Ett blommigt inlägg med litterära inslag. Och allt jag skulle göra var att titta på en present…
Pion på väg att slå ut och två knoppar.
En förmiddag ägnat åt tröstlöst arbete. Det är bara så sorgligt alltihop. Tiden, Sisyfosarbetet och… ingenting händer. Dagarna går. Hitta glädjen i små detaljer, allt för att överleva ett dygn till – eller en timme. För ett par veckor sen fick Fästmön och jag en bukett från Slottsträdgården. I morse noterade jag att en pion börjar slå ut, medan övriga blommor hade vissnat. Jag rensade buketten och gav pionen friskt vatten. Den har överlevt två veckor och nu ska den till att blomma och sprida väldoft…
Dagens utflyktsmål var att titta på en present till min snart fyllande lilla mamma. Jodå, det gjorde jag också. Jag har fått hum om såväl utbud som prisbild. Utbudet är magert, prisbilden överkomlig. Mamma får sista ordet.
Sen ville jag också köpa nån liten blomma till ballen*… Den färglösa ballen där det mest färgglada är den ljusblåavaxduken med prästkragar på. På väg till garaget passerade jag underbara lobelior i en betongkruka. Då bestämde jag mig: en lilalobelia skulle det bli till min lika lilaampel och kanske nån mer färgklick till ballebordet**.
Lobelian i betongkrukorna på vägen till garaget var underbart vacker!
Men… när Clark Kent*** ändå skulle luftas tog jag ytterligare ett par kringelikrokar. Bland annat hamnade jag på Återbruket, där jag fick tre böcker med mig hem utan att betala en spänn för dem. Alla böcker på Återbruket är nämligen fortfarande gratis!!! (Detta kan väl inte ens en smålänning motstå???)
Den avslutande delen i Roth-trilogin, De dödas mässa, samt Lena Einhorns Siri fyndades på Myrorna.
På hemvägen trasslade jag mig in till nyöppnadeBlomsterlandet. Det arbetas i krokarna, refuger byggs och nya vägar asfalteras om… (Vissa saker var bättre förr..?) I affären rådde lugn och väldoft. Jag strosade en lång stund och höll på att ge upp hoppet om en lila hänglobelia. Men slutligen hittade jag EN – affärens allra sista. Till balkongbordet köpte jag en kraftig orangesol i form av en tagetes.
Orange sol och lilahäng följde med hem till ballen.
Jag har satt tagetesen i en kruka och hänglobelian i ampeln. Den senare blommar inte än, men lite sol på den så garanterar jag att den exploderar med lilasmå blommor. Och det finns säkert nån som tycker att jag inte borde ha köpt varken blommor eller böcker, men nu gjorde jag det och det är jag glad över – så länge jag har ett hem att placera dem i.
Detta bildspel kräver JavaScript.
*ballen = balkongen **ballebordet = balkongbordet ***Clark Kent = min lille bilman
Mina nya läsglasögon (10 kronor) och Den grymmaste månaden (55 kronor på bokrean) ska jag ägna mig åt idag.
Mitt liv är så fullt av måsten att det kändes som jag gjorde revolution idag när jag tog sovmorgon tills klockan var nästan halv tio. Ja, jo, jag hade varit uppe och ute och kört bil vid halv sju-tiden, men jag gick och la mig sen och somnade om. Sov som en sten. (Fästmön tittade in igår kväll och sov kvar, så det var henne jag körde till jobbet.) Resten av dan tänker jag göra så lite som möjligt. Det blir nämligen tvärtom nästa vecka. Första prio idag blir att läsa (ut) min bok på gång. Jag införskaffade nya läsglasögon för tio (10) kronor igår. Brillorna håller väl en kvart eller så, men jag har köpt förut och en del går sönder genast, medan andra håller lite längre. En guldpeng för att kunna läsa är det värt i alla fall. Linserna hittade till min postbox i torsdags, men de korrigerar bara min närsynthet. Sen nåt år tillbaka måste de kompletteras med läsglasögon om jag ska kunna avnjuta en bok, läsa på mobilen, läsa en meny, en tidning etc etc. Det är en nackdel med livet som 50+. Jag hade trott att synfelen skulle ta ut varandra, men sån tur hade jag inte alltså. Kan DU läsa utan brillor???
Gårdagens middag, som jag gjorde cook alone på och skapade en helt ny maträtt, blev riktigt lyckad. Hur ska jag toppa den idag? Jo, jag har tagit fram en gigantisk kycklingfilé ur frysen. Gissningsvis steker jag den. Kycklingfilén vill säga, inte frysen. I skrivande stund är jag väldigt sugen på potatisgratäng, så kanske att jag hasar över rondellen till Tokerian och införskaffar potatis, lök och matlagningsgrädde. Vad ska DU äta idag???
Redo för påskresa med kvasten.
I morgon ska jag ta en tur ut till Förorten på diverse ärenden som involverar familjen. Här hemma borde jag tvätta, stryka och packa inför min påskresa. Jag har miljoner saker som jag måste göra, men som jag inte har lust att göra – i alla fall inte i helgen. Att rensa kylen har jag ju påbörjat och så gott som avslutat. Men att rensa mobilen på bilder är inte ens påbörjat… Vidare behöver jag säkerhetskopiera bilder och andra filer. Det samlar sig lätt till högar, men jag är så nöjd att jag köpte en extern hårddisk att ha som arkiv i början av hösten. Hängslen och livrem är inte helt fel. Vad ska DU göra i påsk???
På måndag förmiddag ska jag på besök i vården, tisdagen är full av administration och därefter packning. På tisdag kväll ska jag lämna nyckeln till min granne som ska se till mitt hem. Onsdag morgon ska jag rapportera ett och annat innan jag packar in mig, min dator, router och en flaska med påsksnaps i bilen och tuffar ner till mamma. Och när jag har kommit fram ska jag ge mig ut på storhandling, för nåt måste vi ju ha att äta i påsk mamma och jag. Under knappt sex dar ska jag umgås med min mamma, men även besöka faster och träffa kompisar. Det ska nog gå, jag vill ju så gärna.
Smågodis är gott.
Innan min pappa gick bort var det mest avkopplande jag visste att åka hem till föräldrarna i huset och ligga på mammas höj- och sänkbara säng och äta smågodis och läsa veckotidningar medan mamma lagade god mat nere i köket. Så blir det aldrig mer. Det lagas inte nån mat, utan mammas kök är ganska oanvänt. Vi brukar äta hämtmat – pizza, korvkiosk och kinesiskt. Men till påskafton tänkte jag i alla fall koka några ägg och fixa lite sill så att påsksnapsen får sällskap. Sen hoppas jag på fint väder så vi kan promenera längs med sjön och att jag kan ta många bilder.
Rätt som det är måste jag åka hem och här hemma väntar inget annat än det vanliga efter påsk. Jo, en födelsedag i familjen blir det veckan efter påsk och den vill jag inte missa. Senare i månaden infaller ytterligare en födelsedag. På grund av jobb tänkte födelsedagsbarnen göra en gemensam firning av sig själva nånstans mitt emellan på tu-kvinna-hand. Jag hoppas att vi kan överraska oss själv på nåt sätt. Det gäller att ha små saker att se fram emot så man inte tappar sugen.
För egen del behöver jag även en del måsten. Jag ser dessa måsten som krokar att hänga upp min låtsastillvaro på. Och vem vet… En dag kanske tillvaron blir verklighet och de riktiga måstena poppar upp…
Idag tar jag i alla fall lite paus från de flesta måsten – för utom att glo på Mr Selfridge senare och att flytta fram klockan till sommartid innan jag går och lägger mig i kväll. Vad gör DU???
Påskgodis som jag fick av Den Hjärtegoda en gång. Den lilla elefanten står på ramen till anslagstavlan mitt emot min datorarbetsplats här hemma.
Jag blev lika utslagen av gårdagens TV som mina tulpaner var. De senare har sen dess hamnat i sophinken.
Igår kväll blev jag alldeles matt när jag såg och hörde Lennart berätta om hur hans liv vände efter styckmordet på hans son. Jag fick svårt att andas vissa stunder under den halvtimme programmet pågick. Det här är riktigt bra TV, där intervjuaren (Anja Kontor ==^) syns men leder den intervjuade vidare och låter den tala. Det är den som har varit med om händelsen som får det stora utrymmet, inte journalisten.
Dessvärre tror jag att gårdagens program – här kan du se När livet vänder: Lennart på SvT Play (du kan se allaprogram i serien 30 dagar efter säsongens slut) – krockade med ett väldigt intressant Uppdrag granskning. Det senare handlade, vad jag förstår, bland annat om psykiatrin som under många år har stängt vårdplatser. Reportaget kallades Mellan stolarna och tog upp rätt hemska saker som hänt sen Psykiatrireformen 1995. Här kan du se Mellan stolarna på SvT Play (ligger kvar cirka en månad från idag). Jag själv har svårt att se programmet, för jag är allergisk mot allt som har med Janne Josefsson att göra. Nu var det inte han som gjorde reportaget, men ändå. Han är involverad i Uppdrag granskning och är den sortens journalist som jag har mycket, mycket svårt för. Så är det bara.
Åter vaknade jag till en solig dag. Jag hade tänkt ta en aning sovmorgon, men mobilen är precis omöjlig med sitt bzzande på morgnarna! (Ja, jag måste ha den påslagen av olika skäl, men naturligtvis har jag den på ljudlöst) Fötterna gör bara lite ont idag efter den rätt långa promenaden igår, ryggen tiger still. Det är skönt, då har jag inga större åkommor att beklaga mig över.
Efter lunch väntar jag ett viktigt samtal som jag hoppas ska klargöra ett och annat. (Du som har tillgång till mitt lösenord kan läsa mer i inlägget På lätt svenska.) Jag är emellertid intesäker på att saker och ting känns tydligare efter samtalet, men det är vad jag hoppas och samtidigt trots allt förväntar mig. Dessvärre kan man aldrig vara säker när det gäller det aktuella ämnet och de inblandade människorna. (Luttrad? Jag?)
Belöningen blir en tripp ut i verkligheten för att träffa vännen E. Ja, det har gått ett år IGEN sen vi sågs, men jag tog mig i kragen och hörde av mig. Idag blir det en fika och en pratstund och efter det måste jag handla lite. I morgon kommer Fästmön och då är det bra om det finns nåt ätbart hemma. Återstår bara att höra från vännen FEM, som skulle ringa nån kväll för två veckor sen men som blev sjuk och ämlig. Vi planerar en sammanstrålning av flerdygnskaraktär, men behöver bara bestämma datum.
En fiskare är jag just nu. Armbandet, däremot, kommer från Myrorna i Boländerna där det hänger kvar om ingen har köpt det sen jag såg det.
På olika sätt kan man säga att jag är en fiskare just nu, utan att gå in närmare på vad jag menar med det.
It’s for me to know and for you to find out
alltså. Jag fattar att intresset för mitt liv och leverne är enormt stort (<== ironi!), men det är fortfarande väldigt störande att inte kunna skriva fritt. Det ska förhoppningsvis bli bättre. De som gör fel ska inte komma undan konsekvenser den här gången.
Torsdag är det idag och nerförsbacke till helgen för den som har jobb. Jag ska fortsätta min dag med att kolla om UppsalaTidningen har kommit. Dagens avrundning blir naturligtvis Antikrundan i kväll. Den missar jag inte!
Vad händer i DINA krokar idag dårå? Skriv gärna en rad och berätta om du nu orkat läsa ända hit!
Ett självhäcklande inlägg med en pedagogisk (nåja…) instruktionsfilm.
Jag utlovade ett inlägg om gardinomtagen och det ska du få nu tillsammans med en instruktionsfilm så att du inte behöver göra bort dig lika mycket som jag…
Bakgrunden är följande: jag vill ha kolsvarti sovrummet när jag ska sova. Därför inhandlade jag, på den tiden jag uppbar lön, ett par mörkläggningsgardiner. Men jag vill ju inte ha dem fördragna på dagtid. Följaktligen satte jag en spik på ömse sidor om mitt sovrumsfönster och knöt upp gardinlängderna med sidenband. Detta skapade otrolig irritation hos Somliga. Sidenband är ju, som bekant, väldigt glidiga. Ja, jag behöver inte gå in på det närmare, jag tror du fattar.
För ett tag sen införskaffade jag två omtag med tofs och öglor för en synnerligen billig penning. Jättebra. Först. Sen var det krångligt med omtagen, för de bestod ju av dubblaöglor. Dumt och onödigt tyckte jag och krånglade genom att dra hela gardinerna i och ur båda öglorna morgon och kväll… Dessutom var spikarna för korta, för öglorna är rätt tjocka och ville gärna ramla ner. Jag skaffade krokar, men glömde plugga dessa så de åkte ur då och då – tills igår när jag gjorde som alla andra här i huset: bankade. Med plugg i hålet sitter krokarna betydligt stadigare, vilket jag stolt informerade min särbo om framåt kvällen. Men när Anna såg hur jag bökade med gardinen brast hon ut i ett riktigt flatskratt. Därefter demonstrerade hon hur jag BORDE HA GJORT FÖR LÄNGE SEN!!!
För att ingen ska skratta åt dig lika rått som Anna skrattade åt mig kommer därför här en instruktionsfilm. Som synes är jag ingen mästerfilmare. Det beror på att jag heller inte är nån bläckfisk – jag har bara två armar och det är liiitesvårt att filma samtidigt som man ska agera. Så ta filmen för vad den är! Och du… Du fårskratta åt mig, annars hade jag ju inte lagt ut The Movie…
Liten glödlampa som är rätt svår att skruva ur när det är dags att byta – i alla fall för den som har prinskorvsfingrar.
Idag ringde de från Rusta för att berätta att mina yttepytte glödlampor hade kommit. Fästmön och jag var ju dit i fredags och beställde till våra stakar. Eller jag beställde till min. Sen ville Anna ocksåha, för hon har en likadan stake. Varje stake har tolv glödlampor. Den är ena riktigt små lampor. För den som har prinskorvsfingrar som jag kan det vara ett lite h-e att ens få loss de trasiga. Dessutom är lamporna svåra att få tag i ute i affärerna. Men Rusta, där vi en gång köpte våra stakar, hade dem. I sitt centrallager. Det tog några dar att få lamporna, men nu har jag varit och hämtat dem och ersatt den sista trasiga. Staken lyser så fint i ett av hörnen i vardagsrummet.
Eftersom det felades nio spänn för att jag skulle kunna betala lamporna kontant fick jag köpa dem på kredit. Det innebar att jag hade pengar kvar i plånboken. Gjorde då ytterligare ett inköp som jag har planerat länge: jag inhandlade en liten anslagstavla från IKEA. IKEA ligger nära Rusta här i Uppsala så jag passade på när jag ändå var i närheten och trots allt hade 170 kronor i plånboken.
En liten anslagstavla i kork och med vit träram kostar 39 kronor. Då får man med ”nålar” att sätta upp grejor med. Så mycket visste jag säkert, eftersom jag hade köpt en likadan till Elias i födelsedagspresent i somras. Fast jag borde ha blivit lite misstänksam med tanke på vad IKEA hade döpt anslagstavlan till: Väggis. Vitsigt värre, med andra ord!..
Hemma i New Village igen satt Anna och njöt av en bok eftersom eftermiddagens möte hade blivit inställt. Jag själv satte genast igång med att söka jobb och därmed uppnå balans i mitt poängsystem.
Beskrivningen. Nåt jävla ”click!” hördes aldrig.
Därefter bröt jag 4:3-bantningen IGEN genom att trycka i mig en seg, mjölig och päronsmakande godiskrokodil. Detta för att få upp blodsockret snabbt så att jag skulle orka med att tampas med monteringen av anslagstavlan. För när jag slet bort skyddsplasten, letade rätt på upphängningskrokarna som skulle monteras och slängde en bläng på den medföljande beskrivningen blev jag lite trött. Fyra A4-sidor med svårtydda piktogram- det var beskrivningen, det. Piktogrammen föreställde könslösa händer som flinkt monterade skit… upphängningsanordningen.
Det är tur att jag är en välförsedd kvinna med en innehållsrik verktygslåda och en hel sortimentlåda fullav skruvar i olika storlekar. För varken verktyg eller skruv följde med anslagstavlan. Inte nog med att upphängningsanordningen var bättre förr, det följde även med kompletta monteringssatser – inklusive verktyg – till IKEA:s grejor.
Efter att ha kliat svålen en stund insåg jag att jag inte fattade beskrivningen. Den Händiga Annan slet då fram och förklarade, tålmodigt och pedagogiskt. Jag skulle skruva upp två små grejor på väggen och sen skulle anslagstavlan liksom hängas på dessa små grejor. Det var viktigt att jag inte skruvade upp dem åt fel håll.
Sen gick det som en dans! Jag mätte ut och markerade med blyerts på väggen, stack en syl två gånger för lika många skruvhål, valde ut två lämpliga skruvar och sen skruvade jag – åt rätthåll. HA! Men nåt jävla ”click!” hörde jag inte när jag hängde på anslagstavlans ram på upphängningsanordningen.
Anslagstavlan hängdes upp, fyra viktiga lappar på den och nu är den helt funktionell. Det gäller bara att tavlan nu inte glider och åker ner i golvet bland sladdar och dammråttor bakom datorn…
Funktionellt och enbart för viktiga lappar.
Nej, fasen, det var bättre förr när det medföljde öglor som man spikade på baksidan av anslagstavlornas ram. Men… det ser faktiskt snyggare ut nu, när upphängningsanordningen inte syns…
Mammas fina kakburk, en systerburk till en grönsom Fästmön har, ekar tom. Men är vacker där den står.
Nä, så väldigt mycket nyttigt blev väl inte gjort idag. Vi tog i alla fall en sväng för att handla och fylla på förråden. På hemvägen hade vi intentionen att fika på Ubbes. Det kunde vi glömma – de stänger redan klockan 14 en sommarlördag. Och i mammas kakburk, den vackra blåmed handtag som jag räddade från att hamna på loppis, är det ekande tomt. Men visst är den vacker att se på?!
I stället för att fika och äta onödiga kakor tog vi vägen om kyrkogården hem. Mamma har släkt som vilar där och idag var vi och satte några nejlikor hos farbror H och faster E. Den senare skulle ha fyllt 100 år får lite sen.
Grill och chill-förkläde. Jag föredrar ju chill, som bekant.
Vi intog eftermiddagskaffe på mammas balle*. Mycket billigare och väldigt bekvämt. Sen grep jag mig an lite krokar som skulle dras ur väggarna efter hantverkarna som smällt upp rör lite här och var – i vägen förstås. Sen skulle vissa saker och ting upp på andra ställen. Lite snickare har jag varit idag, i alla fall. Mammas kyl och frys skulle behöva rensas ur, men det har jag inte fått göra idag. Mamma pratar och pratar och pratar. Jag flyttar på mig, mamma kommer efter. Och pratar. Om allt. Hon till och med skänkte mig ett förkläde – kanske i förhoppningen att jag skulle bli inspirerad att laga mat oftare? Njae…
Vi softade en stund innan jag faktiskt tog mig i kragen och stegade ut i köket för att laga mat – sill och potatis. Det var mycket avancerat. Jag borstade potatis och kokade den, ställde fram två sillburkar, gräddfil och gräslök. En lite bricka fylldes med knäcke, ost och Bregott havssalt. Som pricken över i en kall öl och Östgöta sädes. Av den senare blev det visst… fem snapsar. Helan, halvan, tersen, kvarten och kvinten. Ändå står jag på benen! Men jag känner att nu är det nog.
Sill, potatis, öl och snaps – i blåsten på balkongen.
Mamma gick in efter sin första tallrik. Det blåste rejält och hade man inte lite östgötskt innanför västen var det ganska kyligt. I kväll väntar visst fotboll. Jag har laddat med en bunke godis och en bra bok i stället. Sport är, som bekant inte min grej. Den enda tävlingsform jag utövar just nu är ett visst ordspel. Och jag kan ju meddela att Kobran har chansen till revansch i afton med tanke på snapsintaget. Anna likaså. Det är dessa tu jag spelar med just nu. Orkar inte med fler.
Lördagsgodis à la Tofflan.
Vad njuter du av i kväll? Nåt östgötskt, nåt sportsligt eller nåt kulturellt? Skriv gärna en rad och berätta!
Visste du att jag är ihop med en tamburmajor? Eller tambjurmajorSKA, torde väl vara den korrekta benämningen eftersom genus är femininum. Jag hade inte en aning tills Fästmön berättade det för mig igår kväll.
Tamburmajor. Eller Anna, dårå, för den som inte ser det.
Vi hade ätit räkor och druckit två glas vin var igår. Detta fick till påföljd att Anna sov i soffan och jag sov i fåtöljen ganska tidigt på kvällen. Men vi hade tur och blev väckta av ett mobilsamtal klockan 22. Vi gjorde därför tänderna rena innan vi kröp till kojs.
I kojs kunde vi sen då inte somna om, naturligtvis. Och inte blev det bättre av att Anna berättade att hon hade känt sig som en… tamburmajornär hon var på väg till mig.
Tamburmajor???
Jag höll på att garva läppen av mig och bad henne utveckla det hela. Jo, hon hade släpat på fyra tre väskor och kände sig som en rockhängare – fast västkhängare dårå.
För min innersta blick såg jag hur en tamburmajor med långt, blont hår travade runt i von Bahrska häcken (en cykel- och gångbana som går genom ett litet skogsområde på vägen hem till mig) med väskor på krokarna. Sen var det ju kört att sova på ett tag. Till sist slocknade vi emellertid av skrattutmattning.
I morse när det var dags att vakna till den här spännande dan var Anna igång igen.
Men du! En tamburmajor är ju en sån där klädhängare. Men vad heter den där gubben som går längst fram i en vaktparad med en sån där pinne?
Vilka frågor! Anna är värre än en sexåring. Då slog det mig att en sån man med pinne ju ocksåheter tamburmajor. För säkerhets skull googlade jag också på ordet via mobilen. Tamburmajor är enligt Wikipedia:
övertrumslagare eller stavförare […] benämning på en person som med en stav anför en musikkår i marschformation. […]
Men det är också
[…] Tamburmajor är även en skämtsam benämning på rockvaktmästaren på en restaurang. Tamburmajor kallas även en fristående rockhängare.
Så nu vet både du och jag att jag inte bara är ihop med en fristående rockhängare utan också med en rockvaktmäsare, en övertrumslagare och en stavförare! Maj gadd!..
Idag är vi ute på äventyr, Tamburmajorskan och jag. Därför önskar jag dig redan nu en fin lördag.
Ett inlägg om dyskalkyli eller falsk marknadsföring. Eller bara ”konsten” att räkna till tre.
Trippel… Det betyder väl… typ tre (3) av nånting? Men varför är det då bara två (2)krokar på den här trippelkroken?
Trippel = endast två?
På bilden på själva förpackningen ser man trippelkrokar med trekrokar, men själva kroken i förpackningen har bara två– vad jag kan se och räkna. Fast jag har ju lite dyskalkyli ibland rätt ofta jämt.
Eller handlar det om falsk marknadsföring? Eller ser jag så illa? Eller har nån sågat av den översta kroken?
Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra och mindre bra prylar.
Torsdag och dags att visa upp för världen vad jag tycker har varit bäst (septemberdag) respektive sämst (februaridag) under den gångna veckan. Det är faktiskt inte svårare än så här:
Septemberdag
Krokar (Saker som är både bra och roliga ska man företa sig!)
Efter jobbet var jag ju och hämtade min fina tavla. Men jag hade inte bestämt var den skulle hängas. Fästmön var i Himlen och kunde inte agera utprovare, så jag fick testa efter bästa förmåga själv – och med befintliga krokar.
Först här. Men nej, de här två passar inte alls ihop!
Det enda jag visste var att tavlan inte ska hänga i sovrummet eller köket. Helst hade jag velat ha den i vardagsrummet, men där passar den inte in i de två stilar jag har.
Kanske till höger om valvet in till arbetsrummet, i gästrummet?
Först provhängde jag i hallen. Sen i gästrummet. Men nej, det kändes inte rätt. I gästrummet skulle ju den fina tavlan inte synas så mycket heller.
Över datorn?
Kanske skulle den hänga över datorn och inspirera mig till hjärtliga blogginlägg? Nej, intebra ställe! Hjärtlig är jag ju inte så ofta i bloggen…
Provade i hallen igen.
Jag provade i hallen igen. Tog bort morfars olja och lät de två asiatiska maskerna hänga kvar. Men det såg intebra ut.
Här då? Nu började det likna nåt.
Men ovanför farmors och farfars ena karmstol i hallen, vid golvlampan och spegeln? Ja, nu började det likna nåt. Fast den satt ju alldeles för lågt…
Efter en del utdragande av krokar och inbankande av nya fick jag till det. Det ska justeras senare igen, men jag måste tapetsera om. Idag sitter alldeles för mycket skit många saker på väggarna – och det gör det för att de döljer gamla spik- och skruvhål. Tills vidare fick de här två flytta ihop:
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 