Främlingars dom

Ett inlägg om en bok.

---

 

Inspirerad av Eskilstuna-Åsa plöjer jag nu Roth-trilogin. Främlingars dom är den andra boken i trilogin av Andrew Taylor och den har jag läst ut alldeles nyssens. Boken fyndade jag på Emmaus i Gryttby för 30 kronor.

Vi går bakåt i tiden. Den första delen, De fyra yttersta tingen, utspelade sig på mitten av 1990-talet. Denna den andra delen utspelar sig 1970. Huvudkaraktär i tvåan är prästen David, han som är gudfar och beskyddare åt Michael, som är en av huvudkaraktärerna i den första delen. Michael är med även i andra delen, som barn, förstås. David är änkling, men efter tio år träffar han på en kvinna som han snabbt blir väldigt förtjust i. De gifter sig och Vanessa flyttar in i prästgården i byn Roth utanför London. Davids tonåriga dotter Rosemary bor där också när hon inte pluggar. Godset Roth Park får nya ägare i form av ett halvsuspekt syskonpar. Deras intentioner är luddiga, men de attraherar många i sin omgivning på olika sätt. I persongalleriet finns också en ättling till en poet och påträngande församlingsbor. För att inte tala om Lord Peter. Det är när den gode lorden hittas huvudlös som det börjar hetta till i byn. Klimax kommer vid en stor fest i Roth.

Det här är en obehaglig och ruggig historia. Den första delen handlade om seriemördande pedofiler. Här är finner sig läsaren hålla i en Agatha Christie-liknande deckare. Men Främlingars dom är mer åt thrillerhållet. Prästen David, som i den första delen var en knastertorr präst, visar sig vara en liderlig sälle, dessutom.

Toffelomdömet blir det högsta. Dessutom har jag redan grabbat tag i tredje och sista delen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det slår

Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.

---

 

Det slår, det slår, det slår. Du-dunk, du-dunk, du-dunk… Nånstans ifrån skickas han tillbaka. Han vill inte. Han vill vara kvar i det vita, luddiga, mjuka, varma. Inte känna, inte… tänka… Bara flyta omkring i varat. Utan tillstymmelse till… ansvar.

Han vrider lätt på huvudet. Ser hennes hår flyta ut över kudden som en kopparröd solfjäder. Ögonlocken fladdrar. Hon drömmer. Hon är här och ändå inte.

Han vänder blicken mot taket. Hur ska det bli? Hur ska han orka vara stark när allt han vill är att somna och aldrig vakna.

Det där jävla hjärtat! Det slår, det slår, han lever, hurra! Säger vem? Vem hurrar? Vem är glad? Vem faaan vågar vara glad över det? Ska det vara så här? Ska det kännas lika eländigt varje gång han skickas åter från det vita? Varför får han inte välja?

Och hon bara ligger där. Drömmer och andas och fladdrar med ögonlocken. Han slår. Han slår. Han SLÅR!

Nu slår det inte mer. Nu är han ensam i hela världen. Ingen där som älskar honom.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Uti skogen finns det… smådjur…”

Ett inlägg om en skogsutflykt.

Idag skulle vi så ut på svampjakt. Och fika. I skogen. Fikat är egentligen det viktigaste, för håll med om att det smakar sååå bra i skogen, oavsett vad man har med sig till kaffet?!

Svamp var det emellertid brist på. Det var så torrt i markerna att det knastrade under mina gummistövlar. Detta knakljud och myggornas inande var det enda vi hörde…

Men gott var det att fika! Vi hittade några gamla fällda telefonstolpar som vi satte oss på och åt våra tunnbrödsklämmor. Fästmön njöt av djurlivet och matade myrorna med såväl ost som chokladkex. Tyvärr var Ostmyran så himla snabb att ingen av oss hann fota! Men det såg bra kul ut när en ostbit rörde sig jättesnabbt utmed stolpen vi satt på. Kexmyran, däremot, var en klen en som inte orkade lyfta smulan ensam utan gav upp. Tänk så roligt man kan ha åt smådjur!

Vi tänkte nästan köpa med oss svamp hem på ICA Solen och lura barnen att vi hade hittat massor, men där fanns inte heller några kantareller, bara champinjoner…

Ett par timmars ljus och luft var riktigt gott för kropp och själ! Nu är jag hemma i New Village igen. Har telefonerat med mamma och kör en maskin tvätt. Ska sondera terrängen på SvT Play lite. Det är flera program jag vill se som jag har lyckats missa!

Här kommer några bilder från vår skogsutflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Nedräkning och oro

Carl, min handledare, räknar ner sina arbetsdagar. På fredag är hans sista arbetsdag. Vem som ska handleda mig under de kommande två veckorna är oklart, men jag har jobb att utföra som jag känner att jag klarar av.

Själv räknar jag också ner dagarna. Nu har jag varit här i nästan sex veckor. Om tre veckor är det slut. Vad händer då? Utslängd i tomma intet igen..? Jorå, jag har sökt Tjänsten, men ansökningstiden går ut i slutet av nästa vecka. Därefter ska ansvariga gå igenom ansökningarna och bestämma sig vilka som ska kallas till intervju. Jag har förstått att det är många som har ringt och frågat om Tjänsten. Samtidigt var en annan, liknande tjänst utlyst och de flesta tycks ha sökt båda. Jag har bara sökt en.

Men jag är luttrad. Jag gissar att jag inte har nån tur den här gången heller. Och då är det bara att bita i det sura äpplet och ringa mupparna på a-kassan igen och be dem skicka a-kassekort. Jag har dessutom fått brev från dem där de skriver nåt tillkrånglat som jag har försökt tolka till ungefär detta:

Efter den 23 november måste du [det vill säga jag] förnya din [min] ansökan om a-kassa. Vidare måste du [ jag] skicka in ett nytt arbetsgivarintyg om du [jag] har jobbat under hösten. [Jag har jobbat två (2) timmar…]

Men jag är inte säker. Min a-kassa har en förmåga att uttrycka sig hur luddigt som helst. Och otrevligt. Den som ansöker om a-kassa tänker nämligen lura till sig pengar från dem. Så tror jag att de tänker.

För övrigt har mina a-kassedagar tickat på, så jag tror att jag möjligen klarar mig året ut. Men sen… Hur ska jag klara min försörjning sen? Jag är mycket orolig. Mycket.

Read Full Post »