Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hög’

Ett inlägg om styrka och att ha koll på saker.


 

Pippitårta

Pippi, ge mig styrka!

Om det funnes nån jag skulle behöva just nu så är det Pippi Långstrump. Tack, tant Astrid (hon på tjugan), för henne! Eller i vart fall en del av Pippis styrka. (Ändå tackade jag nej till tårtbiten på bilden, ska du veta.) Mitt nya jobb är verkligen spännande och intressant, men fasen så mycket det är att försöka ha koll på. Vissa stunder känner jag mig smått dement. Sen kommer andra tillfällen när jag tycker att det klarnar.

 

 

För att jobbet inte ska bli alltför råddigt just nu har jag angripit en gammal befintlig kommunikationsplan och en dito policy från anno dazumal 2013. Enligt en av de medverkande skaparna av den är den snarare från 2010. Tanken är att förena de tu, en sammansmältning som sparar åtminstone några papper (även om de flesta kanske läser den mest digitalt numera). Idag efter lunch höll jag en liten dragning om mina tankar och funderingar kring planen på ett stabsmöte. Glädjande nog fick jag nickar och bra återkoppling. I övrigt ska jag ansvara för avdelningens webb och intranät och medverka alt. vara huvudredaktör i ett antal webbprojekt för hela universitetet. GULP! Vidare ska jag rycka i en del delikata frågor som kan bli som att trampa i ett getingbo. Men jag är ju så ny och dum och vet inte bättre, eller hur? (<== ganska retorisk fråga) Kort sagt: det är mycket nu. (Pippi, ge mig styrka!)

Det känns som om jag inte riktigt hinner med privatlivet. Det är som att ha en skog framför ögonen, en skog som gör att jag inte ser ens det närmaste gänget träd. Högen med böcker som ska läsas och recenseras växer, jag hinner inte höra av mig till/träffa mina vänner och Fästmön som jag vill och önskar och jag får INTE glömma bort att fixa en present TILL Mors dag (jag måste ringa mamma i kväll eller i morgon också) och att städa och tvätta bilen Mors dag – den ska besiktigas dan därpå! Alltid lika pirrigt. Förra året blev bilen underkänd för att en av tre bromslampor slutade fungera typ samma dag bilen skulle besiktigas. Men jag slapp besiktiga om den och jag såg till att få den trasiga lampan utbytt pronto.

Träd

Hej träd! Jag försöker se er.

 

Grönsaker och vegetariska enchilladas

Många grönsaker idag också och vegetariska enchilladas till lunch.

Idag vid lunchen hörde vännen H av sig per sms. Jag har tänkt så mycket att jag vill träffas, bland annat för att jag har en liten SAK åt H och för att H har det tufft på flera sätt än ett just nu. Jag skulle just avsluta mitt ätande och gå och ringa H, när enhetschefen och avdelningschefen joinade mig och slog sig ner vid mitt bord. Då kan en liksom inte resa sig och gå och ringa… Men det var både trevligt och bra att få prata lite med dem. De ville nog kolla läget med mig, tror jag, och det var omtänksamt. Jag gillar dem båda, i alla fall än så länge. Sinsemellan är de väldigt olika. Samtidigt är de två starka kvinnor. Genom åren har jag haft så många dåliga chefer att jag borde vara luttrad. Nu känner jag mig aningen hoppfull. Det kändes till exempel inte alls fel att benämna min särbo Anna – det är ju det hon heter. Rätt tillfälle kom och det blev naturligt att inte göra nån stor grej av det.

I morgon får jag i alla fall besök igen på jobbet, denna gång av ovan nämnda vännen H som kommer och fikar med mig på eftermiddagen. Det ska bli roligt att få visa mitt nya, fina jobb, men det ska också bli roligt att ses. Det är rätt många jag saknar just nu…

När partner och vänner nu nämnts, vill jag också framhålla vännen Agneta, som jag har hållit vänstertummen för idag. Jag hoppas att Västerås var en givande stad att besöka, hö hö hö, Agneta fattar vad jag menar. Övriga får sväva i ovisshet.

Det är dags för en macka och under tiden fundera över vad jag ska ta tag i närmast. Läsa? Mamma? Duscha? Städning, renbäddning och matlådelagning blir det den kommande helgen. Vilken typ är DU – Utelunchare eller Matlådeperson??? Berätta gärna i en kommentar så jag får skäl att gå tillbaka till datorn då och då under kvällen.

Matlåda

Typisk matlåda.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nyttigt inlägg.


 

Nej, jag har inte enbart ägnat mig åt utsvävningar. Det har blivit en hel del nytta gjord också. Igår innan jag for iväg ner på stan ringde jag a-kassan. Hela tre timmars telefontid hade de under onsdagen. En baxnar. De måtte vara helt slut efter arbetsdan. <== ironi! I vart fall var det en skön känsla att ringa och säga att jag har fått jobb. Ändå tyckte de att jag skulle skicka in en kopia på mitt nya anställningsbevis. Eh? Varför då? Jo, får att systemet kräver det. Men sen kom handläggaren på att systemet inte kommer att kräva det. Jag skickar in mitt sista a-kassekort för två veckor nu på måndag, samma dag jag börjar jobba. Dessa två veckor har jag varit helt arbetslös. Inga underliga så kallade deltidsdagar som a-kassan kan dra av alltså. Så jag slipper. Gentilt. <== ironi! (Hade inte tänkt skicka in nåt i alla fall.) Det fick mig att undra ännu mer vad alla handläggare gör på a-kassan när det är systemet som kräver in intyg och Arbetsförmedlingen som ansvarar för att arbetssökande söker tillräckligt med jobb och aktivitetsrapporterar. I vart fall ska det bli skönt att slippa både a-kassan och Arbetsförmedlingen. Nu. Ett tag. (För alltid, kan en väl inte hoppas på, luttrad som en är.) Det första jag ska göra är att byta fack. Vision är inte det vassaste facket i Sverige, om en säger så. Sen ska jag vänta på att få besked på alla jobb jag har sökt. Den lilla <== ironi! högen här nedan består av ansökningar som jag ännu inte fått svar på. Kanske blir det en svart lista på en blogg nära dig framöver på arbetsgivare som skiter i att folk lägger ner tid och kraft på att skriva ansökningsbrev.

 Sökta jobbhög som väntar på svar

De här ansökningsbreven vill jag ha svar på.


Tänk att det är så stört omöjligt 
att försöka ta sovmorgon så här de sista skälvande dagarna i livegenskap-arbetslöshet! I morse vaknade jag klockan 5.30 och tolv minuter senare gav jag upp försöken att somna om. Medan Kristus flaxade upp till himlen grottade jag ner mig i en bok om ett fiktivt mord i antikens Rom. Boken var en av dem som Återbruket skänkte sina kunder förra sommaren när alla böcker var gratis under ett par veckor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

St Paulia

Det blommar i sovrummet.

Men till sist blev jag rastlös och steg upp. Jag tog tag i min strykhög som vuxit till tre maskiners tvätt. Trots det var den inte alltför hög. Under strykningen kom jag på att jag inte hade gjort april månads räkningar, så jag tog en paus för att kolla. Eh ja… Minnet är gott, men kort, för jag hade gjort räkningarna. Det har jag inget som helst minne av, dock. Läskigt. Efter strykningen tog jag itu med att sortera lite papper och rensa bort saker från skrivbordet. Det var skönt. Ett varv med vattenkannan har jag gått. Då upptäckte jag att S:t Paulian, som jag fick av Elliot Hund och köpte för att ha på förra jobbet, blommar igen i sovrummet.

Den här röda torsdagen blev det också en tur ut till Förorten. Jag hämtade Fästmön när hon slutade jobba och vi åkte för att proviantera på ICA Solen. Men tänk… där säljer de nåt så exklusivt som… ANDFÄRS!..

Andfärs

Andfärs säljes på Solen!


Naturligtvis hade jag lite BAKtankar 
med att skjutsa hem Anna. Dels hade jag paket och kakor till födelsedagen från yngsta bonusdottern att hämta och så hade födelsedagsböckerna från Anna levererats från nätshopen. Men bäst av allt var nog att sitta på Annas balle* och dricka nybryggt kaffe och äta en glass…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Självklart blev det lite kattgos 
innan jag åkte tillbaka hem till New Village för ett maratonsamtal (53 minuter) med mamma. Katterna var med oss ute på ballen, men de tyckte nog att där var för varmt. Citrus visade sig vara en blomälskare och åt såväl penséer från i år som torr lavendel från förra året. Och lite av min glass. Mini gick strax in och la sig på kökssoffan i stället. Lucifer fnattade mest runt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag ska kika på mina födelsedagsböcker 
och öppna mitt paket. Kakorna tar jag till kvällskaffet. Det finns fortfarande chans att gissa på galgen, för övrigt. Klicka på bilden nedan så kommer du till tävlingen!!!

Galge roligt du kom

”Roligt du kom” står det på galgen, men vad står det på den bakom??? Klicka på bilden och gissa i tävlingen!


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svengelskt inlägg om Uppsala, min helg och min pappa.


 

No bikes

Typisk Uppsalabild. Skylten säger ”No bikes” – alltså har våra universitetsstuderande framför allt parkerat sina cyklar här. Vadå tvåspråkigt universitet..?

Det är lite mer än 34 år sen jag flyttade hit till Uppsala. Många säger skämtsamt att det inte finns några äkta Uppsalabor. De menar att alla är inflyttade. Men nog finns det äkta vara samtidigt som det också finns ett rätt stort korn av sanning i påståendet.

Uppsala centrum är väldigt litet med tanke på att det är Sveriges till invånarstorleken fjärde stad. Till stor del handlar det om att där finns så många historiska byggnader att det inte byggs så mycket nytt. Det handlar enligt min mening också om att lokalpolitikerna inte vill ha nån biltrafik i centrum. Förutom att det är svårt att ta sig fram med bil är det dyrt att parkera i och strax utanför centrum. Vem har lust att betala 30 kronor i timmen?

Buss åker jag bara när jag måste. Jag är åksjuk och jag tycker att det är dyrt att åka buss också – en enkel resa kostar visst 27 kronor nu – om en köper i förväg. Den som köper bussbiljett ombord betalar 35 kronor. UL har alltid haft bland landets högsta priser. Det är också känt för sina sura busschaufförer… Det lockar inte heller precis till resor in till stan.

Ett annat skäl till att Uppsala centrum är litet är att affärerna flyttar därifrån – det är ju så dyrt att som kund att ta sig dit samtidigt som lokalhyrorna är höga. De många köpcentrumen utanför stan har stora och gratis parkeringar. Perfekt när en ska storhandla!

Jag är sällan i centrum, men jag snuddar vid dess utkanter när jag åker (bil) till jobbet. Ofta snuddar jag nästan vid cyklister också. Det är många som cyklar här i stan, inte bara studenterna. Det är lätt att ta sig fram och det är billigt. Samtidigt stjäls det mycket cyklar. Jag har visserligen min treväxlade Monark som jag fick när jag fyllde tio år kvar. Den hänger, rostig och jävlig, i mitt kallförråd. Tror inte att det är mycket på den som fungerar. Jag cyklar aldrig.

Men Uppsala centrum är vackert. Igår kväll, när vi faktiskt åkte några hållplatser buss, for vi ju in för att äta. Maten var god, annat var urdåligt, vilket jag skrev om tidigare idag. Det regnade igår, men vi fotade en del ändå. Här finns många byggnader och annat att fascineras av och jag ger dig ett smakprov på några av gårdagens bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vår lördagskväll avslutade vi med att titta på TV. 
Först såg vi Downton Abbey, sen asgarvade vi till Miranda. Det var två uppspelta kickor som gick och la sig igår kväll.

Lika uppspelta var vi inte i morse, men Fästmön skulle ju upp och jobba på vår sjunde förlovningsdag. Jag skuttade ur sängen vid halv sju för att skjutsa henne. Det var en regnig morgon och när jag kom tillbaka hem kröp jag ner igen och tog en lång sovmorgon. Den avslutade jag med nyperkolerat kaffe och en thriller i bokform.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men oroa dig inte. 
Den här söndagen har jag inte slösat bort. Jag har vikt tvätt, sorterat tvätt i högar eller lagt in i skåp och lådor, gått igenom förrådet av sängkläder och rensat det samt sökt tre för mig högintressanta jobb. Jag har hämtat Anna från jobbet och skjutsat hem henne till Himlen, med stopp för proviantering på ICA Solen. Nu ska jag laga mat, ringa mamma, se på Bron och tända ett ljus vid bilden på min pappa. Jag saknar honom så mycket fortfarande, trots att det var länge sen vi sågs. I mitt minne finns han kvar som den evigt busige pappan med slängluggen, han som bar mig när jag var för trött för att gå.

Pappa o jag

Tjock-Tofflan och hennes starka pappa.


PS Nu är det bara sju procents utrymme kvar på bloggen. Passa på och använd det genom att berätta om DIN helg i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt jag gillar – blommor.


 

Baksätet fullt av blommor från Elliot

Hela baksätet fullt av växter.

Det finns saker som gör mig glad. Till dessa saker hör blommor och växter. Och en dag, när livet var så där fruktansvärt svart som det kan vara ibland när en har det svårt, hittade jag ett brev i min postbox. Det var från Elliot, en hårig kille. Han ville muntra upp mig med ett presentkort på Blomsterlandet. Hela 200 kronor fick jag. Idag satte jag sprätt på presentkortet. Eftersom Elliot hade varit så generös blev hela baksätet i bilen blev fullt…

 

 

Jag köpte tre krukväxter till jobbet: en saint paulia, i färgen nånstans mellan cerise och lila, en röd novemberkaktus och så en kardemummablomma, en grön växt.

Förr i tiden brukade jag ofta köpa mig en lördagsblomma, vanligen gladiolus. Idag återupptog jag den traditionen och köpte ett par underbart vackra vita gladiolus.


Tack snälla, gulliga håriga killen Elliot för de fina blommorna!!!


Här kan du titta på de fina blommorna och växterna som jag köpte idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

FarsotNu är the bottom nådd! I alla fall i högen med böcker som vännen FEM skickade mig i februari. Den sista boken, Peter Buggerts thriller Farsot, har jag läst och slagit ihop pärmarna på. TACK snälla FEM för alla böckerna jag fick!!!

Den här spionthrillern, får man nog klassa den som, har några år på nacken. Boken kom ut 1999 och handlar om det lite nyare kalla kriget, det mellan araber och israeler. Tre flygplan sprängs på tre platser i världen, varav Stockholm är en. Det finns spår av radioaktivitet bland vrakdelarna och Johan Adler, signalsystemforskare precis som författaren, kallas in. Men det är inte helt enkelt att få fram vem som sprängt bomberna och som hotar med ännu fler…

Gillar man flygplan gillar man definitivt den här boken! Det flygs så gott som hela tiden. För min del blir det lite… trist. Jag hittar inte riktigt den där spänningen jag skulle önska, samtidigt som jag får lite associationer till Jan Guillous Hamilton. Men, som sagt, det är ett tag sen boken skrevs OCH den skrevs för 9/11.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om rusningstrafik.


 

Min ratt i närbild.

Jag rattade i rusningstrafik.

Den här dan började med sol så jag fortsatte att städa färdigt. Men jag börjar bli rätt less på att städa, faktiskt. Jag behöver göra nåt på riktigt och gärna nåt jag får lön för. Ett av de jobb jag sökte idag är ett jobb jag verkligen skulle vilja ha, ett jobb jag skulle kunna brinna för. Om jag fick chansen… Tills vidare städar jag, går med sopor och handlar varje tisdag på Tokerian. Idag kom jag inte hem med några nyttigheter, för de var för dyra. I stället blev det mjölk, ägg, bröd och en kycklingstekkorv. Delar av den senare åt jag i kväll till middag tillsammans med stekta ägg och uppstekta rester av gårdagens överblivna kokta potatis. Det var gott och jag blev mätt, men det var inte nyttigt.

Mellan morgon och kväll gav jag mig ut i rusningstrafiken. Jag hade några ärenden att uträtta för andras räkning och passade även på att skjutsa hem Fästmön från jobbet och besöka ett par loppisar. Idag jobbade Anna

bara

över i 38 minuter. Jag var glad att jag hade Häxan med mig i bilen så att jag kunde roa mig med läsning medan jag väntade.

Himlen tur och retur och sen vidare ut i ett av stans industriområden. I samma veva uppstod den stora

kortegekrocken.

Jisses, fyra bilar från hovet inklusive den indiske presidenten Pranab Mukherjee krockade vid Gnistarondellen, södra infarten till Uppsala. Enligt lokalblaskan skadades nio personer, men kronprinsessan, prins Daniel och presidenten syntes i vart fall senare och hade uppenbarligen klarat sig helskinnade. E4:an blev naturligtvis avstängd – mitt i rusningstrafiken, som sagt… Äh, de skulle ha slunkit in här vid mig och norra infarten så hade det gått bättre. Den södra är mycket krångligare.

Själv hamnade jag inte i nån krock utan på Återbruket där de formligen kastar böcker efter en! Alla böcker är fortfarande gratis och dessa två fick följa med mig hem:

De fyra yttersta tingen och Min kamp del 1

De fyra yttersta tingen och Min kamp del 1 på passagerarsätet.


Efter Återbruket korsade jag gamla E4:an 
för att besöka Erikshjälpen. Där är det nämligen bara öppet tisdagar, torsdagar och lördagar och jag ville kolla om de hade nån låg vit bokhylla hemma till mitt sovrum. Det hade de inte. Däremot såg jag en hög Billy rödbrun som jag med all säkerhet skulle få plats med i mitt hem. Den var i finare skick än de två jag köpte på Återbruket och Erikshjälpen skulle ha 100 kronor för den. Men… jag hade ingen bärhjälp idag och jag vågade inte köra olagligt en tredje gång, så hyllan fick stå kvar. Suck, för alltför få och för svaga armar samt liten bil… Jag tröstade mig med tre pocketböcker i stället, à 15 kronor. (Jag fick 200 kronor av mamma i namnsdagspresent förra veckan.)

Som om Drevet går Väninnan

Som om, Drevet går och Väninnan blev min tröst idag.


Nu ska jag vila en stund. 
Mina två liv fick runda av den här dan som känns som en enda stor rusningstrafik. Vägen bar i alla fall hem igen. Uppdraget utfördes och uppdragsgivaren är informerad.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

InkräktarenI februari hittade ett härligt, grönt bokpaket ner i min postbox. Det låg mycket smått och gott i paketet, men nu börjar högen minska. Igår kväll läste jag ut Jay Brandons bok Inkräktaren, en av böckerna i paketet. Tack, FEM!

Grey Stanton är advokat och har haft Simon Hocksley som klient. Simon fick fängelse för rån och misshandel. Efter tre år släpps han fri och beger sig direkt för att hämta sitt rånbyte. Men bytet är borta. Simon misstänker sin advokat, som dessutom har tagit tjänstledigt, hur han nu har råd med det. Han börjar förfölja Grey och hans familj. Det är ett ruskigt fall av stalkning – och som vanligt när det gäller sånt är polisen ganska mesig och maktlös eftersom det aldrig finns några bevis.

Det här skulle ha kunnat vara en riktigt spännande bok. Men tyvärr blir den liksom aldrig riktigt så där att den griper tag i mig som läsare. Den är inte direkt illa skriven, men spänningen finns där inte. Tyvärr är det bästa med den omslaget… Men det lovar mer än det kan hålla, tyvärr. Det är också många saker som aldrig riktigt får några svar i boken.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »