Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fynda’

Ett litterärt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Författaren själv låter meddela att den tredje och sista delen, Änglarnas tårar, inte alls är broderns historia, utan…

[…] Den berättas av systrarna tillsammans. Den knyter i hop de första två böckerna och handlar mycket om Srebrenica och det som hände där. […]

För övrigt kan avslöjas att Jag, Alma, det vill säga den andra delen, var inskickad till Augustpriset, men blev tyvärr inte nominerad.


 

And first the good news: Jag har fått en inbjudan av författaren själv att delta vid släppet av den tredje och sista delen i serien Hållplats Sverige. Jag har tidigare recenserat Jag, Almina och Jag, Alma i trilogin på min blogg, Jag, Almina även för UppsalaNyheter. Det är riktigt bra och omtumlande läsning om en bosnisk familj och kriget i det forna Jugoslavien. Böckerna vänder sig till lite yngre läsare än jag själv, men jag läste ändå med stor behållning. I den tredje och sista delen får brodern berätta sin historia, tror jag. Boksläppet sker i början av december på biblioteket i Enköping. Jag har fått inbjudningar till släppen av de två första delarna, men har inte kunnat vara med. Tredje gången gillt, hoppas jag därför att det blir! Och kanske blir Hållplats Sverige och Anna Nilsson Spets nominerade till nästa års Augustpris, med tanke på att alla nomineringar i klassen barn- och ungdomslitteratur i år hade de allra yngsta läsarna som målgrupp. Tills vidare får vi vuxna läsa Annas blogg i Enköpings-Posten.

Hållplats Sverige - jag, Al + Sarajevo 1000 dagar + ???


Sen till hjärnsläppet. 
I början av oktober gick Fästmön och jag en kyrkogårdsvandring bland några författares gravar. Efteråt hade jag sån tur att jag fyndade en av böckerna vi pratat om, Vägmärken av Dag Hammarskjöld. Och så köpte jag en till bok, Bob Dylan Memoarer del ett eftersom jag trodde att jag hade del två hemma i bokhyllan. Det var fel. Jag är numera ägare till två ex av Bobbans memoarer del ett.

Så… är du intresserad av att köpa Bob Dylan Memoarer del ett blir den din för mitt inköpspris, det vill säga 40 kronor för pocketutgåvan. Skriv några rader i en kommentar om du vill köpa boken eller mejla mig på tofflan(snabel-a)home.se

Bob Dylan Memoarer del ett

Bob Dylan Memoarer del ett har jag nu i två exemplar. Du får köpa pocketutgåvan på bilden för 40 pix!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matigt inlägg.


 

Bränt rostbröd

Jag kan inte ens rosta bröd.

Ja nåt Under är jag verkligen INTE – särskilt inte i köket. Om jag finge välja skulle Fästmön laga all mat vi äter tillsammans. Men det är ju inte rättvist. Så ibland gör jag små försök. Fast jag lagar aldrig mat från grunden, det kan jag inte. Jag har inte det intresset heller.

Jag kan inte ens rosta bröd utan att göra fel. I morse blev de två första skivorna alldeles för bleka, så de kördes ”lite till”. Då blev de brända. Anna tyckte synd om mig och rostade ett par nya brödbitar, allt medan jag skrek:

Matsvinn! Matsvinn!

(Inte Försvinn! Försvinn!)

Med gemensamma krafter försökte vi sen lura Elias att äta hemgjord pizza med räkor på. Klart han upptäckte det! Det gick inte ens att få honom att prova lite och säga att det är Bröderna Katts favoritmat. Räkorna upptäcktes och lämnades kvar.

Räkor kvar på tallriken

Räkorna upptäcktes och lämnades kvar.


Nu börjar det gå mot kväll 
och jag är hemma i New Village igen och mår skit (kan man göra annat när man bara för höra hur dålig man är och när ens åsikter inte vill förstås?). Nej, jag är inte mycket värd på sina håll, men jag är i alla fall älskad av den enda som räknas.

Och nu ska detta UFO snart göra entré i sitt eget kök och försöka få till nån middag. Jag hittade frysta kycklingburgare på ICA Solen till ett bra pris, så jag tänker vända en sån i stekpannan. Den billiga torsken jag också köpte får gosa i frysen ihop med laxen jag fyndade häromdan. Jag har kanske inte blivit nåt Under i köket, men jag har blivit rätt bra på extrapriser!

Ha en fin kväll och säg nåt snällt till nån i stället för att vara elak eller oförstående och bara hävda din rätt! Det finns alltid en orsak till att människor är som de är.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påfyllt inlägg.


 

Strumpor

Små söta herrstrumpor på köksbordet.

Energi kan man få av mycket. Det kan också slukas. För min del blev det en rejäl påfyllning idag. Jag fick besök av en liten herre, framkörd i übersniggt orange fordon av en mamma sen fyra månader tillbaka. Oj, så roligt det var att göra denna nya bekantskap, men också förstås att åter träffa sagda mamma. Tiden springer iväg ibland och det hinner hända många saker. Sen mamman och jag sist sågs har ju till exempel denne lille herre kommit till världen.

 

 

Höstträd

Höstpromenad.

En go och glad och snäll liten herre hade jag både i mitt knä och på armen. Mest gillar han när man traskar runt med honom, så jag passade på att visa upp mitt hem. Det blev också en riktigt skön och stärkande promenad utomhus för oss alla tre – man behöver ljus och luft! Och prata… Det smakar ju mycket bättre att fika inomhus sen! Inte gör det nånting alls, heller, att den lille herrns ursöta små strumpor hamnade på bordet (det var ju inte skor!) eller att hans blöta dregel landade på träunderlägget till min kaffemugg. När det gäller söta barn smälter även det hårdaste hjärtat – det vill säga Elaka Tantens (<== mitt).

Efter denna energipåfyllning av liten herre och hans mamma orkade jag ringa min egen mamma. Frågan för dagen som behandlades under 30 minuter var dusch eller badkar. Jag pratade i tre minuter. Högst.

Därefter for jag till Äldreboendet och hämtade min älskling. Vi hade hoppats åka till ett ställe och hämta ut ett paket, men i stället for vi till ICA Solen. Jag fyndade lax och köpte en påse M-kulor till middag lördagsgodis.

Trisslott

Den här vinner jag säkert 18 miljoner på – minst!

På mitt kvällsprogram står att fetta in min skinnjacka (skulle ha gjorts för länge sen!) och att fixa våfflor. Tvätten får vänta till i morgon och i stället ska jag ägna mig åt en bok som jag gillade så snart jag hade läst en sida i den. Och så naturligtvis Downton Abbey – det är ju säsongsstart klockan 21.30 på SvT 1 i kväll. Men nånstans däremellan ska jag också skrapa fram typ… 18 miljoner eller så på Trisslotten jag fick av Anna idag. Då kommer det en ny lista här, var så säker!

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Nej jag vill inte gå med i en bokcirkelOrden i rubriken skulle ha kunnat vara mina – med tanke på min och FEM:s bokrektangel. Men det är Marie Sharp som uttalar dem i boken med samma titel, Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel. Jag fyndade boken på Myrorna för en tjuga i fin inbunden utgåva med skyddsomslaget kvar.

Marie Sharp har just fyllt 60 och går i pension. Vad ska hon nu fylla dagarna med? Tja, inte med nån bokcirkel, uppenbarligen. Under ungefär två år får vi läsare följa den fiktiva Marie, som säkerligen påminner om författaren Virginia Ironside, när hon skriver dagbok. Dagboken handlar om stort och smått, såväl nya liv som liv som avslutas.

Maries ton är nästan vresig ibland, vilket tilltalar mig. Men annars är boken nog för nån snäppet äldre person än jag själv. Jag är inte så intresserad av barnbarn och stickning och väninnor, som förälskar sig i mycket yngre män. Välskriven, ändå och bitvis rolig. Fast lite… trist för min smak.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Än finns det hoppDen 1 juli i somras var jag och skrev in mig som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen i Uppsala. Det var inte alls nån rolig dag. Därför ville jag göra nåt för mitt humör och passade på att titta in till Kronprinsen i samband med att jag postade min ansökan om a-kassa. Detta var alltså före den stora översvämningen hos Myrorna på gågatan. Jag fyndade tre inbundna böcker för 20 spänn styck – samtliga var i fint skick och säkert bara lästa en enda gång. Nu har jag läst den första av böckerna, Än finns det hopp, av Karin Wahlberg. Detta är också den första delen i en romanserie om människorna på ett lasarett.

Persongalleriet i boken är rikt. Då är det väldigt bra med en redovisning av vem som är vem i början av boken. Året är 1953 och Sverige drabbas hårt av en polioepidemi. I boken får vi följa såväl lasaretts-personal och blivande sådana som anhöriga och patienter. Och märkligt nog hänger de alla ihop på nåt sätt. Min favorit är nog tonåriga Ulla som går sista året i flickskola och som vill bli sjuksköterska. Kärlek finns det också en portion av liksom relationsproblem. Och så ett och annat oönskat barn.

Det är väldigt spännande att läsa om 1950-talets människor, men också om den medicin och de behandlingar som fanns då. Tack och lov har saker och ting utvecklats! Slående är till exempel den storrökande doktorn – det skulle liksom inte få förekomma idag att en läkare röker överallt på en vårdinrättning, så gott som.

Författaren Karin Wahlberg har tidigare skrivit deckare som jag har läst med stor behållning, liksom en och annan historisk roman. Jag var mycket spänd inför läsningen av författarens försök inom en ny genre, kärlek-på-lasarett-genren. Men den här boken är lite mer. Den är historia, stämning och den är en fin skildring av såväl tiden som samhället och människorna där och då. OM jag ska klaga på nånting är det på sidan 202. Doktor Egon kör bil, men han kan rimligtvis inte köra och smeka sin hustru på det viset som beskrivs – år 1953 var det nämligen vänstertrafik i Sverige och bilarna var högerstyrda.

Toffelomdömet blir ändå det högsta! Heja Karin Wahlberg, jag ser fram emot nästa lasarettsdel!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt blandat inlägg.


 

Jag skriver så mycket skit här på bloggen ibland, jag vet det. Men ingen tvingar nån – allra minst jag själv – att läsa. Nu vill jag emellertid ge lite creds och utdela ett och annat grattis också!

Orange blomma närbild

Orange korallblomma?

Först ut är Den Belgiska Annan som borde byta namn till Encyclopedia Botanica Anna Maxima. Ja det där sista är lite hittepå-latin och betyder i mina öron Det Botaniska uppslagsverket Anna den Största. Igår fick jag ju en fin bukett när jag slutade min anställning vid kommunikationsenheten på Sigtuna kommun. Buketten, i orange, vilket ju är bästa färgen, innehöll ett par lustiga blommor som vi tyckte såg ut som koraller. Jag var bombis på att inte ens Encyclopedia Botanica Anna Maxima kunde klura ut namnet på blomman. HA! Kunde hon ju. Det tog typ två minuter så fick jag det via e-post:

[…] Celosia cristata på latin, tuppkam på vanligt bonnmål. […]

Det tackar jag för, Anna!

Och så ett par grattis, allt medan min skalle bankar. Men först en liten utvikning: Jag bankade i elementen här i eftermiddags när jag tyckte att grannen under dundrade för hög musik. Eländet fortsatte. Jag gick ner och ringde på. Fyra gånger. Till sist öppnade h*n, endast iförd morgonrock (ja, självklart får man ha på sig vad man vill hemma!)

Kan du sänka volymen?

var det enda jag sa.

Ja, det kan jag, 

sa han. Han stängde av.

Tack, granne! My head loves you!

ohan bland böckerna på Myrorna

Hans ansvar nu!

Nu till gratulationerna! Först till äldsta bonussonen Johan, som idag fick klart att han har jobb ett år framöver. Jobb. Med lön. Inte aktivitetsstöd. Johan är värd detta! Inte blir det mindre bra heller för att jobbet är som ansvarig på bokavdelningen på en stor second hand-affär i centrala Uppsala. Jag fyndade för övrigt tre böcker där idag… Det kommer ett särskilt inlägg om detta senare! Stort GRATTIS, Johan!!!

Barbro

Mammakusinen B.

Nästa grattis går till mammakusinen B som fyller år idag! Jag vet exakt hur många eftersom hon är ett år yngre än min mamma. Men det tänker jag inte avslöja, förstås! Mammakusinen B är en person som jag skulle kunna ringa till när som helst. (Och ja. Jag har ringt och grattat nyss.) Hon lyssnar, hon är klok och hon bryr sig – förutom om sin egen familj även om mig och min mamma. Jag tror till exempel att hon är den enda av mammas miljoner kusiner som har regelbunden kontakt med mamma. Ändå är hon inte den som bor närmast mamma. Stort GRATTIS, Barbro!!!

Nu bankar skallen så mycket att jag tror att den försöker säga att jag behöver lite mat och inte bara vatten eller kaffe. (Jag har ätit en skål med yoghurt, jordgubbar och müsli också.) Jag ger efter för demonerna, helt enkelt, och trollar fram en Dr Oetker-pizza ur frysen, in i ugnen.

Vad ligger det på din middagstallrik idag, tro???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sammanfattande inlägg.


 

Toffelfötter på balkongräcket

Vilande Toffelfötter.

Tre dagar ledigt har jag haft. Idag är det den tredje och sista. Tre dagar, som jag envist har motat bort oro och svarta tankar. Jag har klarat det bra – tills i morse. Men jag får vara nöjd. Två hela dar av att leva, vara med den jag älskar, äta och dricka gott, läsa, vila, spela spel, promenera… Mamma har varit ensam och det har gett mig dåligt samvete. Samtidigt vet jag att hon har det bra, det är fotboll på TV hon kan titta på. Hantverkarna är trevliga, men ställer till tillvaron. Det är sånt hon ältar med mig i telefonen, senast igår och i förrgår. Jag vet inte hur det blir med hennes födelsedag, om jag ska åka ner över en helg eller inte. Det beror på hantverkarna och på om jag får tillåtelse av byråkraterna.

Vädret kunde ha varit lite bättre. Idag regnar det, samtidigt som det är lite sol. Midsommardagarna har det blåst nordlig vind. Inte nåt som är skönt att promenera omkring i, även om vi har gjort det.

Varmrökt lax potatis och romsås

Varmrökt lax ,potatis och Annas romsås = vår midsommardagsmiddag.

Vad dagen idag har på agendan är att internetsöka efter boende under en långhelg i slutet av juli – i början av augusti samt biljetter till det evenemang vi vill besöka i samband med detta. Och nej, jag borde inte, jag har inte råd, jag har inte rätt att unna mig att lämna mitt fängelse i tre, fyra dar… Men som de flesta andra behöver jag nåt att se fram emot. Jag kan ju utnyttja tillfället och också söka jobb. Ful får man vara, men inte dum! Fästmön och jag åt fisk igår och det satte kanske sina spår i min hjärna. Annas egengjorda romsås till var som en ljuvlig smekning av sin kära. Underbart gott!

Idag måste jag tanka bilen också. Det behövs om jag ska kunna ta mig till jobbet. Sex arbetsdagar har jag kvar nu. Nedräkningen till livegenskapen började för ett tag sen. Jag går från pest till kolera, ärligt talat, så känslorna är väldigt dubbla. Det finns människor och uppgifter jag tycker mycket om i det jag gör just nu. Men det finns också motsatsen. Jag försöker tänka att jag har en viss självinsikt som inte håller mig kvar.

Denna den tredje lediga dagen rundar vi av med ytterligare nån god middag, troligen med kalkon eller kyckling som ingrediens. Och på TV ser vi möjligen en Varg Veum-film klockan 21. Sjuan visar Varg Veum: Skriften på väggen. Den tror jag inte vi har sett. För övrigt har det varit dåligt på TV i helgen och vi har knappt sett nånting. Jag glodde på nån mördarlek igår som var rätt intressant. Nä, vi har mest läst. Jag blev äntligen klar med Bang-biografin och har nu gripit mig an en deckare, den näst sista boken i högen jag lånade av Anna i påskas. Det var verkligen tur att vi kunde fynda på Emmaus i Gryttby förra helgen!

Jag hoppas, så här på den tredje dagen, att du har haft bra dagar. Nedan kommer ett bildspel som sammanfattar en del av vad vi har gjort, bilder som jag har lagt ut tidigare i helgens inlägg. Men du kanske inte har orkat titta. Här kommer därför några bilder i repris:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 362 andra följare