Twin Peaks. Laura Palmers hemliga dagbok

Ett inlägg om en bok.

---

 

I början av 1990-talet gick det en TV-serie i Sverige som snabbt blev populär. Den hette Twin Peaks och var en serie för både deckarfantaster och såna som gillar det absurda, det oförklarliga. Twin Peaks skapades av Mark Frost och David Lynch. Jennifer Lynch, dotter till David Lynch, skrev Laura Palmers dagbok. Det är en bok som jag trodde skulle förklara allt jag inte fattade och som verkade så… snurrigt i Twin Peaks. Jag blev överlycklig när jag hittade den i juni hos Emmaus i Gryttby för 30 kronor. Frågan är bara om jag blev lika överlycklig efter att ha läst den…

Twin Peaks börjar med att tonårstjejen Laura Palmer hittas mördad. En FBI-agent kopplas in på fallet. Han inser snart att stan, Twin Peaks, och dess invånare har många hemligheter och att inget riktigt är som man tror att det ska vara. Boken Laura Palmers dagbok är, precis som titeln säger, den mördade tjejens dagbok som hon började föra från det år hon fyllde tolv år och fick dagboken.

Som jag skrev inledningsvis blev jag överlycklig när jag hittade boken på loppis. Skälet var att jag trodde att jag skulle få en massa svar på det jag inte hade begripit i TV-serien. Det var helt fel. Laura Palmers dagbok handlar om en mycket, i mina ögon, sjuk flicka vars sexualitet vaknar ungefär samtidigt som hon får dagboken och blommar ut, bland annat via droger. Vem – eller vad – BOB är får vi inte heller veta. Är det nåt övernaturligt väsen eller är det kanske rentav en annan sida av nån levande person..? Eller Laura Palmer själv?

Nej, det här är en bok som skrevs av en 23-åring. En bok som är en enda orgie i sex och droger. Den är inte ens välskriven. Den är bara… knäpp.

Toffelomdömet blir lågt. Tofflan är besviken!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Främlingars dom

Ett inlägg om en bok.

---

 

Inspirerad av Eskilstuna-Åsa plöjer jag nu Roth-trilogin. Främlingars dom är den andra boken i trilogin av Andrew Taylor och den har jag läst ut alldeles nyssens. Boken fyndade jag på Emmaus i Gryttby för 30 kronor.

Vi går bakåt i tiden. Den första delen, De fyra yttersta tingen, utspelade sig på mitten av 1990-talet. Denna den andra delen utspelar sig 1970. Huvudkaraktär i tvåan är prästen David, han som är gudfar och beskyddare åt Michael, som är en av huvudkaraktärerna i den första delen. Michael är med även i andra delen, som barn, förstås. David är änkling, men efter tio år träffar han på en kvinna som han snabbt blir väldigt förtjust i. De gifter sig och Vanessa flyttar in i prästgården i byn Roth utanför London. Davids tonåriga dotter Rosemary bor där också när hon inte pluggar. Godset Roth Park får nya ägare i form av ett halvsuspekt syskonpar. Deras intentioner är luddiga, men de attraherar många i sin omgivning på olika sätt. I persongalleriet finns också en ättling till en poet och påträngande församlingsbor. För att inte tala om Lord Peter. Det är när den gode lorden hittas huvudlös som det börjar hetta till i byn. Klimax kommer vid en stor fest i Roth.

Det här är en obehaglig och ruggig historia. Den första delen handlade om seriemördande pedofiler. Här är finner sig läsaren hålla i en Agatha Christie-liknande deckare. Men Främlingars dom är mer åt thrillerhållet. Prästen David, som i den första delen var en knastertorr präst, visar sig vara en liderlig sälle, dessutom.

Toffelomdömet blir det högsta. Dessutom har jag redan grabbat tag i tredje och sista delen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

De fyra yttersta tingen

Ett inlägg om en bok.

---

 

Äntligen fick jag sätta tänderna i den första delen i den så kallade Roth-trilogin. Det var vännen Åsa i Eskilstuna som inspirerade mig till att leta efter böckerna. Den första delen FICK jag på Återbruket. För säkerhets skull KÖPTE jag den också nån vecka senare på Emmaus i Gryttby för 30 kronor. Detta i sin tur ledde till att vännen Irene hade turen att bli dragen som vinnare och fick pocketboken De fyra yttersta tingen hemsänd. Ibland lönar det sig att läsa den här bloggen där en glömsk kvinna skriver, alltså. (Du har väl förresten inte missat att jag har en ny bokutlottning på gång här???)

Men åter till De fyra yttersta tingen, den första delen av Roth-trilogin, trilogin som går bakåt i tiden. I den första delen försvinner den lilla dottern till en polis och en diakon. Vi läsare får följa både föräldrarnas förtvivlan och kidnapparna samt lilla Lucy. Det är en ruggig historia som spelas upp. Den har ganska makabra inslag och även ett stort mått av stark religiositet, anar man. Som läsare lämnas man i slutet med frågan

varför?

Självklart ska jag läsa den andra delen snart! Och den tredje, men den har jag ännu inte införskaffat.

Toffelomdömet blir det högsta för denna otäcka bladvändare, som passade perfekt att läsa i solen på en balle*.

*balle = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Återbesök i Gryttby

Ett inlägg om vår årliga tur till Emmaus i Gryttby.

---

 

Idag blev det ett återbesök till Emmaus i Gryttby. Fästmön och jag brukar åka dit en gång om året och botanisera bland allt från blomkrukor, husgeråd, möbler och badrumsinredningar till kläder, skor, böcker och diverse småpryttlar.

Det brukar bli en eftermiddagsutflykt, en tur ut från hemmet. Att bara titta på fina och roliga saker kan vara ganska stor stimulans för en som sällan lämnar hemmet. Det blir liksom påfyllning i fantasin, såväl som i det estetiska sinnet och humorn. För med Anna är varje utflykt ett litet äventyr, en spännande och rolig resa i livet.

Flera uthus och en huvudbyggnad är fyllda av prylar från golv till tak. Jag tyckte att det var bättre ordning i år. Sakerna var fint uppställda och det var lätt att titta och hitta. Bara en snörvlande och väldigt närsynt farbror som stod i vägen då och då idag. Fast han hörde ju förstås inte till varken inredning eller saker.

Innan vi lämnade Gryttby tog vi en fika. Och med hem följde för min del… jaa, gissa vad!..

Här är några bilder från årets Gryttby-tripp:

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen hem till stan berättade Anna om när hennes farfar flyttade hemifrån – vid 70 års ålder samt visade huset han flyttade till. När vi hade skrattat färdigt stannade vi till i Gamla Uppsala och tittade på loppisen där. Även där fanns det fina saker! Ägaren kände igen oss och frågade Anna hur det hade gått med golvlampan hon köpte där sist. Ingenting följde med oss därifrån, men vi beundrade fina burkar – och såg en och annan Tutt-Lisa i glas, denna gång blått…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och innan vi körde in i garaget svängde vi in till Tokerian – det är ju lördag och två söta tanter behövde lördagsgodis för att bli ännu sötare… (Nej, ingen bild!)

När ett kilo räkor har tinat ska jag glufsa i oss det tillsammans med aioli, dill, citron, avokado, kokt ägg, vitt vin med mera. Tyvärr har det mulnat på, så vi kan glömma ballen* till middag och får äta i köket, som vanligt.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Odyssén

Ett inlägg om en bok.

---

 

Äntligen blev det tillfälle att läsa Odysséen! Jag köpte en Niloe-utgåva för 35 spänn på Emmaus i Gryttby i somras – tillsammans med Iliaden för samma pris och från samma förlag. Iliaden blev en besvikelse, men vad tyckte jag om Odysséen?

Odysséen handlar om kung Odysseus äventyr på sin resa hem till Ithaka. Han har varit med i det trojanska kriget, som Iliaden handlar om. Hemma på ön sitter hans drottning Penelope med en drös friare som försöker få henne att gifta om sig med nån av dem. Alla tror förstås att Odyssues är död. Penelope har inte mist hoppet och försöker lura dem. Och en dag dyker han upp, förklädd till tiggare.

Ursprungligen var Odysséen skriven på hexameter på 700-talet f Kr. Homeros sägs vara författare, men egentligen finns inga belägg för det. Liksom Iliaden-utgåvan är denna på prosa med en dansk översättning som förlaga.

Kanske borde man inte ha skrivit om detta epos på prosa, för det tappar inte bara sin rytm utan en större del av det storverk det är. Men Odysséen passar betydligt bättre än Iliaden att berättas som en vanlig kapitelbok. Här handlar det nämligen inte bara om krig och slagsmål utan om list och både spännande och roliga händelser.

Det samlade Toffelomdömet för den här utgåvan blir högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mysteriet på Père Lachaise

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det är inte helt fel att bryta vanor och mönster. Men jag är dålig på det generellt sett och inte minst när det gäller den litteratur jag väljer att läsa. I somras hittade jag Claude Izners (pseudonym för två skrivande systrar) andra bok om bokhandlaren och ”hobbydetektiven” Victor Legris, Mysteriet på Père Lachaise för en guldpeng på Emmaus i Gryttby. Eftersom jag hade läst den första boken, Mordet i Eiffeltornet, var jag lite nyfiken på om andra delen var bättre. Den första var nämligen… medelmåttig.

Den här gången försvinner en av Victor Legris före detta älskarinnor – på kyrkogården. Hennes tjänsteflicka letar upp Victor och ber honom om hjälp att hitta matmodern. Plötsligt finner sig bokhandlaren indragen i en värld av vidskepelser, trollkarlar, seanser… och fala kvinnor.

Nja, den här boken känns otroligt mycket segare än Mordet i Eiffeltornet. Här händer liksom inget annat än att läsaren får stifta bekantskap med ett antal udda existenser. Särskilt spännande är det inte, bara i början när Odette försvinner.

Toffelomdömet blir lågt och nån mer Claude Izner-bok följer nog inte med hem till bokhyllorna.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjälp mej, Katja

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag fortsätter med ungdomslitteraturen! När jag var ung fick jag Maria Langs båda ungdomsdeckare Akta dej, Katja och Hjälp mej, Katja. Den senare av de två omkom in en översvämning i mina föräldrars källare. Därför blev jag överlycklig när jag hittade den på Emmaus i Gryttby i somras. Jag slog till och köpte den för 30 kronor. Och nu har jag precis lagt ihop pärmarna.

Den här gången har Katjas sommarlov hos farmor och farfar i Skoga blivit förlängt på grund av sjukdom. Men när hon piggnar till ger hon sig ut med femårige Jan på diverse äventyr i skogar och gruvhål. De kommer ett par kattjuvar på spåren. Eftersom de båda två är djurvänner vill de försöka befria de fyrbenta fångarna. Dessvärre blir de då själva fångar tillsammans med katterna. Inte förbättras läget heller när en av dem är allergisk mot just katter…

De spännande ungdomsäventyren i Skoga fortsatte med den här boken. Sen vet jag att jag hade ytterligare ett par minipocketböcker om Katja och Jan. Tyvärr är dessa försvunna. För det här är fortfarande spännande, välskrivet och bra! Djurplågeri är ett ämne som alltid är angeläget. Språkmässigt känns den här boken något fräschare än den förra, trots att den kom ut 1972, bara året efter den första. Men båda håller måttet bra – och ändå saknas mobiler och datorer i handlingen. Eller kanske just därför..?

Själv klart får den här boken, av min favoritförfattare, högsta Toffelbetyg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Linda – som i Lindamordet

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mitten på juni gjorde Fästmön och jag vår årliga tripp till Emmaus i Gryttby. Med hem i bilen kom en lite lagom stor hög böcker till väldigt lågt pris. Idag läste jag ut en av dem, Linda – som i Lindamordet av Leif GW Persson.

En ung kvinna, knappt myndig, hittas våld-tagen och strypt i Växjö. Den lokala polisen använder sig av sina kontakter inom polisen och får Riksmordkommissionen till sin hjälp. Det förhörs, det intervjuas vittnen och det topsas. Det topsas över 700 män – och till och med en kvinna. Men så småningom ringas en misstänkt person in.

Jag älskar författarens skildringar av polisen Evert Bäckström, en lagom fet man i sina bästa år, som är aningen lite för förtjust i alkohol och som lite grann tror att han är Guds gåva till kvinnan. (Det är han inte. Hans könsorgan liknas av nån vid en prinskorv, dessutom.) Roligast av allt är att läsa när Bäckström säger nånting. Dessa meningar avslutas nämligen med att han tänker nånting också – ofta helt diametralt jämfört med det han nyss har sagt.

Den här boken gavs ut 2005. Författaren blev anklagad av föräldrarna till en 18-åring som mördades i Örebro 1998 för att ha använt såväl intrig som sekretessbelagt material från den verkliga mordutredningen i denna fiktiva roman. Författaren nekade till detta, men gjorde en anmälan så att saken kunde utredas. Anmälan om tryckfrihetsbrott las ner av JK.

Oavsett vilket tycker jag att det här är en bra polisroman – om än lite tjock, precis som Bäckström. Den får ett högt Toffelbetyg, men inte det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Befriad

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mitten av juni var Fästmön och jag på tur till Emmaus i Gryttby. Med mig hem kom en rejäl hög med böcker. En av böckerna var den historiska kärleksromanen Befriad av Catharina Ingelman-Sundberg, hon som skrev Låna är silver, råna är guld. Jag ville testa att läsa två böcker av skilda genrer, men skrivna av samma författare för att ta reda på vad hon skriver bäst.

Tiden är slutet av 1300-talet. Anne Persdotter är änka med två små barn. Hon driver handelshus. Men nya tider innebär nya regler. Plötsligt får kvinnor inte vara affärsidkare. Hon reser därför till Bergslagen för att försöka hitta en försörjning. Hon träffar Leonardo, en italiensk köpman, där. De bestämmer sig för att bli kompanjoner. Men deras skepp kapas av pirater och Anne förs som fånge till Gotland av den störste piraten av dem alla, Klaus Störtebeker.

Mycket kärlek är det. Och mycket historiskt. När det gäller litteratur föredrar jag det senare. Kärleksskildringarna känns inte riktigt realistiska i den här typen av böcker, tycker jag. Annars är denna genre, historisk kärleksroman, något bättre i mitt tycke än Låna är silver, råna är guld. För medan boken om Pensionärsligan blir en sorts modern pikareskroman är ändå vissa delar av boken om Anne baserad på fakta och en del historisk forskning. Vissa av karaktärerna i boken har också existerat i verkligheten.

Toffelomdömet blir snäppet över medel. Men bara snäppet. Boken, inbunden och i ganska fint skick, var i vart fall värd de 30 kronor den kostade.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saker som muntrar upp #3

Åter ett uppmuntrande inlägg.

---

 

När man kommer hem till sig och inser att det finns flera trevliga bokhögar med olästa böcker i hyllan i sovrummet…

Högar från vänster: Två nyinköpta pocketar, en födelsedagsbok från Anna och en hög med lånade böcker från Annas bokhyllor.

 

Högar från vänster: Fådda från mamma i födelsedagspresent, köpta från Emmaus i Gryttby och lånad av Gunilla (fast den är läst sen länge och borde verkligen vara återlämnad!).

Böcker är en rikedom och en stor uppmuntran! 

 

(Ifall FEM undrar över Jungstedt-böckerna så hade jag läst dem, men de saknades i min samling!!!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »