Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pall’

Helgrent

Ett rent inlägg – med en del skit, förstås.


 

Bokhyllor med facklitteratur

Delar av mina bokhyllor med facklitteratur. Det var den till höger i bild som såg stökig ut. (Sladden använder jag till strykjärnet.)

I princip ägnade jag hela lördagen åt att städa. För en gångs skull kändes det… motigt. Jag gissar att jag inte behöver straffa mig så mycket med städning nu när jag arbetar heltid… (Sån är jag.) Men det behövdes bli rent här hemma, nåt alternativ fanns inte. Jag tog hela dan på mig och det var skönt. Städa i lugn takt var helt OK igår. Och emellanåt fick jag hitta på en och annan morot, som att stuva om i en bokhylla där det såg stökigt ut. Det blev bokhyllan med fackböcker av olika slag och i olika ämnen – allt från sexologi och politik till tro, turism och… humor. Där emellan ryms också en del naturvetenskaplig litteratur, böcker om Vilda västern och maffian samt konst. Kort sagt, en stökig hylla. Ämnena i den är fortfarande spretiga, men nu ser där i alla fall ganska välordnat ut. Hyllan intill rymmer biografier, lyrik, litteraturvetenskap, kommunikation och journalistik. Den fick vara som den är.

Det hände inte nåt särskilt upphetsande under dagtid. Mest var jag glad åt att jag spillde ut lite badskum på badrumsgolvet – jag menar, det kunde ju ha varit badolja och det är betydligt värre. Då hade jag kunnat öva mig på halkgång inomhus, med svår fara för mina lårbenshalsar, förstås.

Kvinna inför rätta

Seg och detaljerad – än så länge. Och jag är halvvägs i boken.

Framåt kvällen kunde jag äntligen slå mig ner i bästefåtöljen och läsa en stund. Jag tycker inte att jag kommer nån vart i min bok på gång, men nu är jag ungefär halvvägs. Boken jag läser har jag sett rätt mycket av här och var och även om jag försöker undvika att läsa recensioner innan jag läser en bok har det inte undgått mig att just den här boken har höjts till skyarna. Frågan jag nu ställer mig är…

varför..?

Jag tycker att den är seg och alltför detaljerad, jag tycker att författaren skriver in ovidkommande saker och sånt som inte för handlingen vidare. Men kanske, kanske är det upplysningar som har med upplösningen att göra. Eftersom boken inte är dåligt skriven tänker jag försöka hålla ut till slutet och hoppas på att den blir bättre.

Det var livat i huset igår. Nä, tvätteriverksamheten tycktes ligga nere. I stället hade man storfest. Därför tvingades jag ha TV:n på när jag satt och läste för att stänga ute tjattret. Ett tjatter, som för övrigt pågick i vart fall efter midnatt. Sen somnade jag. Men det var inte kul att känna sig störd och irriterad av partajande grannar igen, särskilt inte som vi skulle upp tidigt i morse. Alla människor i Sverige arbetar nämligen inte enbart kontorstid.

Soptunna utanför Mc D

Undrar om soptunnorna utanför Donken också var fulla…

Men före sänggåendet blev det en tur till närmaste Mc Donald’s, den på Takpannegatan. Det passade bra, för det var för sent för en stor hemlagad middag och för tidigt för att inte äta nånting. Fast när vi hade fått våra matbrickor och skulle sätta oss var det nästan så att jag gick igen. Fy te rackarns så skitigt där var! Jag har aldrig sett värre!!! Det brukar för det mesta gå omkring nån tjej eller kille som städar golv och torkar bord och nästan är… för mycket och i vägen. Igår hade det behövts… tio tjejer eller killar som städade. För det första stod otömda brickor kvar på en del bord och framför sorteringen, troligen eftersom tunnorna bakom var överfulla och det inte gick att stoppa ner mer skräp. Alla lediga bord var skitiga, det vill säga fulla av matrester, utom ett med barstolar, där vi till sist slog oss ner. På en del pallar var det stora flottfläckar. Vem vill sätta sig där? Inte jag, i alla fall. Maten, Chicken el Maco för min del, var i vart fall god, men gjorde magen väldigt… bubblig. Därför vågar jag inte ens tänka på hur det såg ut i matlagningsdelen på stället… Urrrk… Nä, det dröjer innan vi åker dit igen… Om vi nånsin gör det…

Söndag idag och den allra sista dan i januari. I morgon vänder vi blad i almanackan. Jag har förstås tjuvkikat på februari och noterat att vi har två högtidsdagar i den månaden. En person fyller ett kvartssekel, en annan trekvarts dito. Men det är fortfarande januari och den sista söndagen i den. Jag kunde somna om i morse efter morgonens lilla utflykt. Nu har jag rivit ur sängkläderna. Här ska bäddas rent, nåt jag inte orkade göra igår. Tvätta gör jag när jag kommer hem i kväll, men i god tid så att maskinen slutar jobba före klockan 22. (Jag kan nämligen både läsa och stava till hänsyn.) Igår ringde jag lilla mamma och hon var så trött och idag ska hon ringa mig. Något senare i eftermiddag ska jag hjälpa en vän med en frakt och så behöver jag handla lite livsmedel. Söndagsmiddagen blir rester från förra helgen. Jag har redan lagt fram rena kläder till i morgon och ställt fram jobbväskan. Jag tillhör dem som fortfarande längtar efter en ny arbetsvecka.

Vad har DU (haft) för dig i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar, för nyfiken är jag alltid!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett second hand-inlägg.


 

Idag bestämde FEM och jag oss för att dissa centrum. Det är krångligt att ta sig dit, parkeringsavgifterna är skyhöga, så nej tack – vi gjorde en loppistur. Det var verkligen synd att Återbruket bara har öppet måndag – fredag – det är ju en kommunal verksamhet, så det är ju bara vård- och omsorgspersonal som jobbar helger inom Uppsala kommun. För jag har bestämt mig, jag köper hyllorna. Hur jag sen får hem dem är en annan historia. Men det ska nog gå. Ful får man vara, men inte dum, som sagt…

Anna, som kände sig lite yrslig, hittade en bästefåtölj.

Anna var lite yrslig när hon provade den vita bästefåtöljen för ett par veckor sen.

Vi fick tyvärr ingen ordning på den blåa kontorsstolen som jag fick av A och J, så vi bar ut den i FEM:s bil och styrde kosan mot Helping Hand. Där var det en väldigt gapig unge med en lika gapig mamma som tyvärr störde friden. Men detta till trots lyckades FEM sno den vita bästefåtöljen, som Fästmön provsatt för ett par veckor sen, mitt framför ögonen på en annan spekulant. Nu ska FEM:s sambo få nåt skönt och framför allt helt att sitta och läsa i! Vi fick god bärhjälp av en väldigt vänlig och stark man, men jag skulle ju vara med på ett hörn och lyfta. Naturligtvis gjorde jag mig illa på nåt vasst. Blodet sprutade och jag höll som vanligt på att svimma, men fick stopp på eländet samt ett plåster. Som tack lämnade vi kontorsstolen där.


Här är några bilder från vårt besök på Helping Hand idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nästa stopp blev Myrorna i Boländerna 
som ligger bara runt hörnet. Redan i entrén möttes vi av ett härligt bokbord med bland annat Maria Langböcker. Där fanns en hel del annat smått och gott, allt från gaylitteratur till en urhäftig stormhatt… Tyvärr även här gapiga människor som envisas med att SKRIKA i sina mobiler… En liten sak till Anna samt en pocketbok följde med hem härifrån.


Här är några bilder från vårt besök hos Myrorna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Röda Korsets Kupan blev nästa stopp
på turen. Där botaniserade vi bland böckerna och jag träffade på Uppsalas bästa fotograf där. Det blev en lång pratstund, så jag fotade inte så mycket. Men en inbunden bok för 15 kronor följde med därifrån.

Jet set box

En söt liten jet set box för 30 kronor. Men den fick stanna kvar i Kupan.


Efter tre ställen
var det dags att fylla på med nåt sött. Vi inledde besöket på Erikshjälpen med kaffe och var sin bit cheesecake. FEM telefonerade med sin sambo och gestikulerade vilt, men skrek inte. Hon trodde nog att det var bildtelefon… Vi tog en selfie och jag pratade med en urtrevlig ung man vars farfar var kantor. Man träffar nämligen trevliga människor på loppisar och i second hand-affärer också.


Här är några bilder från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det var en lyckad loppistur. 
 Jag fyndade två böcker och en liten grej till Anna. FEM köpte en bok till mig, men vad hon köpte mer får hon själv berätta om medan jag beställer hemkörningspizza till middag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan inte skryter, men berättar vad hon har gjort. Har du problem med det, kan du sluta läsa. Nu.


 

Livet i Limbo – och då menar jag inte dansleken limbo utan det där tillståndet mellan himmel och helvete – suddar ut gränserna mellan vardag och helg. Mina lördagar och söndagar är ofta likadana som vardagarna, med den skillnaden att jag inte kliver upp senast klockan sju, som jag gör måndag – fredag, på helgerna. Idag var jag rädd för hur ryggen skulle vara, men jag sov ändå så länge som till klockan åtta. När jag slog upp mina blå utbrast jag nästan

halleluja!

Att ha gått från en smärtnivå på nio i en tiogradig skala till en nivå på tre var helt fantastiskt. Jag är så tacksam att min vårdplanering fungerade! (Och kanske för att en och annan godvillig hade ett finger med i spelet…)

En dag utan vettig sysselsättning är en förlorad dag. Sen kan man ha lite ont i ryggen i alla fall. Jag gav mig därför på projektet plantera om krukväxter. Eftersom det innebär att stå gissade jag att det skulle fungera med ryggen. Det gjorde det. Jag planterade om 18 krukväxter av kökets 20 (jag har 17 i fönstret, en på en bokhylla och två på golvet). De två golvväxterna lät jag bli. Det fanns inte en chans att jag skulle försöka mig på att lyfta dem till varken nån köksbänk eller till duschen i badkaret. Mina växter skulle nämligen inte bara få ny jord, de skulle duschas i badkaret också. Nån dagstidning har jag inte haft råd (eller lust) att ha sen 2013 (mer än två korta gratisprenumerationer), men det fanns gott om reklamblad i returpapperskassen som jag kunde använda för att skydda en av mina köksbänkar. Jord hade jag köpt häromdan och tack och lov inte burit ut den tunga påsen i förrådet. Men i förrådet hittade jag en påbörjad påse, dessutom.

Omplantering av krukväxter

Nån nytta ska man väl ha av reklamblad?! Här använde jag dem för att skydda en av bänkarna i köket när jag planterade om krukväxter idag. Olivträdet och dragonen var två av 18 växter som fick ny jord idag.


Men sen var det ju det här med fönstren. 
Jag putsade alla mina fönster – även emellan – till jul, när mamma skulle komma. Fast det struntade ju fåglarna i. De hade käkat rönnbär innan de bestämde sig för att använda en ruta i köket som toalett. Och eftersom regnet låg på fönstren åt baksidan bestämde jag mig: köksfönstret (egentligen tre fönster) skulle putsas. Allt gick bra, ryggen var samarbetsvillig, men det svåraste var förstås att ta ner den långa gardinstången samt sätta upp den igen med en ren och nystruken gardinkappa på. Att stå vid strykbrädan var helt OK för ryggen.

Gardinstrykning

Stå vid strykbrädan och stryka gardinkappa gick bra.


När jag lyfte ner stången
klev jag på en pall och höll på att ramla. Jag rev med mig lite torkade rosor på vägen ner – i övrigt blev det inga skador varken på inredning eller mig (som om nån bryr sig).

Däremot kunde det ha gått illa om det inte vore för att jag har ett strykjärn för glömska personer (50-årspresent från min mamma). Det varnar nämligen när det inte har rört på sig inom vissa minuter. Och efter åtta minuter slår det av. Jag släpade fram brädan (där gnällde ryggen lite), fyllde vatten i järnet, satte i kontakten i gästrummet – och sen jag gick ut i köket för att äta lite fil till frukost (klockan 13). Eh… ja…

Men sen strök jag och balanserade upp stången med den nystrukna gardinkappan på, flyttade tillbaka alla krukväxter och startade en maskin med tvätt. Och nu kan jag njuta av ett (egentligen tre) rent köksfönster och uppfräschade krukväxter. Det kan vara riktigt livat i Limbo om man vägrar att vila på några lagrar. Jag har ingen lust att bli kallad lat också bland allt annat jag kallas. (En del människor är rätt makalösa som tar sig rätten att fälla omdömen om personer de aldrig har träffat…)

Köksfönster

Mitt köksfönster är rent, krukväxterna är uppfräschade och en nystruken gardinkappa hänger på plats.

 

Vad har DU gjort idag, dårå???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Medan jag klänger på soffor, pallar och stolar och hänger upp stjärnor och ställer fram stakar vill jag veta en sak. Tofflan undrar om du har köpt några julklappar än. Ja, det är ju jul om mindre än en månad…

Frågan hittar du här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det är också inne i själva frågan du kan lämna en kommentar, INTE vid det här inlägget. Du har också möjlighet att skriva ett eget svarsalternativ, också det inne i själva frågan.

Tack på förhand för din medverkan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett allt annat än fredagsmysigt inlägg.


Min arbetsdag
var en blandad kompott. Jag gjorde en del bra prylar idag, trots allt.

Kylskåpsmagneter

Visdomsord på kylen på jobbet.


Jag gjorde en ovanlig sak idag:
Jag läste lokalblaskan till morgonfikat. Eftersom jag fick rusa iväg på ett jobb blev jag utan fredags-go-fikat. Min rast blev därför ensam med tidningen närmare klockan halv elva. Passade på att tjabba lite med nån liten tillförordnad chef på blaskan också via Twitter. Likt en politiker undvek chefen att svara på en fråga. Eller också begrep h*n inte. Det var en rätt otrevlig konversation. Jag är glad att jag inte längre betalar för att få läsa blaskan.

UNT o kaffemugg

Ensam med lokalblaskan och en mugg kaffe.


Det näst bästa jag gjorde
var att hjälpa en person att göra lite struktur i internettillvaron. Det allra bästa jag gjorde var att ringa ”Lisbeth”. Ja, du kanske minns ”tokan” på mitt förra jobb, hon som är både klok och rolig och som jag då och då citerade här. Jag ringde helt enkelt för att klaga min nöd och besvikelse över det där nejet som kom idag. Och för att höra om hon vill ses nån gång. Det vill hon, så det ska vi. Men det blir väl i mars, när jag har slutat vara borta från Uppsala tolv timmar om dygnet.

I morse hann jag byta plats på kontoret också innan jag stack iväg på brandkårsutryckning. Nu sitter jag med ansiktet ut mot korridoren, fast med en ”skrivbordsvägg” emellan. Förut satt jag på andra sidan, med ryggen ut mot korridoren. Eftersom gardinen i fönstret bakom inte får vara fördragen, vägrade jag att sitta kvar. Avskyr att ha folk bakom ryggen. Arbetsmiljön på mitt jobb är under all kritik. Alarmerande. Det här är en grej av flera som inte är bra.

Mässingsklocka

Alarmerande arbetsmiljö.


Sista timmarna på jobbet
satt vi tre som var på plats idag på det gemensamma kontoret mest och gäspade. Alla var jättetrötta. Vi gjorde allt för att hålla oss vakna. Jag lyckades till och med HTML:a lite.

Nä, inte kom det särskilt mycket snö här. Men kallare blev det och lite halt. Det gick i alla fall bra att köra hemåt. Jag hade ingen lust alls, utan fick tvinga mig själv att stanna till vid Tokerian för att införskaffa… mjölk, fil och vad det nu var. Handlingslappen låg förstås hemma. Medicin, hade jag till exempel behövt… Det blev i alla fall tillfälle att hälsa på en granne som inte hälsade tillbaka. Mest pinsamt för grannen, tyckte jag.

Lägenheten var kolsvart när jag kom hem. Ingen Fästmö. Nej, idag åkte hon hem till Himlen efter jobbet för att vara mamma på heltid i två veckor. Men jag åker förstås ut i morgon och stannar till söndag. Och faktum är att jag tror att hon kommer tillbaka hit nån gång. Hon har lämnat lite prylar efter sig på strategiska platser.

Annas brillor farmor pappa farfar

Annas brillor ligger framför fotot på farmor, pappa och farfar på halvabordet i hallen. Jag tror bilden är tagen när farmor och farfar har kommit till Sverige. De ser i alla fall väldigt glada ut, kanske för att de är återförenade efter kriget.


Jag har jobbat i slowmotion
med att montera ner det sista av julen här hemma. Till och med julgardinen i vardagsrummet åkte ner och den svarta kom på plats. Men den behöver en Annas touch, så jag litar på att hon

rättar till

nästa gång hon kommer hit. Jag har klättrat på stolar och pallar, men jag har baske mig inte aparmar som räcker till att justera gardinkappan. Ibland behöver man vara två.

Nu sitter väl 

alla andra

och ägnar sig åt fredagsmys. Själv har jag vikt den här kvällen åt fredagsbajs. Här ska baske mig inte mysas. Men jag tänker sprätta en bira och kanske hälla upp en prästostbåge eller två i en skål. Och sen tänker jag läsa ut Fjärilseffekten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…


Det blev lite sovmorgon idag.
Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Kudde

Den var skön att vila på – i morse.


Min dag har jag inlett med
 våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Dammsugare

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…


Det kom ett par nej i onsdags
och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)


Nä, nån champagne
blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Västkustsoppa

Gårdagens champagne.


Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 


Livet är kort.

Read Full Post »

I vissa lägen är mitt efternamn som gjutet och gjort för mig. I andra lägen… eh… är det inte det. Sen i somras, tror jag, har jag haft en grej stående bakom ett skåp här hemma. Fästmön och hennes äldsta dotter var på antikrunda när det fortfarande var soligt och varmt. De införskaffade (jag betalade) nåt som stått på min inköpslista sen länge: ett äkta kast.

Att det är ett äkta kast är det ingen tvekan om. Det ÄR verkligen nött av TYPER. Och då talar jag inte om människosorter utan om typer som man tryckte med – på den tiden man satte text till tidningar och böcker för hand.

Kast

Kastsamhälle.


Nu har jag ett riktigt kastsamhälle
på ena köksväggen. Sen tidigare hade jag ett stenkast, som består av enbart stenar och snäckor, samt ett lägre kast, som mest innehåller småfigurer från Kinder Egg. Och nej, jag har inte ätit alla Kinder Egg själv och nej, jag har inte lekt med småfigurerna. Stenarna har jag samlat själv och kommer från Metropolen Byhålan, Rhodos, Gotland och lite andra ställen.

Idag när jag gick med dammvippan flög det i mig att jag skulle få upp det äkta kastet. Eftersom hälen och även benet fortfarande gör ont av och till är det ganska plågsamt att klättra upp och ner på pallar. Det äkta kastet skulle nämligen monteras ganska högt, vilket tarvade detta trampande å en köksstege, modell mindre.

Kastet är betydligt tyngre än stenkastet med stenar och det lägre kastet, så för säkerhets skull hamrade jag i två betongkrokar. Nu får jag hoppas att det sitter där det ska och att det inte trillar ner på min vinsamling eller jättefikusen (ja, inte jag själv, dårå, utan en krukväxt).

Har telefonerat med min sister och sitter nu och har djävulusiskt ont i häl och ben (vaden). Tur att doktorn är generös med medikamenter. Precis när jag skrev

[…] djävulusiskt ont […] 

ringde telefonen igen. Denna gång var det Annas snälla mamma som ville prata idrott med mera. (Ja tänk, att hon ringer till mig för att snacka sport, det trodde du inte, va?!)

Förutom kastsamhället har jag fått lite annat nödvändigt gjort här hemma. Nu funderar jag på att micra mat, rester av kyckling och Baba Ganoush. Anna ska äta kalkon och potatisklyftor, det är inte så illa det heller. Framåt kvällen blir det en repris från igår, det vill säga ostochkexochvinfrån2008 samt Ahlgrens bilar, enligt beställning. Inget lockar på TV:n, men gissningsvis glor vi på Melodifestivalens första deltävling, trots allt. Nåt bloggande om skiten tävlingen blir det inte i år. Det går ju att smula med kex på nysugen matta, dricka vin och spilla ut hälften på duken och/eller läsa under tiden i stället.

handmålat vinglas

Ett sånt här gick i soporna igår.

 


I kväll ska jag emellertid
inte krossa nåt vinglas, vilket jag gjorde igår när jag skulle diska. Det var ett handmålat glas som jag tappade i diskhon (nej, jag var inte berusad, jag hade druckit knappt två glas). Eftersom konstnären var jag själv var det ju ingen större förlust.

Vad händer hemma hos dig???


Livet är kort.

Read Full Post »

Tackar som frågar, jag klarade både dusch utan pall och färden till soprummet med alla fem soppåsarna. (Nej, jag vet. Inte en jävel har frågat hur det gick. Men det skiter jag i.) Dessutom klarade jag av att forsla in pallen i lägenhetsförrådet. Det går framåt. Nu ska här bli friskt! 

Ute i soprummet ringde mobilen. Det var en blivande jobbarkompis och vi pratade riktigt länge. Synd bara att jag inte är på plats på måndag när h*n börjar, men på fredag ses vi och då har jag lovat att bjuda på lunch!

Jag fick räkningen för min gamla mobil idag. Jag har kvar abonnemanget och håller mobilen laddad, men kollar den typ en gång i veckan. Nu är det ju tjänste-iPhonen som gäller – tills vidare. Min anställning löper ju endast till den 31 mars, så sen måste jag kanske köpa en ny privat mobil. Hur som helst, räkningen var på 68 spänn – varav 19 kronor var faktureringsavgift. Telia i ett nötskal! Jag fattar fortfarande inte varför man inte kan slå ihop mobilräkningen och räkningen för den fasta telefonen när båda abonnemangen är hos Telia. Den fasta telefonen har jag autogiro på och det är bekvämt. (Nu ska vi se hur lång tid det tar innan nån från Telia tittar in här och kommenterar!..)

Idag kom Uppsala-Tidningen. Uppretad som jag var efter mobilräkningen fortsatte jag att irritera mig. Denna gång på Uppsala kommun som hade nån sorts uppfostrande notis om hur man ska köra i en cirkulationsplats, i dagligt tal benämnd rondell. Majj gadd vilket språk! Och dessutom, snacka om att behandla trafikanter som om de är precis dumma i huvet! Den som har körkort har ju till exempel både pluggat och skrivit teori samt gjort en uppkörning. Men det klart, det är ju allmänt känt att folk inte kan köra i rondeller. Kanske nåt för bilskolorna att ta fasta på så slipper kommunen komma med pinsamma pekpinnar! Nej du, hade ni anställt mig hade jag inte släppt igenom sån här illa formulerad… skit, rent ut sagt!

Regler i cirkulationsplatsen

Är trafikanter helt obildade? Ja, kommunen tycks tro det.


När Fästmön kom hem
blev jag strax glad igen. Anna var kaffesugen och tog en macka till, jag hade nyss ätit nyponsoppa. Men jag grävde fram två kexchoklader ur mina gömmor – för såna blir man ju god och glad av, har jag hört.

Kexchoklad god och glad

God och glad blir man av denna.


I kväll blir det Annapannas kycklingköttbullar,
sås och potatis till middag. Jag åt ju inte så många bullar till jul, så det finns kvar och räcker till oss båda. Sen blir det lite TV, bland annat sista delen av Blechley circle och en film. Somliga ska upp tidigt i morgon bitti – och jag med eftersom jag skjutsar, men jag kan ju gå och lägga mig sen igen. Det är helg, kära läsare, och då jobbar Anna – i alla fall varannan. Jag blir oerhört trött på alla som gnäller på sina arbeten. Var glad att du har ett jobb, för fan! 

sexchoklad

Helg = sex?


Livet är kort.

Read Full Post »

En liten stund ensam idag. Det känns konstigt när Fästmön har varit här i flera dar och vi har varit samman 24 timmar om dygnet. Anna är så lyhörd för hur jag mår. Hon är lugn när jag behöver lugn och rolig när jag behöver skratta!  Nu har hon åkt iväg på några ärenden. Det var väl inte så roligt att åka ensam, men se jag skulle nog inte klara mer än en kvart på stan. Och det vet både Anna och jag. Det kan vara lite skönt att längta en timme eller så också…

Anna har nåt bus på gång

Här har Anna nåt bus på gång, det syns tydligt. Bilden tog jag igår kväll. 


Jag har ställt fem soppåsar
i hallen. Idag är det nämligen sol. När jag har duschat ska jag gå ut till soprummet och få lite sol på näsan på vägen dit. Jag har inte burit så här mycket på ett tag, så vi får se hur det går. Anna kallar mig

envis och jobbig

och har sagt att hon kan gå med de tunga påsarna när hon kommer hem, men jag vill försöka. Jag ska ju trots allt börja jobba om en vecka.

Amaryllisen fortsätter att vara vacker. Den här bilden tog jag igår framåt kvällen:

Amaryllis 3 jan2013 kväll

Fortsätter att vara vacker.


Och den här bilden tog jag i natt:

Amaryllis natt 4 jan 2013

Lika vacker på natten!


Nu ropar duschen på mig.
Jag ska försöka klara mig utan pall idag, jag tror att det går bra. Magen har varit besvärlig idag. Det gissar jag beror på att jag äter mer än tidigare.

I övrigt läker jag, lite mer för var dag som går. Jag skriver inte ner alla framsteg jag gör här på bloggen, men jag noterar vart och ett i huvudet. Ganska nyligen hade jag en twitterdialog där jag var tydlig med att bloggen är en roll, den ger valda delar av mitt liv. Den som tror att jag IRL (Ulrika) = den jag är i bloggen (Tofflan) har inte förstått att bloggen endast är en bråkdel. Jag gnäller rätt friskt här, men samtidigt har jag fått höra att jag verkar så stark. Jisses, hur många gånger ska jag skriva att jag grät mig genom julafton? Så jävla stark är/varjag inte. Bara väldigt ensam. Och ja, det var på sätt och vis ett val jag gjorde, men jag var för dålig för att fira jul med nån. Det var inte så jäkla kul alls. Jag trodde att det skulle vara OK att vara ensam. Det var det inte. Inte när mamma satt ensam och var ledsen på sitt håll och ”alla andra” firade med sina familjer. Då kände jag mig väldigt, väldigt utanför. 

Men nu struntar vi i julen, den är förbi! Jag väntar till Tjugondedag Knut med att ta bort mitt julpynt och hur andra gör skiter jag i, som sagt. Här håller vi på traditionerna! (Jag, som inte ens skulle ha nåt julpynt…)

Dags att kasta ut pallen, inte granen och hoppa (nåja…) in i duschen. Sen ut med soporna. Ett steg i taget – och nu ska alla bära framåt! Jag har en lunchdejt på jobbet nästa fredag, så!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har vi bestämt att vara inne hela dan och läsa böcker och spela spel och bara vara. Det passar perfekt, för utomhus regnar det. Jag är trött efter gårdagens utflykt till Stormarknaden, även om jag förstås är stolt över att jag klarade av trippen. Men resten av eftermiddagen och kvällen var jag som en trasa. Fästmön lagade mat och diskade, jag åt och drack och sen låg jag mest i fåtöljen.

Vi spelade en hel del Wordfeud igår, men glodde också på TV. Först var det ju säsongsstart av Stjärnorna på Slottet.

Stjärnorna på slottet samlas

Stjärnorna samlas och dricker bubbel.


Efter Stjärnorna,
ett julspecial av Downton Abbey – med löfte om att det finns en ny säsong med program! Men jag undrar hur det blir med tanke på hur gårdagkvällens avsnitt slutade…

Downton Abbey

Min favorit till vänster, Dame Maggie Smith som spelar farmor Crawley Grantham.


Jag har fått betydligt bättre aptit.
Det kan väl dels bero på att det är godare mat nu än Findus och ICA:s frysta rätter eller nyponsoppa, men framför allt på att jag har sällskap. Till och med godis smakar gott! Igår kväll öppnade jag julklappen från Linn och vi smockade i oss en hel del bitar.

godis

Det ser ut som om det är köttbullar i påsen, men det är belgiska tryfflar. Otroligt söta, så man kan inte äta många åt gången.


Idag vaknade jag
av att den ena grannen skrällhostade och den andra grannen gallskrek. Jag fattar inte att det är så lyhört här! Det är så oerhört trist att höra allt som grannarna säger i telefonen och till sina barn, sina gäster och till varandra! För att inte tala om när det hörs vad de gör på toaletten… Naturligtvis måste förhållandet vara det motsatta, de hör allt jag gör också. Men med tanke på ljudnivån i flera av lägenheterna är det inte så troligt. Och sen jag kom hem från sjukhuset behöver jag ju inte gå upp om nätterna flera gånger så det slipper höra vad som händer på toaletten här uppe! Det är nog den bästa förändringen efter operationen! Jag har emellertid ont på vänster sida om operationsärret och det plågar mig framför allt när jag rör på mig. Dessutom har den där jävla hälen börjat bråka igen. Men annars mår jag så mycket bättre än jag har gjort på länge – och det är jag väldigt tacksam över!

Vi frukosterade rätt länge idag med lokalblaskan, Wordfeud och roliga historier. Jag mår så mycket bättre när Anna är här, jag känner mig visserligen fortfarande svag och orkeslös, men jag är gladare och piggare.

IMG_0636

Mild lättyoghurt med müsli och blåbär från Djurö.


Jag har fått börja slänga
de fina blommorna jag har fått av alla snälla. Igår åkte jobbets blommor i sopen och idag åker nog tant Raffas. Men jag har julstjärnan från mammakusinen B och make A kvar samt naturligtvis de vårliga tulpanerna som kom igår från Rippe. Idag har jag slängt de blåa hyacinterna som Anna hade köpt tills jag skulle komma hem från sjukhuset, men amaryllisen står ståtlig på köksbordet och jag tror att den exploderar när som helst!

Amaryllis

Amaryllis på väg att explodera?


På min agenda idag
står dusch och hårtvätt. Det är jättejobbigt att stå upp, men sist klarade jag det under hela duschen. Snart åker pallen ut i förrådet igen! Mamma ska få ett telefonsamtal, vi hördes inte alls av igår.

I kväll blir det bordskyckling med jasminris till middag och lite senare ska vi glo på en finlandssvensk thriller på SvT. (Man kan undra vad som hände med julfreden i Åbo… Fast när jag kikar på bilderna ser det inte ut att vara juletid när thrillern har spelats in!) Jag måste säga att SvT har nog visat de bästa programmen under julhelgen och mellandagarna!

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »