Säsongsstart: Downton Abbey säsong 6

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår kväll var det dags. Det första avsnittet av totalt åtta i den sjätte och allra sista säsongen av Downton Abbey visades på SvT2. Inte var jag ensam som tittade, även om det säkert fanns en del som prioriterade ett av TV4:s alla musikprogram. Inte jag. Jag är ett troget Downton Abbey-fan och tänker på min stackars vän FEM och hennes Pinne som är på andra sidan Atlanten och missar detta! Vojne, vojne! Jaa, det är tur att Play finns.

De lite yngre damerna på Downton, Edith, Cora och Mary. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Vi tittare kastades genast in i en jakt. Och utmärkande för tiden – och lady Mary – vill hon inte rida damsadel utan grensle. Samtidigt blir hon bekymrad när hon utsätts för ett utpressningsförsök efter hotellveckan med mannen hon aldrig gifte sig med. Då vet pappa bäst.

Tiderna förändras och många tvingas sälja sina gods och tillhörigheter (nåt som påminner mig om att jag snarast möjligt borde åka och hämta tillbaka våra släktporträtt från en skojare som lovade att förvara dem åt mamma). Sjukhusets framtid är också osäker. Det sår split mellan framför allt de äldre damerna i familjen. Som upplagt för intriger, med andra ord.

De äldre damerna är oense.

Kort sagt: allt är sig likt på Downton Abbey. Nästan. Men å vad det var ett kärt återseende, fyllt av spänning, intriger och kärlek. Efter den här säsongen blir det inga fler besök på Downton Abbey. Det är nog bra – en ska sluta när en är i topp. Och var sak har sin tid, precis som den här bloggen. Det hade också, tack och lov, det där nördiga eftersnackprogrammet som gick förra säsongen, du vet, det som stavades pinsamt.

Toffelomdömet blir det högsta, naturligtvis.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommar, sommar, sommar… (ska försöka hitta den på vägen)

Ett radiotiskt inlägg.

---

 

Idag bär det av. Jag tar vägen söderut och åker ner till mamma för att fira 80-årsdag. Men var inte orolig, jag tänker administrera och försöka blogga varje dag – dator och router är med. Det är lite trist att åka bil långt ensam. Eller långt och långt… I vanliga fall tar resan mellan tre och tre och en halv timme – det beror lite på trafiken i övrigt och om jag stannar på vägen och hur länge. På somrarna brukar det ta längre tid. Det händer också att jag passerar ett och annat vägarbete och då måste även Toffelfoten lätta på gasen.

Det är två måsten som gäller när jag åker till och från mamma på somrarna. Dels har jag alltid en påse bilar med mig, alltså ätbara såna, dels lyssnar jag på dagens sommarpratare. Jag brukar inte ta reda på i förväg vem som pratar, men i år kunde jag inte låta bli. Jag insåg liksom häromdan att sommarpratarna har pratat på ett bra tag – och jag har inte lyssnat på en enda av dem! Inte behöver jag köra bil, egentligen, för att lyssna på radio. Det går alldeles utmärkt att sträcka ut sig på gästsängen här hemma och lyssna på prat och musik, till exempel. Men jag har alltså missat alla sommarpratare hittills i år. Tills jag snubblade över en alldeles förträfflig liten (!) lista över dem som jag hittade på nätet.

För att jag nu inte ska missa fler sommarpratare har jag skrivit ut listan – eller affischen – som jag för övrigt har lånat med tillstånd från Helpling – och smockat upp den på en tråkig garderobssida. Vidare är jag en snäll Toffla ibland och delar gärna med mig till mina läsare av sånt jag tycker är bra. Därför får även du bilden här ifall du vill skriva ut den och sätta upp den nånstans hemma, du också.

 

Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att kolla vem som pratar idag när jag kör. Det är årets äldsta sommarpratare, har jag tjuvläst på affischen, Hédi Fried. Hédi Fried är inte bara den äldsta, hon är författare också, passande nog för en boktok som jag. Men viktigast av allt är att hon är en överlevare från både Auschwitz (i Polen, Åsa Romson!) och Bergen-Belsen (i Tyskland). Vi måste höra alla dessa människor berätta innan deras röster tystnar!

Vilken sommarpratare vill DU inte missa??? Skriv gärna några rader i en kommentar här nedan, så jag har nåt spännande att läsa sen när jag sparkar igång datorn och flyger ut på cyberspace!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Främlingars dom

Ett inlägg om en bok.

---

 

Inspirerad av Eskilstuna-Åsa plöjer jag nu Roth-trilogin. Främlingars dom är den andra boken i trilogin av Andrew Taylor och den har jag läst ut alldeles nyssens. Boken fyndade jag på Emmaus i Gryttby för 30 kronor.

Vi går bakåt i tiden. Den första delen, De fyra yttersta tingen, utspelade sig på mitten av 1990-talet. Denna den andra delen utspelar sig 1970. Huvudkaraktär i tvåan är prästen David, han som är gudfar och beskyddare åt Michael, som är en av huvudkaraktärerna i den första delen. Michael är med även i andra delen, som barn, förstås. David är änkling, men efter tio år träffar han på en kvinna som han snabbt blir väldigt förtjust i. De gifter sig och Vanessa flyttar in i prästgården i byn Roth utanför London. Davids tonåriga dotter Rosemary bor där också när hon inte pluggar. Godset Roth Park får nya ägare i form av ett halvsuspekt syskonpar. Deras intentioner är luddiga, men de attraherar många i sin omgivning på olika sätt. I persongalleriet finns också en ättling till en poet och påträngande församlingsbor. För att inte tala om Lord Peter. Det är när den gode lorden hittas huvudlös som det börjar hetta till i byn. Klimax kommer vid en stor fest i Roth.

Det här är en obehaglig och ruggig historia. Den första delen handlade om seriemördande pedofiler. Här är finner sig läsaren hålla i en Agatha Christie-liknande deckare. Men Främlingars dom är mer åt thrillerhållet. Prästen David, som i den första delen var en knastertorr präst, visar sig vara en liderlig sälle, dessutom.

Toffelomdömet blir det högsta. Dessutom har jag redan grabbat tag i tredje och sista delen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

Ett inlägg om en bok.

---

 

Nån tipsade mig här på bloggen en gång om Anneli Jordahls lilla bok med den långa titeln Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). I slutet av februari fyndade jag boken för tio kronor på Myrorna inne i stan. Nu har jag läst den sorgliga historien.

Boken är baserad delvis på existerande brev, men uppdiktad av författaren och fiktiv. Ändå går det inte att låta bli att tänka att den kanske var precis så här, kärlekshistorian mellan Ellen Key och godsägaren Urban von Feilitzen. Boken börjar medan Ellen är lärarinna i Stockholm och Urban bor med sin fru och fyra barn på ett gods utanför Linköping. Urban blev kritiker och essäist och kallade sig då Robinson. I den här romanen blir den 15 år yngre Ellen hans platoniska kärlek, men också hans mentor.

Det är en sorglig histora. Ellen är den eviga fröken, medan Urban är fången i ett kärlekslöst äktenskap. Skilsmässa var naturligtvis inte att tänka på under den här tiden. Ellens kärlek är stark och kvävande. Han är inte fri, han vill, men kan inte vara med Ellen. Hoppets låga tänds många gånger – och släcks bryskt.

De träffades inte så ofta, men de skrev alltså brev till varandra. Enligt efterskriften är boken inspirerad av brevväxlingen, men Ellen Key brände sina brev till Urban von Feilitzen och bara ett fåtal finns bevarade på Kungliga Biblioteket. Av Urban von Feilitzens brev till Ellen Key finns 76 bevarade.

Toffelomdömet blir högt. Berättelsen är så trovärdig, även slutet på Strand. Storstadskvinnor kan fortfarande ansöka om att få bo på Strand ett par veckor om sommaren. Kanske ansöker jag till nästa sommar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: The secret of Chimneys

Ett inlägg om en TV-film.

---

 

Miss Marple var på Chimneys i kväll.

Lite TV passade bra så här på söndagskvällen när det inte längre var så varmt. Fästmön och jag hoppade in i TV-soffan respektive -fåtöljen – när vi inte hoppade omkring med shortsen uppdragna i armhålorna, förstås. Men DET är en annan historia. Vi tittade på Miss Marple: The secret of Chimneys.

Britterna behöver metall och den som kan förse dem med detta är en österrikisk greve. Hans krav för att diskutera detta är att mötet om det hålls på godset Chimneys. Dit kommer också en brokig skara människor. Miss Marple kommer med Virginia, en av döttrarna, som visst alla i hela världen vill gifta sig med. Några decennier tidigare, 1932, har det varit en stor fest på Chimneys. Vid det tillfället försvann en värdefull diamant, stulen av en tjänsteflicka som sen försvann spårlöst. Men hur kan detta ha samband med att greven blir mördad..?

Det här är en ganska typisk Agatha Christie. Folk springer omkring, de tas av daga och miss Marple hjälper polisen att hitta mördaren. Som naturligtvis inte är den som allting pekar på…

Toffelbetyget blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: The mirror crack’d from side to side

Ett inlägg om en TV-film.

---

 

Miss Marple är tillbaka i rutan!

Varg Veum är borta och tanterna har återerövrat söndagskvällarna – på TV, i alla fall. I kväll slängde vi oss framför Sjuan och glodde på Miss Marple: The mirror crack’d from side to side (2011). Det vill säga jag glodde och hostade (grannarna hade rökorgier) och Fästmön sov lite.

I kväll handlade filmen om en känd skådespelerska som slagit sig ner på ett gods i S:t Mary’s Mead. Men vid inflyttningsfesten sker plötsligt ett mord. Lite senare sker ytterligare ett mord. Det verkar som om mördaren är ute efter skådespelerskan själv…

Det här är en både spännande  och lite sorglig film. Den handlar om hur nån av misstag råkar förstöra för nån annan. Ja, inte bara för en person utan för flera.

Toffelomdömet blir högt den här gången.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: Towards zero

Ett inlägg om en TV-film.

Söndagskväll och Miss Marple-time. Denna gång Miss Marple: Towards zero (2007). Fästmön och jag höll oss vakna hela tiden!

Miss Marple löste mordgåtorna i kväll igen.

Den här gången handlade det om en gammal skolkamrat till miss Marple som bjudit in ett gäng vänner till sitt gods. En äldre man med svagt hjärta avslöjar mer eller mindre att han känt igen en person i församlingen som en gång mördat som barn. En person med ett fysiskt kännetecken. Senare samma kväll dör mannen. Att det är mord inser inte polisen förrän ett tag efteråt – när även värdinnan tagits av daga.

Det är en märklig samling människor. Och det lustiga är att nästan alla har de fysiska avvikelser – ett längre lillfinger, ett ärr på örat, en vit hårslinga, en lam arm med mera. Miss Marple lyckas förstås hitta mördaren – vars egentliga offer faktiskt inte hunnit bli mördad. Tanken var att personen skulle hängas – för morden…

Lite halvsegt idag, men ett gott medelbetyg ändå!

Livet är kort.

Read Full Post »

Främlingen i huset

En spökhistoria som liksom aldrig blir… spöklik. Tyvärr. Den är bara alldeles för tjock, Sarah Waters bok Främlingen i huset.

En spökhistoria som aldrig blir… spöklik…

                                                                                                                                                                Hundreds Hall är godset som står i centrum i den här boken. Där har familjen Ayres bott i många år. En gång en rik överklassfamilj, nu är både godset och familjen en skugga av sitt forna jag. Förmögenheten är som bortblåst och mor, son och dotter försöker få det hela att gå runt. Så kommer doktor Faraday in i bilden strax efter andra världskrigets slut. Han dras in i familjen och huset. Huset som gör märkliga saker med sina inneboende. Eller är det bara inbillning och galenskap?

Den här nätta lilla boken är på 526 sidor i inbunden utgåva. En tegelsten, alltså. Den har alla möjligheter att bli en riktigt läskig spökhistoria, men jag var på sidan 300nånting när jag började inse det. Det är som om det inte händer nåt de 300 första sidorna. Och trots all död händer inte så mycket i resten av boken heller. Tyvärr! För Sarah Waters är en skicklig berättare, men… För just berättarkonsten får boken medelbetyg, annars hade den hamnat under. För själva storyn är väldigt tunn…

Read Full Post »

Morden i Midsomer: The Oblong Murders

Fjärde och sista avsnittet av Morden i Midsomer hade titeln The Oblong Murders. Och det handlade inte bara om mord utan om försvinnanden, pengar och en sekt.

Jones spelade en viktig roll i den säsongsavslutande delen av Morden i Midsomer.

                                                                                                                                                                   Jones får i uppdrag att nästla sig in i en konstig sekt. Detta sedan en ung tjej som tillhört sekten försvunnit. Föräldrarna är vänner till rättsläkaren och Barnaby tar sig an fallet på grund av detta. Samtidigt uppdagas att godset där sekten bedriver sin verksamhet ägs av en av dess medlemmar, en ung kvinna. Kvinnans föräldrar dog i en gasexplosion, en olycka, på sin båt. Men ju mer Barnaby och Jones börjar nästa i härvan, desto minder ser det ut som en olycka. När en av sektledarna hittas mördad blir det allvar.

Som vanligt försökte jag gissa mördarens identitet och gjorde det nästan. Kvällens avsnitt var lite segt, tyckte jag. Samtidigt roades jag av hunden Sykes som skulle skolas in hos dagmatte… Ett litet HBTQ-tema fanns också med i kvällens avsnitt.

Nja, lite mer spänning önskar jag mig i kommande avsnitt! Medelbetyg!

Read Full Post »

Downton Abbey

Efter gårdagens mello-deltävling lugnade vi ner oss med det betydligt mindre glittriga och glamouriga Downton Abbey som följde direkt på i SvT 1. Det var seriestart på lördagskvällen och första delen av sju inleddes i princip med nyheten om Titanics undergång.

Det här gänget hittar man på Downton Abbey. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                      Titanics undergång påverkade massor av människor världen över. I det här fallet påverkar det familjen på godset Downton så tillvida att de två manliga arvingarna omkommer. Lord Grantham har bara döttrar och kvinnor kan ju inte ärva en titel… Inte på den tiden, i alla fall (1912). Samtidigt haltar lordens nya betjänt in – och man kan väl säga att om det funnits i Diskrimineringsombudsman för personer med funktionshinder i närheten hade denne/a fått jobba hårt! Vuxenmobbning på tarvligt låg nivå (snarskank och sånt).

Den här serien började riktigt bra! Inte är det precis nån actionhistoria utan ett lite sömnigt, brittiskt drama om intriger och kärlek och pengar i överklassen. Och bland tjänstefolket.

Första avsnittet får högt betyg!

Read Full Post »