Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lite trött’

Ett snuskigt inlägg.


 

Den som inte tål snuskiga skämt kan sluta läsa här. Ni andra fortsätter. Allra helst om ni är Wordfeud-spelare. För jag vill med detta inlägg påtala att Wordfeud inte är konsekvent – när det gäller snuskiga ord.

Jag spelar ett antal matcher med ett antal olika vänner (ja, jag har flera vänner). Ibland blir en lite trött på de bokstäver en har att välja bland när det är ens tur. Då provar en sig fram. Men se detta ord blev inte godkänt:

PÖK invalid word

VA? PÖK är inte godkänt?!


Hum… nåja… 
Det beror säkert på att det är ett slangord. Tur att andra ord som kan associeras åt det snuskiga hållet blir godkända, som till exempel…

Lem

LEM är godkänt. Fast det gav ju inte så många poäng…


Jaha. LEM blev godkänt. 
Fast så många poäng gav ordet inte. Då blev det mer för ett verkligt snuskigt ord:

Porr

PORR gav en hel del poäng eftersom det innehåll både P och O.


Eh ja… Inte konstigt sen 
att en ser hur snusket breder ut sig till och med på Årstahallen. Nedanstående chips fick bo kvar där:

Riktigt grova chips

”Riktigt grova chips…”

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett relativt inlägg.


 

Karbonpapper gammalt

Jag svarade som ett gammalt karbonpapper idag. Allting är ju relativt…

I eftermiddags efter jobbet åkte jag och handlade på TokerianDet slog mig då hur… oärliga eller ovilliga vi är att säga sanningen om läget. Vi svarar som gamla karbonpapper. När det blev min tur i scannerkassan frågade tjejen:

Har allt gått bra?

Jag svarade slentrianmässigt:

Jadå!

Men när jag fick avstämning ändrade jag mig och sa:

Nej. Precis allt har gått på tok, till exempel nu när jag skulle handla. 

Och medan tjejen gjorde avstämningen berättade jag:

Först fanns det inga lediga scannrar i entrén. Jag gick in för att leta efter nån personal och fann en tjej som just skulle gå och sätta upp lediga scannrar. Jag följde med henne tillbaka varpå hon nog blev lite stressad och tappade korgen med scannrar. Självklart hjälpte jag till att plocka upp dem innan jag drog mitt kort för att ta en scanner. Men nånting gick fel och min scanner, med mitt förnamn på, satt fast. Tjejen fick gå tillbaka in och hämta ett verktyg innan jag kunde dra mitt kort IGEN. Jag bad tusen gånger om ursäkt.
Sen gick jag in och skulle handla. Naturligtvis scannade jag in ett för litet paket kalkonfilé – vi är fler än en som ska äta det i morgon. I stället för att ta bort det felaktiga paketet lyckades jag scanna in ytterligare ett paket först. På fjärde försöket blev jag av med det felaktiga och fick in det rätta.
Nånstans mellan kalkonen och grönsakerna tappade jag min handlingslapp. Jag backade, hittade den på golvet och plockade upp den. En kille tittade konstigt på mig.
Vid kaffet stod en karl i vägen och när jag närmade mig kassorna höll jag på att bli nermejad av en annan karl med varuvagn.
Och nu när jag kom fram till kassan blev det avstämning…

Sen tystnade jag en stund innan jag fortsatte:

Fast allting är ju relativt och det här är ju egentligen enbart bagateller. Ursäkta, men jag är nog lite trött…

Tjejen log och svarade:

Ja men det är ju fredag och då får man vara lite trött. Gå hem och ta helg nu.

Jag tittade på henne och sa att jag skulle göra just det och att jag hoppades att hon inte jobbade hela helgen.

Nä jag är ledig tre hela dar och det ska bli underbart skönt.

Innan jag önskade henne trevlig helg påminde jag henne om att INTE svara i telefonen om jobbet ringer. Sen gick jag ut till bilen utan fler missöden och tänkte att den som har ett jobb att gå till ändå har det väldigt bra…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite ja ja, sånt är livet-inlägg.


 

Termometer med minusgrader

Det var minusgrader för första gången igår och det är fortsatt kallt idag.

Så blev det helg. Gissa vem som vaknade strax efter klockan sex i alla fall? Slumrade sen gjorde jag. Men den riktiga sömnen ville inte komma tillbaka. I stället tillbringade jag nån timme med Maj i sängen. Det är nog det enda negativa med att ha börjat jobba – jag hinner inte läsa lika mycket och ofta! Eller rättare sagt: jag orkar inte och hinner inte. (I hela detta stycke hade jag bytt pronomen från det till jag. Självkänslan! Sen bytte jag tillbaka igen. Jag skriver som jag vill på min blogg. Och jag ville ändra.)

Idag har jag massor att göra (att sitta en stund vid datorn och inte jobba är en av sakerna jag har att göra) och min tanke var att ta saker i den takt jag har lust med. Så blir det inte. Min dag var ju så inrutad, men jag fick, som siste man, slänga om lite bland mina rutor. Det är väl bra att jag jobbar på det. Att vara flexibel, alltså. Fast det är ju lättare när det finns gott om tid och när en känner att en inte kommer i sista hand.

Det är kallt och soligt. Redan igår noterade jag de första riktiga minusgraderna för säsongen. Men det var tidigare än i morse. Idag tycks kylan hålla i sig. Jag gillar inte att vara ute och köra bil på två bra och två dåliga sommardäck när det är så här. Kylan kom tidigt i år. Nu blir väntan lång till de nya vinterdäcken den 26 oktober. En spännande grej med att köra i kväll blir i alla fall att kolla hur mina nya, starkare linser funkar i mörkerkörning. Jag kan rimligtvis inte se sämre än jag gjorde före bytet.

Hur jag mår? Tackar som frågar, Ingen! Igår kväll fick jag feber, men segade mig ändå uppe till klockan 23. Sen somnade jag som en sten. I morse när jag vaknade fanns inte ett spår av febern. Dessutom är näsan varm och luftrören inte alls lika irriterade som igår kväll. Så det vete tusan om jag inte bara var

lite trött.

Eller så blir luftrören irriterade av kylan, inte av nån infektion. Irriterad var förresten ordet, för det är jobbigt att inte känna sig helt på topp.

Detalj ur tavlan Just nu vill jag leva av Kitty Lindsten

”Just nu vill jag leva” heter tavlan som bilden visar en detalj av. Konstnären heter Kitty Lindsten.

Jag vill hoppa tillbaka till det här inläggets början och böckerna om Maj. Nu läser jag sista delen i trilogin. Jag var nyfiken på böckerna, men sen lite skeptisk. Nu dras jag in i berättelsen, jag känner med karaktärerna – frustration, framför allt. Boken blir en del av mig. En del som just nu är glad och tacksam för det som finns i mitt liv, men som ändå inte kan låta bli att känna en viss besvikelse och sorg. Var det så här livet skulle bli och vara? Denna ständiga kamp för att hitta en plats i tillvaron. En plats, som sen inte på nåt sätt är cementerad. Och under tiden glömmer jag liksom bort det viktigaste: att leva. Ibland kan jag känna ett stick av vemod över mina val. För jag anar vad som komma skall, jag ser det i min närhet, på sätt och vis. Men borde jag inte vara nöjd då över att jag ändå har valt, inte blivit tvingad? I skrivande stund kan jag inte besvara den frågan.

Gult träd

På väg att ta slut, men kommer igen gäller för trädet. Men för mig?

Det är visst lite trångt i bröstet, denna lördagsmorgon. Jag har rivit ur sängarna och ska bädda rent, trots att den ena sängen knappt är soven i. Jag tvättar. Krukväxterna har fått lite omsorg. Deras jord var lika torr som ett par vinterfnasiga läppar. Duscha, tvätta håret, äta frukost ska jag göra innan jag samlar ihop mina sopor. Det skulle behövas en skottkärra! Jag fattar inte hur det kan bli så mycket sopor när jag inte är hemma om dagarna?! Sen iväg på några ärenden och köpa mat. Hade tänkt fika, men det får vara. Hem igen och ringa mamma. Städningen sparar jag till i morgon, likaså läsningen och recensionen av professor Frans i serieform. Av den senare ska det bli två versioner, en till bloggen, en till UppsalaNyheter.

Bloggen ja… Det är nu bara åtta procents utrymme kvar. I veckan har jag inte haft nån större lust med bloggen, men jag har harvat på. Och det tänker jag göra till slutet. Det är bara att inse att skrivlusten lyser med sin frånvaro. Den kommer inte tillbaka, jag har knappt ens känt nåt behov av att vardagsprata av mig heller. Jag kan lika gärna fortsätta att prata med tapeterna, responsen är så liten. Samtidigt vill jag ändå tacka DIG som då och då lämnar en kommentar här! Själv läser jag knappt bloggar längre, men det är inget jag har dåligt samvete för. Det bara är så. Jag orkar varken med glättiga och ytliga bloggar eller deppiga. Been there, done that, liksom…

Jag har skrivit en bok. Jag har skickat manus. Men jag är varken ung eller känd. Möjligen skulle den bli utgiven posthumt om… Pensionssparande? Nä, jag tänker på att jag vill återvända till jorden när jag är färdig här. Och det finns det inte pengar till idag. Åter igen, been there, done that… But have I seen it..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kroppsligt inlägg.


 

Det är inte lätt att hålla ordning på barret när det är fullt av virvlar. Jag låter M klippa mig kort och ofta, för jag klarar inte av det. Håret är det enda i mitt utseende som jag lägger ner pengar på. Kläder och smink är totalt ointressant, men håret… Det var min stolthet, en gång i tiden. Nu är det lite trött som jag och flerfärgat av naturen.

Hår

Mitt hår sett ovanifrån.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hantverksmässigt inlägg.


 

Liten glödlampa

Liten glödlampa som är rätt svår att skruva ur när det är dags att byta – i alla fall för den som har prinskorvsfingrar.

Idag ringde de från Rusta för att berätta att mina yttepytte glödlampor hade kommit. Fästmön och jag var ju dit i fredags och beställde till våra stakar. Eller jag beställde till min. Sen ville Anna också ha, för hon har en likadan stake. Varje stake har tolv glödlampor. Den är ena riktigt små lampor. För den som har prinskorvsfingrar som jag kan det vara ett lite h-e att ens få loss de trasiga. Dessutom är lamporna svåra att få tag i ute i affärerna. Men Rusta, där vi en gång köpte våra stakar, hade dem. I sitt centrallager. Det tog några dar att få lamporna, men nu har jag varit och hämtat dem och ersatt den sista trasiga. Staken lyser så fint i ett av hörnen i vardagsrummet.

Eftersom det felades nio spänn för att jag skulle kunna betala lamporna kontant fick jag köpa dem på kredit. Det innebar att jag hade pengar kvar i plånboken. Gjorde då ytterligare ett inköp som jag har planerat länge: jag inhandlade en liten anslagstavla från IKEA. IKEA ligger nära Rusta här i Uppsala så jag passade på när jag ändå var i närheten och trots allt hade 170 kronor i plånboken.

En liten anslagstavla i kork och med vit träram kostar 39 kronor. Då får man med ”nålar” att sätta upp grejor med. Så mycket visste jag säkert, eftersom jag hade köpt en likadan till Elias i födelsedagspresent i somras. Fast jag borde ha blivit lite misstänksam med tanke på vad IKEA hade döpt anslagstavlan till: Väggis. Vitsigt värre, med andra ord!..

Hemma i New Village igen satt Anna och njöt av en bok eftersom eftermiddagens möte hade blivit inställt. Jag själv satte genast igång med att söka jobb och därmed uppnå balans i mitt poängsystem.

Beskrivning anslagstavla

Beskrivningen. Nåt jävla ”click!” hördes aldrig.

Därefter bröt jag 4:3-bantningen IGEN genom att trycka i mig en seg, mjölig och päronsmakande godiskrokodil. Detta för att få upp blodsockret snabbt så att jag skulle orka med att tampas med monteringen av anslagstavlan. För när jag slet bort skyddsplasten, letade rätt på upphängningskrokarna som skulle monteras och slängde en bläng på den medföljande beskrivningen blev jag lite trött. Fyra A4-sidor med svårtydda piktogram- det var beskrivningen, det. Piktogrammen föreställde könslösa händer som flinkt monterade skit… upphängningsanordningen.

Det är tur att jag är en välförsedd kvinna med en innehållsrik verktygslåda och en hel sortimentlåda full av skruvar i olika storlekar. För varken verktyg eller skruv följde med anslagstavlan. Inte nog med att upphängningsanordningen var bättre förr, det följde även med kompletta monteringssatser – inklusive verktyg – till IKEA:s grejor.

Efter att ha kliat svålen en stund insåg jag att jag inte fattade beskrivningen. Den Händiga Annan slet då fram och förklarade, tålmodigt och pedagogiskt. Jag skulle skruva upp två små grejor på väggen och sen skulle anslagstavlan liksom hängas på dessa små grejor. Det var viktigt att jag inte skruvade upp dem åt fel håll.

Sen gick det som en dans! Jag mätte ut och markerade med blyerts på väggen, stack en syl två gånger för lika många skruvhål, valde ut två lämpliga skruvar och sen skruvade jag – åt rätt håll. HA! Men nåt jävla ”click!” hörde jag inte när jag hängde på anslagstavlans ram på upphängningsanordningen.

Anslagstavlan hängdes upp, fyra viktiga lappar på den och nu är den helt funktionell. Det gäller bara att tavlan nu inte glider och åker ner i golvet bland sladdar och dammråttor bakom datorn…

Anslagstavla vid datorn

Funktionellt och enbart för viktiga lappar.


Nej, fasen, det var bättre förr
när det medföljde öglor som man spikade på baksidan av anslagstavlornas ram. Men… det ser faktiskt snyggare ut nu, när upphängningsanordningen inte syns…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett bevistat möte.


I kväll har jag varit på ett viktigt,
men übertråkigt möte. Viktigt för att det handlar om min bostad, übertråkigt därför att folk är som de är. Lite fäaktiga ibland.

Kossa närbild

Mu! sa fäet.


Min bostadsrättsförenings medlemmar
hade att ta ställning till huruvida vi ska införa individuell mätning av el och varmvatten. Idag ingår detta i månadsavgifterna. Det betyder att alla betalar lika mycket oavsett storlek på lägenhet och antal boende i lägenheten. Med mätarna mäts hur mycket varje lägenhet använder. Månadsavgiften sänks med en schablonuträknad summa (man går efter kvadratmeter). Det som sen tillkommer för var och en är det man själv gör av med av el och varmvatten samt cirka tjugo kronor per lägenhet för själva mätarna. Vidare väntas riksdagen snart fatta beslut om att alla lägenheter i hela Sverige ska ha såna här mätare installerade. Är detta svårt att förstå? Kan det vara nåt konstigt i detta?

Kökslampa

Lampor drar el, till exempel.


Det man kan ha åsikter om
 är självklart schablonsumman som dras av. För det kan ju faktiskt bo en person i en fyrarummare och fyra personer i en enrummare. Gissningsvis går det åt mer el och vatten i den senare. Men nånstans måste man ju ändå göra ett genomsnitt. Är detta svårt att tänka sig?

kallt vatten på grytan

Det går åt varmvatten när man diskar.


Saker som drar ström (el)
är till exempel lampor, datorer, tvättmaskiner, kylskåp, dammsugare, infravärme, golvvärme med mera. Varmvatten använder man till exempel när man diskar, badar eller duschar. Svårt att fatta???

Nej!!! är mitt svar på alla frågor kring om detta är svårt att begripa. Det jag däremot inte fattar är varför det alltid finns folk som ska dra in andra saker. Folk som ska diskutera irrelevanta saker som värme och förbud mot badpooler. (Varför skulle ett förbud mot pooler efterlevas när förbudet mot infravärme på ballarna* inte gör det, liksom..?)

En tålmodig och kunnig vice ordförande förklarade grundligt saker och ting. H*n lät sig icke påverkas av vissas sarkasmer. Däremot var h*n väldigt bestämd när det gällde vilken fråga som skulle diskuteras på denna extra årsstämma: införande eller ej av individuella mätare för el och varmvatten. Inget annat.

Var måste folk då vara så in i bängen fäaktiga? Varför måste till exempel Ständige Herrn med flera alltid (vid varje årsstämma, alltså) prata om att de har så kallt i sina lägenheter? Vore det inte bättre att alla med kalla lägenheter felanmälde detta i stället för att ta upp dyrbar tid på en årsstämma med en enda diskussionspunkt på dagordningen? Va? Vavaavavavavaaaaaaaaaaaaa????

Och varför klagar somliga på att de har svårt att höra när de sitter och pratar i smågrupper under hela mötet, i svår konkurrens med den föredragande vice ordföranden??? Jag ska säga att jag understundom tittade på den närvarande teckentolken för att uppfatta vad vice ordföranden sa för jag hörde inte. Folk babblade ju så in i… kohagen! Varför? Vavavavaaaaa? 

Som grädde på moset – och precis som i riksdagen eller i vilket jädra fullmäktige som helst – finns det kisslisor. Av båda könen. Som förrättar sina toalettbesök samtidigt som själva omröstningen och därmed missar detta mötets viktigaste. Deras rännande stör övriga åhörare, men vad som är mer störande är de gräl som uppstår mellan makar då den ena parten varit på toa när beslut skulle fattas. Gräla hemma, för bövelen!!!

Kan du förstå att jag är liiite trött nu..?


*ballar = balkonger


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blir allt mer glest bland folket på jobbet. Idag kommer visserligen nån tillbaka efter en kortare semester, men jag tror de flesta semestrar från och med idag. En vecka till ska jag hålla ut och det ska nog gå. Men jag kände att jag blev lite trött när jag möttes av två mejl i morse som hade ganska… ska vi säga syrliga undertoner. Jag försöker göra mitt uppdrag och mitt uppdrag är inte att ifrågasätta, bara utföra. Det gäller att göra det med ett leende. Fem dar till fixar jag, sen tar jag fyra veckors välbehövlig semester. Tillbaka i mitten av augusti igen tar jag nog syrliga mejl med en klackspark och hänvisar till ansvariga.

Gräset växer högt, men folkmassorna här inne glesnar…


Igår kväll tog vi det lugnt.
Kolla lite på TV. Den isländska Häxans tid är riktigt bra, men jag skrattade för mig själv när jag försökte få fason på håret i morse och tänkte:

Hårur hängir i ansikthur.

Just trams-isländska påminner om en sedan länge svunnen tid, på en viss folkhögskola med nordiska förtecken

Ytterligare en påminnelse om det förflutna fick jag idag när jag ser att det är Särkas födelsedag. Tänk att jag minns sånt! En annan sak jag minns är att jag för fem år sen fick tillfälle att be om förlåtelse för att jag fattade ett beslut ensam, ett beslut som borde ha varit gemensamt. Men jag var ett barn, om än ett klokt barn, och beslutet var rätt. Att ändå få be om ursäkt och få höra honom säga att det var preskriberat och förlåtet för länge sen var så underbart skönt! Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Tack och Förlåt är två underskattade ord!

Idag blir det lite webberier såväl internt som externt. Förbereda lite smått inför semestern och slutföra sånt som har lösa trådar.

I kväll kanske vi gör en utflykt till en affär på landet, Fästmön och jag och nån mer i familjen. Det beror lite på om det funkar med tider och så. Annars åker vi hem och tar det lugnt. Det här fuktiga vädret gör att man inte kan göra annat! Ett fint regn mötte oss i morse, men det gör ingen nytta. Och gårdagens åska kom helt av sig efter bara en enda fånig knall.

Read Full Post »