Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘naturligt’

Ett inlägg om styrka och att ha koll på saker.


 

Pippitårta

Pippi, ge mig styrka!

Om det funnes nån jag skulle behöva just nu så är det Pippi Långstrump. Tack, tant Astrid (hon på tjugan), för henne! Eller i vart fall en del av Pippis styrka. (Ändå tackade jag nej till tårtbiten på bilden, ska du veta.) Mitt nya jobb är verkligen spännande och intressant, men fasen så mycket det är att försöka ha koll på. Vissa stunder känner jag mig smått dement. Sen kommer andra tillfällen när jag tycker att det klarnar.

 

 

För att jobbet inte ska bli alltför råddigt just nu har jag angripit en gammal befintlig kommunikationsplan och en dito policy från anno dazumal 2013. Enligt en av de medverkande skaparna av den är den snarare från 2010. Tanken är att förena de tu, en sammansmältning som sparar åtminstone några papper (även om de flesta kanske läser den mest digitalt numera). Idag efter lunch höll jag en liten dragning om mina tankar och funderingar kring planen på ett stabsmöte. Glädjande nog fick jag nickar och bra återkoppling. I övrigt ska jag ansvara för avdelningens webb och intranät och medverka alt. vara huvudredaktör i ett antal webbprojekt för hela universitetet. GULP! Vidare ska jag rycka i en del delikata frågor som kan bli som att trampa i ett getingbo. Men jag är ju så ny och dum och vet inte bättre, eller hur? (<== ganska retorisk fråga) Kort sagt: det är mycket nu. (Pippi, ge mig styrka!)

Det känns som om jag inte riktigt hinner med privatlivet. Det är som att ha en skog framför ögonen, en skog som gör att jag inte ser ens det närmaste gänget träd. Högen med böcker som ska läsas och recenseras växer, jag hinner inte höra av mig till/träffa mina vänner och Fästmön som jag vill och önskar och jag får INTE glömma bort att fixa en present TILL Mors dag (jag måste ringa mamma i kväll eller i morgon också) och att städa och tvätta bilen Mors dag – den ska besiktigas dan därpå! Alltid lika pirrigt. Förra året blev bilen underkänd för att en av tre bromslampor slutade fungera typ samma dag bilen skulle besiktigas. Men jag slapp besiktiga om den och jag såg till att få den trasiga lampan utbytt pronto.

Träd

Hej träd! Jag försöker se er.

 

Grönsaker och vegetariska enchilladas

Många grönsaker idag också och vegetariska enchilladas till lunch.

Idag vid lunchen hörde vännen H av sig per sms. Jag har tänkt så mycket att jag vill träffas, bland annat för att jag har en liten SAK åt H och för att H har det tufft på flera sätt än ett just nu. Jag skulle just avsluta mitt ätande och gå och ringa H, när enhetschefen och avdelningschefen joinade mig och slog sig ner vid mitt bord. Då kan en liksom inte resa sig och gå och ringa… Men det var både trevligt och bra att få prata lite med dem. De ville nog kolla läget med mig, tror jag, och det var omtänksamt. Jag gillar dem båda, i alla fall än så länge. Sinsemellan är de väldigt olika. Samtidigt är de två starka kvinnor. Genom åren har jag haft så många dåliga chefer att jag borde vara luttrad. Nu känner jag mig aningen hoppfull. Det kändes till exempel inte alls fel att benämna min särbo Anna – det är ju det hon heter. Rätt tillfälle kom och det blev naturligt att inte göra nån stor grej av det.

I morgon får jag i alla fall besök igen på jobbet, denna gång av ovan nämnda vännen H som kommer och fikar med mig på eftermiddagen. Det ska bli roligt att få visa mitt nya, fina jobb, men det ska också bli roligt att ses. Det är rätt många jag saknar just nu…

När partner och vänner nu nämnts, vill jag också framhålla vännen Agneta, som jag har hållit vänstertummen för idag. Jag hoppas att Västerås var en givande stad att besöka, hö hö hö, Agneta fattar vad jag menar. Övriga får sväva i ovisshet.

Det är dags för en macka och under tiden fundera över vad jag ska ta tag i närmast. Läsa? Mamma? Duscha? Städning, renbäddning och matlådelagning blir det den kommande helgen. Vilken typ är DU – Utelunchare eller Matlådeperson??? Berätta gärna i en kommentar så jag får skäl att gå tillbaka till datorn då och då under kvällen.

Matlåda

Typisk matlåda.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Efter en tung och bedrövlig dag bänkade jag mig för att se på När livet vänder. Jag var inte helt säker på att jag skulle orka titta i kväll. Men jag vet att jag genom att titta på Anja Kontors fina serie får distans till mina egna problem. Jämfört med dem Anja Kontor samtalar med är mina bekymmer liksom en piss i havet. Typ.

Anja Kontor skärmdump från Svts webb

Anja Kontor möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Anja och Niklas

Niklas gudfar hette Adolf Hitler och Niklas pappa kallades Polens slaktare.

I kvällens program fick vi göra Niklas Franks bekantskap. Nej, namnet kanske inte får några klockor att ringa, men Niklas Franks far Hans kallades Polens slaktare och avrättades när sonen var åtta år. Gudfar till Niklas var Adolf Hitler. Niklas Franks fyra syskon hade svårt att hantera detta… ”arv”. De lever inte längre.

Det gjorde ont att höra att det inte fanns nån kärlek i familjen Franks hem. Men det gjorde gott att höra Niklas tala om sin fars feghet – han kom ständigt tillbaka till den under samtalet med Anja Kontor. För genom att fadern var så feg måste Niklas vara modig… Otroligt modig så att han orkade leva vidare.

Som vanligt var kvällens program mycket starkt. Jag tror att Anja själv blev väldigt berörd. Personligen tyckte jag att det var häftigt att höra henne prata så naturligt på tyska.

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 22 april 2016).


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

När livet vänder: Sara

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lyssnande inlägg.


 

Att städa är väl… sisådär kul. Nöjdast är jag efteråt, när hemmet blänker. Men under tiden… Idag när jag skulle till att skrubba mitt badrum kom jag på att NK* hade tipsat mig om ett avsnitt av podden TV med Luuk. Jag brukar inte lyssna särskilt mycket varken på radio eller poddar (förutom galningen Pjoltas och hans polares Recensionspodden, förstås!).  Det här avsnittet var emellertid en intervju med duktiga Camilla Kvartoft och den lyssnade jag till medan jag skrapade bort kalk och smuts. (Nej, det hoppade inte ut nån gubbe med muskler ur rengöringsmedelssprejflaskan.)

Kristian Luuk och Camilla Kvartoft

Kristian Luuk intervjuade Camilla Kvartoft. (Bilden är lånad från TV med Luuks webbplats.)


Jag är väl inte så där överdrivet förtjust i Kristian Luuk
Inte kan jag påstå att jag retar mig på honom särskilt mycket heller. För mig är han rätt… intetsägande som programledare, trots att han pratar mycket. Camilla Kvartoft däremot, tycker jag är lysande – både i rollen som journalist och i rollen som programledare. Extra lysande är hon tillsammans med Leif GW Persson i Veckans brott. (Veckans brott är ett så bra TV-program att jag inte ens behöver bocka för det i TV-tidningen – jag missar det aldrig på tisdagar!)

I den här intervjun med Camilla Kvartoft var Kristian Luuk emellertid riktigt bra. Han ställde en del rätt givna frågor, visserligen och ett par gånger var han tvungen att referera till sig själv och de program han själv har gjort eller gör, men… på det hela taget… Camilla Kvartoft pratade naturligt och otvunget om allt ifrån tiden som politisk journalist vid radion till TV-jobbet med Veckans brott och Agenda. Camilla Kvartoft är nämligen nåt så ovanligt som fast anställd vid SvT – mycket tack vare Leffe, enligt henne själv. Och hade hon inte blivit det skulle hon troligen varit kvar vid radion. Då hade vi tittare inte fått se hur hon ser ut, hur bra hon ”tar” Leffe och hur rolig hon är.

Men nu tänker inte jag berätta mer utan jag tycker att du ska lyssna på intervjun själv. Antingen gör du det genom att klicka här eller så kan du ladda ner poddavsnittet via iTunes.


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snaggat och ljust inlägg.


 

Ljushuvud

Ljushuvud – i alla fall utanpå och ovanpå skallen…

Å så skönt! Jag har varit och blivit snaggad. M gjorde en lite annorlunda frilla idag och när jag tog en selfie efteråt slog det mig vilket ljushuvud jag är. I alla fall utanpå  och ovanpå skallen. Baktill har jag tre nyanser grått och lite brunt, inuti ska vi tala tyst om. Men jag har ingen konstgjord och tillförd färg whatsoever i barret, det är helt naturligt i alla dessa färger.

Även min frissa var drabbad av kabelhaveriet, så det var kontant betalning som gällde. Det är ju sånt som också drabbar oss kunder – vi kan inte betala med plastkort i vissa affärer med mera. Men det händer saker i kabelfrågan. Eftersom Telia Felia väljer tystnad får vi kunder ta reda på saker på annat sätt. Jag hade just tagit några klunkar öl och börjat kladda med min vegetariska pizza (jag brukar unna mig en öl och en pizza till lunchpris när jag har klippt mig) när ett sms från Fästmön ploppade upp. Mina svar kom uppenbarligen fram och jag lovade att försöka ringa när jag kom hem. Jorå, mobiltelefonin ut till Himlen funkar – ibland. Annas chefs samtal kom inte fram, men det gjorde mitt! HA! Sen bröts det mitt i, fast det berodde på att somligas batteri hade laddat ur. Den fasta telefonin och internetuppkopplingen fungerar fortfarande inte. Och det är bara jag som kan ringa till Anna – inte tvärtom. Nu funkar inte hennes padda längre heller. Så det är fortfarande risk för katastrof om det till exempel skulle börja brinna där ute eftersom det ju inte går att ringa. Många larm för äldre fungerar inte heller och vård- och tandläkarmottagningens telefoner i Förorten är tysta.

Cyber clean

Nåt för Telia?

Jag frågade Anna vad hon hade gjort den här lediga dan när telefonerna och internetuppkopplingen inte har funkat. Hon hade bland annat suttit i sin fyndade bästefåtölj och läst och lyssnat på radion. Det senare är nåt jag nästan aldrig gör mer än möjligen i bilen. Men faktum är att Radio Uppland har varit hyfsat bra på att rapportera om kabelfelet, även på sin webbplats med puffar via Twitter. SvT Uppsala har också rapporterat bra och till och med varit ute på plats och gjort ett inslag. Det är bara Telia Felia som låtsas att problemen inte finns. Kanske ska jag skicka dem min burk med Cyber Clean, som jag fick av äldsta bonusdottern en jul för några år sen. Men nej… Den är alldeles för bra för att jag ska ge bort den.

Nån som inte längre har en krånglande mobil är lilla mamma. Därför ringer hon mig från den – varje dag. Alldeles nyss, faktiskt. Jag tror jag behöver en mugg kaffe om jag ska orka ta min vanliga bloggrunda och kanske en sväng med snabeldraken också…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett måndags-inlägg.


 

gult träd i dimma

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.

Måndagen jag vaknade till var lika dimmig som helgens morgnar. Sen brukar vädret bli bättre framåt dan, ofta varmt och soligt. Har jag råkat vara ute då så har jag varit felklädd, det vill säga för varmt klädd.

Den här helgen har vi suttit en helt del vid våra datorer. Fästmön har ju köpt en ny och har påbörjat ett enormt arbete med att sortera bilder… Sist jag hörde från henne borta i soffhörnet var hon på 2005.

Igår var vi i alla fall en tur ut i verkligheten i Förorten för att hälsa på grabbarna på Morgonen och bli bjudna på Jerrys kaffe. Jerrys kaffe kan väcka döda, snudd på.

Sangiovese 2008

Svindyrt fynd i vinskåpet.

Hemma i New Village lagade jag sen lax i ugn med fetaostpesto och kokt potatis. Det blev till och med en lunchlåda över till min hårt arbetande älskling! Vi har ätit gott den här helgen, men ändå billigt. Lördagens vin var förstås allt annat än billigt, fast det fanns ju sedan länge i vinskåpet… Det var ett argentinskt sangiovese från 2008 som verkligen gick suveränt ihop med lasagenen på kycklingfärs.

Igår på söndagen blev det vatten respektive mjölk till maten. Men vi tillät oss att äta upp såväl lördagsgodis som fredagens snacks (prästostbågar). Magen har hittills inte protesterat! Tanke var att vi skulle titta på Hercule Poirot’s Christmas. Vi började i vardagsrummet, borstade tänderna i en reklampaus och fortsatte titta i sovrummet. Det tog tio minuter så snarkade vi båda två. Men gissningsvis hittade monsieur Poirot mördaren till sist.

Den enda gången jag vaknade var under reklamfilmen för Microlax. Den är så urbota dålig och jag undrar om reklammakarna har använt Google translate från 2008 till den. Framför allt reagerar jag på ordet ”välbefinnande” – vem använder det naturligt i dagligt tal – eller när man pratar om/tänker på förstoppning??? Jag blir bara arg och irriterad och tänker aldrig köpa Microlax.

Idag på måndagen hade ilskan gått över och jag loggade in med e-legitimation hos a-kassan för att fylla i två veckors kassakort. Jag lyckades på första försöket! Kanske berodde det på att jag läst en glädjande kommentar här på bloggen från en annan arbetssökande kommunikatör. Denna/e olyckssyster/-broder skrev att jag visst är berättigad till nya dagar och att sådana fylls på när de gamla har tagit slut. Men naturligtvis ska jag kolla upp det med min a-kassa! Jag ska ta mig i kragen och ringa nån dag när jag känner mig psykiskt stark och glad. Det måste man vara om man ska palla med att prata med alla surkart på a-kassan, nämligen.

Jag har sökt ett jobb hittills idag, men innan dan är slut ska jag ha utfört en del ytterligare aktiviteter som har med jobbsökeri att göra. I eftermiddag har jag en träff med min yngsta bonusdotter. Ett spännande samtal väntar! I kväll ska jag skriva en artikel baserad på detta samtal. Mitt bokskriveri får paus, fast bara till i morgon. Jag mår så gott av att få alla tyngder från axlarna avlyfta!

Vad händer hos dig denna måndag??? Skriv gärna några rader och berätta! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I höst har smöret försvunnit från flera skolor i Stockholm. Anledningen är att utbildningsnämnden har bestämt sig för att följa Livsmedelsverkets rekommendationer. I dessa rekommendationer står att skolorna bör servera lättmargarin.

Lättmargarin ett nyckelord i skolorna?


Många föräldrar och elever
är upprörda över detta och undrar vart valfriheten har tagit vägen. Det är ju inte alla som tycker att lättmargarin är gott, men det är heller inte alla som tycker att det är nyttigt. Vad innehåller de här lättprodukterna, egentligen???

Bakgrunden till utbildningsnämndens beslut är att skollagen har skärpts. Skolorna måste servera näringsriktig mat och då bestämde nämnden i Stockholm att följa Livsmedelsverkets rekommendationer. För det rekommenderar i sin tur Skolinspektionen. Många led är det… Och inte blir det tydligare av att skolborgarrådet Lotta Edholm menar att det finns en möjlighet för skolor att servera smör till smörgåsen. Fast då måste skolan minska på det mättade fettet i den övriga maten. Hon försöker förtydliga i Dagens Nyheter:

Till sist är det en fråga för varje skolas rektor att avgöra vad som serveras, men vår tolkning är att det är fullt möjligt att servera smör […]

Men rektor på den skola som DN:s artikel handlar om menar att det inte har funnits nån valfrihet utan att det kommit klara direktiv från utbildningsförvaltningen att skolorna måste servera lättmargarin som är nyckelhålsmärkt.

Jag har aldrig ätit lättmargarin – jag tycker helt enkelt inte om det. Det smakar fettigt och plastigt, men definitivt inte smör. Smör ÄR fetare, jag VET, men jag tar inte mycket smör – eller Bregott – sen jag började ha matfett på mackorna igen för några år sen. (Tidigare hade jag gjort ett uppehåll med smör under cirka 30 år…). Jag tror inte att våra barn och unga vråläter smör utan tycker att det är bättre att man sätter in insatser mot fetter som finns i till exempel chips, choklad och snabbmat. Smör är naturligt!

Naturligt!


Livet är kort.

Read Full Post »