Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hembakade kakor’

Ett paketerat inlägg.


 

Johan 24 år

Vår 24-åring!

Idag var det Johans dag! Runt 22-tiden på kvällen kom han till världen för 24 år sen. Han har växt lite sen dess, grabben. Jag kände ju inte Johan på den tiden, men för nästan sju och ett halvt år sen blev han min äldste bonusson. (Rätt bra jobbat, va, att som 46-åring få fyra bonusbarn?!..) En lugn och fin kille som sen i somras är ansvarig för bok- och multimediaavdelningen på nyrenoverade Myrorna i centrala Uppsala. Jag är så stolt över honom, för han kämpade rätt mycket i motvind innan vinden vände. Det är inte alla som orkar kämpa så.

Jag åkte och hämtade Fästmön efter jobbet i eftermiddags. Medan hon sen snodde ihop en tårta på nolltid hemma i Himlen satt jag på kaffe… Ja, jag är visst inte så effektiv som jag vill tro ibland. Morfar, mormor och Lasse samt lillebror och jag smockade sen i oss sagda tårta och hembakade kakor tillsammans med födelsedagsbarnet. Gott gotti gott gott!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Paketen innehöll såväl mjuka saker (typ kläder) som hårda (typ stekpanna och böcker) med mera. Fotbeklädnaden passade, men innehållet i ett paket måste bytas. Det ska Johan och jag fixa på måndag.

När pappa Jerry* dök upp serverade Anna lax till oss alla. Man kan ju inte påstå att nån lämnade Himlen hungrig… Jag tog med mig Jerka i bilen och slängde av honom i farten så att han kunde inhandla mat åt sina utsvultna grabbar på Morgonen.

Hemma i New Village upptäckte jag nåt grönt i postboxen. Ja, det var ett tvåkilos XL-paket med böcker från vännen FEM! Tack snälla du för paketet!!! Det var så stort att brevbäraren hade tryckt in det i min smala box och jag fick knappt upp luckan. Till sist gick det och det blev bara en liten reva i själva paketet, inget på innehållet. Nu har jag MASSOR av härlig läsning igen!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


I morgon får jag långväga besök
från en annan vän. Vi ska botanisera i stans bokantikvariat, för min vän är på jakt efter nåt specifikt. Jag tror att det blir perfekt för mig att få träffa vännen. Även om jag är jättetrött i skrivande stund, ger jag mig den på att orka med morgondagen – jag ska ju göra nåt roligt. Och vem vet… dan kanske slutar med ett eller annat litet bokpaket…


*Johan har två pappor och två mammor. Det kan ju vara bra att ha några i reserv.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litet separationsångestinlägg.


 

Bokmärke

Mitt bokmärke som jag fick i julklapp av Fästmän 2009.

I natt hade jag jättesvårt att somna. Och nej, jag låg inte och grubblade, det är liksom ingen idé. I stället var jag helt förtrollad av min bok på gång. Men när det återstod cirka 30 sidor blev ögonlocken för tunga och jag tvingades stoppa i bokmärket, lägga boken ifrån mig och släcka lampan. Idag ska den läsas ut – ska bara… först.

Precis som varje torsdag i veckan får jag en morgontidning. Det är gratis-tidningen UppsalaTidningen som förgyller min dag. Trots att jag läser många tidningar på nätet, även lokala, är det nåt visst med en papperstidning. Men nu har jag ändå klarat mig utan en prenumeration på en sådan sen mars 2013. Det går bra, även om morgnarna blev annorlunda. Jag sitter framför datorn med kaffemuggen och läser på nätet i stället, som sagt, inte vid köksbordet. Helt lätt var det inte att bryta vanan med papperstidning, en vana som jag hade haft i över 30 år – plus de år jag bodde hemma som barn, förstås. Mina föräldrar jobbade ju på Corren och ett tag var tidningsägaren så gentil att varje medarbetare fick en prenumeration. Vi hade därför två ex av Corren ett tag.

Den vana som jag emellertid är mest stolt över att kunna bryta var rökningen. Efter nästan 30 år som blossare fimpade jag. Den 7 september nu i höst hade jag varit rökfri i tio år. Ett decennium…

vässa pennan

Snart dags att sätta stopp för bloggerierna.

Och nu är dagen snart här att sätta punkt för ytterligare en vana. Den är visserligen inte ens fem år gammal, den vanan, men ändå. Jag talar förstås om att skriva den här bloggen. Av och till har jag funderat genom åren. För det är tufft att sticka ut hakan ibland och kräva en plats trots att man är en arbetslös idiot som tycker synd om sig själv och en megamupp, för att inte tala om bitter feministfitta och allt vad jag har blivit kallad. De flesta såna kommentarer har jag inte publicerat utan jag har låtit administrationsskorpionen ta hand om dem, för jag orkar inte ens läsa dem. Jag får veckovisa sammanfattningar i stora drag och det räcker.

Att vara förföljd för sina åsikter av människor som hävdar sin rätt till yttrandefrihet är en märklig upplevelse. En person har till exempel förföljt och hånat mig sen början av 2010. Det måste bli ett stopp på det nu. Och det blir det. Det fattas färre än 8 000 besök på den här bloggen så uppnår jag miljonen. Då tar den slut. Slut tar det däremot inte för somliga som har efterräkningar att vänta.

Tro nu inte att jag stänger butiken med lätt hjärta. Det gör jag inte. Bloggen har varit mitt andningshål, sista tiden har den liksom varit mitt jobb. Den har tagit emot mina ord och mina tankar, mina skratt och mina tårar. Men jag orkar inte ge mer – trots att majoriteten som läser är fina, goda och vänliga läsare. Mina ord får ta vägen nån annanstans sen.

 Fåglar mot kvällshimmel

Mina ord får ta vägen nån annanstans.


Idag ska det komma snö här i Uppsala.
Det ser jag inte fram emot. Clark Kent* ska till bildoktorn och bland annat få på vintertofflorna först om en vecka. Det går mot vinter, alltså, precis som det gör varje år. En fin tradition här i novembermörkret, på gränsen mellan höst och vinter, är det ljus som faller på stan från och med i morgon. Totalt 15 platser/byggnader i centrum får ljus på sig. Det är otroligt vackert!

Förutom snö idag firar en del Gustav Adolfdagen. Det finns till och med särskilda bakelser för detta. Jag och Anna ska fira oss själva i morgon i stället och får nöja oss med att titta på lite bilder av godsaker idag. Det kan du också göra här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett födelsedagiförvägsfirande inlägg.


 

På onsdag är Fästmön inte längre tonårsmorsa på ett tag. I kväll samlades vi i Himlen för att fira Frida som blir 20 år på onsdag. Goa, fina yngsta bonusdottern, bara i början av livet. Jag önskar jag hade kunnat ge mer. Mest av allt önskar jag att jag hade kunnat laga saker och ting. Men till och med mitt superlim hade torkat. Och livet måste var och en lära för. Jag kan egentligen bara önska att det är lite snällare i fortsättningen mot den här tjejen.

Frida snart 20

Frida, snart 20 samt hennes mammas söta rumpa, en riktig linslus, den senare.

 

Från mamma och mig  blev det kläder och en plånbok. Pappa Jerry hade köpt så många fina saker, bland annat en skinnjacka. Till och med kattbröderna hade paket till Frida. Storebror gav presentkort.

Jag hämtade Anna efter jobbet. Hon ställde sig direkt i köket medan jag tog en promenad med snabeldraken med mera före maten. Och så bytte Jerry och jag kaffe med varandra. (Nej, det är ingen kod för nånting annat.) Anna bjöd på hamburgare, själva åt hon och jag halloumiburgare. Mormor och L plingade på just som jag hade tryckt på kaffet.

Anna lagade inte bara mat, hon hade bakat småkakor och gjorde en kladdkaka för LCHF:arna samt en hallontårta för övriga. Magen stod i sju hörn på oss alla när jag slängde av Jerry, Frida och Elias på Morgon. Äldsta bonusdottern Linn stannade kvar hos sin mamma innan hon tar planet hem till byn i Norr i morgon. Men roligt att träffas var det!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack för att jag får vara med i er familj!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Smileyballonger

Glada och gula ballonger ska det vara när man fyller år!

För tolv år sen om lite mer än 24 timmar kom familjens minsting till världen. Och så liten är han inte längre, han fyller tolv år i morgon. Elias, hans syskon, föräldrar och jag firade killen en dag i förväg.

Fästmön och jag åkte och handlade lite gott till kaffet samt mat först. Vi körde så hårt med pantmaskinen att den stannade två gånger. På ICA Solen var det annars sig likt, förutom att alla kunder – utom Anna och jag, förstås – såsade och stod i vägen. Vi flög fram som två hindar. (Nåja…)

Det hade varnats för kraftigt regn och åska, så jag ringde mamma en snabbis innan firande startade. Mest för att berätta att jag just fått ett samtal från ett företag här i Uppsala med en inbjudan till intervju på onsdag i nästa vecka! Nu har jag alltså två intervjuer på gång. Snacka om att det är boost för självförtroendet! I övrigt boostade inte vädret så mycket. Det blixtrade, åskade och regnade en stund, några lampor blinkade och sen var det inte mer med det.

Maten dukades fram när de två arbetarna hade anlänt. Ljudnivån var hög och mina trumhinnor dallrade rejält. Men idag var det mest mysigt – och en träning inför alla ljud och folkmassor vi lär träffa på i morgon och några dar framöver… Det var också roligt att vi för en gångs skull var allihopa – även om Kronprinsen höll sig på sitt rum mest. Frida, till exempel, hade jag inte träffat sen före påsk. Jag ser en lite annorlunda tjej nu, med rejält med nässkinn och en förmåga att ta tag i saker – med några goda råd på vägen. En utveckling åt ett bra håll, vilket glädjer mig.

En som inte utvecklas åt nåt bra håll vad gäller sin fotokonst är dock barnens mamma. Hon lyckas alltid ta så smickrande bilder på mig. Vad sägs om detta fina foto där man ser magen sticka fram och dubbelhakorna korva sig på mitt bröst?

 Min mage sticker fram o dubbelhakor

Magen sticker fram och dubbelhakorna korvar sig. Anna tog bilden, förstås.

 

Jag kontrade med denna bild. När man tittar på den får man känslan av att mästerfotografen tycker att gult är sniggt och inte alls vill se sin älskades ansikte…

Anna blåser ballong

Anna åker på en blåsning.

 

Elias öppnar paket

Mystiska kort.

Mellan maten och fikat ville den blivande tolvåringen ha ett par paket. Han fick ett mjukt av mig, som inte var så roligt (en handduk med hans namn på) samt en mystisk present från mamma, pappa och Linn: en spelkonsoll med spel. Tyvärr levereras inte paketet förrän en bit in i augusti, vilket var lite surt. Men Linn hade gjort så fina kort och jag tror att grabben blev riktigt glad att ha nåt att se fram emot lite senare – och då inte bara skolstarten… (^== Ironi!) Sen råkar jag veta att det finns paket kvar för firande i morgon bitti (i alla fall ytterligare tre från mig och några från Anna och Frida). Pappa har visst nåt i bakfickan också som Elias får i morgon kväll när han anländer för att vara där medan mamma och jag prajdar oss.

Att få med hela familjen på en och samma bild är en omöjlighet. Men jag lyckades i alla fall fånga syskona O. Och det är ovanligt! Fast vad de gör för konstiga miner alla tre det vete 17… I normala fall är de nämligen rätt söta.

Linn Elias Frida

Syskona O: Linn, Elias och Frida.


Födelsedagsbarnet ville ha tårtan
på sin riktiga födelsedag. Det är ju bra, för då får mormor et consortes nåt gott till kaffet i morgon. I stället hade han beställt Banana split. Vi åt och glufsade i oss av glass, grädde, maräng, banan och chokladsås att vi helt glömde bort de hembakta kakorna… Men vissa av oss ligger visst bra till hos Anna, så vi fick med oss en kakpåse hem. Och dessa kakor har jag smällt i mig medan jag har skrivit det här inlägget.

Min älskade Anna

Min älskade Anna.


I bilen hem 
fick jag inte bara med mig en kakpåse och en resväska utan även Linn som skulle sova i stan. Och så fick jag ett alldeles underbart vackert blått hjärta i glas av min älskade. Det har jag placerat på fönsterbrädan i mitt blåa sovrum.

Blått hjärta

Ett underbart vackert blått glashjärta.


Jag har lämnat min nyckel hos Lucille. 
Hon försökte fresta mig med lite vin, men jag föreslog nån kväll nästa vecka, efter onsdagen. Vem vet, jag kanske har nåt att fira då??? Tågbiljett är beställd, väskan är uppackad och packad igen. Jag undrar vad mer jag har glömt..?

Nu hoppas jag att Elias får en fin födelsedag i morgon också – på sin riktiga dag! Jag är säker på att mormor har nåt spännande med sig och att pappa hittar på nåt kul på kvällen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens upptåg.


Det blev en märklig början
på den här dan, men hur det nu blev sattes gröngölingen på fot nånstans runt lunchtid. Ljusslingan klämdes på under synnerligen många tänkta fula ord. Stjärnan hoppade upp i toppen. Nu är granen redo att kläs i afton!

Granen på fot

Granen på fot samt med ljusslinga och stjärna. Notera ”barnen” på fotona överst på vitrinskåpet till höger i bild. Ha ha, äntligen får jag ha med dem på bild i bloggen!


Mitt när jag stod
och kämpade med att få granen ner i foten ringde det – förstås. Jag fick gröngölingen på preliminär plats och hann svara. Det var min gudmor som inte har ringt hit nånsin under alla dessa nästan 20 över 30 år jag har bott här i Uppsala. Eftersom jag var lite upptagen bad jag henne återkomma om en halvtimme. När jag gav mig av till Fästmön, en och en halv timme senare, hade hon fortfarande inte ringt. Men sen hade telefonen plingat till medan jag var i Himlen och mamma hade pratat med henne.

I Himlen var alla ”barnen” hemma och Annas snälla mamma var också där. Jag fick gott kaffe med hembakade kakor och jag var ärligt talat lite hungrig – det blev bara en skål fil innan jag åkte iväg.

Kakor

Annas goda cigarrkakor.


Annas snälla mamma
lämnade förstås en julklapp till mig från henne och L. Och jag som varken har skickat julkort, fixat nån julblomma eller köpt julklapp till dem…

Julklapp från Annas snälla mamma o L

Julklapp från Annas snälla mamma och L.


Hade med mig
en liten julblomma till Anna, men den sötaste julblomman av dem alla är min älskling själv. Det blev några pussar emellanåt, när barnena gjorde annat.

Anna o julstjärna

Anna och delar av julblomman samt Fridas arm.


Till och med i Himlen,
fast där var så många röster, fick jag vila öronen. Jag är sååå trött i dem, kan jag meddela. Och så snart jag gör nånting är det nåt annat som ska göras pronto, varpå jag får avbryta det jag håller på med. Det är tålamodsprövande och samtidigt vet jag att det inte är av elakhet. Men jag blir väldigt trött. Min tanke var till exempel att jag skulle skriva om nätterna när mamma är här. Det går inte. Jag är så trött att jag somnar så snart jag har lagt mig, nästan. Och när jag sätter mig vid datorn på dagtid blir jag hela tiden avbruten. Mina inlägg känns illa skrivna och sönderhackade. Jag vet inte hur många gånger jag har rest mig från just det här inlägget. Nu kan man tycka att jag kanske inte ska sitta och skriva när min mamma är här, men jag kan inte ge avkall på mitt skrivande. Det finns så många ord inuti mig som hoppar omkring och jag bara måste få ut dem – annars mår jag dåligt.

Medan jag var i Himlen hade mamma griljerat kalkonen. Hur den såg ut fick jag inte se, den är väl dold i folie. Det ska bli riktigt spännande att smaka den – kanske redan senare i kväll på en knäckemacka… Men först ska vi klämma i oss pizza, förstås… Och sen ska granen ju kläs…

Griljerad kalkon under folien

Griljerad kalkon under folien. Spännande!


En påse klappar
från Anna följde med hem. Den står i mitt sovrum än så länge, men jag är väldigt nyfiken. Kanske läggs innehållet i påsen under granen när den är klädd.

Klappar från Anna

En påse klappar från Anna.


Mamma ville ha fika
mitt i det här inlägget, men kanske har du hängt med ända hit. Jag börjar bli hungrig, för jag har som sagt bara ätit fil och kakor idag. Undras hur många fler än jag som äter pizza till middag idag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Fritzlans födelsedag.


Idag fyllde Fästmöns och Jerrys yngsta dotter 19 år.
Sista tonårsfödelsedagen! Man undrar om man har räknat rätt med tanke på att föräldrarna är evigt unga… (nåja…)

 Glad råtta

Eh… nåja…


Fritzlan fick en iPhone
av sin fader och choklad av sin bror. Från oss kvinnor i familjen blev det mest mjuka paket.

Frida öppnar paket

Konstigt papper, det här. Det är ju liksom en plastpåse…


Inte blev det några fina, dyra eller mängder
av paket från det här hållet. Jag hade visst inte ens lyckats få ordentligt papper till mina paket. Men innehållet föll damen på läppen och det är ju ändå det som räknas.

 Frida öppnar paket

Innehållet föll damen på läppen.


Anna hade varit hemma
sen tidiga förmiddagen och städat, fejat, lagat mat och bakat. Först blev vi alla bjudna på middag och när sen mormor, L, morfar och moster dök upp serverades gott kaffe och hembakade kakor och hallontårta.

Hembakade  kakor

Hembakat.


Mellan alla kakor och presenter
hann jag med att klå Jerry i Wordfeud. Segerns sötma är som en alldeles egen kaka!

Wordfeudmatch

Seger!


Förloraren tyckte visst inte
att det var lika sött…

 Jerry ilsk

Förlorare.


Men han lugnade sig så smått
när vi påbörjade en ny match och hans om vanligt fick ta ledningen. Eller kanske steg humöret när han fick sitta bredvid Annas snälla mamma vid fikabordet..?

Jerry o Annas mamma

Jerry fick Annas snälla mamma till bordet.


Själv parkerade jag mig
bredvid farbror Bosse – som genast hotade att ge mig ett hästbett (!). Han är så snäll, han också, Annas pappa, även om tonen kan vara ganska rå ibland.

Tårtan var av sorten hallon och vi åt så vi nästan sprack.

tårtdags

Kö till tårtan.


Fritzlan och Prinskorven
följde med sin fader hem vid halv åtta-tiden. Vi stannade kvar för disk och röjning när gästerna hade åkte hem. Jag har nyligen haft ett smärre sammanbrott på grund av dagens alla nej samt alla galna kärringar där ute i cyberspace som inte bara kan låta mig vara ifred. Mycket tröttsamt och mycket tärande. Men tro inte för en sekund att jag slutar blogga, det gör jag inte förrän den dan jag trillar av pinn!

Tack alla inblandade i födelsedagsfirandet för att jag får vara en del av er familj! Och ni andra får förlåta mig, men jag orkar inte ta nån surfrunda idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kontraster i tillvaron samt viss oordning och en hel del ordning.


När Fästmön är hos mig
blir det ordning på torpet! Hon brukar annars anklaga mig för att vara perfektionist och ha superordning. Detta är emellertid nåt jag har ruckat rejält på den senaste tiden. Framför allt när det gäller mig själv.

Matlagning har aldrig varit min grej, men ett nödvändigt ont. Man måste äta – ibland – för att må bra och orka. Fast det är väldigt mycket lättare att trycka i sig en chokladbit än att ställa sig vid spisen, tycker jag.

Igår blev jag bortskämd av Anna som lagade till sin übergoda thai-torsk med wokgrönsaker. Mitt bidrag till själva iordningsställandet blev kokning av ris och dukning. Alltid något…

Thai-torsk

Thai-torsk på Annas vis.


Även idag ska jag bli bortskämd
– men jag är inte den enda. Hela gänget ramlar in i Himlen för att äta middag på seneftermiddagen och fira Fritzlans födelsedag med tårta och hembakade kakor. Jag klantade till det och bokade in ett möte med en radiojournalist när jag i stället borde ha stått vid Annas sida och hjälpt till. Matlagning och bakning hade hon nog fått sköta själv, men en dammsugare kan jag hantera. Nu blev min insats i det hela enbart att hjälpa till med inköp och att skjutsa ut Anna med alla kassar. Det är tur att det är ordning på Anna när det inte är det på hennes särbo…

Intervjun, ja… Det var alltså inte nån jobbintervju utan en intervju för P4 Radio Uppland. Där jobbar journalisterna med ett större reportage i en angelägen fråga. Mitt bidrag blir nog av den mindre arten, men jag lär höras i etern och synas på webben – med skitigt hår (jag har inte hunnit duscha och tvätta barret än, men det är på gång!). Jag talar om mina egna erfarenheter och om min egen oro, så ingen behöver frukta att jag ska beskriva vare sig pogromer eller utfrysning eller nån annan kränkning. Men vem vet, det kanske kommer nåt om detta framöver. När dagens material sänds är inte klart ännu. Mer info om detta kommer förstås på en blogg nära dig. Snart.

I övrigt var det en intressant upplevelse att få uppleva det jag som kommunikatör i vanliga fall lär ut – att prata i och med media… Det läggs till min egen personliga erfarenhetsbank!

Det är en typisk höstdag idag. Dagen är mörk och lite kylig och solen lyser med sin frånvaro. Naturen går allt mer från grönt via rött till gult.

Höstbuske

Från grönt via rött till gult nu.


Då passar det hur bra som helst
att få äta tårta med sommarens hallon från Annas snälla mammas Slottsträdgård.

Halva dan har gått och det har varit en kontrasternas dag, lika färgrik som busken på bilden ovan. Matinköp, bilkörning, radiointervju, jobbsökeri och hittills bara ett enda nej.

Champagnen i svalen lär bli en riktig årgångsskumpa innan vi får dricka den. Men då kommer den att smaka helt underbart, det är jag övertygad om! Idag firar jag emellertid nån annan, med hallontårta och kycklingburgare, och det är inte alls fy skam. Fast först ska jag se till att bli renhårig… In i duschen med mig!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »