Blom-muppen i farten

Ett blommigt inlägg.

---

 

Nu har jag utfört dagens alla ärenden (nästan). Jag har också överlevt, till förtret för somliga, till glädje för andra. Ett ärende var att införskaffa en blomma till min lilla mamma. Hon har inte nåt blommande alls på sin balle* just nu, avslöjade hon häromdan. Därför tänkte jag i genren balleblommor** när jag styrde kosan till Blomsterlandet.

Det skulle vara nåt färggrant och lättskött och gärna nåt som inte skräpar ner för mycket. Det blev en kruka med stora, solgula Tagetes. Visserligen var ju det pappas favoriter sommartid, tagetes, men mamma gillar dem också. Fast… vänta nu… det är nåt mer i påsen…

En solgul Tagetes i kruka till mamma och… en blomma till!

Det första jag sprang på när jag kom in på Blomsterlandet var en sorts pelargon som jag har letat efter i typ tio år, appleblossom!!! På ren svenska sket jag därför i att den kostade hela 99 kronor och köpte den. Nu står den i en zinkkruka från förrådet i mitt köksfönster, bredvid den gula orkidén jag fick av Agneta när jag fyllde år. (Ja, tro det eller ej, orkidén lever fortfarande precis som jag!) Lyckan är all!

En appleblossom-pelargon har jag letat efter i ett decennium!..

*balle = balkong
**balleblommor = balkongblommor

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blommor och böcker igen och igen

Ett blommigt inlägg med litterära inslag. Och allt jag skulle göra var att titta på en present…

---

 

Pion på väg att slå ut och två knoppar.

En förmiddag ägnat åt tröstlöst arbete. Det är bara så sorgligt alltihop. Tiden, Sisyfosarbetet och… ingenting händer. Dagarna går. Hitta glädjen i små detaljer, allt för att överleva ett dygn till – eller en timme. För ett par veckor sen fick Fästmön och jag en bukett från Slottsträdgården. I morse noterade jag att en pion börjar slå ut, medan övriga blommor hade vissnat. Jag rensade buketten och gav pionen friskt vatten. Den har överlevt två veckor och nu ska den till att blomma och sprida väldoft…

Dagens utflyktsmål var att titta på en present till min snart fyllande lilla mamma. Jodå, det gjorde jag också. Jag har fått hum om såväl utbud som prisbild. Utbudet är magert, prisbilden överkomlig. Mamma får sista ordet.

Sen ville jag också köpa nån liten blomma till ballen*… Den färglösa ballen där det mest färgglada är den ljusblåa vaxduken med prästkragar på. På väg till garaget passerade jag underbara lobelior i en betongkruka. Då bestämde jag mig: en lila lobelia skulle det bli till min lika lila ampel och kanske nån mer färgklick till ballebordet**.

Lobelian i betongkrukorna på vägen till garaget var underbart vacker!

Men… när Clark Kent*** ändå skulle luftas tog jag ytterligare ett par kringelikrokar. Bland annat hamnade jag på Återbruket, där jag fick tre böcker med mig hem utan att betala en spänn för dem. Alla böcker på Återbruket är nämligen fortfarande gratis!!! (Detta kan väl inte ens en smålänning motstå???)

Romarblod, Gåvan och Mörka platser följde med mig hem från Återbruket alldeles gratis!

Och sen ligger ju Myrorna i Boländerna väldigt nära Återbruket. Clark Kent hittade dit utan att jag behövde lotsa honom, jag bara gasade. Där fyndade jag ytterligare två böcker. De var emellertid inte gratis, men inbundna, i fint skick och billiga. Jag fick tag i den tredje och avslutande delen i Roth-trilogin samt Lena Einhorns bok om Siri von Essen för 20 respektive 30 kronor. Riktiga fynd!

Den avslutande delen i Roth-trilogin, De dödas mässa, samt Lena Einhorns Siri fyndades på Myrorna.

På hemvägen trasslade jag mig in till nyöppnade Blomsterlandet. Det arbetas i krokarna, refuger byggs och nya vägar asfalteras om… (Vissa saker var bättre förr..?) I affären rådde lugn och väldoft. Jag strosade en lång stund och höll på att ge upp hoppet om en lila hänglobelia. Men slutligen hittade jag EN – affärens allra sista. Till balkongbordet köpte jag en kraftig orange sol i form av en tagetes.

Orange sol och lila häng följde med hem till ballen.

Jag har satt tagetesen i en kruka och hänglobelian i ampeln. Den senare blommar inte än, men lite sol på den så garanterar jag att den exploderar med lila små blommor. Och det finns säkert nån som tycker att jag inte borde ha köpt varken blommor eller böcker, men nu gjorde jag det och det är jag glad över – så länge jag har ett hem att placera dem i.

Detta bildspel kräver JavaScript.

*ballen = balkongen
**ballebordet = balkongbordet
***Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lång dags färd mot…

Ett inlägg från en metropol..

---

 

Jag har landat. För några timmar sen. Men vid datorn har jag inte hunnit sitta förrän nu till kvällen. Det har varit ytterligare en varm dag. Mammas lägenhet är inte precis sval, men ligger nära sjön. Nu fläktar en härlig kvällsvind. Tyvärr är det ett jädra liv på husets ungar i skrivande stund. Gissar att de först nu orkar leka och springa och cykla…

På vägen ner stannade jag en gång på sedvanligt ställe för toabesök, kaffe och äggmacka med ansjovis. När det är så här varmt längtar jag efter nåt salt. Det var ganska mycket trafik på vägarna och en hel del långa åk. Jag körde ändå på cirka tre och en halv timme – och då kan man räkna bort halvtimmen i rast. Ungefär.

Det första jag gjorde hemma hos mamma var att kolla in skicket på hennes rollator. Nej, jag kunde inte laga den. Ett av framhjulen var helt instabilt och tycktes sitta på trekvart, men det gick inte att skruva åt, muttern tog inte. Så jag ringde en fin liten affär här i stan (fast först ringde jag fel och kom till en ryttarklubb…) och pratade med en trevlig dam. Jodå, de hade öppet till klockan 18 och jodå, de sålde rollatorer. Efter en mugg java gav vi oss iväg. Den gamla rollatorn var i sämre skick än min mor. Ny rollator inhandlades och så gjorde vi några ärenden när vi ändå var på stan. Mamma var mycket nöjd med sitt köp. Vi mellanlandade och la lite varor i kylen innan vi åkte upp till pappa, mormor och morfar med några blommor. Griftegårdsförvaltningen hade gjort ett fint jobb med graven och tagetesen vid graven var som stora och kraftiga solar. Då blir man varm om hjärtat. Årsskötseln kostar ju en del, men det är det alternativ som gäller när jag bor 30 mil bort och mamma är rörelsehindrad.

Middag intog vi på mammas balle*. Det fläktade en skön vind från sjön, men jag tog ingen tröja på mig när vi gick neråt. Det är så härlig luft! Vattnet var alldeles klart och ljuset… magiskt. Skagen, släng dig i väggen!!!

Nu softar vi en stund. Mamma har kollat nyheter och sportresultat och jag sitter lite vid min fina, nya dator. Lång dags färd är snart över. Om bara de skrikande barnen tystnar kan jag nog sova ganska gott i natt. Gissningsvis tar måsarna över när barnen har nattats.

Här kommer några bilder från min dag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

*mammas balle = mammas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Göra fint eller köpa hus?

Ett drömmande inlägg.

---

 

Lavendel och petunia hamnade på Annas balle i helgen.

En del drömmar har jag kvar. Men jag har sänkt nivån. Det är liksom ingen idé att tro att nånting ordnar sig eller blir bättre. Det är smartare att vara inställd på att det blir katastrof och sämre – för tänk så himla glad jag blir om det sen blir… bättre! Just nu drömmer jag om att göra fint på ballen*. Det är inte nån stor dröm. Men som sagt, alla drömmar behöver inte vara stora. Jag blev så sugen i helgen när Fästmön köpte blommor som hon planterade på sin balle att även göra lite fint på min. Och så det där att vi pratade om trall. Jag till och med räknade på kostnaden för trall igår. Nej, jag borde spara varenda spänn, men… jag drömmer…

Anna köpte två randiga petunia-plantor och en lavendel. Petunior är underbara sommarblommor som fram emot kvällningen kan dofta svagt av citron. Och lavendel doftar ju… som lavendel. Jag brukar ibland ha lavendel på ballebordet**, men förra året hade jag diverse örter och en kruka med grön paprika. Paprikan överlevde i köksfönstret och bär nu nya och väldigt små frukter. Den står redan på mitt ballebord.

I en ampel med lila kruka brukar jag sätta en matchande lila hänglobelia. Förr om åren, när det var tillåtet i min bostadsrättsförening att ha ballelådor***, hade jag tagetes i olika färger i två lådor. De senaste åren har jag bara planterat tagetes på pappas, mormors och morfars grav. I år blir det inget planterande där heller, för mamma och jag har från och med förra hösten årsskötsel på graven.

Något år har jag haft en pelargon på bordet. De tycks trivas där – det blir ju väldigt soligt och varmt. Under höst, vinter och vår står de i köksfönstren. Framåt våren brukar de blomma om. Det har mina två pelargoner gjort även i år, så liksom paprikan får de nog flytta ut.

Vi får se om jag gör fint på ballen den kommande helgen. Jag är ju ledig en extra dag igen. Kanske blir det trall. Jag föreslog Anna att vi skulle hjälpas åt med trallarna på våra ballar. Att hjälpas åt – och bli lite osams – tyckte hon lät som en bra idé. Ja, vi har ju alltså spanat på trall från IKEA och det vet ju var och varannan människa att det par som klarar av att montera IKEA-prylar utan att separera, det paret klarar ”allt”!

Men just nu är jag väldigt trött på människor. Jag har svårt med ljud (röster och andra ljud folk ger ifrån sig blir rena oljud i mina öron) och jag blir sjuk av rök. Det finns de i grannskapet som har rekommenderat mig att köpa ett hus i skogen (ja, det är sant) och faktum är att jag är ganska sugen på det. Människor gör bara ont för tillfället, även om kanske inte alla gör det medvetet.

Trissvinsten på 30 kronor kanske blir till en fin balle – eller ett hus i skogen.

Så igår hade jag tur och skrapade fram en vinst på min namnsdagstrisslott från mamma – hela 30 kronor! Det ska bli en ny lott. Och tänk om jag skrapar fram en nätt summa… Kanske blir jag egoistisk och köper mig själv det där lilla huset i skogen, långt från alla som gör ont… Då slipper vi ju reta oss på varandra. Fast alltid är det väl nån som retar sig på att just jag vann en storvinst på Triss. Men var lugn. Jag är inte där än. Jag bara drömmer lite.

*ballen = balkongen
**ballebordet = balkongbordet
***ballelådor = balkonglådor

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kulturnatten 2013 – djupt ur en snedtrampad toffla

Ett inlägg om min upplevelse av Kulturnatten 2013.

Det blev nog så att nån la en förbannelse på mig sen jag skrivit kritiskt häromdan om Kulturnatten. Men min åsikt är fortfarande att jag tycker att den bör förnyas lite. Straffet för mina ord lät inte vänta på sig – jag trampade i ett hål i gatan och gjorde en volt. Faktum är att jag inte bara kunde ha brutit nånting eller slagit ut tänder, jag kunde faktiskt ha slagit ihjäl mig. Nu gjorde jag mest illa min friska fot. Idag känner jag emellertid att det ömmar lite mer här och var, till exempel i vänster armbåge. Men… tack och lov är foten bättre!

Jag kanske borde välja mina ord bättre, så jag inte drabbas av nåns vrede… Här en manisfestation för ordet utanför Walmstedtska gården igår.

Igår kväll när vi kom hem och jag hade fått av mig skorna började foten värka och göra förskräckligt ont. Jag var osäker på om jag skulle kunna kunna skjutsa Fästmön till jobbet idag, men det gick! Kanske sände den rare Danny* en bön till vår Gud för mig efter att jag beklagat mig när vi sågs utanför kyrkan! (Det gjorde mig väldigt glad att få veta att Danny har kyrkan, jag är så rädd att han ska känna sig ensam i det här landet.)

Man skulle ju kunna tro att jag har gedigen hålvana. Visserligen parerade jag snygg och rullade ihop mig som en boll, men det gjorde jävligt ont och jag ville helst grina. Nu kämpade jag på resten av kvällen, för se vända och åka hem går ju inte! Vi stappl… nej, inte Anna jag stapplade, upp till bokborden på gågatan. Där var en väldig trängsel, precis som det ska vara en kulturnatt. Men man behöver kanske inte stå stilla och lägga sitt dasslock till hand över ett gäng böcker i en låda samtidigt som man ringer och pratar med sin mamma, eller hur?! Pucko!

Erik Lallerstedt lagar fiskbullar, men det fick han fortsätta göra i boklådan. Ingen bok följde med hem!

På Svartbäcksgatan träffade vi en före detta granne med bror och son som pratade MYCKET med oss. Jag vet fortfarande inte vad h*n heter, men det spelar ingen roll. Vi tittade in i nån affär när vi kommit loss. Där trodde en gubbe att en fin klocka kostade 75 kronor. Han fick lägga till ett par nollor på priset.

På Galleri Uppsala 1810 träffade vi Monica och Kitty. Just när vi var där sålde konstnären en tavla. Om du missade utställningen kan du se Kittys tavlor varje dag mellan klockan 13 och 18  till och med den 19 september.

Kitty Lindsten har just sålt en tavla.

Vi var båda lite nyfikna på Linnéträdgården och halt… nej, Anna gick, jag haltade… in där. Kvällen till ära var det fri entré. Det här med entréavgift har man nyligen infört och det är skit, tycker jag! Möjligen skulle jag kunna tänka mig att betala entréavgift för Botaniska trädgården. Möjligen!..

Men tänk att det fortfarande blommar saker! Vi blev väldigt förvånade.

Orange blommor är alltid fina!

En och annan naken tjej fanns att beskåda också…

Venus i Linnéträdgården.

Och nu vet vi var vi ska sno pumpor för att göra Jack-o’-lanterns till Halloween! Här fanns det många att välja på!..

Pumpor! Det vill säga presumtiva Jack-o’-lanterns.

Vi såg till och med…. gröna avlånga… Kan detta verkligen vara en pumpa? Det ser ju mer ut som en gigantisk sugar snap…

Grön, avlång pumpa eller gigantisk sugar snap?

Vanliga, snigga orange pumpor fanns också. Här ett exemplar som skulle bli en fin Jack…

Ett exemplar som skulle bli en fin Jack.

Det var flera blommor som fortfarande blommade. Underbart vackra färger!

Tagetes.

En del buskar blommade också.

Lila blommor på en buske. De såg så mjuka ut att man ville röra vid dem.

En och annan grönsak såg vi också. Visst är dessa skockor häftiga?!

Kronärtskocka på gång!

Ja, det heter skocka och inte kocka! En kocka är ingen växt utan en människa.

Skocka. Till vänster i blått, vid orange pil, skymtar en duktig kocka dock!

Vi hade gärna velat besöka museet, men när man på ett otrevligt sätt avkrävde mig min ryggsäck vände vi och gick ut. Aldrig i h-e att jag skulle lämna ifrån mig ryggsäcken som sen skulle vara obevakad en kväll som denna, med massor av människor i rörelse! Dåligt, Linnémuseet, dåligt!

Vi gick över ån efter mat. På en av broarna hittade vi kärlekslås.

Kärlekslås på en av stans broar.

På väg till maten såg vi ordmanifestationen (se första bilden i det här inlägget!) samt linedance. Och jag hejade på G, h*n som inte heller förstod vad som hände för fyra år sen. Vi pratade inte nu, bara hejade.

Utbudet av gatumat visade sig bestå av nån enstaka korvmoj och thai. Det blev thai. Därefter gick vi på jakt efter dessert…

Chokladståndet erbjöd fin dessert.

Vi traskade mot Drottninggatan där jag ville besöka en bokhandel. Den visade sig vara stängd. En kulturnatt! Dåligt! Men i stället fick vi syn på mer linedance och vem skuttade där i ledet om inte före detta kollegan Majsan??? Roligt!

Linedance med Majsan vid orange pil.

Vi hade inte köpt nån dryck till maten, så det blev dags att inhandla sådant. Vi hoppade (inte jag, men Anna) upp till Terrassen och tog var sin öl. Jag vågade knappt känna efter hur foten mådde, men…

Anna med en öl ser väldigt sur ut, men det var hon inte. Det var jag som surade över foten.

Efter ölen beslutade vi oss för att inhandla godisremmar och sen ta bussen hem. Det var då jag träffade Danny. Jag tror nog att han la ett gott ord för mig…

Dags att släcka och gå hem.

Vi var nog hemma till strax efter klockan 21. Jag satte upp foten och vi mumsade på kulturnattsgodis. Min jordnötschokladbit såg ut som Sverige. Jag åt Skåne och kanske en bit till, men det mesta finns kvar.

Fötterna i högläge och choklad, som ser ut som Sverige, i knäet. Jag åt Skåne igår, så det finns kvar!

Foten värkte och gjorde ont och vi la oss efter att ha försökt titta på nån urtråkig deckare på TV. I morse skulle vi upp tidigt, Anna började klockan sju. Eftersom vi träffade på en från hennes jobb på Terrassen var det bäst att komma i tid så det inte spekulerades i om vi satt för länge och drack öl…

Idag är det söndag och vilodag för min del. Den helgar jag med att städa. Och rösta i kyrkovalet, förstås!!!

*Danny = en av doktoranderna på mitt förra jobb

Livet är kort.

Read Full Post »

Lättad börda och sällskap av Ralph Lauren

Ett inlägg om en lättnad och om hur man försöker göra städning till nånting roligt.

Det var inte alls tänkt att jag skulle ta tag i det idag, egentligen, men jag tog luren och ringde griftegårdsförvaltningen i Metropolen Byhålan. Totalt blev det faktiskt tre samtal – två dit och ett till mamma. Fick prata med en urtrevlig kvinna. Vi gick igenom priser, blommor, fakturering och lite annat praktiskt också. Det visar sig inte alls bli fruktansvärt dyrt med total årsskötsel av pappas och mormor och morfars grav som mamma hade föreställt sig! Den högsta kostnaden är den hon betalar redan nu, för lite gräsklippning och borttagning av vissna lösa blommor. Plantering etc samt blommor kostar mindre än 300 kronor till. Ja, det lät så himla billigt att jag faktiskt, mitt i skurningen av badrummet, ringde upp igen för att kolla att jag har fattat rätt. Men jodå, 700 kronor kostar skötseln mamma redan har men med tillägget penséer till våren, tagetes till sommaren och en liggare till allhelgona! Sen avhandlade vi den urusla färdtjänsten i Metropolen och det faktum att alla äldre inte kan eller vill lära sig att hantera datorer… Jag har aldrig träffat människan, men klok och trevlig var hon! Och en av mina bördor har blivit lättad, liksom mitt konstanta dåliga samvete…

Blommor till graven.

Före frukost ringde jag och informerade mamma. Hon blev nog ganska förvånad och hyfsat nöjd. Däremot var hon först inte helt nöjd med att fakturan går till mig, men jag argumenterade då att hon ju hade gjort fel i år vilket hade kostat henne 2 x 475 kronor…

Sen fortsatte jag städa i badrummet. Det var då jag kom i närkontakt med Ralph Lauren. Och jag kan meddela att han hänger sig kvar… Jag använde väl så yviga armrörelser när jag torkade hyllorna att jag lyckades sopa ner en liten parfymflaska. Det står ett gäng såna småflaskor i badrummet och de ska ges bort till en viss Storasyster. Bara det att det aldrig blir av. Då sker sånt här. Nu stinker det Ralph Lauren i hela badrummet och lite i köket också, eftersom jag har öppet ditut och öppna köksfönster för att försöka vädra ut lite. Det var inte många droppar som spilldes, men det var synnerligen starka droppar, kan jag meddela. Ett vattenglas är alltid halvFULLT när man vippar ut det. Det är en liten provflaska Ralph Lauren-parfym också, kan jag meddela. Däremot gjorde jag inte som ett av mina osmartaste ex (ibland är det så självklart varför ex är just ex, eller hur?) som DAMMSÖG upp en krossad parfymflaska (det var den dammsugaren, det…). Jag torkade och torkade och torkade med hushållspapper. Det doftade först. Sen luktade det. Nu stinker det. Men, som sagt, jag vädrar!

Parfymflaskor i litet format som skulle ha getts bort. Dolce Gabbana-rakvattnet är min pappas. Jag var med honom när han köpte just den här flaskan, bara ett par veckor innan han gick bort. Nu tar jag mig en sniff då och då och tänker på pappa.

Jag har gått med dammvippa och trasa, men dammsugningen är inte klar än så den står på tur nu. Hade ju lite annat emellan, som att boka in en intervju för en Uppsalanyheter.se-artikel, förutom att ringa tre andra samtal. Tyvärr blir intervjun inte av förrän mitten av nästa vecka. Men vaffan, det är ju semester.

Efter sugningen måste det bli en tur över till Tokerian för proviantering. Bröd och mjölk behövs, till exempel. Lottot måste också kollas och lämnas in.  Kanske köpas en liter jordgubbar..? Middag har jag annars plockat fram ur frysen – det blir tre kalkonchorizos med bröd.

Tänkte sen sätta mig vid datorn och registrera mig som konsult hos ett företag i kommunikationsbranschen samt registrera mig på en sajt bland yrkesfolk. Jag vill nämligen verkligen inte gå till arbetsförnedringen den 1 augusti, men så lär det med all säkerhet bli. Du ska inte tro att jag för ett ögonblick glömmer bort det, mitt i allt mitt tramsande i tillvaron…

Det är väl egentligen aldrig roligt att städa förrän efteråt, men för att roa mig själv med lite hjärngympa noterade jag följande som jag INTE noterat tidigare:

• tjejen på tavlan i sovrummet har en oval navel
• min mormor ser lurig ut på ett foto av henne och morfar, ett foto som står på min rokokobyrå bland andra fotografier av min släkt och familj – där alla ser seriösa ut! Utom mormor, alltså! Hon ser full i 17 ut! Jag blev glad!

Du ser! Alltid finns det nya saker att upptäcka! Nu åter till snabeldraken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Bra och inte så bra

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd (ovanligt, va?), men är samtidigt glad över bra saker.

Nej fy te rackarns jag mår skit! Det började redan igår morse med värk i musklerna. Trodde att jag hade legat konstigt på natten, men idag är det etter värre. Näsan och ögonen kliar och jag får fruktansvärda nysattacker när allting bara sprutar åt alla håll okontrollerbart. Halsen gör ont. Dessutom är magen upp-och-ner. Därför tog jag en ingefärskaramell när jag kom hem. En sån där märklig sak från Indonesien, tror jag, som S på fakulteten brukade springa omkring och bjuda på bara för att få se reaktionen. Karamellerna är nämligen mycket starka. Min teori är också att de är mycket bra för att mota infektioner med. Så håll tummarna för att jag har rätt!

Dessa är inte att leka med, men förhoppningsvis att mota infektioner med.

Hemma i New Village körde jag igång en maskin tvätt genast. Av nån anledning är tvättunnan full. Jag ska köra två maskiner i kväll. Det är ju inte själva tvättandet som är jobbigt, det sköter ju maskinen, utan hängningen. Den första maskinen är nu klar och hängd.

KLAPPAR MIG SJÄLV PÅ HUVUDET OCH BERÖMMER MIG
EFTERSOM INGEN ANNAN GÖR DET!

Idag har det minsann inte varit nåt varmt och skönt sommarväder. När jag kom ut från portarna på jobbet för att åka hem undrade jag om jag skulle hinna hem före regnet. Det gjorde jag inte, men som tur var satt jag i bilen när de värsta skurarna kom.

Svart…

I kväll kommer Fästmön och Fritzlan hem. I skrivande stund är de på flygplatsen. Jag hade ett tag tänkt försöka möta dem, men jag mår inget vidare så jag får avstå. Tack vare störtskurarna på vägen hem gick det inte att stanna och tanka heller. Förhoppningsvis går det bättre i morgon. Jag blev i alla fall glad för jag fick vykort från Anna idag! Gissa om jag har saknat och längtat efter henne!!!

Anna har tagit en mycket bättre bild på Turning Torso än den som är på kortet, men visst ser det härligt ut nere i södern?!

Sen låg det mest reklam i postboxen – förutom ett litet lustigt, bulligt paket. Det är den gulliga Iréne som har varit framme igen och tillverkat en fantastisk Bläckis åt mig, i favoritfärgen orange, förstås! Denna ska bli min maskot och ska få sin plats i bilen! Tack snälla Iréne!

En maskot i postboxen idag!

Nu ska jag kura ihop mig i bäste fåtöljen och dra pläden över mig, kanske blunda och snarka en stund. Det lär dröja ett par timmar innan nästa tvätt ska hängas.

Nehej det gick inte, för mamma ringde och pratade en halvtimme. Hon ska få besök av kusin B med make på fredag och det ser hon fram emot! Dessutom har det snälla, goa paret lovat att… plantera tagetes på pappas grav! Vilka snälla människor det finns! TACK TACK TACK!!!

Slutligen ett idolporträtt som du kan skriva ut och sätta upp på väggen använda som toalettpapper!

Nattsuddare? Det är mörka ringar under ögonen, ser jag minsann…

Livet är kort.

Read Full Post »

Framme i Solfjäderstaden

Solen lyste hela vägen söderut – men det regnade på sina ställen också. Samtidigt som solen lyste. Så det blev till att köra med både solbrillor och vindrutetorkare på nästan hela vägen från Västerås.

Det var lite mer trafik än normalt och naturligtvis ett antal husvagnar och husbilar som blev bromsklossar. Däremot var det inte många långtradare. Ändå flöt det på bra och jag körde i ett streck.

Jag for direkt upp till graven. Fick en stund ensam med pappa. Där såg verkligen bedrövligt ut, så nu har mamma och jag varit och köpt några solgula och några tvåfärgade tagetes som jag ska plantera i morgon. Strax intill graven såg jag en stubbe som var ganska vacker. Du får titta på den i stället för på pappas grav som jag behåller i mitt hjärta i stället. Jag känner mig nämligen så nära pappa vid graven, känner hans närvaro på ett så tydligt sätt.

En vacker stubbe fanns nära pappa.

Hos mamma fick jag kaffe och bullar – och låna en toalett. Det var förstås kris när jag kom fram. Tycker ändå att jag var duktig – och alien höll sig i schack utan att kicka på blåsan. Hälen känns också så bra att jag nästan blir misstänksam…

Så blev det presentutdelning eftersom mamma ju fyllde år i förra veckan. Tror att kortet var det hon blev mest förtjust i… Men alla presenterna ”dög” och det var ju tur.

Efter kaffe och presenter blev det en liten tur för diverse ärenden. På hemvägen stannade vi vid Nattkröken och köpte med oss middag hem. Han kämpar verkligen hårt med sitt lilla företag, den unge killen i korvkiosken. Han som tog över rörelsen när morbrodern gick bort i cancer. Men nu har tiderna blivit tuffa och han går knappt runt. Vi pratade marknadsföring och jag förespråkade hemsida/blogg och Fejan med erbjudanden, men tyckte att de tusenlappar han lagt på annons i lokaldelen var bortkastade. Hade jag bott här hade jag hjälpt honom med ett och annat. Gratis.

Middag.

Jag har varit ute med sopor och tagit en promenad ner till sjön. Passade på att prata lite med Fästmön – nu dröjer det tills vi ses nästa gång. Men det sägs ju att

Absence makes the heart grow fonder.

Vi får väl se hur det blir med det. Jag längtar redan…

Read Full Post »

Hänt sen sist: Blomsterprakt, olyckor och lite mat

Några timmar idag ägnade jag åt att handla med min lilla mamma så hon inte ska sakna nåt meddetsamma. OCH så att hon fick sig nåt att äta till middag idag. Vidare var vi och köpte blommor till graven och till mammas balkong. Just när vi skulle åka från affären upp till kyrkogården började det regna. Trots att jag försökte förhala det hela i hopp om att regnet skulle avta, blev det inte så. Inte riktigt, i alla fall. Så det slutade med att mamma fick sitta kvar i bilen medan jag gick ner till graven och satte några rosa nejlikor i en vas.

Tagetesen var fortfarande fin, men pappa fick nejlikor idag till minne av den 24 juli för fem år sen när han gick bort.

                                                                                                                                                               Motala kyrkogård är allt annat än tillgänglig, kan jag argt meddela! Det finns inte en chans att gamlingar och personer med rörelsehinder kan ta sig till vissa gravar utan fara för liv och lem. På sina håll har man nämligen antingen stentrappor eller branta slänter. Idag hade mamma slagit ihjäl sig (på kyrkogården…) om hon hade försökt sig på att ta sig ner för de fyra branta slänterna till pappas grav. Gräset var snorhalt (ursäkta uttrycket!) av regn. Skitdåligt, Motala griftegårdsförvaltning!!! Man undrar hur ni skaffar era ”kunder”…

Mina två före detta balkonglådor – vi får ju inte ha såna i vår bostadsrättsförening – bor numera hos mamma. Jag satte upp dem och ställde ner tre röda pelargoner och två blåa lobelior i varje. Det blev riktigt fint och mamma blev nöjd! Tyvärr glömde jag att ta en bild på dem, så här kommer i stället en närbild på pappas nejlikor.

Nejlikor till pappa i närbild.

                                                                                                                                                               Clark Kent* och jag åkte nån gång mellan halv två och två på eftermiddagen. Det brukar ta cirka tre timmar att köra. Idag tog det fem. När jag gav mig iväg var det solregn. Det sägs bringa tur. Men jag vet inte om jag tror på det… Det första som hände var att jag fick ett stenskott på framrutan som jag antagligen måste göra nåt åt. Fast värre var nog att det vid avtagsvägen till motorvägen mot Örebro hade skett en trafikolycka. Detta innebar att jag och många andra fick ta en lååång omväg. Det var väl i och för sig irriterande, men mina tankar gick mer till dem som varit med om olyckan. De som kanske inte kom fram till sitt slutmål.

Trött och i behov av en toalett stannade jag sen i Skoftesta. Passade på att äta kycklingfilé med vitlökssås och strips och irritera mig på stillösa förbipasserande. Eller vad sägs om

1. en man i blåa shorts, svarta gympadojor och vita tubsockar med Intersport-tryck?
2. en kvinna, i gröna byxor med resår och ett traktordäck större än mitt, som åt med öppen mun?
3. en man med svarta mjukisbrax med snöre i midjan, byxorna uppdragna till halsen och blåa foppatofflor?

Jag ryser! Själv var jag som vanligt klädd i jeans och tjockis-svart t-shirt samt jätteslitna svarta sandaler. Maten var för övrigt god, se själv:

Mat on the road.

                                                                                                                                                              Jag rullade in i Uppsala nån gång mellan halv sju och sju. Slog mamma en signal efter att jag fått in alla grejor och Fästmön fick ett sms. (Jag ringde lite från vägen – JA, jag har blåtand!) Jag ska ringa henne efter Morden i Midsomer – om vi nu orkar se på dem. Det är säsongsavslutning i kväll.

Nu ska jag hänga en maskin tvätt som jag sparkade igång så snart jag kunde. I morgon väntar ytterligare tvätt och städning. Jag måste dessutom jaga nån som kan svara på en fråga om a-kassa, försöka fixa en tid hos optikern (trots att jag inte har råd, men nu ser jag inte!) samt kolla upp det där med stenskott. Alltid är det nåt..

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Julikväll i Byhålan

Dagen hade nästan blivit kväll när vi anlände till Metropolen Byhålan. Det tog sin lilla tid att bära in mammas väskor och alla påsar. Själv hade jag bara med mig min lilla rygga och leksaks-datorn. Ett par gympadojor ligger kvar i bilen och tröjan tog jag fram först senare i kväll.

Det var ett förfärligt resväder! Från Västerås och nästan ända fram till ett par mil utanför Byhålan öste det ner. Vi stannade en gång för att sträcka på benen, gå på toa och ta en fika. Inget utesittarväder, precis…

Men som sagt, i Byhålan lyste solen. Jag tog en tur upp till graven för att kolla hur tagetesen jag planterade sist såg ut. Blommorna var jättefina, så i morgon åker vi bara upp med några lösa blommor. Jag for sen vidare till ICA Maxi där jag storhandlade till mamma så att hennes förråd ska vara påfyllda. Sist, men inte minst, stannade jag till vid Nattkröken och hämtade mat.

Kom tillbaka hem till mamma strax före klockan 19 och då åt vi förstås. Sen slog det mig att jag lovat höra av mig till vännen FEM, så jag slängde iväg ett sms. Tänkte att hon nog inte hade tid, lust eller ork att ses, men det hade hon! Vi träffades i Hamnen och gick in på ett av ställena som hade en fungerande kaffemaskin… För FEM ville ha cappuccino och kaka, medan jag ville ha en starköl.

Cappuccino och muffins för FEM.

                                                                                                                                                              Ja, den där FEM har alltid varit ett kakmonster. Och inte är det lätt att ta en bild på henne där hon ser normal ut, men jag lyckades rätt bra! 😆

Kakmonstret a k a FEM. (Jag FICK tillåtelse att lägga ut bilden på bloggen!)

                                                                                                                                                              Vi satt och kacklade nån timma eller två medan mobilerna lät. Både Fästmön och fru Hatt var lite med i vår pratstund. Eller nåja, sms:en gick i vissa fall om varandra så det blev lite lustiga missförstånd…

På vägen hem sjönk solen och jag tog fram min tejpade mobil och fotade.

Så här vackert kan det vara när solen går ner vid Vätterpromenaden…

                                                                                                                                                               Vände mig om och insåg att även ett gammalt hus kan vara vackert. Idag kallas det Platenhuset och där finns bland annat Bostadsstiftelsen Platen som hyr ut lägenheter.

Ett vackert gammalt hus. Enligt mamma var det ett grossistlager här förr i tiden.

                                                                                                                                                                        På vägen hem kom passerade en ung kille i ett vrålåk. Ett tyskt par kommenterade sinsemellan att den där bilen nog var sponsrad av pappa och jag kunde ju inte låta bli att briljera med min gymnasietyska:

Ja, ganz sicher!

Tänkte lite på min gamla gymnasiekompis CS som lärde mig en hel del tyska UTANFÖR läroplanen…

På väg hem till mor längs sjön. Men på höger sidan finns också huset där CS bodde…

                                                                                                                                                               En sista kväll med doften av vattnet i min enorma kran. Lär somna ovaggad för jag är trött som 17. I morgon blir det ett nytt besök till graven och lite kompletteringshandling innan jag och Clark Kent* styr kosan hemåt igen. Förhoppningsvis hinner jag hem till Morden i Midsomer, veckans höjdpunkt…

En trappa ner till sjön…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »