Ett rätt förtvivlat inlägg.
Jag har sett fram emot helgen. Det känns som om jag behöver vila. Vila min hjärna som går på högvarv. Känner mig så trött, så trött. Varför skickar då a-kassan mejl en fredagskväll, ett mejl som skapar oro och förtvivlan? Tack så jävla mycket! Inte en chans att jag ska kunna sova i natt.
Nu tog de positiva tankarna slut.
Mitt nästa tvåveckorskort kan inte skickas in förrän måndag. Detta innebär att jag bara får ut ersättning för två veckor i september nästa vecka. Jag får 4 950 kronor. Det räcker till min månadsavgift på lägenheten. Resten då? Nånting kanske jag får på inkomstförsäkringen, typ en tusenlapp. Nej, kom inte och säg att man blir rik på a-kassa. Kom inte och säg heller att jag försöker tillskansa mig pengar från a-kassan. Det går ju inte att leva på den ersättning man får. Var ska jag hitta pengar till telefon, mobil, bostadslån, bensin, fack, bredband och a-kassa? Mat?
Sverige, september 2013. Nu är jag på väg att ge upp. Verkligen.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Du är stark, reser dig på åtta eller nio, men jag kan förstå att du tycker det räcker med elände. Pengar som inte finns ger en malande oro för hur det ska gå ihop, och vad gör jag när det inte gör det? Ska jag dra lott bland fakturorna? Problemet finns i min närhet, så jag vet att tandläkarbesök och till och med besök hos optikern får stå tillbaka för mat i magen.
Både tandläkare och optiker skulle behövas här, men det får anstå. I november ska bilen till verkstad. Bilen är min livlina ut i verkligheten, nämligen, så den måste fungera.
Människor som har en inkomst kan inte förstå oss som inte har det. Och de som en gång har varit i samma sits glömmer väldigt fort… Jag har ingen make eller maka att luta mig tillbaka på ekonomiskt, det måste gå runt för mig. Försöker sälja prylar på Blocket just nu, men får skambud som bara gör mig arg. Folk kan verkligen konsten att försöka utnyttja andra! 😦
Jag råkade ut för något liknande ”Tack-så-jävla-mycket” för 2 år sedan… Städfirman som jag ordnat en storkund till sparkar mig 5 dagar innan min semester. Okej. Nej, INTE okej! Guld och gröna skogar hade utlovats av chefen ett halvår tidigare, som tack skulle jag få en löneförhöjning. En supertrevlig julfest, allt är SÅÅÅ bra, fyra månader senare en fet spark där bak. Konkurs på grund av att chefen inte kan handskas med pengar. Fy vad nere jag var under den semestern…
Underbart – NOT!!! 👿 Man blir så ledsen över vissa chefers brist på empati. Men det kanske är därför dessa personer har blivit chefer..?
I ditt fall var det dock så att chefen inte passade som chef, eller hur? För då måste man både kunna handskas med humankapital och hårdvaluta!
Styrkekram
Tack!