Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘novembermörker’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Svensk midsommar, skärgård och… ungdomsfylla. Så kan man sammanfatta säsongsstarten av Morden i Sandhamn i kväll på TV4. Lite märkligt var det ju att se detta när novembermörkret och kylan är verkligheten. Men självklart tittade jag – Viveca Stens Sandhamnsböcker är några av mina favoriter. Spännande och snabblästa. TV-serien följer dem inte slaviskt och det är OK. Det är ju ändå alltid så att en gillar antingen bok eller TV-serie bäst.

Morden i Sandhamn

Morden i Sandhamn inleds den här säsongen med svensk midsommar och ungdomsfylla.


Midsommar är det, som sagt. 
Sandhamn invaderas av ungdomar som festar loss. Men det är inte bara alkohol de berusar sig på. Det uppstår bråk om knarkpengar och på midsommardan hittas en av de unga död. Nora firar midsommar med sin nya kärlek Jonas. Hans snart 15-åriga dotter försvinner ut för att fira midsommar. Hon ska få vara ute till klockan ett. Fast… Vera kommer inte tillbaka på natten.

Jorå, det här är somrigt och gott – till dess att mordoffret hittas, förstås. Annars händer inte så mycket i det här första avsnittet. Ungdomarna festar, har inte koll på sig själva, drar från fest till fest och… så mördas en av dem. Det är inte så spännande skildrat, även om jag kan tänka mig att mördaren inte är den som är mest trolig. På TV4 är de dåliga på att uppdatera sin webbplats med information om programmen, men jag tror att det kommer ytterligare två avsnitt.

Toffelomdömet blir medel – och det är Alexandra Rapaport som ger tofflor fortfarande, efter flera säsonger.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett prisande – och tvärtom – inlägg.


 

Redan torsdag. Inte så tokigt för den som är ledig i helgen. Men där är vi inte än. Det är dags att redogöra för den Tofflianska veckans höjdpunkter (Japp) och lågvattenmärken (Nix). Och det är inte svårare än så här:

Japp

Nix

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med ett visst mått av självironi, men mest en uppmaning att du ska vara rädd om dig.


 

Ängel eller djävul bakom ratten? Om du frågar min familj är jag det senare. Jag skriker och gapar, gör fula gester, kallar andra trafikanter för

Idiot!

och liknande. Men det hörs och syns förhoppningsvis inte så mycket utåt. Jag försöker lära mig att lägga band på mig och lyckas bättre och bättre, om jag får säga det själv. Fast jag är ju förstås jävig…

Elias blå cykel

Även cyklar ska ha reflexer.

Allvarligt talat är det inte farligt. Men jag har helt klart ett temperament när jag kör bil. Och det kanske inte är så konstigt när andra moderna bilar inte tycks vara utrustade med blinkers, men med mobiltelefoner. Eller cyklister, som tror att de har nio liv och, utan lysen i novembermörkret, korsar en gata mitt framför min bils nos. För att inte tala om alla fotgängare som tror att de är STJÄRNOR. Lysande, sådana. Bara det att det måtte vara osynligt ljus…

Igår kväll läste jag om två bilister som kivades mitt i centrala stan på självaste vilodagen – över en parkeringsplats! Men hallå! Den som först ger tecken – det vill säga blinkar att h*n ska svänga in och parkera borde vara den som har rätten till platsen. Att bråka högljutt offentligt och kanske slåss är sandlådenivå, enligt min mening. För jag sitter ju bara inne i min bil och gapar har synpunkter…

Och nu måste jag komma med en synpunkt i form av en pekpinne! Men faktum är att den handlar om omtanke om oss båda – mig i bilen och dig som cyklar eller går.

Snälla, snälla, använd reflexer!!!

reflexmunnar

Reklamreflexer är gratis. Dessa har jag fått från ett företag som arbetar med tandvård.

Så här i novembermörkret syns du nämligen inte, eftersom de flesta av oss är iförda för säsongen färganpassade – det vill säga mörka – kläder. Allra bäst är förstås reflexväst, men jag vet att det är töntvarning på det, så det begär jag inte. Samtidigt är det alldeles ypperligt om du går ut med hunden när det är mörkt eller cyklar en tur. Men reflexer… Små reflexer på armar och ben och gärna fötter – det är både billigt och kan vara livräddande!!! Om du syns ser jag dig!

Själv bär jag reflexband, två stycken, som jag slår om smalbenen när jag går till garaget i mörkret. De kostade ett par selmor på apoteket. Sen har jag ett hjärta i plast på en jacka och reklamreflexer (gratis!) i form av klämmor kompletterar den (jackan är svart). Mina vita gympaskor, som jag fortfarande går i, har påsydda reflexer. Så ja. Jag föregår med gott exempel.

Men nu vill jag veta vad har DU för reflexer på dig???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litet separationsångestinlägg.


 

Bokmärke

Mitt bokmärke som jag fick i julklapp av Fästmän 2009.

I natt hade jag jättesvårt att somna. Och nej, jag låg inte och grubblade, det är liksom ingen idé. I stället var jag helt förtrollad av min bok på gång. Men när det återstod cirka 30 sidor blev ögonlocken för tunga och jag tvingades stoppa i bokmärket, lägga boken ifrån mig och släcka lampan. Idag ska den läsas ut – ska bara… först.

Precis som varje torsdag i veckan får jag en morgontidning. Det är gratis-tidningen UppsalaTidningen som förgyller min dag. Trots att jag läser många tidningar på nätet, även lokala, är det nåt visst med en papperstidning. Men nu har jag ändå klarat mig utan en prenumeration på en sådan sen mars 2013. Det går bra, även om morgnarna blev annorlunda. Jag sitter framför datorn med kaffemuggen och läser på nätet i stället, som sagt, inte vid köksbordet. Helt lätt var det inte att bryta vanan med papperstidning, en vana som jag hade haft i över 30 år – plus de år jag bodde hemma som barn, förstås. Mina föräldrar jobbade ju på Corren och ett tag var tidningsägaren så gentil att varje medarbetare fick en prenumeration. Vi hade därför två ex av Corren ett tag.

Den vana som jag emellertid är mest stolt över att kunna bryta var rökningen. Efter nästan 30 år som blossare fimpade jag. Den 7 september nu i höst hade jag varit rökfri i tio år. Ett decennium…

vässa pennan

Snart dags att sätta stopp för bloggerierna.

Och nu är dagen snart här att sätta punkt för ytterligare en vana. Den är visserligen inte ens fem år gammal, den vanan, men ändå. Jag talar förstås om att skriva den här bloggen. Av och till har jag funderat genom åren. För det är tufft att sticka ut hakan ibland och kräva en plats trots att man är en arbetslös idiot som tycker synd om sig själv och en megamupp, för att inte tala om bitter feministfitta och allt vad jag har blivit kallad. De flesta såna kommentarer har jag inte publicerat utan jag har låtit administrationsskorpionen ta hand om dem, för jag orkar inte ens läsa dem. Jag får veckovisa sammanfattningar i stora drag och det räcker.

Att vara förföljd för sina åsikter av människor som hävdar sin rätt till yttrandefrihet är en märklig upplevelse. En person har till exempel förföljt och hånat mig sen början av 2010. Det måste bli ett stopp på det nu. Och det blir det. Det fattas färre än 8 000 besök på den här bloggen så uppnår jag miljonen. Då tar den slut. Slut tar det däremot inte för somliga som har efterräkningar att vänta.

Tro nu inte att jag stänger butiken med lätt hjärta. Det gör jag inte. Bloggen har varit mitt andningshål, sista tiden har den liksom varit mitt jobb. Den har tagit emot mina ord och mina tankar, mina skratt och mina tårar. Men jag orkar inte ge mer – trots att majoriteten som läser är fina, goda och vänliga läsare. Mina ord får ta vägen nån annanstans sen.

 Fåglar mot kvällshimmel

Mina ord får ta vägen nån annanstans.


Idag ska det komma snö här i Uppsala.
Det ser jag inte fram emot. Clark Kent* ska till bildoktorn och bland annat få på vintertofflorna först om en vecka. Det går mot vinter, alltså, precis som det gör varje år. En fin tradition här i novembermörkret, på gränsen mellan höst och vinter, är det ljus som faller på stan från och med i morgon. Totalt 15 platser/byggnader i centrum får ljus på sig. Det är otroligt vackert!

Förutom snö idag firar en del Gustav Adolfdagen. Det finns till och med särskilda bakelser för detta. Jag och Anna ska fira oss själva i morgon i stället och får nöja oss med att titta på lite bilder av godsaker idag. Det kan du också göra här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja den som kom var snön. Igår var det mest snöslask som ju knappast är roligare än regn och novembermörker. Under natten har gräsmattorna blivit vita. Snöandet fortsatte i morse och vaktis gav sig ut för att ploga när de flesta av oss redan hade pulsat ut till bussen eller våra fordon. Temperaturen ligger runt nollan eller strax under, vilket gör väglaget mycket halt. Det ska man tänka på när man befinner sig i trafiken! Och det gäller inte bara bilar utan ALLA – cyklister och fotgängare är inte undantagna.

Ganska nära Fästmöns jobb – vi samåkte i morse – kom en karl utan reflexer med en liten hund. Båda gick mitt på gatan trots att det inte var mindre snö där än på trottoaren. Karl’n slet åt sig hunden när jag kom och blängde på mig.

Idiot, jag körde under högsta tillåtna hastighet, 30, mina lysen på bilen fungerade och var påslagna och dessutom körde jag på gatan! Du och din hund gick på gatan, det ställe som är avsett för bilar och andra fordon, utan reflexer. Tror du att ni har nio liv, eller?

För övrigt fattar jag inte hur man kan ge sig ut på cykel i det här vädret och vingla mitt i gatan utan lysen eller reflexer. Ytterligare lite närmare Annas jobb kom en dåre som cyklade mitt i gatan, utan lysen. Vinglade fram och tillbaka i den spåriga snön.

Nää, smartast är de som låter sina cyklar stå kvar i cykelstället en sån här dag. Och de som använder reflexer. Reflexer är inte nåt fult eller skämmigt. Tycker jag, dårå. Vänta åtminstone att ge dig ut på cykel tills det är plogat och se till att du har fungerande lysen och reflexer på cykeln, är mina oombedda råd. Eller… du kanske vill bli påkörd? Hoppas bara att det inte är jag som gör det.

Fotade några smarta utanför mitt hus som hade lämnat sina cyklar hemma. Jag fotade för övrigt trevliga grannars cyklar, inga andras.


Närmare jobbet
blev snön allt mindre vattnig och allt mer snö. Jag la på mitt lilla fåniga (tycker säkert många!) vindruteskydd, men faktum är att jag slipper skrapa framrutan när jag är trött efter en arbetsdag och ska åka hem. Trots snön känns inte den här dagen särskilt mycket ljusare än andra novemberdagar.

Jag håller på med en massa spretiga saker på jobbet och idag är det just inget som är särskilt roligt. Men såna arbetsuppgifter och dagar måste man också ha – hur ska man annars uppskatta de roliga och fantastiska dagarna när man tycker att man uträttar storverk?

Blir dagen lite ljusare kanske jag tar en tur med Ajfånen och försöker ta några vinterbilder med den. Inte det lättaste, ska jag säga, vi kommer inte riktigt överens. Optiken i min gamla Nokia var betydligt bättre. I Ajfånen blir bilderna bara tyngre och sämre. Men tjänstemobilen är den som gäller nu (Nokian ligger hemma och vilar och tar emot en massa säljsamtal som ingen svarar på!) och eftersom fotografering ingår i mitt jobb måste jag bli bättre på det, helt enkelt.

En av flera närbilder jag tog i morse som inte blev suddig. Ett undantag, alltså.


Hälen gjorde sig grymt påmind
igår. Jag skulle aldrig ha sagt att jag var smärtfri, för jag var smärtfri i cirka tre timmar. Sen kom smärtan smygande och ökade timme för timme. Jag har inte haft så ont på länge och jag kände mig riktigt påverkad av smärtan. Men kryckorna får stå kvar hemma, de är för hala att ha ute i snön. Och jag biter ihop käkarna om smärtan och pyser i min blogg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har skrivit några gånger om alla olyckor som sker på min väg till och från arbetet. Och inte kunnat låta bli att koppla ihop det med allt mobilpratande jag noterar i bilar runt omkring mig. Ett annat fenomen har slagit mig så här i novembermörkret: dåliga billysen!

På väg till och från arbetet ser jag minst tre bilar varje resa som har dåliga lysen på sina bilar. Med dåliga menar jag snudd på ”enögda”, det vill säga ett framlyse är på väg att sluta fungera. På bilar blir det ofta så att en dålig lampa i ena framlyset gör att den andra lampan lyser starkare. Och bländar mötande trafik.

Jag tycker att det är så lätt att kontrollera sina lysen på bilen när man kliver i och ur vid garaget. (Nej, jag har liksom inte nån fjärrkontroll till garageporten utan jag får kliva ur och stänga respektive öppna.) Om jag skulle upptäcka en dålig lampa skulle jag åka och byta den direkt. Varför vänta? Novembermörkret är kompakt och dessutom är det ofta dimma. Då är det bara dumt att chansa, för dåliga lysen innebär att man varken syns bra eller ser vägen framför sig bra!


Upplyst!

                                                                                                                                                                   I morse noterade jag, när jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före klockan sju, en morgonjoggare. Men det var knappt! För h*n hade ingen reflexväxt och inga reflexer på sig. Däremot trodde h*n uppenbarligen att h*n hade nio liv, för h*n korsade en gata utan att se sig om efter eventuell passerande trafik… 

Och nu till det som gör mig än mer fundersam! Folk verkar inte ett dugg mörkrädda ute i trafiken, trots att de borde vara det där, tycker jag. Men se hemma…

Jag har nu uppnått en ålder när jag sällan kan sova en hel natt utan att springa på toa (hade jag varit man kunde jag ha skyllt på prostatan, nu skyller jag bara på åldern). Jag noterar då varje gång att man i vissa lägenheter har tänt dygnet runt. Inte bara nån liten lampa, utan många! Men herreminje, är folk mörkrädda hemma, eller vadå??? I morse när vi traskade iväg till garaget lyste fortfarande samma lampor, så det var liksom inte nån som var uppe sent i natt, bara. Inte heller var det nån enstaka lägenhet utan ganska många… Vad hände med alla miljömuppar som tänkte på detta med att spara energi???

Sammanfattning: Folk verkar inte mörkrädda i trafiken utan far fram enögda eller utan reflexer. Men hemma om nätterna har man massor av lampor tända. Jag själv kollar mina billysen dagligen och kör endast enögd för att köpa en ny glödlampa till bilen. Och på natten när jag sover ska det vara becksvart!

Hur är det med dig? Är du mörkrädd i trafiken och/eller hemma???

Read Full Post »