev så bra, så bra och det kostade oss bara 325 kronor per skalle. Tre hyllor var blir det, jag ska få de tre översta.

Jag får de tre översta hyllplanen.

På torsdag har jag bokat ett par extra händer och muskler att hjälpa mig med förrådsstäd, så då ska jag fylla mina hyllplan. Men jag måste erkänna att jag är bra sugen att börja redan nu…

Vi var ganska varma båda två, ändå smakade det supergott med kaffe som intogs i Lucilles kök, ur vackra koppar. Tilltugget var från Turkiet respektive Japan.

Kaffe hos Lucille med tilltugg från Turkiet och Japan.

Vi pratade om ditten och datten, mammor och bröder och tavlor och kameror med mera. Lucille berättade om 2 000 tunga steg som hon tog semestern… Jag blev mycket imponerad – och tog en japansk kaka till…

Inte nåt ägg utan en japansk kaka med nån sorts fyllning. Märklig, men god smak.

Nu ska jag strax kuta över till Tokerian och handla lite innan jag åker och hämtar hem Anna från jobbet. Nån mat har jag inte planerat idag, men jag tänker nog föreslå att vi plockar oss var sin valfri sallad på ICA Heidan.

I afton blir det säsongens sista Morden i Midsomer samt direkt därpå Bates Motel. Och så ska jag fundera ut lite frågor och förbereda mig inför intervjun med en riktig stjärna som jag ska göra i morgon eftermiddag… Jag har skrivit en grej till Uppsalanyheter.se i morse också, den kommer kanske in i veckan också. Så lite nytta har jag gjort. Eller rätt mycket. Kvinnor kan gäller liksom fortfarande…

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssittning

Jaa, det är söndag och det blir en del sittningar idag, men jag börjar med lördagen. Nåt nytt tyg till kökssoffan blev det ju inte, så jag får fortsätta att sitta på det trasiga. JA, jag är kräsen. Jag köper inte vad skit som helst.

Trasigt att sitta på.

Maten jag lagade till blev i alla fall ätbar. Kanske hade det med vinet att göra, det alldeles perfekta för denna måltid, Villa Marina från 2009. Klart prisvärt – endast 75 kronor för detta fylliga vin som passade utmärkt till kalkon. Rekommenderas! 

Perfekt vin till kalkon och synnerligen prisvärt.
Maten dög den också och jag var faktiskt vrålhungrig. Det var säkert Fästmön också, för hon hade ju bara knaprat på en hård kaka under eftermiddagen och före dess en banan.

Lördagsmiddag.

Anna var söt och diskade, hennes lott i livet när vi är i New Village (jag skäms…). Sen släckte vi ner till Earth Hour och tände sex vaniljdoftande värmeljus i salongen. Folk får ha vilka åsikter de vill om Earth Hour, men mina skäl till att släcka ner är att jag tänker lite på framtiden – det vore intressant att se lite siffror på hur mycket vi sparade i energi mätt den här timmen – och att det har blivit lite av tradition här.

Därpå såg vi film och om den kan du läsa i inlägget före detta. Till film ska man alltid ha tilltugg. Anna fick en påse bilar, men hon åt inte upp alla.

Tre bilar kvar.

Jag åt Frukt & Mandel (både frukt och mandel är ju nyttiga saker), en 200 gramskaka, men snaskade inte heller i mig riktigt allt.

Frukt och mandel är nyttiga saker, så jag åt duktigt.

Här sitter jag och skriver när jag egentligen borde formulera en ny söndagsfråga att lägga, duscha, gå och handla, se på gårdagskvällens avsnitt av Mr Selfridge eller ringa mamma. Men allt det ska hinnas med innan vi åker in till stan för att äta thaimat och därefter gå på bio. I afton ser vi Mördaren ljuger inte ensam och det är numera bortgångna vännen Karin samt fru Klon som bjuder oss på bion eftersom det är presentkorten jag fick från dem till 50-årsdagen som används. TACK!

Händer det nåt hos dig idag eller läser du bara det senaste blogginlägget jag skriver och inte dem före? 😉

Livet är kort.

Read Full Post »

Dåligt minne och lite annat

Den här kylan håller i sig. I morse var det 16 grader kallt och jag hade ingen lust alls att kliva ur sängen, där det var varmt och skönt under täcket. Men det var nog inte bara på grund av att där var varmt och gott, jag var rätt trött, också. Ändå kom jag i säng runt 22-tiden redan igår. Då hade jag snott som en galning på kvällen. Först kom jag hem sent och var jättefrusen. Tog en varm dusch och därefter en knäckemacka eller två vid köksbordet innan jag åkte ut i kylan igen för att skjutsa hem Fästmön. Jag tycker nämligen inte att hon ska stå och frysa och vänta på bussen, det var neråt 16 minusgrader även igår kväll.

Jag tror att till och med träden fryser.

Men sen var jag trött, trött, trött igår kväll. Och i morse. Kanske är det så att mycket av ens energi går åt till att försöka få den lekamliga termostaten att fungera som den ska. I morse fick jag tala allvar med mig själv. För när jag är trött blir jag glömsk. Jag äter piller mot glömskan (glömskan är ett symtom på en blodbrist jag har) också. Bara det att jag glömde ta pillren med den andra medicinen igår, onsdag. Glömde. I morse var det dags för nästa tokighet. I stället för att plocka fram tandborsten när jag hade sörplat i mig yoghurten och tuggat i min russinen drog jag av en bit tandtråd. Ehum… Tandtrådar gör jag på kvällen, inte på morgonen…

I kväll tänker jag åka hem när jag ska sluta från jobbet och inte sitta kvar. Jag behöver sätta mig en stund med mina räkenskaper innan jag ser på Antikrundan. Och så vill jag försöka hinna prata i lugn och ro med en kompis som inte mår så bra.

Men före allt detta ska jag jobba mig igenom denna torsdag. Jag stötte på ett tekniskt problem med webbverktyget igår och hur jag än försökte gick det inte att lösa. Idag har jag sökt hjälp på två olika håll – och inte heller expertisen kan lösa det hela. Återstår att prova från en annan dator. Eftersom jag har en annan dator på femte våningen tänkte jag försöka hasa upp dit senare i eftermiddag. Först ska jag emellertid ha ett möte om ett projekt kring rapportmallar. Mötet skulle ursprungligen hållas i ett mötesrum, men sen visade det sig att en forskare desperat behövde det. Då erbjöd J sig att vi kunde vara på det egna kontoret. H*n sa:

Jag har ett nytt bord inne hos mig som jag tycker är så snyggt.

Jag kontrade med:

Men då utgår jag från att du bjuder på snacks eller nåt annat tilltugg vid ditt snygga bord.

J svarade:

Nej sånt kan jag INTE ha på rummet, då skulle jag äta ihjäl mig. 

Och det är jag den första att skriva under på! Man kan INTE ha godis och snacks på kontoret för då SNASKAR man. Oavbrutet.

Jag har lunchat med Johan idag och vi tryckte i oss kyckling med pestosås. Det tyckte vi var ganska gott. Men jag fick inte mycket pesto på min mat, däremot massor av balsamicovinäger.

Johan gillade maten.

På vägen tillbaka såg vi ett lustigt barrträd som jag bara var tvungen att fota. Nära. Det innebar att jag fick kliva i en snödriva med ena foten. Vad gör man inte för konsten?

För den här bildens skull blev jag ganska blöt om höger fot och ben.

Nu är lunchen slut, dags för eftermiddagspasset. Och jag har inte glömt att jag ska sluta klocka 16 idag…

Livet är kort.

Read Full Post »

På resande… ond häl

Idag for vi uppåt landet. Ja, jag har messat De Närmast Sörjande att resan gick bra och att vi kom fram helskinnade, säkert till någras förtret. Andra, däremot, var glada och visade såväl omtänksamhet som empati gentemot oss. Omtänksamhet och empati – för att inte tala om hyfs! – är ju, som bekant, inte alla som klarar av att visa. Eller så vill man helt enkelt såra mig och göra mig illa medvetet. Det är snällhet på en pinne, det!

Mamma vimsade in i det sista och till sist var jag tvungen att säga med lite kärv röst att hon skulle göra en sak i taget i stället för att fnatta runt och göra tusen saker samtidigt. Vi kom iväg ganska precis klockan 13. Mamma låste dörren till hemmet själv och när vi kommit halvvägs ut ur stan började hon leta efter sin nyckel. Som tur var hade jag sett vilket fack i handväskan hon hade stoppat den i, annars hade vi fått vända tillbaka.

Kortet som mamma nog blev gladast för bland alla presenter.

När vi åkt lite mer än halvvägs svängde vi av vid vanliga stället, Skoftesta, för toabesök och fika. Då hade mammakusinen B:s Taube-CD gått två varv, så nu kan vi alla låtar. Första gången tjöt mamma, andra gången pratade hon om en knäpp lärare hon hade haft som bara ville att de skulle sjunga Taubelåtar. Lite dubbel inställning, tycks det, till den där Evert… Fast tårarna var inte över honom utan över att det var mammakusinen B som var med i kören och sjöng på CD:n!

Nej, det blir ingen bild på herr trubadur utan en bild på mamma när vi rastade och höll på att blåsa bort.

Vi höll på att blåsa bort när vi fikade, så det blev en ganska snabb mugg kaffe med tilltugg. När vi klev in i bilen sa mamma att jag ju kunde vända på skivan om jag ville, för nu hade vi ju hört första sidan två gånger. Men det gick ju inte, utan jag tryckte i min 1962-CD och den musiken gillade vi båda två!

Hemma sprang jag in på Tokerian efter lite förnödenheter som yoghurt och Pro Viva. Sen ägnade vi över en timme åt att packa upp. Eller jag packade upp på en halvtimma och slängde sen upp min onda häl i högläge i fåtöljen och läste gårdagens och dagens lokalblaska. Inte mycket att läsa så det gick på tio minuter.

Jag ringde och beställde pizzor som jag var iväg och hämtade och passade på att vila mina öron lite samtidigt. Känner mig trött och har lite ont i nacken, hälen värker också.

På pizzerian skrattade jag tyst för mig själv – och elakt, förstås, eftersom jag ju är elak – åt ett diplom från Online-pizza som man mottagit.

Ett diplom för silverpizzera, som är östgötska och betyder silverpizzorna på rikssvenska.

Har man plötsligt börjat prata östgötska här eller saknas det kanske ett litet i så att det egentligen ska stå

Silverpizzeria?

Jag kanske ska kontakta Josefin Jerndahl som är diplomansvarig, enligt diplomet, och fråga. Skämt åsido, det var väl ett jämrans dumt korrekturfel, men lite kul också!

Nu har jag parkerat mamma i TV-soffan med en kopp kaffe. Själv sitter jag en stund här vid datorn och inväntar Häxans tid som börjar klockan 21.30. Sista delen i kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »