Loppistur med FEM

Ett second hand-inlägg.

---

 

Idag bestämde FEM och jag oss för att dissa centrum. Det är krångligt att ta sig dit, parkeringsavgifterna är skyhöga, så nej tack – vi gjorde en loppistur. Det var verkligen synd att Återbruket bara har öppet måndag – fredag – det är ju en kommunal verksamhet, så det är ju bara vård- och omsorgspersonal som jobbar helger inom Uppsala kommun. För jag har bestämt mig, jag köper hyllorna. Hur jag sen får hem dem är en annan historia. Men det ska nog gå. Ful får man vara, men inte dum, som sagt…

Anna var lite yrslig när hon provade den vita bästefåtöljen för ett par veckor sen.

Vi fick tyvärr ingen ordning på den blåa kontorsstolen som jag fick av A och J, så vi bar ut den i FEM:s bil och styrde kosan mot Helping Hand. Där var det en väldigt gapig unge med en lika gapig mamma som tyvärr störde friden. Men detta till trots lyckades FEM sno den vita bästefåtöljen, som Fästmön provsatt för ett par veckor sen, mitt framför ögonen på en annan spekulant. Nu ska FEM:s sambo få nåt skönt och framför allt helt att sitta och läsa i! Vi fick god bärhjälp av en väldigt vänlig och stark man, men jag skulle ju vara med på ett hörn och lyfta. Naturligtvis gjorde jag mig illa på nåt vasst. Blodet sprutade och jag höll som vanligt på att svimma, men fick stopp på eländet samt ett plåster. Som tack lämnade vi kontorsstolen där.

Här är några bilder från vårt besök på Helping Hand idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa stopp blev Myrorna i Boländerna som ligger bara runt hörnet. Redan i entrén möttes vi av ett härligt bokbord med bland annat Maria Langböcker. Där fanns en hel del annat smått och gott, allt från gaylitteratur till en urhäftig stormhatt… Tyvärr även här gapiga människor som envisas med att SKRIKA i sina mobiler… En liten sak till Anna samt en pocketbok följde med hem härifrån.

Här är några bilder från vårt besök hos Myrorna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Röda Korsets Kupan blev nästa stopp på turen. Där botaniserade vi bland böckerna och jag träffade på Uppsalas bästa fotograf där. Det blev en lång pratstund, så jag fotade inte så mycket. Men en inbunden bok för 15 kronor följde med därifrån.

En söt liten jet set box för 30 kronor. Men den fick stanna kvar i Kupan.

Efter tre ställen var det dags att fylla på med nåt sött. Vi inledde besöket på Erikshjälpen med kaffe och var sin bit cheesecake. FEM telefonerade med sin sambo och gestikulerade vilt, men skrek inte. Hon trodde nog att det var bildtelefon… Vi tog en selfie och jag pratade med en urtrevlig ung man vars farfar var kantor. Man träffar nämligen trevliga människor på loppisar och i second hand-affärer också.

Här är några bilder från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var en lyckad loppistur.  Jag fyndade två böcker och en liten grej till Anna. FEM köpte en bok till mig, men vad hon köpte mer får hon själv berätta om medan jag beställer hemkörningspizza till middag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Smultronställe i Sverige: Adas kaffestuga

Ett njutningsfullt inlägg som kräver att du har lite volym på ifall du klickar på länkarna!

---

 

Idag har jag bland annat rest och sett mig omkring. Bytt lite perspektiv, sett annat än tapeterna här hemma, fått lite input, gett lite output. Kort sagt: gjort en utflykt i verkliga livet. Och det var livat!

Ett skäl till att mina livsandar blev så uppiggade var att jag, mitt i värsta vintern, snubblade på ett fantastiskt smultronställe, Adas kaffestuga i Östhammar. Jag hade parkerat bilen och skulle ta en bensträckare. Traskade några steg och hamnade utanför Adas. Kaffetörstig var jag och när skylten även lockade med Dagnys hörna inklusive jukebox var det ingen tvekan att jag skulle göra ett besök.

Det doftade så där underbart redan i entrén: kaffe och nybakade kakor och bullar. Helst av allt hade jag tagit nåt riktigt sött, men det fick bli kaffe och en macka.

Sen fortsatte upplevelsen! Kaffestugan var nästan som ett litet hem. I ett rum stod en gammal vedspis och knäckebrödskakor hängde över den. Jag bara väntade att Ada själv skulle komma utfarande nånstans ifrån och undra vad jag hade i köksregionerna att göra. I finrummet stod en sammetssoffgrupp och golvuret lika självsäkert som ett kyrktorn.

Bland övriga inredningsdetaljer fastnade jag för dockskåpet, men också för skåpet med leksaksbilar. Jag var ju liksom ingen dockskåpsflicka när jag var liten (fast jag fick ett dockskåp som morfar hade snickrat), utan jag var en biltjej. Den fantastiska samlingen av kaffekoppar som prydde väggarna upp till taket var också urhäftig.

Men då fick man väl betala massor för denna upplevelse? Inte då! Kaffe och macka kostade 48 kronor. Brödet var grovt och färskt, kaffet nybryggt och hett. Jag sneglade på menyn och såg att det finns luncher såsom sallader och pajer för mellan 70 och 80 kronor, endast.

Sommartid finns en trädgård man kan sitta i. Nu var det inte säsong för det alls. Men ett är säkert: tillbaka hit ska jag när det blir varmare. Allt detta, inklusive trevlig och välkomnande personal, gör att Adas kaffestuga i Östhammar rekommenderas varmt!

Här är några bilder som jag tog i all hast (därav den undermåliga kvaliteten på de flesta foton):

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag låg till jobbet

Ett bilinlägg. Med ett nytt konstaterande om att det är svårt med kommunikation.

---

 

En sån här svischade jag i till jobbet i morse.

Idag låg jag till jobbet. Ja alltså, så här var det: Clark Kent* skulle till bildoktorn i morse. Han skulle lämnas och skrivas in kvart i sju och jag skulle samtidigt hämta en lånebil. Fine. Jag var sen, naturligtvis. Men till min ursäkt hör det faktum att tågen inte går som de ska och nästan  alla Uppsalamänniskor som jobbar på vägen till eller i Stockholm åker bil. Nästan alla, skrev jag. Vad jag förstår går vissa tågturer och en del bussar. Fast det blir totalstopp i helgen. Och tidsplanen att tågen ska gå som vanligt på måndag har spräckts. Nu är det tisdagen den 10 juni som gäller. Nästan två veckors elände, alltså. Lång historia, alltså, men den innebär bilköer. Bilköer både till bilverkstan och till mitt jobb. Så jag blev sen. Jag skyller på tågeländet. Som alltså skapar bilköer.

Men kanske var det bra att jag var lite sen, för jag fick en urhäftig lånebil. Det kändes som om jag låg ner och körde. Inte optimalt för min bråkiga rygg, men när jag väl kom i läge i sätet gick det bra. Jädrar i min lilla växellåda vilket klös det var i bilen! Sex växlar dessutom, vilket gör mig enormt avundsjuk. Nyckel som fälls in i sin hylsa när den inte används. Bluetooth för mobajlen via ratten. Och lite såna bra saker. Mindre bra var förstås hastighetsmätaren. Jag är van vid en stor, digital display. Den här var liten och inte så digital. Dessutom skymdes den av den plastiga ratten (jag har en läderratt). Backspeglarna fick jag inte heller i bra läge, så döda vinkeln kändes större än jag var van vid. Eller vidare, kanske man säger?

Det som var ännu lite mindre bra var att bilverkstan stänger tidigare idag. Och detta lilla faktum hade man inte informerat mig om när jag bokade tid. Nu måste även jag sluta tidigare för att kunna hämta min bil och lämna lånebilen. Dessa röda dagar ställer till det – när man är kund… Och kommunikation är ju, som bekant, svårt. Hade jag vetat om detta skulle jag kanske ha tagit en semesterdag eller jobbat hemifrån idag.

Är mönsterdjupet OK? Är gummit torrt och sprucket? Sånt vill jag som bilägare gärna att den som byter däck till sommar- eller vinterversionen på min bil upplyser mig om.

Som vanligt när jag anlände till bilverkstan krånglade deras skrivare. Och utan skrivare – ingen order. Jag får nu bara hoppas att de gör rätt saker med min bil… Kanske ska jag tipsa dem om att byta skrivare, också. Eller nej. Det kanske är elakt. Mindre elakt är i alla fall att jag upplyser dem om att de gärna får berätta för kunden att hennes däck är dåliga när hon låter verkstan byta från vinterdäck till sommardäck. Jag vill liksom gärna veta sånt, jag är ingen expert på bilar. Det är andra gången man underlåter att berätta detta för mig. Första gången var mönsterdjupet helt slut på två av sommardäcken som märkesverkstan tog av. När de sen på våren skulle monteras igen, vägrade verkstan sätta på dem eftersom de var ”slut”.  Den här gången är däcken torra och spruckna. De monterades på av verkstan i mitten av april. Besiktnings-mannen klagade på dem den 27 maj. Så snabbt kan de ju inte liksom bli torra. Jag menar, jag vill ju inte råka ut för nån olycka – och bilverkstan vill väl sälja? Igår kväll när jag åkte hem stod en kraschad bil på tre däck vid motorvägens sida. Vid mitträcket låg det fjärde däcket… Just saying…

Kommunikation är svårt. Just saying dä määä…

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Cabaret – snart är det dags i Uppsala

Ett inlägg om teaaater. Och drömmar.

Teater. Teaaater… Tänk så olika ordet kan låta. Det kan låta väldigt fiiint – och helt normalt. Men normalt är nog allt annat än vad det blir på Uppsala Stadsteater den 1 mars. För då är det nämligen premiär för Cabaret!

Sarah Dawn Finer blir Sally Bowles i Cabaret i Uppsala den 1 mars.

Jag läser då och då Sarah Dawn Finers Twitter om hur hon pendlar till Uppsala för repetitioner. Så märkligt att tänka sig att vi kanske möter varandra om vardagsmorgnarna – fast hon på tåget, jag i bilen, dårå.

Ser framför mig hur det här blir jordens bästa premiär. Hur kan det bli annat med denna megastjärna i huvudrollen som Sally Bowles? En stjärna som dessutom har Uppsalaanknytning: Sarah Dawns farfar heter Basil Finer och har arbetat som smärtläkare här.

Men naturligtvis är det inte enbart Sarah Dawn Finer som är med. I rollistan hittar jag spännande människor som Babben Larsson och Linda Kulle. Babben Larsson har förresten varit med tidigare i en uppsättning av Cabaret, då på Gotlands länsteater och i rollen som konfrencieren. Den här gången spelar hon dock Fräulein Schneider.

Cabaret är en gammal favorit hos mig. Jag har sett den som film och jag har läst boken Cabaret baserar sig på, Goodbye to Berlin av Christopher Isherwood. Men jag har aldrig sett Cabaret på en teaterscen. Min dröm är att få göra det nu i Uppsala. Naturligtvis drömmer jag om lite mer än så – varför inte passa på när drömmar är gratis? Jag skulle ju naturligtvis få träffa Sarah Dawn Finer efteråt. För om nån person skulle kunna vara en nu levande idol för mig så är det just hon. Men jag skulle fortfarande inte nöja mig med bara detta. Jag skulle, helt fräckt, sticka fram nunan och fråga henne:

Snälla Sarah Dawn, kan inte du sjunga på mitt bröllop?

Cabarets premiär i Uppsala blir nog urhäftig. Tyvärr är premiärföreställningen utsåld. Och tyvärr lär jag inte ha möjlighet att gå senare heller. Men mest tyvärr är det nog att jag troligen aldrig får träffa Sarah Dawn Finer backstage och ställa den där frågan till henne. Därför återstår för mig att träna in Kärleksvisan på egen hand. För det är väl det alternativ som finns..? (Skit i reklamen som kommer först i filmen.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland troll, vikingar och… nya vänner!

Ett inlägg om några timmars samvaro.

Äntligen blev den av, träffen – eller Tweetupen, som det visst heter! – med Anna och Åsa, två Twitterbekantskaper till mig. Anna och jag har träffats tidigare i Stockholm, men den här gången hade vi dragit med Åsa till Uppsala.

Vädret blev kanon så i stället för att luncha på stan sågs vi i Gamla Uppsala. Bland troll och vikingar… (De där trollen de tycks fortsätta att förfölja mig! En del är så korkade att de också avslöjar sina namn för andra… Mer än vad jag har gjort…)

Bland troll och vikingar…

Lunch intogs på Odinsborg och den vänliga Anna bjöd mig på den som tack för taxichaffisandet..? (Det hade jag gjort gratis!) Det blev ett engagerat samtal vid matbordet, det är onekligen spännande att träffas tre personer som jobbar inom samma gebit fast på olika håll och på olika sätt – en av oss egenföretagare, en av oss konsult på väg till anställning (tummar hålls!) och en av oss arbetssökande före detta anställd…

Efter lunchen skuttade vi upp på en av högarna. En mansperson lyckades ställa sig i vägen typ hela tiden när jag skulle fota mina gäster, men till sist gav jag upp och photoshoppade bort honom. Kvar är bara hans skugga till höger i bild. Vid orange pil den typiska Uppsalasilhuetten!

Anna och Åsa i motljus, Uppsalasilhuetten vid orange pil och skuggan av en man.

Högarna är verkligen urhäftiga… Jag kan inte ta nog med foton på dem…

Häftiga kullar, va?!

Vi kom både upp och ner helskinnade. Det är så häftigt att stå där uppe och kika ut…

Gamla Uppsala högar i motljus.

Efter bergsbestigningen tog vi en kort tur fram mot kyrkan. Vi såg ett brudpar som fotograferades, så vi gissade att det skulle bli bröllop.

Gamla Uppsala kyrka.

Underligt, men… trollen hade letat sig ända in i kyrkan också. Jaa, troll spricker i solljus så där har jag ju skälet!

Troll till och med i kyrkan.

Våra misstankar om bröllop bekräftades, för inne i kyrkan höll kyrkvärdarna på att dekorera bänkarna med små buketter. Vi hann i alla fall titta lite på kyrkan invändigt. Jag tände ett ljus för pappa och för Karin. Pappa skulle ha fyllt år i oktober och i början av månaden är det ett år sen vännen Karin gick bort.

Små buketter vid varje bänkrad i kyrkan.

Tanken var att avsluta med en tur på Disagården. Dessvärre möttes vi av ett stort hänglås på grinden. En skylt utanför gården deklarerade

Stängt för säsongen!

Och därmed avslutade vi med en promenad tillbaka till bilarna. Anna fick skjuts till tåget och jag hoppas hon kom med ordentligt. Åsa vet att hon kan ringa om motorn skulle skära eller en rem skulle råka gå av…

Nu tar vi snart lördagskväll och jag ska bege mig till Himlen. Vad ska du göra i kväll? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet att jag gillar att få min nyfikenhet stillad.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nytta och nöje

Ett inlägg där vi har blandat nytta med nöje.

Det var väldigt skönt att kunna hitta tre jobb att söka, skriva ansökningar samt skicka iväg redan tidigt idag. Tyvärr fick jag mejl efter ett par timmar om att en av tjänsterna redan var tillsatt. Men nu har jag över 20 ansökningar inne som är aktuella, det vill säga ansökningstiden har inte gått ut.

Passade på att skicka efter linser via nätet, för jag fick ett väldigt bra erbjudande från LensWay om 25 procent rabatt och fraktfritt. Detta innebär minst 150 kronor lägre kostnad än när jag köper till vanligt pris från min vanliga leverantör!

Sen for vi då ut till Himlen för lite arbete. Där skulle det rensas. En del prylar skulle slängas, andra saker skulle ges bort och några saker skulle hem till mig. Det blev ganska tomt hemma hos Fästmön…

Lite tomt hos Anna. Men vi lämnade sopborste och skyffel kvar ifall Kronprinsen vill städa.

Det var tur och bra att Kronprinsen var hemma så att tanterna fick lite hjälp med såväl tunga saker som DVD-filmer som hade fastnat… Clark Kent* blev alldeles knökfull med grejor. Eller byyyst, som vi har börjat säga här…

Fullproppad bil. Eller byyyst, som det också heter.

Några prylar skulle lämnas in till Återbruket. Och när vi ändå var där passade vi förstås på att titta. Men vi hade ingen lust att betala parkeringsavgift. Jag såg en skitstor nalle som verkade ha fått nån sorts talförbud…

Skitstor nalle med talförbud?

Böcker var förstås det mest intressanta, men idag gjorde vi inga fynd. Det var inte riktigt på vår nivå.

Om man leker den leken med sin lillebror förstår jag att denne får utbrott.

Utanför Återbruket fanns en rolig ko-utställning.

Tema: Ko.

Klockan hade passerat lunchtid, men kaffetarmen var alert. Så vi for till Gamla Uppsala och Odinsborg för att ta en fika.

På Odinsborg kan man dricka mjöd, men vi ville ha kaffe.

En LITEN fika blev det bara för Kickorna.

Den hette Käck på min tid.

Anna var helt utmattad efter all rensning och allt damm som kom åt överallt i hennes hals och så…

Anna var helt utmattad. Kolla, förresten, vilken jäkla platt mage hon har fått!!!

Kyrkan stod kvar där den alltid har stått.

Gamla Uppsala kyrka stod kvar.

Innan vi styrde hemåt mot New Village tittade vi in till Antikmannen i Mjödstugan. Där såg jag bland annat en fin saxofonbrosch som fick mig att tänka på en lirande kompis…

Saxofonbroschen fick mig att tänka på en lirande kompis.

Inne i ett av uthusen såg vi fantastiska kristallkronor. Och så denna takkrona, endast för levande ljus…

Enorm takkrona för levande ljus.

Jag fotade kronan på uppdrag av Anna vars Ajfån inte ville uppföra sig som fölk fån. Men jag tycker förstås också att den är urhäftig. Vi vågade inte kolla prislappen. Eller fråga om priset, rättare sagt. För när det inte finns nån prislapp brukar saker och ting ju kosta en del…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »