Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snurrigt’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det säsongspremiär för Broadchurchs andra säsong. Den som har råd att betala för TV4 Premium kan se alla åtta avsnitt genast och utan reklam. Själv såg jag på vanlig sändningstid, med reklam, i kväll. I morgon går avsnitt två och då spelar jag in på DVD-hårddisken och ser i efterhand. Reklamfritt, eftersom jag spolar framåt. Men hur var nu säsongsstarten???

Broadchurch

Säsongsstart!


Det är dags för rättegång
efter mordet på pojken Danny i förra säsongen. Alla inblandade åker förstås dit. Till allas stora förvåning – och förtvivlan – nekar plötsligt den anklagade Joe Miller till mordet. Detta innebär att det inte blir nåt snabbt avslut för nån, utan en full rättegång. Samtidigt hör Claire av sig till Alec och är orolig. Det visar sig att Alec håller Claire gömd från en, enligt Alecs mening, frikänd men skyldig mördare. Alec ber polisen Ellie om hjälp, hon som är gift med Joe Miller…

Ja, när jag stannar upp, backar och läser vad jag har skrivit verkar detta första avsnitt ganska snurrigt. Men det är det inte. Däremot inser jag att det onekligen lär bli komplicerat på grund av allas relationer till varandra. Till och med advokaten och domaren har haft en relation – som lärare och elev.

Det var en stark start och jag ska försöka se alla avsnitt så snart de visas eller åtminstone samma kväll. Det verkar som om TV4 kör fyra avsnitt den här veckan och de resterande fyra avsnitten på torsdagar.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Twin Peaks Laura Palmers hemliga dagbokI början av 1990-talet gick det en TV-serie i Sverige som snabbt blev populär. Den hette Twin Peaks och var en serie för både deckarfantaster och såna som gillar det absurda, det oförklarliga. Twin Peaks skapades av Mark Frost och David Lynch. Jennifer Lynchdotter till David Lynch, skrev Laura Palmers dagbokDet är en bok som jag trodde skulle förklara allt jag inte fattade och som verkade så… snurrigt i Twin Peaks. Jag blev överlycklig när jag hittade den i juni hos Emmaus i Gryttby för 30 kronor. Frågan är bara om jag blev lika överlycklig efter att ha läst den…

Twin Peaks börjar med att tonårstjejen Laura Palmer hittas mördad. En FBI-agent kopplas in på fallet. Han inser snart att stan, Twin Peaks, och dess invånare har många hemligheter och att inget riktigt är som man tror att det ska vara. Boken Laura Palmers dagbok är, precis som titeln säger, den mördade tjejens dagbok som hon började föra från det år hon fyllde tolv år och fick dagboken.

Som jag skrev inledningsvis blev jag överlycklig när jag hittade boken på loppis. Skälet var att jag trodde att jag skulle få en massa svar på det jag inte hade begripit i TV-serien. Det var helt fel. Laura Palmers dagbok handlar om en mycket, i mina ögon, sjuk flicka vars sexualitet vaknar ungefär samtidigt som hon får dagboken och blommar ut, bland annat via droger. Vem – eller vad – BOB är får vi inte heller veta. Är det nåt övernaturligt väsen eller är det kanske rentav en annan sida av nån levande person..? Eller Laura Palmer själv?

Nej, det här är en bok som skrevs av en 23-åring. En bok som är en enda orgie i sex och droger. Den är inte ens välskriven. Den är bara… knäpp.

Toffelomdömet blir lågt. Tofflan är besviken!

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mannen som föll i glömskaEn helg i maj hade jag besök av vännen FEM. Vi gjorde då en rejäl loppisrunda – och ett antal fynd. Ett av de litterära fynden jag gjorde var Mia Ajvides märkliga bok Mannen som föll i glömska. På Röda Korset betalade jag bara 15 kronor för boken, inbunden och i fint skick. Idag hittade jag en stund mellan möten när jag kunde läsa ut boken.

Huvudperson är Jack, som lever ett vanligt liv med sin fru Aino. Men en dag känner hon inte igen honom. Han finns inte i hennes minne – och inte i nån annans minne heller, inte ens i sin egen mammas. Jack har fallit i glömska, precis som titeln anspelar på. Strax innan han blir glömd kommer han en märklig historia på spåren. Och så småningom inser Jack att han inte är den enda som är glömd. Genom Marie kommer han i kontakt med ett kollektiv av gömda och där försöker han hitta både svar och lösning, för han vill ju få sitt liv tillbaka.

Detta är nog en av de mest märkliga böcker jag har läst. Om jag skulle tvingas genrebestämma den skulle jag säga psykologisk thriller. Den första halvan är jag som absorberad av boken. Det är en del jag känner igen, för även jag har fallit i glömska hos vissa människor jag då och då möter. Ögon, som ser över eller förbi mig. Ögon, som inte vill se mig. Tills jag själv fäster min blick och tvingar deras till ett möte. Så lite förstår jag vad Jack går igenom, även om det i den här boken är draget till sin spets. Efter första halvan tycker jag att det blir lite för snurrigt och alltför många perspektiv på detta att vara glömd. Författaren har säkert en mening och tanke bakom berättelsen, min blir en. Eller möjligen två. För det kan ju handla om demens också…

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rörigt inlägg.


 

Det känns lite konstigt att vara hemma igen. Körningen gick bra, som sagt, bara en incident på hela resan. Det var många poliser ute och det tror jag räcker för att bilister ska tänka sig lite för. En del vinkades in och såväl personbilsförare som långtradarchaffisar – och deras last! – kontrollerades, såg jag. Det är bra. Jag vill inte ha några fulla bilister på vägarna eller få last som inte är ordentligt fastsurrad på mig och Clark Kent* när jag är ute och kör, tack! Jag var väldigt trött när jag så småningom kunde slå ner rumpen igår. Att vara koncentrerad kräver hårt jobb av min hjärncell, så det var huvudvärk som jag gick till sängs med och ingen(ting) annat. Det enda bra med huvudvärk är att man i alla fall vet att man har ett huvud.

Kindereggbil

Bilkörning kräver koncentration.


Det är väldigt tyst här,
trots att nån i huset underhöll nån sent igår kväll, att nån tvättade vid halv tolv i natt och att matlagningstekos mötte mig som en icke helt eftertraktad famn när jag anlände. Hos mamma är det bara tyst när mamma sover. Om du tycker att jag pratar mycket har du inte hört min mamma. Helst ska TV:n vara på samtidigt också och då blir det lite kortslutning i min hjärna av alla ljud. Samtidigt, jag har nog aldrig sett så många TV-nyheter som nu under påsken. Och väderleksrapporter. Jag hade ju redan läst alla nyheter och sett alla väderleksrapporter via min dator eller appar i mobilen, så det blev lite kaka på kaka. För när mamma tittade på TV satt jag med datorn i knäet och surfade. Skriva och sköta administration kunde jag göra på förmiddagarna, när mamma sov, och på nätterna. Kanske beror huvudvärken på sömnbrist också? För senast klockan sju var jag upp och skrev. Piskan ven även under påsken, alltså.

Kindereggsnurra

Snurrigt…

Mamma blir 80 i sommar och hon vill fortfarande vara medelpunkten i sällskap. Hon hänger med ganska mycket, men snurrar förstås till det ibland också. Precis som hennes dotter som till exempel glömde sin medicin här hemma när hon stack iväg på påskresa. Det kanske är denna snurrighet hos oss båda som gör att det blir kollision då och då. Och kollisionerna har inte blivit färre med åren, tyvärr. Jag har mina skäl att vara så anti sport och idrott som jag är, utan att jag går in på vad jag menar mer exakt. (Därför blev jag mycket förvånad när Sirius damlag började följa mig på Twitter en kväll för ett tag sen. Naturligtvis förstod jag hur det hela hängde ihop och kunde blockera. Man ska inte använda sig av konton som tillhör klubbar/organisationer/företag när man vill snoka privat. Då är man bra korkad, på ren svenska. Dessutom har jag svårt att förstå att jag är så fruktansvärt intressant – särskilt för personer som motsatt inte intresserar mig ett dugg.)

När det gäller TV-vanor är mamma och jag mycket olika. Visst förstår jag att TV:n är ett sällskap, men när man i några dar har ett mänskligt sällskap kan detta sällskap känna att det är lite jobbigt att konkurrera. Hemma hos mig tittar jag på enstaka, utvalda program, vanligen i samråd med min fästmö, om hon är här.

Igår kväll kikade jag på Jordskott på TV. Det är en serie som egentligen borde göra mig galen eftersom nästan inget i den är logiskt. Men faktum är att jag gillar den! Därefter blev det bädden i sällskap med min huvudvärk, som sagt, och Laurie R Kings Night work. Trots att det var ett tag sen jag läste skönlitteratur på engelska känns det inte alls svårt och jag läser nästan lika snabbt som på svenska – fortfarande. När jag bodde i England läste jag förstås snabbare på engelska. Extra kul blir det att sen läsa ytterligare en bok på engelska som vännen FEM gav mig i mammas brevlåda!

Idag då… Vad händer mer idag? Min dag ska fortsätta med en lång och härlig dusch. Jag ska gå över till Tokerian och C lovade att titta in med min nyckel. På seneftermiddagen ska jag åka och hämta ett paket (födelsedagspresent till en mig närstående person). Därefter ska jag provsitta stolar hemma hos A och J, kanske få med mig nån hem hit, rentav. Ja en stol, alltså, inte A eller J.

I morgon funderar jag på att ta mig till Stormarknaden för att prova gympadojor till mina onda fötter. Jag är så tacksam för mammas peng!

Och nu vill jag förstås veta vad som händer hos DIG! Glad blir jag om du skriver några rader i en kommentar och berättar, inte bara läser!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trots allt rätt omusikaliskt inlägg.


 

Strumpor med noter

Dessa noter hittade jag på Annas fot idag.

Är du med på noterna eller inte? Den som tycker som vaaansinnigt illa om precis allt jag skriver är ju inte tvingad att läsa om mina trivialiteter. Eller är det nån sorts tvångs-handling? Särskilt friskt verkar det inte i mina ögon. Andra kan fortsätta här och nu:

Igår kväll, efter Downton Abbey, blev det ett litet impromptusamtal med vännen FEM som för kvällen var gräsänka. Pinnen var ute på vift. Ett snurrigt vift, fick jag höra, så idag var det nån som hade blykeps OCH tröttmössa. Jag hoppas Pinnen har piggnat till nu när det snart är läggdags…

Idag blev det ett maratonsamtal med ytterligare en vän nere från samma trakter som FEM. Underbart att prata så länge, tills det bubblade i öronen. Det vill säga jag blev kissnödig. Det var så mycket som har hänt sen sist för oss båda. En del bra saker, andra mycket, mycket svåra saker. Samtidigt var det så gott, så gott att höra att vännen ändå kan se lite, lite framåt.

Just som jag skulle åka till Fästmöns jobb och hämta henne ringde det igen. God vän nummer tre. H*n var helt med på noterna att låta sig pratas med en kortare stund per högtalare eftersom jag ju skulle ratta bilen samtidigt en kort sträcka.

I Förorten lyckades jag få med Anna på noterna att hoppa in på ICA Solen där det handlades mina favoritkex och lite som Anna behövde också. Därpå for vi till Himlen där jag fick gott kaffe samt förundrades över att minstingen och jag numera har samma skostorlek. Mina tofflor där är alldeles lagom för honom… Hur gick det till? Han var ju fem år nyss… Därpå gick hans mamma och jag in i en djup diskussion om hur man äter Ballerinakex på rätt sätt. Anna delar på de två ringarna, jag doppar och äter runt nougaten i mitten – den slukar jag sist. Hur gör du???

Ballerinakex

Min favoritkex.


Hemma i New Village
gjorde jag sen en rejäl inandning innan jag slog telefonnumret jag hade som barn. Idag blev det mer av en dialog med mamma och hon frågade hur jag hade det och lyssnade, kände jag.

Jag jobbade en stund med diverse saker innan jag värmde dagens middag, tomatsoppa. Soppan gjorde mig varm i magen, men ett stänk i ögat grumlade min lins. Det försvårar partiet Wordfeud jag spelar med vännen A just nu. Det parti, som i skrivande stund är ytterst jämnt och spännande!

Så trött är jag nu, efter lite för lite sömn och mat. Jag lär sova som en sten i natt! I morgon ska jag sjunga efter helt nya noter och det ska bli ännu mer spännande än Wordfeudpartiet! Dessutom hoppas jag hinna med ett möte med en vän som jag har försummat alldeles för länge.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tankfullt inlägg.


 

Rött lönnlöv

Funderingar bland höstlöven…

Det blev snurrigt värre idag i tillvaron. Det var som om jorden snurrade lite extra fort på förmiddagen. Jag fick ett telefonsamtal och jag fick mejl som har gett mig mycket att fundera över. Telefonsamtalet var riktigt spännande för det visade att jag inte har sorterats bort. Samtidigt fick jag bekräftat en del av mina tankar kring hur arbetsgivare kan uppleva mig som överkvalificerad i vissa fall. Men nu ser inte jag själv just detta ”bagage” som det viktiga. Jag var väldigt tydlig med tre saker:

  • Jag söker många jobb.
  • Jag behöver en inkomst.
  • Jag söker bara jobb jag verkligen, verkligen vill ha.

Sen kan det uppstå vissa praktiska problem. Den trevliga personen som ringde mig bad mig ta helgen till att fundera och därefter höra av mig på måndag. Jag får nog ge mig ut bland höstlöven på genomblåsande promenad och tänka. Men ju mer jag tänker på det, desto större blir dilemmat. För det handlar om just ett jobb som jag verkligen, verkligen vill ha…

Och mejlen… Jag har onekligen fått mycket att tänka på. Det känns som om jag behöver backa lite kring ämnet som mejlen handlar om. Fundera, se över och framför allt, lämna i ro en stund.

Röd fläck vid läppen

Skörbjugg eller bara allmän näringsbrist?

Jag blev nästan lite sen på grund av detta till min dejt med Fästmön. Och vi hade rätt bråttom där vi for fram delvis på var sitt håll, som två ystra (?) höstvindar. Hon Som Alltid Upptäcker Skavanker noterade en röd fläck vid min underläpp. Jag har väl ätit för dåligt näringsmässigt sett så det är väl skörbjugg på gång. Kanske borde jag också be om att få lämna lite prover för att kolla läget med de röda blod-kropparna. De som nybildas lite för långsamt och är lite för dåliga. Eller var, hoppas jag.

Anna tog mig i kragen och bjöd på handplockad lunch. Det kändes lyxigt och smaskigt. Innan jag nästan slängde av henne i farten utanför möteslokalen i Förorten svischade vi in för att hon skulle få handla mat till kvällen. Medan Anna satt i möte packade jag in hennes varor. Och passade på att snoka lite i hennes duschrum (<== snyggare omskrivning för ”gå på toa”) innan jag åkte hem till New Village. Men i morgon återvänder jag till brottsplatsen där vi blir en synnerligen decimerad skara under resten av helgen.

Helgen, den här tänkarhelgen… 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förundrat inlägg.


 

sol med solbrillor

Man kan ju låtsas…

Inte vet jag om jag ska skratta eller gråta. Men jag är ju ett aprilbarn och såna gör både och. Samtidigt. Det sa i alla fall min pappa. Sen kan man ju låtsas att allt är solsken och sång, pling plong. Idag har jag gått in på min sista arbetsvecka. Eller jag har numera knappt sex arbetsdagar kvar. Jag försöker få till stånd nån sorts överlämning av såväl mjukt som hårt till nån/några. Det går sisådär. Märkligast av allt är motstridiga uppgifter som har kommit fram. För ett tag sen kom en signal om att det skulle dyka upp nån på den tjänst jag har harvat på sen tjänsten jag vikarierat på (och sökt!) i fem månader blev tillsatt. Idag har konsulten, som nu gått från att vara kollega till (tillförordnad) chef även officiellt (nej, jag blev inte förvånad, jag fattade detta nästan genast), meddelat att nån sån person inte dyker upp när jag slutar. Först ska nämligen chefstjänsten tillsättas. Snurrigt? Det är bara förnamnet… Och häromdan kom äntligen, efter två veckor, en inbjudan till ett möte med HR-chefen – ett möte som jag bad att få (h*n skulle återkomma med datum/kallelse).

Jag har lärt mig så mycket på det här jobbet, bland annat…

  • Lita inte på vad nån säger, inte ens på jobbet.
  • Tro inte att din chef är chef.
  • En konsult kan bli chef från en dag till en annan.
  • En tillsättning av en tjänst kan vara olika långt gången beroende på vem du frågar.
  • En tillsättning av en tjänst behöver inte vara ett faktum trots att en chef säger det.
  • Ingen vet egentligen nånting.
  • Att få till stånd ett möte kan dröja. Det tar två veckor innan en chef svarar på mejl.
  • Att få nån form av agerande från ansvarig när en arbetsplats inte känns helt frisk kan dröja. Det tar över ett halvår innan nån gör nåt annat än lyssnar med ett halvt öra.

På fredag ska jag ha en muntlig överlämning och nästa måndag ska jag återlämna utrustning, det vill säga tjänstemobil och tillbehör. Sen är jag fri och öppen för förslag som har med jobb att göra. Men den här gången är jag aningen mer stukad och luttrad. Det har varit  knappa sju lärorika månader. Fast jag vet inte om jag blev klokare på kuppen. Däremot har jag ytterligare en gång fått bekräftat att människor inte är att lita på.

Och så dagens mest ironiska: En person ringer till mig och vill annonsera ut jobb för arbetslösa. H*n blev rätt tyst när h*n bad att få fundera på saker och ting och återkomma – jag var ju liksom tvungen att säga att jag ska sluta och bli… arbetslös.

Monday you bastard

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…


Det blev lite sovmorgon idag.
Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Kudde

Den var skön att vila på – i morse.


Min dag har jag inlett med
 våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Dammsugare

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…


Det kom ett par nej i onsdags
och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)


Nä, nån champagne
blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Västkustsoppa

Gårdagens champagne.


Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sista lördagen i Metropolen Byhålan.


Det är faktiskt så
att jag är övertygad om att det dröjer innan jag kommer tillbaka hit. Och kanske är det denna känsla som gör mig vemodig i natt. Men jag ska hur som helst försöka sammanfatta min dag i ord och bild och försöka att inte låta det negativa och ledsna ta över.

Efter många om och ett antal flera men kom vi iväg för att handla. Då hade jag i nån sorts förvirrat tillstånd rivit runt i skåp och väskor efter en påsjävel som jag hade mitt trådlösa modem i. Ingenstans hittade jag den! Jo, till sist. Flera timmar efter hemkomsten från vår shoppingur… Släktdrag, det där att lägga saker på så bra ställen att man inte hittar prylarna själv..?

Vi fyllde på mammas förråd av mat och andra förnödenheter och köpte blommor till kyrkogården. Mamma passade på att fylla på sitt sminkförråd också. Den lilla utflykten tog över två timmar, men både mamma och jag blev nöjda. Och äntligen kunde vi prata lugnt och sansat om total årsskötsel av graven. Det är ohållbart att mamma ska behöva be folk om hjälp hela tiden, lika ohållbart som det är för mig att åka 60 mil för att plantera blommor eller tända ljus. Jag har kollat priser nu i kväll och att dela på en tusenlapp om året har vi råd med. Ett tag till.

Dagens middag hämtade jag från Nattkröken. Jag var första kund idag. Han kämpar verkligen hårt, den där korvkioskkillen! Jag hoppas att han fortsätter kämpa för nåt som faktiskt är kultur…

En kvart över sju lämnade jag mamma och gick ner till hamnen för att träffa vännen FEM. Vi hann träffas en stund, alltså, innan jag åker. Kanske skulle jag ha åkt hit nästa vecka i stället, men nu är det som det är. Jag har varit här i nästan tio dagar. Dags att fara hem.

När man inte ses så ofta inser i alla fall jag att man vet väldigt lite om varandra. Ja FEM vet säkert massor mer om mig än jag vet om henne, men jag fick ändå en del glimtar från ett liv och en tid som jag inte har varit delaktig i. Om vi bodde närmare skulle vi absolut träffas oftare. Vi delar nämligen en stor passion – böcker. Naturligtvis blev det en hel del snack om litteratur, men också om film. Sen hade jag liiite svårt, periodvis, att koncentrera mig på vad FEM sa. Det var så mycket lustigt folk i omlopp att jag inte kunde låta bli att glo. Jag erkänner!

Ett stort sällskap på stället dit vi gick för att dricka kaffe och äta kakor respektive ta en öl hade nån sorts lek för sig, såg det ut som. Typ Hela Havet Stormar. Eller också var alla i sällskapet allmänt förvirrade. Ingen av dem satt stilla många minuter. Efter ett tag serverades de mat. Som på en given signal steg alla damer i sällskapet upp, tog sina tallrikar och försvann in i restaurangen. Några kom tillbaka med sina tallrikar efter en stund, medan andra återvände tomhänta. Lämnade de tillbaka maten, eller vadå? Sista gången jag tittade hade de som gjort sig av med sina tallrikar fått nya tallrikar – med annan mat. Jaa, det var snurrigt värre! Dessutom tycker jag inte att alla passar i shorts. Eller, jag skiter i vad folk har på sig hemma, men inte på en restaurang. Om jag hade ätit på stället skulle jag ha mått smått illa av det jag såg – motsatsen till fägring i uttrycket

kvinnlig fägring…

FEM och jag tog en promenad längs kanalen och FEM visade mig den nya bron. De har röjt ur vid sidan av kanalen och gjort fint med nya bänkar etc. Här skulle jag gå ofta om jag var bosatt i stan!

Strax före klockan 22 var jag hemma, lagom i tid för att umgås en stund med mamma framför TV:n tillsammans med Kommissarie Banks. Ja, det är väl bara att säga som det är – jag är en tant.

I morgon ska jag försöka komma iväg runt 13-tiden, för jag vill köra till Sommar i P1. Men man vet aldrig. Klockan har sprungit iväg nu och den blir väl närmare två innan jag kan posta det här inlägget.

Här kan du se en del av mina upplevelser under lördagen i fotoform:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvaron utanför.


Det är så roligt att komma till jobbet,
eller att masa sig dit trots att man känner sig lite förkyld jättesjuk, och upptäcka att webbplatsen man ska jobba med ligger nere. Såväl extra- som intranät är två oåtkomliga öar utan broar. So be it! Låt dem då vara det ett tag, så tar jag en tur i omvärlden i stället. Den som vill hänger på, den inte vill behöver ju varken följa med eller läsa vidare.

tågrälsSJ moderniserar sina snabbtåg för miljarder. Och vad tror vi om det då? Att det hjälper? Nej, det hjälper inte mot löv på spåren, frusna växlar, snö, elfel, lokförarbrist, datorfel, signalfel och åska och sånt. Men det kan inte heller bli sämre än vad det redan är.

Allt fler söker hjälp på psykakuten. I februari i år öppnade det nya Psykiatrins hus i Uppsala. Huset har blivit mycket kritiserat, främst för sitt yttre. Allt glas och alla vassa kanter hjälper påskyndar inte tillfrisknanden, menar kritikerna. Nu har emellertid patienterna ändå strömmat dit, tycks det. Hela 30 procent har patienttillströmningen ökat med sen flytten från Ulleråkersområdet. Det visar ju att det verkar vara lättare att ta sig till hjälpen, i alla fall. Men det har också lett till överbeläggningar på vårdavdelningarna – så pass stora att skyddsombudet kräver åtgärder.

Rondell-skyltRondeller ska bli säkrare för cyklister. Det tror i alla fall Trafikverket. Eller i alla fall det företag som har fått betalt av Trafikverket för att undersöka hur man förbättrar cyklisternas och fotgängarnas framkomlighet och säkerhet i rondeller. Företaget tror att man genom att låta cyklisterna köra rakt igenom rondeller och cirkulationsplatser kan höja deras status i trafiken och förbättra framkomligheten. Mindre risk att krocka, snabbare och smidigare för cyklister. För mig låter detta… ofattbart… Återigen vill man att cyklister ska ha egna trafikregler. Innebär det i såna fall även att de måste ta körkort för velociped? Jag har svårt att se hur oskyddade cyklister ska kunna cykla säkrare på det här sättet. Frågan är vilka håll vi bilister ska se åt. Eller vi kanske måste träna upp våra huvudvridarmuskler à la den besatta lilla flickan i Exorcisten? Snurrigt, tycker jag!

Så här ser vi ut om 100 000 år. Evolution, kallas det. Och i takt med att vi människor vet mer och mer om vår omvärld kommer våra hjärnor att växa och våra ögon att bli större. Eftersom vi utsätts för mer UV-strålning än tidigare blir vår hudfärg mörkare också. Kolla hur konstnären Nickolay Lamm har tagit fram bilder på detta, bilder baserade på den amerikanske forskaren Alan Kwans teorier.

Pingo o Tofflan fotobokHur väl passar ni ihop? Lover face är en app som blandar två utseenden – knappast gener, dock, som det står. Jag kan meddela att testet jag gjorde av en bild på Fästmön och mig för att få fram hur vår bebis skulle se ut inte blev… helt lyckat… Så vi ska nog hålla oss var och en för sig…

GuldpengarAllt fler butiker vägrar ta kontanterDagens Nyheter nämner Teliabutiker, 3-affärer och Kungsängen som exempel. Frågan är bara var vi som har kontanter ska göra av våra pengar. Bankerna hanterar ju nämligen inte heller kontanter, så det går ju inte att sätta in pengar hur och var som helst heller för att få in dem kontot. Max tiotusen har en bank, vad jag vet. Jag förstår att man är rädd för rån, men för oss kunder är det bara idiotiskt. Vi kan ju liksom också bli rånade – på våra bankkort. Och pengarna i madrassen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »