Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Musik, Personligt, Trams, TV, tagged alkohol, arg, äggpickar, Bageri Brantingstorg, besked, blogg, blunda, Boira Sangiovese, bokstöd, Calvin Klein, choklad, en blivande Uppsalabo, Eurovision Song Contest, fatta, fika, fläsk, Gränby centrum, grönsaker, hålla för örona, hjälpreda, humor, I Castei Ripasso, italienskt, kallt, kasst, kärleksfull, köksredskap, Kitch'n, lördag, Les Fumées Blanches, leva i ovisshet, litteratur, lura till, Marina, Masi Amarone Cosastera, mer levande, morotskaka, outhärdligt, pappas mostrar, pengar, Pippi Långstrump, presentkort, Pulltex, rött vin, rosa påse, rosé, shopping, silkespapper, självinsikt, skratta gott och rått, skriva, skylt, smaskens, soffa, sovmorgon, spännande funderingar, Systembolaget, täppa till hål, tomater, tvätt, underkläder, uppköp, varuvagn, vassa tungor, väder, Villa Garros, vimsa runt, vin, Vinistella Appassimento, vinskåp, vitt vin, Z1N Il numero uno zinfandel on 14 maj 2016|
Ett shoppande inlägg.
Nä här finns inga korkade människor.
Lördag och hur är vädret? Kallt och kasst. En liten sovmorgon blev det innan dan sparkade igång. I morse hade jag två tjejer med mig i sängen – Fästmön och Marina. Fast jag måste ju säga att Anna är bäst och roligast. (Det snurrar för övrigt en massa spännande funderingar även i hennes huvud just nu efter beskedet igår kväll.) Den förra (Anna) är liksom mer levande än den senare (Marina). Vi har samma humor och rätt vassa tungor båda två när det gäller. Det är emellertid inget som ska dryftas på den här bloggen, för då blir folk så arga, så arga. Självinsikten är mycket god hos oss själva till skillnad mot hos andra, så skylten är ovan hade kunnat få följa med oss hem när vi var på uppköp, som pappas mostrar sa, denna lördag. För det passar ju bra med uppköp – eller shopping – när solen inte steker, eller hur?
Lördagsmorgonstart!
Förutom att jag har sån vaaansinnig självinsikt känner mig tämligen kärleksfull idag. Till och med mina tomater var hjärtliga. Bara det att det finns grönsaker i huset visar att nåt håller på att hända med mig. Men var lugn. Här finns också choklad och annat smaskens, ty i afton blir det väl så i alla fall att jag bänkar mig och glor på finalen i Eurovision Song Contest, trots allt (får väl blunda eller hålla för örona när det blir outhärdligt).
Detta bildspel kräver JavaScript.
Men nånstans mitt på dan tuffade vi iväg till Stormarknaden med målet att inhandla vin för att täppa till vissa hål i mitt vinskåp. Innan vi kom fram till Systemet hittade vi en ny, rolig affär med köksredskap. Vi skrattade gott och rått åt vissa saker. Den som fattar, h*n fattar. Andra får leva i ovisshet.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vin då? Jodå, jag hade ju min hjälpreda med mig och vi vimsade runt med varuvagnen. Två vita och fem röda följde slutligen med oss hem. Ingen enda rosé, trots att somliga nog försökte… De röda på bilden i bildspelet är från vänster Vinistella Appassimento 2014, I Castei Ripasso 2013, Boira’ Sangiovese 2014, Masi Amarone Cosastera 2011 och Z1N Il numero uno zinfandel 2013. Dagens billigaste vin var det vita Les Fumées Blanches (85 kronor), dagens dyraste Masi Amarone Cosastera (289 kronor). Det andra vita vinet, Villa Garros, kostade 95 kronor.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Eftersom jag hade kvar pengar på ett presentkort och presentpengar följde Pippi Långstrump i form av bokstöd med hem till mina böcker och Calvin Klein (underkläder) till mig själv.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Innan vi for hem tog vi en tur till Brantingstorg för att fika. Det blev en morotskaka för min del, enda sättet jag får i mig morötter som ju är så nyttiga.
Morötter är ju nyttiga.
Några ärenden senare hittade vi hem. Jag har kört en maskin tvätt under tiden jag har skrivit och jag misstänker starkt att min kära har lurat till på soffan. Och det är en blivande Uppsalabo väl unt!
Ha en riktigt go lördag och fortsättning på helgen!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged a-kassa, alarm, alkohol, arbete, ärende, öl, balkong, bål, behållare, bil, blåsa, bokmal, bra tankar, brev, brist, buss, bygga, cappuccino, clown-rött, crème fraiche, cyberspace, de arbetandes skara, en arbetsplats, ensamstående vuxen, ersättning, ett gäng, existensminimum, exklusive boendekostnad, för dyr, förändra, förändras, företag, förvånad, fiktiva världar, fin i håret, fina och goda erfarenheter, fina ord, fota sig själv, fredag, galen, gök, glas, gråta av glädje, grillad lax, grimas, Halmstad, hus, hyllplan, hyresgäst, hyreslägenhet, i verkliga livet, informationsmöte, ingen skönhet, isvatten, januari 2009, jobb, jobbstart, kafé, kakbak, kakor, kalufs, känslor, klippning, kommunal hyresvärd, Kungsgatan, ladda, ladda mobilbatteriet, laddstation, lån, låtsas, lön, livet är skört, lock, loser, lyxmånader, mage, maj, matställe, mätt och go, måndag, morötter, morotskaka, namn, nummer, ny arbetsgivare, nyanställd, nytt jobb, nyttig, olästa böcker, passera mitt framför näsan, pengar, pilsner, pladdra, plastkort, present, presumtiv arbetsgivare, privatnummer, promenera, räkningar, rätt sida, rödlök, rom, saft, sammanfatta, Sandys, säkerhetsnät, sås, selfie, skyddat, skyddat nummer, skyddsängel, smart, snigelpost, sol, sova, spännande, sprätta, stel, sugrör, svårt att komma till ro, ta för givet, tack, tacksam, tacksamhet, tankarna snurrar, tänk, telefoni, tillhöra, tisdag, tjockis-svart, Tobleronekaffe, torsdagskväll, Troll, Uppsala, utan inkomst, utestängd, vardagsmorgon, vänta, värme, vykort, yngsta bonusdottern on 06 maj 2016|
Ett tacksamt och soligt inlägg.
Jag är så tacksam! Det finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.
Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.
Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)
Torsdagskvällen blev lugn. Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…
I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.
I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???
Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Medan jag mätt och go’ väntade på bussen sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.
Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.
Morotskakan var verkligen enorm så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.
Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!
Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galna… Tacksamhet!
Detta bildspel kräver JavaScript.
I morse när jag vaknade var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!
Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.
*balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Ironi, Personligt, Trams, tagged a-kassa, affärschef, Astrid Lindgren, älska att jobba, baglady, banan, bästefåtölj, bevis, biografi, blöt karaktär, bror, butik, celadongrön skål, Denna dagen ett liv, duktig, Emil i Lönneberga, En misstänkt liten kanelgiffel, falsk trygghet, färdig, författare, förhandling, foto, fredag, gå i pension, glas, humor, hurtig, ICA Väst, inte arg, jajamens, Jan Ohlsson, Jens Andersen, jobb, jobba extra, kaffe, Karin Nyman, kassörska, kollega, kompostpåse, krasch, Lars Lindgren, Lasse, litteratur, lustig, lyxliv, magasin, middag, mormor, morot, morotskaka, orange, pappersförpackningar, pension, pensionskuvert, postbox, röd, rödpenna, selfie, shopping, skratta, slutgranska, sopberg, soprum, sprida oss, student, svamla, syster, tidningspåse, tomater, tvist, Uppsala, ursäkt, utan kvist, val, veckomål, Vi Som Alltid Har Rätt, Willys on 04 mars 2016|
6 Comments »
Ett rödtonat inlägg, med ett inslag av celadon mot slutet.
Tomater utan kvist, enligt kollegan J.
Bilden här intill föreställer tomater. Det ser du säkert. Det är emellertid en betydligt viktigare bild än så. En måste precisera: det är en bild av tomater. TOMATER. Utan kvist. UTAN kvist. Faktum är att bilden föreställer ett foto av det kollegan J kallar för tomater. Fotot är ett bevis. Ett bevis i en tvistefråga. Kollegan J skulle köpa tomater, kassörskan tyckte att de var KVISTtomater – till ett högre pris. En tvist pågår där kollegan J har begärt en förhandling med affärschefen och en ursäkt av kassörskan. Det går inte att återge hela historian som kollegan J underhöll oss med vid kaffe-på-lunchen-koppen. Jag vet bara att jag skrattade högt och mycket. Inte tänker jag handla på den aktuella Willys-affären heller. För det är inte bara så att kassörskorna där har egna benämningar på tomater, de är fryspåsepoliser också.
Idag bjuckar jag på en selfie! Jag håller mig till bananer, inte tomater.
Det är tur att vi inte har såna galna kassörskor på Tokerian! Eller så är det tur att Vi Som Alltid Har Rätt <== (ironi), såna som kollegan J, Herman i En misstänkt liten kanelgiffel och jag, är spridda över varierade butiker, så att säga… Jag själv, till exempel, stannade vid den ICA-affär jag handlade i som student, under mina första år i Uppsala, idag efter jobbet… På den tiden Emil i Lönneberga jobbade extra där.
Annars har jag hållit mig till bananer och inte tomater idag. Detta har skett medan jag har dykt djupt ner i magasin av blöt karaktär. Jag har slutgranskat produkter hela dan med rödpennan i högsta hugg. Jag har kastat mig på NK*, på författare, på typ ALLA som så här på fredagen behövde komplettera sina verk. Det har gått bra. Ingen blev arg och jag blev färdig. Det känns fint att nå veckomål på jobbet!
Men min dag inleddes faktiskt med en rejäl krasch i morse. Jag har varit så trött om kvällarna att jag inte har orkat gå ut med soporna. Sopberget anföll mig därför i morse, gjorde mig till en baglady och tvingade ut mig i soprummet innan jag åkte och jobbade. Jag tappade en påse på betonggolvet – gissa vilken av tidningspåse, påsen med pappersförpackningar, kompostpåsen eller påsen med glas… Ja det är inte för inte en kan benämna mig
- Syster Duktig
- Syster Lustig
eller
(valet är ditt).
Nästa krasch kom i orange förpackning när jag anlänt hem efter avslutad arbetsvecka.
Jajamens!
som Bosse J brukade säga, det var pensionskuvertet som nått min postbox! Asså… det var bra tunt… Men… om jag går i pension om sju år får jag ut mer än jag hittills har fått per månad i a-kassa. Vilket lyxliv jag skulle kunna leva! (<== ironi IGEN!) Nu har jag inga planer på att gå i pension om sju år, fast om framtiden vet vi inget. Det enda jag vet är att jag älskar att jobba. Och orange älskar jag – med vissa undantag…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nä, nu har jag svamlat tillräckligt. Jag ska hälla upp middagen i en celadongrön skål, hälla ner mig själv i bästefåtöljen och lägga Karin Nymans mamma i knäet. Med det sistnämnda menar jag Jens Andersens biografi om Astrid Lindgren. Boken är på cirka 450 sidor, jag har läst ungefär en fjärdedel – och det har nästan bara handlat om Karin Nymans bror Lasse hittills. Hum… (Min mormor, till exempel, nämns inte med ett ord. Hmpfff…)
Ha en riktigt go fredagskväll!
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged Alfa antikvariat, Alien, ösregn, buss, Café Muren, charmkurs, chokladboll, deckare, dotter, dränkt, Drottninggatan, En misstänkt liten kanelgiffel, farväl, fånig, födelsedagspresent, fönster, fika, foto, Gamla Stan, hemlig trädgård, Hurtigs konditori, Innan du dog, julklapp, julmarknad, kaka, Kärlek störst av allt, kram, latte, lördag, leta, litteratur, Marie Göranzon, morotskaka, Muffin Bakery, nummer, nya äventyr, pärlsocker, påssjuka, perron, plaska omkring, prat, regn, selfie, selfies, shopping, sittplats, SJ, skratt, solig, stilig, Stockholm, Stortorget, tåg, torka till, Tyska kyrkan, uggla, utlottning, vagn, Västerlånggatan, Vetekatten, vinst on 29 november 2015|
8 Comments »
Ett Stockholmskt inlägg.
Igår var det Dagen D för årets Stockholmsträff med vännen FEM. Ja, vi lät en dotter och en fästmö följa med också.
The more, the merrier
du vet. Regn, regn, regn hela dan. Tur att våra sinnen var soliga. Det blev mycket prat och skratt, en hel del shopping och framför allt: många fikastunder.
Vi gillar också att ta selfies. Och det är tur för dig, för då får du ju se hur vi ser ut efter att ha blivit mer eller mindre dränkta av lördagens konstanta ösregn.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vi fotade faktiskt en hel del. Dock inga kändisar, trots att vi redan i Uppsala mötte
Marie Göranzon på perrongen. En stilig kvinna, för övrigt.
Tåget kom och gick som det skulle. Möjligen har SJ gått nån charmkurs, för de hade nån sorts fånig utlottning under resan. Ja, fånig var den för att det var fina priser och vi vann inget. Fast lite mer fånig var den för att en kunde vinna på sitt vagnsnummer och sitt platsnummer och några såna såg vi inte nånstans…
Första stoppet i Stockholm skulle bli Vetekatten på Kungsgatan där vi skulle inta frukost. (Vi åkte tidigt hemifrån.) Men där var det knökat med folk, så det kunde vi glömma. Vi gick i stället upp till Muffin Bakery på Drottninggatan, nästan mitt emot det som tidigare hette Hurtigs. Mumsigt värre med varm bagle med kalkon och philadelphiaost samt chokladboll med pärlsocker! Jag passade på att överlämna ett stycke födelsedagspresent och en julklapp till FEM.
Soffan och FEM hade vid det här laget redan drabbats av påssjukan på väg genom stan från bussen. Men vi hamnade naturligtvis på Alfa där vi alla handlade nånting, tror jag. Jag fyndade två böcker där och senare under dan en tredje i en bokhandel på Drottninggatan.
Detta bildspel kräver JavaScript.
I Gamla stan fikade vi två gånger, bland annat på Muren, trängdes i en bokhandel (paniken var nära) samt plaskade runt i ösregnet på Stortorgets julmarknad. Nej, vädret var ingen höjdare. Det kanske var därför vi fikade så ofta. Då fick vi torka till en stund.
Detta bildspel kräver JavaScript.
När vi kom ut från sista kaféet regnade det fortfarande. Det var dags för FEM och Soffan att dra sig mot sin buss. Vi kramades farväl under överinseende av Tyska kyrkan. Anna och jag fortsatte mot nya äventyr. Vi skulle leta efter en hemlig trädgård…
Tyska kyrkan.
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged antik- och retrobutik, avgift, avskräcka, ägare, bil, bilder, billig peng, bjuda, blåbärsskål, bordsskick, Bostongurka, egenproducerat, Erikshjälpen, få, fika, fikasug, Fokus, folk, fräsch toalett, FY, glo, god, gott, gratis parkering, hantverk, helg, Hjalmar Brantingsgatan 4a, huvud, ingenting, inget ätbart, invinkad, kaffe, knökfullt, konstnär, kostnadsfritt, kvinnofigurer, lögn, lön, lördagsnöje, lördagstjänst, leriga spår, mörka moln, monter, morotskaka, nästipp, nöje, nyttigt, orange, parkera, parkering, pölar, plast, Putte, rövspade, regn, regndroppar, risbräck, runt hela käften, söt, söt kaka, söt kopp, serietillverkat, shopping, skridskor, skutta, slösaktig, snorkråka, sparbössa, Sparsamhet är en dygd, springa, stressad, titta, tjottaheiti, toalettbehov, tofflor, trängsel, trevlig pratstund, trevliga saker, Ulva kvarn, Ulva marknad, uppehåll, vadställe, vargar, välja, vända om, våfflor med sylt on 05 september 2015|
Ett inlägg om ett och annat lördagsnöje.
Den här helgen är det Ulva marknad ute vid Ulva kvarn. Regnet hänger i luften, men det var ändå uppehåll mitt på dan idag. Därför styrde Fästmön och jag Clark Kent* utåt vargarnas vadställe för att glo på hantverk, folk, fä och annat.
Sparsamhet är en dygd sen ett tag tillbaka. Inte för att jag nånsin har varit slösaktig, men med en lön kan en ju unna sig att köpa saker ibland. Därför höll jag på att smälla av när vi kom till Ulva och blev invinkade på parkeringen. Hutlösa 40 spänn krävde parkeringsvakten av mig. I vanliga fall är där gratis parkering. Ärligt talat hade jag vänt om jag hade kunnat. Det kunde jag inte, för det stod bilar efter. Så vi delade på avgiften, parkerade och skuttade mellan pölar och leriga spår för att besöka själva marknaden.
På sparbössan står orden för dagen. (Föremålet finns att köpa på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik på Hjalmar Brantingsgatan 4a. Okänt pris.)
Där var knökfullt med folk och det är ett sant – och i övrigt kostnadsfritt – nöje att glo på både folk och saker. Samtidigt gjorde trängseln mig smått… stressad. Anna blev stressad av de mörka molnen över våra huvuden. Så det är inte lögn att säga att vi nästan sprang (fast en Toffla springer ju aldrig på riktigt) genom hela marknaden. Roligt var det att notera att det verkligen var fokus på hantverk och egenproducerat, inte nåt som var serietillverkat i plast och
made in TjottaHeiti
Vi köpte emellertid ingenting, inte ens nåt ätbart. Det var det så många andra som gjorde och smockade i sig så att bordsskicket avskräckte – våfflor med sylt runt hela käften och bostongurka som snorkråka på nästippen. Nej fy! Jag tog i alla fall några bilder på en del trevliga saker:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Just när vi närmade oss stan kom de första regndropparna. Vi tittade in till antik- och retrobutiken på Hjalmar Brantingsgatan 4a och fick en trevlig pratstund med den av ägarna som hade lördagstjänst. Toalettbehov och fikasug gjorde att vi därefter åkte ut till Erikshjälpen. Där finns nämligen både en fräsch toalett och gott fika till en billig peng. Och så passade vi på att titta på saker också, utan att handla. Anna var söt och bjöd på fikat. Jag valde morotskaka. Inte så orange, men väldigt god. Och morötter har en ju hört ska vara nyttigt…
Detta bildspel kräver JavaScript.
*Clark Kent = bilmannen #1
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged 1970-talet, 70 års ålder, 70-talig, aioli, alkohol, Andrew Taylor, avokado, ägare, äta, äventyr, badrumsinredning, balkong, bättre ordning, bild, blomkrukor, botanisera, burk, chic, citron, dambindor, dill, eftermiddagsutflykt, Emmaus i Gryttby, en fallen kvinna, en spännande och rolig resa i livet, en tur, estetiskt sinne, fantasi, farfar, förpackning, fika, fin, fint uppställda, flytta hemifrån, från golv till tak, Gamla Uppsala, garage, glas, glufsa i oss, golvlampa, handväska med stilettklack, Helena Rubinstein, hem, hitta, holländska, humor, hus, husgeråd, huvudbyggnad, inredning, jeansmönstrat tyg, känna igen oss, kök, kläder, kokt ägg, kvarglömd, kvinnolitteratur, lördagsgodis, litteratur, loppis, möbler, middag, morotskaka, mulna på, napp, närsynt farbror, orange, pärm, påfyllning, Påskliljan, Pride, prylar, puts, räkor, registrerade alkoholister, regnbågslykta, rolig, rund och go, säker, söta tanter, second hand, skor, skratta färdig, småpryttlar, snörvlande, soffa, spegel, stå i vägen, stor stimulans, tina, titta, trilogi, tripp, Troll, Tutt-Lisa, Twin Peaks, uthus, vitt vin on 13 juni 2015|
6 Comments »
Ett inlägg om vår årliga tur till Emmaus i Gryttby.
Idag blev det ett återbesök till Emmaus i Gryttby. Fästmön och jag brukar åka dit en gång om året och botanisera bland allt från blomkrukor, husgeråd, möbler och badrumsinredningar till kläder, skor, böcker och diverse småpryttlar.
Det brukar bli en eftermiddagsutflykt, en tur ut från hemmet. Att bara titta på fina och roliga saker kan vara ganska stor stimulans för en som sällan lämnar hemmet. Det blir liksom påfyllning i fantasin, såväl som i det estetiska sinnet och humorn. För med Anna är varje utflykt ett litet äventyr, en spännande och rolig resa i livet.
Flera uthus och en huvudbyggnad är fyllda av prylar från golv till tak. Jag tyckte att det var bättre ordning i år. Sakerna var fint uppställda och det var lätt att titta och hitta. Bara en snörvlande och väldigt närsynt farbror som stod i vägen då och då idag. Fast han hörde ju förstås inte till varken inredning eller saker.
Innan vi lämnade Gryttby tog vi en fika. Och med hem följde för min del… jaa, gissa vad!..
Här är några bilder från årets Gryttby-tripp:
Detta bildspel kräver JavaScript.
På vägen hem till stan berättade Anna om när hennes farfar flyttade hemifrån – vid 70 års ålder samt visade huset han flyttade till. När vi hade skrattat färdigt stannade vi till i Gamla Uppsala och tittade på loppisen där. Även där fanns det fina saker! Ägaren kände igen oss och frågade Anna hur det hade gått med golvlampan hon köpte där sist. Ingenting följde med oss därifrån, men vi beundrade fina burkar – och såg en och annan Tutt-Lisa i glas, denna gång blått…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och innan vi körde in i garaget svängde vi in till Tokerian – det är ju lördag och två söta tanter behövde lördagsgodis för att bli ännu sötare… (Nej, ingen bild!)
När ett kilo räkor har tinat ska jag glufsa i oss det tillsammans med aioli, dill, citron, avokado, kokt ägg, vitt vin med mera. Tyvärr har det mulnat på, så vi kan glömma ballen* till middag och får äta i köket, som vanligt.
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged administrationsskorpion, Allt ljus på Uppsala, andningshål, annorlunda, arbetslös idiot, åsikt, bakelse, barn, bil, bild, bilder, bildoktor, bitter feministfitta, blogg, blossare, bokmärke, bryta vana, Busters öron, byggnad, centrum, chilli cheese, Corren, dag, dator, decennium, efterräkning, föräldrar, förfölja, förföljd, fimpa, fira oss själva, foto, fundera, godsaker, gratistidning, grädde, grubbla, Gustav Adolfdagen, hävda rätt till yttrandefrihet, håna, höst, hembakade kakor, hemma, julklapp, kaffemugg, kanelbulle, kanelwienerbrödsbulle, köksbord, kladdkaka, kletig nötkaka, kokostoppar, kommentar, kräva en plats, läsa, läsa på nätet, litteratur, ljus, lussekatt, mars, Maryland cookies, märklig upplevelse, medarbetare, megamupp, mitt jobb, morgon, morotskaka, novembermörker, ord, otroligt vackert, papperstidning, på gränsen, plats, prenumeration, publicera, rökning, Remikex, sätta punkt, separationsångest, skratt, skriva, släcka lampan, snö, socker, somna, stänga butiken, sticka ut hakan, stolt, stopp, ta slut, tankar, tårar, tidningsägare, titta, torsdag, toscakaka, tradition, tycka synd om sig själv, Uppsala, UppsalaTidningen, Upsala Nya Tidning, vaniljhjärta, våffla, veckovisa sammanfattningar, vinter, vintertofflor on 06 november 2014|
28 Comments »
Ett litet separationsångestinlägg.
Mitt bokmärke som jag fick i julklapp av Fästmän 2009.
I natt hade jag jättesvårt att somna. Och nej, jag låg inte och grubblade, det är liksom ingen idé. I stället var jag helt förtrollad av min bok på gång. Men när det återstod cirka 30 sidor blev ögonlocken för tunga och jag tvingades stoppa i bokmärket, lägga boken ifrån mig och släcka lampan. Idag ska den läsas ut – ska bara… först.
Precis som varje torsdag i veckan får jag en morgontidning. Det är gratis-tidningen UppsalaTidningen som förgyller min dag. Trots att jag läser många tidningar på nätet, även lokala, är det nåt visst med en papperstidning. Men nu har jag ändå klarat mig utan en prenumeration på en sådan sen mars 2013. Det går bra, även om morgnarna blev annorlunda. Jag sitter framför datorn med kaffemuggen och läser på nätet i stället, som sagt, inte vid köksbordet. Helt lätt var det inte att bryta vanan med papperstidning, en vana som jag hade haft i över 30 år – plus de år jag bodde hemma som barn, förstås. Mina föräldrar jobbade ju på Corren och ett tag var tidningsägaren så gentil att varje medarbetare fick en prenumeration. Vi hade därför två ex av Corren ett tag.
Den vana som jag emellertid är mest stolt över att kunna bryta var rökningen. Efter nästan 30 år som blossare fimpade jag. Den 7 september nu i höst hade jag varit rökfri i tio år. Ett decennium…
Snart dags att sätta stopp för bloggerierna.
Och nu är dagen snart här att sätta punkt för ytterligare en vana. Den är visserligen inte ens fem år gammal, den vanan, men ändå. Jag talar förstås om att skriva den här bloggen. Av och till har jag funderat genom åren. För det är tufft att sticka ut hakan ibland och kräva en plats trots att man är en arbetslös idiot som tycker synd om sig själv och en megamupp, för att inte tala om bitter feministfitta och allt vad jag har blivit kallad. De flesta såna kommentarer har jag inte publicerat utan jag har låtit administrationsskorpionen ta hand om dem, för jag orkar inte ens läsa dem. Jag får veckovisa sammanfattningar i stora drag och det räcker.
Att vara förföljd för sina åsikter av människor som hävdar sin rätt till yttrandefrihet är en märklig upplevelse. En person har till exempel förföljt och hånat mig sen början av 2010. Det måste bli ett stopp på det nu. Och det blir det. Det fattas färre än 8 000 besök på den här bloggen så uppnår jag miljonen. Då tar den slut. Slut tar det däremot inte för somliga som har efterräkningar att vänta.
Tro nu inte att jag stänger butiken med lätt hjärta. Det gör jag inte. Bloggen har varit mitt andningshål, sista tiden har den liksom varit mitt jobb. Den har tagit emot mina ord och mina tankar, mina skratt och mina tårar. Men jag orkar inte ge mer – trots att majoriteten som läser är fina, goda och vänliga läsare. Mina ord får ta vägen nån annanstans sen.
Mina ord får ta vägen nån annanstans.
Idag ska det komma snö här i Uppsala. Det ser jag inte fram emot. Clark Kent* ska till bildoktorn och bland annat få på vintertofflorna först om en vecka. Det går mot vinter, alltså, precis som det gör varje år. En fin tradition här i novembermörkret, på gränsen mellan höst och vinter, är det ljus som faller på stan från och med i morgon. Totalt 15 platser/byggnader i centrum får ljus på sig. Det är otroligt vackert!
Förutom snö idag firar en del Gustav Adolfdagen. Det finns till och med särskilda bakelser för detta. Jag och Anna ska fira oss själva i morgon i stället och får nöja oss med att titta på lite bilder av godsaker idag. Det kan du också göra här:
Detta bildspel kräver JavaScript.
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged affärer, alkohol, asfaltsblomma, ägare, öppet, överman, överräckas, badrum, balkong, balkonger, bonus, bra, byta några ord, centralen, Costas taverna, Dagens Bibelord, dela, detalj, dissa grisskiva, entré, extra roligt, första stoppet, ficklampa, foto, Fyrisån, Gamla Hotell Gillet, gäst väder, gravkor, grädde, Gustav Vasa, Gustavianum, hastigt avsked, häl, Heliga Birgitta, hemtrakt, himlen öppnade sig, Hjärter Kung, ingen idé, innertak, iPhone, Jernbron, Jesus, Kafferummet Storken, kamera, katt, Kina, komma hem, komplettera, kostcirkeln, långresenärer, lördag, ljus, macka, mat, månglarna i templet, möta, mes, middag, minnet är gott men kort, modernt, moln, monsunregn, morotskaka, norra Grekland, okänd rygg, ont i fötterna, paraply, parfymflaskorna, på allas läppar, posera, pris, profan, pulled honey, rödvin, rosa, S:t Eriks torg, sakral, selfie, sinka vår framfart, Skattkammaren, smolket i bägaren, smycken, sophink, stadig lunch, stängningsdags, stängt, tåg, textilier, tillreda, toppenval, torn, träd, trädkrona, trädstam, tryckt, turist, turist i sin egen stad, upplevelse, Uppsala, Uppsala Domkyrka, vackra blommor, väktare, vinka on 16 augusti 2014|
4 Comments »
Ett turistigt och vänligt inlägg.
Det är alltför sällan man är turist i sin egen stad. Därför blev det extra roligt när tillfälle gavs under lördagen då vi och Uppsala gästades av herr och fru Hatt. Eller Ulf och Tatiana, dårå. Tyvärr visade sig Uppsala inte från sin bästa sida vädermässigt. Vi drabbades av ett par monsunregn som sinkade vår framfart. (Paraplyer är för mesar, remember?) Fast jag tycker nog att Gustavianum borde ha liiite längre öppet än till klockan 16 – det är ju trots allt fortfarande många turister här… Vi kom bara in till entrén där det ända jag hann göra var att ta en selfie… Väktarna ville INTE posera med mig.
Vi mötte ”Hattarna” vid tåget – och innan dess mötte vi två lokala bekanta, B och C! Det blev lite bonus! Första stoppet blev Kafferummet Storken där en stadig lunch intogs. Det vill säga Fästmön och jag delade på en macka, dissade grisskivan på den och jag kompletterade kostcirkeln med en morotskaka. Med grädde. Extra roligt var det förstås att min vän Greken, ägaren själv, var på plats så att vi fick byta några ord om vad som hänt sen sist.
Så småningom upphörde regnet och vi tog oss i sakta mak upp till Uppsala Domkyrka. På vägen fotade vi en hel del. Jag insåg att jag har mött min överman när det gäller att fota – i Ulf. Han tog mer än dubbelt så många bilder som jag! Vi tittade också in i ett par små affärer på vägen upp till Dômen. Ursprungligen hade vi tänkt börja med Gustavianum, men vi kom dit en kvart före stängningsdags och då var det liksom ingen idé – där finns ju massor att se.
Men även i Domkyrkan finns det massor att se. Det var en hel del nytt även för mig sen jag var där sist. Fast roligast av allt var nog att få besöka Skattkammaren, för det hade ingen av oss gjort tidigare! Tyvärr var min ficklampa och ljuset där uppe alltför dåliga för att min iPhones kamera skulle kunna ta några bra bilder. Du får helt enkelt gå dit och titta själv! Det kostar 40 kronor och är en upplevelse som handlar om textilier och smycken, framför allt.
Efter det spännande sakrala besöket blev vi lite mer profana. Tanken var att vi skulle ta oss ner till Linnéträdgården via Jernbron. Och det gjorde vi. Men även där var det stängt – utom under träden. Det var tur för oss, för himlen öppnade sig åter igen och vi stod tryckta mot en trädstam, under en kraftig trädkrona, en god stund.
Till sist började regnet avta och vi sprang under ballarna* bort till Costas. Han fick den äran att tillreda vår middag åt oss. Det var ett toppenval av oss. God mat, bra priser och roligt med ett vin från norra Grekland, Costas (?) hemtrakter. Dit går vi igen!
Vid Centralen blev avskedet hastigt, men jag tror att vi alla fyra kom hem som vi skulle. Och kanske är det inte bara jag som har lite ont i fötterna idag..? Enda smolket i min bägare var parfymflaskorna som står kvar hemma i badrummet och som skulle ha överräckts till fru Hatt. Minnet är gott men kort.
Här är några bilder från vår dag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
*ballarna = balkongerna
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, tagged annons, översvämning, beivras, Bert Karlsson, bildspel, bokhög, bokkasse, bokrum, boktok, chokladkaka, Dumlestrut, eftersaft, Emmaus i Gryttby, förkokt, fika, gammal, glass, gräslig konst, groggy, gympa, handikappad, hantverkare, humor, huvudbyggnad, Iliaden, inbunden, kalkon, källare, kött, klia i fingrarna, kopp, litteratur, loppis, loppor, mamma, Maria Lang, möbler, mjuka kakor, modernare verk, morotskaka, nu, nybakta, Odyséen, ofräscht, organisation, oro, pappa, pocketbok, prata av sig, prylar, pulled turkey, samling, Sitting Bull, sommar, spänd, tält, telefoni, torra, tradition, tur med vädret, ugn, ungdomsbok, utflykt, utomhus on 15 juni 2014|
16 Comments »
Ett loppis-inlägg.
Häromdan såg jag en annons om att Emmaus i Gryttby har öppet tisdag – söndag klockan 12 – 17. Fästmön och jag har som tradition att åka dit minst en gång varje sommar. Idag gjorde vi årets tur.
I år kändes prylarna och organisationen av dem betydligt bättre än tidigare år. Bäst gillar vi emellertid bokrummet i huvudbyggnaden. Och det var därifrån det följde med oss saker hem – var sin bokkasse, helt enkelt. En pocketbok kostar tio spänn, en inbunden 30, så det är inga stora summor vi snackar om. Anna hittade en av Maria Langs ungdomsböcker som saknades i min samling efter en översvämning i mors och fars källare, där mina böcker förvarades. I övrigt fyndade jag Iliaden och Odysséen (dessa kostade 35 spänn styck) och några modernare verk.
Det blev både fika och glass utomhus, för vi hade tur med vädret trots att man lovat sämre sådant. De mjuka kakorna kändes inte helt nybakta utan lite torra. För övrigt är det aningen ofräscht utomhus där man fikar. Det kliade i Annas fingrar att fixa ett och annat.
En fin utflykt blev det i alla fall. Och när vi kom hem hade mamma bara ringt en gång. Jag ringde upp henne så hon fick prata av sig om hantverkarna och sin oro för möbler som inte flyttar sig av sig självt. Det är inte lätt att vara gammal och handikappad.
Nu står en pulled turkey i ugnen. Det är första gången för min del som jag ska äta sånt kött, så jag är aningen spänd. Jag köpte en kalkon som var förkokt, så denna ska bara vara inne i ugnen i 40 minuter. Rapport kommer senare!
Kommentera gärna vår loppistur. Här kommer ett bildspel från våra äventyr idag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged användare, arbete, fatta, förstå, foto, generad, gott betyg, hjärtligt, i morgon är en annan dag, inkomptent, jättebra, kexfabrik, klanka ner på, kommunikatör, kommunikation, kvällskaffe, mapp, märkliga problem, med vilje, missförstådd, misstolkad, morot, morotskaka, nyttig, ord, rörd, runda, söka tjänst, serviceinriktad, skit, tack, tolkarens inre, trevlig, undantagsfall, urdålig, värmande, vis av erfarenhet on 25 februari 2014|
10 Comments »
Ett lite värmande inlägg.
Hjärtligt idag.
Nä, det är inte alla som tycker att jag är en skit eller urdålig eller inkompetent. I eftermiddag, när jag var på en liten runda bland några användare som hade en del märkliga problem fick jag höra så värmande och hjärtliga ord om mig själv att jag blev generad. Och rörd.
En användare undrade om jag hade sökt tjänsten. Dessutom berättade h*n att de senast idag hade suttit och pratat om hur svårt det är med kommunikation – och att förstå kommunikatörer. Men de var överens om en annan sak också:
Den där nya, hon är jättebra, för man fattar vad hon säger och hon är serviceinriktad och trevlig.
Det är ett mycket gott betyg för en propagandaminister kommunikatör som jag. En sån som rätt ofta känner sig missförstådd och misstolkad. Kanske det är i undantagsfall? Att det ligger i tolkarens inre att inte förstå eller kanske rent av med vilje missförstå? För övrigt vill jag poängtera att jag inte är jättebra, serviceinriktad och trevlig för att jag gör användarnas jobb åt dem. Jag gör mitt jobb.
Innan jag lämnade kexfabriken visade jag en användare rätt till en mapp med bilder. Sen åkte jag hem. Då var klockan strax efter halv fem. Tyckte att jag kunde sluta lite tidigare eftersom jag ju var på jobbet trekvart tidigare än vanligt.
Före arbetsdagens slut hade jag också kontakt med vänliga M som tackade såå mycket för all hjälp i samband med utmärkelsen. Tänk så mycket ett tack gör och vänliga ord på det! Det kändes nästan som om jag skulle lyfta. Vis av erfarenhet vet jag dock att i morgon är en annan dag och då hittar man säkert nåt att klanka ner på. Men det är det. Nu är nu. Alldeles strax ska Fästmön och jag ta en kvällskaffe med morotskaka till. Morötter är ju nyttiga, har jag hört…
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 