Återbesök i Gryttby

Ett inlägg om vår årliga tur till Emmaus i Gryttby.

---

 

Idag blev det ett återbesök till Emmaus i Gryttby. Fästmön och jag brukar åka dit en gång om året och botanisera bland allt från blomkrukor, husgeråd, möbler och badrumsinredningar till kläder, skor, böcker och diverse småpryttlar.

Det brukar bli en eftermiddagsutflykt, en tur ut från hemmet. Att bara titta på fina och roliga saker kan vara ganska stor stimulans för en som sällan lämnar hemmet. Det blir liksom påfyllning i fantasin, såväl som i det estetiska sinnet och humorn. För med Anna är varje utflykt ett litet äventyr, en spännande och rolig resa i livet.

Flera uthus och en huvudbyggnad är fyllda av prylar från golv till tak. Jag tyckte att det var bättre ordning i år. Sakerna var fint uppställda och det var lätt att titta och hitta. Bara en snörvlande och väldigt närsynt farbror som stod i vägen då och då idag. Fast han hörde ju förstås inte till varken inredning eller saker.

Innan vi lämnade Gryttby tog vi en fika. Och med hem följde för min del… jaa, gissa vad!..

Här är några bilder från årets Gryttby-tripp:

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen hem till stan berättade Anna om när hennes farfar flyttade hemifrån – vid 70 års ålder samt visade huset han flyttade till. När vi hade skrattat färdigt stannade vi till i Gamla Uppsala och tittade på loppisen där. Även där fanns det fina saker! Ägaren kände igen oss och frågade Anna hur det hade gått med golvlampan hon köpte där sist. Ingenting följde med oss därifrån, men vi beundrade fina burkar – och såg en och annan Tutt-Lisa i glas, denna gång blått…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och innan vi körde in i garaget svängde vi in till Tokerian – det är ju lördag och två söta tanter behövde lördagsgodis för att bli ännu sötare… (Nej, ingen bild!)

När ett kilo räkor har tinat ska jag glufsa i oss det tillsammans med aioli, dill, citron, avokado, kokt ägg, vitt vin med mera. Tyvärr har det mulnat på, så vi kan glömma ballen* till middag och får äta i köket, som vanligt.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag skulle bara…

Ett promenerande inlägg med en gnutta självironi över ett råddigt minne.

---

 

Jag skulle bara gå ut med sopberget som väntade i hallen. I det här fallet kom berget (<== soppåsarna) verkligen inte till Muhammed (<== jag), utan Muhammed fick gå fram till det och bära ut det i soprummet efter städning och dusch…

Sopberget väntade tålmodigt i hallen hela förmiddagen.

Men det var så fint väder så jag tog en liten omväg innan jag gick hem. Det finns ännu inga jättevårtecken här, men åh… Jag hörde småfåglarna sjunga! Och snön börjar smälta. Jag hoppas att det inte fryser på…

Snösmältning… Hoppas nu bara att det inte fryser på!

Nä, några vårtecken såg jag inte direkt. Men jag såg Älgen…

Jag såg Älgen!

Och så såg jag fuskfönster i nybygget samt en kvarglömd adventsstjärna i ett äkta fönster.

Fuskfönster och en kvarglömd adventsstjärna i fönstret längst ner till höger.

Sen såg jag TROTS! På skylten stod det

STÄNG GRINDEN!

Grinden var…vidöppen.

Trots!

Fast när jag kom hem såg jag… värsta kvarglömda soppåsen i hallen – kompostpåsen! MORR!

Värsta påsen glömde jag att ta ut – komposten!

 

Sååå… Vad har DU glömt idag??? (Ingen är ofelbar, vet du väl!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så dök den upp!

Ett upphittat inlägg.

---

 

Ja, i förra inlägget diskuterade jag och Nillan det där med julsaker som man hittar när man tror att man har plockat undan alla OCH burit upp eller ut jullådan på vinden eller förrådet. Alldeles nyss upptäckte jag den första kvarglömda tomten. Den dök upp… bakom pappa. Nog för att pappa ofta hade en räv bakom örat, men en tomte är det alltid jag som sätter där till varje jul. Jag brukar inte glömma att ta bort den. Nu krånglar närminnet lite.

En tomte dök upp bakom pappa. Kvarglömd. Min pappa, däremot, är inte bortglömd. Till jul får han en tomte vid sitt porträtt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Höstpromenad med Ajfån

En härlig höstdag och jag gjorde som jag hade tänkt: tog en omväg till Tokerian och testade kameran i Ajfånen.

Det var många vackra färger som mötte mig redan vid garagen.

Höstfärger vid garaget.

Sen behövde jag bara ta några steg till så hittade jag fler färger.

Kolla löven mot den blåa himlen…

Flyttade kameran lite för att fota ur en annan vinkel – och råkade få med en mopedist i bildens nederkant. Lät denn* vara kvar bara för att det såg kul ut.

Höstträd med förbipasserande mopedist.

Och så en klassiker…

Fotografens skugga.

Höjde blicken för att fånga trädets krona från insidan, underifrån.

Under trädet.

Därpå stegade haltade jag över gatan och in mot skogspartiet. Kollade läget vid näckrosdammen. Där fanns några änder, men fy te rackarns, dammen ser ut som en dypöl! Och folk verkar inte ta reda på saker och ting efter sig ute i naturen…

Kvarglömd läsk.

Inne på skogsstigen var ljuset ganska dåligt. Men bilden på barrträdet ur grodperspektiv blev ganska läcker ändå. Jag kände mig rätt liten…

Grodperspektiv…

Och så var jag ju tvungen att testa motljusfoto! Den här bilden blev rätt OK.

Härlig höstsol…

Inne på Tokerian hände inget särskilt konstigt. Men jag var nöjd över att ha pallat att gå en promenad utan att vilja amputera hälen, så jag belönade mig en Vit choklad och en vit gladiolus!

Vit gladiolus, en favorit bland blommorna! Och äntligen en hyfsad närbild!

Och snart har jag spelat klart mitt allra första parti Wordfeud med BB! Strax blir det läsning i bäste fåtöljen!

Livet är kort.

Read Full Post »